Jump to content

All Activity

This stream auto-updates     

  1. Today
  2. Enligt polska sajten defence24 så är det troligt att den polska ubåtsaffären kommer att mynna ut i att man bara anskaffar den ena av de två SÖD klass ubåtarna, medan anskaffning av den andra då blir en option. Detta kan ha att göra med att budgeten för affären är fastlagd och begränsad. Vilken ubåt det blir är svårt att säga men det lutar väl åt att man köper f d HMS Östergötland. Detta eftersom hon är tillgänglig direkt för renovering och uppgradering, och för att man annars inte skulle ha någon ubåt av denna klass att utbilda polska besättningar med. Det är en lång artikel men jag lyckades googla den engelska texten ifall någon inte orkar plöja igenom den engelska texten (har även försökt göra den mer lättläst). "Swedish FMS" and a gap-filler submarine for Polish Navy /Per
  3. Under närmare 20 år har Försvarsmakten utbildat Polisens bombtekniker i olika former. Med ett ökande antal sprängningar i samhäller är utbildningen viktigare än någonsin. Den är inte mycket större än ett rejält hönsägg. Och innehåller inte mer än strax över 30 gram sprängämne. Men om den skulle explodera skulle fönsterrutor i huset runt den lilla parken krossas, barnen i lekparken intill skulle riskera splitterskador. Eventuella förbipasserande skulle råka än värre ut. Det är en skarp handgranat som ligger där på gruset bredvid tulpanrabatten i centrala Eksjö. På en parkeringsplats intill står fem män i blå kläder och m/90-mönstrad bombskyddsutrustning vid sin pickup och diskuterar. Männen är poliser och gör sin femte utbildningsvecka för bombtekniker hos Totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum (Swedec) i Eksjö. Jörgen Diskussionen handlar om hur de på bästa sätt ska oskadliggöra handgranaten. Metoden i stort är given: den ska sprängas på plats. Frågan är hur det ska ske. Något tidigare hade två av männen burit fram två tunga splitterskyddsrör och placerat dem över handgranaten. Därmed var den mest omedelbara risken för skador på omgivningen avvärjd. – Splitterrören är av en särskild slags metall som är seg, och klarar att stå emot explosionen av en granat och skydda omgivningen från splitter, förklarar kapten Jörgen Toivainen som är militär kurschef. 5 400 ammunitionstyper De fem blåklädda männen måste förbli anonyma. Deras blivande roller i polisens avdelning för nationellt bombskydd gör dem utsatta. Därför kan vi inte återge deras namn, inte visa deras ansikten. En av männen vid pickupen slår i en bok och använder en dator. Senare får vi veta att det är en digital databas som innehåller ett stort antal kända ammunitionstyper. Granaten inne i parken finns här återgiven med bild, beteckningar och alla uppgifter som behövs för att kunna räkna ut vilken typ av skydd som krävs för att kunna spränga den kontrollerat. Eodis, som databasen heter, är sammanställd av Swedec och innehåller över 5 400 olika ammunitionstyper. Svenska, givetvis, men också ett stort antal utländska. Uppgifterna har samlats in bland annat utifrån erfarenheter från ammunition som svensk militär har stött på i utlandstjänst, förklarar kapten Jörgen Toivainen. – Men vi har också ett internationellt samarbete med andra aktörer inom området och får hela tiden uppdaterad information om olika ammunitionstyper den vägen. Utbildningen av poliser hos Swedec sker årligen. I år deltar närmare 20 poliser. Det är ovanligt många. Förra året var de 15 och ännu tidigare färre än tio. Det växande antalet speglar polisens behov som i sin tur speglar utvecklingen i samhället, där sprängningar blir allt vanligare, förklarar polisens kursledare som bara vill bli kallad Micke – även han måste förbli anonym. Och även om bombteknikernas uppgift går ut på att ta hand om oexploderad ammunition spelar de en viktig roll även då spränganordningar har detonerat, som ett stöd i efterföljande brottsutredningar. 