Jump to content

All Activity

This stream auto-updates     

  1. Today
  2. Stridis är något som dyker upp också.
  3. Växande militärstrategiskt intresse för Island https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=7347914 Från Wikipedia: 2006 lades Naval Air Station Keflavik i malpåse In September 2015, news media reported U.S. government officials expressed a desire to reopen aspects of the NATO base of Keflavik Naval Air Station, to cope with increasing Russian military activity around Iceland. In 2016 the United States began preparations to re-occupy the base, and in 2017 announced its intention to construct a modern air base on the peninsula.
  4. Högvakten är en högt prioriterad, återkommande uppgift för hela Försvarsmakten. Men sedan värnplikten återinfördes 2018 har F 17 inte genomfört någon högvakt med värnpliktiga, förrän nu. Tidigare denna vecka har de värnpliktiga på Blekinge flygflottilj, eller även kallad F 17 lämnat förbandet för att lösa högvaktstjänst på Stockholms slott. De är således den första högvaktsstyrkan som flottiljen skickar med värnpliktiga sen den allmänna värnplikten avskaffades 2010. Högvakten är en av de högst prioriterade uppdragen för Försvarsmakten och uppdraget roterar mellan Försvarsmaktens olika förband. Porträtt Vaktchefen Daniel Vikströms gör sin första högvakt på Stockholms slott. Rollen innebär att han är ansvarig för högvaktsstyrkan som agerar skarp vaktstyrka på Stockholms slott, vilket även betyder att de under högvakten ingår i Stockholms militära beredskap. – F 17 är på plats med cirka 60 värnpliktiga. Träningen inför bestod av två veckors förövning för att lära sig alla rutiner samt exercis säger Daniel och berättar vidare om sin egen roll: – Det känns väldigt roligt att vara med och få företräda F 17 men med viss anspänning eftersom det är min första gång. Men det har gått bra hittills och allt känns okej. Två flottiljer, två högvaktsstyrkor Uppgiften högvakt består av att bevaka båda de kungliga slotten i Stockholm, Stockholms slott samt Drottningholms slott. För att lösa högvakten denna gången samarbetar Blekinge flygflottilj och Norrbottens flygflottilj (F 21). F 17 bevakar Stockholms slott medans F 21 bevakar Drottningholm. Även förbandet från norr skickar cirka 25 värnpliktiga, bland andra rekryten Robin Ruth som ryckte in vecka 38 och nu, nio veckor senare, står han på post vid Drottningholms slott för att vakta kungafamiljen. Även Major Martin Hasselström, vaktchef för den norrbottniska styrkan är nöjd så långt. – Det har flutit på väldigt bra ända från starten av högvaktsutbildningen under vecka 46 till nu. Pågången gick bra och det syntes tydligt på rekryterna att de också var nöjda. Nu har vi ju bara varit igång i drygt ett dygn så det gäller att komma in ordentligt i rutinerna så att man får verksamheten att flyta på hela veckan. Jag tycker rekryterna har kommit långt med tanke på att de bara varit i Försvarsmakten i nio veckor. Men de har helt rätt inställning vilket underlättar väldigt mycket. bild 11Läs hela inlägget här >>
  5. Egypten valde att toppa laget inför returmötet med den svenska kontingenten. Den första matchen spelades på bortaplan för de båda nationerna – i samband med en längre patrull i Douentza, cirka 20 mil söder om Timbuktu. Skott mot mål. Returmatchen spelades väsentligt närmare Camp Nobel. Bara ett stenkast från den svenska förläggningen på en fotbollsplan inne hos den egyptiska styrkan. Fortsatt bortaplan för de svenska spelarna alltså men hemmaplan för motståndarna. Dålig studs i bollen – för svensk del.Det märktes dessvärre. Över den röda lateritsanden studsar bollen som den själv önskar och denna dag studsade den allt som oftast egyptiernas väg. Den svenska kontingenten gjorde upprepade försök att bryta igenom och ta sig fram till motståndarnas mål men det visade sig vara mycket svårt. Det dök snabbt upp nya motspelare som stoppade svenskarna och stundtals kändes det som att egyptierna var överallt – samtidigt. Egyptiska spelare dök ständigt upp och störde det svenska spelet. Trots förlust var humöret i det svenska laget och medföljande supportrar gott. Och förhoppningen är att det blir fler matcher med våra grannar framöver. God stämning mellan de båda lagen. Läsa hela inlägget här >>
