Jump to content

Leaderboard


Popular Content

Showing content with the highest reputation since 07/07/2019 in all areas

  1. 5 points
    Nej, det blev det inte! Nej, det är det inte sett till den luftvärnsförmåga vi vill tillföra fartygen! Även om mycket av fartygens ursprungliga reservdeplacement har utnyttjats då man genom åren tillfört många nya system och förmågor, så har plats och vikt hela tiden sparats för att kunna tillföra luftvärnsrobot den dag pengar blir tillgängliga. Den föreslagna lösningen innebär dessutom en relativt stor mängd robotar sett till fartygens storlek, och det finns även marginaler för att installera ännu fler, men det är här ekonomin blir gränssättande. Så vi får plats med det vi behöver för att lösa våra uppgifter, baserat på dimensionerande hotsystem och vår därav anpassade taktik! Sen att detta inte är ett system du anser vara tillräckligt "häftigt" eller "flexibelt" må så vara, men sådant är naturligtvis inte parametrar som ingått när försvarsmakten kravställt systemet! Eftersom fartygens världsledande signaturanpassning är ett av fartygens stora styrkor och ger oss värdefulla taktiska fördelar så vill vi naturligvis bibehålla denna, även efter en installation av luftvärnsrobotar! ExLS föredras då det i kombination med det erbjudna vapensystemet, är det system av de offererade som bäst uppfyller våra krav gällande volym, vikt, signaturer, funktion och ekonomi. Och mk41 i self-defense version kan absolut installeras i VBY (mk41 med ESSM var (är!) en av kandidaterna!). Sett till ren däcksyta (längd/bredd!) upptar mk41 och två ExLS ungefär samma yta, däremot är mk41 över en meter högre och skulle därför kräva att man byggde till en upphöjning på helikopterdäck, något som inte behövs med ExLS! Vikten är också starkt till ExLS fördel, då två ExLS moduler med 24 CAMM och all kringutrustning väger mindre än en mk41 utan robotar och kringutrustning. Tre ExLS med 36 CAMM väger ungefär lika mycket som en mk41 med 32 CAMM. Så varför skulle vi välja ett tyngre och klumpigare alternativ med färre robotar, när vi kan välja ett kompaktare och lättare system som löser uppgiften och låter oss medföra fler robotar??? Det kan vi göra med ExLS också! Varför vi nu skulle vilja lägga pengar på det? Nej, ingenting i YSF 2030 är fixerat ännu. Allt som finns i nuläget är en förstudie där FM och FMV med hjälp av FOI, SKAB m.fl. har tagit fram en grovuppskattning av storlek, vikt och kostnad för de nya fartygen baserat på de initiala förmågor som FM önskade. T.ex. att man ville övergå till ett CODAD maskineri, man ville ha utökade möjligheter att medföra en OTC stab, man ville kunna medföra organisk RPAS, och man ville effektivisera hanteringen av sjömålsrobotarna o.s.v... Den faktiska produktdefinitionsfasen (PDF!) är planerad att inledas först i höst, och i den kommer först slutliga förmågekrav och behov fastställas, vilket därefter resulterar i en faktisk design med mer exakta specifikationer. Så i nuläget går det inte att säga någonting alls om hur YSF 2030 faktiskt blir, de slutliga kraven från FM kan mycket väl komma att ändras vilket kan innebära att den slutliga designen inte alls är i linje med nuvarande konceptskiss... De tio tons reservdeplacement som nämns i FMVs korta presentation om YSF 2030, innebär för övrigt att ytterligare tio ton utrustning går att tillföra fartygen efter att de är färdigställda och fullastade med alla de system, vapen och förråd som de konstrueras för. Det är alltså inte hur mycket total last fartygen kan bära... Jag kan hålla med om att vi bör bygga in en rimlig utvecklingsmarginal i YSF 2030, men samtidigt ska vi inte bygga fartygen onödigt stora då detta begränsar vår rörelsefrihet i skärgården och vilka hamnar vi kan nyttja som T-baser, samt ökar driftkostnaden och storleken på besättningen. Min åsikt är att ett fartyg på runt 85x12m vore lagom. Då är fartyget tillräckligt stort för att ledigt få in alla de förmågor och system vi önskar, inklusive flygplats med hangar för organisk helikopter i 6tons klassen, utan att för den delen bli så stort att det blir begränsande. Jo ekonomin har i allra högsta grad varit problemet! Det var ekonomin som ledde till att de begärda 12 fartygen bara blev fem. Det var ekonomin som två gånger (än så länge!) strök införandet av luftvärnsrobotar. Det var (bl.a.) ekonomin som tvingade fram den långa utvecklingstiden från sjösättning av första skrovet till slutleverans av det sista, denna tiden hade kunnat kortats om man hade haft råd att betala industrin för en högre utvecklingstakt (fler ingenjörer, konstruktörer, provledare o.s.v!). Det var (bl.a.) ekonomin som gjorde att man inte anskaffade ordentligt med reservdelar i samband med beställningen av fartygen, vilket nu leder till att fler och fler av fartygens drift och stödsystem (motorer, pumpar, fläktar, styr och reglersystem m.m) börjar bli svåra att underhålla, då dessa sedan länge utgått ur tillverkarnas sortiment och därför nu måste ersättas. Det var också ekonomi som höll tillbaka den sedan länge planerade och välbehövda halvtidsmodifieringen av GLE och SVL. Och i.o.m. att dessa därför inte har kunnat nyttjas som önskat i verksamheten har VBY fått täcka upp glappet, och därmed dragit på sig betydligt mer driftstimmar (slitage!) per år än vad fartygen konstruerades för en gång i tiden... Med det sagt så har vi trots detta tillslut fått fem extremt kompetenta fartyg till en relativt låg kostnad, och om luftvärnsrobot nu tillslut tillförs kommer förmågan öka än mer!
  2. 4 points
    Ingen har försökt skylla ifrån sig, försöker bara förklara hur det fungerar! Det är INTE Försvarsmakten som förhandlar med industrin. Det är INTE Försvarsmakten som skriver avtalet med industrin. Det är INTE försvarsmakten som tar fram de tekniska specifikationerna. Det är INTE försvarsmakten som projektleder framtagandet av ny materiel. Allt detta är den externa myndigheten FMV ansvariga för! FM beställer en produkt av FMV, i denna beställning talar FM bl.a. om vad man vill att produkten ska kunna lösa, i vilka miljöer den ska kunna lösa dessa, hur ofta den ska kunna lösa dessa samt hur mycket pengar man får spendera. Därefter är det FMV som tar fram faktiska tekniska specifikationer, förhandlar med industrin, skriver avtal, projektleder, leveranstestar och till slut levererar en färdig produkt till FM. Såklart sker återkoppling och uppföljning mellan FM och FMV under projektets gång, men det är FMV som är ansvarig och som sköter kontakterna med industrin. I just detta fallet är det heller inte tekniska problem som är källan till kostnadsökningen, utan att SAAB inte har lyckats sälja sin design till någon utländsk kund inom den tidsgräns (juli 2019!) som stipulerades i avtalet med svenska staten. Därmed har SAAB valt att i enlighet med exportklausulen i avtalet omförhandla priset för våra två ubåtar. Genom en enkel jämförelse med vad motsvarande ubåtar utomlands kostar så bör FMV insett att ett pris på 4,1miljarder per båt inte var realistiskt, den senaste versionen av 212 klassen (212CD!) kostar t.ex. runt 5,8 miljarder styck. Sannolikt var detta en medveten och kalkylerad risk från Regering och FMV, där man genom att vara första kund hoppades kunna hjälpa SAAB sälja designen utomlands mot att själva få ett bättre pris. Dock borde man varit mer realistiska och insett att detta skulle bli väldigt svårt för SAAB att slå sig i på en liten marknad som redan domineras av två betydligt större företag (tyska TKMS resp. franska Naval Group!) som båda erbjuder beprövade konstruktioner som redan är i bruk i flera länder. Nu ser det ju dock rätt lovande ut för SAAB i Nederländernas upphandling av nya ubåtar, främst eftersom SAAB har fördelen att inom ramen för upphandlingen ha slagit sig ihop med Damen, som ju är Hollands största varv och därigenom är ett starkt förhandlingskort, tyvärr är det ju oavsett för sent och vi kommer få betala fullpris för våra båtar ändå... På vilket sätt är detta omöjligt nu? Förutom då att IDAS var en teknikdemonstrator bekostad av främst tysk försvarsindustri, och inte finns som färdig produkt idag! Tyskland beställde i slutet av 2019, som första (och än så länge enda!) kund, vidareutveckling av IDAS till ett faktiskt användbart system. Första leverans planeras ske tidigast 2024... Som konstaterats ovan så är inte A 26 dyrare än motsvarande utländska båtar. Det finns dessutom idag inga som helst autonoma system som kan lösa en ubåts uppgifter. Folk har en otrolig övertro på vad autonoma system kan lösa, men tekniken är långt ifrån där idag. Däremot är A 26 i.o.m. sin sluss otroligt väl lämpad för att kunna nyttja diverse obemannade system som stöd för spaning och underrättelseinhämtning. Nu vet vi ju inte hur mycket en mindre ubåt som t.ex. den i tråden nämnda Pelagic versionen faktiskt skulle kosta, men jag är tveksam till att den faktiskt blir så mycket billigare att det blir pengar över till att köpa en hel båt till. Anledningen till att A 26 är något större än tidigare svenska ubåtar är för att FM ville ha längre uthållighet och högre transithastighet, detta för att öka tiden i operationsområdet. Därmed är A 26 något längre än sin föregångare för att få plats med en tredje Stirlingmotor och större bränsletankar, LOX- tankar samt övriga förråd. Om ubåten kan kvarstanna i operationsområdet en längre tid så behöver hon inte avlösas lika ofta, och högre transithastighet gör att hon snabbare kan ta sig till och/eller från operationsområdet. Hon kan också bära fler och/eller större sensorer m.m. Alltså kan mycket väl en större ubåt i.o.m. sin större uthållighet övervaka ett område både effektivare och mer kostnadseffektivt jämfört med två eller tre mindre ubåtar, då alla dessa inte kan vara i området samtidigt utan måste turas om och lösa av varandra. Eftersom ubåten är som mest sårbar när den är i hamn för förrådskomplettering, så innebär också utökad uthållighet att ubåten inte behöver utsätta sig för den risken lika ofta. Med det sagt är kvantitet också en kvalitet, och en high/low mix likt Perman föreslår skulle absolut vara en väg framåt när A 19 klassen ska ersättas. GBG och KMR bör vi inte lägga en enda krona på, det skulle kosta otroligt mycket pengar att få dem i brukbart skick igen. Om det är patrullbåtar vi vill ha så finns det modernare konstruktioner tillgängliga från utländska varv till betydligt lägre kostnad. Och någon färdig besättning finns det definitivt inte till GBG/KMR... Samma sak här, vore otroligt dyrt och ineffektivt! Dessutom är fartygen som sig olämpliga i rollen då de är på tok för långsamma. Bättre då att satsa på några nybyggda fartyg likt Damens Stanpatrol 4708, en beprövad och ändamålsenlig konstruktion specifikt konstruerad för sjöövervakning. Beroende på utrustningsnivå kostar en nybyggd sådan runt 300-400 miljoner. GBG/KMR är kostnadsberäknade till över två miljarder styck för att få i motsvarande nivå som GLE/SVL, så säg kanske runt 1,5 miljard styck som patrullfartyg, då de inte behöver samma uppgraderingar av sensorer, vapensystem och ledningsförmåga.
