Jump to content

Leaderboard


Popular Content

Showing content with the highest reputation since 03/26/2018 in all areas

  1. 5 points
    Jag har lagt lite tid på att fundera på hur jag ska angripa den här tråden, men jag hoppas att vi ska kunna räta ut några frågetecken. @Sebastian C dina två citat här blir en alldeles utmärkt utgångspunkt för diskussionen: Först och främst så måste vi titta på den operativa kontexten. Vad hade hänt i världen? Vad hände runt Östersjön? Vad var den senaste teknologin och stridstekniken? Fienden under det kalla kriget var Sovjetunionen och Warszawapakten. Sannolikheten att vi skulle behöva möta västkärror i luften, den var obefintligt liten, även om det var mot och med dessa vi kunde öva, kanske, ibland... Händelser i vår omvärld som påverkade våra beslut: - 29 december 1989 slutade Polen kallas Folkrepubliken Polen. - 11 mars 1990 utropade Litauen sig självständigt. - 3 oktober 1990 så upphörde DDR att existera. - 1991 så blev Estland och Lettland självständiga - Operation Desert Storm genomfördes under 100 dygn mellan januari och april 1991 - 31 december 1991 så upplöstes Sovjetunionen Det jag markerat i lila, det hade betydelse för hur våra flanker såg ut, och från vilka riktningar som Sverige kunde förvänta sig ett angrepp. Angreppsvektorn minskade högst betydligt och vi kunde lugna ner oss en aning, och framför allt så kunde vi fokusera på Sovjetunionen som var en bankrutt krutdurk som kunde detonera när som helst. Inbördeskrig? Nya ockupationer av stater som blivit olydiga? Ett europeiskt storkrig? Det som hände då var nog det bästa som kunde hända. Under Operation Desert Storm så var det väldigt många stater som tog anteckningar. Med signalsökande robotar som bokstavligen slog ner som en blixt från klar himmel (HARM och britternas ALARM), laserstyrda bomber som träffade dörrarna på det man trodde var fullträffsäkra och kärnvapenskyddade hangarer så var frågan: Var befrielsen av Kuwait målbildskriget? Wardens teorier om luftmakt hade precis fått en generalrepetition och Sverige såg inte sig självt som ett av de allierade länderna som skulle tvinga en olydig stat till underkastelse. Vi såg oss själva som den stat som antagligen skulle få en eller flera stormakters samlade vrede över oss. Vårt luftvärn var då och är fortfarande väldigt underdimensionerat, något som vi kompenserar för med jaktflyg. Dock så levererades det inte tillräckligt många JA37:or, vi fick ett hål i luftförsvaret, och vi ansåg oss tvungna att få fram två jaktdivisioner till. Hur såg hotbilden ut runt Östersjön? Vad var det som det svenska luftförsvaret dimensionerades mot? "Hotbilden – Sovjetisk invasion med bomb- och attackflyg samt luftlandsättningsflygplan över Östersjön på alla höjder var högst påtaglig under den senare delen av kalla kriget och dess flygstridskrafter moderniserades för flygning även på låga höjder. Därför var det viktigt att det svenska jaktflyget hade prestanda och beväpning för att kunna nå och bekämpa även detta hot." - https://www.aef.se/Flygvapnet/Notiser/JA37_Notis_2.htm Under 70- och 80-talet så hade inte Sovjetunionen/Warszawapakten något kvalificerat jaktflyg som hade räckvidd nog att eskortera sina attack- och bombförband in över Sverige. MIG-23 FLOGGER hade i och för sig den semiaktiva radarjaktroboten R-23/AA-7 APEX och Su-15 FLAGON hade tillgång till roboten R-8/AA-3 ANAB. Men de hade ganska så korta fötter och jag är inte helt säker på att integrationen av polska och östtyska MIG:ar i attackföretagen hade gått helt smärtfritt, om ens alls. Introduktionen av Su-24 FENCER som med lång räckvidd och goda prestanda på låg höjd med terrängföljningsradar kunde med modern relativisering anses vara en utmaning. Hotbildsbeskrivningen enligt ovan var det som resulterade i att JA37 i serieutförande premiärflög 4 november 1977, men redan här så sneglade man i kristallkula mot vad som komma skulle. Andra berömda flygplan som premiärflög under 1977 var jaktplanen MIG-29 FULCRUM och Su-27 FLANKER. Bägge två skulle under den andra halvan av 80-talet beväpnas med den nya och heta radarjaktroboten R-27/AA-10 ALAMO. Bedömningen var att dessa plan skulle komma ut på bred front och ha förmågan att genomföra jaktsvep över Sverige och eskortera sina attackkollegor tur och retur. Vad som kom först, att vi inte fick tillräckligt många Jaktviggen, kompatibilitet med planerade BAS90, effekthöjning ur befintliga flygplan, stop-gap-lösning till Gripen skulle komma i tjänst, etc. det vet jag inte (jag trodde att jag visste...) men det gjordes i alla fall studier på hur Draken skulle fortsätta att utvecklas. Ett av förslagen var AJ 35 Superdraken (med större vingar, däck och ett par infällbara nosvingar) som även skulle kunna bära två Rb 15F på balkar under luftintagen (även om avståndet mellan robotens fenor och asfalten tydligen bara var 44 mm). Ett betydligt mera konservativt förslag var det som sen blev J35J: "Under 1982 framkom att J35F beväpningssystems prestanda kunde avsevärt förbättras till en rimlig kostnad och anpassas till den under slutet av 1970- och början av 1980-talet förändrade hotbilden, där målen i huvudsak antogs vara attackförband och flygplan för luftlandsättning av trupp vilka skulle uppträda på låg höjd." - https://www.aef.se/Flygvapnet/Notiser/J35J_Notis_2.htm Det är dyrt att vara fattig och som jag skrivit här ovan, vi saknade två divisioner jaktflyg. Vi fick rätta munnen efter matsäcken och vi klurade ut en high-low-mix där Viggens och Drakens styrkor och svagheter skulle omhändertas i syfte att få ut största möjliga effekt. J35J fick därför förbättrad elektronik och två nya balklägen under luftintagen för Rb 24J (AIM-9J Sidewinder). Sveriges stora fördel i sammanhanget är att vi slåss på hemmaplan och vi har tillgång till STRIL. Stridslednings- och luftbevakningsbataljonerna har alltid varit en force multiplier. Inte bara därför att jaktledaren har kunnat leda Draken och Viggen mot fienden, utan han har även kunnat taktisera med hur han vill angripa motståndarens flyg. Varken Draken eller Viggen har då behövt tända sina radars för att komma i skjutläge och motståndarens första och enda varning skulle då ha varit en blinkande radarvarnare och en hysterisk robotskottvarnaren. Vill motståndaren öka sina chanser att överleva så behöver han manövrera hårt. För att manövrera hårt så behöver han dumpa attacklasten och utan attacklast så har uppdraget misslyckats. Redan i J35D-kärrorna så kunde radarjaktledare skicka styrdata som presenterades på pilotens skärmar (en mycket uppskattad förmåga i STRIL 60). Det här utvecklades kontinuerligt och jag vet inte exakt vilken upplösning man hade på J35F och J, men i Jaktviggen så presenterades flygplan och omvärldsuppfattningen minst lika bra som om den hade skapats med planets egen radar. Det här är i en helt annan liga jämfört med vad motståndaren förväntades kunna presentera för sina flygare via en fartygsradar och radiotal. Motståndarens förmåga blev bättre när de senare fick