10 gram räcker Strax har de fem männen vid pickupen kommit fram till ett beslut. En av dem går in i parken och fram till granaten. Han monterar en liten sprängladdning, fäst på ett orange rör. Laddningen är på 10 gram sprängdeg, förklarar kapten Jörgen Toivainen, och anordningen utformad så att sprängkraften kan riktas väldigt exakt. Mannen i blått monterar den på ovansidan av röret, riktad ned mot granaten. Detonering Strax kommer ytterligare en man och tillsammans placerar de sandsäckar ovanpå splitterskyddsröret. Med en tumstock mäter de höjden, för att försäkra sig om att säckarna ska ge tillräckligt skydd. För ett ögonblick avstannar så all aktivitet i och runt parken. Barnen och deras föräldrar har lämnat lekparken. I varje hörn står en grönklädd man och stoppar människor och bilar. All uppmärksamhet är riktad mot den lilla högen av sandsäckar mitt i parken, varifrån en svart, smal tråd letar sig ut ur parken bort mot en blå pickup. Plötsligt hörs en skarp röst. – Tänt är det här! Knallen som följer tio sekunder senare är skarp, men knappast öronbedövande. Sandsäckarna lyfts upp i luften, sand yr och en tjock rök lägger sig över rabatten och parkbänken intill. Snart rullar åter bilar förbi parken och flanörer tillåts promenera förbi platsen där nyss en livsfarlig handgranat detonerat. Trots den påtagliga dramatiken i övningens slutskede är det ett samlat gäng som sitter inne i övningslokalen en timme senare, ett par kilometer från parken. Poliserna konstaterar att utbildningen både givit dem mer kunskaper och gjort dem betydligt tryggare i umgänget med ammunition och sprängladdningar. – Jag var rätt nervös i början av kursen, måste jag erkänna, när vi höll på med grunder i sprängtjänst. Men nu när jag vet hur sakerna fungerar känner jag mig trygg. Det vi gjorde i parken i dag var aldrig nervöst, till exempel, berättar en av männen. Efter den här kursveckan återgår samtliga 20-talet poliser till sina ordinarie polisjobb runt om i Sverige. Men i höst kommer de tillbaka hit till Eksjö och Swedec. Då väntar del två av utbildningen: åtta veckor i ämnet IED, Improvised explosive devices. Alltså hemmagjorda bomber – som idag ligger bakom de flesta sprängningar i samhället. Bildrotator Artikeln har tidigare publicerats i Försvarets forum nummer 3, 2020. Läs hela inlägget här >>
  4. Under närmare 20 år har Försvarsmakten utbildat Polisens bombtekniker i olika former. Med ett ökande antal sprängningar i samhället är utbildningen viktigare än någonsin. Den är inte mycket större än ett rejält hönsägg. Och innehåller inte mer än strax över 30 gram sprängämne. Men om den skulle explodera skulle fönsterrutor i huset runt den lilla parken krossas, barnen i lekparken intill skulle riskera splitterskador. Eventuella förbipasserande skulle råka än värre ut. Det är en skarp handgranat som ligger där på gruset bredvid tulpanrabatten i centrala Eksjö. På en parkeringsplats intill står fem män i blå kläder och m/90-mönstrad bombskyddsutrustning vid sin pickup och diskuterar. Männen är poliser och gör sin femte utbildningsvecka för bombtekniker hos Totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum (Swedec) i Eksjö. Jörgen Diskussionen handlar om hur de på bästa sätt ska oskadliggöra handgranaten. Metoden i stort är given: den ska sprängas på plats. Frågan är hur det ska ske. Något tidigare hade två av männen burit fram två tunga splitterskyddsrör och placerat dem över handgranaten. Därmed var den mest omedelbara risken för skador på omgivningen avvärjd. – Splitterrören är av en särskild slags metall som är seg, och klarar att stå emot explosionen av en granat och skydda omgivningen från splitter, förklarar kapten Jörgen Toivainen som är militär kurschef. 