  3. 4 points
    Ok, jag förstår. Det stämmer dock inte... Jag glömde inte RBS 98, jag utelämnade den medvetet. Som du är inne på så är RBS 98 i huvudsak inte ett autonomt system utan ingår i Lv-bataljon 103/98. Huvuduppgiften för RBS 98 är att vara närskydd åt RBS 103 och att bekämpa kryssningsrobotar, RPAS, helikoptar m.m som inte är tekniskt lämpligt eller ekonomiskt försvarbart att slösa en RB 103A eller RB 103B på. Ett system med 30-50km räckvidd är just vad som avses (önskas!) införskaffas som brigadluftvärn. Syftet här är då inte att detta systemet ska täcka räckviddsspanet mellan RBS98 och RBS 103, utan att detta (som namnet antyder!) ska operera oberoende av dessa och främst skydda armèns manöverförband och möjligtvis prioriterade basområden motsv. För att ett sådant system ska kunna hänga med i brigadens anfallstempo och samtidigt täcka in hela den yta som en mekaniserad brigad strider över, så behövs ett mobilt system, men med hyfsad räckvidd. Kombinationen av rörligheten och räckvidden gör så att eldenheterna kan verka växelvis, när en eldenhet behöver bryta gruppering och förflytta sig så täcker en eller flera andra eldenheter upp och man får ett kontinuerligt skydd över hela anfallsytan. Systemen behöver därför också vara lättrörliga och snabbgrupperade och bör inte vara line of sight beroende. När och hur många är inte på något sätt beslutat ännu, med tanke på de politiska käbbel som pågår just nu så kan allt hända. Regeringen vill inte skjuta till de pengar som behövs för att genomföra "värnkraft", och har enligt mediauppgifter velat prioritera sina värnpliktsbaserade pappersförband och nya armèregementen framför nya ytstridsfartyg. Men oppositionen (som ju har riksdagsmajoritet!) har uttryckt en avsikt att köra över regeringen i frågan och en av punkterna man har tryckt på är just behovet av minst fyra nya ytstridsfartyg till 2030. Vi får helt enkelt avvakta och se vad det slutliga beslutet blir... Sant! Allt är möjligt om det bara finns en politisk vilja för det! Men för att lösa ut marin ABM förmåga är det heller inte korvetter vi behöver bygga, utan som minst fregatter. Moderna sådana kostar mellan 12-16 miljarder SEK - styck! Dvs mer än våra två RBS 103 bataljoner tillsammans... Hotet från ballistiska robotar är starkt överdrivet. Hotet finns absolut, men kostnaden för en ballistisk robot är såpass hög att vår motståndare bara har ett högst begränsat antal tillgängliga, och sannolikt ännu färre som han kan bränna på oss då han kommer vilja ha robotar kvar i reserv för mål i andra länder. Det största hotet för oss vid förbekämpning kommer ifrån kryssningsrobotar, dessa är billigare och finns därför i mycket större antal, det finns mycket fler plattformar som kan avfyra dem och de går snabbare att bygga nya när det börjar bli tomt i förråden. Verkan i målet är dessutom ganska likvärdig. Ja förhoppningsvis kommer de bli det! Men ABM förmåga ser jag som sagt som osannolik. Men med ännu mer kvalificerade sensorer än vad VBY redan har, och med ett hyfsat antal lv-robotar, så kommer korvetterna kunna bidra högst påtagligt som en del i det nationella luftförsvaret. Detta även utan långräckviddiga lv-robotar, eftersom vi har fördelen av att vara mobila. Motståndaren (som måste korsa Östersjön!) måste alltså räkna med att han var som helst över vattnet kan råka på en av våra korvetter och då kan bli nedskjuten. Inom kort kommer dessutom alla enheter i det svenska luftförsvaret ha en gemensam realtidslägesbild där alla enheter kan dela sensordata m.m, en korvett kan därmed bidra med tidig förvarning och framskjuten lägesbild långt in över t.ex. Kaliningrad. Jag säger inte emot, jag försöker bara vara realistisk. Visst hade det varit bra att redan från start designa YSF 2030 med ett mer kompetent VLS-system. Men två olika VLS-system innebär dubbla kostnader, och vi har knappt råd med ens ett i nuläget! Det verkar så. Som du säger så har (med vissa undantag) robotar med aktiv målsökare ojämn slutsiffra i sin benämning, och robotar med passiv målsökare jämn slutsiffra. Det finns som jag förstått det också en nummerfördelning som talar om huruvida det är ett marinsystem, ett armèsystem eller ett flygvapensystem. Marinens system tycks ha låga nummer (RBS 07, RBS 08, RBS 12, RBS 15, RBS 17) medan armèn och flyget tycks ha mer blandade nummer. Flottans senaste (och enda!) lv-robot hade benämningen RBS 07 Sea Cat, och eftersom vi avser anskaffa en robot med aktiv målsökare så passar benämningen RBS 09 in i resonemanget. Det skulle sannolikt gå rent tekniskt att klämma in en SG 4A FF i VBY, men det skulle bedömt kräva rätt omfattande modifieringar och ombyggnad av sensormasten, så det är nog inte värt det. Troligare är nog i.s.f. en uppdatering av nuvarande SG AMB Mod C till den kommande mod D. Precis som du säger så är ambitionen att likt HTM GTL och A26 i så stor grad som möjligt nyttja samma (eller liknande!) system i VBY vers. 6 och YSF2030. Fördelarna med detta systemet är flera, större anskaffningsserier ger lägre anskaffningspriser, det ger färre unika reservdelar, det innebär färre olika utbildningar och besättningsmedlemmar kan skifta mellan fartygstyperna utan att behöva lika mycket om utbildning...
  4. 4 points
    För att inga av våra nuvarande eller planerade robotar är kompatibla med Sylver! Förvisso ska CAMM kunna bäras av Sylver, men inget land har mig veterligen ännu valt den lösningen, vilket innebär att Sverige i så fall får stå för kostnaden att genomföra integration och certifiering. I fallet Mk 41 har redan Nya Zeeland tagit en för laget och pyntat för det, och MBDA och Lockheed Martin har tillsammans utvecklat och certifierat ExLS. Båda dessa är alltså färdiga hyllvaror och går därmed att få levererade snabbare och till lägre kostnad. Men som sagt är ingenting klart när det gäller YSF 2030, än kan allt hända! Sannolikheten att vi skulle anskaffa ett annat VLS-system än det som (troligtvis!) hamnar i VBY är dock låg... Tyngre är den, men inte speciellt mycket! Däremot kan jag nästan garantera att den är dyrare! Anledningen till att ExLS är både lätt och (förhållandevis!) billig är för att den saknar det komplexa avgashanteringssystem som andra västerländska VLS-system har. Detta begränsar förvisso sortimentet av robotar som kan skjutas från systemet, men innebär också mindre komplexitet, lättare konstruktionsmatrial och lägre anskaffnings och underhållskostnader. Jag skulle säga att detta är 100% osannolikt! Ska vi hålla på med sådant krävs helt andra plattformar och ett helt annat taktiskt uppträdande, samt mycket mer pengar! Det finns dessutom inget hot från ballistiska robotar mot våra sjöstyrkor! Fullt integrerade med både Flygvapnet och Luftvärnsbataljonerna blir vi däremot inom kort i.o.m. att alla snart kommer vara fullt Länk 16 integrerade och därigenom kan kommunicera och dela lägesbild i realtid... Sedan varför Armèn tvunget skulle ha ABM förmåga är för mig (och även många på Lv6 jag pratat med!) väldigt oklart. Eftersom vi aldrig kommer ha råd med tillräckligt många eldenheter och robotar för att kunna försvara mer än ett fåtal punkter så blir det ganska meningslöst, den ytterst begränsade nyttan motiverar helt enkelt inte kostnaden och blir mest symbolisk. Det hade varit bättre att skaffa ett större antal av ett mindre komplext system med runt 30-40km räckvidd, som med många eldenheter och hög rörlighet tillsammans hade kunnat försvara större områden mot kryssningsrobotar, attackflyg och RPAS (som är ett betydligt större hot än ballistiska robotar!). Just Aster är också väldigt petig med vilken radar som kan användas av fartyget, detta då dataupplänken till robotarna sänds via radarloben. I dagsläget finns det bara tre olika radarsystem som är kompatibla och certifierade. Dessa är de fransk-italienska Herakles och Arabel, och det är den brittiska Sampson. Arabel har på tok för dålig prestanda för att vara intressant medans Herakles har hyfsad prestanda. Sampson är däremot ett monster till radar, men har också en prislapp därefter. Alla tre har stora roterande antenner som därmed blir svårplacerade på ett litet och signaturanpassat fartyg som YSF 2030, och alla tre är avsedda att nyttjas i kombination med en stor volymspaningsradar (vanligtvis Thales SMART L!). Förvisso jobbar både Thales och Leonardo på nya modernare radarsystem till Frankrikes och Italiens kommande fregatter (FDI resp. PPA klasserna!), så dessa skulle kunna vara möjliga alternativ... Men den troligaste radarlösningen till YSF 2030 är en kombination av SAABs SG 4A och SG 1X som innebär väldigt bra prestanda och bra redundans och motståndskraft mot elektronisk attack. Teoretiskt borde det vara möjligt att även integrera dataupplänken till Aster i SG 4A, frågan är bara om fransmännen är villiga att låta en konkurrent (SAAB!) göra det, och om kostnaden skulle motivera nyttan?
