Jump to content

All Activity

This stream auto-updates     

  1. Today
  2. Yesterday
  3. Eftersom sergeanter blir en befälsgrad så bör inte nuvarande sergeanter fortsätta vara det, min gissning är att sergeanter idag blir furirer och 1e sergeanter blir överfurirer, medans då tex nya specialistofficerare utnämns till sergeanter och efter kanske något år i tjänst befordras till översergeant. För ställföreträdande gruppchefer i hemvärnet införs vicekorpraler/korpraler och ordinarie gruppchefer blir furirer. Men det är bara vilda gissningar från min sida.
  4. Någon som på djupet kan förklara vad det nya gradsystemet i praktiken innebär? https://sempermiles.se/forsvarsnyheter-om-mtrl/graderna-for-meniga-gruppbefal-och-specialistofficerare-justeras/ Furir och över furir återkommer t.ex. Men förra gången när furir försvann, då blev furirer sergeanter med tre vinklar på gradbeteckningen. Men nu, vad blir de, blir de fortsatt sergeanter eller ska de gå tillbaka till furir eller över furir? Någon med lite insikt i frågan?
  5. Ett litet påhak till artikeln, en 45 minutersintervju med en finsk MIG-pilot: Allmänbildande och underhållande om inte annat.
  6. Tolv timmar efter att en av huvudrotationerna för Mali 10 anlänt, gick larmet och FN:s supercamp besköts med en granat. 48 timmar senare sammanfattar Jimmy Ågesjö, bataljonsförvaltare på Mali 10 sina intryck från händelsen. – Det visar på uppgiftens allvar, men också på hur bra övade vi är på detta. Och hur samlade och lugna alla är, säger han. Jimmy Ågesjö, bataljonsförvaltare för Mali 10 upplever att hans personal är lugna och samlade efter fredagens händelse. Bataljonsförvaltaren för Mali 10 låg fortfarande i sin säng när larmet gick. Hans första tanke? – Ska jag vara helt ärlig? Jag tänkte ”det är väldigt hög svansföring av Mali 09 att lägga en övning såhär tidigt”. Men efter någon sekund slutade jag tänka så. Istället kände jag en viss frustration över att jag inte hade fått en tydlig roll i försvaret av vår camp än, säger han. Det här är Jimmy Ågesjös fjärde mission, efter Kosovo, Liberia och Afghanistan. Och under den sistnämnda var han med om något liknande. – Därför kände jag en viss lättnad när det stod klart att nedslaget låg så långt borta från oss och inte i närheten av bebyggelse eller personal, säger han. Mentalt förberedda Väl i skyddsrummet mötte han både personal ur Mali 09 och Mali 10. Att möta de sistnämnda gjorde honom lite extra glad. – Glad för att de var i skyddsrummen så snabbt och glad över att de var så lugna och samlade. Det här är en händelse som vi övat på under utbildningen, på campförsvar och enskilda agerande till hur alla tillsammans löser uppgifter. Och det är en händelse som vi alla är mentalt förberedda på, från det att vi kliver av flygplanet här. Agerat, reagerat – och bearbetat Två dygn efter beskjutningen har Jimmy Ågesjö hunnit prata med i stort sett alla medlemmar ur Mali 10. Och han är trygg i hur Mali 10 agerat och reagerat. – Jag upplever att alla reagerat normalt, att Mali 10 är lugna och samlade, att man spontant börjat debriefa redan i skyddsrummen. Mali 10 – liksom Mali 09 – har sedan i olika gruppkonstellationer gått igenom händelsen strukturerat och pratat igenom den. – Här är gruppen och kamratskapen en mycket viktig faktor i det arbetet. Jag känner att om något sådant här skulle hända, var det väldigt bra att det hände såhär. Fortsätter enligt plan De kommande dagarna fortsätter överlämningsprogrammet, som inte påverkats. – Det är för övrigt väldigt välorganiserat och intensivt, ett stort tack till Mali 09. Men fredagsmorgonen skulle kunna sammanfattas i att vi först satt i skyddsrum, sen gick och åt frukost. Vi fortsätter enligt plan och ser fram emot att få ner ännu fler kollegor från Mali 10 nästa vecka, säger Jimmy Ågesjö, bataljonsförvaltare Mali 10. Mali 09 har fortfarande befälet för insatsen ända fram till överlämningsceremonin och Magnus Frykvall, kontingentschef för Mali 09, delar Jimmys uppfattning. – Alla ur Mali 09 och Mali 10 agerade lugnt och säkert. Nu fortsätter överlämningsprogrammet som planerat, säger han. Läsa hela inlägget här >>