  6. Försvarsmakten är i början av en tillväxtfas och blir hela tiden bättre. Gemensamma insatser mellan försvarsgrenarna är ett område där stora steg tagits de senaste åren. För marinen och flygvapnets del är samordnad sjömålstrid ett sådant och detta var ett av ämnena när chefer ur F 17, Blekinge flygflottilj, följde med korvetten HMS Nyköping under en dag till sjöss. Försvarsmakten är i början av en tillväxtfas och blir hela tiden bättre. Gemensamma insatser mellan försvarsgrenarna är ett område där stora steg tagits de senaste åren. För marinen och flygvapnets del är samordnad sjömålstrid ett sådant och detta var ett av ämnena när chefer ur F 17, Blekinge flygflottilj, följde med korvetten HMS Nyköping under en dag till sjöss. 1 Snabbare och bättre Vädret denna dag är typiskt för november, grått och disigt. När korvetten passerar den skyddande skärgården märks en kännbar sjögång. Förutom chefen för F 17, överste Tommy Petersson finns cheferna för flygflottiljens båda stridsflygdivisioner ombord. Under dagen får man möjlighet att följa hur det fungerar på en korvett under en samövning med JAS 39 Gripen. — Ett av syftena med dagen är att bredda våra respektive kunskaper inom samordnad sjömålstrid och göra dessa insatser snabbare och bättre, berättar Thomas Zimmerman som är fartygschef på HMS Nyköping. Samordnad sjömålstrid är när marinens ytstridsfartyg och flygvapnets Jas 39 Gripen gemensamt bekämpar en angripare med sjömålsrobot. Utmaningarna är flera och tidsynkronisering avgörande. Inte minst är sammanställningen av positionen för det mål som ska bekämpas både komplex som tidskritisk. Närhet ger styrka För marinen har sjömålstrid alltid varit central i ytstridsfartygens förmågor och är något som både övas ofta och under svåra förhållanden. — Även för flygvapnet har sjömålstrid blivit allt viktigare att öva under de senaste åren, säger Joakim Rasmuson som är chef för 171:a stridsflygdivisionen. Marinen i Karlskrona och F 17 ligger bara 25 kilometer ifrån varandra och övar ofta tillsammans. Förbanden använder samma övningsområden i Hanöbukten vilket gör det enkelt att både genomföra såväl små och större samövningsmoment. Robert Krznaric som är chef för 172:a stridsflygdivisionen bekräftar den bilden: — Det korta avståndet mellan våra förband ger många fördelar förutom enkelheten att samöva. Genom att jag känner kollegorna i marinen väl, blir det också enklare att lyfta luren eller träffas och diskutera såväl stora saker som detaljer. Läs hela inlägget här >>
  7. Försvarsmakten bidrar alltjämt till den Nato-ledda insatsen i Afghanistan. Nu har den senast hemkomna Afghanistanstyrkan, FS 37, avtackats med en ceremoni på Livgardets Kavallerikasern i Stockholm. Det var 30 kvinnor och män, civil såväl som militär personal, som tog emot medaljer som alltid kommer att påminna dem om en mycket speciell period i deras liv. Ungefär 120 000 svenskar har genom åren deltagit i internationella insatser och just nu finns Försvarsmakten på 12 platser i världen. Afghanistan är en av dem och det är därifrån fortsättningsstyrkan FS 37 just har kommit hem. De välkomnades på flygplatsen av överste Laura Swaan Wrede, chef för Livgardet, som haft ansvaret för att bemanna styrkan. I samband med medaljceremonin på Kavallerikasern i Stockholm fick personalen i styrkan äntligen krama om sina anhöriga. På plats fanns föräldrar, partners, vänner, mor- och farföräldrar som lånat ut sina nära och kära att delta och bidra till att skapa fred och ökad stabilitet i en världens oroshärdar. – Ni har bidragit till att skapa stabilitet och trygghet nationellt och