354

Det är inte vad jag hört! De siskusioner som förs är som jag tidigare skrivit. 1. Vilka krav kommer framtidens slagfält/strid att ställa på soldaten. 2. Vilken miljö kommer man troligast att verka i och ställer den några speciella krav. 3. Vilket avståd kommer man att använda vapnet på. ( Medel avståndet i krig ligger på ca 25-50m historiskt sett.) Svaren på frågorna har jag inte hört ännu men om man lysnar på diskusionen i sverige och världen så blir det 1. Beväpningen behöver vara lätt med möjlighet att anpassa vapnet efter uppdrag, slagfältet kommer variera mycket men vara till stor del förlagt till bebyggelse. 2. Miljön kommer och har visat sig under senare år vara bebyggelse. Deta ställer krav på ett smidigt vapen med god penetrationsförmåga i betong, Tegel trä. 3. Avstånden som man använder eldhandvapen krymper och har krympt med åren, 80 talet så övades eldöverfall på Sovjetiskaförband från 200-300meter denna era ar förbi vad gäller eldöverfall på det viset. Ombeväpning till AK5 kan kanske ske innan det tas fram ett nyt vapen till samtliga i FM men motståndet är hårt inom HV kan jag lova. I den nya stridsutbildningen räknar man med att möta en fiende med rejäla kroppsskydd och då fungerar inte 5.56 så bra som 7.62 Troligast är att man ombeväpnar hela FM även hemvärnet till ett modernt eldhandvapen som kan modifieras efter soldatens uppgift men var lika i grunden. OK, det låter alltså som om framtidens eldhandvapen mer är MP5 än AK5, eller hur? Med tanke på förväntad strid i bebyggelse och närkamp. Eller kommer den förnämliga kaliber 7,62 att överleva och återkomma i ett nytt vapen? Finns det sådana funderingar/projekt?

Ja, är det inte så att flera länders miltärmakter numera funderar på om inte 5,56 var en smärre miss, som inte blev "så bra som man trodde"? För lätt, för låg genomslagskraft, m.m.? 7,62 torde i alla fall uppnå tillräckligt hög hastighet och har bättre träffsäkerhet. AK4 är visserligen ett ganska tungt vapen, men mycket slagtåligt. Utrustat med en lättare kolv, kanske?

Antalet svenskar med operativ erfarenhet av 417 bör vara minst sagt begränsad, men jag har skjutit och hanterat vapnet tillräckligt för att ha en åsikt! Själv då? Missförstå mig rätt, jag tycker både att 416 och 417 är fantastiska vapen, men jag är medveten inte bara om deras styrkor utan även deras svagheter, och det är inga erfarenheter jag har läst mig till från internet. " diverse saker som monolitiskt överbeslag med integrerade skenor och annat." Ja du menar handskyddet, som man tar av i tid och otid, jo men det skulle man ju med lite vilja kunna kalla för "monolitiskt". Det funkar väl ungefär lika bra som alla andra handskytt att fästa sikten i. "Diemaco C8 är en Colt M4A1-klon om vi nu inte ska börja gå in på findetaljerna." Jo tack, att jag nämde C8 och inte M4 beror på att det är den jag har absolut mest erfarenhet av! "HK 53 är en medskalad G3 i 5.56mm och med med en pipa, för att citera en kollega: "för strid i hiss". Med andra ord inget som vanliga soldater har behov eller nytta utav." Konstigt, det är ju just förbättrad funktion med korta pipor som är en av 416 styrkor, och så säger du att soldater inte har nytta av det? "Sen kan du ju ta en titt på vad vapeningenjörerna hittade på i form utav G11." Ja vad blev det av den? just det, Nada! Det mest inovativa i närtid har väl varit G 36 och möjligtvis Mp7, de flesta av de andra tingen du räknar upp är tillbehör som kan eftermonteras på de flesta vapen. "Har du tagit i kontext pipans längd, vikt,...." Förvisso har jag räknat med en 20" pipa mot Ak 4:s 18", men vi säger 3hg då så tar vi i lite. "Hur du kan kalla en Ak4:a utan justerbar kolv för "smidig" jämfört med moderna motsvarigheter är för mig svårt att förstå." Jodå, jag påstår forftfarande att Ak 4 är smidig jämfört med andra vapen i kal 7,62, 417 inräknad (dess kolv är inte något under av smidighet). Att 417 sedan är grym i rollen som grupperat skarpskyttevapen råder det ingen tvivel om. Det är förövrigt i rollen som skarpskyttevapen som jag tror att Ak4 överlever Ak5, tids nog kommer någon att upptäcka dom välskjutande spetten längst in i föråden. Exakt, om man vill ha kal 7,62 (vilket man vill av olika skäl) så är AK4 i särklass!