  7. Snart är det dags för veterandagen och dagen till ära kommer vi att synas på film, i filmen kommer vi att hedra våra veteraner. Filmen är producerad av ett afghanskt filmteam som mentoreras av en tysk enhet här på campen. I skrivande stund så klipps filmen och vi kommer med spänning ta del av den under de närmsta dagarna. Tanken är att visa filmen på veterandagen vid Sjöhistoriska den 29 maj. Medverkande i filmen är Patric, Lovisa, Stig, Arash och Niklas. Hedra våra veteraner på veterandagen Vi hoppas du dyker upp på veterandagen, om du är intresserad hittar du mer information här: https://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/uppvisningar-och-evenemang/veterandagen/ Kan du inte vara med på plats så kommer den livesändas på nätet. Och glöm inte att hissa flaggan, veterandagen är en allmän flaggdag sedan förra året. Henrik Eskilsson, PAO, FS 37 Läs hela inlägget här >>
  8. Last week
  9. https://www.vasabladet.fi/Artikel/Visa/59309 En finsk pilot berättar om hur en grupp på 15 finska piloter fick bege sig till Kazakstan för att lära sig flyga Mig-21 i början av 60-talet.
  10. Med detta inlägg tackar Mali 09 för sig på Malibloggen och lämnar nu över kameran och tangentbordet till Mali 10. Det har varit varma, intensiva och lärorika månader för samtliga och vi hade inte kunnat genomföra insatsen om det inte vore för allt det stöd som vi fått från er anhöriga hemma i Sverige. Ni är i högsta grad en del av insatsen och tack för att ni läst, kommenterat och skickat varma hälsningar till oss. Förutom en ordentlig överlämning till våra kollegor på Mali 10 så återstår hemrotation och hemkomstverksamhet. Vi ser fram emot att träffa er alla på medaljceremonin. Huvuddelen av Mali 09 uppställda strax innan julfirande. Läsa hela inlägget här >>
  11. Jag vet en extra på detta och ja det är länge sen detta postades men måste ju adda till listan ^^ "Kort Lätt AttackSame" (Är själv ½ same så bli inte upprörda)
  12. Idag tog 29 studerande vid den Högre specialistofficersutbildningen (HSOU) på Militärhögskolan Halmstad examen under högtidliga och festliga former. De nyblivna förvaltarna tillhör en relativt ny, viktig och växande skara som är en viktig del av Försvarsmaktens trebefälssystem. HSOU har bara funnits i fyra år och är den högsta utbildningen för specialistofficerare. – Det har varit ett väldigt roligt och utvecklande utbildningsår, sammanfattar Isabell Frimodig, förvaltare på Norrbottens flygflottilj, F 21. Det är få förunnat i vuxen ålder att få satsa på sig själv och sin egen utveckling på det här sättet. Det har varit fantastiskt att få träffa alla kurskamrater från samtliga försvarsgrenar, alla specialister på sina områden, som tillsammans står för en otroligt stor samlad kunskap och erfarenhet som jag kan inspireras av. Den stora vinsten – kunskapsöverspridning och kontaktnät Utbildningen genomförs med ett inledande gemensamt skede på Militärhögskolan Halmstad (MHS H) med ämnen som ledarskap, krigsvetenskap, taktik och totalförsvarskunskap. Sedan följer ett fördjupande försvarsgrensskede på respektive stridsskola och sist knyts säcken ihop med ett syntesskede för alla i MHS H regi, ett skede som i år bland annat inkluderade förra veckans fältövning på Gotland med fokus på gemensamma operationer och Totalförsvaret. – Den stora belöningen är att kunna lära av mina kurskamrater som representerar 27 andra kompetensområden, konstaterar Erik Springer Engdahl, förvaltare på Totalförsvarets skyddscentrum. Eftersom jag tillhör ett lite ”smalare” funktionsförband har det här året gett mig en betydligt större bredd och ett större djup, men inte minst ett mycket värdefullt kontaktnät som jag kommer att kunna nyttja när jag behöver det i framtiden! Förvaltare – roll med potential Försvarsberedningens rapport som just kommit indikerar kommande tillväxt av Försvarsmaktens krigsförband. – Tillväxt startar med personalen, konstaterar