egen flygande spaningsradar med egna stridsledare på plats. Men det bästa var ju att den förväntade motståndaren Sovjetunionen, inte hade råd med materielen och de var nu bankrutta. Värt att nämna är också att det vi gjorde med STRIL 60, det är något NATO:s multinationella datalänkarna börjar komma ikapp. "Det är sånt här som får mig att ifrågasätta värför vi hade kvar dem så sent." J35 Draken var fortfarande taktiskt- och stridstekniskt relevanta för försvaret av Sverige. Vilket jag önskade bevisa med stöd av färgerna i inledningen av mitt inlägg. Vidare så var inte tanken att de normalt sett skulle möta en motståndare med Mach 2-förmåga som bar på dubbla radarjaktrobotar med medellång räckvidd, det skulle helst Jaktviggen sköta. Oavsett i vilken arena du rör dig, så kommer du att märka det att i ett inledande skede så kommer de nya och tekniskt överlägsna prylarna att vinna. Men genom övning så kommer deras för- och nackdelar att utkristallisera sig och den som känner sin fiende, sin materiel och sin egen förmåga bäst, han kommer att vinna striden. Under andra världskriget så var japanernas A6M Zero/ZEKE överlägsen jänkarnas Grumman F4F Wildcat. Det gick dåligt för den amerikanska flottan, men vildkatternas pansar och självtätande bränsletankar gjorde att tillräckligt många lyckades linka hem och berätta om upplevelsen. Snart utvecklades den så kallade Thach Weaven, som gjorde att rotar med Wildcats där besättningarna understödde varandra, lyckades göra processen kort med Zeros där piloterna likt samurajer ville slåss och glänsa på egen hand. På 80-talet, när nya och fräscha Jaktviggar, beväpnade med den medelräckviddiga radarjaktroboten Rb 71 Skyflash, möter J35F med radarjaktroboten Rb 27 som har en tredjedel så lång räckvidd, ja, då fick drakarna stryk och det kanske var lite demoraliserande, men det var ju precis den här förmågan som Flygvapnet förväntade sig att möta skarpt inom en 5- till 10-årsperiod. Det var läge att sätta sig på kammaren och lista ut hur man ska vinna kriget. Drakenryttarna tog fasta på hur de skulle använda sina fartresurser när de möte ett tekniskt överlägset jaktplan och jämnade ut oddsen. Då var det dags för din andra fråga. Till att börja med så är det ju osannolikt att vi hade behövt möta vår arvsfiende dansken i luften, men det här är en bra Internet-övning: F-16 Fighting Falcon togs fram som ett litet och lätt dagjaktflygplan med en liten radar med oöverträffad manöverförmåga. Det skulle ge USA och dess allierade ett kompetent jaktplan med förmågan att nöta ner vågor av sovjetiskt attackflyg och deras jakteskort (likt MIG-17/21 över Nordvietnam). Från början så hade F-16 ingen annan jaktbeväpning än värmesökande AIM-9 Sidewinder och sin 20 mm AKAN. Det var först med förbandssättningen av AIM-9L/M-versionerna som F-16 kunde angripa en motståndare på mötande kurs! Dess tillkortakommanden skulle lösas med NATO:s tyngre jaktflyg, såsom F-4 Phantom, F-15 Eagle, F/A-18 Hornet eller t.o.m. F-104:or som då bar semiaktiva radarjaktrobotar. Denna high-low-mix ser vi än idag i t.ex. relationen mellan F-22 som är det vassare jaktplanet och F-35 som är det mindre jakt- och attackplanet. (brittiska Skyflash som användes på Tornado ADV samt Phantom F.G.R. samt italienska Aspide som hängde under deras F-104:or är utvecklingar av AIM-7 Sparrow) Så om vi tillämpar det som skrivits här uppe och väger F-16:s överlägsna sikt, ergonomi och manöverförmåga, mot Drakens fart, radarjaktrobotar, IR-spanaren under nosen och STRIL-stöd, hur tror du då att det skulle gå? Krig är ingen ridderlig lek, det handlar om att fuska och vinna, ty det delas inte ut några silvermedaljer. Det var först i och med provskjutningen den 5 januari 1998 när en dansk F-16B, avfyrade en AIM-120 AMRAAM under utprovningen av F-16A/B Mid-Life Update (MLU), som vi kan anse att F-16 blev ett äkta allvädersjaktplan. - http://www.f-16.net/f-16-news-article395.html Sista flygningen med J35J i tjänst genomfördes den 2 december 1998. Så danska F-16 hade alltså bara en ärlig chans mot J35 Draken i nästan exakt 11 månader... - https://www.dn.se/arkiv/inrikes/draken-landar-for-gott/ Värt att nämna är att vi började provflyga uppdaterade JA37D med Rb 99 AMRAAM under 1997. Den riktigt påläste kommer att påpeka att F-16C/D Block 25 fr.o.m. 1984 och framåt kan bära AIM-7 Sparrow och borde ha ansetts vara ett allvädersjaktplan redan då, men till mitt försvar så vill jag säga det att danskarna flyger F-16AM/BM I amerikansk tjänst så har det även funnits F-16A som modifierats för att bära AIM-7 Sparrow, men dom maskinerna verkar över lag ha tillhört ANG-divisioner med luftförsvarsuppgifter över Nordamerika. AIM-7 Sparrow kan bara hängas under balkläge 7 och 3 på. Sätter man det i sammanhanget att det är under dessa balkar som man bär attacklasten, och att F-16 tidigt blev ett kompetent multi role-flygplan (plus att Sparrows statistik under 40 års samlade insatser är ganska dålig) så har jag väldigt sällan sett annat än Sidewinders under F-16 innan AIM-120 blev tillgängliga på bred front. De bilder jag sett på F-16C och Sparrow kommer i huvudsak från mellanöstern. *Ang. Sparrows dåliga statistik. Ingen av de tidigare radarjaktrobotarna har levt upp till förväntningarna och frågan är givetvis vilken träffprocent Rb 27 (som i grunden var en modifierad amerikansk AIM-26B Falcon) eller för den delen, Rb 71, skulle ha haft under verklig strid. Som alltid när det handlar om uppgraderingar så handlar det om pengar. Enligt https://www.aef.se/Flygvapnet/Notiser/J35J_Notis_2.htm så överskattade vi kostnaderna för att uppgradera radarn och siktessystemet vid Johan-modden (så pass att vi fick 12 flygplan extra!). Redan när SAAB började bygga Filip-kärrorna så blev det uppenbart att radar och elektronik tog betydligt mycket mera plats i flygkroppen än tänkt och resultatet blev att man tog bort automatkanonen i vänster vingrot. Centralkalkylatorn i Viggen och PS-46/A radarn är ganska stora pjäser och jag har svårt att tänka mig att de skulle fått rum i Draken. Ett alternativ kanske skulle ha varit att köpa in samma AN/APG-68 pulsdopplerradar som satt i F-16 Fighting Falcon, men jag gissar på att det hade antagligen kostat betydligt mer än hela Johan-modden, plus att jag vet inte om vi någonsin hade kunnat frigöra tillräckligt mycket plats i skrovet för att få plats med elektroniken som krävs för att skjuta semiaktiva radarjaktrobotar. (Jag har ett vagt minne av att jag läst/hört att det var besvärligt och dyrt att modifiera Air National Guards F-16A som skulle bära Sparrow) Min gissning är att Drakens IR-spanare under nosen till del kompenserade för bristen på en pulsdopplerradar. TILLÄGG: Enligt http://www.x-plane.org/home/urf/aviation/text/35draken.htm så fanns det tankar på att bygga en JA35 Draken med större nos (för en större radar) och IR-spanare, men detta blev det inget med och 1969 så bestämde man sig för att fortsätta med JA37. Jag har inte sett eller hört de här uppgifterna någon annanstans.