Ja, den självantänder... Eller, nej det gör den ju inte, men jag har varit fordonsförare på bl a 11-bilen så några andra svagheter har jag noterat som jag mer än gärna delar med mig av! Detta är en svårslagen bil i terrängen, och då även i svensk skogsterräng där t ex engelsmännens annars utmärkta universalfordon LandRover är chanslösa. 11, 13, och 20 har som bekant portalaxlar som ger överlägsen markfrigång. Den har heller inget överhäng fram eller bak som så många andra "terrängbilar" har, otroligt viktigt i skogen! Inte verkar den rosta så himla mycket heller, tjock plåt har den ju. Men på landsväg är 11-bilen verkligen ingen mysig bil! Dålig riktningsstabilitet, studsig fjädring, sjukt hög ljudnivå (motorn till höger om örat...). Mekaniskt så har den ju Volvos raka sexa som även satt i Volvo 164 på sin tid, och därmed samma sjuka som den, nämligen att den käkar kamaxlar. Märks först inte så mycket, den redan slöa motorn blir gradvis allt slöare efter några tusen mil, men till slut kommer man knappt uppför backarna på högväxel och då vet man vad klockan är slagen. Hem o byt kamaxel. På en terrängbil som ofta går långsamt på höga varv slits den ännu fortare. Så, mitt tips är helt klart, låt 11-bilen vara i skogen där den trivs så bra!

Jag skulle nog påstå att det är en myt att Ak4 är så himla driftsäker. Annan fredsmateriel som kan ställa till det är variationer i lösskjutningsanordningen, som gör att vapnet inte laddar om ordentligt. Utdragarfjädern är väl det sämsta på hela vapnet; är inte den i nyskick, så kommer problemen som ett brev på posten. Edit: snuviga grisfingrar Jo, förvisso helt rätt. Vilket sannolikt är skälet till att tillbehören till AK4 omfattar 2 st utdragarfjädrar. Även en kantstött utdragare ställer till det, men dessa har ju avsevärt bättre hållbarhet än utdragarfjädern så det är ju mer sällsynt. Det är i alla fall tydligt att här är AK4 svaga punkt. I övrigt vidhåller jag AK4 driftsäkerhet. Liksom alla vapen vill den helst vara rengjord för att funka, men där finns det så vitt jag förstår automatkarbiner som är mycket känsligare för smuts än AK4. När det gäller verktyg för rengöring; funkar inte original borstviskare med läskstång bra? Undrar, eftersom det börjar bli några år sedan jag umgicks dagligen med AK4 och det uppenbarligen har hänt saker sedan dess.

Jag räknar med att du har löst problemet vid det här laget, men jag vill bara bekräfta att det med stor sannolikhet är magasinet som spökar här. Kulan matas inte upp rakt/liggande vågrätt in i loppet, och fastnar inte ens i slutstyckshuvudet. För övrigt så är det ju mycket ovanligt med eldavbrott på AK4, med undantag av när hylsbuffert och/eller hylsfångare ställer till det. Hylsbufferten och -fångaren kan få hylsan att studsa tillbaka in i utkastaröppningen. För att återvända till den allra första frågan i tråden! Det är en tabell över kompensation för vindavdrift, som sitter på kolven på AK4. Mer om AK4 på nätet: http://www.gotavapen.se/gota/ak/ak4_5/ak4.htm Jag kan intyga att det som står där om svårigheten att träffa med AK4 inställd på automateld stämmer. Ni som provat vet att AK4 reser sig häftigt vid automateld, och inte heller är helt rekylfri...

Vi hade de nya KTM-hojarna 2006 på min pluton. Jag tror att vi var den första värnpliktskullen som hade tillgång till dessa. 2006, i princip helt nya jämfört med Husqvarnorna! Vilken tjänst använde ni hojarna till?

