Jump to content

Leaderboard


Popular Content

Showing content with the highest reputation since 06/07/2020 in all areas

  1. 5 points
    Nej, det blev det inte! Nej, det är det inte sett till den luftvärnsförmåga vi vill tillföra fartygen! Även om mycket av fartygens ursprungliga reservdeplacement har utnyttjats då man genom åren tillfört många nya system och förmågor, så har plats och vikt hela tiden sparats för att kunna tillföra luftvärnsrobot den dag pengar blir tillgängliga. Den föreslagna lösningen innebär dessutom en relativt stor mängd robotar sett till fartygens storlek, och det finns även marginaler för att installera ännu fler, men det är här ekonomin blir gränssättande. Så vi får plats med det vi behöver för att lösa våra uppgifter, baserat på dimensionerande hotsystem och vår därav anpassade taktik! Sen att detta inte är ett system du anser vara tillräckligt "häftigt" eller "flexibelt" må så vara, men sådant är naturligtvis inte parametrar som ingått när försvarsmakten kravställt systemet! Eftersom fartygens världsledande signaturanpassning är ett av fartygens stora styrkor och ger oss värdefulla taktiska fördelar så vill vi naturligvis bibehålla denna, även efter en installation av luftvärnsrobotar! ExLS föredras då det i kombination med det erbjudna vapensystemet, är det system av de offererade som bäst uppfyller våra krav gällande volym, vikt, signaturer, funktion och ekonomi. Och mk41 i self-defense version kan absolut installeras i VBY (mk41 med ESSM var (är!) en av kandidaterna!). Sett till ren däcksyta (längd/bredd!) upptar mk41 och två ExLS ungefär samma yta, däremot är mk41 över en meter högre och skulle därför kräva att man byggde till en upphöjning på helikopterdäck, något som inte behövs med ExLS! Vikten är också starkt till ExLS fördel, då två ExLS moduler med 24 CAMM och all kringutrustning väger mindre än en mk41 utan robotar och kringutrustning. Tre ExLS med 36 CAMM väger ungefär lika mycket som en mk41 med 32 CAMM. Så varför skulle vi välja ett tyngre och klumpigare alternativ med färre robotar, när vi kan välja ett kompaktare och lättare system som löser uppgiften och låter oss medföra fler robotar??? Det kan vi göra med ExLS också! Varför vi nu skulle vilja lägga pengar på det? Nej, ingenting i YSF 2030 är fixerat ännu. Allt som finns i nuläget är en förstudie där FM och FMV med hjälp av FOI, SKAB m.fl. har tagit fram en grovuppskattning av storlek, vikt och kostnad för de nya fartygen baserat på de initiala förmågor som FM önskade. T.ex. att man ville övergå till ett CODAD maskineri, man ville ha utökade möjligheter att medföra en OTC stab, man ville kunna medföra organisk RPAS, och man ville effektivisera hanteringen av sjömålsrobotarna o.s.v... Den faktiska produktdefinitionsfasen (PDF!) är planerad att inledas först i höst, och i den kommer först slutliga förmågekrav och behov fastställas, vilket därefter resulterar i en faktisk design med mer exakta specifikationer. Så i nuläget går det inte att säga någonting alls om hur YSF 2030 faktiskt blir, de slutliga kraven från FM kan mycket väl komma att ändras vilket kan innebära att den slutliga designen inte alls är i linje med nuvarande konceptskiss... De tio tons reservdeplacement som nämns i FMVs korta presentation om YSF 2030, innebär för övrigt att ytterligare tio ton utrustning går att tillföra fartygen efter att de är färdigställda och fullastade med alla de system, vapen och förråd som de konstrueras för. Det är alltså inte hur mycket total last fartygen kan bära... Jag kan hålla med om att vi bör bygga in en rimlig utvecklingsmarginal i YSF 2030, men samtidigt ska vi inte bygga fartygen onödigt stora då detta begränsar vår rörelsefrihet i skärgården och vilka hamnar vi kan nyttja som T-baser, samt ökar driftkostnaden och storleken på besättningen. Min åsikt är att ett fartyg på runt 85x12m vore lagom. Då är fartyget tillräckligt stort för att ledigt få in alla de förmågor och system vi önskar, inklusive flygplats med hangar för organisk helikopter i 6tons klassen, utan att för den delen bli så stort att det blir begränsande. Jo ekonomin har i allra högsta grad varit problemet! Det var ekonomin som ledde till att de begärda 12 fartygen bara blev fem. Det var ekonomin som två gånger (än så länge!) strök införandet av luftvärnsrobotar. Det var (bl.a.) ekonomin som tvingade fram den långa utvecklingstiden från sjösättning av första skrovet till slutleverans av det sista, denna tiden hade kunnat kortats om man hade haft råd att betala industrin för en högre utvecklingstakt (fler ingenjörer, konstruktörer, provledare o.s.v!). Det var (bl.a.) ekonomin som gjorde att man inte anskaffade ordentligt med reservdelar i samband med beställningen av fartygen, vilket nu leder till att fler och fler av fartygens drift och stödsystem (motorer, pumpar, fläktar, styr och reglersystem m.m) börjar bli svåra att underhålla, då dessa sedan länge utgått ur tillverkarnas sortiment och därför nu måste ersättas. Det var också ekonomi som höll tillbaka den sedan länge planerade och välbehövda halvtidsmodifieringen av GLE och SVL. Och i.o.m. att dessa därför inte har kunnat nyttjas som önskat i verksamheten har VBY fått täcka upp glappet, och därmed dragit på sig betydligt mer driftstimmar (slitage!) per år än vad fartygen konstruerades för en gång i tiden... Med det sagt så har vi trots detta tillslut fått fem extremt kompetenta fartyg till en relativt låg kostnad, och om luftvärnsrobot nu tillslut tillförs kommer förmågan öka än mer!
  2. 4 points
    Ingen har försökt skylla ifrån sig, försöker bara förklara hur det fungerar! Det är INTE Försvarsmakten som förhandlar med industrin. Det är INTE Försvarsmakten som skriver avtalet med industrin. Det är INTE försvarsmakten som tar fram de tekniska specifikationerna. Det är INTE försvarsmakten som projektleder framtagandet av ny materiel. Allt detta är den externa myndigheten FMV ansvariga för! FM beställer en produkt av FMV, i denna beställning talar FM bl.a. om vad man vill att produkten ska kunna lösa, i vilka miljöer den ska kunna lösa dessa, hur ofta den ska kunna lösa dessa samt hur mycket pengar man får spendera. Därefter är det FMV som tar fram faktiska tekniska specifikationer, förhandlar med industrin, skriver avtal, projektleder, leveranstestar och till slut levererar en färdig produkt till FM. Såklart sker återkoppling och uppföljning mellan FM och FMV under projektets gång, men det är FMV som är ansvarig och som sköter kontakterna med industrin. I just detta fallet är det heller inte tekniska problem som är källan till kostnadsökningen, utan att SAAB inte har lyckats sälja sin design till någon utländsk kund inom den tidsgräns (juli 2019!) som stipulerades i avtalet med svenska staten. Därmed har SAAB valt att i enlighet med exportklausulen i avtalet omförhandla priset för våra två ubåtar. Genom en enkel jämförelse med vad motsvarande ubåtar utomlands kostar så bör FMV insett att ett pris på 4,1miljarder per båt inte var realistiskt, den senaste versionen av 212 klassen (212CD!) kostar t.ex. runt 5,8 miljarder styck. Sannolikt var detta en medveten och kalkylerad risk från Regering och FMV, där man genom att vara första kund hoppades kunna hjälpa SAAB sälja designen utomlands mot att själva få ett bättre pris. Dock borde man varit mer realistiska och insett att detta skulle bli väldigt svårt för SAAB att slå sig i på en liten marknad som redan domineras av två betydligt större företag (tyska TKMS resp. franska Naval Group!) som båda erbjuder beprövade konstruktioner som redan är i bruk i flera länder. Nu ser det ju dock rätt lovande ut för SAAB i Nederländernas upphandling av nya ubåtar, främst eftersom SAAB har fördelen att inom ramen för upphandlingen ha slagit sig ihop med Damen, som ju är Hollands största varv och därigenom är ett starkt förhandlingskort, tyvärr är det ju oavsett för sent och vi kommer få betala fullpris för våra båtar ändå... På vilket sätt är detta omöjligt nu? Förutom då att IDAS var en teknikdemonstrator bekostad av främst tysk försvarsindustri, och inte finns som färdig produkt idag! Tyskland beställde i slutet av 2019, som första (och än så länge enda!) kund, vidareutveckling av IDAS till ett faktiskt användbart system. Första leverans planeras ske tidigast 2024... Som konstaterats ovan så är inte A 26 dyrare än motsvarande utländska båtar. Det finns dessutom idag inga som helst autonoma system som kan lösa en ubåts uppgifter. Folk har en otrolig övertro på vad autonoma system kan lösa, men tekniken är långt ifrån där idag. Däremot är A 26 i.o.m. sin sluss otroligt väl lämpad för att kunna nyttja diverse obemannade system som stöd för spaning och underrättelseinhämtning. Nu vet vi ju inte hur mycket en mindre ubåt som t.ex. den i tråden nämnda Pelagic versionen faktiskt skulle kosta, men jag är tveksam till att den faktiskt blir så mycket billigare att det blir pengar över till att köpa en hel båt till. Anledningen till att A 26 är något större än tidigare svenska ubåtar är för att FM ville ha längre uthållighet och högre transithastighet, detta för att öka tiden i operationsområdet. Därmed är A 26 något längre än sin föregångare för att få plats med en tredje Stirlingmotor och större bränsletankar, LOX- tankar samt övriga förråd. Om ubåten kan kvarstanna i operationsområdet en längre tid så behöver hon inte avlösas lika ofta, och högre transithastighet gör att hon snabbare kan ta sig till och/eller från operationsområdet. Hon kan också bära fler och/eller större sensorer m.m. Alltså kan mycket väl en större ubåt i.o.m. sin större uthållighet övervaka ett område både effektivare och mer kostnadseffektivt jämfört med två eller tre mindre ubåtar, då alla dessa inte kan vara i området samtidigt utan måste turas om och lösa av varandra. Eftersom ubåten är som mest sårbar när den är i hamn för förrådskomplettering, så innebär också utökad uthållighet att ubåten inte behöver utsätta sig för den risken lika ofta. Med det sagt är kvantitet också en kvalitet, och en high/low mix likt Perman föreslår skulle absolut vara en väg framåt när A 19 klassen ska ersättas. GBG och KMR bör vi inte lägga en enda krona på, det skulle kosta otroligt mycket pengar att få dem i brukbart skick igen. Om det är patrullbåtar vi vill ha så finns det modernare konstruktioner tillgängliga från utländska varv till betydligt lägre kostnad. Och någon färdig besättning finns det definitivt inte till GBG/KMR... Samma sak här, vore otroligt dyrt och ineffektivt! Dessutom är fartygen som sig olämpliga i rollen då de är på tok för långsamma. Bättre då att satsa på några nybyggda fartyg likt Damens Stanpatrol 4708, en beprövad och ändamålsenlig konstruktion specifikt konstruerad för sjöövervakning. Beroende på utrustningsnivå kostar en nybyggd sådan runt 300-400 miljoner. GBG/KMR är kostnadsberäknade till över två miljarder styck för att få i motsvarande nivå som GLE/SVL, så säg kanske runt 1,5 miljard styck som patrullfartyg, då de inte behöver samma uppgraderingar av sensorer, vapensystem och ledningsförmåga.