5 400 ammunitionstyper De fem blåklädda männen måste förbli anonyma. Deras blivande roller i polisens avdelning för nationellt bombskydd gör dem utsatta. Därför kan vi inte återge deras namn, inte visa deras ansikten. En av männen vid pickupen slår i en bok och använder en dator. Senare får vi veta att det är en digital databas som innehåller ett stort antal kända ammunitionstyper. Granaten inne i parken finns här återgiven med bild, beteckningar och alla uppgifter som behövs för att kunna räkna ut vilken typ av skydd som krävs för att kunna spränga den kontrollerat. Eodis, som databasen heter, är sammanställd av Swedec och innehåller över 5 400 olika ammunitionstyper. Svenska, givetvis, men också ett stort antal utländska. Uppgifterna har samlats in bland annat utifrån erfarenheter från ammunition som svensk militär har stött på i utlandstjänst, förklarar kapten Jörgen Toivainen. – Men vi har också ett internationellt samarbete med andra aktörer inom området och får hela tiden uppdaterad information om olika ammunitionstyper den vägen. Utbildningen av poliser hos Swedec sker årligen. I år deltar närmare 20 poliser. Det är ovanligt många. Förra året var de 15 och ännu tidigare färre än tio. Det växande antalet speglar polisens behov som i sin tur speglar utvecklingen i samhället, där sprängningar blir allt vanligare, förklarar polisens kursledare som bara vill bli kallad Micke – även han måste förbli anonym. Och även om bombteknikernas uppgift går ut på att ta hand om oexploderad ammunition spelar de en viktig roll även då spränganordningar har detonerat, som ett stöd i efterföljande brottsutredningar. 10 gram räcker Strax har de fem männen vid pickupen kommit fram till ett beslut. En av dem går in i parken och fram till granaten. Han monterar en liten sprängladdning, fäst på ett orange rör. Laddningen är på 10 gram sprängdeg, förklarar kapten Jörgen Toivainen, och anordningen utformad så att sprängkraften kan riktas väldigt exakt. Mannen i blått monterar den på ovansidan av röret, riktad ned mot granaten. Detonering Strax kommer ytterligare en man och tillsammans placerar de sandsäckar ovanpå splitterskyddsröret. Med en tumstock mäter de höjden, för att försäkra sig om att säckarna ska ge tillräckligt skydd. För ett ögonblick avstannar så all aktivitet i och runt parken. Barnen och deras föräldrar har lämnat lekparken. I varje hörn står en grönklädd man och stoppar människor och bilar. All uppmärksamhet är riktad mot den lilla högen av sandsäckar mitt i parken, varifrån en svart, smal tråd letar sig ut ur parken bort mot en blå pickup. Plötsligt hörs en skarp röst. – Tänt är det här! Knallen som följer tio sekunder senare är skarp, men knappast öronbedövande. Sandsäckarna lyfts upp i luften, sand yr och en tjock rök lägger sig över rabatten och parkbänken intill. Snart rullar åter bilar förbi parken och flanörer tillåts promenera förbi platsen där nyss en livsfarlig handgranat detonerat. Trots den påtagliga dramatiken i övningens slutskede är det ett samlat gäng som sitter inne i övningslokalen en timme senare, ett par kilometer från parken. Poliserna konstaterar att utbildningen både givit dem mer kunskaper och gjort dem betydligt tryggare i umgänget med ammunition och sprängladdningar. – Jag var rätt nervös i början av kursen, måste jag erkänna, när vi höll på med grunder i sprängtjänst. Men nu när jag vet hur sakerna fungerar känner jag mig trygg. Det vi gjorde i parken i dag var aldrig nervöst, till exempel, berättar en av männen. Efter den här kursveckan återgår samtliga 20-talet poliser till sina ordinarie polisjobb runt om i Sverige. Men i höst kommer de tillbaka hit till Eksjö och Swedec. Då väntar del två av utbildningen: åtta veckor i ämnet IED, Improvised explosive devices. Alltså hemmagjorda bomber – som idag ligger bakom de flesta sprängningar i samhället. Bildrotator Artikeln har tidigare publicerats i Försvarets forum nummer 3, 2020. Läs hela inlägget här >>
  5. Yesterday
  6. Pärmtroll

    Flottans framtid?