  2. 4 points
    1. Syftet med automateld är inte att ge fienden bruna byxor. Syftet med automatelden är att tillfoga fienden så stora förluster som möjligt under den korta tid som denne exponerar sig. Punkt. 2. Kulsprutegevärens stora problem är inte ett tekniskt problem. Det är organisatoriskt och stridstekniskt, i klartext: att folk tror att de måste ha lika mycket ammunition med sig för att lösa samma eld- och stridsuppgifter som med kulsprutor. Till kulspruta 90 så väger varje kassett 3 kg. För enkelhetens skull så räknar jag med att ett magasin till en 5.56-karbin väger 0,5 kg och innehåller 30 patroner. Är vårt fokus att skytten skall få med sig 600-900 patroner, ja, då är det en plåga att få med sig motsvarande mängd ammunition fördelade i magasin. Tittar vi sen på danskarnas erfarenheter av sitt understödsvapen Diemaco LSW/LSV m/04 som användes med de fruktansvärt dåliga 100-skottsmagasinen från Beta-C, då blir det väldigt lätt att dra slutsatsen att kulsprutegevär är en katastrof. Vänder vi däremot på steken och tittar på de beprövade erfarenheterna och tester som redan har gjorts så blir frågan: Varför skall understödsskytten bära på 3 kg ammunition och göra av med i medeltal 180 patroner i eldskurar när ett kulsprutegevär kan lösa samma uppgift med 90 patroner fördelade på 3 magasin och 1,5 kg, då skytten kan växla mellan automateld och enkelskott, beroende på målens avstånd, täthet och exponerad yta? Kulspruta 90 är ett exempel på ett vapen som har en hög eldhastighet och ett klent benstöd. Det gör att eldskurarna bör vara 4-6 patroner långa, därefter så måste du rikta om. Detta gör att även om du får verkan i yt- och punktmål på 300 meters avstånd, så är det inte många hål i målen. Inom 30 till 200 meter så skiner vapnet och automatelden kommer till sin rätt. Det här är inget ammunitionsrelaterat ”problem”, det här är resultatet av kompromisserna som blev FN MINIMI. På vilka avstånd förväntas en skyttegrupp/-pluton då att verka? Ja, det finns ju platser även i det här landet där vi kan behöva skjuta på 500-600 meters avstånd, men helst så vill vi på de avstånden använda granatgevär med spränggranat, en medeltung kulspruta eller prickskyttegevär (eller ännu hellre, stridsfordonet som bär något över centimetern ). Gruppernas och plutonernas understödsvapen väger och tar plats, de skall bäras och försörjas med ammunition. Ett kulsprutegevär ska vara ett stadigt men samtidigt lättmanövrerat vapen som är utrustat med bra optiska riktmedel är inte en "automarkbin som bara kan använda automateld ut till 30 meter". KG:t ligger i gränslandet mellan ett skarpskyttevapen (200 till 500 meter) och en lätt kulspruta (inom 200 meter). På en skyttepluton så kan ett sådant vapen helt ersätta lätta kulsprutor då skyttegruppen inte skall uppträda ensam, utan den skall skapa synergier inom plutonen. Men ett kulsprutegevär är inte lösningen på alla problem, särskilt inte för förband med utpräglat patrulluppträdande, för vilka kulspruta 90 från början köptes in till Flygvapnet och Marinen. Agerar man inom en grupp med autonomt uppträdande, möter en motståndare och behöver dra sig ur, ja, då är du inom den lätta kulsprutans domäner (< 200 meter), där den är en självklar och obestridd kung! Där kommer även kompromisserna mellan buren mängd ammunition, hög eldhastighet, ett ”tillräckligt bra” benstöd och mycket oväsen till sin rätt. En annan av förutsättningarna för att scenariot ovan skall fungera är att ingen av parterna har tillgång till förberedda stridsställningar. När motståndaren har förberett skydd mot finkalibereld så blir det betydligt svårare och då börjar kulsprutegevärens fördelar att visa sig igen. Vad är nedhållande eld? Eller ”suppressive fire” som är det engelska uttrycket. När har vi uppnått nedhållande eldgivning? Även på detta så har det gjorts studier och försök, det har gjorts intervjuer och dragits erfarenheter. Stridserfaren personal som befinner sig i bra skydd och som har möjlighet att jobba i eldställningen och verka från olika gluggar, nischer eller på olika sidor av stenar m.m. utan att träffas när de flyttar på sig, dom är otroligt svåra att trycka ner. Där kan det skjutas hur mycket som helst medans de begär eget artilleri eller granatkastareld mot de förberedda eldlägena framför sig. Den näst intill matematiska formeln för att trycka ner en motståndare är 2-3 projektiler som slår ner väldigt nära framför eller passerar inom centimetrar från motståndaren med några enstaka sekunders mellanrum. Efter att ha uppnått den första, nedhållande effekten, så behöver denna underhållas med några enstaka projektiler som slår ner eller passerar inom metern från den nedtryckta motståndaren. Tre-fyra gånger per minut brukar tydligen räcka. Att uppnå detta med en lätt kulspruta motsvarande kulspruta 90 bortanför 200 meter är inte det lättaste och det finns britter som påstår att övergången från L86A2 Light Support Weapon till FN MINIMI innebar att skytteplutonernas förmåga till nedhållande eldgivning minskade och gjorde det svårare att ta anfallsmålen. Brittiska L86 LSW är en väldigt påtaglig anledning till kulsprutegevärens dåliga rykte. Världens bästa, medeltunga kulspruta (MAG 58), ersattes med ett kasst kulsprutegevär som inte bara slutade skjuta för att man var tvungen att byta magasin ofta, utan även för att skytten var tvungen att åtgärda eldavbrotten. Att L86 LSW misslyckades där BREN (oaktat .303 eller 7.62) misslyckades hävdar jag beror mera på vapnens tillförlitlighet än något