Försvarsmaktens utbildningschef, generalmajor Anders Callert. Viktigast för mig är tillväxten av yrkesofficerare och där har vi fått ett mycket betydelsefullt tillskott av dugliga högre specialistofficerare i form av förvaltare idag. De står för en stor och djup yrkesskicklighet och är mycket viktiga när vi ska bygga krigsförbandens krigsduglighet. Målet med HSOU är att de nyblivna förvaltarna ska kunna gå in i en rådgivande roll till högre chef och att kunna ingå i en stab som stabsmedlem. Förvaltarrollen är under stor utveckling där möjligheten att påverka befattningens utformning fortfarande är stor. Flera av årets studerande tillträder en helt ny befattning som kompani- eller bataljonsförvaltare i sina respektive organisationer. – Vi är inte klara med exakt hur min roll ska se ut, men jag kommer bland annat att stå för kontinuitet när det gäller förbands- och funktionsutveckling på flygbaskompaniet eftersom jag kommer att vara kvar längre i min befattning än mina högre chefer, berättar Isabell Frimodig. Det blir bland annat min roll att hålla koll på var vi kommer ifrån och vart vi ska. – Det här är ett naturligt steg för mig i ”specialistofficerstrappan”, konstaterar Erik Springer Engdahl. Jag ser också fram emot att kunna vara med och påverka och forma mitt förband och det behöver jag komma upp en nivå för att kunna göra på allvar. – Den här utbildningen öppnar dörrar för en helt ny typ av befattningar för en specialistofficer, förklarar Olle Odh, som tillträder som förste utbildningsofficer i flottiljstaben på Fjärde sjöstridsflottiljen. Det känns bra att kunna tydliggöra en möjlig yrkesväg som föregångsperson, men det är viktigt att man känner efter vad man verkligen vill. Det här valet kan också stänga dörrar, till fartygstjänst till exempel i mitt fall. Det är inte ett bättre eller finare val. Det är ett annat val. Läs hela inlägget här >>
  13. Stig tillsammans med en av de ansvariga officerarna som vi utbildar. Vårt uppdrag är att stödja Afghanistan med att bygga upp en egen säkerhetsstruktur. Stig som ingår i FS 37 har en gedigen bakgrund inom underrättelsetjänst och har genomfört ett flertal insatser tidigare. Hans jobb består bland annat av att genomföra och bygga upp utbildningar så att afghanerna blir duktiga på underrättelseinhämtning. För afghanerna innebär det att de lär sig att spana, övervaka och avlyssna motståndaren med olika tekniska hjälpmedel. Denna vecka har afghanerna genomfört och avslutat en analysutbildning, därför var det dags att dela ut diplom. Det var mycket stolta officerare och soldater som tog emot diplom från våra mentorer. Vi kommer fortsätta att stödja våra afghanska kollegor i deras dagliga arbete, för att de ska arbeta upp rutiner och praktisera det de lärt sig, säger Stig. Major ur bataljonen som var mycket stolt när han fick diplom från den svenska kontingenten. Plutonchef som genomfört utbildningen och stolt visar upp sitt diplom. En av de underofficerare vi mentorerat gör tummen upp till den hemvändande rådgivaren. Läs hela inlägget här >>
  14. Försvarsmakten är i stort behov av nya officerare. Och antalet studerande, som benämns kadetter, väntas öka framöver. Under de tre åren kadetten studerar är det högt tempo och mycket som ska läras, men allt ryms inte i programmet. Så vad är viktigast och vad förväntas egentligen en nyutexaminerad officer kunna? Det och en del annat diskuterade ett internationellt nätverk av militärakademier på Militärhögskolan Karlberg i veckan. För att bli yrkesofficerare och fänrik i Försvarsmakten måste du gå Försvarshögskolans treåriga officersprogram och spendera den största delen av den tiden på Militärhögskolan Karlberg. Utbildningen har anor, riktigt gamla anor, närmare exakt 226 år. Under den tiden har synen på vad en officer är förändrats rejält och utbildningen har förändrats vartefter. Exempel på det är att ridning inte längre är obligatoriskt. Inte heller är uppförandet på baler betygsgrundande. I stället har utbildningen anpassats till modernt ledarskap