  3. 4 points
    Ok, jag förstår. Det stämmer dock inte... Jag glömde inte RBS 98, jag utelämnade den medvetet. Som du är inne på så är RBS 98 i huvudsak inte ett autonomt system utan ingår i Lv-bataljon 103/98. Huvuduppgiften för RBS 98 är att vara närskydd åt RBS 103 och att bekämpa kryssningsrobotar, RPAS, helikoptar m.m som inte är tekniskt lämpligt eller ekonomiskt försvarbart att slösa en RB 103A eller RB 103B på. Ett system med 30-50km räckvidd är just vad som avses (önskas!) införskaffas som brigadluftvärn. Syftet här är då inte att detta systemet ska täcka räckviddsspanet mellan RBS98 och RBS 103, utan att detta (som namnet antyder!) ska operera oberoende av dessa och främst skydda armèns manöverförband och möjligtvis prioriterade basområden motsv. För att ett sådant system ska kunna hänga med i brigadens anfallstempo och samtidigt täcka in hela den yta som en mekaniserad brigad strider över, så behövs ett mobilt system, men med hyfsad räckvidd. Kombinationen av rörligheten och räckvidden gör så att eldenheterna kan verka växelvis, när en eldenhet behöver bryta gruppering och förflytta sig så täcker en eller flera andra eldenheter upp och man får ett kontinuerligt skydd över hela anfallsytan. Systemen behöver därför också vara lättrörliga och snabbgrupperade och bör inte vara line of sight beroende. När och hur många är inte på något sätt beslutat ännu, med tanke på de politiska käbbel som pågår just nu så kan allt hända. Regeringen vill inte skjuta till de pengar som behövs för att genomföra "värnkraft", och har enligt mediauppgifter velat prioritera sina värnpliktsbaserade pappersförband och nya armèregementen framför nya ytstridsfartyg. Men oppositionen (som ju har riksdagsmajoritet!) har uttryckt en avsikt att köra över regeringen i frågan och en av punkterna man har tryckt på är just behovet av minst fyra nya ytstridsfartyg till 2030. Vi får helt enkelt avvakta och se vad det slutliga beslutet blir... Sant! Allt är möjligt om det bara finns en politisk vilja för det! Men för att lösa ut marin ABM förmåga är det heller inte korvetter vi behöver bygga, utan som minst fregatter. Moderna sådana kostar mellan 12-16 miljarder SEK - styck! Dvs mer än våra två RBS 103 bataljoner tillsammans... Hotet från ballistiska robotar är starkt överdrivet. Hotet finns absolut, men kostnaden för en ballistisk robot är såpass hög att vår motståndare bara har ett högst begränsat antal tillgängliga, och sannolikt ännu färre som han kan bränna på oss då han kommer vilja ha robotar kvar i reserv för mål i andra länder. Det största hotet för oss vid förbekämpning kommer ifrån kryssningsrobotar, dessa är billigare och finns därför i mycket större antal, det finns mycket fler plattformar som kan avfyra dem och de går snabbare att bygga nya när det börjar bli tomt i förråden. Verkan i målet är dessutom ganska likvärdig. Ja förhoppningsvis kommer de bli det! Men ABM förmåga ser jag som sagt som osannolik. Men med ännu mer kvalificerade sensorer än vad VBY redan har, och med ett hyfsat antal lv-robotar, så kommer korvetterna kunna bidra högst påtagligt som en del i det nationella luftförsvaret. Detta även utan långräckviddiga lv-robotar, eftersom vi har fördelen av att vara mobila. Motståndaren (som måste korsa Östersjön!) måste alltså räkna med att han var som helst över vattnet kan råka på en av våra korvetter och då kan bli nedskjuten. Inom kort kommer dessutom alla enheter i det svenska luftförsvaret ha en gemensam realtidslägesbild där alla enheter kan dela sensordata m.m, en korvett kan därmed bidra med tidig förvarning och framskjuten lägesbild långt in över t.ex. Kaliningrad. Jag säger inte emot, jag försöker bara vara realistisk. Visst hade det varit bra att redan från start designa YSF 2030 med ett mer kompetent VLS-system. Men två olika VLS-system innebär dubbla kostnader, och vi har knappt råd med ens ett i nuläget! Det verkar så. Som du säger så har (med vissa undantag) robotar med aktiv målsökare ojämn slutsiffra i sin benämning, och robotar med passiv målsökare jämn slutsiffra. Det finns som jag förstått det också en nummerfördelning som talar om huruvida det är ett marinsystem, ett armèsystem eller ett flygvapensystem. Marinens system tycks ha låga nummer (RBS 07, RBS 08, RBS 12, RBS 15, RBS 17) medan armèn och flyget tycks ha mer blandade nummer. Flottans senaste (och enda!) lv-robot hade benämningen RBS 07 Sea Cat, och eftersom vi avser anskaffa en robot med aktiv målsökare så passar benämningen RBS 09 in i resonemanget. Det skulle sannolikt gå rent tekniskt att klämma in en SG 4A FF i VBY, men det skulle bedömt kräva rätt omfattande modifieringar och ombyggnad av sensormasten, så det är nog inte värt det. Troligare är nog i.s.f. en uppdatering av nuvarande SG AMB Mod C till den kommande mod D. Precis som du säger så är ambitionen att likt HTM GTL och A26 i så stor grad som möjligt nyttja samma (eller liknande!) system i VBY vers. 6 och YSF2030. Fördelarna med detta systemet är flera, större anskaffningsserier ger lägre anskaffningspriser, det ger färre unika reservdelar, det innebär färre olika utbildningar och besättningsmedlemmar kan skifta mellan fartygstyperna utan att behöva lika mycket om utbildning...
  4. 4 points
    För att inga av våra nuvarande eller planerade robotar är kompatibla med Sylver! Förvisso ska CAMM kunna bäras av Sylver, men inget land har mig veterligen ännu valt den lösningen, vilket innebär att Sverige i så fall får stå för kostnaden att genomföra integration och certifiering. I fallet Mk 41 har redan Nya Zeeland tagit en för laget och pyntat för det, och MBDA och Lockheed Martin har tillsammans utvecklat och certifierat ExLS. Båda dessa är alltså färdiga hyllvaror och går därmed att få levererade snabbare och till lägre kostnad. Men som sagt är ingenting klart när det gäller YSF 2030, än kan allt hända! Sannolikheten att vi skulle anskaffa ett annat VLS-system än det som (troligtvis!) hamnar i VBY är dock låg... Tyngre är den, men inte speciellt mycket! Däremot kan jag nästan garantera att den är dyrare! Anledningen till att ExLS är både lätt och (förhållandevis!) billig är för att den saknar det komplexa avgashanteringssystem som andra västerländska VLS-system har. Detta begränsar förvisso sortimentet av robotar som kan skjutas från systemet, men innebär också mindre komplexitet, lättare konstruktionsmatrial och lägre anskaffnings och underhållskostnader. Jag skulle säga att detta är 100% osannolikt! Ska vi hålla på med sådant krävs helt andra plattformar och ett helt annat taktiskt uppträdande, samt mycket mer pengar! Det finns dessutom inget hot från ballistiska robotar mot våra sjöstyrkor! Fullt integrerade med både Flygvapnet och Luftvärnsbataljonerna blir vi däremot inom kort i.o.m. att alla snart kommer vara fullt Länk 16 integrerade och därigenom kan kommunicera och dela lägesbild i realtid... Sedan varför Armèn tvunget skulle ha ABM förmåga är för mig (och även många på Lv6 jag pratat med!) väldigt oklart. Eftersom vi aldrig kommer ha råd med tillräckligt många eldenheter och robotar för att kunna försvara mer än ett fåtal punkter så blir det ganska meningslöst, den ytterst begränsade nyttan motiverar helt enkelt inte kostnaden och blir mest symbolisk. Det hade varit bättre att skaffa ett större antal av ett mindre komplext system med runt 30-40km räckvidd, som med många eldenheter och hög rörlighet tillsammans hade kunnat försvara större områden mot kryssningsrobotar, attackflyg och RPAS (som är ett betydligt större hot än ballistiska robotar!). Just Aster är också väldigt petig med vilken radar som kan användas av fartyget, detta då dataupplänken till robotarna sänds via radarloben. I dagsläget finns det bara tre olika radarsystem som är kompatibla och certifierade. Dessa är de fransk-italienska Herakles och Arabel, och det är den brittiska Sampson. Arabel har på tok för dålig prestanda för att vara intressant medans Herakles har hyfsad prestanda. Sampson är däremot ett monster till radar, men har också en prislapp därefter. Alla tre har stora roterande antenner som därmed blir svårplacerade på ett litet och signaturanpassat fartyg som YSF 2030, och alla tre är avsedda att nyttjas i kombination med en stor volymspaningsradar (vanligtvis Thales SMART L!). Förvisso jobbar både Thales och Leonardo på nya modernare radarsystem till Frankrikes och Italiens kommande fregatter (FDI resp. PPA klasserna!), så dessa skulle kunna vara möjliga alternativ... Men den troligaste radarlösningen till YSF 2030 är en kombination av SAABs SG 4A och SG 1X som innebär väldigt bra prestanda och bra redundans och motståndskraft mot elektronisk attack. Teoretiskt borde det vara möjligt att även integrera dataupplänken till Aster i SG 4A, frågan är bara om fransmännen är villiga att låta en konkurrent (SAAB!) göra det, och om kostnaden skulle motivera nyttan?
