Jump to content

Fofö_Charlie

Nivå 9
  • Posts

    20
  • Joined

  • Last visited

Posts posted by Fofö_Charlie

  1. Det är iofs helt sant, och jag håller med om att det inte fungerar att ha dem på nyckelbefattningar eller andra chefsbefattningar. Hur bra är det om en pluton eller kompani saknar samtliga befäl för att de måste vara någon annanstans?

    Jag fick för mig att det var beslutat att extra HV-män enbart kunde vara skyttesoldat eller motsvarande "lägre" befattning just för att det är lättare att byta ut den personalen, något jag tycker är rimligt dock inte optimalt.

  2. Nej, det är ju inte konstigt att man bara kan ha en krigsplacering, det konstiga är ju då att man inte kan vara anställd som GSS/T med krigsplacering i FM, samtidigt som man är extra hemvärnsman utan krigsplacering i hemvärnet..

     

    Finns inget logiskt med att utesluta folk ur en verksamhet med argumentet eller hänvisningen till att man bara kan ha en krigsplacering, eftersom det uppenbarligen har fungerat fram tills nu.. Detta oavsett att man var värnpliktig förut medan man nu kommer att vara anställd (som nämnts tidigare), krigsplaceringen fungerar väl fortfarande på samma sätt?

    Fast sedan har man väl aldrig kunnat anklaga dem för att vara logiska :-P

  3. Kan säga att det finns undantag. Jag är anställd GSS/T samtidigt som jag är krigsplacerad i Hv (dvs ej extra eller vilande).

    Jag är (eller kommer att vara) anställd som GSS/T med krigsplacering i FM, samtidigt som jag är extra hemvärnsman utan krigsplacering i Hemvärnet.

     

    Det är många som slarvar med begreppen nu, både inom FM och på politisk nivå men faktum kvarstår att man inte kan anställas som GSS/T idag. Lagrummet för det saknas liksom avtal.

    Soldater anställs idag på andra avtal, även om det är för korttidsanställningar. ALVA heter ett avtal som används för kortare anställningar.

    Alla i krigsförbanden kommer att krigsplaceras där, både GSS/K och GSS/T samt OF/T och SO/T. När det sker kommer en samtidig placering i HV inte vara aktuell, enligt vad DaRaven skrev.

    Jag trodde att begreppet GSS/T var att jämföra med begreppet deltidsanställd (och behovsanställd), ett samlingsnamn som i stort sätt bara visar vilken anställningsform man har. Sedan att själva avtalet/kontraktet för GSS/T egentligen är en visstidsanställning (t.ex. ALVA då) eftersom det har ett arbetstidsmått med bestämt antal timmar/dagar som man är anställd per månad/år. Jaja, jag är inte ensam om att ha missförstått det tydligen :-P

     

    Både rekryterarna och blivande chefer på förbandet samt befäl inom hemvärnet har förklarat att det är möjligt att vara extra hemvärnsman just p.g.a. att man enbart kommer att vara krigsplacerad i FM och inte i hemvärnet som extra. Skall bli kul att se hur det blir i slutändan, i värsta fall så får man väl skriva sig som vilande i hemvärnet, även om det hade varit roligt att kunna delta i deras övningar också.

  4. Asch, jag tycker de kunde ha skickat ut brevet nu i alla fall där de säger att man inte gått vidare. Förnuftet säger att det utom tvivel är så att man inte gått vidare, men ändå så hoppas man nog lite inombords på att man fortfarande har en chans.. :baskerKav:

  5. Personligen tycker jag också att Hemvänet och/eller Nationella Skyddsstyrkorna är lite "Same shit, different name", men skall jag tolka de papper/kontrakt som jag har skrivit på så benämns 4dygns-gubbar som Hemvärn och 8dygns-gubbar som NS/insats..

     

    Sedan är ju tilldelad utrustning också olika beroende på vad man skrivit på som, där de har kategoriserats in i de två olika facken..

  6. Text

     

    Jag har samma erfarenhet från min intro.. På förbandet var det tack och lov en mycket högre nivå.