och krigföring. Men hur ska utbildningen anpassas till den snabbt förändrande synen på krigföring och samhällets utveckling? De frågorna ställer sig många militärakademier över hela världen. För att hjälpas åt och lära av varandra finns sedan 2007 en konferensserie med namnet Isoma (International Symposium of Military Academies) inom samarbetsorganisationen Iama (International Association of Military Academies). Konferenserna hålls vartannat år och värdskapet byts efter varje konferens. I år var det Sveriges och Militärhögskolan Karlbergs tur att vara arrangör. Iama grundades av Sydkorea och Isoma-konferenser har sedan 2007 hållits även i Frankrike, Colombia, Sydkorea, Spanien och Kanada. − Att planera och genomföra en internationell konferens som Isoma är en härlig utmaning! Sett till responsen från deltagarna så får vi dra slutsatsen att det blev ett lyckat arrangemang. Att se deltagarnas engagemang och vilja att dela med sig av sina erfarenheter var stort. Att träffas på detta sätt, diskutera och dra erfarenheter är definintivt en framgångsfaktor i vår egen utveckling av officersutbildning säger Kennet Persson, projektansvarig för Isoma 2019. Under konferensen hölls 16 föreläsningar, utöver välkomst och avslutningstal. Föreläsningarna hölls, till arrangörens stora glädje, av både kadetter, erfarna officerare och professorer. Och de hölls av deltagare från hela 12 länder, och en av dessa var Arbenita Haxholli, kadett från Kosovo Forces Defence Academy. − Konferensen var en fantastisk upplevelse för mig och jag har lärt mig mycket. Det har varit som en öppen bok för mig, alla frågor jag haft har jag kunna ställa till någon av deltagarna och fått svar på direkt. Det har varit så enkelt att lära! Vad som varit intressantast? Jag visste att det fanns kulturella skillnader mellan olika länder, men jag visste inte att de var så stora. Till exempel i hur kadetter behandlas på olika skolor. Vissa skäller ut sina kadetter, medan andra hanterar dem respektfullt säger Arbenita Haxholli. Med på konferensen var cirka 60 utländska gäster från 18 länder från alla världens bebodda kontinenter. Utöver dessa fanns även en grupp svenska deltagare. Konferensen pågick från måndag kväll till och med torsdag lunch. Nästa konferens 2021 hålls i Vermont, USA. Läs hela inlägget här >>
  15. Under fredagsmorgonen utsattes FN:s internationella supercamp, där även den svenska campen ligger, för beskjutning med en granat. Granatnedslaget var inte i närheten av bebyggelse eller personal. Alla i det svenska styrkebidraget, både ur Mali 09 och Mali 10, är inräknade och oskadda. – Jag känner mig trygg i våra säkerhetsrutiner och alla agerade lugnt och säkert, säger Magnus Frykvall, CO Mali 09. Bild från en av många campförsvarsövningar som Mali 09 genomför. Läsa hela inlägget här >>
  16. Ja jag tror vi kommer att behöva minjaktsdrönare liksom moderfartyg för dessa, men jag tror inte vi behöver så stora minröjningsfartyg. Dessa är med all sannolikhet avsedda mer som moderfartyg för olika obemannade minröjningssystem, och ska kunna operera ensamma över stora avstånd utan stödfartyg. Kockums MCMV 80 på 1.250 ton är nog en bra avvägning för svenska behov både vad gäller storlek som drönarmoderfartyg/konv minjaktfartyg och vad gäller egenskyddet. Belgiska fartygens egenskydd är ju ett skämt. Man kan notera att för att gardera sig så har Kockums även tagit fram en uppdaterad Koster i form av MCMV 52, för den händelse att den marina budgeten inte kommer att medge beställning av den större MCMV 80. MCMV 52 är säkert också framtagen för export till länder (läs: Brasilien) som inte anser sig behöva eller inte har råd med stora moderfartyg för minröjningsdrönare. Den lilla MCMV 52 på 550 ton har troligen bättre egenskydd än de belgiska fartygen på 2.800 ton. /Per
  17. Svenska Styrsöklassen och Kosterklassen har ett deplacement på 250 ton respektive 350 ton. Hur kommer det sig att Belgien och Nederländerna behöver så stora fartyg? Kommer Sverige också att behöva drönare för minröjning?