  5. 4 points
    Det man främst är ute efter är att komma ifrån gasturbinerna. Gasturbiner är bra på många sätt, men de är också väldigt komplicerade och går de sönder så är det väldigt lite besättningen själva kan göra ombord för att laga dem. Ofta krävs det att man monterar ur den trasiga turbinen och byter den mot en fungerande dito. Och det är ju ok så länge det bara är en turbin på ett fartyg, men om plötsligt flera turbiner måste bytas på flera fartyg, då blir det plötsligt besvärligt (och dyrt!). Och om en turbin skulle gå i sönder till sjöss, så är som sagt chansen liten att besättningen själv kan reparera den. En dieselmotor kan man i stort sett reparera vad som helst på ombord, bara man får rätt reservdelar. Jag har t.ex. sett maskin, med stöd av tekniker från varvet, på plats byta hela vevaxeln på SB LFM (LFM = Låg Fart Motor! vid ett tillfälle! Ett dieselelektriskt maskineri är absolut intressant, men med det fartkrav som vi har på YSF 2030 (35knop!) krävs det väldigt hög effekt, och dessa blir då väldigt tunga och skrymmande och därför sannolikt inte lämpliga för ett fartyg i YSF 2030 föreslagna storlek. Möjligtvis att man skulle kunna tänka sig någon form av hybridmaskineri med ett dieselelektriskt lågfartsmaskineri, men det vete tusan om det är värt den extra kostnaden och komplexiteten. Ingenting är som sagt bestämt i nuläget så vi får se vad slutresultatet blir... Förslaget man har räknat på i förstudien utgår från fyra stora dieslar fördelade parvis till två drivlinor med vattenjet. Om man har korskopplade växlar så innebär detta att man kan driva båda drivlinorna med valfritt antal motorer. Vid ubåtsjakt räcker det alltså med att ha en motor igång om man så önskar. En sådan konfiguration blir alltså väldigt flexibel och ekonomisk och det går att fördela driftstimmar jämnt mellan motorerna, det går att göra underhåll på en motor och ändå ha rejält med maskinkraft tillgängligt vid behov o.s.v. Förvisso är det ibland kanske overkill att ha ens en såpass stor motor igång när man ligger och puttrar i 4-5 knop, men så plötsligt så måste man göra en rusning mot ett nytt läge och då behöver man plötsligt maskinkraften. Och det måste också vägas mot den extra kostnad, komplexitet och underhåll ett ytterligare driftsalternativ innebär. Som SNix redan svarat så kan ExLS ta flera andra typer av robotar, och MBDA hävdar också att den kan ta flera av deras andra robotar (dessa är inte med i LMs broschyr!). Huruvida den kan svälja CAMM-ER är för mig lite oklart, MBDA påstår det, men jag får likt SNix inte riktigt ihop siffrorna. Om det är så att det inte är möjligt, så är det i så fall något som skulle kunna motivera att sätta en mk41 i YSF 2030. Förutsatt att det finns pengar och ett behov av den extra räckvidden... Det återstår att se, som det ser ut nu så är ambitionsnivån för hardkill likvärdig med VBY version 6 (dvs efter HTM!), däremot är ambitionen för softkill bedömt högre då man vill införa flera nya telekrigsförmågor. Storleksökningen har inte med luftvärnsrobotarna att göra, utan är en kombination av önskan att övergå till någon form av CODAD maskineri (vilket tar något mer plats!) och önskan att få plats med mer personal och utrustning. T.ex. organisk RPAS, utökad ledningsförmåga i form av utrymmen för en OTC stab, förmåga att i framtiden ev. kunna bära olika UUV och/eller USV o.s.v....
  6. 3 points
    Edit: $12 Politik https://forum.soldf.com/guidelines/ Vi lämnar diskussioner om andra utgiftsområden och håller oss till ämnet om Visby-korvetterna /Henke - Blågul
  7. 3 points
    Förståeligt! Bilderna och siffrorna i det bildspelet är dock mycket preliminära så häng inte upp er allt för mycket på dem! På VBY kommer placeringen bli på lastdäck, där de hela tiden har varit tänkt att de ska sitta. Så däcksluckorna till VLS systemet hamnar i förkant på HKP-däck där de inte inverkar på flygplatsfunktionen... Så är det ju absolut, om det nu blir en sådan placering! Själv skulle jag gärna se CAMM-ER på YSF 2030. Förhoppningsvis skaffar Armèn landversionen av CAMM som nytt brigadluftvärn, och då finns det fina samordningsfördelar och större beställningsvolymer för robotar. Luckan de visade har egentligen ingenting med lv-robotsystemet att göra, det är bara en accesspanel för att kunna lyfta in och ut skrymmande utrustning från lastdäck och/eller maskinrummen vid behov. Det är dock en vanlig missuppfattning, även bland besättningsmedlemmar! VLS systemet kommer sitta för om denna panel, mot skottet till kylmaskinrummet...
  8. 3 points
    Att projektets utvecklingstid tog för lång tid är det nog ingen som invänder mot... Antar att du menar HTM? Och vilka saker syftar du på nu? Fartygen är i nuläget planerade att tjänstgöra till 2040, därav behovet av HTM (Halv Tids Modifiering!). Denna är dessutom inte planerad att genomföras än på ett par år (första enhet 2023 och sista 2026!) HMS Visby hade sin första gångdag 2001, dvs 19 år sedan. Första två fartygen överlämnades till marinen 2009, dvs 11 år sedan. Sista fartyget i version fem överlämnades dock 2015 (för andra gången, då hon ursprungligen överlämnades i version 4 2009!)... Just det, för vi använder ju inte fartygen för insats och övning. Vi åker bara omkring och försöker se häftiga ut! Precis som alla andra försvarsmakter genom historien... Inte vad jag vet! Däremot försökte man bemöta påståendet att fartygen skulle vara helt försvarslösa mot lufthot, vilket de helt klart inte är! Och eftersom fartygens nuvarande luftförsvar utgörs av just smygtekniken, pjäsen och motmedelsystemet (som inte skjuter några "flare" utan en kombinationslast verksam mot både RF och IR!) så var det de systemen man pratade om! Och det har det som sagt funnits hela tiden... Tyskland har mycket riktigt RBS15 mk3 på en av sina fartygsklasser, men alla fregatterna har antingen Harpoon block I eller MM38 Exocet. Och nej, de har inte beställt några RBS 15 mk4, det är en gammal myt som hängt med sedan de lade beställningen på mk3! De har dock beställt ytterligare RBS15 mk3... Finland offererades RBS15 mk3 då SAAB tolkade deras kravspecifikation som att roboten var tvungen att vara färdigutvecklad och i bruk, vilket inte RBS mk4 (exportversionen av vår nya RBS15!) är. Deras val är såklart upp till dem, och det är inget konstigt med att olika länder gör olika bedömningar! Oavsett vet jag inte riktigt vad du vill ha sagt, då ju även vi håller på att ersätta befintliga sjömålsrobotar mot helt nya... Och som jag har sagt flera gånger så kravställer vi (lika lite som Finland!) inte specifika system när vi gör upphandlingar, vi kravställer en funktion. Om vi behöver ett luftvärnsrobotsystem så sammanställs en lång lista med s.k. skallkrav och börkrav som systemet måste respektive bör uppfylla, därefter får tillverkare av dylika system lämna offerter och det system som bäst möter våra krav på funktion och kostnad väljs. Här gör som sagt olika länder olika värderingar av funktioner baserat på en massa ingångsvärden, och Finland har i sin upphandling för Pohjanmaa klassen valt en lösning med EN mk41 och upp till 32 ESSM per fartyg. Varesig du eller jag vet någonting om på vilka grunder Finland har gjort detta valet, och det är heller inte upp till oss. Sverige m.fl. förordar dock ett annat system som vi anser passar oss bättre... Till YSF 2030 kan det dock mycket väl bli så att man gör en ny kravställning baserat på nya viljor och önskemål och därigenom väljer mk41 som VLS system. Jag ser det dock som osannolikt då jag inte känner till några system varesig i produktion eller under utveckling som skulle vara så intressant för oss att eventuellt, kanske framöver, kunna bära att det skulle motivera den extra kostnaden för en mk41 i stället för fler ExLS. Det finns gott om andra saker som jag hellre använder pengarna till, men jag är som sagt inte emot systemet som sig... Komponenter hade blivit föråldrade oavsett lång eller kort utvecklingstid, fartygen har trots allt funnits och använts även fast de inte varit helt färdigutvecklade! Du verkar tro att de legat till kaj oanvända och befunnit sig i något sorts tidsvakuum fram till att alla fartygen levererades i version fem, vilket såklart inte är fallet! För att underlätta utbildning, dokumentation och underhåll så vill man att alla fartygen ska vara så identiska som möjligt. Om ett delsystem eller en komponent är utsliten på en individ och inte går att byta mot en likadan ny p.g.a. att denna inte finns att köpa längre, så måste man således byta på alla individer så att kommonaliteten bibehålls. Då vissa individer, som ett resultat av ålder och större gångtid, är mer slitna än andra så är många delsystem på dessa mer slitna och i behov av omsättning än vad samma system är på yngre individer med lägre gångtid. Men man byter alltid på alla fartyg ändå, för kommonalitetens skull. Dock sker detta stegvis och inte alla på en gång, oftast i samband med ordinarie årsöversyn. Det kan alltså ta 2-3 år innan alla fartygen är uppdaterade med den nya prylen. I den enda officiella kostnadsredovisning jag kan hitta uppges totalkostnaden för korvett typ Visby fram t.o.m. 2010 uppgå till 9252 miljoner kronor, d.v.s. 1850 miljoner kronor styck. Hur mycket som tillkommit sedan dess kan jag inte hitta någon officiell sammanställning av så det kan jag inte svara på. Som en jämförelse hade dock STRV 121/122 i samma tidsperiod kostat drygt 2000 miljoner kronor mer... Antar att du syftar på sonarsystem 135? Och det SAAB gjorde var just en uppgradering där man främst bytte föråldrade datorer mot nya... Braunschweig klassen är förvisso fina fartyg idag, om än långsamma! Någon framgångssaga kan projektet (likt upplägget med modulsystem likt STANFLEX!) dock knappast anses vara, fartygen hade i flera år stora problem med både växlar, luftkonditionering och avgasförgiftning av besättningen... Mmm, drömma kostar inget! Sensorkombinationen SG 4A FF och SG 1X är dock inte osannolik...