    Nu skiljer det tyvärr mellan utbildningsgrupperna. Skyddsglasögon bör du få ut personliga. Knäskydd delas ibland ut, ibland förvaras i grupplådor. Mitt tips är att köpa ett par egna.

    Ja, det återstår att se när man väl kommit tillrätta, man kan alltid hoppas :)

    Angående skyddsglasögonen så mumlade de något om att de "kanske" delades ut sedan av någon på plutonen/kompaniet, likaså knäskydden.

     

    En bild säger mer än tusen ord......

    http://www.insatspluton.org/picview.asp?id...oad/bstyrka.jpg

    Det där kan ju aldrig vara tillåtet :rolleyes:

     

    Det där ser mer ut som en B-styrka och inte någon vanlig grupp, står för övrigt "Bogaland" vid bilderna vilket var ett fiktivt land under en slutövning som hölls för ett tag sedan. Kanske är ett återkommande namn/scenario?

     

    edit: Meh, inte ens pucktvåa...

  7. Sådär, nu har man varit på en introduktionskurs för hemvärnet och man fick en del blandade intryck och jag tänker då mest på utrustning och "puts o studs", för att det inte skall bli allt för mkt OT.

     

    Den utrustning som vi fick ut var i stort sett identisk med den vi hade under värnplikten, det enda som saknades var t-shirts och att vi inte fick lika många plagg utav de andra kläderna. Den absolut största skillnaden var dock att all utrustning var i det närmaste helt nytt, en del fick man i obrutna förpackningar vilket naturligtvis var vida bättre än det under värnplikten.

     

    Det enda som jag saknar i utrustningsväg är först och främst skyddsglasögon som jag tycker är minst lika viktigt som hörselskydd/Com-Tacs och det andra är mer "Bra-att-ha", nämligen knäskydd som jag aldrig haft tidigare men som jag antar är funkis och ok att bära. Så rent materiellt sett var allt låångt över förväntningarna men det återstår att se hur folk är klädda när man väl börjat öva med rätt IP.

     

    Det enda som ibland var närmast outhärdligt att se var hur dålig puts-och-studs vissa hade med oknäppta uniformer, "kepsen" på sned och påtagen inomhus, händerna i byxfickorna och andra fickor öppnade, och det säger jag som gammal insatssoldat ;-)

    Men det återstår som sagt att se hur det ligger till med det vid IPn och i mer "officiella" tillställningar...

  8. När vi hade vår soldaterinran (08) så ställdes plutonen upp framför gymnastiksalen varpå "en snubbe" ställde sig på stentrappan till nyss nämnda gymnastiksal och höll ett kort tal. Hans min och kroppsspråk avslöjade dock mest hur besvärligt/onödigt han antagligen tyckte det var att vara där, vi misstäkte att vi avbröt honom i fikan...

     

    Samma visa var det med de där andra högtidliga traditionerna som brukar hållas, inget märkvärdigt alls utan alla fick mest känslan av att vi var till besvär..

    Som grädde på moset så var dåligt väder med kyla och snålblåst... (Ja ä' int bitter..)

  9. När vi påbörjade vår utbildning innan vi hamnade i vakten fick vi lära oss det som en del här har sagt innan. Inte en j*vel får komma in på regementet eller dylikt utan att ha tillstånd eller behörigt till området/objektet. Det må vara ÖB, kungen eller påven, ingen fick släppas in utan att vi hade bekräftat behörigheten. Detsamma gällde naturligtvis för både polis eller räddningstjänst.

     

    Kom det personer som vi inte visste om de hade behörighet blev vi alltid tillsagda att kontakta BC eller IC (om BC inte var tillgänglig) då de antingen via telefon kunde ge tillstånd eller själva komma till vakten och prata med vederbörande.

     

    Jag förstår problematiken med utryckningsfordon, speciellt med ambulans men skall man vara helt korrekt skall man inte släppa förbi den utan att veta vad de skall göra.