  18. Belgian MoD notifies Belgium Naval and Robotics the supply contract for 12 minehunters Belgian, Dutch minehunter contract officially awarded Naval news på Instagram Grovt räknat i tonnage så tredubblar Belgien sin minröjningsflotta, medan Nederländerna femdubblar sin. Ser ut som om minjaktfartygen på 2.800 ton bara får en 30-35 mm kanon med enklare eldledning föröver. Jämför med Kockum's MCMV 80 på "bara" 1.250 ton, men som ändå har en Bofors 57 mm Mk 3 med tillhörande radareldledning. /Per Mission focused and flexible (MCMV 80 på SAAB Kockums hemsida) /Per
  19. - Vi har tagit ytterligare ett steg i utvecklingen av arméns förmåga i fält. Våra förband har fått öva i större sammanhang och vi har nu lagt en bra grund för att kunna tillväxa, säger Bengt Alexandersson som varit övningsledare för årets övning Våreld som precis har avslutats. Övningen inleddes med ett skede där elever från våra skolor truppförde förbanden för att sedan övergå i ett skede där andra brigaden ledde förbanden. Runt om övningsfältet börjar verksamheten återgår till det vanliga. Alla förband som varit med i årets övning Våreld har återvänt till sina hemmaförband. Nu återstår vård av all materiel och utvärdering av uppgifterna. – Vi har kunnat öva en stor del av förbanden i armén på ett mycket bra sätt. För att utveckla arméns förmåga i fält måste vi fortsätta att öva olika förmågor och funktioner tillsammans. Våra erfarenheter ska vi dra lärdom av så att vi lägger en bra grund för att kunna tillväxa ytterligare. Större och fler övningar är en viktig prioritering, säger Bengt Alexandersson. Årets Våreld var också slutövning för de rekryter som ryckt in efter att värnplikten återinfördes förra året. För deras del återstår ett par veckor innan det är dags att lämna in utrustning och gå ut genom grindarna. En del av dem kommer tillbaka för en fortsättning i Försvarsmakten och för andra blir det civila arbetslivet som gäller. Övningen har genomförts på och omkring övningsfält i Skövde, Karlsborg, Råda, Skillingaryd och Remmene. Många har kunnat se delar av övningen och även påverkats av bland annat trafik. – Vi uppskattar den förståelse och tålamod som alla runt omkring oss har visat. Allt från markägare som har upplåtit mark till trafikanter som har visat hänsyn. Vi kommer framöver öva mer och med större förband och vi vill fortsätta göra detta med hänsyn och respekt för dem omkring oss. Det är för dem vi finns till, vi övar för att kunna försvara vårt land, avslutar Bengt Alexandersson. Läs hela inlägget här >>
  20. Strax över 2000 deltagare fördelat på 14 olika länder. Under övning Bold Quest 19.1 har de olika deltagande länderna getts möjlighet att verifiera teknik och metoder med fokus på interoperabilitet. Försvarsmakten deltog med cirka 100 personer i övningen som hade sitt inledningsskede redan i månadsskiftet april-maj. Övning Bold Quest är avslutad för denna gång. En övning som har drivits av U.S Joint Staff, USA med övningsområden på flera olika platser runt om i Finland. Under övningen testades förmågan till digital interoperabilitet. Fokus har även legat på att kunna kraftsamla eld från flera nationer. Överste Kari Pietiläinen har under övningen varit chef för den del där skarpskjutningarna med indirekta eldförband har genomförts, Rovajärvi skjut- och övningsområde. – Jag har under de senaste 20 åren följt denna typ av digital interoperabilitet, men det är först nu vi börjar kunna se konkreta saker ske. Det ser väldigt positivt ut. Det svenska deltagandet har under övningen varit spritt på framför allt tre platser i Finland. I södra Riihimäki har Försvarsmaktens telekommunikations- och informationssystemförband, FMTIS funnits. Detta medan Försvarsmakten i de norra delarna har verkat både i Sodankylä med olika stabsdelar från bland annat tredje brigadstaben, Norrbottens regemente, men också på Rovajärvi skjut- och övningsfält med Artilleriregementet, A 9. Det har även funnits distribuerat deltagande i övningen, bland annat FM UndSäkC i Uppsala. En tydlig röd tråd För A 9:s del har övningen delats in i tre olika skeenden. I ett första moment testades ledningssystemen i ett labb för att där kunna