  5. 4 points
    Det man främst är ute efter är att komma ifrån gasturbinerna. Gasturbiner är bra på många sätt, men de är också väldigt komplicerade och går de sönder så är det väldigt lite besättningen själva kan göra ombord för att laga dem. Ofta krävs det att man monterar ur den trasiga turbinen och byter den mot en fungerande dito. Och det är ju ok så länge det bara är en turbin på ett fartyg, men om plötsligt flera turbiner måste bytas på flera fartyg, då blir det plötsligt besvärligt (och dyrt!). Och om en turbin skulle gå i sönder till sjöss, så är som sagt chansen liten att besättningen själv kan reparera den. En dieselmotor kan man i stort sett reparera vad som helst på ombord, bara man får rätt reservdelar. Jag har t.ex. sett maskin, med stöd av tekniker från varvet, på plats byta hela vevaxeln på SB LFM (LFM = Låg Fart Motor! vid ett tillfälle! Ett dieselelektriskt maskineri är absolut intressant, men med det fartkrav som vi har på YSF 2030 (35knop!) krävs det väldigt hög effekt, och dessa blir då väldigt tunga och skrymmande och därför sannolikt inte lämpliga för ett fartyg i YSF 2030 föreslagna storlek. Möjligtvis att man skulle kunna tänka sig någon form av hybridmaskineri med ett dieselelektriskt lågfartsmaskineri, men det vete tusan om det är värt den extra kostnaden och komplexiteten. Ingenting är som sagt bestämt i nuläget så vi får se vad slutresultatet blir... Förslaget man har räknat på i förstudien utgår från fyra stora dieslar fördelade parvis till två drivlinor med vattenjet. Om man har korskopplade växlar så innebär detta att man kan driva båda drivlinorna med valfritt antal motorer. Vid ubåtsjakt räcker det alltså med att ha en motor igång om man så önskar. En sådan konfiguration blir alltså väldigt flexibel och ekonomisk och det går att fördela driftstimmar jämnt mellan motorerna, det går att göra underhåll på en motor och ändå ha rejält med maskinkraft tillgängligt vid behov o.s.v. Förvisso är det ibland kanske overkill att ha ens en såpass stor motor igång när man ligger och puttrar i 4-5 knop, men så plötsligt så måste man göra en rusning mot ett nytt läge och då behöver man plötsligt maskinkraften. Och det måste också vägas mot den extra kostnad, komplexitet och underhåll ett ytterligare driftsalternativ innebär. Som SNix redan svarat så kan ExLS ta flera andra typer av robotar, och MBDA hävdar också att den kan ta flera av deras andra robotar (dessa är inte med i LMs broschyr!). Huruvida den kan svälja CAMM-ER är för mig lite oklart, MBDA påstår det, men jag får likt SNix inte riktigt ihop siffrorna. Om det är så att det inte är möjligt, så är det i så fall något som skulle kunna motivera att sätta en mk41 i YSF 2030. Förutsatt att det finns pengar och ett behov av den extra räckvidden... Det återstår att se, som det ser ut nu så är ambitionsnivån för hardkill likvärdig med VBY version 6 (dvs efter HTM!), däremot är ambitionen för softkill bedömt högre då man vill införa flera nya telekrigsförmågor. Storleksökningen har inte med luftvärnsrobotarna att göra, utan är en kombination av önskan att övergå till någon form av CODAD maskineri (vilket tar något mer plats!) och önskan att få plats med mer personal och utrustning. T.ex. organisk RPAS, utökad ledningsförmåga i form av utrymmen för en OTC stab, förmåga att i framtiden ev. kunna bära olika UUV och/eller USV o.s.v....
  6. 4 points
    FMV börjar nytillverkning av 10.000 skyddsmask 90 nästa vecka. Dessutom ska man tillverka 200.000 sjukhusfilter som är ett billigare filter än det krigsfilter som försvarsmakten använder, men som skyddar mot alla virus och bakterier. Rena turen att man överhuvudtaget kan göra detta. Tillverkningsutrustningen har stått undanställd i ett förråd och är till salu. Hade lätt kunnat vara såld till utlandet. Gummiblandningen som maskerna är tillverkade i är unik och patentskyddad. FMV beställer 10 000 exemplar av Skyddsmask 90 Skyddsmask 90 nytillverkas /Per
  7. 4 points
    Litet glada nyheter: Källa: FMV order for R-410 G3 Stock Assemblies Spuhr Press Release FMV 2019-10-24.pdf
  8. 3 points
    Edit: $12 Politik https://forum.soldf.com/guidelines/ Vi lämnar diskussioner om andra utgiftsområden och håller oss till ämnet om Visby-korvetterna /Henke - Blågul
  9. 3 points
    Förståeligt! Bilderna och siffrorna i det bildspelet är dock mycket preliminära så häng inte upp er allt för mycket på dem! På VBY kommer placeringen bli på lastdäck, där de hela tiden har varit tänkt att de ska sitta. Så däcksluckorna till VLS systemet hamnar i förkant på HKP-däck där de inte inverkar på flygplatsfunktionen... Så är det ju absolut, om det nu blir en sådan placering! Själv skulle jag gärna se CAMM-ER på YSF 2030. Förhoppningsvis skaffar Armèn landversionen av CAMM som nytt brigadluftvärn, och då finns det fina samordningsfördelar och större beställningsvolymer för robotar. Luckan de visade har egentligen ingenting med lv-robotsystemet att göra, det är bara en accesspanel för att kunna lyfta in och ut skrymmande utrustning från lastdäck och/eller maskinrummen vid behov. Det är dock en vanlig missuppfattning, även bland besättningsmedlemmar! VLS systemet kommer sitta för om denna panel, mot skottet till kylmaskinrummet...
  10. 3 points
    Att projektets utvecklingstid tog för lång tid är det nog ingen som invänder mot... Antar att du menar HTM? Och vilka saker syftar du på nu? Fartygen är i nuläget planerade att tjänstgöra till 2040, därav behovet av HTM (Halv Tids Modifiering!). Denna är dessutom inte planerad att genomföras än på ett par år (första enhet 2023 och sista 2026!) HMS Visby hade sin första gångdag 2001, dvs 19 år sedan. Första två fartygen överlämnades till marinen 2009, dvs 11 år sedan. Sista fartyget i version fem överlämnades dock 2015 (för andra gången, då hon ursprungligen överlämnades i version 4 2009!)... Just det, för vi använder ju inte fartygen för insats och övning. Vi åker bara omkring och försöker se häftiga ut! Precis som alla andra försvarsmakter genom historien... Inte vad jag vet! Däremot försökte man bemöta påståendet att fartygen skulle vara helt försvarslösa mot lufthot, vilket de helt klart inte är! Och eftersom fartygens nuvarande luftförsvar utgörs av just smygtekniken, pjäsen och motmedelsystemet (som inte skjuter några "flare" utan en kombinationslast verksam mot både RF och IR!) så var det de systemen man pratade om! Och det har det som sagt funnits hela tiden... Tyskland har mycket riktigt RBS15 mk3 på en av sina fartygsklasser, men alla fregatterna har antingen Harpoon block I eller MM38 Exocet. Och nej, de har inte beställt några RBS 15 mk4, det är en gammal myt som hängt med sedan de lade beställningen på mk3! De har dock beställt ytterligare RBS15 mk3... Finland offererades RBS15 mk3 då SAAB tolkade deras kravspecifikation som att roboten var tvungen att vara färdigutvecklad och i bruk, vilket inte RBS mk4 (exportversionen av vår nya RBS15!) är. Deras val är såklart upp till dem, och det är inget konstigt med att olika länder gör olika bedömningar! Oavsett vet jag inte riktigt vad du vill ha sagt, då ju även vi håller på att ersätta befintliga sjömålsrobotar mot helt nya... Och som jag har sagt flera gånger så kravställer vi (lika lite som Finland!) inte specifika system när vi gör upphandlingar, vi kravställer en funktion. Om vi behöver ett luftvärnsrobotsystem så sammanställs en lång lista med s.k. skallkrav och börkrav som systemet måste respektive bör uppfylla, därefter får tillverkare av dylika system lämna offerter och det system som bäst möter våra krav på funktion och kostnad väljs. Här gör som sagt olika länder olika värderingar av funktioner baserat på en massa ingångsvärden, och Finland har i sin upphandling för Pohjanmaa klassen valt en lösning med EN mk41 och upp till 32 ESSM per fartyg. Varesig du eller jag vet någonting om på vilka grunder Finland har gjort detta valet, och det är heller inte upp till oss. Sverige m.fl. förordar dock ett annat system som vi anser passar oss bättre... Till YSF 2030 kan det dock mycket väl bli så att man gör en ny kravställning baserat på nya viljor och önskemål och därigenom väljer mk41 som VLS system. Jag ser det dock som osannolikt då jag inte känner till några system varesig i produktion eller under utveckling som skulle vara så intressant för oss att eventuellt, kanske framöver, kunna bära att det skulle motivera den extra kostnaden för en mk41 i stället för fler ExLS. Det finns gott om andra saker som jag hellre använder pengarna till, men jag är som sagt inte emot systemet som sig... Komponenter hade blivit föråldrade oavsett lång eller kort utvecklingstid, fartygen har trots allt funnits och använts även fast de inte varit helt färdigutvecklade! Du verkar tro att de legat till kaj oanvända och befunnit sig i något sorts tidsvakuum fram till att alla fartygen levererades i version fem, vilket såklart inte är fallet! För att underlätta utbildning, dokumentation och underhåll så vill man att alla fartygen ska vara så identiska som möjligt. Om ett delsystem eller en komponent är utsliten på en individ och inte går att byta mot en likadan ny p.g.a. att denna inte finns att köpa längre, så måste man således byta på alla individer så att kommonaliteten bibehålls. Då vissa individer, som ett resultat av ålder och större gångtid, är mer slitna än andra så är många delsystem på dessa mer slitna och i behov av omsättning än vad samma system är på yngre individer med lägre gångtid. Men man byter alltid på alla fartyg ändå, för kommonalitetens skull. Dock sker detta stegvis och inte alla på en gång, oftast i samband med ordinarie årsöversyn. Det kan alltså ta 2-3 år innan alla fartygen är uppdaterade med den nya prylen. I den enda officiella kostnadsredovisning jag kan hitta uppges totalkostnaden för korvett typ Visby fram t.o.m. 2010 uppgå till 9252 miljoner kronor, d.v.s. 1850 miljoner kronor styck. Hur mycket som tillkommit sedan dess kan jag inte hitta någon officiell sammanställning av så det kan jag inte svara på. Som en jämförelse hade dock STRV 121/122 i samma tidsperiod kostat drygt 2000 miljoner kronor mer... Antar att du syftar på sonarsystem 135? Och det SAAB gjorde var just en uppgradering där man främst bytte föråldrade datorer mot nya... Braunschweig klassen är förvisso fina fartyg idag, om än långsamma! Någon framgångssaga kan projektet (likt upplägget med modulsystem likt STANFLEX!) dock knappast anses vara, fartygen hade i flera år stora problem med både växlar, luftkonditionering och avgasförgiftning av besättningen... Mmm, drömma kostar inget! Sensorkombinationen SG 4A FF och SG 1X är dock inte osannolik...
