weekendwarrior

Jag kan hålla med så pass att man inte lägger någon högre prioritet på gruppens understödsvapen jämfört med de personliga vapnen. Men samtidigt anser jag att vi i gröna kläder inte bara ska kunna hantera förväntade situationer utan även de oväntade. Sen är ju den sk "fronten" väldigt subjektiv. Jämför gärna med sk "cold zone", "warm zone" och "hot zone" där flera här menar på att dessa kan vara överallt och ingenstans och jag är benägen att hålla med. På våran bataljon har vi börjat prova med att låta sjvpersonal gå längst bak i ledet på plutonerna ungefär som plutonssjukvårdare och då är de definitivt nära fronten eller vad man kallar "hotzone" om man vill det.

Det skulle vara intressant att se hur LG skulle ta över utbildningen av ett marint Hv-förband. Var lägger vi båtarna? Tror knappast Amf1 är särskilt intresserade av att stödja och upplåta övningsterräng till ett Hv-förband som tillhör en utbildningsgrupp tillhörande ett annat regemente/garnison. Det skulle även vara ofantligt korkat att prioritera bort marina förband i vår kustnära huvudstad.

Visst är det svårare med pistol än ak men som i all strid och i synnerhet när du står där själv öga mot öga med fi gäller att du är etta på avtryckaren medan tvåan ligger jävligt risigt till oavsett vilket vapen han bär. Missförstå mig inte nu, jag är precis som du FÖR att de flesta sjv OCH andra i Hv oavsett befattning ska bära ak.

Det låter kanonbra i mina öron, vi får se när det blir verklighet. Där måste jag tillägga min åsikt om att sjukvårdarna skall ha kunskapen att säkra och göra patron ur på ALLA i Hv förekommande vapen d.v.s. AK4, GRT, Pist88, KSP58, PSG90 och GRG samt kunna säkra ett PSK.

Personligen gillar jag inte nuvarande läget där SRK har monopol på sjv till Hemvärnet. Jag vill ha det som när jag gjorde värnplikten: Gruppsjukvårdare/sjukvårdsman som i första hand är stridande soldat med ak, icke RK-märkt. Han har lite mer utrustning och utbildning för sjukvård än gemene man med den sk kamrathjälpen. Plutonssjukvårdare som går med plutonen, bär RK-bindel, sjvutr och ak. Är inte stridande men ska kunna försvara sig själv. Under min värnplikt var det i regel personal med civil sjukvårdsutbildning i grunden som plockades ut till sådan tjänst/utbildning, ofta på sjuksköterskas nivå. Övriga sjukvårdare/sjvgrp som kan finnas på en uppsamlingsplats. Nivån kan vara blandad från motsv. plutonssjukvårdare och uppåt. Samtliga bär RK-bindel och vapen. Vissa ak och vissa pisol. Jag kan förstå en viss skepsis mot att bära ak4 med sjvuppgifter över gruppsjv. Här har man ju inom FM helt köpt bort sig genom att helt avskaffa k-pist m/45 utan att FM införskaffat något alternativ. Det är ett mindre problem inom övriga FM som bär ak5 och numera finns ju även ännu mer kompakta och smidiga ak5C samt ak5D. Men för Hemvärnet är standardbeväpningen helt enkelt inte särskilt lämpad för flera befattningar. Man har då sett som enda alternativ att minska eldkraften genom att tilldela pistol istället, vilket jag tycker är otillräckligt i de flesta fall.

Pistol 88 är inte något bra vapen för MC-ordonnanser eller hundförare heller. Skillnaden är att MC-förare och hundförare (i alla fall i teorin) behöver ett vapen som kan användas med en hand, och då är pistol 88 det enda alternativet. Hundförare i övriga FM bär ak, ibland både ak och pistol. Läge 1. Pistol hölstrad och ak i hängande i sk "vaktsling", kopplet i båda händerna alt kopplet i en hand och ficklampa i andra handen. Läge 2. Kopplet i vänstra handen (för högerskyttar) och pistol i högra handen alt. pistolen i tvåhandsfattning samtidigt som man håller kopplet med stödhanden (vänster hand för högerskyttar). Läge 3. Pistol hölstrad, släpp kopplet, ak i färdigställning.