annat. Britternas hängde senare på skyttegrupperna hela vapengarderoben för att lyckas uppnå önskad eldkraft (räckvidd, nedhållande verkan och dödlighet): Två MINIMI:s och två LSW:s tillsammans med granattillsatser, Gimpies (General Purpose Machine Gun = MAG 58) och ett skarpskyttegevär ger ganska mycket eldkraft, men det blir ganska tungt och påverkar rörligheten negativt. Ett kulsprutegevär som gått emot trenden och som inte gett vapenfamiljen ett dåligt rykte, är ryssarnas RPK och vid det här laget i inlägget så kanske deras gruppbeväpning med en medeltung PKM-kulspruta, skarpskyttegeväret Dragunov och ett par RPK-kulsprutegevär tillsammans med automatkarbiner känns ganska så framsynt... Efter detta fantastiska oggande om vad som hänt för 20 respektive 30 år sen, så är det dags att titta på nuläget, innan vi tittar framåt: Danska försvarsmakten som hade kulsprutegevär (jag vet inte om de fortfarande är i tjänst) och världens snabbast skjutande kulspruta (MG42/59?) har anskaffat M60E6, som har en förhållandevis låg eldhastighet (550-600 skott/min) och bara väger 9 kg. Den låga eldhastigheten ökar precisionen även på långa avstånd och det blir lättare att rita kontinuerliga 8:or i terrängen. Hög precision förväntas resultera i en lägre ammunitionsförbrukning och även om personalen bär på den tyngre 7.62-ammunitionen så bör de inte behöva bära fullt lika mycket. Knight’s Armament Company har utvecklat sin "Light Assault Machine Gun" enligt samma linje (550-600 skott per minut): - Artikel på bloggen Soldier Systems, - Knight's hemsida ang 5.56-sprutan, - Knight's hemsida ang. 7.62-sprutan, - Youtubelänk: In Range TV ang. LAMG Belgarnas bestämde sig för att byta ut sina MAG 58 mot FN Herstal 7.62-version av MINIMI Mk.3 som väger strax under 9 kg, men som fortfarande har en ganska så hög eldhastighet (~800 skott/minut). Däremot så är bufferten i Mk.3 tydligen något i hästväg och de kollegor som fått provskjuta dessa sprutor säger att det är en fantastisk upplevelse där rekylen verkligen inte stör. Jag vill hävda att vi har tre alternativ på hur vi kan lägga upp skyttegruppernas egna understöd: - Hög eldhastighet med tekniska lösningar och ergonomi som underlättar omriktning mellan eldskurarna, - Låg eldhastighet som medger hög precision och minskar behovet av buren ammunition, eller den gyllende medelvägen: - Ett understödsvapen som kan välja om det ska skjutas enkelskott eller automateld beroende på situation. Ett vapensystem är inte bara en massa teknik och god marknadsföring, det handlar också om mot vilken motståndare dessa skall brukas. Det vi ser i kristallkulan är motståndare som har kroppskydd med plattor som kan ta enstaka träffar av pansarbrytande 7.62. AG 90 är lite för otympligt att släpa omkring på, och pansarbrytande ammunition på bredd blir en väldigt dyr affär. På två gissningar så lär de flesta även lista ut vilket land som exporterar huvuddelen av världens volfram. Då kan lösningen vara att skjuta runt skyddet/plattorna, antingen med spränggranater eller finkaliber. Automatvapen är en del av lösningen för träffar i plattor, armar och ben kommer att påverka och sinka motståndaren tills dess att vi kan sätta en kula i huvudet på honom eller att han ger upp (oaktat om det är p.g.a. blodförlust eller andra yttre faktorer). Kulsprutegevär är en möjlig väg framåt när skyttegrupperna skall ombeväpnas. Bevisen för detta är den amerikanska marinkårens M27 IAR och ryssarnas RPK:er som tillsammans med förbandets övriga vapen skapar bidrar till elden och rörelsen. Jag hoppas även att jag lyckats illustrera varför britterna och danskarna gett hela vapenfamiljen ett väldigt dåligt rykte.
  3. 3 points
    Jag behandlar min förare som alla andra i min grupp. På lösövningar så händer det att hon kan vara kvar med vagnen men har vi stridsskjutningar så är hon alltid med. Att öva "vara kvar vid/i fordonet" är skyttegruppens version av stabens "signalisten laddar batterier hela kfön". Så hon är med på allt, hela tiden, överallt hela tiden. Sedan har hon ju en del extra att göra med vagnen och där är min ambition att samtliga i gruppen ska ha koll på t.ex åtgärder före körning. Min förare går också igenom tecken och hur man backleder. Så jag använder min förare till mycket.
  4. 3 points
    En modern variant av den gamla robotkorvetten av Nanutjka-klass som förutom sjömål även kan bekämpa mål på land med sina kryssningsmissiler av Kalibr typ. Dock saknas såväl lv-robotar som ubåtsjaktkapacitet (förutom kortdistans lv-robotar av CIWS typ på de senare fartygen i serien). RFS Mytishchi med skrovnr 251 är första fartyget av den nya Karakurt-klassen, och de två första fartygen skiljer sig från seriefartygen genom att de har en 100 mm AK-190 allmålskanon på fördäck (i stället för en 76 mm AK-176MA på senare fartyg) och 1 st AK-630M-2 Duet CIWS (i stället för Panthir CIWS på senare fartyg). Personligen tycker jag inte att det är helt korrekt att benämna ett fartyg som saknar ubåtsjaktkapacitet för korvett, men i brist på nåt bättre så får det väl duga. Ytterligare 8 robotkorvetter är i olika stadier av byggnad och 9 till är beställda. Totalt 4 st i serien är avsedda för den baltiska flottan. Sedan tidigare finns 7 äldre robotkorvetter av Tarantul-klass och 2 st av Buyan-M-klass i den baltiska flottan. Russia commissions lead Karakurt-class corvette Mytishchi Project 22800 Mytishchi Commissioned at Baltiysk Karakurt-class corvette /Per
  5. 3 points
    "För mycket för dagens hotbild" finns väl knappast?