  9. 3 points
    Du har förvisso rätt i att det är en prototyptorped och att man samlar in data. Men det är inte kommunikationstråden du ser på filmen, det är en skyddsslang som tråden löper i från trådmagasinet i torpedtub m/8502 och ned till vattenytan. Själva tråden är mycket tunnare, bara ca en millimeter tjock och därför känslig för mekanisk åverkan. Syftet med slangen är därför att skydda tråden från att skadas, och att säkerställa att den kan löpa fritt från fartyget efter att torpedluckan stängts igen. Denna skyddsslang är inte ny för TP47 utan finns även på dagens TP45...
  10. 2 points
    Östersund och Kristinehamn får nya militära förband Låter nästan för bra för att vara sant, så förmodligen är det inte det. Att man ska kunna leverera två nya fartyg under senare delen av 2020-talet tror jag inte på. I så fall måste man påbörja projektering och anskaffning omedelbart och det lär knappast hända. /Per
  11. 2 points
    If it ain't broken, don't fix it! Skämt åsido, det har skett vissa mindre uppdateringar av 57mm/mk3 sedan produktlanseringen. Men det har rört sig om ersättning av komponenter som inte finns att få tag i längre. Sedan har Bofors flera möjliga uppdateringar/modifieringar för 57:an på ritbordet, men än så länge har ingen kund efterfrågat dessa. Bofors är ju ett förhållandevis litet företag, så de har inte ingenjörer och ekonomi nog för att kunna utveckla flera nya system samtidigt, men då 40mm/mk4 nu är färdigutvecklad och har börjat sälja hyfsat på marknaden så kommer sannolikt 57:an få en del uppmärksamhet framöver - både vad gäller pjäsen i sig men även när det gäller ammunitionen. 57:an har ju dessutom tagit en hel del stora kontrakt på senare år (US NAVY, USGC och nu senast förhoppningsvis Royal Navy!), så sannolikheten att någon är villig att betala för vidareutveckling har ju ökat en del. 40mm/mk2 var inte så mycket en utveckling/uppgradering som en livstidsförlängning av FM:s pjäser. Den är inget som Bofors (mig veterligen!) har marknadsfört, och det mesta av själva arbetet skedde på FMV:s egen pjäsverkstad. Modifieringen bestod främst av en ny pjäskupol och en översyn av elsystemet. Bofors har sedan tidigt 90-tal på marinsidan tagit fram och marknadsfört 40mm pjäserna Sea Trinity, mk3 och nu senast mk4.
  12. 2 points
    Kanadensarna har mycket riktigt modifierat sina mk2 till mk3B standard i samband med Halifax klassens HTM. I praktiken innebär detta att pjäserna skickades tillbaka till Bofors som monterade isär hela kanonen ner till minsta delkomponent och renoverade eller bytte ut samtliga delar. Förutom att man bytt ut den hårdvara i pjäsen som skiljer mellan mk2 och mk3B har man också bytt samtliga slitdelar samt kringsystem som släpringsdon och kraftenhet. Mekaniskt är Mk2 och mk3 så gott som identiska, det som skiljer är hydraulsystemet, kontroll och riktsystemet (från analogt till digitalt!), pjäskupolen samt förstås tillkomsten av PFP-enheten (den del som programmerar 3P granaterna!). De kanadensiska pjäserna skiljer sig förövrigt något från standardpjäserna då deras pjäskupoler är förstärkta med extra stödbalkar i fronten , för att bättre tåla överbrytande sjö. Det var ett alternativ som undersöktes innan man beställde 40mm/mk4 pjäserna. Det ansågs dock för dyrt då priset för att modifiera bara två pjäser inte skilde sig särskilt mycket från att köpa två helt nya 57mm/mk3B, vilket det inte fanns pengar till. Kanadensarna fick ner priset mer då de renoverade betydligt fler pjäser (14 stycken vill jag minnas!).
  13. 2 points
    Skulle säga att det är ett resultat av (för FM!) dåligt skrivna kontrakt där man vid beställning kommit överens om rena fantasipriserna för våra båtar, med förbehållet om att andra länder också ska beställa ett gäng båtar och därmed göra projektet lönsamt för SAAB. När sedan dessa förhoppningar grusas så får FM vackert pynta mellanskillnaden i efterhand i form utav "ofrånkomliga fördyringar". Industripolitik som till stor del ligger utanför FM:s kontroll med andra ord... Något revolvermagasin har aldrig varit aktuellt på de svenska båtarna. Däremot har SAAB pratat om att det skulle gå att installera en torpedmodul i slussen för att på så sätt tillfälligt utöka torpedkapaciteten om en kund så önskade. Ubåt typ Blekinge får exakt lika avancerade och kvalificerade vapen som dagens svenska ubåtar, d.v.s. torped 62 och torped 47. De får dessutom utökade möjligheter gentemot dagens ubåtar i.o.m. att slussen kan användas till både minor och div. undervattensfarkoster samt specialförband. Några andra vapensystem har än så länge aldrig varit aktuella eller efterfrågade annat än i mångas fantasi... Just spaning är ju en ubåts huvuduppgift, så vi får allt hoppas att den blir bra på det! Och båtarna kan mycket väl bita ifrån om de måste, däremot är tiden för massiva salvanfall med torpeder förbi. Precisionen och verkan i dagens torpeder är så hög att det räcker med en torped för att säkerställa träff, man måste inte längre skjuta flera stycken per mål...
  14. 2 points
    Nja, de får de pjäser som satt på STO/MMÖ. Bytet är redan gjort. De två 57mm/70 APJ mk3B var redan från början inköpta specifikt för HTM GLE men sattes på STO/MMÖ tillsvidare, i väntan på regeringsbeslut om att få genomföra HTM GLE. Vilket som bekant drog ut på tiden i närmare tio år... Nej! STO/MMÖ och GLE/SVL har helt enkelt bytt pjäser med varandra. De två 40mm/mk4 som beställdes för några år sedan var mycket riktigt avsedda för STO/MMÖ. Tack och lov har sundare viljor segrat och det är inte längre aktuellt. Vart dessa pjäser hamnar i stället var inte klart sist jag hörde - men en lågoddsare är så klart minjakterna...
  15. 2 points
    Som tidigare nämnts i tråden, så är de enda skillnaderna mellan 57mm/70 APJ mk3 och 57/70 APJ mk3B pjäskupolen. Mk3 som sitter på VBY har en unik signaturanpassad pjäskupol där eldröret kan döljas, medan mk3B har den mer traditionella standardkupolen. Pjäserna är i övrigt helt identiska, har samma prestanda och kan skjuta samma ammunition. 57mm/70 APJ mk3B infördes ursprungligen ombord på STO/MMÖ i samband med deras förstärkta översyn efter ME01 2010-2011, och nu monteras pjäserna på GLE/SVL i samband med deras HTM.
  16. 2 points
    Au-granatkastare m/83 återinförs på minjaktfartyg typ Koster. Varesig spaningsbåtar, bevakningsbåtar eller några andra fartyg får som det ser ut nu detta system. Systemet är i grunden exakt samma som togs bort vid HTM för en femton år sedan. Det man gjort är att se över, underhålla och återmontera kastare och övriga komponenter, samt kontrollerat befintlig ammunition så att denna är säker att använda. Ammunitionen som används är befintliga augr m/90E och augr m/90E Blind tillsammans med drivpatronerna FD/400 m och HD/200 m. Det är korrekt att även spaningsbåt typ 82 Djärv har fått nya motorer. Ursprungligen var detta inte tanken, men befintliga motorer var mer slitna än man trodde och dessutom onödigt starka för båtarnas nya uppgift. Numera sitter det således två dieslar från Volvo Penta i båtarna i stället för de ursprungliga spisarna från Deutz MWM.
  17. 2 points
    Försvarsmaktens senaste DGO går att finna här En del intressant läsning, bland annat gällande det fördjupade svensk-finska samarbetet med förslag på lagar som behöver anpassas för att finsk trupp ska kunna verka i Sverige och vice versa. DGOn behandlar även värdlandsavtalet och bestämmelser för NATO-trupp, men för Finlands del är det mer djupgående.
  18. 2 points
    Usa kommer att titta på Nemo systemet för deras Stryker. I artikeln står det för indirekt och direkt eld. Så förmodligen tittar de även på Nemo+. https://www.army-technology.com/news/patria-us-army-feasibility-patria-nemo-mortar-system/
  19. 2 points
    Inte alls! Brukar med stort intresse läsa dina inlägg, men tydligen inte alla jämt då. Eller också har jag blivit så gammal att jag glömmer bort det
  20. 2 points
    https://theaviationist.com/2020/06/24/b-1-lancers-wso-sent-us-these-pix-of-rnoaf-f-35s-and-swedish-gripens-escorting-the-bone-over-the-nordics/ Trevlig artikel.
