Leaderboard

Har följt museets utveckling på ganska nära håll. Vad jag förstår har det nya museet fått väldigt bra kritik från både "nördar" och "mammor" vilket är fantastiskt kul. Många experter (museifolk, journalister, fordonshistoriker mfl) har varit på plats och lovordat sättet som man visar fordonen (inte enbart pansar) och att det finns en genomtänkt idé från de äldsta fordonen till de modernaste. Detta är ett resultat av en bra planering och ett väl genomfört samarbete mellan den fordonshistoriker och den pedagog som är ansvariga för att skapa den utställning som idag finns. Man har studerat andra museer, bla utländska museer i Tjeckien, Finland, Ryssland, Tyskland, Schweiz, England och USA för att därifrån få idéer och inspiration. Uppdraget från SFHM har varit att samla de fordon som finns i SFHM ägo till en "plats" (återkommer till detta) och att visa fordonsutvecklingen inom det svenska försvaret. På sitt sätt en ganska enkel uppgift - med 6000 kvadrat - mer än dubbelt mot Axvall skulle man kunna ställa alla fordon i långa rader - något som skulle tilltala en relativt liten skara "experter" och "nördar" men samtidigt avskräcka den stora massan som tyvärr är nödvändig för att det hela skall löna sig ekonomiskt. Det finns en pedagogisk baktanke med att göra fordonen mer tilltalande för en bredare publik, dvs att få fruar, mammor, flickvänner och andra "motståndare" att bli mer positiva till fenomenet militärfordon. Att intressera sig för militärfordon och pansar är "fult". Att samla på flygplan är lite finare. Se på Flygvapenmuseum som fått mycket bra kritik (utom från vissa nördar) - utsetts till Sveriges bästa museum osv - sådant får beslutsfattare på lokal, regional och central nivå att höja på ögonbrynen. Kan nu Arsenalen få dessa beslutsfattare att ändra uppfattning från att som nu vara väldigt skeptiska till att om något/några år vara positivt överraskade så har man lyckats väldigt bra. Det kommer i så fall att öka möjligheterna till utbyggnad, nyanskaffning av fordon osv därför att beslutsfattarna insett att intresset är större än vad man trodde. Kan man lyckas med detta - att få vanliga familjer att intressera sig mer för vår historia och för militärfordonsutvecklingen på bekostnad att ni/vi nördar inte får se vagn med regnummer xxx eller yyy stående på plats som de gjorde i Axvall - är det inte värt det? Fordonen finns kvar - alla tre Shermanvagnarna, liksom Churchill, Stug, XX 20 osv - men av olika anledningar har fordonshistorikern och pedagogen som nu basar över Arsenalen valt att inte ställa ut dem och jag är helt övertygad om att de fattat rätt beslut. Tids nog kommer de förrådställda fordonen att finnas tillgängliga på liknande sätt som tex Järnvägsmuseet i Gävle som då och då visar sina förråd. Men Rom byggdes inte på en dag och med begränsade ekonomiska resurser får man ta ett steg i taget. Det var en hel del "potentater" på plats vid invigningen, Kulturministern, ÖB, Insatschefen, ett antal museichefer från både Sverige och utlandet, representanter för industrin osv - tror inte att det var någon som tyckte att det var ett dåligt museum, tvärt om. Det är dessa män och kvinnor som fattar besluten och jag är övertygad om att den nuvarande museiledningen lyckats väl med att få dessa beslutsfattare att se på militärfordon och pansar med andra ögon än tidigare - något som kommer att gagna samlingen på sikt.

Sitter och kostar pengar...