Winchester

Var det inte i princip samma grej som gjordes med Hkp4 (Sea Knight?) Våra Hkp4 hade så vitt jag vet ingen av den utrustning som satt på amerikanska CH-46 för landning till sjöss, de var helt landbaserade för det fanns inte ett fartyg i hela Marinen stort nog för en Hkp3 att landa på. Samma situation råder väl nu också. Sedan är en av de stora skillnaderna mellan Hkp 14 och "vanlig" NH90 att den bygger på HCV-versionen, inte ens vanliga TTH... det hade förmodligen kostat duktigt extra att ta fram en HCV version av NFH också. Sedan kan jag förstå att norrmännen är fullständigt färdiga med NHIndustries, med tanke på att första helikoptern var hela sex år försenad, och den sista åtminstone tretton år försenad. Norge beställde helikoptrarna för att ersätta Lynx, som var slutkörd, och inte skulle få flyga mer efter 2014... och då hade Norge fortfarande bara en handfull "levererade" NH90... inom citattecken eftersom fabriken verkar velat ha tillbaks dem för modifiering titt som tätt.

Krav på fyra insatsberedda korvetter stod på Wikipedia, och var förevändningen för köpet av fem till (eftersom fem ägda bara räcker till två insatsberedda). Sen får vi se hur det går med Tyskarna och deras flotta. (Korvetter i fregattstorlek, och fregatter i kryssarstorlek... tror de att de är Texas? )

Tror inte begagnad Braunschewig kommer att finnas som alternativ på ett bra tag - Tyskland håller på att dubbla sitt antal ägda korvetter för att kunna tillgodose egna behov, de har inga de kan sälja utan att sätta sig i samma sits som gjorde att de fick köpa fler (nämligen att de har ett NATO-krav på att kunna skicka 4 stycken till en krissituation, och med bara fem skepp totalt gick det bara att skicka två, resten måste antingen vara på varv eller är djupt in i träningscykeln).

Jag tror inte du har någon insikt i *hur mycket* större. 57 mm Bofors är en *jättelik* kanon: (Redigerad: Bättre bild, på det riktiga fordonet den här gången!) Tornet till Begleitpanzer hade såvitt jag förstått bara kanonens lådmagasin som ammunitionskapacitet, resten av ammunitionen behövde förvaras i vagnen, där truppen skulle suttit. 57 mm Bofors är en *fartygskanon*. Ska den fordonsmonteras är enda alternativet en IKV eller en LVKV, annars har du ingen ammunition till den. Och AK-257 är inte Bofors 57 mm, den är ett ryskt påfund, som skjuter en patron som är 90 mm kortare i hylsan. Det finns heller ingen uppgift på hur mycket ammunition som 57-mm bestyckad T15 kan bära, och hur mycket av truppkapaciteten som offras (med tanke på att vapenstationen även bär på lvrobot, kan det röra sig om en ren luftvärnsversion utan trupp). Att sen ryssen inte klarat av att serieproducera vagnen fortfarande gör inte exemplet bättre. 24 skott *innan du måste ladda om från karusellen*, och 72 skott innan karusellen är tom. Fullt laddad vagn har 232 skott att skjuta, även om det betyder att man får gräva runt i vagnen för att hitta all undanstucken ammunition. Samma princip gäller för stridsvagn, har du lastat fullt har du ammunition i varenda skrymsle som den får plats i. Bushmaster (alla versioner, från 25 mm Bushmaster I till 40 mm Bushmaster IV) har all ammunitionen samlad, problemet är att Bushmaster IV inte är färdigutvecklad, och att magasinet för Bushmaster IV är mycket volym mitt i vagnen, i stället för att ammunitionen är undanstucken där den får plats. Så att kanonen i sig är mindre betyder inte mycket, matningssystem och magasin är jättestort.

Vad som var sagt om KF51 Panther och dess förmåga att bära ammunition: Tornet har plats för 20 skott i två kassetter (10 vardera). Den ena kassetten kan bytas ut mot fyra tubladdade drönare I skrovet finns det plats för 10 skott till... *eller* en fjärde besättningsman. Stridsvagn med både drönare och fjärde besättningsman för att styra drönarna har således endast plats för 10 skott, men kör man med tre besättning och inga drönare får man plats med 30. Kan tänkas att ett kompani om fjorton vagnar blir det nio standardvagnar med 3 man och 30 skott; tre plut-chefvagnar med 4 man och 20 skott, och två kompchefvagnar med 4 man, drönare och 10 skott, där kompaniledningen hänger tillbaks och koncentrerar sig mer på ledning och har skotten till självförsvar.