  21. 2 points
    SeaWaves Magazine har googlat tysk info som visar hur MKS 180 kommer att bli det enda fartyget som kan användas för en rad olika uppgifter med hjälp av s k "mission modules". Dessa uppgifter kan vara allt från att patrullera stora havsområden över hela världen, övervaka embargon, evakuera tyska medborgare från konfliktområden till "anti piracy missions" och ubåtsjakt. Redan den grundläggande varianten av MKS Multi-purpose warship kommer att vara ett fullfjädrat stridsfartyg. Just nu planeras två modulsystem “ASW Anti-Submarine Warfare-Location picture“ och en module ”Detention” för anti piracy missions. Byte av modulsystem kommer att kunna ske snabbt över hela världen och utan varvsvistelse. Modulerna kommer inte att byggas för ett specifikt fartyg utan finnas i en modul bank som kan utnyttjas av alla fartyg. German MK180 Order Detailed Kan dock inte låta bli att undra varför tyskarna satsar så mycket på stora fregattfartyg som ska kunna operera över hela världen i alla konfliktnivåer. F125 fregatterna som är under leverans just nu är en slags modern motsvarighet till de s k "colonial cruisers" som fanns tidigare under kolonialväldet. När bygger man en mer "modest" fregatt för Nordsjön och Nordatlanten, och som även kan användas för operationer i Östersjön? Visst bygger man en ytterligare serie K130 korvetter på ca 2.000 ton, men dessa är egentligen bara ersättning för de tidigare robotbåtarna eller "Schnell Boote" och saknar i stort sett ubåtsjaktkapacitet (trots benämningen). /Per
  22. 2 points
    No offense, men jag har redan tagit upp detta i tråden 'Is the U.S. Navy's Dream of a 355 Ship Fleet Dead?' Jag tror som sagt inte att så många är intresserade av dessa fartyg pga. deras komplexitet, bränsleslukande maskineri, aluminium konstruktion med åtföljande begränsad överlevnadspotential samt klena bestyckning. Detta gäller speciellt Independence trimaranvariant men även den mer konventionella Freedom varianten. Det blir nog som med många andra amerikanska fartygsklasser att de skrotas. Om man undantar de amerikanska fartygsklasser som byggdes under WWII så har för övrigt inga robotkryssare, robotjagare eller jagare överförts till andra vänskapliga mariner under efterkrigstiden. Dvs. med ett enda undantag så vitt jag vet. Fyra robotjagare av Charles F Adams-klassen överfördes från US Navy till den grekiska marinen 1991-92, men pga. de höga bemanningskostnaderna så togs de ur tjänst redan efter 10-12 år (de västtyska och australiska marinerna hade visserligen också robotjagare av denna klass som byggts på amerikanskt varv, men dessa var nybeställningar och byggda direkt för resp. marin och inte f d US Navy fartyg). /Per
  23. 2 points
    Baserat på utseendet på HMI:t (som är väldigt likt det till 40mm/mk4!), och på vilket företag som varit ansvarigt för torn och vapendelen av modifieringsprogrammet, så skulle jag säga att det troligtvis är Bofors LEMUR!
  24. 2 points
    Jag ber om ursäkt om jag tolkade dina inlägg på fel sätt och därför var lite syrlig i tonen, såklart blir det en bättre och trevligare diskussion om vi håller en god ton! Bättre beväpning mot/för vad? Andra vapen är inte nödvändigtvis bättre vapen! Nu kommer ju eventuella YSF 2030 ha mer kapabla vapensystem än VBY har idag, då både torpeder och sjömålsrobotar blir de helt nya TP47 respektive RBS 15mk3+. Lv-robot finns ju ännu inte på VBY men kommer med största sannolikhet införas inom kort, och det blir då en mycket kvalificerad robot som då även kommer införskaffas till YSF 2030. Så även det en förbättring mot idag. Och lätta sjömålsrobotar som du absolut vill ha (t.ex. AGM-114L Longbow Hellfire!) går utmärkt att skjuta även från ExLS. Anledningen att vi vill ha ett snarlikt fartyg är för att vi är väldigt nöjda med VBY. I.o.m. det så vill vi utgå från henne och sedan ändra de delar som vi inte är så nöjda med. Vi vill ju naturligtvis också utöka och/eller införa vissa nya förmågor som inte finns på VBY idag, det är inte enbart för motorernas skull fartygen sannolikt blir större... Någon isförstärkning är varesig aktuell eller efterfrågad däremot, vart har du fått det ifrån? VBY är fullt kapabel att gå i is. Hon är ingen isbrytare, men hon klarar dubbelt så mycket som plåtkorvetterna... Häng inte upp dig för mycket på de preliminära grovskisser och siffror som finns i FMVs bildspel. Ingenting är bestämt ännu, i slutändan kan fartygen komma att bli snarlika de skisserna, men de kan också komma att bli väldigt annorlunda. Nu är jag ingen stabilitetsingenjör, men jag skulle nog säga att det vore direkt olämpligt att placera Mk 41 (och ExLS för den delen!) på den platsen, det blir väldigt mycket vikt väldigt högt upp i fartyget. Direkt negativt för GZ kurvan... Jag är förövrigt inte riktigt säker på vad du menar med "MK41 MK3"? Är det måhända Mk 41 SCL du syftar på? Vi "fixerar oss" på vissa robotar för att de passar in i vår taktik och operationsmiljö och vi vet att de fungerar, inte för att andra robotar är "stora och hemska". Det är det jag har försökt förklara hela tiden, vi skaffar de vapensystem, sensorer och plattformar vi har behov av, sett till de uppgifter som vi är ställda att lösa och den taktik som vi använder samt baserat på den operationsmiljö vi förväntas verka i! Ibland uppfyller flera olika system kraven, och då blir det kostnad vs. kravuppfyllnad som blir avgörande. Vid upphandlingen av både ny sjömålsrobot, luftvärnsrobot och torped har systemen upphandlats i konkurrens mellan flera leverantörer. Sedan är det sant som du säger att det är svårt att sia in i framtiden och säga vilka system som vi kan komma att behöva om 20 år från nu. Men det gör det också vanskligt och dyrt att nu binda upp sig till ett större VLS-system än vi idag behöver, av den enda anledningen att vi kanske i framtiden behöver ett vapensystem som kanske går att skjuta från detta systemet. Precis, för vi behöver inga kryssningsrobotar eftersom vi inte har behov att genomföra precisionsbekämpning långt in på fientligt territorium. Vår potentiella motståndare har två möjliga utskeppningshamnar i Östersjön, båda är inom räckvidd för nya RBS 15mk3+ som får en räckvidd på över 300 km. Sedan finns det de som hävdar att Försvarsmakten i händelse av det stora fosterländska kriget behöver kunna hota rysk infrastruktur även djupt in på ryskt territorium, och därför behöver långräckviddiga kryssningsrobotar. Men i det fallet är det betydligt kostnadseffektivare och mindre sårbart att fälla dessa från JAS 39 eller att skjuta dem från lastbilar. Personligen ser jag hellre att vi skaffar bl.a. signalsökande robotar till flygvapnet, för att förneka motståndaren möjlighet till fri radarsändning och därigenom försvåra hans situationsmedvetenhet. Armèns (i praktiken flygvapnets!) nya medelräckviddiga luftvärnssystem heter RBS 103 Patriot och börjar levereras nästa år. Utöver detta har arméns manöverförband närskyddsluftvärn (truppluftvärn!) i form av LVKV90 och man har för avsikt att införa en bärbar lätt lv-robot likt MISTRAL eller STINGER. Brigadluftvärnet utgörs idag av RBS 70 och RBS 90, och det är dessa två system (plus RBS 23!) man på sikt vill ersätta med ett nytt system, där t.ex. EMADS vore väldigt lämpligt... Nej precis, har man redan Mk 41 så finns det absolut ingen anledning att även ha ExLS. Så skulle vi sätta Mk 41 på YSF 2030 så räcker det. Men Mk 41 är som sagt både tungt och dyrt, så att tro att det isf skulle vara aktuellt med mer än en modul är önsketänkande, det är trots allt en korvett på 800-1000 ton vi avser bygga och plånboken är begränsad... Någon minröjningsfunktion kommer det inte att finnas på YSF 2030, och troligtvis inte på VBY version 6 heller! Och 8st RBS 15 (både dagens mk2 och kommande mk3+) kan VBY bära redan idag. Kravet på YSF 2030 är förövrigt minst 8 RBS 15...