    Projekteringen är beslutad, budgeterad och avses påbörjas senare i år. Nope, det är inte ett från hyllan köp. Det finns inga fartyg på internationella marknaden som uppfyller kraven. Det är ett projekt kallat YSF 2030 (YtStridsFartyg 2030, a.k.a. Visby generation 2!) som är aktuellt, med på (lång!) sikt fyra till sex enheter! Planen är att utgå från dagens Visby klass, som är väldigt bra fartyg som vi överlag är mycket nöjda med, och vidareutveckla designen för att omhänderta de erfarenheter och nya behov som har uppkommit under åren. Optionen för HMS Uddevalla löpte ut 2003, så tyvärr är det inte möjligt. Bedömt tryckfelsnisse som varit i farten. 5 st Korvett typ Visby 2 st Korvett typ Gävle 2 st Patrullfartyg typ Malmö 5 st Minjaktfartyg typ Koster 2 st Röjdykarfartyg typ Spårö
  7. Hur många fartyg finns kvar i resp klass?
  8. Nu är det ju inte försvaret som bestämmer vad saker och ting skall heta på svenska, en utländsk vapenterm kan mycket väl ha ett svenskt namn utan att försvaret har gett den ett M-nummer. Denna tillsats verkar dock vara så ny eller sällsynt på den svenska marknaden att den inte fått någon svensk beteckning än. Hagelskottstillsats, eller hagelgevärstillsats är väl några namn som skulle kunna fungera.
  9. The U.S. Navy Doesn't Operate the Most 'Stealth' Submarines (Think Sweden) Lite motsägelsefullt att lyfta Kockums' Stirling AIP tillsatsmaskineri till skyarna samtidigt som man vet att japanerna är på väg att lämna detta på de nyaste ubåtarna av Soryu-klass (till förmån för lithium ION batterier). Om lithium ION batterier är framtiden för D/E ubåtar får tiden utvisa. Själv är jag lite tveksam med tanke på risken för brand eller explosion om batterierna skulle skadas. /Per
  10. Perman

    Flottans framtid?

    Nåt köp från hyllan tror jag inte är aktuellt åtminstone vad gäller ersättningen av GLE och SVL. Däremot så är köp från hyllan/utlandet troligen bästa lösningen vad gäller omsättningen av patrullfartygen STO och MMÖ. I pressmeddelandet på regeringens hemsida räknas flera för marinen intressanta projekt upp där FM ska inkomma med ett kompletterande budgetunderlag för 2021. Ersättningen av korvetterna nämns dock bara som hastigast. Uppdrag till Försvarsmakten om att inkomma med kompletterande budgetunderlag för 2021 Konstigt sätt att uttrycka sig om Koster-klassen. Precis som om det gällde just specifikt bara HMS Koster. Tidigare har man talat om en livstidsförlängning av Spårö och Sturkö. /Per
  11. Det är kanske är nån form av från hyllan köp? Jag kan ju inget om fartyg så vad vet jag. Eller vet och fasa utlösa det av optionen på Visby nr6.
  12. Enligt DN ska två arméförband skapas, varav ett infanteriregemente i Östersund och ett artilleriförband (en skola?) i Kristinehamn. I praktiken återupprättade förband då? I alla fall Jägarregementet I5. Om det nu blir ett sådant. Dessutom "utreds" två nya korvetter (typ) https://www.dn.se/nyheter/sverige/ostersund-och-kristinehamn-far-nya-militara-forband/
  13. Perman

    Flottans framtid?

    Östersund och Kristinehamn får nya militära förband Låter nästan för bra för att vara sant, så förmodligen är det inte det. Att man ska kunna leverera två nya fartyg under senare delen av 2020-talet tror jag inte på. I så fall måste man påbörja projektering och anskaffning omedelbart och det lär knappast hända. /Per
  14. Håkan Palm jobbar som sjöman på HMS Ven. När övriga Sverige sjöng ”små grodorna” och plockade blommor satt Håkan i stridsledningscentralen på ett av marinens fartyg och guppade fram på Östersjön. Vad gör fartygen där ute och varför är det så viktigt att vi inte ens kan fira midsommar? Varje dag rör sig över 4 000 fartyg i Östersjön. Det är ett myller av handelsfartyg, passagerarfärjor, fritidsbåtar och även militära enheter från olika nationer. För att överblicka och skapa en god lägesbild av vad som sker runt Sveriges gränser deltar marinen i en ständigt pågående sjöövervakningsoperation. − Det spelar ingen roll om det är midsommar, julafton eller coronapandemi. Försvarsmakten har alltid resurser i gång, som exempelvis fartyg ute till sjöss för att samla