  11. 3 points
    Du har förvisso rätt i att det är en prototyptorped och att man samlar in data. Men det är inte kommunikationstråden du ser på filmen, det är en skyddsslang som tråden löper i från trådmagasinet i torpedtub m/8502 och ned till vattenytan. Själva tråden är mycket tunnare, bara ca en millimeter tjock och därför känslig för mekanisk åverkan. Syftet med slangen är därför att skydda tråden från att skadas, och att säkerställa att den kan löpa fritt från fartyget efter att torpedluckan stängts igen. Denna skyddsslang är inte ny för TP47 utan finns även på dagens TP45...
  12. 3 points
    Sista bevakningsbåten av typ BevB 80 batch 2 HMS Ärlig har nu genomgått fullständig halvtidsmodernisering hos Swede Ship Marine och levererats till FMV. Båtarna kan identifieras från de mindre modifierade batch 1 båtarna (spaningsbåtarna) genom de tre frontala bryggfönstren samt utbyggnaden framför bryggan. Det kommer att vara lättare att skilja på båttyperna när batch 2 båtarna fått en SAAB Trackfire på fördäck. /Per
  13. 3 points
    Den erkända ubåtsexperten H I Sutton tar upp den förmodligen unika förmågan att svenska ubåtar i vissa fall kan ladda två torpeder i en och samma torpedtub: Swedish Navy Submarines Have A Unique Secret Weapon Dock så missar han att nämna Västergötland/Södermanland/Archer klassen som har förmåga att avfyra upp till tolv torpeder samtidigt mot upp till 12 olika mål. Han skriver också att det inte finns några andra länder som använder svenska lätta 400 mm torpeder på sina ubåtar, men enligt Jane´s Fighting Ships 2014-15 så använder faktiskt Republic of Singapore Navy's Challenger-klass (f d Sjöormen-klass) svenska torpeder av typ 431. Den modernare Archer-klassen (f d Södermanland-klass) ska även använda typ 451 i sina 400 mm tuber. Det är nog lätt att tro att denna förmåga uppstått på de modernare ubåtsklasserna (läs fr o m Sjöormen), men faktum är att redan Draken-klassen från 60-talet kunde ladda två eller tre 400 mm torpeder i en 533 mm tub (de hade inga 400 mm tuber). Dock vet jag inte om eldledningssystemet tillät att dessa avfyrades mot olika mål. /Per
  14. 3 points
    En av världens förmodligen kunnigaste ubåtsexperter ger sin syn på Gotlands-klassens uppgradering: Sweden’s Famously Stealthy Submarine Is Now Even Quieter Intressant att han inte helt utesluter laddning av batterierna med Stirling AIP maskineriet, utan säger att det är ineffektivt. Det tyder på att det inte är förstahandsvalet för att ladda batterierna (vilket många säkert redan har gissat), men att det ändå är en om inte lösning så i varje fall ett alternativ i extrema lägen när ubåten inte kan snorkla eller inta ytläge för att ladda. /Per
  15. 3 points
    Det ena utesluter ju inte det andra. Som jag uppfattar det så hade Sjölejon ubåtarna en fast (men vridbar) installation med två 53,3 cm torpedtuber m/36 på akterdäck vid färdigställandet. Sedan gjordes försök också med en dubbel vridbar enhet under skrovet, vilken dock inte kom att användas. Enligt boken Örlogsfartyg så visade sig däckstuberna I boken finns också ett foto på Sjöormen före ombyggnaden. Däckstuberna är indragna/stuvade. De ska som sagt medfört ett betydande fartmotstånd när de fälldes ut i u-läge. Gissar att de även inverkade negativt på ubåtens hydroakustik. Även kustubåtarna U1 - U9 från 1941-44 hade f ö en 53,3 cm däckstub på akterdäck av modell m/39, men den var fast (inte vridbar) vad jag förstår. Även denna togs bort efter hand. Jag är ingen expert på torped eldledning men det bör ha varit en utmaning att skjuta torped i 90 grader från fartygets långskeppslinje. Med en bestyckning av två moderna 40 mm luftvärnsautomatkanoner m/32 och två ksp (8 mm m/36?) på Sjölejon-klassen från 1936-41 så visar det väl att man även i Sverige tidigt insåg att fientligt flyg skulle komma att utgöra ett betydande hot mot ubåtar. /Per
  16. 3 points
    I dagsläget finns det inget rimligt alternativ på brigadnivå. Att ha i åtanke är att studien "Framtida understöds- och bekämpningskoncept" som blev klar 2018 sträcker sig fram till tidsperioden 2035. Först i perioden 2025-2030 införskaffas ett nytt brigadartillerisystem. Det som kommer ske nu är att ta fram en SUP IBEK, systemutvecklingsplan indirekt bekämpning som ska täcka in tidsperioden 2021-2025 om jag inte minns helt fel. Om man nu ska läsa mellan raderna från det konceptstudien kom fram till så har vi ett behov utav XM2001 Crusader med BAE ADAPTIV, dieselmotor och förmåga att använda DM72-laddningar. Att vi skulle beställa fler utav dumpervarianten utav Archer finns det inte en chans i helvetet att vi skulle göra, det är inte värt besväret att använda ett midjestyrt fordon i den rollen. Det enda rimliga vore Archer NG med modifikationer på både magasinet och laddsystemet för att kunna använda bankorrigerande tändrör typ M1156 PGK. Jo du har helt rätt i det. Problemet idag är att du i praktiken bara kan lösa en elduppgift med en Archerbataljon innan du måste gå till en påfyllnadsplats för att fylla på magasinen igen. Du har i praktiken bara tillgång till 18st granater per pjäs, 15st Sgr 77BFL och 3st BONUS. Det är ett provlag/salva och sedan en eldreglering och 7st eldstötar. Det bara till att lösa en elduppgift mot ett mål. Sedan måste pjäserna fyllas på vilket tar ca 15-20 minuter beroende på yttre omständigheter. Har du däremot inget bekämpningshot så är en dragen pjäs kung, det är bara att markställa granatkollin bredvid pjäsen och sedan stå och slunga granater tills det det inte längre finns några mål inom räckvidd. Problemet är att vi ska slåss mot en kvalificerad motståndaren. Och då kommer det inte finnas några pjäser krav 15 minuter efter första eldöppnandet om dom inte har omgrupperat. Därför är det inte ett alternativ att gå tillbaka till vare sig ett draget artillerisystem eller ett där servicen måste göra avsittning för att betjäna. Danskarna är välkomna att öva artilleriduell nån gång. Dom kan till och med få öppna eld först...
  17. 3 points
    Av de sex fregatterna av den australiska Adelaide-klassen (eg. mod am O H Perry-kl) så återstår nu endast HMAS Melbourne i tjänst. Hon och systerfartyget HMAS Newcastle var en tilläggsbeställning och kom i tjänst 1992-93, vilket är ungefär tio år senare än de fyra första fartygen i klassen. Hon tillhör också de fyra fartyg av klassen som genomgick den s k FFG Upgrade Project 2005-09, varvid Mk 13 lavettaget modifierades för SM-2 MR och Harpoon (2011 uppgraderades sedan lavettaget för att kunna använda SM-2 MR Block IIIA robotar). Dessutom installerades ett Mk 41 VLS system med 8 st Evolved Sea Sparrow robotar framför Mk 13 lavettaget på fördäck, och torpeder, robotar, CIWS, ledningssystem och sensorer uppgraderades till den senaste versionen. Fartygen kan även härbärgera och operera 2 st medeltunga helikoptrar av Sea Hawk storlek, vilket är mer än vad de flesta andra fregatter i samma storlek kan. Man kan säga att man med fartygstypen har prioriterat helikopterkapacitet framför sonar kapacitet. Därmed får man väl anse att dessa fartyg fortfarande är förhållandevis moderna och kapabla ubåtsjaktfregatter med bra luftförsvarskapacitet, och åtminstone Melbourne och Newcastle borde kunna göra god tjänst i många år till.Frågan är bara vart fartygen kommer att hamna. Adelaide-class frigate Jag har sett upprepade uppgifter de senaste åren om att Melbourne och Newcastle kommer att säljas till den polska marinen och ersätta de två existerande OH Perry klass fregatterna (som är äldre och inte genomgått motsv. uppgradering), men det verkar som om förhandlingarna inte har lett till något resultat. I stället så har nu den grekiska regeringen uttryckt intresse för dessa två fartyg till det australiska försvarsdepartementet ( Greece shows interest in buying RAN FFGs ). Som om detta inte skulle räcka så var även den chilenska marinen beredd att slutföra förhandlingar i maj 2019 om att köpa dessa två fartyg ( Chile Ready to Finalise Frigate Acquisitions ). Så den stora frågan är nu alltså vilket land som slutligen kommer att överta dessa fartyg. Chile med en bättre ekonomi än Grekland och vana sedan lång tid att kunna inköpa förhållandevis moderna och kapabla utländska örlogsfartyg borde ligga bra till. Man behöver bara nämna de fyra brittiska County jagarna och de tre Duke fregatterna (för att inte tala om våra egna fartyg Göta Lejon och Älvsborg), men frågan är om inte Grekland och Polen behöver dessa australiska fartyg mer än vad Chile gör. Time will tell som man brukar säga på engelska. /Per
  18. 3 points
    Huvudanledningen till att 311.Robotenheten organiserades under 3:e Sjöstridsflottiljen var för att det är flottan som sitter på det tekniska och taktiska kunnandet för kvalificerad sjömålsstrid med RBS 15. Den gröna delen av Marinen har inte haft något med RBS 15 att göra på 20 år, och då var förbandet förlagt till KA2 i Karlskrona som ju lades ner i samma veva. Så det skulle helt enkelt ta längre tid och kosta mer pengar att organisera robotenheten under AMF då startsträckan skulle vara längre. Dock har ju Amfibiekåren ambitionen att utvecklas från dagens båtburna skytteförband, mot att primärt bli ett sjörörligt sjömålsbekämpande förband - så det blir säkert riktiga sjömålsrobotar på AMF 1 också i framtiden!