prövas för att på ett säkert sätt kunna förflytta rätt information mellan nationer. I nästa skede handlade det istället om att angripa de kulturella aspekterna av interoperabilitet, att kunna förstår hur andra länder tänker, genom diskussion och övning av taktiska situationer. Till slut kopplades dessa två delar, de tekniska och kulturella förståelsepunkterna samman genom att med olika länder bland annat skjuta skarp ammunition. På Rovajärvi skjut- och övningsområde har digital interoperabilitet inom indirekt bekämpning testats då de deltagande nationerna har lett eld med finsk, svenskt och belgiska verkanssystem. Under övningen har Daniel Johansson på Artilleriregementet varit ansvarig för och följt upp funktionen indirekt eld. – Vi har under övningen fått en ökad förståelse över vad som kommer att krävas av ett framtida ledningsstödssystem för indirekt bekämpning. För att kunna kravställa systemen har Bold Quest varit en väldigt viktig övning. – Övningsmålen är i all väsentlighet uppfyllda. Vi har skapat förutsättning för fortsatt utveckling av interoperabilitet på våra förband. Samtidigt som årets övning avslutas så planerar vi för fortsatt deltagande i Bold Quest under 2020, avslutade Daniel. Även finska kollegan Kari Pietiläinen summerar och blickar framåt: – Vi ser en tydlig utveckling när det kommer till hur länderna samarbetar idag, det ser verkligen ljust ut. Vi ser fram emot kommande övningar tillsammans med både Sverige och andra länder. Läs hela inlägget här >>
  21. Det bilaterala försvarssamarbetet mellan Finland och Sverige har fördjupats under de senaste åren. I övningen Bold Quest 19.1 ligger fokus på att utveckla, testa och demonstrera den tekniska och metodmässiga interoperabiliteten hos människor och system för ledning, samband, underrättelse- och säkerhetstjänst samt gemensam eldgivning. I dag genomförs finska och svenska försvarsgrens- och förbandsövningar som normal årlig verksamhet. Övningarna innebär allt från krigsspel till kombinerad brigadnivåutbildning. Syftet med Bold Quest är att öva områdena ledning, samband, underrättelse- och säkerhetstjänst samt gemensam eldgivning. Övningen är multinationell men ryms väl i det finsk-svenska försvarssamarbetet med bland annat gemensamma övningsmål. – I Bold Quest 19.1 har vi kunnat öva med svenskar och potentiella andra partners med både teknik och metoder för gemensam verkan och kompabilitet inom våra respektive områden. Vår interoperabilitet har förbättrats men det finns fortfarande arbete att göra, säger finska försvarsmaktens operationschef, generallöjtnant Eero Pyötsiä. 20190522_fise_chiefs_meeting – Syftet med det finsk-svenska samarbetet är att ha beredskap och förmåga att arbeta tillsammans. Bold Quest 19.1 hjälper oss i detta arbete ", säger operationschefen, Försvarsmakten, viceamiral Jan Thörnqvist som just nu besöker övningen. Bold Quest 19.1 avslutas torsdag den 22 maj. Därefter kommer deltagarna att utvärdera erfarenheterna från övningen som bland annat ligger till grund för fortsatt utvecklingen av förmågor som kommer att prövas i nästa försvarsmaktsövning - AURORA 20. – Fokus ligger för närvarande på vår interoperabilitet och dessutom att kunna genomföra gemensamma insatser. Övningen ger oss underlag för att besluta vad vi ska uppnå, hur vi ska mäta det och hur vi uppnår förmågan tillsammans, säger chefen för förbandsproduktionsenheten vid produktionsstaben, generalmajor Anders Callert Läs hela inlägget här >>
  22. Finland är ju likt Sverige ett glest befolkat land och således historiskt använt minor för att kunna säkra/förhindra tillträde till områden. De har ju dessutom en lång landgräns mot Ryssland, som inte har skrivit under Ottawa-konventionen. Finland skrev under Ottawa-konventionen så sent som 2011 (Sist av EU-länderna) och förstörde sina befintliga lager. De har sedan behövt en ersättare för minorna och den nya laddningen är likt Försvarsladdning 21 en övervakad "laddning", inte en mina. ;) Utvecklas av Leijona Instituutti Oy och tillverkas av Oy Forcit Ab. Laddningen väger 5-10 kg hoppar upp 20-30 m och sprider ut 3-4000 splitter och har en verkansradie om ca 25-50 m. https://ls24.fi/lannen-media/puolustusvoimat-investoi-miljoona-euroa-hyppypanokseen-rajahde-ei-tehoa-panssaroituihin-ajoneuvoihin-askeleen-lahempana-miinakauhun-palauttamista Fler artiklar http://www.xinhuanet.com/english/2018-03/09/c_137025787.htm https://sempermiles.se/forsvarsnyheter-om-mtrl/ny-finsk-hoppande-forsvarsladdning-slar-hart-over-100-meter/
