Jo då Psilander. Det var förfärligt. Som jag nämnde var det en god stämning ombord. Och att se en av kamraterna "bäras över ladgången" smärtade mycket. Men det "föddes hjältar" den natten också. Seconden, förådsman Lövkvist m fl.
Älvsborg skulle gå "målgång". En konvoj med Älvsborg först och en bogserbåt efter med en "prånliknade målfarkost" på släp, inget konstigt alls. På radarn syntes det som tre prickar och radabilden vändes fel. Det jag fick reda på var att det var Halland som sköt. Fyra skott, två gick tätt över Älvsborg och ett gick ner precis framför. Och ett gick in på styrbordssidan i höjd med trossdäck där matroserna hade sin skans.
Kockarna hade sin skans brevid, akterut där jag vaknade av en rejäl smäll. När jag hörde ropen och upprörda samtalen på mindäck, förstod jag att något var på tok, klädde mig och gick upp.
En förolyckades, två skadades och en bröt fullständigt ihop. Han som bröt ihop hade sin binge brevid den förolyckade, alltså överbinge i hytt 140. Av någon anledning hade dom bytt vakt med varandra. Granaten hade gått precis över kudden på kompisens binge. Det var när han kom ner och förstod vad som skulle ha hänt om han inte hade bytt vakt, som han bröt samman.
En orsak till att kockar ofta är inblandade kan bero på att av 12 st kockar togs 8 st bort när vi höjde stridsberedskapen till "klart skepp". Telefonpost var en vanlig syssla. Själv stod jag på "väderdäck" (det öppna däcket längst akter ut) och vid det aktra artilleriet (nr 13). Gjorde mig skyldig till en del "fadäser" som kunde ha lett till olyckor om inte på-passliga befäl kom till min hjälp.
Är det bar olyckor som man förknippa Älvsbor med?
På Halland tyckte dom att vi levde "lyxliv". "Lyxsemester" var ett vanligt tillmäle. Och det var med tanke på maten och komforten ombord, för både befäl och meniga.