Forums

"Visst, men vad är vi redo att betala?" är mitt reflexmässiga svar, men det kanske inte ens är möjligt att skynda på tillverkningen.   De sakerna som bedömt tar tid är att få leveranserna av flygplanen och de sensorer (och annan utrustning) som SAAB inte bygger själva. Sen så skall S 106 byggas av en exklusiv personalstock som inte växer på träd. Om SAAB skulle expandera för en snabbare leveranstakt, vad finns det för garantier att personalen som utbildas verkligen kan sysselsättas bortom 2027?   Den sak som jag inte har koll på just nu är SAAB:s orderbok. D.v.s. om de bygger några flygplan just nu åt en annan kund, eller om vi kanske t.o.m. står längre bak i kön.   SAAB måste vara en trovärdig leverantör av produkter och tjänster som ger inkomster. SAAB är ingen statlig koncern som står för fot gevär och väntar på politiska beslut i en planekonomi.      

Jösses vilka uttömmande svar, tack för att du tar din tid för att svara på mina säkert i dina ögon korkade svar     Får man fråga i vilken flotta skrovet man funderar på för ysf 2030 finns i?

kommer inte ihåg vad systemet heter. Systemet var förhoppningsvis nytt när man köpte det. Då Visby tog så lång tid. Så kunde systemet som var från GE inte senare uppgraderas. Så man fick vända sig till Eriksson eller SAAB som löste problemet för 275 miljoner.   Avseende RBS 15 mk3 robotar så kan jag snarare förstå med ett nytt system att det kan bli problem. Som gör att det kan bli fördröjningar.  Men svårare att förstå det med ett system som används av marinen från 80-talet.   Hur många år har man tänkt att dessa provturer ska pågå efter 2028.

Fem år är mycket för två flygplan, tycker FMV borde ställa högre krav. Alla delar tillverkas ju ändå parallellt.

SAABs design är en konceptdesign och inte en färdig konstruktion, så det hade krävts minst lika mycket tid och pengar för att få den levererad. Det är heller inte säkert att den uppfyllde kraven. För VBY G2 var tanken att utgå från VBYs skrovkonstruktion och vidareutveckla detta för att spara tid och pengar och för att man är väldigt nöjd med plattformens egenskaper. Släktskapet syns tydligt på konceptbilden.         För YSF 2030 utgår man inte längre från VBYs skrov, men däremot är själva grundtanken att utgå från ett befintligt skrov densamma just för att korta ner utvecklingstiden och kunna hålla leveransplanen. Ansikten är fortfarande att första fartyget skall påbörja provturer under 2028.       Mycket sannolikt.     Det är inriktningen.     Mindre förbättringar och anpassningar från grundkonstruktionen sker alltid vid serieproduktion av fartyg. Det är dock mer kostnadseffektivt och enklare planeringsmässigt att beställa alla fartygen direkt. Själva byggandet och leveranserna sker ju sekventiellt oavsett.     Jaså? I vilket offentligt sammanhang då? Upphandlingen pågår nämligen fortfarande...     Naturligtvis är det enklare att integrera system i nybyggen än i befintliga fartyg, det säger sig själv.     Återigen går du händelserna i förväg. Vore det inte klädsamt att vänta tills du faktiskt vet någonting om vilka förmågor som YSF2030 är tänkt att få innan du målar fan på väggen. Du gör väldiga antaganden baserat på väldigt kortfattade och svepande uttalanden.     Anskaffningsprojektet VBY är ett typexempel på hur det inte bör gå till, det är nog alla överrens om. Det var dock till stor del ett resultat av den strategiska timeouten där besparingar och totalt politiskt ointresse innebar att det inte fanns ekonomi att genomföra projektet enligt plan. Eftersom man från politisk håll (än en gång) menade att det inte fanns några militära hot mot svenskt territorium, och att man skulle ha minst tio år på sig att upprusta om ett nytt hot plötsligt ändå skulle uppstå, så såg man inga problem med att färdigställandet av VBY tog längre tid om det samtidigt innebar att det kostade mindre. Och någon anskaffning av nya vapensystem till fartygen var definitivt inte aktuellt.     Nej man köpte inte gamla system, och det gick alldeles gick utmärkt att uppgradera då det var precis det man gjorde.     Till att börja med så var det RBS 15mk2 som var tänkt att installeras redan från början, då det var denna robot som Försvarsmakten hade. Och det huvudsakliga problemet man hade med integrationen av denna var att det kostade pengar att utveckla färdigt den tekniska lösningen, och pengar var det ont om. Även här tvingades man alltså byta kostnad mot tid.     På vilket sätt hade det varit mindre problem att integrera mk3?     Det tar ungefär 15-20 år att få fram en fartygschef, ca 10-15 år att få fram övriga i fartygsledningen, ca 10 år att få fram en tjänstegrenschef, och mellan 3-5 år att få fram en ny officer.  Marinen i stort har idag ett personalunderskott på säkert 20-30% samtidigt som vi skall bemanna upp ett helt nytt amfibieregemente, två nya logistikbataljoner och praktiskt taget alla staber, skolor och centra skall växa. Marinen gör redan nu allt man kan för att anställa mer personal, men dessa kommer de närmsta åren i första hand gå åt för att fylla alla vakanser på befintliga fartyg, skolor, staber och centra. Att i närtid anskaffa och bemanna begagnade fartyg som i sig inte tillför någon vital ny förmåga är helt uteslutet. Och just personalläget är också en anledning till att man inte strävar efter att snabba på leveranserna av YSF 2030.      Vi får framför allt hoppas att våra politiker sköter det bättre denna gången, då huvuddelen av skulden ligger där!     Det är LOA som anges.     SLIM är ju ett koncept och inte en specifik mast. SAAB anpassar mastens utformning och dimensioner efter de sensorer den skall bära och det fartyg som den skall sitta på. Varje antennmodul till SG 4A FF har en yta av ganska exakt två kvadratmeter och är ca en meter djup, d.v.s. hälften så stor som antennen i den roterande versionen (4A = fyra kvadratmeter).