När jag gick med i Hemvärnet -04 blev jag sjukt besviken på hur saker och ting fungerade och vilken utrustning vi hade. Framförallt fordonsbiten och jag jämförde ju med värnplikten på ett pansarregemente. Det har skett en del förbättringar och kommer att fortsätta göra det. Mitt kompani exempelvis är på väg att bli insatskompani ovh då kommer vi att få Bv och någon form av Tgb. Men framförallt har jag vant mig vid Hemvärnet. Jag som inte fick så bra betyg och inte har någon attraktiv befattning för US eller NBG ser ju Hemvärnet som min möjlighet att få upprätthålla en viss militär kompetens, få komma ut och öva med vapen och annan försvarsmtrl, träffa kompisar och ha kul. Min motivering med att fortsätta är att jag inte har bättre alternativ så låt oss göra det bästa av det. Tråkigt att inte alla kan känna så.

Hallå där! Jag är ungdomsledare på en av Hemvärnets utbildningsgrupper i Stockholms län. Jag söker kontakter på de få kvarvarande regementena, flottiljer och marinbaser för att anordna studiebesök för mina ungdomar. Ni som är anställda eller på något annat sätt kan och vill medverka till dessa kontakter hör gärna av er här. Även ni som är engagerade i frivilligrörelsen och vill visa upp eran verksamhet och mtrl är jag intresserad av. Skriv något, kom med tips, PM'a eller något så svarar jag med PM och kontaktuppgifter. Tack på förhand kära försvarsvänner!

Någon som har en förklaring på detta: M2: Track Center guide, single pin, steel with detachable rubber pad Shoes/track Left side: 84 Right side: 82 Varför olika antal höger och vänster sida?

Jag kan förstå fördelarna med mindre bandplattor och tätare mellan länkarna, banden blir ju mer följsamma och smidigare. Men jag är tveksam till fältmässigheten i band som har så mycket delar. Varje länk är också en punkt för slitage så dessa borde kräva mer underhåll och tätare byten av delar.

Kom att tänka på det här med bandspänning, slapp bandspänning a la PBV 401/MT-LB och BroBv 971/T55 m.fl. borde ju öka risken för att bandet glider över kuggarna vid hård inbromsning/acceleration o.dyl. Någon som har någon erfarenhet av detta?

Aha! Påminner om (i konstruktion, ej utséende) fler av de bandtyper som fanns på Shermanvagnarna där drivkransens kuggar går på bandets utsida och griper om den där mellanbiten/länken som håller ihop bandplattorna. Är jag ute och cyklar?

Det var lite det min frågeställning vara baserad på. När man börjar se olika utföranden på i grunden samma grejer börjar men undra vad det är för grejer, varför man ändrat/bytt detaljer, vad och vilka grejer som är bra/bättre eller sämre än de andra alternativen o.s.v.

Jag vill tacka Erik_G Rickard N eskil swazze Blackadder och inte minst The Swede För alla svar, ni har verkligen upplyst min värld av mekanik och metall! Jag har inget mer att tillägga, men fyll gärna på med info och bilder om ni känner för det. Med hälsningar från Weekendwarrior Edit: Jag ljög om det där med tillägg!

Nej jag håller med. Nu när man ser på bild och kan jämföra har dom uppenbara skillnader, men det finns ju å andra sidan vissa likheter och jag har ju aldrig sett dessa fordon brevid varandra. Strf 90 vr ju före min tid. Det första eller i alla fall ett av de första levererade fordonen rullade på pansarövningen i Skåne -93 (som var en av sista övningarna under värnplikten) så där fick jag se det på avstånd. Annars var det bara PBV 302 och Strv 104 på P18 medan på fastlandet även fanns Strv 103.

Känner någon till någon sida motsvarande "Enemy forces" fast på Svenska? För er som inte känner till sidan lägger jag upp en länk. http://www.enemyforces.net/index.htm

Snökryss? Hur ser dessa ut, har du bilder? Vad är de gjorda av, metall? Hur monteras de?