    Det hände bara en enda gång att ett utryckningsfordon behövde in på området när vi låg inne, men då visste vi att den fick åka in. Det var en person som hade fått andnöd på ett logement och då ringde kamraterna till vakten vilka i sin tur larmade 112 för ambulans. Vid ankomsten kunde sedan någon ur vakten följa med ambulanspersonalen för att visa dem till rätt kasern/logement och eventuellt hjälpa till med annat som kanske behövdes.

     

    Kort sagt, antingen kan man ringa vakten först vilka i sin tur larmar 112 eller så ringer man själv 112 för att sedan meddela vakten om varför de kommer. Inte det smidigaste kanske och kanske inte helt enligt regelboken där heller, men i vissa fall räcker det kanske med sunt förnuft ;)

  10. Snarast årets glädjeämne, efter alla dessa månader av velande och sök så har man äntligen funnit ett kärleksobjekt!

     

    Vad mer kan man säga? :lala:

     

    Kul att det går bra för någon ;)

     

    Ja.. va fan har jag att va glad för?.. Är lite småförkyld, men det kunde ju ha varit värre...

  11. Vi lystrade till båda kommandona, där "Magasin i" var vanligast på kompaniet och under vanliga övningar medan "Vaktladda" var mer frekvent använt under Insatstjänsten. Jag tycker såhär i efterhand att det egentligen inte spelar någon roll vilket som används eftersom båda har samma betydelse, du skall i båda fallen sätta i magasinet utan att mantla..

  12. Precis som Krook säger, en skyddsvakt som är "skarp-post" skall ha reglementsenlig utrrustning och beredskapsnivå, där alltså en vaktladdad AK5 ingår om det anses behövas för att lösa uppgiften.

    Det skall alltså vara ett delvis eller fullt skarpladdat magasin isatt i vapnet, dock inte mantlat.

     

    Av erfarenhet, kan tyvärr vapnet både mantlas och osäkras av misstag under vapenhantering där först manöverhandtaget fastnat i utrustning och sedan omställaren vridits på. Detta har tyvärr hänt både mig och flertalet i plutonen, dock bara med lösplugg och utmärkande nog under/efter transport i fordon där det tenderar att bli både trångt och tempoväxlingar...

     

    Jag har själv ryckt ut på larm eller motsvarande "skarpa" uppgifter/uppdrag när jag låg inne som Insatssoldat/Insatsgrupp (utan att få det att låta "special"..), men förstår inte hur personen i det här fallet har lyckats med konstverket att avfyra ett skarpt skott, då det torde vara en tämligen fridfull stämning och svårt att fippla med vapnet i den situationen..

  13. Fasen va dum jag känner mig nu :)

    Det är ju ganska uppenbart ja, jag såg totalt fel på de bilder som visades längre upp i tråden där jag tyckte att mesen satt på den vänstra sidan av vapnet. Jag ser ju nu åt vilket håll vapnet pekar/vilken sida mesen sitter på :P *örfilar mig själv*

  14. Hmm, är det bara jag som inte fattar hur man skjuter med bärmesen fastsatt? För så som det sitter fast på bilderna tycker jag att mesen borde vara ivägen för skytten. För sitter mesen på GRG´s "vänstra" sida, dvs. mellan GRGn och skyttens huvud/axel så borde ju inte skytten kunna få upp skiten på axeln och sikta?

    Eller är jag helt ute och cyklar?

  15. [...]Hur som helst är det bara där jag är detta förekommer, förnamn på kvinnor och efternamn på män?[...]

    Lite som kuriosa och en högst personlig reflektion. Det är så att jag har ett väldigt kort efternamn (icke svenskt, men nordiskt) och som är väldigt lätt att uttala vilket kanske bidrar till att det används mer än mitt mer vanliga svensson-förnamn. Men..

    När jag tänkte på det så slog det mig att alla mina manliga vänner alltid tilltalar mig med mitt efternamn, medan alla mina kvinnliga vänner alltid tilltalar mig med mitt förnamn av någon anledning. Det samma gäller i viss mån för hela umgängskretsen, där en del manliga vänner har smeknamn medan det nästan uteslutande handlar om förnamn som tilltal åt de kvinnliga vännerna.