information och bidra till den gemensamma lägesbilden, säger Jon Wikingsson, chef för Fjärde sjöstridsflottiljen. Porträtt En självklarhet Försvarsmakten övar ofta för att bli bättre på att kunna försvara Sveriges territoriella integritet. För marinen och i synnerhet flottans fartyg är verksamheten skarp så fort tamparna lämnar kajen. − Fartygen är alltid insatsberedda och även om vi övar så genomförs skarp sjöövervakning samtidigt. Med hjälp av spaningsradar, fasta radarsystem och information från andra myndigheter och även andra nationer kan vi skapa oss en bra lägesbild över Östersjön, säger Wikingsson. För Håkan Palm och övriga i besättningen på HMS Ven är det givetvis tråkigt att missa en av årets stora högtider. − Det är helt klart surt men ändå självklart att vi gör det här, man bidrar med sitt såklart. Sen är det någon annans tur över julen och påsken och så vidare. På midsommarafton var vi i Stockholms skärgård så vi fick en liten del av sommar vi också. På kvällen åt vi middag med hela besättningen och körde sjukamp i sjömanskap, säger Palm. Märkligt uppträdande Ofta använder civila större fartyg AIS (Automatic Identification System) som visar fartygets namn, storlek, position, kurs och fart genom att skicka en signal till alla andra. Militära fartyg har ofta sin AIS avstängd och är därför lite svårare att se. − Marinens fartyg åker ut och tittar på det som avviker från normalbilden. Det kan vara andra nationers stridsfartyg som rör sig nära den svenska gränsen eller civila fartyg som uppträder märkligt. Vi hjälper också andra myndigheter med information när det efterfrågas, säger Wikingsson. Singelbild Hela besättningen är inte inblandad i själva sjöövervakningen som görs från datorer i fartygets stridsledningscentral och optiskt med kikare från manöverbryggan. Det blir ett gyllene tillfälle att träna andra färdigheter för de som inte övervakar lägesbilden. − När vi är på större övningar blir vi låsta i olika moment som ska genomföras tillsammans med andra. Under sjöövervakningspass får vi mer tid att öva internt i besättningen. Jag har bland annat övat navigation inför kommande studier, säger Palm. Läs hela inlägget här >>
  15. Dagarna tickar på och det är inte alltid lätt att vara borta från nära och kära. Idag delar en av våra kollegor med sig av ett brev hem. ”Det är 47 grader varmt, jag står i en lång matkö med heltäckande uniform, ansiktsmask, solglasögon och den ljusblåa FN-kepsen. På vägen in i matsalen tvättas händerna noggrant, spritning av händer och sen läggs maten upp på plasttallriken enligt de pekningar jag gör från behörigt avstånd. Matsalen, som i vanliga fall sannolikt är både trång och högljudd, är nu omöblerad. Bord och stolar är utspridda så att man aldrig kommer närmre än 1.5 meter ifrån närmaste kamrat. Först när jag sätter mig ner för att ta den första tuggan av min mat åker ansiktsmasken av. Varför är jag här, i ett afrikanskt ökenlandskap mitt under coronapandemin? Borde jag inte vara hemma med dig, som nu är hemma helt själv? Det är nu två månader sedan jag firade din födelsedag. Två månader sedan jag åkte hemifrån för att bli satt i karantän inför rotationen till Mali. Två månader då du har jobbat hemifrån, ansvarat för allt hushållsarbet och dessutom haft restriktioner i hur du får umgås med nära och kära. Jag har hunnit rotera ner till Mali och vi har påbörjat vårt jobb med att etablera det svenska FN-bidraget i Gao. Ett jobb som ofta känns övermäktigt och som ständigt kompliceras på grund av pandemins följder. Transporter försenas, resor blir inställda och det som planeras går i kras redan innan det påbörjats. De ständigt förändrade förutsättningarna gör det ibland svårt att tänka sig att det kommer att gå att bli klar med etableringen inom utsatt tid. Men vi måste lyckas – och vi kommer att lyckas! Nästan dagligen får vi nya rapporter om rån, kidnappningar, våldtäkter och dödliga attacker mot olika folkgrupper och byar. Terroristgrupper och banditer fortsätter att utöva sin makt och inflytande i landet. Det är de bra sakerna som stannar upp under pandemin, inte de dåliga. Det dåliga och destruktiva tar