internationellt. Ni är en viktig del i svensk säkerhetspolitik, sa överste Dag Lidén från arméstaben vid medaljceremonin och han uppmanade styrkan att ta tid att vara stolta över sin insats och över att de hedrat Sverige, Försvarsmakten, sina förband och sina anhöriga. Också chefen för styrkan, överste Niklas Niemi, riktar fokus mot de anhöriga och vilken viktig del de haft för insatsens framgångar. – Internationella insatser är en förmån som kommer med det här jobbet, men det sker på bekostnad av frånvaro hemifrån. En utlandsinsats ger nya perspektiv på saker och ting, något förändras hos en själv när man betraktar allt lite från sidan. Man ser på Afghanistan på annat sätt liksom på livet, sig själv och på Sverige, säger Niklas Niemi. Så hur var de senaste sex månaderna i Afghanistan? – Landet har det svårt, det var mycket stridsaktiviteter i vårt område under sommaren. Afghanistan är tyvärr just nu det land där flest människor stupar i strid. Sedan årsskiftet har 9000 ur de afghanska säkerhetsstyrkorna dött, sedan 2015 mer än 50 000. Bristen på säkerhet påverkar alla som bor där, allt i landet, säger Niklas Niemi. Jag hoppas att vi har kunnat bidra till att de människor vi har mött känner lite mer hopp och att läget sakta men säkert förbättras. Personalen på FS 37 har fått beröm för sitt professionella agerande från den tyska ledningen på Camp Marmal liksom av flera andra internationella aktörer. – Vi gjorde ett bra jobb. Så enkelt, men ändå så svårt var det. FS 37 är nu en bra mission i raden av insatser i Afghanistan. Men man uppmärksammar sällan allt som kan gå fel, men som inte har gjort det, påpekar Niklas Niemi. Oftast beror det inte på tur utan skälet är framförhållning, erfarenhet, noggrannhet, planering och sist, men inte minst, kamratskap. I utlandsstyrkan måste man vara trygg i sig själv, en lagspelare, man måste vara uthållig och professionell. Man kan inte gömma sig eller åka hem från jobbet. En välförtjänst ledighet väntar närmast personalen innan det är dags att återgå till olika jobb i Sverige. Det pratas om semester på Hawaii och i Afrika. Någon ska bli förälder för första gången. Återigen dags att inleda en ny period i livet. Läs hela inlägget här >>
  8. Försvarsmakten bidrar alltjämt till den Nato-ledda insatsen i Afghanistan. Nu har den senast hemkomna Afghanistanstyrkan, FS 37, avtackats med en ceremoni på Livgardets Kavallerikasern i Stockholm. Det var 30 kvinnor och män, civil såväl som militär personal, som tog emot medaljer som alltid kommer att påminna dem om en mycket speciell period i deras liv. Ungefär 120 000 svenskar har genom åren deltagit i internationella insatser och just nu finns Försvarsmakten på 12 platser i världen. Afghanistan är en av dem och det är därifrån fortsättningsstyrkan FS 37 just har kommit hem. De välkomnades på flygplatsen av överste Laura Swaan Wrede, chef för Livgardet, som haft ansvaret för att bemanna styrkan. I samband med medaljceremonin på Kavallerikasern i Stockholm fick personalen i styrkan äntligen krama om sina anhöriga. På plats fanns föräldrar, partners, vänner, mor- och farföräldrar som lånat ut sina nära och kära att delta och bidra till att skapa fred och ökad stabilitet i en världens oroshärdar. – Ni har bidragit till att skapa stabilitet och trygghet nationellt och internationellt. Ni är en viktig del i svensk säkerhetspolitik, sa överste Dag Lidén från arméstaben vid medaljceremonin och han uppmanade styrkan att ta tid att vara stolta över sin insats och över att de hedrat Sverige, Försvarsmakten, sina förband och sina anhöriga. Också chefen för styrkan, överste Niklas Niemi, riktar fokus mot de anhöriga och vilken viktig del de haft för insatsens framgångar. – Internationella insatser är en förmån som kommer med det här jobbet, men det sker på bekostnad av frånvaro hemifrån. En utlandsinsats ger nya perspektiv på saker och ting, något förändras hos en själv när man betraktar allt