  25. 2 points
    NGS (RBS 15mk3+) ligger utanför HTM men själva arbetet ombord planeras genomföras under denna. TP 47 är redan integrerad och klar, där är det "bara" torpeden som ska bli färdig och levereras, detta ska enligt nuvarande plan vara avslutat under 2023. Exakt vad som kommer ingå i HTM är inte beslutat ännu, den utredningen påbörjas likt PDF YSF 2030 i höst. Just nu ser det dock lovande ut att RBS 09 kommer ingå i denna... Det är jag med på att du menade, och jag är med på konceptet! Dock tolkade jag dina inlägg som att om vi inte har specifikt mk41 på våra framtida fartyg så kommer det vara helt meningslöst att bygga dem och de kommer inte kunna användas till något. Kanske missförstod jag dig? Men det jag har försökt förklara är att det faktiska behovet måste styra hur vi konstruerar och utrustar våra fartyg. Sannolikheten att vi någonsin kommer köpa Tomahawk, ASROC, ESSM, Standard 2-3-6 eller någon annat robot som specifikt kräver mk41 är väldigt liten. Och därför är det sannolikt bättre att fortsätta (förutsatt att det blir det systemet!) med det mindre dyra ExLS, och använda pengarna som blir över till antingen fler ExLS och robotar, eller andra system eller förmågor som vi vet att vi behöver. Behoven är många och de ekonomiska tillgångarna ytterst begränsade... I den bästa av världar hade vi haft pengar nog för att likt danskarna med Iver Huitfeldt klassen kunna stoppa in mk41 som en "bra att ha grej", men tyvärr ser politikerna ut att hellre satsa försvarsbudgeten på arbetsmarknadspolitiska och förhållandevis menlösa pappersförband till armèn (Ja, armèn behöver också satsningar, men inte de satsningar som många klåfingriga politiker förespråkar!) Så vi får som sagt se vad som blir av YSF 2030 framöver! Kanske blir det mk41, kanske blir det ExLS! Kanske blir det två fartyg, kanske blir det fyra eller kanske blir det inga alls, den som lever får se! Både CAMM, CAMM-ER och ESSM kan quadpackas i mk41. Både ESSM och ASTER 15 är betydligt större och tyngre (och dyrare!) robotar med kraftigare raketmotorer och (framförallt ESSM!) har därigenom något högre potentiel maxhastighet. Fördelarna med CAMM är den modernare målsökaren och den dubbelriktade datalänken som ger roboten en mycket hög Pkill trots den något lägre maxhastigheten. I girprestanda är sannolikt ASTER överlägsen både CAMM och ESSM då den har aerodynamiska styrroder plus PIF-PAF styrning, medan CAMM använder en kombination av aerodynamiska styrroder och jet vane styrning och ESSM bara tycks ha traditionella aerodynamiska styrroder. Girprestandan på alla systemen är ju dock hemliga och därför är det svårt att säga med någon faktisk säkerhet. Värt att notera är att Royal Navy är såpass nöjda med prestandan på Sea Ceptor att de överväger att framöver ersätta ASTER 15 på Typ 45 jagarna mot Sea Ceptor. Detta skulle, utan att utöka antalet VLS celler, ge dem fyrdubbelt så många robotar för kort till medellånga avstånd, med bibehållet antal ASTER 30. Alternativt både fler robotar för kort till medellånga avstånd och fler ASTER 30.
  26. 2 points
    En Australisk tankesmedja ser fördelarna med Visby generation 2. I framskjutna positioner som utgår från öar tillsammans med obemannade farkoster. Så generation 2 kanske kan intressera andra om de blir lite längre och erbjuder olika alternativ. https://www.australienbloggen.com/2020/02/05/australisk-tankesmedja-aus-bor-kopa-next-gen-visby-korvetter/
  27. 2 points
    Amerikanskt stridsflyg har störtat i Nordsjön Rapporter finns om att ett av tre andra planen i gruppen landade med spräckt cockpit. Även om rök från ena motorn på ett annat. Piloten saknas ännu. Räddningsoperation under gång utanför Skeghead i Skottland med både flyg, helikoptrar och båtar. US Air Force F-15C fighter jet crashes in North Sea   UPDATE Pilotens kropp har nu hittats meddelar RAF Leakenheath. R. I. P.: Body of pilot found after US Air Force F-15C fighter jet crash off coast of England   /Per
  28. 2 points
    Jag har nu infört de nya graderna samt justerat skala, de understa nivåerna och översta är intakta, men i mellansegmentet Furir-Förvaltare har det justerats lite. Tanken är att det skall gå fortare i början att stiga i graderna som en liten morot, men att det sen spelar mindre roll och man stannar i sin grad en längre tid. Borta är också sandfärgerna eftersom standard-temat nu är det gröna. Tyvärr stödjer inte forumets programvara att ha olika grader beroende på tema. Här är den nya gradindelningen.
  29. 2 points
    Nja, att köra samma luftvärnssystem över linjen är inte alltid önskvärt, och divisionsluftvärnsystemet är ju redan valt När man tittade på kombinationen av system som blev 103/98 så var målsökardiversitet något som uttryckligen var önskvärt. Marinen har alltid uttryckt ett behov av radarmålsökare till sina robotar. För när plattform väl skjuter, då är den röjd och slåss för sitt (eller det den eskorterars) liv oaktat väderlek. Armén som även den har en väldigt utpräglad signaturanpassning (plus spridning över ytan), där är nyttan av passiva målsökare när bekämpningsbeslutet är taget ganska så självmarkerande då terrängen ger både skydd och skyl. Moderna attackhelikoptrar har motsvarande förmåga som attackflygplan att upptäcka radarlåsningar, så då gäller det att spela på sina styrkor och kan den bästa förvarningen som motståndaren får vara deras optiska skottsensor, ja, det är bra för oss. På det högre planet så är det samma sak med Rb 15 och finländarnas Gabriel. I ett krig runt Östersjön så finns det fördelar med att motståndaren måste beakta att det finns olika sorters sjömålsrobotar med olika prestanda, manöverförmåga, målsökare, styrkor och svagheter.
  30. 2 points
    Designen av VBY är rent funktionell och är inte för att se "häftiga" ut! ALLA örlogsfartyg idag är teknisk avancerade, i det hänseendet är VBY inte unik. Likaså lider ALLA moderna örlogsfartyg av problemet med att tekniken idag snabbt blir föråldrad, inte heller det är unikt för VBY. Ditt påstående att vi medvetet skulle struntat i utveckla dem på vapensidan är ju såklart rena dumheterna! Verkligheten är så enkel att har man inga pengar så kan man inte köpa nya grejer! Nu har vi tillslut fått lite pengar och således är både nya torpeder och nya sjömålsrobotar beställda, och nya luftvärnsrobotar ligger för beslut hos regeringen (igen!). Sedan för att sätta det hela i lite perspektiv så kan vi jämföra med vad andra länder har för sjömålsrobotar: - Danmark, Storbritannien, Tyskland, Nederländerna m.fl använder fortfarande RGM-84 Harpoon (block I är från 80-talet, block II är från 90-talet). - Frankrike, Tyskland, Grekland m.fl använder fortfarande Exocet (MM38 är från 70-talet, MM40 är från 80-talet). - Finland använder precis som oss RBS 15mk2 (i exportversion!). - Ryska östersjömarinen använder SS-N-2 (från 50-talet), SS-N-9 (från 70-talet), SS-N-22 (från 80-talet), SS-N-25 (från 90-talet), SS-N-26 (från 90-talet), SS-N-27 (från 90-talet). De enda som är nöjda med att ha 57mm pjäsen som enda hardkill-kanal är våra politiker, som inte vill betala för luftvärnsrobotar. Försvarsmakten har upprepade gånger hemställt hos regeringen om att få anskaffa robotar, och hittills har alla försök fått avslag (eller inget svar alls!) Dock är det en vanlig missuppfattning att fartygen i.o.m. detta skulle vara helt försvarslösa mot lufthot, något som är helt fel! Du behöver inte tro på mig, men både simulationer och faktiska tester och övningar har visat att fartygen är fullt kapabla att försvara sig själva mot de dimensionerande hotsystemen. För att kunna försvara andra och kunna bidra till det nationella luftförsvaret krävs dock lv-robotar, och naturligtvis ökar även förmågan till självförsvar ytterligare med ett sådant vapensystem. Jasså? När jag kollade i vapenkassunen tidigare i veckan så stod där flera stycken. Och både HBG och HÄD (i version 4!), som var de individer som det var tal om att skicka till Adenviken 2011-2012, hade sex stycken kulsprutor var... Nu får du bestämma dig, ska vi hänga med i den tekniska utvecklingen eller inte? Eller gäller det bara vapen? Vad är det du är rädd att vi inte kan försvara oss mot? Är det massanfall med FIACs igen? För det hotet finns inte häromkring! Däremot kan det finnas behov av att kunna försvara sig mot enskilda småbåtar, och det övas därför också lite då och då och går alldeles utmärkt med de system vi har. Hade det gått bättre med en eller två VS? Kanske! Svårt att säga. På korta avstånd är en manuellt riktad ksp att föredra då skytten ser bättre och därmed har lättare att upptäcka och verka mot snabbt inkommande hot. Men fritt till sjöss eller mot kända punkter har en VS fördelar i.o.m. sin optik och stabilisering, men verkan i målet är ju dock precis den samma. Till YSF 2030 finns det goda möjligheter att införliva en eller flera VS i konstruktionen redan från start, något som definitivt bör övervägas! Fast nu är det ju inte bara att köpa en "robot med längre räckvidd" och stoppa i sin VLS, du måste även ha sensorer och eldledning för denna robot. Något som mk41 inte löser, hur många du än har! Med det sagt är jag inte negativ till att stoppa in en mk41 i YSF 2030, om man anser att det är kostnadseffektivt och fyller ett syfte. Allt är relativt. Ingen försvarsmateriel är billig, men att VBY skulle vara orimligt mycket dyrare än sina samtida utländska motsvarigheter är ännu en myt! Kostnaden för en VBY är ca 1,8 miljarder, och sett till fartygets förmågor och prestanda så är det inte dyrt. Återigen kan vi jämföra med våra utländska kollegor: - Finska Hamina. Mindre än halva storleken av VBY. Ingen ubåtsjaktförmåga (innan HTM!), svag signaturanpassning, halva robotlasten, låg uthållighet och vädertålighet. Kostnad per enhet ca 1,1 miljard SEK. Första enhet sjösatt 1998 (?), sista tagen i drift 2006. - Norska Skjold. Drygt halva storleken av VBY. Ingen ubåtsjaktförmåga, svagare signaturanpassning, låg uthållighet och vädertålighet. Kostnad per enhet ca 1,3 miljarder SEK, ej inräknat kostnaden för sjömålsrobotarna. Första enhet sjösatt 1998, sista tagen i drift 2012. - Tyska Braunschweig. Större än VBY och med konventionellt stålskrov. Ingen ubåtsjaktförmåga, svag signaturanpassning, halva robotlasten, låg fart. Kostnad per enhet ca 2,5 miljarder SEK för delserie 1, ca 4 miljarder SEK för delserie 2. Första enhet sjösatt 2006, sista tagen i drift 2013 (delserie 1). YSF 2030 har i förstudien kostnadsberäknats till runt 3,5-4 miljarder SEK per enhet, vilket är i nivå med motsvarande kostnadsutveckling utomlands. Det må vara din åsikt, du verkar av någon anledning ha bestämt dig för att VBY mest är skit och att vi i flottan inte kan någonting om sjöstrid och fartyg! Men om du frågar de som faktiskt har tjänstgjort på fartygen, eller ännu hellre någon som har övat MOT fartygen, så kommer dessa knappast anse att vi "gjort bort oss"! VBY gör mycket bra ifrån sig i den ena internationella övningen efter den andra och har ett mycket gott anseende utomlands!