KTM-hojarna är miv veterligen i första hand avsedda för MOVCON och eskort. Ordonnanserna i stora läskiga skogen skmpar fortfarande omkring på sina MC258. Husqvarnorna var ju sannerligen bra när de kom, och slitstarka borde de vara bl a med tanke på det blygsamma effektuttaget (jämfört med "riktiga" crosshojar). Men om vi fortfarande har behov av motorcyklar i Försvaret så borde det kanske vara läge att skaffa ersättare till 'Qvarnorna nu, kan man tycka. Om nu KTM:arna inte är tänkta som det alltså. Har man släppt idén med automatlåda nu, eller har även KTM:arna automatisk växellåda?

Det var ju just därför som de tillfrågades om de ville genomföra detta. De var frivilliga och därför inte grå arbetskraft per se. Och det var inte alls utan tvekan att de skulle användas. /K Nej, det ligger ju något där, de tillfrågades till skillnad från de tidigare exemplen i den här tråden (t ex beordrad att klippa gräset). Men, utveckla gärna att det inte var "utan tvekan att de skulle användas"! Jag bedömer att detta var ett krisläge för samhällets förmåga att tillhandahålla fungerande infrastrukur, vilket efter så här lång tid riskerade att stjälpa flera av våra viktigaste industrier som varken fick råmaterial till sig eller kunde frakta färdiga produkter till kund. Det bordevara ett läge som hotar att skada Sveriges ekonomi tillräckligt kännbart för att det ska ingå i Försvarsmaktens roll att träda in. När det är krisläge på riktigt så behövs inga frivilliga tillfrågas. Nu var det inte fråga om någon kris eftersom definitionen av "kris" är att samhället inte har förmåga att hantera det uppkomna med tillgängliga resurser. Det ska till värre saker än lite snö för att man ska kommendera värnpliktiga under GU att bistå samhället. Stormen Gudrun var ett sånt tillfälle eftersom det rörde liv och lem och inte bara monetära saker. /K Tack för ditt svar och förtydligande! Detta utvecklas till en mycket intressant diskussion, som kanske inte längre hör hemma i den här tråden, men det må ju vara upp till C att säga. Vad jag menar är vårt resonemang om definitionen av "kris". Jag vill nog hävda att en situation där viktiga industrier riskerar att få stänga (några pappersbruk och stålverk stod faktiskt stilla om än relativt korta perioder) skulle kunna definieras som kris. Eller kanske rättare sagt, om situationen tillåts utvecklas så att tunga industrier faktiskt stänger så är det en kris. Ett samhälles infrastruktur brukar vara primärt mål för fientliga angrepp, inte bara för att försvåra militära transporter utan också för att slå ut landets ekonomi. Stannar ekonomin stannar samhället, eller hur? Jag instämmer givetvis i att stormen Gudrun hade en helt annan magnitud, eftersom många människor direkt hotades av isolering utan mat, dryck och värme, men det är som sagt lite intressant att bryta åsikter om var gränsen för kris egentligen går.

OK! Mer fakta om motorcyklarna i sig? Hur länge har FM haft de nya KTM, var finns de, är det en svensk specialbeställning eller en standard? Vad använder Luftvärnet MC-förarna till?

Jag utgår ifrån att alternativet arbetslösa med lånade resurser inte var aktuellt eftersom snabb etablering var av högsta prio i det här fallet. Däremot borde Hemvärnet ha varit ett alternativ. Nu fick ju ÖB frågan av försvarsministern, så han borde ha haft detta alternativ med i sin bedömning av lämpliga resurser. Det kan ha varit så att de maskinförare/lastbilsförare som är med i Hemvärnet inte kunde inställa sig eftersom de redan satt och körde lastmaskiner och lastbilar i snösvängen. Se för övrigt bilder på mil.se: http://www.mil.se/sv/Forband-och-formagor/...till-Banverket/

Det var ju just därför som de tillfrågades om de ville genomföra detta. De var frivilliga och därför inte grå arbetskraft per se. Och det var inte alls utan tvekan att de skulle användas. /K Nej, det ligger ju något där, de tillfrågades till skillnad från de tidigare exemplen i den här tråden (t ex beordrad att klippa gräset). Men, utveckla gärna att det inte var "utan tvekan att de skulle användas"! Jag bedömer att detta var ett krisläge för samhällets förmåga att tillhandahålla fungerande infrastrukur, vilket efter så här lång tid riskerade att stjälpa flera av våra viktigaste industrier som varken fick råmaterial till sig eller kunde frakta färdiga produkter till kund. Det bordevara ett läge som hotar att skada Sveriges ekonomi tillräckligt kännbart för att det ska ingå i Försvarsmaktens roll att träda in.