  19. 3 points
    Ja, det er riktig. Men utgangspunktet for regnestykket er sjøretten og beregningslinjen for 12 mils grensen for sjøterritoriet. Norge har her en linje som går noenlunde rettlinjet fra de ytterste øyer og skjær, noe som gir en betraktelig kortere kystlinje enn den reele på 102 936 km, inkl. Svalbard og Jan Mayen.Som er nest lengst etter Kanada. Det tilsvarende tallet for Sverige er 44 600 km inkl fjorder og øyer - som for Norge. Grunnen er at det ikke er mulig å trekke en linje langs den reelle kystlinjen, det hadde og bl.a betydd at de viktigste fiskefeltene hadde ligget utenfor sjøterritoriet.Kystområdene har jo for Sverige betydd mindre økonomisk enn for Norge, særlig i nord. For Norges vedkommende hadde det og betydd at 12 mils (22 224m) grensen hadde blitt liggende innenfor landterritoriet, da fjordene går opptil 200 km inn i landet. Sverige har jo også en delvis forevet kyst, men jeg mener at utregningslinjen i hovedsak her følger den reelle kystlinjen. I forhold til hvor mange ubåter som man behøver for å dekke ett område er ett utall varibler relevante. I utgangspunktet er nok størrelsen på området innenfor 12 mils grensen mer relevant enn antall km grenselinje, da vertsnasjonen her har ubegrenset suverenitet, lik den på land.Mellom den trukne of relle kystlinjen dreier det seg for Norge om 125,313 km2 bare i indre farvann, i tillegg kommer 12 mils territoriet, tilsammen 240 014km2.Hvis man regner i dybdemeter og m3 vann blir summen enda større. Legger man til hele den økonomiske sonen og fiskerivernsonene så får Norge ett område å forsvare på hele på 2 039 951km2. Det er mer enn det kombinerte landarealet til Sverige, Norge og Finland.Men her snakker vi om graderte former for våpenmakt, primærtpå overflaten. I praksis vil det si det si at det er indre kystfarvann som er mest relevant for ubåtopeasjoner, og da særlig i den nordlige delen av landet. Selvsagt hadde det vært fint med 6-8 ubåter, da hadde vi vært jevnbyrdige med Nordflåten (7 båter av Kiloklassen) i konvensjonell kapasitet. Legger man til de kjernefysiske klassene på 8000 tonn og oppover blir regnestykket ett helt annet. Men vil russerne operere slike ubåter i trange kystfarvann? Neppe. For Sveriges del kan lignende regionale og styrkemessigeforhold vektlegges, særlig i syd og rundt Gotland. Itilegg kommer oseanografiske forhold. Feks kan Bottenviken være for grunn for litt større konvensjonelle ubåter, unntaket er miniubater som trolig opererer både i nord og syd forholdsvis regulært.I det hele syntes provokasjon undergravning, sabotasje og etterretning å være større trussel enn selve invasjonsalternativet. Når det gjelder danskenes nedleggelse av ubåtvåpet tror jeg det skyldes en selvstendig dansk omleggingen av sikkerhetspolitikken, fra fotnoteland til intervensjonmakt under USA,s ledelse. Det betød maktprojektering til fjerne strøk med vekt på store overflatekapasiteter. Sovjet hadde implodert og de danske stredene forsvant rett og slett fra det sikkerhetspolitiske sakskartet, etter at Sovjet trakk seg ut fra både Polen og DDR. Uten tilsvarende offensiv kontroll på landsiden ville fremskutte sjøoperasjoner blitt både meningsløst og høyst risikabelt.
  20. 3 points
    Justyna Gotkowska på twitter Väldigt knapphändiga uppgifter så här långt. Verkar som om man är intresserad inte bara av de två svenska ubåtarna Södermanland och Östergötland, utan även de två Singaporeanska ubåtarna Archer och Swordfish (av mod Södermanlands klass). En ubåt av Archer klassen ska redan ha tagits ur tjänst i RSN pga. brist på reservdelar och fungerande logistik (läs: sv. stöd), en uppgift som jag varken kan bekräfta eller avfärda. Tydligen så ska (om nu allt detta blir verklighet) SAAB Kockums ta hem dessa från Singapore och sedan renovera dem antingen till operativt skick eller för att användas som reservdelsbåtar. Om dessa uppgifter stämmer så är det naturligtvis en framgång för Kockums och Sverige. Visserligen ingen försäljning av A26 till Polen (åtminstone inte de närmaste åren), men det var ändå ganska liten chans för detta. Vad gäller SÖD så jag tror jag inte att det är några problem att renovera henne för vidare bruk, men hon är mig veterligen planerad att genomgå livstidsförlängning för vidare tjänst fram till åtminstone leveransen av den första A26. Däremot så är det mer osäkert hur det står till med ÖGD. Hon har inte varit i aktiv tjänst sedan 2014-15 och utgick ur rullorna förra året. Hon verkade vara i dåligt skick om man tro bilder på henne hos Kockums som publicerats här tidigare. Inget är väl dock omöjligt om det finns pengar. Kockums är ju i behov av jobb de närmaste åren nu när man tydligen inte ska halvtidsmodernisera Halland (endast vidmakthålla) och livstidsförlängningen av SÖD låter vänta på sig. Efter leveransen av de bägge A26 båtarna finns just nu inget ubåtsjobb inplanerat så vitt jag vet. I bästa fall så kanske man kan få fram tre operativa ubåtar av denna klass om några år för den polska marinen, men mer realistiskt är väl att man måste använda två båtar för övning eller reservdelar och att man då bara får två operativa. Ändå en förstärkning jämfört med dagsläget med den gamla Kilo ubåten och de två ännu äldre Kobben ubåtarna. Vad gäller Archer och Swordsfish så borde RSN vara intresserade av att fortsätta operera dessa ytterligare några år, eftersom det dröjer innan de tyskbyggda ubåtarna är i tjänst. Dock så kan ju problemet med det uteblivna stödet från Kockums framtvinga en förtida försäljning, men det är bara spekulationer. UPDATE: enligt defence24.com så ska avtalet med SAAB gälla inköp eller leasing av de bägge svenska ubåtarna av SÖD klass för en kostnad av 2,5 miljarder SEK, vilka då skulle renoveras och moderniseras med A26 komponenter och sedan ersätta de bägge Kobben båtarna. Vad gäller Archer klassen så skulle dessa då inköpas för den svenska marinens räkning och ersätta SÖD klassen fram till att A26 levereras. Därmed så skulle den svenska marinen kunna operera med fem ubåtar redan innan A26 levereras. Kommentar: Nu förstår jag varför det inte lagts en beställning på livstidsförlängning av HMS Södermanland! En synnerligen intressant utveckling både för den polska och (inte minst) den svenska marinen. För den oinvigde så kanske det inte låter som en jättestor skillnad om det finns fyra eller fem operativa ubåtar, men operativt kan det betyda att chanserna att kunna sätta in två ubåtar samtidigt mot samma företag (avseende en eventuell motståndare) på andra sidan Östersjön ökar väsentligt med fem båtar tillgängliga. För att detta ska bli verklighet så krävs naturligtvis också att det finns fem ubåtsbesättningar tillgängliga, och det är lite tveksamt om det finns i dagsläget. Alternativet kan vara att bara bemanna en av de singaporeanska ubåtarna och använda den andra för övning/reservdelar, men det återstår att se om så blir fallet. Poland to Acquire Second-hand Submarines from Sweden? Head of the MoD Confirms the Negotiation’s in Progress Poland could buy Swedish submarines to update its Kobben-class fleet /Per
  21. 3 points
    Ska kanske förtydliga ytterligare att DN:s artikel som bekant pekar ut skillnader mellan politikernas drömrapport "Värnkraft" och Försvarsmaktens remissvar på vad som är ekonomiskt möjligt att genomföra av denna. "Värnkraft vill ju bl.a. ha både nya ytfartyg och ytterligare nya ubåtar, men eftersom tilldelad ekonomi inte tillnärmelsevis är tillräcklig för allt som politikerna drömmer om så har Försvarsmakten valt att rekommendera att vi skjuter på anskaffning av ytterligare nya ubåtar till förmån för nya ytfartyg då behovet av dessa är betydligt större. Hursomhelst så har ju politikerna flera månader på sig att bråka om detta då försvarsbeslutet inte väntas fattas förrän sent i höst, så vi får helt enkelt vänta och se. Försvarsmakten gick dock ut så sent som idag och meddelade att det militära rådet inför nästa försvarsbeslut står fast! Nja, CKR är klassad som stöd- och ledningsfartyg. Hon må av oklara orsaker ha kvar sitt P på bogen fortfarande, men hon blev faktiskt tilldelad ett "A" nummer för flera år sedan, även om detta aldrig har målats dit. Dock kan hon absolut användas för sjöövervakning i fredstid. Både hon och TRÖ planeras dessutom utgå utan ersättare 2025... Just nu är förhoppningen att Brasilien ska köpa LDO och ARH. Förhandlingar har pågått i några år nu och Brasilianska officerare är på besök titt som tätt. SKAB skulle i så fall renovera och modifiera båda fartygen till motsvarande KSR klass innan övertagande. Några direkta underhållsåtgärder har inte genomförts på varesig LDO, ARH eller GBG och KLR sedan de togs ur tjänst. Men även fartygen i spökdivisionen måste dock kontrolleras med jämna mellanrum för att säkerställa att de inte sjunker till kaj, därför dockas de in med ett par års mellanrum och bottenplåtar, skrovgenomföringar, offeranoder och dyl. kontrolleras för att säkerställa att fartygen förblir vattentäta...
  22. 3 points
    https://news.sky.com/story/paul-farnes-last-battle-of-britain-fighter-ace-dies-aged-101-11921494 Paul Farnes, det sista flygarässet från Slaget om Storbritannien har avlidit 101 år gammal. Han förstörde sex fiendeflygplan, ett förmodligen förstört och skadade ytterligare sex.