  31. 2 points
    Tack för intressant info! Att det är ekonomin som ligger bakom en hel del av de problem som varit är nog inte överraskande. Dock så tror jag ändå inte riktigt det är hela sanningen när gäller Kockums. Eftersom Kockums saknar konkurrens när det gäller att bygga större ytstridsfartyg inom landet så vet de nog att utnyttja detta till max. Konstigt vore det väl annars. Jag har funderat på möjligheterna att använda Sea Ceptor mot mindre ytmål som bomb- och attackbåtar. Har sett info att denna kapacitet ska finnas inbyggd i det idag befintliga systemet, men jag har också sett info som säger att det är en möjlighet som kan läggas till men som RN ännu inte valt. Jag vet inte om svenska marinen är intresserad av denna kapacitet, men jag hoppas ändå att den redan finns inbyggd. Skulle det inte vara fallet så tror jag nog att RN anser sig kunna lösa problemet med attackerande bomb- och attackbåtar i mängd med den nya lätta Martlet roboten, som både kommer att kunna användas på befintliga 30 mm pjäser och på hkp. Skulle förmodligen även kunna monteras på befintliga 57 och 40 mm pjäser i svenska marinen, men jag tvivlar lite på att intresse finns för detta. /Per
  32. 2 points
    Åtminstone är det så vi räknar i Sverige! I.o.m. sjösättningen får ju fartyget formellt sitt namn (i stället för nybyggnadsnummer!), och det är en tydlig punkt i fartygets historia som är lätt att hålla reda på antar jag. Ofta mönstrar också delar av fartygets första besättning formellt ombord i anslutning till sjösättningen för att lära känna fartyget och vara med och driftsätta och utprova alla system (STW och HAT!) innan första losskastningen... Den traditionella stridstaktiken för luftvärnsrobot har länge varit att alltid skjuta minst två robotar mot varje mål, detta för att Pkill för äldre robotsystem med t.ex. semiaktiva eller kommandostyrda robotar var såpass låg att man ville skjuta minst två för att säkerställa en acceptabel Pkill. Nu betyder givetvis inte detta att det alltid defakto behövs två robotar för att träffa, inbland räcker det med en och ibland kanske det behövs tre eller t.o.m. fler. Det här är något som på fackspråk kallas för insatsoptimering. Där man på förhand beräknar hur många robotar, eller för artilleriet, hur många granater man behöver skjuta, för att få en tillräckligt hög Pkill mot ett visst mål, med så god stridsekonomi som möjligt. I denna uträkning ingår många faktorer som t.ex. väder, skjutavstånd (för att uppnå ett visst träffavstånd!), målets manöverförmåga och relativa fart, träffsannolikhet, sannolikheten att den egna projektilen fungerar (statistisk felfrekvens på projektilens utlösningsfunktion!), projektilens effektiva verkanszon kopplat till målets storlek och stryktålighet, m.m... GWS 35 är ett modernt system med både dubbelriktad datalänk och modern aktiv radarmålsökare, och är uttryckligen designat för att normalt bara behöva skjuta en robot mot varje mål. Återigen betyder det inte att man alltid kommer skjuta bara en robot, det hänger likt i förklaringen ovan på många olika faktorer och är således situationsberoende, men systemets grundprestanda är såpass hög att det i de flesta fallen ska räcka med en robot. I slutet på filmen nedan kan ni se hur HMS Argyll under en verifieringsskjutning bekämpar två samtidigt inkommande måldroner med vardera en Sea Ceptor... MBDA reklamfilm Om nuvarande plan för RBS 09 håller så blir det minst 24 robotar per fartyg, och det är (som vanligt!) ekonomin som är gränssättande, inte utrymmet...
  33. 2 points
    Ytterligare tre fartyg har nu uppgraderats av Atlas Elektronik. Förutom att de fått "Integrated Mine Counter Measure System (IMCMS)" och ROV av typ Sea Fox så kan fartygen nu även kontrollera minröjningsdrönare av typ Seehund. Tidigare var det bara typ 352 som kunde detta. Tech Upgrade for German Minehunting Vessels Seawaves Magazine på twitter Vid senaste sekelskiftet fanns i den tyska marinen totalt 22 minjaktfartyg av typerna 332, 333 och 343/352 byggda under 1990-talet. Idag återstår alltså 10 fartyg av typen 332 varav två används för röjdykare. Ytterligare två fartyg (Pegnitz och Siegburg) av Ensdorf klassen typ 352 (modifierade till moderfartyg för mindrönare) som tagits ur tjänst under de senaste åren har ännu inte sålts eller skrotats vad jag vet. Huvuddelen av dessa fartyg hade i början ett för minjaktfartyg icke föraktligt luftförsvar med 2 st Bofors 40/48 med Mauser kupol och uppgraderade med Trinity 'autoloading' komponenter (dvs. 330 sk/min och 99 skotts magasin) plus 2 positioner för 4-ställiga Stinger FIM-92 samt WM-20/2 track-while-scan eldledningsradar i den välkända kulan liknande vår Arte 62. I samband med senare moderniseringar av minröjningssystemen så har dock bestyckningen och radaranläggningen reducerats. Fartygen är byggda i omagnetiskt stål som blev över efter att man byggt ubåtarna av typ 206. /Per
  34. 2 points
    Idag fyller HMS Visby tjugo år - stort grattis till henne! Detta högtidlighålls under enklare former ombord, och det kommer också hållas en del intervjuer för lokalpressen. En kort informationsfilm producerad av C Info på 3:e har också släppts under dagen. Korvett Visby -20 år av smygteknik Förövrigt fyllde HMS Karlskrona 40år förrförra veckan och HMS Malmö fyllde 35år härom månaden...
  35. 2 points
    Vridbara däckstuber på ubåtar verkar dock inte ha varit fullt så unika. Det var väl möjligen den dubbla vridbara enheten under skrovet på Sjölejon ubåtarna som hade varit unik om den kommit till användning. Den polska (men även engelskspråkiga) sajten Torpedo Vorhaltrechner project har en info sida om utvecklingen av däckstuber och däcksmonterade torpedutskjutningsanordningar ("torpedo launcher") på ubåtar. Det verkar ha funnits tre huvudtyper: fasta tuber, utfällbara anordningar enligt Drzewiecki principen (eng. "drop-collar torpedo launcher") och vridbara tuber som var den vanligaste typen. De användes så sent som under andra världskriget, men efteråt så försvann de på nyare ubåtsklasser pga. nackdelarna. Torpederna kunde inte underhållas till sjöss i tuberna, och de var utsatta för det salta havsvattnet, vattentrycket och explosioner från sjunkbomber. Den komplexa stödutrustningen på däck fungerade inte heller alltid, vilket bl a den misslyckade attacken visade som den polska ubåten ORP Orzel gjorde på en tysk minsvepare 11 april 1940. Dessutom så var efterkrigstidens ubåtstyper större vilket medgav fler bogtuber. Submarine external torpedo tubes /Per
  36. 1 point
    Helicopter Ch-47 Failure (kunde inte låta bli att posta) /Per
  37. 1 point
    Varför fortsätter vi att upphandla med andra länder? Det tycks att varenda gång vi gör detta så får vi undermålig utrustning tillverkad utomlands till ockerpris, medan om det svenska alternativet mot förmodan skulle väljas så drar sig samarbetsländerna ur i allra sista sekund för att de har kommit på andra tankar.
  38. 1 point
    Ingen aning, men då alla 48 ska vara serielika så förutsätter jag att även de sista 24 har Kongsbergs vapenstation. I överenskommelsen mellan Sverige, Norge och Bofors 2016 så ingick (rimligt nog!) att Bofors skulle montera de sista 24 pjäserna enligt de svenska specifikationerna i stället för de norska. Exakt vad som skiljer de båda vet jag inte, gissningsvis mest småsaker som radioapparater, ledningssystem, vapenställ och dyl... Ingen aning! Till vad? VS AMF (SAAB Trackfire!) kan förövrigt montera dubbla vapen...
  39. 1 point
    Senaste (?) nytt: https://www.defensenews.com/naval/2020/07/01/the-us-navys-first-4-littoral-combat-ships-are-out-of-the-fleet-in-9-months/
  40. 1 point
    Jo jag är inte för att vi ska skrota mängder med halvnya VS jag anser däremot att vi i framtida inköp och vid ev framtida HTM inte ska belöna norrmännen med några fler "motköp" om våra inhemska system är motsvarande eller bättre. Jag har inte personligen använt något annat än VS01 så tänker därmed inte uttala mig om vilken som är bäst, jag är dock glad att det blev Lemur som VS90 pga logistiska skäl, patriotism och andra irrationella känslor!