lite från sidan. Man ser på Afghanistan på annat sätt liksom på livet, sig själv och på Sverige, säger Niklas Niemi. Så hur var de senaste sex månaderna i Afghanistan? – Landet har det svårt, det var mycket stridsaktiviteter i vårt område under sommaren. Afghanistan är tyvärr just nu det land där flest människor stupar i strid. Sedan årsskiftet har 9000 ur de afghanska säkerhetsstyrkorna dött, sedan 2015 mer än 50 000. Bristen på säkerhet påverkar alla som bor där, allt i landet, säger Niklas Niemi. Jag hoppas att vi har kunnat bidra till att de människor vi har mött känner lite mer hopp och att läget sakta men säkert förbättras. Personalen på FS 37 har fått beröm för sitt professionella agerande från den tyska ledningen på Camp Marmal liksom av flera andra internationella aktörer. – Vi gjorde ett bra jobb. Så enkelt, men ändå så svårt var det. FS 37 är nu en bra mission i raden av insatser i Afghanistan. Men man uppmärksammar sällan allt som kan gå fel, men som inte har gjort det, påpekar Niklas Niemi. Oftast beror det inte på tur utan skälet är framförhållning, erfarenhet, noggrannhet, planering och sist, men inte minst, kamratskap. I utlandsstyrkan måste man vara trygg i sig själv, en lagspelare, man måste vara uthållig och professionell. Man kan inte gömma sig eller åka hem från jobbet. En välförtjänst ledighet väntar närmast personalen innan det är dags att återgå till olika jobb i Sverige. Det pratas om semester på Hawaii och i Afrika. Någon ska bli förälder för första gången. Återigen dags att inleda en ny period i livet. Läs hela inlägget här >>
  9. Kamrater, jag är nyfiken på era tankar kring krigets filosofi, vad som utgör dess blivande i världen, den eventuella nödvändigheten och berättigandet därav. De flesta av oss känner förstås till Krigskonsten av Sun Zi som en sorts krigsfilosofisk urkund. Samtidigt är dess innehåll mer taktiskt än rent filosofiskt; den svarar på frågan ”hur bedriva krig?” mer än ”varför krig?”. Frågan om krig enbart kan bedrivas som ett medel för ett mål eller om krig är ett mål i sig diskuteras bättre av von Clausewitz i boken Om Kriget som kommer fram till det förra. Enbart om kriget tjänar statens politiska syften kan det rättfärdigas. Denna teleologiska förklaring går i linje med teorierna om det rättfärdigade kriget (Just War Theory) som ligger till grund för bland annat FNs interventioner i konflikter. Här handlar det dock snarare om en diskussion runt humanistiska ideal såsom människovärde, än utifrån statlig suveränitet som sådan. Här går det naturligtvis inte heller att helt skilja på ”varför” och ”hur”. Frågan är snarare vilken fråga som bör besvaras först. Även marxistisk och anarkistisk filosofi om krig verkar peka mot en utopisk värld utan krig efter proletariatets maktövertagande, samtidigt som antagonism och klasskamp betraktas som en naturlig och nödvändig del fram till dess. På andra sidan spektrat har vi politiska tänkare såsom de italienska futuristerna och fascisterna som tvärt om ser något andligt i kriget och krigaren, som en del av en sorts personlig hjältemyt. Föga förvånande verkar tänkare ur båda lägren vara inspirerade av von Clausewitz. Avgörande här tänker jag mig är en grundläggande syn på krig som något antingen naturligt inneboende i människans natur eller som ett resultat av ogynnsamma omständigheter. Och hur vi ska förhålla oss till det ena eller det andra. Hobbes vs. Rousseau som vanligt. Själv har jag ett långtgående intresse för filosofi, men har aldrig riktigt gått på djupet gällande krig och konflikt. Jag har ännu inte tillräckligt med material för att ha en egen uppfattning om krigets natur. Det ska erkännas att jag inte mer än läst von Clausewitz än, mer än på Wikipedia. Tänker mig att Om Kriget kommer ligga kärt under huvudkudden på luckan i vinter. Vad finns det för intressanta tänkare, inriktningar och böcker på ämnet? Hur ser du själv på krig utifrån ett filosofiskt perspektiv?