  23. 3 points
    Ian McCollum från Forgotten Weapons berättar om Carl Gustav m/45B.
  24. 3 points
    Inte längre, BAE ORKA är mer eller mindre nedlagd. De förlorade upphandlingen av det som nu är mk 332 High Explosive-4 Bolt Guided Cartridge ammunition! ALaMO vann - sannolikt då det var en tekniskt mindre komplex och mer kostnadseffektiv lösning! MAD-FIRES är fortfarande ett utvecklingsprojekt och ligger ännu flera år bort från att komma ut på förband... Studeras görs den, diskuterade projekten med Bofors senast i höstas! Det är riktigt häftig teknik, men det är av flera skäl ingenting som är aktuellt för anskaffning i närtid - framförallt för att vi inte ser behovet! Det finns också flera nackdelar med denna typen av granater - utöver styckpriset - t.ex. mycket mindre verkan i målet, då utrymme i granaten som vanligtvis kan fyllas med sprängmedel och/eller splitter, istället tas upp av styrsystem, batterier och elektronik. I det här fallet har Amerikanarna (som vanligt!) valt att fixa ett enkelt problem med en otroligt avancerad lösning. Hela anledningen till att dom valde 57mm/mk3B till sina LCS var för att kunna bekämpa anfall från svärmar av småbåtar (som t.ex. Iran gillar!). Man ville därför ha en pjäs med hög eldhastighet och stor magasinskapacitet för att kunna bekämpa många båtar på kort tid. Eftersom hotet ansågs enkelt att träffa så skaffade man dock inte någon riktig artillerieldledning till fartygen, utan bara en enkel och billig optroniskt baserad lösning. Nu har det i efterhand visat sig att det utan riktig eldledning minsann inte alls är så enkelt att träffa små snabba manövrerande båtar, och då har man valt att lösa det genom att ta fram svindyra avancerade målsökande granater, istället för att förse fartygen med en riktig eldledning. Då vi har en riktig eldledning på våra fartyg, och framför allt att hotet från svärmanfall från småbåtar inte finns i våra vatten, så har vi inget behov av mk332. Möjligtvis skulle MAD-FIRES kunna bli intressant om dom får den att fungera (till en rimlig kostnad!), men mer troligt är att vi satsar på en vidareutveckling av 3P tillsammans med Bofors. Det är många länder som har valt, eller väljer att anskaffa 57mm/mk3 pjäser de senaste åren, vilket gör att möjligheterna till samarbete och kostnadsdelning vid vidareutveckling av både pjäser och ammunition ser mycket goda ut framöver...
  25. 3 points
    Polen tittar på nytt antitankprogram. Med ett fordon bandvagn med 3x8 st robotar. förslaget är Hellfire och Brimstone. Samt även CAMM missiler som Polen ska få del i tillverkningen. Tänk också att ha ett lätt raketartilleri med 16 enklare raketer och sedan 8 st styrbara Hellfire/Brimstone robotar. Där Brimstone numera görs i en sjövariant med namnet Sea spear. Eller varför inte bara 8 st CAMM robotar för luftvärn. https://www.milmag.eu/news/view?news_id=3371
  26. 3 points
    Bild på det nya Gripenkamouflaget/mönstermålningen: https://images.app.goo.gl/C4cdz4buyE5hx5HB8
  27. 3 points
    Efter några dagars betänketid så tror jag att jag kan se lite mer "nyktert" på den erhållna informationen från defence24.com. Eftersom informationen både är intressant (eller uppseendeväckande kanske är rätta ordet) och spekulativ så tillåter jag mig spekulera lite. Den delen att Polen vill köpa HMS Östergötland och HMS Södermanland som en interimslösning innan man beställer nya ubåtar stämmer säkert, även om Polen gärna vill få det till att förhandlingarna är längre framskridna än vad de är. Att sälja HMS Östergötland möter inga tekniska eller operativa hinder eftersom hon utgick ur rullorna förra året och ligger på Kockums. Dock tror jag att det skulle ta minst två år att renovera, modernisera och få henne i tjänst igen. Däremot så tror jag inte Försvarsmakten och ÖB är beredda att släppa SÖD till försäljning ännu. Möjligen 2022-23 när sjösättning/leverans av första A26 båten närmar sig. Dock med den brasklappen att man kan förstås aldrig så noga kan veta med tanke på att det s k ubåtskontraktet med Kockums är omförhandlat eller i alla fall är under omförhandling. Vad gäller den andra delen att Sverige och Kockums skulle ta hem f d HMS Västergötland och HMS Hälsingland från Singapore för den svenska marinens räkning så verkar det nu alltmer osannolikt att så skulle ske. Vad talar då för resp. emot just detta? Det som talar för är att ubåtsvapnet behöver minst en helst två ubåtar som ersättning för Södermanlands klassen, och att Republic of Singapore Navy tydligen ska ha fått problem att operera dessa båtar efter att Kockums support sinat i och med Singapores helomvändning att köpa tyska ubåtar för framtiden. Problemen för klassen ska röra reservdelar och logistik, och en av båtarna ska t o m redan ha tagits ur tjänst. Något jag dock vill betona att jag inte kan verifiera. Det som främst talar emot är att det är tveksamt om det skulle finnas pengar och personal att bemanna dessa båtar. Vad jag vet så finns det besättningar till 4 ubåtar i ubåtsvapnet. Besättning till en femte ubåt skulle i ett ev. krisläge förmodligen kunna skakas fram med hjälp av bl a lärare, kontorspersonal och reservofficerare, men att permanent bemanna fem operativa ubåtar bedömer jag som omöjligt i varje fall i dagsläget. Ubåtarna behöver dessutom transporteras hem och gås igenom och anpassas för svensk tjänst. Troligen inget jättejobb men ändå nåt som måste göras. Det kan dessutom bli svårt att få politiskt stöd för affären som säkert inte är gratis. Troligen skulle det inte röra sig om 2,5 miljarder som Polen enligt uppgift ska betala för Södermanlands klassen, men säkert ändå en hel del pengar. Speciellt om man dessutom ska utöka personalen i ubåtsvapnet. Jag tror helt enkelt inte etablissemanget är berett att sträcka sig så långt för att hålla antalet ubåtar uppe under bara några år. Man har ju redan visat att man är beredd att ta stora strategiska risker för att tjäna några slantar, som t ex när man beslöt att halvtidsmodernisera de två Gotlandsubåtarna NÄSTAN SAMTIDIGT på Kockums. Detta hade ju till följd att det bara fanns två operativa ubåtar i ubåtsvapnet under 2017-2018 (ett absolut lågvattenmärke för det svenska ubåtsvapnet; det är förmodligen mer än 100 år sedan som det fanns så få ubåtar operativa). Vad är det som säger att man inte är villig att ta en ny strategisk risk genom att sälja SÖD innan den första A26 båten är operativ? Det andra som talar emot är att jag är skeptisk till om RSN vill släppa båtarna. De har nyligen genomgått en uppgradering med optroniska periskop, nytt ledningssystem, ny sonar och motmedelssystem, samt möjlighet att använda ny typ av torped och sjörobot. Uppgraderingen blev klar så sent som våren 2019. De första två tyska ubåtarna levereras inte förrän 2021-22 och kommer gissningsvis inte i tjänst förrän 2022-23. Logiskt borde de ersätta de två 50 år gamla Sjöormen ubåtarna. Är det dessa två gamla ubåtar som ska hålla fanan högt fram till 2022-23? En kompromisslösning som möjligen skulle kunna accepteras av bägge parter skulle kunna vara att Sverige köper bara den ena Archer båten, i utbyte mot viss support från Kockums så att man kan hålla den återstående båten i drift ytterligare några år. Detta skulle i så fall göra att Sverige kan släppa SÖD till polackerna så fort hon är klar med utbildningen, samtidigt som RSN åtminstone skulle få garantier för att kunna hålla en av Archer klassen i drift. Detta förutsätter förstås att Kockums fortfarande inte är sura på singaporeanerna för att de valde att lämna den svenska tekniken och supporten. Det hade då att göra med ägarförhållandena på Kockums, och att man inte visste om Kockums skulle resa sig ur askan. Sammantaget så tycker jag att det som talar emot att vi skulle hämta hem några ubåtar från Singapore väger tyngre. Jag tror på att Polen köper Södermanlands klassen, men det blir nog en utdragen historia där arbetet på ÖGD kan börja när som helst men där Sverige förmodligen inte kan släppa SÖD förrän tidigast om två-tre år. Dessutom så behöver man väl ta SÖD i anspråk som skol- och utbildningsubåt för att kunna utbilda de polska besättningarna, något som ÖGD tidigare utnyttjades för. Detta kommer dock förhoppningsvis inte ta lika många år som med de singaporeanska besättningarna, som inte hade någon tidigare ubåtserfarenhet överhuvudtaget. Detta köp kommer i alla händelser att skapa efterlängtat jobb och möjligheter hos Kockums, särskilt efter dråpslaget nyligen att man tydligen inte ens får jobbet att halvtidsmodernisera den tredje Gotlandsubåten (ännu mindre bygga en tredje A26). Allt detta är naturligtvis som sagt inget annat än spekulationer, men det är i alla fall vad jag tror kommer att hända. /Per
  28. 3 points
    Tar man bort namnbrickan slutar jag i försvaret
  29. 3 points
    Det där är ett uttalande jag hört många svänga sig med men ingen har någonsin kunnat presentera en källa. Jag kan inte uttala mig om specifikt M90 men om vi tar amerikanska marinkårens digitala kamouflage så har ju den extremt små fält. Det är dock uppbyggt på ett sådant sätt att större ytor domineras av samma färg vilket gör att det på längre håll ser ut som att hela ytan har den färgen och därmed fyller funktionen att kamouflera på både lite närmre och lite längre håll. Får man till något liknande med nya mönstret blir jag väldigt nöjd (skulle även vilja att färgskalan blir något brunare då min upplevelse från att ha sett multicam i Sverige är att det funkar bättre). I övrigt är det framförallt rörelse som kommer röja soldaten så länge vi inte har neongula rave-kläder på oss och om man avser att vara dold och stilla ska man maskera sig mer än vad enbart uniformen erbjuder. Därmed kanske det är viktigare att man känner sig lite stursk och "tuff" i sin uniform snarare än att ha samma saker som min morfar lumpade i.