  6. 3 points
    Ganska detaljerad genomgång av vad som skulle ha kunnat bli verklighet. Today, Sweden is known for its AIP (Air Independent Power) submarines. Yet Sweden was one of the first countries to pursue a nuclear powered submarine, starting development in 1957. This article summarizes the major features of the nuclear and AIP designs which were part of the journey to the conventionally powered A-11 Sjöormen Class. http://www.hisutton.com/Swedish_SSN.html
  7. 2 points
    Sikorsky–Boeing SB-1 Defiant flög för första gången den 21 mars 2019. Den är en av de två flygfarkoster som tävlar i US Army Future Vertical Lift (FVL) program i ett delprogram. https://en.wikipedia.org/wiki/Future_Vertical_Lift Flygbilder: https://www.defensenews.com/land/2019/03/21/sikorsky-boeing-defiant-helo-takes-first-flight/ https://en.wikipedia.org/wiki/Sikorsky–Boeing_SB-1_Defiant Bell V-280 Valor flög för första gången den 18 december 2017. Efter ett år av flygprov uppnådde den sitt mål på 280 knop (520 km/h) i januari 2019. Den liknar Bell V-22 Osprey. https://en.wikipedia.org/wiki/Bell_V-280_Valor Det skall bli intressant att se vilken av dessa två väldigt olika lösningar som vinner!
  8. 2 points
  9. 2 points
    De har nu även släppt säsong 2 för 2019!
  10. 2 points
    Det är alltså den gamla sovjetiska (ukrainska), senare kinesiska Liaoning som som Pakistan ska få köpa. https://en.wikipedia.org/wiki/Chinese_aircraft_carrier_Liaoning
  11. 2 points
    Norway’s new support ship HNoMS Maud starts journey home ShipSpotting.com © lappino 26.000 tonnaren HNoMS Maud blir norska marinens största fartyg någonsin och kommer att kunna förse flottan med bränsle och färskvatten. Hon har även en helikopterhangar med flygdäck och 48 bäddars sjukrum. /Per
  12. 2 points
    UndE 23 används redan av lvbat så att införa Bamse igen innebär att lvbat måste få nya radar enheter.
  13. 2 points
    Med anledning av att ÖB idag på Folk och Försvars konferens meddelade att försvarsmakten redan planerar för en reducerad ekonomi under 2019 så kan det kanske vara intressant att titta på vilka materielprojekt som möjligen kan komma att påverkas (med tonvikt på marinen). Dock vill jag betona att jag är lekman på området och att detta än så länge är spekulationer (därav frågetecknen). * Planerad beställning av de 10 extra JAS 39E skjuts framåt i tiden? * Överföring av LVKV 90 till stridsgrupp Gotland reduceras till 4 st vagnar (1 plut)? [i stället för 8 st (2 plut) som det talats om] * Halvtidsmodernisering av den 3:e ubåten av Gotlands-klass (HMS Halland) skjuts framåt i tiden? (Hon kan dock användas till minst 2021 utan större problem, men naturligtvis vore det bättre med kontinuerligt arbete på Kockums.) * Livstidsförlängning av ubåten HMS Södermanland skjuts på framtiden eller annulleras? (Dock mindre troligt eftersom FB 2015 säger att det ska finnas 4 operativa ubåtar.) * Införande av renoverat augranatsystem i marinen reduceras till att omfatta de 5 minröjningsfartygen av Koster-klass? * Införande av ny 40 mm kanon i marinen reduceras till att omfatta de fem minröjningsfartygen av Koster-klass? (M a o så måste i så fall 40 mm pjäserna på stödfartyget HMS Carlskrona på sikt antingen plomberas eller tas bort.) * Planerad halvtidsmodernisering av den 2:a korvetten av Gävle-klass (HMS Sundsvall) skjuts framåt i tiden eller annulleras? * Förbandssättning av de 12 f. d. norska artillerisystemen av Archer typ som återfinns i materielreserven annulleras och systemen kvarstår i denna under överskådlig framtid? * Underhåll på de 12 f. d. norska artillerisystemen av Archer typ som ska säljas utomlands upphör och systemen skrotas på sikt? * Anskaffning av nytt skolflygplan skjuts upp eller annulleras? (De ca 45 st operativa SK 60 utgår 2025 med nuvarande plan.) * De 2 komb minröjnings- och röjdykarfartygen av Spårö-klass utgår från 2021 utan ersättning? * Livsuppehållande åtgärder på stödfartyget HMS Trossö reduceras eller upphör? Vi får verkligen hoppas att inte allt detta måste genomföras, men några av dessa åtgärder kan säkert bli aktuella om inte FM får de 3 miljarder extra för 2019 som man begärt. /Per
  14. 2 points
    Återinförs som brigadluftvärn får man väl tolka meningen som. Mycket bra om om robot 70 och 90 kan spridas på någon form av bredd, och inte bara bli en pappersprodukt som stannar i halmstad. Robot 70 har vi mycket utav så dessa bör iaf ges några till amfibieregementet, och robot 90 skickas norrut till I19.
  15. 2 points
    Bra fråga, den största fördelen är ju förstås möjligheten att kunna ställa om mellan granaternas verkan, på de äldre vagnarna förutsattes ju snarare att du hade zonrörsgranater i magasinet för att kunna ladda om och skjuta mot flygande farkoster, nu är ju huvuddelen utav granaterna även zonrörsgranater om man vill. Så egentligen skulle jag vilja svara både ja och nej på din fråga. Skjuta på stillastående hovrande helikoptar på upp till 1000 meter, ja där har du nog en viss förbättrad förmåga. Men att försöka skjuta på rörliga mål, nej det är lika lönlöst som tidigare. Förmågehöjningen är snarare ur ett mer användarvänligt och praktiskt perspektiv än vad det är rent stridstekniskt, ska du skjuta på något som flyger krävs det radarföljning, särskilt när du sitter i en vagn och inte har någon omvärldsuppfattning, annars får du ingen verkan i målet.
  16. 2 points
    Jag tror mer på att köpet av Patriot, Mjölner (grkpbv90) och eventuellt robot 98 sätter käppar i hjulet för hur mycket mer man kan beställa. Det har som regel inte tillkommit extra pengar för ovanstående inköp utan det hanteras genom att pengar tas från annat och flyttas till inköp. Tillskottet utav de 3-4 miljarderna gör ju bara att försvarsmakten står på 0 och får det som krävs för att verksamheten inte ytterligare ska lida utav långsiktig avveckling.