  10. Tack! Alltid trevligt att kunna slänga in någonting härligt helsvenskt.
  11. För att höja krisberedskapen i Stockholm har Livgardets krigsförband Livbataljonen övat i samverkan med andra myndigheter. Det är viktigt att stärka relationerna med de andra aktörerna för att bidra både till totalförsvaret och att höja förbandets totala förmåga. Livbataljonens övning inleddes redan förra veckan med en del enbart för befälen. Ett av momenten var samverkan och rekognoscering med regeringskansliet och riksdagsförvaltningen kring kvarteren där soldaterna sedan övade. Livbataljonen är det insatsförband som vid kris och krig förstärker skyddet av rikets och Försvarsmaktens ledning samt viktiga objekt i och omkring huvudstaden. Därför ägde övningen rum just i de kvarteren. – Under den tid som jag har planerat övningen har jag märkt att det finns ett ökat intresse för myndighetssamverkan. Samtliga aktörer jobbar med att stärka sin krisberedskap och det är tydligt att totalförsvarsplaneringen har kommit igång, säger major Stefan Appehl, tillförordnad bataljonschef och övningsledare. Det är ungefär 250 kontinuerligt anställda soldater och officerare som har genomfört den senaste övningen. De har övat på att skydda och bevaka regering och riksdag, patrullera och att göra fordonskontroller i vägspärrar. Övningen har bidragit till att öka Försvarsmaktens och främst Livbataljonens förmåga att stödja andra myndigheter med skydd och bevakning av samhällsviktiga anläggningar. – Min bedömning är att det har varit en bra och stimulerande övning för våra soldater, som till vardags verkar som skyddsvakter vid de kungliga slotten. För deras del har syftet varit att vidmakthålla och utveckla de kunskaper de redan har avseende skydd och bevakning, säger Stefan Appehl. – Jag tycker också att det har varit roligt att se hur vi har utvecklat samarbetet med bland annat riksdagsförvaltningen, regeringskansliet, polisen och Stockholms stad. Vi har fått en ännu bättre förståelse för hur vi tillsammans ska stärka samhällets krisberedskap – och därmed stärka totalförsvaret, som består av civilt och militärt försvar, säger Stefan Appehl. Läs hela inlägget här >>
  12. Yesterday
  13. T ex var det så att man tog ut folk till befälsbefattningar baserat på utbildningsnivå i st f mönstringstestresultat (fast de måste förstås vara godkända för befattningen). Och så gjorde man så att man placerade de svårplacerade först vilket ledde till att rätt många tjänster i snitt var besatta med aningen överkvalificerade individer.
  14. Har haft en SÖF sedan första posten och den var ( naturligtvis) bättre utbildningsmässigt för mej. Det allra bästa hade ju varit att ha fler dagar, kanske om man som mej kommer från en längre frånvaro från det gröna livet, ha 4 av kontraktsdagarna första året som ren utbildning. Hade jag bestämt allt själv så kunde jag kört en massa endagars friviliga utb, men men..
  15. Årets UGLY CHRISTMAS SWEATER är nu här. Enbart med svensk utrustning såsom JAS 39 Gripen, Stridsvagn 122, Automatkarbin 4C och Automatkarbin 5C samt Visby-korvett. Tröjorna hittar du i vår shop >>
  16. De fyra holländska lv-fregatterna av De Zeven Provincien-klass ska ersättas: Naval Analyses på twitter Fartygen ska innan detta sker även få en förmodad sista ombyggnad och modernisering. Bl a så ska Harpoon systemet och den 50 år gamla 127 mm Oto Melara kanonen ersättas (som enl vissa uppgifter knappt fungerar), och ESSM systemet ska uppgraderas: Modernization Thales SMART-L MM Radar Installed on HNLMS De Zeven Provinciën Frigate Undrar vilken marin som kan få dessa fartyg när de ersätts? De kommer gissningsvis att vara ca 29-33 år gamla när de ersätts och torde då fortfarande ha några år kvar. Gissar på att chilenska och grekiska marinerna ligger bra till för detta. /Per
  17. Halloj! Jag är översättare och sitter just med en bok (Lee Child) där en f d marinkårssoldat i all vänlighet kallar en f d armésoldat för "dogface". Detta verkar vara ett vedertaget uttryck, ungefär som "jarhead" för just marinkårssoldat. Vet någon om det finns något motsvarande på svenska? Ett öknamn på någon inom just armén, alltså, gärna använt av medlemmar av andra försvarsgrenar.