Norrmännen och schweizarna körde med 30 mm, det är danskarna och holländarna (med flera efter det) som valde 35 mm. Och jo, jag hade hellre sett 35 mm på svenska vagnar än antingen Bushmaster IV (40 mm ofärdig kanon), Bofors 57 mm (*ännu* större ammunition, samma laddsätt), eller 40 mm CTA (som kräver djupt samarbete med Frankrike... vilket brukar betyda "fransman styr och ställer" såvitt jag förstått från tidigare exempel på franskt samarbete). Bushmaster III (35 mm) kan vi redan allt om hur den passar på CV90, den är en färdig lösning.

Vid val av 57 mm kanon kommer följdfrågan - var gör du nu av den dubbelt så stora ammunitionen i vagnen? Förutom att kanonen i sig är jättelik. Den enda vagn som försetts med 57 mm Bofors akan i verkligheten var Begleitpanzer 57mm från Västtyskland, och den saknade kapacitet att bära trupp eftersom hela utrymmet togs upp av antingen ammunition till kanonen eller till robotlavetten. Ren eldunderstödsvagn, inte ett stridsfordon. Bushmaster IV verkar inte ha blivit färdigutvecklad utan övergavs när Storbritannien valde 40 mm CTA som sin nya automatkanon. Britternas erfarenhet med 40 mm CTA är inte heller överdrivet positiv, de hade stora problem att integrera eget eldledningssystem (i stället för det av NEXTER tillverkade system som fransmännen utvecklat tillsammans med kanonen). Brittiska *flottan* valde Bofors 40 mm Mk4 till sina Type 31 fregatter i stället för NEXTER's 40 mm CTA-baserade lösning *trots* möjligheten till samköp av ammunition för både flotta och armé. Jag tycker inte att det finns någon anledning att köpa in ett dyrt utländskt system med ny ammunition, öda pengar på att utveckla ny kanon som bara kommer att ha onödig eldhastighet (om den ens blir bättre), eller att satsa på en alldeles för stor kanon med ammunition som inte får plats i vagnen. Behåll Bofors 40 mm, inför ammunitionsprogramerare i alla vagnar om detta inte är gjort, och koncentrera på eldledningsutrustning och skydd - hunter-killer sikte för vagnchef, kameror för förbättrad sikt runt om, och nya motmedel/APS.

En Type 23 kräver lika mycket besättning som hela Visby-klassen tillsammans. Var hittar du manskapet?

Fördelen med 35 mm akan, om det är Bushmaster III som avses, är inte bara att den i sig slår genom mer pansar/har större granat med mer verkan, utan även att Bushmaster III var designad för att enkelt uppgraderas till 50 mm, en förmåga som fortfarande inte använts av någon men som fortfarande finns i åtanke. Köper man 30 mm akan har man låst sig rätt fast eftersom ingen av de existerande modellerna är avsedda för någon sådan uppgradering. Sedan hade jag en idé om pv-robot på stridsfordon - i stället för att som i gamla försöksvagnen där man fick byta säten i vagnen mot lasthylla för pv-robot och därigenom offra transportkapacitet i en vagn per pluton (samt att göra det omedelbart uppenbart vilken vagn i plutonen som utgjorde det största hotet för fientlig strv), skulle jag vilja föreslå att robotställ monteras på samtliga vagnar... men utan omladdningsrobotar i vagnen. I stället för en vagn i en pluton om fyra med två robotar utanpå och sex stycken i vagnen, så har man fyra vagnar med två robotar utanpå, för samma antal robotar totalt, med full transportkapacitet *och* att det inte är någon enskild vagn som sticker ut som "den först!" Om man sen inför förmågan att byta trupp mot omladningsrobotar som uppdragsanpassat tillval... så vet fienden fortfarande inte vilken av vagnarna som är farligast och måste bekämpas först.

Det handlar om avvägningar. APAR är en kombinationsradar - ytspaning, luftspaning, eldledning, målbelysning. Men för att uppnå alla dessa funktioner så har man fått göra sådana kompromisser att radarn inte är kapable att se längre än 150 km. (Man kan nog räkna fåglar på radarn inom den räckvidden, men APAR är totalt blind utanför 150 km på grund av hur radarsystem fungerar i allmänhet och vilka siffror som designteamet valde för att uppnå sina mål). Och eftersom APAR inte bara väger en hel del i sig själv, utan även får räkna SMART-L som nödvändig kringutrustning för att inte vara blind utanför 150 km, så går det åt ett rätt stort fartyg för att montera systemet på. Stort nog att alla Sveriges korvetter tillsammans - inklusive de i malpåse och de som klassats om till patrullfartyg - väger mindre än vad det minsta APAR-försedda fartyget i världen gör. CEROS och Sea Giraffe däremot? Kan klämmas in på en kustkorvett. Och det finns ESSM-skjutande fartyg med CEROS 200 och Sea Giraffe nere runt 3,500 ton åtminstone, och jag har inte grävt djupt.