  17. 2 points
    Euronaval 2018: BAE Systems looks to build on early 40 mm Mk 4 gun success /Per
  18. 2 points
    Nylig filmet bilder av skadeomfanget Her reddes NSM missilene fra skipet. https://www.abcnyheter.no/nyheter/norge/2018/12/14/195483851/unike-undervannsbilder-fra-fregatten
  19. 2 points
    Odd Werin på twitter Lätt trossbåt: Lätt trossbåt (wikipedia) Lätt trossbåt https://www.forsvarsmakten.se/sv/information-och-fakta/materiel-och-teknik/sjo/latt-trossbat/ (FM:s hemsida) This 120MM Gun Built into a Shipping Container Is Pretty Damn Genius http://www.thedrive.com/the-war-zone/6440/this-120mm-gun-built-into-a-shipping-container-is-pretty-damn-genius /Per
  20. 2 points
    Gripen fyller 30 år! Ett fyrfaldigt leve för 39:an. Hon lever, hurra! hurra! hurra! hurra!
  21. 2 points
    Sveriges nya ubåtsjakttorped utvecklas med modern designteknik /Per
  22. 2 points
    Första bilderna från haveriplatsen. Ganska låg kvalite av naturliga skäl, men visar ändå att tornet, bogpartiet och propellern med propelleraxeln rivits av när tryckskrovet imploderade: Daniel Wilson på twitter Argentine submarine ARA San Juan discovered one year after disappearance ARA San Juan torde vara det 4:e kända totalhaveriet med en operativ ubåt sedan år 2000 och den 34:e kända ubåtsincidenten under samma tid: List of submarine incidents since 2000 /Per
  23. 2 points
    NRK dokumentaren er sterkt forenklet og kommer også med uriktige opplysinger Sola TS var ikke fullastet med olje, men gikk ganske høyt i sjøen. Noe som kan bevises med bilder tatt like etter ulykken, men før det ble tømt for oljelasten. Skipet hadde derfor langt bedre manøvreringsevne enn antatt.Hva det har å bety for posisjoneringen og dynamikken i forløpet til ulykken er derfor ukjent. Det er en forskjell på 3 personer mellom mannskapet - som var på 134, og antallet som ble reddet i land (137). Disse tre har senere vist seg å være amerikansk personell. Hva disse gjorde ombord og om de kan knyttes til ulykken er ukjent. Det er også usikkert hvor mange som var på broen på ulykkestidspunktet. 5 er nevnt, men ikke verifisert. Skipet var på tidspunktet for sammenstøtet under NATO kommando, som del av NRF.s maritime styrke. Som også hadde deltatt i Trident Juncture. Pressemeldingen om "treningsvirksomhet" kom f.eks fra NATO, ikke fra FOH som hadde vært det naturlige norske motsvaret. Skipet skal i den forbindelse ha hatt full våpenutrustning, antagelig til en verdi av rundt 400 millioner Nkr. Det har også vært påstander om at det ble bedrevet u-båtjakt, med det er avvist. KNM Helge Ingstad var egentlig på vei til Skottland med bare en kort stopp i Bergen (Haakonsvern), for å laste reservedeler. Teorien om at besetningen så frem til fri og at det ledet de bort fra oppmerksomheten på broen er derfor svekket. Men det er og mulig at de skulle bytte mannskap samtidig. Her er det forsatt usikkerhet. Det hører og med til hisorien at fregatten hadde laveste beredskap i forhold til hvor mange av de vanntette skottene som var lukket. Med flere skott igjen hadde skipet aldri sunket og antagelig vært reddet, stort sett intakt.
  24. 2 points
    Jag är i Norge nu och norskarna själva tar det med en stor portion humor.
  25. 2 points
    Tydliga bilder en annan dag i närheten både tid och plats https://cornucopia.cornubot.se/2018/11/breaking-detaljfilm-pa-dykgruppbaten.html
  26. 2 points
    Ubåten utanför Lidingö sannolikt DCE/James Fishers SEAL Carrier: Ubåten utanför Lidingö sannolikt DCE/James Fishers SEAL Carrier Låter mycket troligt enligt min mening. /Per
  27. 2 points
    Testa den här i stället. Verkar i detta fall som att en del av webbadressen försvinner när man använder länkverktyget(?) Tyvärr ganska dålig upplösning på bilderna. https://web.archive.org/web/20160304043747/http://kustartilleriet.gearhead.se/ship.html /Per
  28. 2 points
    Roligt att se när FM:s båtar får leva vidare. Ja hon totalrenoverades och byggdes om för ubåtsspaning 1988 med en större styrhytt och en hydrofon. Efter denna så benämndes de som BevB 70, åtminstone om man får tro wikipedia. Enligt wiki så är hon byggd av Kristinehamns Mekaniska Verkstad 1960 [ HMS Skifteskär (64) ]. Boken Örlogsfartyg säger dock att hon är byggd av Br Larsson. Enligt kustartilleriet.se så är det tydligen ändå samma varv vi talar om ( http://kustartilleriet.gearhead.se/ship.html ) Där finns också flera foton på Skifteskär från 1979 både utvändigt och invändigt. /Per
  29. 2 points
    Hej! Vi har köpt HMS Skifteskär, bev60, och renoverar nu. Det var nog i grevens tid då inte ens några offeranoder fanns kvar osv. Skifteskär var stationerad på västkusten. På Skifteskär har vi hittat en del dokument - namn på VPL osv. Jag vet inte om det är OK här att lägga ut namn osv? Det skulle vara kul att höra lite om dessa båtar. Vi hittade bl.a skrivet på insidan av en låda i styrhytten någon som inte alls var glad åt sin militärtjänst. Det satt en sonar i dem, förmodligen en ganska avancerad sådan. I skrovet midskepps sitter ett kraftigt byggt stativ, förmodligen för själva sonaren. Ovanför satt ett sonarskåp om jag förstått rätt.
  30. 2 points
    Barents Observer anger att det är uppemot 60 meter djupt vatten i området. https://thebarentsobserver.com/en/security/2018/10/sunken-dry-dock-could-hamper-modernization-navy Inte helt trivialt att bärga.