  41. 1 point
    Enligt den nya chefen för 4 Sjöstridsflottiljen på Berga Jon Wikingsson så kommer de sex spaningsbåtarna (batch 1) att kallas för spaningsbåt typ Djärv. C4 VECKOBREV Eftersom även han skriver att de fått både nya huvud- och hjälpmotorer så antar jag att detta härmed är bekräftat. Som jag påpekat tidigare så har man hittills bara talat om att de fem batch 2 båtarna i Göteborg får nya motorer. /Per
  42. 1 point
    Belgien gör det som Sverige inte vågade - drar ner på flygtimmarna för sina fyra NH90 TTH transport helikoptrar och planerar att ersätta dessa med en mindre helikopter. Den sista NH90 TTH helikoptern levererades så sent som Nov 2014. Anledningen till att man vill minska verksamheten sägs vara dålig beredskapsgrad orsakad av minskande industriellt stöd, ökade underhålls- och uppgraderingskostnader samt arbetskraftsinsufficiens. Som ett resultat har försvarsministeriet beslutat att koncentrera sina resurser på den belgiska flygkomponentens NH90 NATO fregatthelikopterflotta (NFH) och kommer att leta efter medel för att förhindra kapacitetsbrist. NH90 NFH är av samma typ som Nederländernas NH90 flotta och delar samma reservdelspool varför dessa inte påverkas. Belgium Considering Cutting Back NH90 Troop Transport Helicopter Operations NHIndustries NH90 - Belgium Thomas Newdick spekulerar på twitter att den egentliga orsaken är att pengarna behövs för stridsflygplanet F-35 och transportflygplanet A400M (Belgien satsar mindre än 1 % av BNP på försvaret): Thomas Newdick på twitter Corporal Frisk's kommentar på twitter: Jag vet att det är fel tråd för diskussioner om F-35 systemet, men i förlängningen så kan man inte låta bli att undra om rapporterna om ökande kostnader för F-35 kommer att påverka finnarnas kommande beslut om nytt stridsflygplan. /Per
  43. 1 point
    I ett anfall av nostalgi googlade jag på kd704 och hittade den här tråden. Jag hade den tjänsten i mitten på 90-talet. På den tiden var det bara möjligt att rycka in som kd704 (eller PB Stril som den kallades) om man var försökande till RO inom Stril. Alla som kom in var därmed högt motiverade från början. RO Stril var en riktigt fin RO tjänst där man blev chef över en PS 870 station med radartropp och en närskyddspluton (nuvarande flygbassäk). Jag blev erbjuden att påbörja RO men tackade nej eftersom det var ett grymt stort kontrakt de ville ha: i snitt 30 dagars tjänstgöring under minst 8 år. Det var med råge den mest krävande RO-tjänsten i Flyget. Dock kändes det som lite för mycket då jag hade hela högskoleutbildningen framför mig. (Sen ett år senare började man dra ner stort på alla förband så i praktiken var det ju aldrig tal om så många tjänstgöringsdagar för de som väl genomförde RO...). Precis som tråden beskriver var det en varierad värnplikt. Jag var runt på alla möjliga ställen: F10 Ängelholm, P2 Hässleholm, Ing1, F20 Uppsala, F21, tillbaka på F20 och sedan F21 igen. Den första befälskursen, GBK:n var rätt tuff. 6 veckor med tre-fyra dagar i fält varje vecka och ett soldatprov med 50 km marsch + stationer med orientering+ sjukvård + skytte. Vi hade ett befäl som kom från K3 och han hämtade en del inspiration därifrån :). Sedan var PB-kurserna uppdelade i två delar. Den första var mer teoretisk, inriktad på ledarskap och motivation och sånt och under den andra var vi instruktörer för en närskyddspluton under hela deras GSU. Då fick vi göra deras soldatprov också... Det var rätt kul och betydligt mer fys/fält än vad man kunde tro från början...
  44. 1 point
    Enligt tyska Wikipedia om de tyska P-3C: Underhåll och uppgraderingar Enligt Spiegel uppgick anskaffningskostnaderna till 441,52 miljoner euro. fram till 2014 spenderades ytterligare 573,3 miljoner euro till stora renoveringar och underhållsarbeten. Ändå var bara tre av de åtta P-3C färdiga för användning i slutet av januari 2015. I slutet av 2016 rapporterade tidningen Der Spiegel att den 30 september 2016 hade inga av flygplanen varit i drift och att ett av flygplanen bara gjort två och en halv flygtimmar på tio år. Så de verkar ju varit/vara? i dåligt skick och kanske inte värda att lägga mer pengar på?
  45. 1 point
    Tack! Det skulle innebära att Visbyklassen blir begränsad till just CAMM men det är i praktiken kanske inget problem. Hittade även denna, Single Cell Launcher(SCL). Speciellt framtagen för mindre fartyg där systemdesignen hos MK41 och motsvarande system där antalet celler kommer i "8-pack" kan bli begränsande. https://www.lockheedmartin.com/content/dam/lockheed-martin/rms/documents/naval-launchers-and-munitions/VLS_SCL_Single_Cell_Launcher_Product_Card_8.5x11_042419.pdf Fantasin drar lätt iväg.. Tänk Visby G2 med Giraffe 4A FF och 3x8 cells-VLS. Skulle potentiellt medge 16st SM-6 och 32st CAMM/ESSM Blk2 eller motsvarande system.. Långt ifrån billigt men det skulle bli ett luftförsvarsmonster!
  46. 1 point
    Branden bröt ut igår på den franska atomubåten FS Perle av typ SSN när hon genomgick underhåll i docka på den franska marinbasen i Toulon, och den varade i 14 timmar. Ingen människa kom till skada, men delar av besättningen tvingades fly genom torpedtuberna. Inget kärnbränsle, vapen eller batterier fanns ombord. Det är inte säkert att hon kan repareras om skrovet av HY80 stål har skadats. FS Perle är den sista av sex ubåtar av Rubis-klassen vilka kom i tjänst 1983-93. De är möjligen världens minsta atomdrivna attackubåtar med ett deplacement på 2.600 ton i u-läge. När klassen bestod av sex ubåtar så genomgick en ubåt alltid 'long term overhaul', en 'mid-term overhaul', en användes för utbildning, två var avdelade för patrullering i Atlanten och Medelhavet och den sista kunde avdelas för Atlanten/Medelhavet/Indiska oceanen. Just nu finns dock bara fyra operativa ubåtar av Rubis klassen i den franska marinen efter att FS Saphir togs ur tjänst i juli förra året. De är planerade att ersättas av Barracuda-klassen, av vilka den första FS Suffren väntas tas i tjänst 2021. Firefighters Battled the French SSN ‘Perle’ Blaze for 14 Hours (artikeln nu uppdaterad med info och skiss från H I Sutton som bl a visar det unika propellerarrangemanget samt kommentar från fransk minister) A French Submarine Caught Fire In Drydock. It Could Lead Paris To Rethink Its Nuclear Deterrence Strategy (FS Perle utanför Toulon i mars 2000) /Per
  47. 1 point
    Inga problem! Det cirkulerar så mycket myter, rykten och rena dumheter om Visbysystemet - så jag försöker i stället sprida lite sanningar för att väga upp! SAAB vet mycket väl att de har nästintill monopol på den svenska marknaden, och det är någonting de såklart utnyttjar till sin fördel så mycket de bara kan! De är mycket intresserade av att FM betalar för, och stöttar i, utvecklingen av nya system som de sedan kan sälja utomlands. Men de är tyvärr mindre intresserade av att faktiskt leverera sagda system till FM i tid och inom budget. Såklart finns det undantag, och många av de anställda "ute på golvet" är väldigt hjälpsamma och vill såklart leverera så bra som bara möjligt, men högre upp i gasverket blir det tyvärr ofta en kamp mellan FMVs och SAABs jurister med tolkningar av avtalsparagrafer, systemmålsättningar och omförhandlingar... Min bedömning är att det är en funktion som finns på tillbehörslistan! Leverantören (MBDA!) har med den i sina presentationer, så troligtvis har de ett färdigt koncept och kanske även färdig mjukvara att ladda in i robotarna, men de är sannolikt inte beredda att stå för fiolerna för verifieringsskjutningarna själva, utan vill att en betalande kund ska stå för kalaset. Oavsett är det som ni redan är inne på en rent sekundär förmåga, verkansdelen är inte optimerad mot ytmål och det är betydligt billigare att skjuta ett par 57mm Kulsgr 2000 mot små FIACs än att slösa iväg en av sina luftvärnsrobotar. Men det är ju alltid bra med redundans - man kan ju få eldavbrott på kanonen, eller så går siktet sönder, eller så vill man bara se vad en typ 60kg tung projektil i mach 3 gör med en liten båt... Det är min bedömning också! Royal Navys primära närförsvarsresurs mot FIACs är deras helikopter typ HMA2 Wildcat. Varje sådan helikopter kommer kunna bära upp till 20 Martlet robotar, eller två sjömålsrobotar typ Sea Venom och tio Martlet - en mycket kompetent resurs. Om det hade varit upp till oss i flottan så hade vi mer än gärna sett att Hkp 15B avvecklades enligt plan fr.o.m. 2023 och ersattes en för en med AW 159 Wildcat. Vilken tillgång det hade varit, framförallt då YSF 2030 ser ut att kunna bli stora nog att inrymma en hangar. Men jaja, drömma går ju...
  48. 1 point
    väljer vi rätt vapen och rätt del av fordonet, går de säkert att även få PB8 att se ut som den klarar beskjutning skapligt.
  49. 1 point
    Jag tror att det allra mest användbara skulle vara någon form av antiradarvapen med lång räckvidd. Helst något man kan avfyra i blindo som sedan kan hitta fientliga radarenheter på vägen.
  50. 1 point
    Där blev det väl lite fel? Är det inte så att man har option på ett 6:e fartyg och inte 6 st fartyg till? med största sannolikhet så är det en option på ett 6:e fartyg och inte 6 st till, vad i herrans namn skall sverige med så många Visbycorvetter till, då kan man ju tro att vi rustar för krig eller ngt. Från början så var det meningen att ca 10-12 fartyg anskaffades ( kanske ännu fler senare), ca hälften specialiserade på ubåtsjakt/minjakt och resten ytattack. Totalt 12 robotbåtar och 16 patrullbåtar skulle ersättas av Visbykorvetter ( inte 1 Visbykorvett mot en robot/pattrulbåt). Men med de senaste försvarsbesluten så har antalet fartyg minskat kraftigt, så snart skrotar vi väl våra 4 Göteborgsklasskorvetter och våra 2 nyligen ombyggda Stockholmsklasskorvetter. med dagens "tänk" som kostymklädda herrar idkar så blir det nog så ty de har ingen aning om hur det fungerar utanför deras kontor. mycket pengar läggs ned på modernisering och livstidsförlängsning av fartyg men sedan skrotas de i allafall efter kort tid. väldigt sjukt. Lika smart som att skrota 12/70 och 7,5/57 serie 3 batterierna .
This leaderboard is set to Stockholm/GMT+02:00


×
×
  • Create New...