  30. 3 points
    Här finns lite uppdaterad info om den Svenska Kungstigern
  31. 3 points
    Video: A brief overview of the Latvian Navy, today and in the future Underligt nog så framgår inte i artikeln exakt hur många minjaktfartyg som omfattas i den lettiska marinen, men så vitt jag kan förstå så finns det 5 st av holländsk Alkmaar klass (Tripartite). Estland har 3 st av engelsk Sundown klass. Om alla de tre baltiska marinerna ska anskaffa nya minjaktfartyg på 2030-talet så kanske det kan samordnas med svenska behov av ersättare för Koster klassen? /Per
  32. 2 points
    https://theaviationist.com/2020/06/24/b-1-lancers-wso-sent-us-these-pix-of-rnoaf-f-35s-and-swedish-gripens-escorting-the-bone-over-the-nordics/ Trevlig artikel.
  33. 2 points
    NGS (RBS 15mk3+) ligger utanför HTM men själva arbetet ombord planeras genomföras under denna. TP 47 är redan integrerad och klar, där är det "bara" torpeden som ska bli färdig och levereras, detta ska enligt nuvarande plan vara avslutat under 2023. Exakt vad som kommer ingå i HTM är inte beslutat ännu, den utredningen påbörjas likt PDF YSF 2030 i höst. Just nu ser det dock lovande ut att RBS 09 kommer ingå i denna... Det är jag med på att du menade, och jag är med på konceptet! Dock tolkade jag dina inlägg som att om vi inte har specifikt mk41 på våra framtida fartyg så kommer det vara helt meningslöst att bygga dem och de kommer inte kunna användas till något. Kanske missförstod jag dig? Men det jag har försökt förklara är att det faktiska behovet måste styra hur vi konstruerar och utrustar våra fartyg. Sannolikheten att vi någonsin kommer köpa Tomahawk, ASROC, ESSM, Standard 2-3-6 eller någon annat robot som specifikt kräver mk41 är väldigt liten. Och därför är det sannolikt bättre att fortsätta (förutsatt att det blir det systemet!) med det mindre dyra ExLS, och använda pengarna som blir över till antingen fler ExLS och robotar, eller andra system eller förmågor som vi vet att vi behöver. Behoven är många och de ekonomiska tillgångarna ytterst begränsade... I den bästa av världar hade vi haft pengar nog för att likt danskarna med Iver Huitfeldt klassen kunna stoppa in mk41 som en "bra att ha grej", men tyvärr ser politikerna ut att hellre satsa försvarsbudgeten på arbetsmarknadspolitiska och förhållandevis menlösa pappersförband till armèn (Ja, armèn behöver också satsningar, men inte de satsningar som många klåfingriga politiker förespråkar!) Så vi får som sagt se vad som blir av YSF 2030 framöver! Kanske blir det mk41, kanske blir det ExLS! Kanske blir det två fartyg, kanske blir det fyra eller kanske blir det inga alls, den som lever får se! Både CAMM, CAMM-ER och ESSM kan quadpackas i mk41. Både ESSM och ASTER 15 är betydligt större och tyngre (och dyrare!) robotar med kraftigare raketmotorer och (framförallt ESSM!) har därigenom något högre potentiel maxhastighet. Fördelarna med CAMM är den modernare målsökaren och den dubbelriktade datalänken som ger roboten en mycket hög Pkill trots den något lägre maxhastigheten. I girprestanda är sannolikt ASTER överlägsen både CAMM och ESSM då den har aerodynamiska styrroder plus PIF-PAF styrning, medan CAMM använder en kombination av aerodynamiska styrroder och jet vane styrning och ESSM bara tycks ha traditionella aerodynamiska styrroder. Girprestandan på alla systemen är ju dock hemliga och därför är det svårt att säga med någon faktisk säkerhet. Värt att notera är att Royal Navy är såpass nöjda med prestandan på Sea Ceptor att de överväger att framöver ersätta ASTER 15 på Typ 45 jagarna mot Sea Ceptor. Detta skulle, utan att utöka antalet VLS celler, ge dem fyrdubbelt så många robotar för kort till medellånga avstånd, med bibehållet antal ASTER 30. Alternativt både fler robotar för kort till medellånga avstånd och fler ASTER 30.
  34. 2 points
    Enligt World Air Forces 2020 så opererar även det Saudi-Arabiska flygvapnet 2 st SAAB Erieye med SAAB 2000 som plattform. Det kanske är Saudi-Arabien som vill utöka sin AEW flotta? World Air Forces 2020 (tror att man måste registrera sig på flightglobal för att kunna öppna sidorna, men det var inget problem) /Per
  35. 2 points
    Modifierad ubåt stärker Sveriges slagkraft i Östersjön A19 Submarine HSwMS Gotland back in Swedish Navy Service Following Upgrade /Per
  36. 2 points
    Från tisdagens eldfest! Strid med system i samverkan - vackert! Riktigt schysta filmsekvenser må jag säga... https://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2020/05/har-skyddar-forsvarsmakten-var-kust/
  37. 2 points
    Allting beror väl på hur man räknar. Om man räknar med alla öar, fjordar, sund och bukter, eller om man bara drar en ungefärlig linje utefter kusten. Det var från hösten 2017 som tyska marinen var helt utan operativa ubåtar. Man hade sex st på pappret, men pga. incidenter, utdragna reparationer och lågprioriterat reservdelslager så fanns inte en enda i operativ tjänst. Förhoppningsvis en läxa man lärt sig nu. Germany Does Not Have One Working Submarine Idag torde de flesta tyska ubåtar vara operativa igen. Danmarks ubåtsvapen las ner 27 Okt 2004 i och med att den sista operativa ubåten HDMS Kronborg (f d svenska Näcken) togs ur tjänst. Officiellt så fanns inte pengar till att behålla ubåtsvapnet när man skulle skapa en ny blue water flotta med fem stora och dyra fregatter och ledningsfartyg. Själv tror jag dock att NATOs påtryckningar om att Danmark skulle bygga stora ytstridsfartyg också kan ha spelat roll. Nu är ju allt detta historia och det återstår bara fyra ubåtsnationer i Östersjön. Egentligen kanske bara två eller tre nationer opererar där regelbundet med ubåtar, eftersom jag inte tror att tyska ubåtar opererar så ofta i Östersjön och ryssarna har bara en enda operativ enhet i Östersjöflottan. Att Norge kan behålla sina nuvarande ubåtar lite längre än vad som tidigare varit planerat kanske kan öka chanserna för en ev. försäljning av svenska ubåtar (nya och beg.) till Polen. Polackerna hade nog köpt delar av Ula-klassen annars om några år. /Per
  38. 2 points
    Att påstå att Royal Navy har ett överflöd av fartyg idag låter som ett skämt men om vi talar om OPV fartyg så finns det nog ändå fog för detta. Dels så har man åter satt de tre äldsta Batch I fartygen i tjänst igen (används i fiskeriskyddsverksamheten) och dels så kommer under 2020 de sista av fem förbättrade Batch II fartyg att träda i tjänst. Det enda OPV fartyg av River-klass som inte är i aktiv tjänst är HMS Clyde som återkom från guard ship duties på Falklandsöarna i slutet av förra året. Hon var då ämnad att säljas till Brasilien som har tre egna OPV fartyg av River-klass, men nu har man till all förvåning tackat nej till henne. Därmed så finns i RN totalt 9 st OPV fartyg av River-klass, varav 8 st är i eller kommer att vara i aktiv tjänst inom kort. Tre är alltså av den mindre Batch I typen med lägre fart, enklare bestyckning och saknar hkp däck, och fem är av den större Batch II typen (HMS Clyde är ett slags hybridfartyg mellan Batch I och batch II). Batch II har byggts med ordentligt reservdeplacement och är på många sätt en förbättrad version av de tre brasilianska OPV fartygen, som i dagsläget dock har en något tyngre bestyckning. Organisationen Save the Royal Navy har nu publicerat en intressant artikel med de tre alternativ som finns om RN väljer att uppgradera de fem Batch II, och de omfattar alltifrån en enklare uppgradering kallad OPV Plus till nästan korvett klass. Naturligtvis hoppas man på att RN väljer korvettalternativet, men chansen för detta är nästan obefintlig. Det man realistiskt kan hoppas på är nog OPV Plus alternativet med 1x40 + 2x30 + TEU kontainer med ett par bestyckade drönare. Att uppgradera dessa fem fartyg är det absolut enklaste och billigaste sättet att mildra effekterna av att leveransen av de nya type 26 och type 31 fregatterna försenas de närmast kommande åren. Som jag tidigare rapporterat så kommer antalet jagare och fregatter i RN fr o m 2023 att successivt nedgå från dagens 19 till 16 eller 15. Enhancing the Royal Navy’s batch II OPVs River-class patrol vessel (detta borde egentligen ha postats under tråden Brittiska flottan krymper men hamnade tyvärr här. Sorry) /Per
  39. 2 points
    Ocean Infinity’s hunt for the Submarine San Juan Bra redogörelse av letandet efter ubåten. Intressant att en ubåt först imploderar när den når "crush depth" och sedan exploderar. /Per
  40. 2 points
  41. 2 points
    Det är inte en felskrivning, det är precis som artikeln säger efterföljaren till Blekingeklassen (alltså ersättaren till Gotlandsklassen!) som avses. Marinen vill ha nya ytstridsfartyg, men politikerna tycker det är fräckare med ubåtar! Såklart kommer ju Gotlandsklassen behöva ersättas förr eller senare, men med vår ekonomi så ser jag gott att det kan vänta till efter 2030 då båtarna inte ens är klara med sin HTM ännu... Som Perman skriver så var det bara GLE som låg i malpåse, SVL fortsatte att köra ända fram till hösten 2018 då hon avrustades och förbereddes för HTM. För nuvarande ligger både GLE och SVL i skrovhallen på SKAB i Karlskrona och är mitt inne i sin HTM. Som planen är just nu sker sjösättning av båda fartygen nu i vår och båda ska levereras innan årsskiftet, men att den planen håller tror jag sådär på! Just nu består alltså svenska flottans ytstridsförmåga av fem korvetter och två patrullfartyg. Det faktiska minimibehovet för att lösa våra uppgifter, och kunna öva på tillräckligt hög nivå utan att köra slut på både fartyg och besättningar, är enligt mig tio korvetter och två till fyra patrullfartyg!