Möjligen en tråd som redan utretts förut, men inte så vitt jag har kunnat se. Planerar Försvarsmakten att ersätta Husqvarna 258:orna som numera överlämnats till Hemvärnet med någon annan motorcykel? Har armén användning för motorcyklar längre? På 1980-talet, då Husqvarnorna ersatte Jawa-hojarna, fanns det ju fortfarande motorcykelordonnanser med i infanteriets garnityr, huru härmed numera? Om inte Försvarsmakten har beslutat sig i frågan ännu så kanske vi kan spekulera lite tillsammans om ämnet här i forumet så länge!

Hmm... Kan dessvärre inte bidra med svar på den ursprungliga frågan om reservdelar (men det är kanske OK redan). Men jag måste kolla med er som vet bättre; inte var det väl Husqvarna 420 som Arméns Lejon använde? Från början hade de ju HVA 258, men det var väl Husaberg 400 de bytte till sedan, inte Husqvarna. Eller?

...och som kan upplysa oss om huruvida det verkligen är sådan brist på fordon i Försvaret att tgb 11, 13 och 20 används fortfarande bara därför att de nya redan beslutade fordonsköpen är för få? För Galten och LandCruisarna är väl vad vi har bestämt oss för nu, eller?

Mycket verkar tyda på att Försvarsmakten (FM) inte riktigt hinner med just nu, vilket också avspeglar sig i den här diskussionen där vi är många som spekulerar, eller hur? Jag har en nära släkting, nyss fyllt 18 och med ambition att bli yrkesofficer. Han mönstrade i höstas (2009) med utmärkta resultat och försökte i samband med detta få reda på hur han skulle agera för att bli yrkesmilitär. De oklara besked han fick, har gjort att han lagt denna karriär på hyllan "De verkar inte veta vad de vill..." Försvarsmaktens svar avseende reformerad rekrytering och miltär grundutbildning m.m. (HKV beteckning 16 700:64896) säger "Den frivilliga militära grundutbildningen införs dock i en snabbare takt än Försvarsmakten tidigare planerat för. Detta medför osäkerheter avseende ekonomiska konsekvenser och detaljer avseende utbildningens utformning. Försvarsmakten avser återkomma i BU 11 med en mer detaljerad redovisning och konsekvensbeskrivning." Detta kan tydas som att det stärker uppfattningen att det går lite för snabbt för FM just nu och att de inte har planerna klara för hur de ska hantera övergången till ett yrkesförsvar. Vidare framhåller FM i både det ovan citerade svaret och i sitt yttrande över betänkandet "Totalförsvarsplikt och frivillighet" att de önskar att Pliktverket behålls, eftersom FM inte mäktar med att ta över Pliktverkets alla uppgifter, framför allt inte inom test och urval. Citat: "Innan beslut om avveckling av TPV bör det totala behovet av prövning och uttag-ning för utbildning och anställning i ett frivilligt personalförsörjningssystem analyseras. En preliminär bedömning är att urvalsmetoder och urvalsresurser, ungefär motsvarande dagens system, fortsatt kommer att krävas. Först efter att det nya systemet implementerats och verkat under en tid (4-5 år, d.v.s. den tid det tar att anställa och genomföra en förbandscykel, från träning till genomförd insats) är det möjligt att dra preliminära slutsatser kring en reducerings möjliga storlek." (HKV beteckning 16 700:62327, datum 2009-10-09). Nåväl, sammanfattningsvis kan jag konstatera att det inte bara är i detta forum som det debatteras om den här frågan. Se t ex mer i Försvarsmaktens svar på regeringens beslut och den utredning som ligger bakom detta. Länkar finns på mil.se