  31. 2 points
    Fram till slutet av 90 talet så var det ett medvetet val att dölja räckvidden vi hade på våra stridsflygplan. Det gjordes på många sätt. Man hade bränsletankar som var större än man låtsades och som inte fick fyllas fullt ut i fred. Specifikationer från tillverkare som inte stämde. Och man flög aldrig någonsin så många minuter i luften som man max kunde. Detta var ett ytterst medvetet val och berodde på ett taktiskt övervägande. Man hoppades få vår motståndare att göra en felaktig uppskattning om våra flygplans räckvidd. Främst faktiskt våra jaktplan. Man försökte dölja Draken och Viggens räckvidd. En av de viktigaste anledningarna till detta taktiska val och allt jobb med denna maskirovka, var att en av Sovjet/Rysslands svagaste punkter bedömdes vara deras luftburna radarflygplan. De hade inte så många. Vi ville att dom skulle uppfatta att vår taktik var att slåss nära och inte långt ut för att minska deras effktivitet. Och vi ville inte inte att de skulle inse att vår avsikt var att istället vara offensiva och slå ut dom. Det bedömdes att det max kunde komma ifråga fem luftburna radarflygplan mot oss. En hoppades man på att kunna slå ut med humint eller vad man nu skall kalla det. Agenter på plats helt enkelt. Och två ville man skjuta ned. Skulle detta lyckas så hade det varit mycket svårt för Sovjet att stridsleda väster om Gotland-Åland och väster därom skulle därmed antalet flygplan de behövde sätta in för att nå paritet med vår förmåga nästan 10 dubblas. För nedskjutandet av de två luftburna hade man några olika taktiker eller scenarion. Ett av dem har jag fått berättat för mig. Och gick ut på att man vid övningar lät Viggen få uppgifter längre ut och Draken längre in vad gäller jakt. Denna normalbild som fienden då hade av vad Draken gjorde och vad Viggen gjorde skulle sen vara det som lurade dom. Så hur vi övade skulle lura dom. I detta scenario skulle viggen vara längst ut och inte kunna nå AWAC´sen som drar sig undan lite och trycker ut sin jakt lite mot Viggen. Och när deras jakt slösade lite för mycket av sin soppa med att spela schack mot Viggarna så skulle sen drakarna längre in plötsligt hugga och bete sig som vi aldrig gjort på övningar. De skulle när läget var rätt plötsligt gå rakt öst och jaga efter AWAC´sen. Den skull ha en uppfattning om detta och skulle lungt dra sig något tillbaka. Men eftersom de felbedömt Drakens räckvidd så skulle det inte fungera. Draken, kanske 4-8 stycken skulle fortsätta rusa österut och kunna nå skjutavtånd nånstans 20-25 mil in över kustlinjen i baltikum. Rysk jakt skulle beräknat skjuta ned ett par drakar men skott och neskjutning av AWACS beäknades möjlig. Förarna skulle inte kunna komma hem till sverige troligen på grund av bränslebrist. Beror lite på hur mycket jakt som jagar dom på vägen hem och hur fort de därmed måste köra. För detta fanns därför tre platser förberedda i Österjön där svenska ubåtar av Sjöormen klass väntade. De skulle köra hem förarna. Dessa platser var ibland på fi territorialvatten. Ubåten bedömdes som hotbild vid ett sådan kort ytläge främst ha problem med små fartyg typ polisbåt eller annat litet som på ren tur råkade vara i närheten och upptäcka en Sjöorm i ytläge precis vid lastning av förare. Därför var alla Sjöormar beväpnade med Granatgevär. Fanns tydligen fler scenarion, men detta var det scenario som min bekant visste om. Sant eller inte vem vet, för mig var det trovärdigt. Och jag kan inte berätta vem som sa det.
  32. 2 points
    #minvärnpliktvarhårdast Skämt åsido. Vet inte vilken serie du såg på men det är knappast svårt att se folks ångest och rädsla. Kolla bara på de som glömmer sina vapen. De är så konade av rädsla att de ser ut som att de ska sprängas när som. xD Bestraffningen att saker måste göras om och det finns mindre tid till gött häng och återhämtning ger nog i stort samma effekt som att tvinga alla göra armhävningar för att man fick tillfälligt hjärnsläpp. Ett bra exempel på bra pedagogisk utveckling är GMU/GU på Amf1. Från att ha 70% avhopp med ca 40 godkända amfibiesoldater i slutet av BFUn till knappt 5% avhopp med dubbla antalet godkända amfibiesoldater utan några pill på diverse amfibiekrav.
  33. 2 points
    SeaWaves Magazine på twitter Sydkoreansk artikel men med intressanta bilder och klipp First PKX-B Chamsuri II-class Patrol Boat with 130mm Guided Rockets Delivered to ROK Navy (visserligen nästan ett år gammal artikel men ger ändå info om raketsystemet) Är inte de nya sydkoreanska patrullbåtarna av PKX-B Chamsuri II-klass en slags modern variant av den svenska patrullbåten (Hugin-klass)? En jättekanon förut på ett förhållandevis litet patrullfartyg och med ett lättare robot- eller raketsystem för mindre sjömål på akterdäck. Skillnaden är väl att den sydkoreanska varianten har liten eller ingen ubåtsjaktkapacitet och är något större och snabbare med CODAG maskineri. /Per
  34. 2 points
    Royal Danish Navy Orders SM-2 Block IIIA for Iver Huitfeldt-class Frigates Det står SM-2 Block IIA i början av artikeln, men det ska nog vara Block IIIA. Att notera är att en fregatterna av Ivar Huitfeldt klass kommer att få anti-ballistisk förmåga, vilket i så fall skulle vara första nordiska örlogsfartyget med en sådan förmåga. /Per
  35. 2 points
    I veckan har tester med antiubåtsgranatkastare på minjaktfartyg genomförts på 4e sjöstridsflottiljen: 4sjöstridsflottiljken på twitter /Per
  36. 2 points
    Nemo containerns är ju kapad, gäller att läsa. Men inte tillnärmelsevis lika låg som en installation i ett klassiskt stridsfordon skulle vara, så det finns ju utrymme att förbättra. 259,1-59,69 =199,4 cm.
  37. 2 points
    Helt underbara nyheter trillade in nu under kvällen, Boeing och Saab tar hem upphandlingen!!! Nu kan vi nog räkna med att se detta flyg ersätta våra egna SK 60, vilket känns underbart även om planet nog är overkill. https://www.af.mil/News/Article-Display/Article/1647147/air-force-awards-next-generation-fighter-and-bomber-trainer/
  38. 2 points
    Brazilian Navy plans to buy Swedish MCMVs Glädjande om det gäller nybyggen (vilket artikeln antyder tycker jag). Det kan väl ändå knappast vara fråga om Landsort och Arholma? Jämfört med de gamla tyska minsveparna av Schütze klass från 70-talet som används (varav fyra fortfarande är i tjänst) så är ju även LDO och ARH förhållandevis moderna. /Per
  39. 2 points
    När man diskuterar NATO och lednings- lydnadsförhållanden så måste man vara noga med att definiera situationen. Något som oftast helt missas i den svenska debatten. Är det en Artikel 5 händelse? D.v.s ett väpnat angrepp på en medlemsstat? Det är stor skillnad på vad som gäller för de enskilda medlemsstaterna beroende på. Är det inte Artikel 5 så är det upp till det enskilda landet hur man vill göra. Ex insatsen i Libyen, Tyskland ställde inte upp av politiska skäl. Är det en Artikel 5 händelse så har medlemmarna inte så mycket att välja på.