     

    [...]Hmm, menar ni inom försvarsmakten nu, bara, eller även i det så kallade "civila" arbetslivet också? För i så fall har jag en invändning. Nu jobbar jag på en kvinnodominerad arbetsplats (som kock på en kommunal förskola), men där tilltalar vi faktiskt oftast varann med efternamn. Utom jag, då, som får heta allt ifrån "han" till "kocken" och "killen".

    Hoho, joo jag har också jobbat på en del kvinnodominerade arbetsplatser trots min ringa ålder, men där har det precis som du säger, alltid varit en viss jargong dem sinsemellan. Där har man alltid blivit kallad för olika saker, en del snälla och andra mindre snälla (dock med glimten i ögat) och de har alltid kört lite extra med en som ensam kille :)

  16. Nu påpekade iofs Fk Satan det jag tänkte säga..

     

    Men det är väl alltid huset/rummen/väggarna som avgör vad som kan slängas in, utöver hotbilden. Skall man in och rensa, släng spräng om väggarna tillåter det. Är väggarna för tunna så man riskerar vådabekämpning, då kan man kanske slänga in chock. Finns det civila? Ja då kanske det är läge för distraktions-hgr istället.

  17. Lv6 - 2008/2009

     

    Ryckte in som:

    Insatssoldat/fordonsförare vid Livkompaniet

     

    Plut. utbildades som:

    Närskyddssoldater

     

    Muckade som:

    Skyttesoldat/fordonsförare vid 70-komp

     

    Krigsplacerad som:

    Närskyddsman (?!) Aldrig hört talas om...

     

    Rollen i gruppen var, i grunden, vanlig AK5-skytt/fordonsförare men p.g.a. "personalbrist" fick man även släpa på RA180, ett par handgranater samt ett P-skott (ibland 2) vilket gjorde att jag med mina nätta 60kg ibland kände mig som en gravid flodhäst... :rolleyes:

  18. Hehe, lumparminnen ja.

     

    Precis som de flesta så har även jag fått springa ut ur tältet under eldöverfall eller när larmminorna gått.

     

    Så det absolut minsta jag haft på mig ned i stridsställningarna/värnen var; FMs kallingar samt bössan och hjälm :)

    Sedan den lite mer vanliga uppsättningen; kallingar, kängor, väst, hjälm och vapen.

     

    Fast något som slog mig efter dessa situationer var det att man aldrig hade på sig Com-Tacs:n trots att man skjöt för fullt med AK5an och hade en KSP90 bredvid sig.. :rolleyes:

     

    //edit: Tog bort ett par smileys...

  19. Med risk för att upprepa det andra har sagt tidigare.

     

    Det finns säkert en förklaring till det som sträcker sig en bra bit tillbaka. Förr fanns det ju lite fler soldater än vad det gör idag och således visade kanske efternamen på lite mer variation än vad förnamnen kunde göra. Efternamnen kunde antingen vara släktbetonat, eller så fick soldaten ett "nytt" efternamn efter sin egenskap eller karaktär och när man hade soldattorpen ärvdes ju både torpen och soldatnamnet neråt.

     

    För att förklara det som serganten gjorde, är det av ren artighet. Precis som man tilltalar någon med ett artighets-Ni så tilltalar man soldaten/befälet med efternamn. Detsamma gäller ju för människor som man inte träffat eller i yrkesrelationer där man tenderar att använda efternamn (alt. både för-efternamn) för att vara artig eller för att behålla "yrkesrelationen".

     

    Det är alltså vad jag har fått mig förklarat, ingen "sanningstämpel" på det alltså.

    Ber även i förväg om ursäkt för ett möjligt förvirrat första-inlägg, om någon anledning så fick jag oerhört svårt för att formulera mig, kanske tröttheten som slagit in. :}

×
×
  • Create New...