Ha ha, ja du Swede! Jag ställde de raka frågor jag kom på och de har jag fått svar på men kommer naturligtvis komma på fler. I övrigt ville jag få till lite diskution om olika erfarenheter av typ hur fungerar grejerna, bra eller dåligt, jämförelser, åtgärda problem o.s.v. Visst blir det bredare än en ladugårdsvägg men tanken var ju inte att någon ska skriva en doktorsavhandling utan att flera med erfarenheter skriver lite/något om det. Hittills är jag väldigt nöjd med responsen och det har t.o.m. kommit frågor från andra så det är bara tacka och bocka till alla som gjort inlägg i denna tråd.

Jag har också ett stort intresse av fordonen i allmänhet men har en tendens att grotta ner mig i detaljer som beväpning, motorer och tekniska konstruktionslösningar. Det som får mig att ställa frågor om just band är att jag lagt märke till variationerna och då blir jag nyfiken och vill veta mer som vad, var, hur, när och varför men så är jag också en sjuk människa!

Jag hittade en sida med bilder på tidiga versioner (prototyper/förserievagnar?) av strf 90 där en annan typ av band förekommer. Vet inte hur jag skulle ha gått tillväga för att få upp någon bild här så jag lägger upp en länk (bandlänk ) här: http://hem.passagen.se/pgroen/strf90.htm

Tack för det ypperliga svaren med bilder och allt "The Swede"! Jag visste att du förr eller senare skulle upplysa mig m.fl. i denna värld av metall. Jag ser nu också på bilderna varför jag trodde att strf 90 hade M113-band. Bredden på T-157I-banden på strf 90 gör att gummiplattorna blir i nästan samma storleksförhållande till bandplattorna som på M113-banden. En följdfråga; är M70 detsamma som vad som ibland benämns som DIEHL?

Finns det någon annan beteckning på vad vi kallar M113-band? Vad har ni för erfarenheter av olika bandfordon, bandtyper, med eller utan gummiplattor vad det gäller grepp och bärighet på olika underlag? I mina ögon borde band där bortplockade gummiplattor lämnar stora hål i banden ge sämre bärighet på mjuka underlag som vattensjuk terräng, lös sand och snö. I information om UDES 08/PBV 302H står det att försöken med omlottmontering av bärhjulen hade för avsikt att minska risken för bandkrängning. Där står också att man på strf 90 istället ökar bandspänningen för att undkomma samma problem. Det är ju inte många bandfordon som har omlottmonterade bärhjul än de tyska VK2-fordonen. Hur har man löst problemet på andra bandfordon (strf 90 undantaget)? Hur stora eller små är riskerna/problemen med bandkrängning på olika fordon eller hur bra/dåliga är dom? Ryska bandfordon som T55 och MT-LB har ju inte omlottmontering av bärhjulen och de ser dessutom ut att ha en relativt slapp bandspänning. Problem? Har ni bra bilder på de olika bandtyperna till strv 103 och Bkan?

Tackar så mycket för det Krook! Hade kunnat leta upp det själv men tänkte jag kanske kunde få en mer spara och utskrivarvänlig version. Denna duger sålänge!

På PBV 302 har jag sett två typer av band, ett med rektangulära gummiplattor som täcker nästan hela bandbredden och ett med nära på kvadratiska plattor som täcker ca 2/3 av bandets bredd varav den sistnämnda var det vanligast förekommande på P18's Pebbor när jag låg inne (1992-93), förövrigt är de i mina ögon lika som på Strf 90. Vilket är vilket av de två typerna när vi kommer till beteckningarna som nämns? Om någon av typerna använts även på M113, Strf 90 och Bradley, vilken av typerna användes på vilken vagn? Jag har hört talas om både vulkade (verkar för mig som om de inte är demonterbara) och demonterbara gummiplattor (bultade i bandplattan?). Stämmer det, finns andra lösningar, vilka band har vilka sätt att montera gummit på?

Är det någon här som har bokstaveringen på engelska? Jag ska utbilda ungdomar på det om en vecka.