fart, blossar upp och sprider sig. Arbetslösheten, fattigdomen och svälten, som för varje dag blir mer omfattande gör vår och FN:s uppgift både svårare och viktigare. Det är vi, de svenska soldaterna som tillhör Mali 12 som har uppgiften att säkerställa att Sverige kan fortsätta att ge ett aktivt och viktigt stöd till FN; att vända den negativa utvecklingen i Mali och i slutändan få landet att kunna stå på egna ben. Det är därför jag och alla mina kollegor är här i Mali och tjänstgör för FN under coronapandemin. Så, älskling jag ringer imorgon igen. Sen ses vi till vintern när vi är klara med vårt arbete här nere.” En soldat/officer i Mali 12 Läsa hela inlägget här >>
  16. Last week
  17. Den finns inte i försvarsmakten och har således inte något svenskt namn
  18. Leveransen av den första ubåten av Invincible klass till RSN har flyttats fram från 2021 till 2022. First German Invincible-class submarine to be delivered to Singapore Navy in 2022 Enligt Janes så beror förseningen på covid 19: Helicopter, submarine deliveries to Singapore delayed because of Covid-19 Om detta kommer att påverka hur man gör med Archer klassen och i förlängningen ev. beröra försäljningen av sv SÖD klassen till Polen återstår att se. Om leveransen av Invincible klassen nu försenas så har det väl om möjligt blivit än viktigare för RSN att behålla Archer-klassen så länge som möjligt. /Per
  19. If it ain't broken, don't fix it! Skämt åsido, det har skett vissa mindre uppdateringar av 57mm/mk3 sedan produktlanseringen. Men det har rört sig om ersättning av komponenter som inte finns att få tag i längre. Sedan har Bofors flera möjliga uppdateringar/modifieringar för 57:an på ritbordet, men än så länge har ingen kund efterfrågat dessa. Bofors är ju ett förhållandevis litet företag, så de har inte ingenjörer och ekonomi nog för att kunna utveckla flera nya system samtidigt, men då 40mm/mk4 nu är färdigutvecklad och har börjat sälja hyfsat på marknaden så kommer sannolikt 57:an få en del uppmärksamhet framöver - både vad gäller pjäsen i sig men även när det gäller ammunitionen. 57:an har ju dessutom tagit en hel del stora kontrakt på senare år (US NAVY, USGC och nu senast förhoppningsvis Royal Navy!), så sannolikheten att någon är villig att betala för vidareutveckling har ju ökat en del. 40mm/mk2 var inte så mycket en utveckling/uppgradering som en livstidsförlängning av FM:s pjäser. Den är inget som Bofors (mig veterligen!) har marknadsfört, och det mesta av själva arbetet skedde på FMV:s egen pjäsverkstad. Modifieringen bestod främst av en ny pjäskupol och en översyn av elsystemet. Bofors har sedan tidigt 90-tal på marinsidan tagit fram och marknadsfört 40mm pjäserna Sea Trinity, mk3 och nu senast mk4.
  20. Ingen har försökt skylla ifrån sig, försöker bara förklara hur det fungerar! Det är INTE Försvarsmakten som förhandlar med industrin. Det är INTE Försvarsmakten som skriver avtalet med industrin. Det är INTE försvarsmakten som tar fram de tekniska specifikationerna. Det är INTE försvarsmakten som projektleder framtagandet av ny materiel. Allt detta är den externa myndigheten FMV ansvariga för! FM beställer en produkt av FMV, i denna beställning talar FM bl.a. om vad man vill att produkten ska kunna lösa, i vilka miljöer den ska kunna lösa dessa, hur ofta den ska kunna lösa dessa samt hur mycket pengar man får spendera. Därefter är det FMV som tar fram faktiska tekniska specifikationer, förhandlar med industrin, skriver avtal, projektleder, leveranstestar och till slut levererar en färdig produkt till FM. Såklart sker återkoppling och uppföljning mellan FM och FMV under projektets gång, men det är FMV som är ansvarig och som sköter kontakterna med industrin. I just detta fallet är det heller inte tekniska problem som är källan till kostnadsökningen, utan att SAAB inte har lyckats sälja sin design till någon utländsk kund inom den tidsgräns (juli 2019!) som stipulerades i avtalet med svenska staten. Därmed har SAAB valt att i enlighet med exportklausulen i avtalet omförhandla priset för våra två ubåtar. Genom en enkel jämförelse med vad motsvarande ubåtar utomlands kostar