  18. Vad gäller betyg/vitsord: "Godkända" vitsord i bemärkelsen minimumkravet för att bli krigsplacerad, var iaf på min tid 10-5-5. Kraven för att uppnå det var dock väldigt låga, för att inte få 10-5-5 krävdes det i princip att du aktivt och upprepat gjorde revolt mot befälen, alternativt hade en verklig mental funktionsnedsättning som du på något sätt lyckats mörka under mönstringen. Så kändes det i alla fall. De på min pluton som var riktigt usla soldater (helt oengagerade, maskade och smet undan, gjorde bara absolut minimum, fick konstanta utskällningar osv) och som jag inte hade velat ha bredvid mig i krig, fick ändå minst 10-5-5 och blev krigsplacerade, och ska alltså betraktas som "godkända". 10-7-7 gällde som minimum för att kunna bli officer samt möjlighet till utlandstjänsgöring. I praktiken verkar detta gälla som "godkänd" på riktigt, dvs fick du minst 10-7-7 så betraktas du som duglig. Det verkar dock ha varit stor skillnad på vilka vitsord folk fick mellan olika förband. På vissa låter det som att de enda som inte fick minst 10-7-7 var förbandets riktiga stolpskott, men jag minns att det var flera i min pluton i lumpen som var fullt godtagbara soldater och fick typ 10-6-7, 10-7-6 eller 10-6-6. Inga officersämnen direkt, men de skulle inte ha några som helst problem att klara sig fint som hemvärnssoldater. Så jag har mycket svårt att tro att 10-7-7 skulle vara någon slags gräns för hemvärnet. *** Vad gäller handläggningstid: Det kan ta lång tid. Du kan avhjälpa en hel del genom att vara proaktiv och ligga på - vänta inte på att någon ska svara på din ansökan, skicka in och ring sen själv upp förbandet! Dock bara så länge bollen ligger hos FM/ditt förband - en stor flaskhals verkar ofta vara registerkollen (ffa hos socialstyrelsen) och där är det inte mycket du kan göra. Jag hade tur, och det tog bara drygt 1 månad från att intervju etc var klar till att samtliga registerkontroller var utförda. Men bara registerkontrollerna kan lätt ta 4-5 månader beroende på var i landet du bor och hur mycket resurser lokala myndigheter har.
  19. Tror inte på att flytta om inaktiva personer till någon slags slask/reserv, det kommer inte öka sannolikheten att de bestämmer sig för att bli aktiva igen. Ja, det är jobbigt att grupper och plutoner har en massa vakanser och att man ofta tvingas agera sammansatt, men det är ingen bra lösning att peta de som är (förhoppningsvis tillfälligt) inaktiva från sina ordinarie grupper/plutoner. Det är dessutom förmodligen tämligen realistiskt och nyttigt att vänja sig vid att agera i sammansatta plutoner eller t om grupper, då det i skarpt läge, mobilisering osv kommer vara ett hejdundrande kaos ändå. *** Relaterat till kontraktsuppfyllnad - bristen på flexibilitet vad gäller möjlighet till kontraktsuppfyllnad är ett problem. Visst, vi har rätt att ta tjänstledigt från arbetet för övningarna, men det förutsätter att kallelsen kommer i god tid (minst 6 mån innan) och det har verkligen inte alltid varit fallet i åtminstone min bataljon. Det kan också handla om att folk blir sjuka eller skadade innan eller under övningen och tvingas stanna hemma eller avbryta och uppfyller därför inte kontraktet. Nu finns det viss möjlighet att göra KFÖ/SÖF på annat förband men det är inget man kan räkna med att få göra. Känns inte så rimligt att en soldat som under ett år gör säg 4 KU + en 5 dagars kurs + hela KFÖ och sen tvingas bryta pga sjukdom efter halva sin SÖF, ska betraktas som nån som inte uppfyller kontraktet. Förstår att inte alla KU kan ses som likvärdiga med ett "riktigt" övningsdygn men det borde iaf finnas möjlighet för förbanden att räkna åtminstone vissa KU som övningsdygn. Har också sett att man ibland låtit skyddsvaktsutbildning räknas till övningsdygn i vissa fall. Det bör utökas till att gälla generellt enligt mig. Utbildningar mot ens specifika befattning (dvs förarutb för förare, vapenutb för respektive system, chefskurser för chefer osv) bör också kunna räknas in som övningsdygn.