S-band duger till både aktiv (Aster, CAMM, ESSM Block 2) och passiv (Umkhonto) målsökare, eftersom det bara handlar om att tala om för roboten på ett ungefär vart målet är och vart det är på väg, sedan hittar roboten målet själv. Aktiv radarmålsökare brukar vara X-band eller millimetervåg, X-band, specifikt X-band med kontinuerlig bärvågsfunktion, krävs för semi-aktiv radarmålsökare, vilket är varför fartyg med S-band som primär radar behöver separat belysningsradar för till exempel Sea Sparrow. Modernaste varianten på Sea Sparrow har aktiv radarmålsökare och behöver ingen belysningsradar, men den är så färsk att jag inte vet om den levererats till någon än. Det som är grejen med moderna semi-aktiva robotar i kombination med S-bands radar och datalänk är att de bara behöver aktiv belysning i ett kort ögonblick, sedan har roboten antingen träffat eller missat och radarn kan belysa nytt mål. Vad gäller CEROS och skott bara i en riktning i taget så är begränsningen "hur fort kan CEROS riktas om till nytt mål", och "hur fort kan ny robot avlossas". Långsammast sätter begränsningen. Såvitt jag vet så måste Mk41, det huvudsakliga stället för ESSM, vänta minst en sekund mellan skotten för att undvika överhettning - och samma gäller för de allra flesta robotsystem jag sett, även aktiva. Och CEROS är en mycket nätt och behändig radar som kan snurras runt ganska fort för att riktas mot nytt mål. Hur fort? Vet ej. Den ser rätt snabb ut på film dock.

1 - I och med att du har fast, elektroniskt avläst radarantenn i flera riktningar, kan du också *se* i flera riktningar. I stället för en utkik som måste vända sig åt olika håll för att se sig om har du mellan tre och sex utkikar som var och en har sin sektor. (Exempel på tre-sidig radar är den fasta versionen av SPY-6 EASR, som monteras på nya Constellation-klassen, samt gamla SPY-3 som finns på Zumwalt-klassen och USS Gerald M. Ford; sex-sidig radar finns på moderniserade Australiensiska ANZAC och på kommande Hunter-klass). 2 - Eliminering av rörliga delar. En roterande radar har en massa bitar som måste smörjas för att inte nötas, och överföringen av modulerad energi genom en kontinuerligt roterande led är inte en helt enkel operation. Sitter radarn dessutom externt så utsätts den för slitage från vind och saltvatten. En radar med fasta antenner behöver ingen som springer och smörjer den hela tiden, ligger inte nere för att vinden har stukat den, och om en av antennerna fallerar elektriskt, blir du bara av med bilden i den riktningen. (Har du bara en utkik och han blir sjuk har du ingen utkik. Har du fyra och en blir sjuk so har du fortfarande tre som ser.) Robot med belysningskrav (Standard, ESSM, etc) brukar behöva en belysare i X-bandet. De flesta (sett till antalet producerade enheter definitivt) fast monterade radarsystem för fartyg är konstruerade för att verka i S-bandet, eftersom det ger bättre spaningsbild. (X-bandet är mer exakt, men har kortare räckvidd - bra för eldledning eller ytspaning där du inte ser längre än horisonten i alla fall, mindre bra när du vill se flygplan på långt håll). Det finns tre system idag som jag kommer ihåg på rak arm som har fasta antenner i X-bandet och kan enskilt hantera belysning för robotar av typ Standard eller ESSM - Thales APAR, Raytheon SPY-3, och Australiensiska CEAFAR; med ett till på gång. SPY-7 ifrån Lockheed Martin. SAAB CEROS-200 är en X-bands eldledningsradar, och finns i en version med belysarfunktion för åtminstone ESSM (CEROS-200 CWI), men jag tror inte den har storlek nog att belysa för Standard (kräver mycket mer energi, och antennerna till US Navys belysare är mycket större). CEROS-200 LO (stealth-versionen som sitter på Visby) har inte CWI-funktion idag, och om det krävs måste SAAB utveckla en ny antenn som löser både stealth och CWI.