  23. Totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum har varit värd för Natos arbetsgrupp för standardisering inom ammunitionsröjning under fem dagar i maj. Sverige är inte medlem i Nato men deltar, inom ramen för Partnerskap för fred, i ett flertal arbetsgrupper inom organisationen. En av de äldsta arbetsgrupperna är Explosive Ordnance Disposal Inter-Service Working Group som under veckan genomfört sitt 58:e arbetsmöte. För första gången har Sverige och Swedec varit värd för mötet som har genomförts i Eksjö med ett drygt 60-tal utländska delegater. – Målet är att samla nationell expertis och dela erfarenheter och kunskap både för att vara väl förberedd för multinationella operationer men också för att bli effektivare i det nationella perspektivet, säger överste Zac Scott, från Storbritannien, som är ordförande för arbetsgruppen. Arbetsgruppen tar fram standarder som används av medlemsländer och partnerländer för att öka interoperabiliteten och därmed möjligheten att framgångsrikt genomföra operationer tillsammans. Det handlar bland annat om standardisering av materiel, utbildning, terminologi och taktik. De framtagna standarderna ligger delvis till grund för Försvarsmaktens publikationer inom ammunitionsröjning. Ammunitionsröjning är en disciplin som i hög grad präglats av mer är 20 års internationella operationer bland annat på Balkan, i Mellanöstern och i Västafrika där svenska ammunitionsröjningsgrupper har arbetat sida vid sida med Nato-ländernas ammunitionsröjningspersonal. – Vi har lärt oss metoder och tekniker från andra men också delat med oss av vår våra erfarenheter för att så effektivt som möjligt kunna hantera hotet från konventionell ammunition och improviserade sprängladdningar. Informationsutbytet och samarbetet i den här arbetsgruppen är av ömsesidig nytta, säger kommendör Fredrik Peedu, chef för Swedec. Läs hela inlägget här >>
  24. Från ökenlandskap till träd och grönska. För spaningskompaniet har det varit många spännande och varierande dagar ute i fält. Anders, kompanichef på spaningskompaniet, blickar tillbaka på en händelserik tid och summerar stolt kompaniets insats. Vi har varit ute mycket och det är även där som vi har trivts som bäst, bland sanddynor och i byar, tillsammans med den Malesiska befolkningen. Vi har löst huvuddelen av våra uppgifter utanför Camp Nobel, dels i och kring Timbuktu, men också under två månader i Moptiområdet. Enhetens storlek har varierat beroende på uppdrag, från grupp till kompani, och vi har även haft stöd av delar ur stab- och understödskompaniet. Vi har löst våra uppgifter efter bästa förmåga, med hög grad av flexibilitet och utifrån vad som efterfrågats för stunden. Vi har haft både rolig men även jobbigt, kanske främst då vi fått gräva oss fram genom öknen. När snart ett halvår i insatsområdet passerat känner jag en enorm stolthet över att vara kompanichef på Mali 09. Jag upplever att alla har gjort sitt bästa så att vi kunnat lösa våra uppgifter. Det känns bra, och samtidigt som det är lite vemodigt, nu när insatsen börjar gå mot sitt slut och vi alla ska rotera hem till Sverige. Å andra sidan har vi skapat oss minnen och kamratskap för livet och nu är det dags att ta hand om er alla där hemma som stöttat oss under insatsen. En av de viktigaste delarna av insatsen återstår dock, att lämna över och skapa goda förutsättningar för våra efterträdade på Mali 10. Det är snart deras uppgift att som svensk kontingent fortsätta att vara en viktig tillgång för FN och bibehålla det goda renommé som det svenska förbandet, SWE ISR TF, har i Minusma. /Anders, QM01 Läsa hela inlägget här >>