så bör FMV insett att ett pris på 4,1miljarder per båt inte var realistiskt, den senaste versionen av 212 klassen (212CD!) kostar t.ex. runt 5,8 miljarder styck. Sannolikt var detta en medveten och kalkylerad risk från Regering och FMV, där man genom att vara första kund hoppades kunna hjälpa SAAB sälja designen utomlands mot att själva få ett bättre pris. Dock borde man varit mer realistiska och insett att detta skulle bli väldigt svårt för SAAB att slå sig i på en liten marknad som redan domineras av två betydligt större företag (tyska TKMS resp. franska Naval Group!) som båda erbjuder beprövade konstruktioner som redan är i bruk i flera länder. Nu ser det ju dock rätt lovande ut för SAAB i Nederländernas upphandling av nya ubåtar, främst eftersom SAAB har fördelen att inom ramen för upphandlingen ha slagit sig ihop med Damen, som ju är Hollands största varv och därigenom är ett starkt förhandlingskort, tyvärr är det ju oavsett för sent och vi kommer få betala fullpris för våra båtar ändå... På vilket sätt är detta omöjligt nu? Förutom då att IDAS var en teknikdemonstrator bekostad av främst tysk försvarsindustri, och inte finns som färdig produkt idag! Tyskland beställde i slutet av 2019, som första (och än så länge enda!) kund, vidareutveckling av IDAS till ett faktiskt användbart system. Första leverans planeras ske tidigast 2024... Som konstaterats ovan så är inte A 26 dyrare än motsvarande utländska båtar. Det finns dessutom idag inga som helst autonoma system som kan lösa en ubåts uppgifter. Folk har en otrolig övertro på vad autonoma system kan lösa, men tekniken är långt ifrån där idag. Däremot är A 26 i.o.m. sin sluss otroligt väl lämpad för att kunna nyttja diverse obemannade system som stöd för spaning och underrättelseinhämtning. Nu vet vi ju inte hur mycket en mindre ubåt som t.ex. den i tråden nämnda Pelagic versionen faktiskt skulle kosta, men jag är tveksam till att den faktiskt blir så mycket billigare att det blir pengar över till att köpa en hel båt till. Anledningen till att A 26 är något större än tidigare svenska ubåtar är för att FM ville ha längre uthållighet och högre transithastighet, detta för att öka tiden i operationsområdet. Därmed är A 26 något längre än sin föregångare för att få plats med en tredje Stirlingmotor och större bränsletankar, LOX- tankar samt övriga förråd. Om ubåten kan kvarstanna i operationsområdet en längre tid så behöver hon inte avlösas lika ofta, och högre transithastighet gör att hon snabbare kan ta sig till och/eller från operationsområdet. Hon kan också bära fler och/eller större sensorer m.m. Alltså kan mycket väl en större ubåt i.o.m. sin större uthållighet övervaka ett område både effektivare och mer kostnadseffektivt jämfört med två eller tre mindre ubåtar, då alla dessa inte kan vara i området samtidigt utan måste turas om och lösa av varandra. Eftersom ubåten är som mest sårbar när den är i hamn för förrådskomplettering, så innebär också utökad uthållighet att ubåten inte behöver utsätta sig för den risken lika ofta. Med det sagt är kvantitet också en kvalitet, och en high/low mix likt Perman föreslår skulle absolut vara en väg framåt när A 19 klassen ska ersättas. GBG och KMR bör vi inte lägga en enda krona på, det skulle kosta otroligt mycket pengar att få dem i brukbart skick igen. Om det är patrullbåtar vi vill ha så finns det modernare konstruktioner tillgängliga från utländska varv till betydligt lägre kostnad. Och någon färdig besättning finns det definitivt inte till GBG/KMR... Samma sak här, vore otroligt dyrt och ineffektivt! Dessutom är fartygen som sig olämpliga i rollen då de är på tok för långsamma. Bättre då att satsa på några nybyggda fartyg likt Damens Stanpatrol 4708, en beprövad och ändamålsenlig konstruktion specifikt konstruerad för sjöövervakning. Beroende på utrustningsnivå kostar en nybyggd sådan runt 300-400 miljoner. GBG/KMR är kostnadsberäknade till över två miljarder styck för att få i motsvarande nivå som GLE/SVL, så säg kanske runt 1,5 miljard styck som patrullfartyg, då de inte behöver samma uppgraderingar av sensorer, vapensystem och ledningsförmåga.