Hmm, nu får jag se efter om jag kan justera storleken igen... Det förklarar ett och annat, i brist på tillgängliga måttangivelser hade jag gått på att 4A FF's enskilda antenner också var 4 kvm, men mer rektangulära (2,5 x 1,6 m tror jag att jag använde). Var det du som kom med måtten på tuberna till RBS-15 också, i en tidigare tråd? Tackar ödmjukast för all sådan information, det är alldeles för tunt med den sorten på nätet numera. Kommer ihåg när nästan alla produktblad hade ritning med åtminstone några mått så att man kunde se om prylarna fick plats, men det försvann för alldeles för många år sedan...

Tunga torpedtuber ombord på ytstridsfartyg har varit oerhört sällsynt utanför Ryssland (och ryska exportfartyg) väldigt länge. I Sverige försvann kapaciteten som nämndes tidigare i samband med ombyggnaden av Stockholmsklassen (och utgåendet av Norrköpingsklassen), och det enda ytfartyg i bruk just nu som jag kan nämna på rak arm som är designat i Väst med tunga torpeder är Saudiarabiens Al Riyadh-klass, baserad på franska LaFayette, som har aktermonterade torpedtuber för franska tungviktstorpeder. USA hade ett par klasser med "eskortjagare" (sedermera omklassade som fregatter) som hade 533mm torpedtuber i aktern (Brooke, Garcia och Knox) ursprungligen avsedda för att avskjuta torped Mk48, men den ytbaserade versionen av Mk48 avbeställdes och tuberna monterades bort. Och oavsett land så är alla ytmonterade torpeder som är kvar i bruk avsedda för ubåtsjakt, såvitt jag känner till. Ryssarna skjuter inte ens torped från sina tuber längre, de använder dem till Vodopad (en ubåtsjaktrobot). Tror inte någon ens försökt en torpedattack mellan två ytfartyg sedan andra världskriget, det fanns en anledning till varför torpedbåtar antingen byggdes om till robotbåtar eller avskaffades över större delen av världen nästan så fort det var möjligt.

Det förklarar en del saker... Är det 88 meter över hela eller 88 meter vid vattenlinjen? Det framgår inte riktigt av produktbladen jag sett. Jag provade bygga en 3D modell och jag får inte in en mast med plats för Sea Giraffe 4A på bara 88 m ÖH om proportionerna ska stämma, jag ligger på 88 m vid VL och 95 m ÖH.

Såg vad som ser ut som en "väsentligt större VBY" i en presentation från SAAB (https://www.saab.com/contentassets/7bbc9bd84ccf489aa061a0dd604f15bb/surveillance-press-brief-220602.pdf) daterad 2 Juni 2022. Har sedan dess hittat mer bilder i tidigare PDF-er (från 2020 och framåt. Fartyget ser ut som om man tagit FlexPatrol 98 (den version som fanns på SAAB's hemsida 2016-2019, och fortfarande i bakgrunden på deras radarproduktsidor) och Visby och kört dem in en mixer, och sen satt en Pohjanma-inspirerad mast ovanpå... Är detta vad som är på förslag? Tillägg: Det jag kan se som en klar anledning att bygga åtminstone ett större fartyg är kapaciteten att göra långresa, som annars verka försvinna tillsammans med HMS Carlskrona. Jag kan inte tänka mig att det skulle vara speciellt kul att göra en världsomsegling i något så litet som en korvett, även om man drar upp till 2000 ton. Om det sen blir en flytande produktdemo för SAAB's senaste smyg- och telekrigsteknik; världens mest avancerade minröjare; eller att nån bestämmer sig för att logistikfartyg är välkomna var som helst, det vete fasiken. Jag har lite småkul med att spåna på hur en smyg- och telekrigsdemo i fregattstorlek skulle se ut... (Helikoptern är från Sketchup 3DWarehouse, resten är självbyggt i Lightwave 3D

Har jagat lite upp och ner längs med internet efter information of den lilla robotbåten som finns med på SAAB's bilder tillsammans med Flexpatrol 98 och MCMV 80, och inte hittat nånting. Förekom det över huvud taget någon information om den här (allt jag sett är ett namn, FAC 55, som inte går speciellt bra att googla på grund av Turkiets projekt med samma namn), och till skillnad från de två större fartygen har FAC 55 aldrig haft en produktsida på SAAB. Finns det nån som vet nånting om den här, eller var FAC 55 bara en "vi behöver en 3D modell för att demonstrera prylarna som inte passade på FlexPatrol eller MCMV, hitta på något"?