  25. I över en vecka har utländska förband funnits på plats i Luleå, Örland, Bodö, Rovaniemi, Jokkmokk, Hakkas och Gällivare för att genomföra de sista förberedelserna inför övningsstarten. Några minuter efter nio på morgonen 22 juni lyfte så det första stridsflygplanet från Luleå Kallax flygplats för att påbörja övningens första flygpass. - Det är många som har arbetat med övningen under lång tid och nu är vi äntligen igång, det känns väldigt skönt. Nu hoppas vi på en bra övning med kvalificerade moment som stärker den operativa förmågan och bygger säkerhet tillsammans med andra nationer, säger övningsledaren, överste Claes Isoz. Den multinationella flygövningen Arctic Challenge Exercise 2019, ACE 19 genomförs i norra Sverige, Norge och Finland 22 maj till 4 juni. I år är Sverige övningsledare och ansvarig för övningen som genomförs för fjärde gången inom ramen för det nordiska samarbetet och det Cross border-avtal som finns mellan länderna. Övningen är en vidareutveckling av tidigare års genomförda flygövningar och är planerad att genomföras vart annat år. I år deltar drygt 140 flygplan inklusive tankerflygplan och ledningsflygplan från nio olika länder. Två pass fem dagar i veckan från fyra baser i tre länder. I två veckor. Under övningen flyger man från fyra baser, Luleå Kallax i Sverige, Bodö och Örland i Norge samt Rovaniemi i Finland. Varje dag genomförs två flygpass, ett på förmiddagen och ett på eftermiddagen. Förmiddagspasset flygs i respektive land man befinner sig i. Under eftermiddagspasset korsar flygstyrkorna i Norge och Finland gränserna och tar sig in i det unika övningsområdet för ACE 19 - ett område som sträcker sig från Västerbotten i söder till några mil norr om Treriksröset. -Det lika stora som unika övningsområdet med närheten mellan de tre huvudbaserna ger oss möjlighet att öva tillsammans på ett avancerat och mycket kostnadseffektivt sätt, säger övningsledaren Claes Isoz. ACE står högt i kurs Delar av de amerikanska och brittiska förbanden har haft förstyrkor på Luleå Kallax flygplats i en dryg vecka för att ställa iordning allt innan stridsflygplanen och övrig personal anlände. Den 16 maj landade de amerikanska F-16-planen från South Carolina National Guard och den 20 maj landade anlände de brittiska Typhoon-planen från Royal Air Force Lossiemouth, Skottland. -Vi ser verkligen fram emot möjligheten att öva tillsammans med flera av våra allierade i Europa. Dels för att vässa oss själva men även för att utveckla samarbetet med övriga deltagande nationer. Under en sån här övning får vi möjlighet att dela såväl viktiga erfarenheter som taktik och idéer vilket i slutändan ytterst handlar om vår gemensamma säkerhet, säger chefen för sjätte skvadronen i Lossiemouth, Matthew D’Aubyn och fortsätter: -Vi tycker själva att vi befinner oss väldigt långt norrut när vi är i norra Skottland. Nu har vi alltså flugit ytterligare två och en halv timme norrut och plötsligt är vi nästan de sydligaste europeiska deltagarna. -Här uppe i norr har ni ett fantastiskt öppet luftrum med möjlighet att öva över väldigt stora ytor och det är något hela skvadronen ser fram emot under ACE. Och att vi är på plats med Typhoons trots att vi har väldigt fullt upp på många olika håll visar hur pass högt vi värdesätter den här typen av flygövningar med mycket kvalificerade motståndare, säger Matthew D’Aubyn. Kvalificerat motstånd både i luften och på marken Under ACE får stridspiloterna, under ett och samma flygpass, samordna sitt flygföretag med över 50 andra plan från åtta länder, samtidigt som man möter en motståndare om 30–40 flygplan i luften, med ett tiotal olika flygplanstyper. Och efter varje flygpass sker en noggrann utvärdering av varje pilots uppträdande och handlingar. Utöver detta får piloterna även öva lufttankning, utsättas för ”störd” radio- och radarmiljö samtidigt som de ska bekämpa mark- och sjömål. Förutom hotet från motståndarna i luften finns även avancerade hot på marken i form av norska, tyska och amerikanska luftvärnsförband utgrupperade runt om i norra Sverige. ACE 19 är igång. Nu väntar två veckors intensiv och utvecklande övning, både i luften och på marken. Läs hela inlägget här >>
  26. Tester av det nya nordiska uniformssystemet i höst http://fmv.se/Templates/FMV/Pages/NewsPage.aspx?id=5046&epslanguage=sv
  1. Load more activity


×
×
  • Create New...