Jag vill gärna tillföra några purfärska erfarenheter som kanske inte helt klockrent passar in i tråden (som den började i alla fall!) men som jag ändå tycker har bäring på ämnet. Jag var precis nyligen i mitt jobb (dock inte militär) engagerad i och på plats när Ing2 ställde upp med lastmaskiner, lastbilar, grävmaskiner och värnpliktig personal för att bistå Banverket med att transportera bort snö från en av de stora rangerbangårdarna på järnvägen i Sverige. Denna den sista kullen värnpliktiga hade anmält sig som frivilliga till uppdraget, och var fulla av entusiasm inför uppgiften, att bidra till att återupprätta samhällets och infrastrukturens förmåga i krisläge. Alla maskin- och förarresurser på privata marknaden var sedan länge uttömda när Banverket till slut begärde hjälp av Försvarsmakten. Detta var visserligen värnpliktiga från ett förband som har detta som sin uppgift i försvaret, jag vet, men jag tycker ändå att det är ett intressant exempel där försvarsmaktens insats åtminstone är snubblande nära "grå arbetskraft", men det är tveklöst att de ska användas! Jag har inte förmåga att förutse hur detta eventuellt kommer att förändras i och med morgondagens yrkesarmé, men detta var i alla fall enligt min bedömning ett uppdrag långt utöver Hemvärnets förmåga, så där finns inte svaret på den funderingen.

OK, kanske inte plastkarossen håller formen med åren (om det glipar i dörröppningarna)? I så fall funkade det alltså bättre med 202:an, som hade "dörrarna" högt placerade så att det inte spelade någon roll om det eventuellt var lite otätt där!

Ursäkta en gammal spanare som inte haft glädjen att använda AK5 på allvar, utan slitit med AK4 i både GU, KFÖ, och FN-tjänst: Är AK5 kortare eller annorlunda byggd så att problemet inte finns där? AK4 har visserligen en lite gammaldags gevärsliknande kolv, men å andra sidan är den ju stabil och slagtålig och kan hanteras vårdslöst utan att ändra vapeninställningen.

Klippet funkar inte Men jag vill gärna få höra det. Jag har klickat på länken, och provat "cut and paste". Vill sig inte. Vildmannen; kan du lägga upp det på nytt om det finns kvar?

Den här diskussionen är ju hur kul som helst! Alla har vi synpunkter och favoriter. Är det någon som kan dra sig till minnes hur Försvaret resonerade när man beställde 11-, 13- och 20- bilarna på tidigt 1970-tal? Det vi behöver nu är ju sannolikt inte riktigt detsamma, men vi är ju ganska överens om att 11-bilarna funkar utmärkt än idag till väldigt mycket. Deras terrängegenskaper är ju svåra att slå, portalaxlar och stora hjul, mycket seriöst. Att de gamla Volvo-sexorna från Volvo 164 är både omoderna och utslitna är ju inte så konstigt. Jag vill minnas att de äter kamaxlar i en skrämmande fart, och bara det torde bli svårt att få tag i nya snart. Hemvärn eller inte. Som sagt, vad är det vi behöver nu? Gissar att Galten är både för dyr och för tung för att vara ersättaren vi pratar om? Ni som studerat ämnet eller kanske rent av var med när 11:an var ny, upplys mig! Sen kanske det är läge för en omröstning, på kul?

Har aldrig sett detta mönster på kapell på 202:an i svensk operativ tjänst, men visst är väl mönstret det som även användes på Tgb 20 m fl på 1980-talet och framåt? Skulle vara lite kul att få veta om det verkligen forskades fram av SAAB eller annan industri, Försvaret brukar väl ta fram detta själva!

I 4/FO41, Linköping, 1981--82 Stabskompaniets spaningspluton, ksp-skytt och fordonsförare

Japp, så är det! Den flyter garanterat, om man handhar den rätt. Kör i vinkelrätt från stranden, inte för brant, med pluggarna på plats o.s.v. Har även gjort samma manöver med den gamla "fina" 202:an, det går också bra! (Den används tydligen fortfarande av t ex engelsmännen, fast då på det sätt den var avsedd för från början, nämligen på snö. Vi körde dom ju i all slags terräng innan de till slut ersattes av 206:an)

Jo, 11 och 13 är helt klart överlägsna LandRovern i terrängen. Bland annat så kan jag och hundratals andra svenska soldater som körde båda dessa bilar under FN-tjänstgöring på Cypern intyga detta. Men hur viktigt är superbra terrängegenskaper på en persontransport eller spaningsbil egentligen? Med all respekt för svenska skogar, vi har ju Hägglunds bandvagnar om det kniper. Jag röstar på LandRover! Hundratusentals tillverkade, enkla att repa med vanliga verktyg (jag har provat).