  21. Tack för info! En sak som förundrat mig är varför det uppenbart inte sker någon uppgradering eller modernisering av 57 mm Mk 3 pjäsen. Andra kanontillverkare verkar regelbundet uppgradera och förbättra sina kanonsystem, men Bofors 57 mm Mk 3 har vad jag vet varit oförändrad i ett par decennier nu. Enligt eng wiki så designades den 1995 och blev operativ 2000 på HMS Visby. Man kan jämföra med Leonardos 76/62 (f d Oto Melara) pjäs som vidareutvecklats i tre generationer (Compact, Super rapido och Strales) sedan introduktionen. Dessutom så har man tagit fram s. k. update kits till den äldre Compact versionen som höjer eldhastigheten. Även ammunitionen har utvecklats enormt och omfattar nu VULCANO ammunition med dubbla räckvidden och DART pilar som sägs vara effektiva mot robotar. Bofors har även utvecklat sin 40 mm pjäs i Mk 2 (som var ett initiativ från FMV), Mk 3 och Mk 4 versioner. /Per
  22. Perman

    Royal Marines

    Royal Marines kommer kanske att i stort sett upplösas om Boris Johnson's försvarsplan får genomslag: Army ‘to be cut by 20,000’ if No 10 plan is approved (betalartikel men en del kan läsas) Alla engelska departement måste spara minst 5%. Inom försvaret ska man i stället satsa på cyber krigföring, rymden och artificial intelligence. TROOPS AXED Army to be slashed by 20,000 under new plans by defence chiefs /Per
  23. Kanadensarna har mycket riktigt modifierat sina mk2 till mk3B standard i samband med Halifax klassens HTM. I praktiken innebär detta att pjäserna skickades tillbaka till Bofors som monterade isär hela kanonen ner till minsta delkomponent och renoverade eller bytte ut samtliga delar. Förutom att man bytt ut den hårdvara i pjäsen som skiljer mellan mk2 och mk3B har man också bytt samtliga slitdelar samt kringsystem som släpringsdon och kraftenhet. Mekaniskt är Mk2 och mk3 så gott som identiska, det som skiljer är hydraulsystemet, kontroll och riktsystemet (från analogt till digitalt!), pjäskupolen samt förstås tillkomsten av PFP-enheten (den del som programmerar 3P granaterna!). De kanadensiska pjäserna skiljer sig förövrigt något från standardpjäserna då deras pjäskupoler är förstärkta med extra stödbalkar i fronten , för att bättre tåla överbrytande sjö. Det var ett alternativ som undersöktes innan man beställde 40mm/mk4 pjäserna. Det ansågs dock för dyrt då priset för att modifiera bara två pjäser inte skilde sig särskilt mycket från att köpa två helt nya 57mm/mk3B, vilket det inte fanns pengar till. Kanadensarna fick ner priset mer då de renoverade betydligt fler pjäser (14 stycken vill jag minnas!).
  24. Varför är det så, att denna typ av internationella nyheter av allmänintresse alltid når mig via forum och bloggar (och aldrig via skattefinansierad högkvalitativ och oberoende nyhetsrapportering?)
  25. Han har länge varit en del av Försvarsmakten, men efter flera år i Armén med tjänstgöring i bland annat Mali så bytte han spår och klev in i Marinen. Victor Henning kommer nästa år vara färdigutbildad robotplutonchef vid Amfibieregementet och är nu mer motiverad än någonsin. – Det finns en otrolig framåtanda här, man påverkas […] Läsa hela inlägget här >>
  26. Som den misslyckade svenska försvarpolitiken... Totalhaveri! https://nxt.blt.se/ledare/forsvaret-ska-inte-vara-en-budgetregulator
  27. Helicopter Ch-47 Failure (kunde inte låta bli att posta) /Per
  28. Eller: https://corporalfrisk.com/2018/12/11/a-northern-heavy-lift/
  1. Load more activity


×
×
  • Create New...