  20. Baserat på min erfarenhet av KFÖ/SÖF vill iaf jag absolut inte ha kortare övningar. 4 dagar (+fler för chefer) är minimum för att man ska hinna "jacka in" ordentligt innan övningen hinner ta slut och för att man ska upprätthålla någon slags fältvana. Därmed inte sagt att endagars KU inte kan vara mycket givande men de känns mer lämpade för att öva enskilda moment, PEK etc. Håller med om att lite för mycket tid brukar avdelas till vård/reorg på slutet av övningarna. Det borde inte vara några problem att avsluta övningen lördag kväll och använda hela söndagen till vård, istället för att avsluta redan nån gång lör em. En förklaring jag hört är att man vill se till att folk får ordentligt med sömn sista natten så att inga olyckor sker på hemvägen i söndagstrafiken. Gissar dock att en annan delförklaring till detta är något så enkelt som tillgång till instruktörer, om övningen ska fortgå hela lördagen måste dessa säkert jobba sent alt. på söndagen och det blir väl dyrt.
  21. Har som sagt begränsad personlig erfarenhet men det har varit ett rätt tvekande/osäkert uppträdande i strid (och i fält generellt) på ett sätt man inte riktigt förväntar sig av personer som nyligen gjort militärtjänst. Det är helt förståeligt att nån som inte stått i grönkläder på 15-20 år inte längre har koll på skillnaden mellan skyttesvärm och skyttelinje, men när man muckade för mindre än ett år sedan borde det inte finnas sådana problem. Där förväntar iaf jag mig att man ligger på en högre nivå redan i utgångsläget. Hur mycket av det som beror på individen respektive på utbildningen vet jag inte, har träffat på alldeles för få för att uttala mig om det. Men jag kan tänka mig att det är en kombination - om man är välmotiverad och intresserad och visar framfötterna under utbildningen så kommer man säkert tillgodogöra sig mycket och komma ut som en välfungerande hemvärnssoldat; om man har inställningen att bara "klara sig igenom" så är det kanske inte fallet, framför allt när utbildningen är så pass kort - med en längre utbildning så hinner nog mer kunskap tränga in även hos mindre motiverade/intresserade individer. Men jag har inte stött på så många ännu då utbildningen är så pass ny, det lär komma in fler nu under de närmaste åren och då får vi se om mina inledande intryck befästs eller förändras.
  22. Se där! Man lär sig något nytt varje dag. Från Wikipedia: Har du något exempel på en sådan tjänst, griffon?
  23. Begåvningsreserven är de som får höga betyg/testresultat men går utbildning/får tjänst som det inte behövs några höga resultat att klara -- men typiskt sett nåt attraktivt med hög konkurrens att komma in på. Eller så kan det t ex vara ett värnpliktssystem där många hamnar där de egentligen är överkvalificerade, för att det är de tjänsterna som finns tillgängliga.
  24. Last week
  25. Hur blev det i slutändan, Mikael F? Är nämligen på väg mot samma befattning själv och är nyfiken. Även intresserad av att veta hur din utbildning kändes överlag?
  26. En viktig distinktion förstås. Fortsättnings syftar jag enbart på direktutbildningen mot hemvärnet via GMU (ej GU-F). Mer träning är förstås alltid bättre i militära sammanhang, det har jag förstått. Samtidigt låter det oroväckande att det är så illa ställt med de rekryter som måste ”läras upp” redan efter muck. Om det är en ren tidsfråga kan det vara förlåtligt, men beror det mer på utbildningens kvalitet eller rekryternas förmåga är det värre. I din erfarenhet AR123456789, på vilka områden har rekryterna brustit?
  27. Okej tack för svaret! Känns som att jag har fått en bättre helhetsbild nu.
  1. Load more activity


×
×
  • Create New...