  42. 2 points
    Antallet fregatter er bedt økt med 2 eller 4 i to ulike alternativ, alt etter hva politikerne velger. Det betyr anskaffelse av en ny klasse konfigurerbare fregatter- off shelf. I tillegg kommer to nye store skip til Kystvakten, flere ubåter flere P8, C-130J, langtrekkende luftvern og en fordobling av hæren mm. Men det maritime får mest.Dette i tråd med økningen av forsvarsbudsjettet fra 1.6% av BNP til 2% i 2024. Hva politikerne bestemmer kommer i langstidsplanen som blir lagt frem til våren.
  43. 2 points
    Hej allihopa! Det är säkert tio år sedan jag loggade in på soldf.com-forumet senast, men när jag sökte på nätet efter vapnen för de gamla ytstridsdivisionerna var den här tråden den enda jag hittade. Orsaken till att jag lämnade Soldf.com en gång i tiden var att jag i stället engagdeade mig i Wikipedia. Nu i julhelgen har jag gått igenom de flesta svenska förband och sett till att de har rätt bilder för förbandsfana, vapen och så vidare. Men för torpedbåtsdivisionerna och robotbåtsdivisionerna har jag gått bet. Ytstridsflottiljernas vapen kombinerar de heraldiska symbolerna för de ingående divisionerna (femuddig stjärna för torpedbåtsdivisionerna, ett arv från tiden då alla torpedbåtar bar namn efter stjärnor eller stjärnbilder, armborst för robotbåtdivisionerna, ett stiliserat timglas för korvettdivisionerna och en blixt för patrullbåtsdivisionerna). Patrullbåtsdivisionernas vapen har jag återskapat från en minnestavla jag köpte på Tradera för länge sedan och två av korvettdivisionernas vapen har en annan användare skapat sedan tidigare. Men 20. korvettdivisionen, 42. minröjningsdivisionen, robotbåtsdivisionerna och torpedbåtsdivisionerna saknar fortfarande vapen. Är det någon som sitter på bilder av dessa eller som kommer ihåg hur de såg ut?
  44. 2 points
    Det andra polska minjaktfartyget av den nya Kormoran II-klassen (projekt 258) har nu sjösatts och fått namnet ORP Albatros. Samtidigt så kölsträcktes det tredje fartyget i serien (kommande ORP Mewa): Naval Analyses på twitter Poland launches second Kormoran II-class minehunter Det förra fartyget med namnet ORP Albatros var en kustminsvepare av Krogulec klass som togs ur tjänst 1994. Tyvärr flög tydligen flaskan ur handen på hustrun till viceamiralen när hon skulle döpa fartyget och träffade en flytbrygga, vilket inte är ett bra tecken för ett fartyg. Ytterligare info om Kormoran II: “Albatros” Rising. Remontowa Holding’s Warships Programme Brought up to Speed Project 258 ORP "Kormoran II Att notera är att första fartyget (som kom i tjänst 28 Nov 2017) är att betrakta som ett prototypfartyg, men kommer troligtvis att uppgraderas till seriestandard. Angående bestyckning så återstår att se om dessa kommer att den nya 35 mm pjäsen eller inte. SAAB bidrar med sin Double Eagle ROV. Med tanke på att man har 3 minjaktfartyg och 16 minsvepare som behöver ersättas så lär inte 3 fartyg räcka långt, även om Kormoran II-klassen är betydligt större än de befintliga fartygen. Nuvarande 3 minjaktfartyg (projekt 206FM f. d. Krogulec klass) är mer än 50 år gamla och var ursprungligen planerade att tas ur tjänst 2010. De 16 små minsveparna är 35-45 år gamla. Polen hoppas kunna sälja fartygstypen till de baltiska staterna när dessa ska förnya sitt fartygsbestånd på 2030-talet. /Per
  45. 2 points
    Ok, trodde att alla kunde läsa ett litet antal artiklar på dn.se gratis. Det handlar om att den breda politiska uppgörelsen kan komma att gröpas ur av Finansdepartementet. Försvarsmakten kan komma att gå miste om nästan fyra miljarder, och överväger nu att begära besked från regeringen om vad som gäller. Försvarsberedningen föreslog tillskott i fast pris, beräknat på 2019 års kostnadsläge. Det innebär att höjningarna åren 2022–2025 ska räknas upp, värdesäkras, utifrån pris- och löneökningar. Någon uppräkning har inte skett, och enligt Finansdepartementets besked till Försvarsmakten så ska detta sätt att räkna gälla även efter 2022, erfar DN. För Försvarsmakten är det en rejäl kalldusch som kan räknas i miljardbelopp. Beräkningar visar att tillskottet till försvaret åren 2022–2025 kan bli nästan fyra miljarder kronor lägre än vad politikerna enats om. Nu riskerar man nya svarta hål i försvarsekonomin. Alternativet är att några av de satsningar som politikerna enats om måste skjutas upp till efter 2025 eller skrotas helt. Det skulle rubba helheten i försvarsberedningens förslag, vilket i sin tur kan äventyra det breda politiska stödet för uppgörelsen. Nu visar det sig också att Finansdepartementet agerar med tyst godkännande från regeringens båda samarbetspartier C och L. Det skedde genom den överenskommelse om försvarsekonomin som de fyra partierna S, MP, C och L slöt i augusti. – Det DN skriver är en del av överenskommelsen. Jag beklagar det, säger Liberalernas försvarspolitiker Allan Widman. Han poängterar att sista ordet inte är sagt inför riksdagens försvarsbeslut nästa höst: – Det kommer att bli förhandlingar när Försvarsmakten och Försvarets Materielverk kommit in med sina underlag. Vi kommer att ha förhandlingar där fler partier än C, L och regeringspartierna ingår. Först därefter blir det definitivt vad försvarsbeslutet och dess ekonomi innehåller, säger Allan Widman. Min personliga kommentar: Man kan bara konstatera att den stenhårda linje i försvarspolitiken som C och L visade utåt av att inte ge sig en tum från vad försvarsberedningen förslog visar sig nu vara allt annat än stenhård. I en kompromiss där inflytandet i regeringspolitiken låg i vågskålen vid januariöverenskommelsen så fick de facto alla ge och ta, även om man sedan kanske visar upp en delvis annorlunda sida offentligt. Blir detta verklighet så tror jag det blir marinen som får dra det kortaste strået. Det verkar finnas en majoritet för att inte satsa på skal försvaret, vilket enligt min uppfattning är helt förödande för möjligheterna att hålla kriget och operationerna borta från svenskt territorium. /Per
  46. 2 points
    Ukraina ökar försvarsbudgeten för 2020 med 16 %, vilket kommer att motsvara 5,4 % av BNP. Dock så står den ukrainska försvarsmakten inför enorma utmaningar med inflation, korruption, planeringsproblem och överdrivna utgifter. Största utmaningarna rent militärt är att anskaffa nya luftförsvarssystem, ny flotta från grunden och nytt flygvapen inom 5-10 år: Defense spending to hit nearly $10 billion in 2020 /Per
  47. 2 points
    Även Italien går nu officiellt med att de vill delta i Tempest. Mycket goda nyheter för Sveriges del då Italien lämpar sig väl för samarbete. I jämförelse så knakar det rejält i fogarna för det andra samarbetet om ett nytt europeiskt stridsflyg som annonserats, nämligen det som Frankrike, Tyskland och Spanien ska ta fram. https://theaviationist.com/2019/09/10/italy-joins-tempest-becoming-third-nation-to-partner-on-the-program-to-develop-a-6th-generation-fighter/
  48. 2 points
    Samtliga nya korvetter skall vara färdigbyggda år 2025 (det första 2022, då man sedan stegvis börjar utfasa Rauma- och Hämenmaa-klasserna). Det är också då som skeppen skall ha IOC, men planen är att flottiljen med samtliga skepp når full taktisk och operativ förmåga tre år senare, efter att tillräckligt med besättningar tränats på samtliga nya system och skeppen övats tillsammans. Det är troligt att flottans operativa förmåga sjunker en aning pga färre skrov under byggnadsfasen, men det hade oberoende varit fallet i och med att det inte finns tillräckligt med personal för att separat bemanna både de nya och de gamla fartygen. Och personalen som byter skepp måste tränas innan de kan skickas till sjöss med helt nya system. Det är trots allr rätt mångsidiga skepp som beställs med massor av helt nya förmågot, med nya ytbekämpningsrobotar, nya luftvärnsrobotar, nya torpeder (när Tp 47 tas i bruk), nya radarsystem och dessutom korvetter vars ena huvuduppgift är minläggning. Angående planerningen så är det inte osannolikt lång tid även om den möjligtvis kunde ha forcerats om man lagt till mer resurser. Helt jämförbar med Visby-klassen där FMV började projektarbetet 1995, efter förstudier och tester med HMS Smyge, och där slutleveransen av systemet (med samtliga skepp uppgraderade och operativa som version 5) levererades 2015. 15-20-ish år verkar vara en helt realistisk tidtabell för de flesta avancerade fartyg. Horizon-programmet inleddes t.ex. 1992 och de klasser som den utmynnat i, Horizon och Type 45, var fullt operativa 2009 resp. 2014.
  49. 2 points
    Ok., men ÖB sa ju på Folk & Försvar i januari i år att robot 70/90 ska återaktiveras under 2019 som en interimslösning för att återföra brigadluftvärn till arméns brigader. Systemet skulle kvarstå till dess en ersättning är på plats. Hur stämmer det med att robot 98 ska ersätta robot 70? Nygammalt luftvärn ska skydda armébrigaderna Cornucopia: Robot 70 och 90 återinförs som brigadluftvärn och på Gotland /Per
  50. 2 points
    Ny lätt sjörobot (Martlet roboten ursprungligen avsedd för Wildcat helikoptern) testas på en typ 23 fregatt för integrering på befintliga 30 mm DS30M Mk 2 pjäser som ett svar på det växande hotet från bemannade och obemannade attack- och bombbåtar. Försöken analyseras av tillverkaren Thales och militära forskare: Henry Jones på twitter Royal Navy’s Martlet missile debuts on Type 23 frigate HMS Sutherland Royal Navy Tests Martlet Missile From Type 23 Frigate Against Asymmetric Threats Smart jobb av Thales och RN. Robottuben för Martlet roboten är f ö inte helt olik den för Blowpipe och Javelin (MANPADS robotar från 70- och 80-talen). Att notera är också att roboten tydligen även kan användas mot lätta flygplan, dvs. det är inte en ren sjörobot. Internationellt går projektet under beteckningen LMM (Lightweight Multirole Missile): Lightweight Multirole Missile /Per
This leaderboard is set to Stockholm/GMT+02:00


×
×
  • Create New...