  40. 2 points
    Jag har jobbat en del i batstaben och erfarit både den otympliga AK4 och den smidigare Kpist. Vi hade inget vapenställ utanför tältet. Kpisten var förstås att föredra i fred, men i skarpt läge hade jag föredragit AK4 alla dagar. Men nu handlar tråden om sämsta vapnet genom tiderna och då kan knappast AK4 vara kandidat.
  41. 2 points
    Och en tränad person tar med sig vapnet när han/hon reser sig från bordet och lämnar sysslan. 1.25 m från vapnet gäller. Men har man inte denna grundförståelse är det inte lustigt vapensystem sågas på ren okunskap. Likaså gillar jag inte att man ser ned på andra, ex stabspersonal, som ”odugliga skyttar”, utan att ha någon som helst grund för påståendet. När uppnår en person godtagbar skjutförmåga?
  42. 2 points
    Märkligt att ingen skrivit ännu. Men det blev Patriot för de som missat den informationen.
  43. 2 points
    Fast ak4 blir ju inte världens sämsta vapen bara för att det är trångt på vissa ställen.
  44. 2 points
    Det er interessant at anmelderen her snakker om "attentat". Nei, det var ikke noe attentat de var ute på. Dette var en SOE operasjon som var ett ledd i konvoikrigen. Målet var Bardufoss flystasjon (Fligerhorst dengang) der tyske torpedobomberne (He 111 og Ju 88) var stasjonert med oppgave å angripe den allierte konvoitrafikken til Murmansk. Målet var derfor å sprenge de tyske flyene, noe de mislyktes med. Men ett attentat var dette ikke - anslag er vel ett mer nøyaktig uttrykk. "Nasjonalistisk krigsdrama".... Hva skal jeg si - utenom at Sverige ikke har opplevd krig på 350 år. Det setter åpenbart spor med motsatt fortegn i forhold til de som har opplevd krigen direkte. Svært få i Norge opplever dette som spesielt "nasjonalistisk", men som en del av en krigshistorie som ligger bare 2-3 generasjoner tilbake i tid. Historier fra krigen er derfor populært i de fleste okkuperte land og facinerer stadig nye generasjoner. Mye av av det skyldes nok at krigen kan oppleves lokalt rent fysisk og som en del av slektshistorien. Det sier også noe om nasjonen du er endel av, uten at dette sees som nasjonalistisk. Land som ikke har deltatt har derfor ikke evnen til å forstå rollen og sprengkraften krigshistiorien har på samme måte. Ja, Balsrud er en legende sammen på linje med tungvannsabotørene. "Alle" kjenner disse i Norge - ihvertfall hvis du er over 50 år. Men han er også endel av svensk historie, da han fikk god hjelp over grensen i etterkant. Dessverre er mye galt i filmen, med store filmatiske friheter for effektens skyld. Filmen fra 1957 er nok mer nøyaktig rent historisk. Uansett er flukten til Balsrud kanskje den mest dramatiske noen SOE agent var utsatt for under den annen verdenskrig.( Men i ettertid har det kommet frem at tyskerne ikke lette etter Balrsrud slik han innbilte seg...)
  45. 2 points
    Efter förlängningen som gjordes för att göra ubåten sjövärdig så har den nu visat sig vara för lång för dockan i Cartagena: Spain's new submarine 'too big for its dock' /Per
  46. 2 points
    Putin seglar in atomubåt i Finska viken strax före toppmötet med Trump Låter nästan som om Putin är med ombord på ubåten /Per
  47. 2 points
    I min värld räcker det med att fiendens vilja att strida upphör. hela dess tankeförmåga är upptagen med att söka skydd. behöver den nya underkläder är de bra, är några av fienden skadade är det än bättre och bäst är givetvis att någon/några fiender är försatta ur stridbart skick permanent. tid som tas upp av att ladda om gör ingen nytta. den ökade vikten ett magasin har jämfört med samma mängd bandmatade patroner gör ingen nytta.
  48. 2 points
    Befäl har en tendens att sprida obekräftade rykten även om dom jobbar med relevanta saker så jag väntar på "slutrapport studie avseende skyttegruppens beväpning" vilken inte är klar än. Att titta på .300 BO verkar väldigt mystiskt då det är motsatsen mot vad västvärlden tittar på nu, en patron som funkar ur korta pipor, är långsam och lätt signaturdämpas vore korkat att välja. Det som dom flesta västländer tittar på i patron alternativ(av dom som vill byta) är mer flackskjutande patroner i 6-6.5mm. En AR plattform vore logiskt då det finns stor marknad av tillbehör så dom inte skjuter sig själv i foten med FN FNC/AK5 där dom fick utveckla nästan allt själva. Sätter dom som krav att PDW ska komma från samma familj som AKny är dom korkade rent ut sagt men konstigare saker har hänt. Ett exempel är "framtiden är elförsörjda rälsar, det kommer vara det viktigaste!"
  49. 2 points
    Eftersom jag satt med på MK507 mötet där denna hjälmen presenterades så får jag väl fylla i lite mera. -Hjälmen är till insatsförband, ja. -Nej den är idag inte tänkt att komma ut på bred front pga kostnaden. Skyddsnivån gör den väsentligt dyrare än en idag "normal" hjälm av "ECH-snitt" -Detta skydd (7.62x51) är inte normerande på hjälmar och "behövs" inte. Detta är grundat på en seriös hotbildsanalys, inte ett "tyckande" av individer. -Det var på tal att renovera upp hjälm 90/02 med ny inredning. FOI har gjort ballistiska tester på de hjälm 90/02 som finns ute idag och de håller gott och väl måttet, dock kan man inte garantera att dessa hålla bortom 5 år så varför skulle man då kasta ut pengar på att modifiera dessa? Bättre att då hålla inne med pengarna och satsa på nytt. - MSS/FMV m.fl är väl medvetna om klagomålen på bärandekomforten och de gör vad de kan. - Det finns planer på att införskaffa ny hjälm, var så säker.
  50. 2 points
    Den här diskussionen passar inte i detta underforum. Här ska vi diskutera fordon.
This leaderboard is set to Stockholm/GMT+01:00


×
×
  • Create New...