Jump to content

All Activity

This stream auto-updates     

  1. Today
  2. Jag är som sagt bara lekman på området, men jag tror att jag börjar förstå hur man resonerar inom marinledningen vad gäller fartygstyper och vapensystem. Det som jag fortfarande inte riktigt förstår det är varför man blint litar på ett enda aktivt system. Egentligen redan i och med utvecklingen av Spica/Norrköping och sedan VBY G1 (liksom halvtidsmoderniseringen av Stockholmsklassen 2002) så påbörjades en utveckling (eller avveckling om man så vill) där man tagit fram ytstridsfartyg med en enda pjäs. Även vid HTM av äldre fartyg så bygger man om de som har två pjäser och som aktivt kan bekämpa två olika luftmål samtidigt till fartyg med en pjäs som bara kan bekämpa ett luftmål i taget. När det gällde Stockholmsklassen så tog man officiellt bort den aktra pjäsen för att få plats med en släphydrofon, men den är idag återigen borttagen i och med att fartygen klassats om till patrullfartyg. Visserligen så arrangerades en position för KSP 88 akterut i och med ME01, men den är inte avhängig av om släpsonaren är monterad eller inte. Som jämförelse så har man på finska Hamina (med ca 75% av tonnaget hos STO) lyckats få in en SAAB Trackfire som sekundär pjäs i HTM:en, trots att fartygen även utrustas med släpsonar och lätta torpeder. Denna trend mot "enpjäsfartyg" verkar fortsätta även idag i och med i och med pågående livstidsförlängningen av Gävleklassen (jag antar att man även tar bort det aktra siktet). Jag har inga problem att förstå att våra eldrörs- och eldledningssystem är mycket kapabla, men det jag saknar är redundansen. Vad händer om den enda pjäsen ombord får eldavbrott eller blir utslagen av skador? Det kan låta lite drastiskt men jag kan inte tolka detta på något annat sätt än att man saknar krigserfarenhet (och det är väl i och för sig tur kanske!) och att man inte heller har tillgång till intel info från andra mariner som har det. Om man jämför med Finland så tror jag faktiskt att man där haft viss tillgång till israelernas krigserfarenheter vad gäller marina operationer, och detta avspeglas t ex i valet av ny israelisk sjörobot och prioriteringen av det passiva motmedelssystemet på de nya korvetterna. Naturligtvis förstår jag att det inte finns obegränsat med pengar till allt man vill göra när man projekterar ett nytt fartyg eller en halvtidsmodernisering av ett äldre, men jag tycker inte det enbart räcker som en förklaring. /Per
  3. Vad menar du med insatsplutoner? Menar du de PV-plutoner som finns på bat-nivå på vissa bataljoner? Vill du då att de ska ombeväpnas till Strf90 och PV-robot? Spaningsplut kan jag förstå då de oftast rör sig utan stöd av strv. Sen utöver det behöver vi ju antingen köpa in Spike-roboten, eller dra igång BILL igen då vi för tillfället enbart har Rb55 och Rb57 förbandssatt vad jag vet. Det klart att fler förmågor alltid är nice, men är det något vi behöver eller är det något vi villhöver? På hur många platser i Sverige har vi skjutavstånd på 2-4 km? Är det platser vi vill uppträda på med våra mekaniserade förband mot en stark motståndare som har attackhelikoptrar och annat otrevligt? Kan det vara mer lämpligt att ha med sig X antal fler akan-granater istället för ett fåtal robotar? Allting kommer till ett pris både i pengar men också vad gäller utrymme och att man tullar på andra förmågor. Min ståndpunkt är att Strf90 med pvrb skulle nog kunna göra sig bra på en pv-plut motsvarande vad man gör med LvKv men att det kostar mer än det smakar att sprida det på bredd. Kanske då till och med som en lätt strv med 120mm tornet, vi pratar ju iaf om att köpa in en ny förmåga då kan man lika gärna drömma helt fritt! Märk väl att jag är en amatörtyckare som inte har någon bakgrund inom pansarvapnet.
  4. Inte längre, BAE ORKA är mer eller mindre nedlagd. De förlorade upphandlingen av det som nu är mk 332 High Explosive-4 Bolt Guided Cartridge ammunition! ALaMO vann - sannolikt då det var en tekniskt mindre komplex och mer kostnadseffektiv lösning! MAD-FIRES är fortfarande ett utvecklingsprojekt och ligger ännu flera år bort från att komma ut på förband... Studeras görs den, diskuterade projekten med Bofors senast i höstas! Det är riktigt häftig teknik, men det är av flera skäl ingenting som är aktuellt för anskaffning i närtid - framförallt för att vi inte ser behovet! Det finns också flera nackdelar med denna typen av granater - utöver styckpriset - t.ex. mycket mindre verkan i målet, då utrymme i granaten som vanligtvis kan fyllas med sprängmedel och/eller splitter, istället tas upp av styrsystem, batterier och elektronik. I det här fallet har Amerikanarna (som vanligt!) valt att fixa ett enkelt problem med en otroligt avancerad lösning. Hela anledningen till att dom valde 57mm/mk3B till sina LCS var för att kunna bekämpa anfall från svärmar av småbåtar (som t.ex. Iran gillar!). Man ville därför ha en pjäs med hög eldhastighet och stor magasinskapacitet för att kunna bekämpa många båtar på kort tid. Eftersom hotet ansågs enkelt att träffa så skaffade man dock inte någon riktig artillerieldledning till fartygen, utan bara en enkel och billig optroniskt baserad lösning. Nu har det i efterhand visat sig att det utan riktig eldledning minsann inte alls är så enkelt att träffa små snabba manövrerande båtar, och då har man valt att lösa det genom att ta fram svindyra avancerade målsökande granater, istället för att förse fartygen med en riktig eldledning. Då vi har en riktig eldledning på våra fartyg, och framför allt att hotet från svärmanfall från småbåtar inte finns i våra vatten, så har vi inget behov av mk332. Möjligtvis skulle MAD-FIRES kunna bli intressant om dom får den att fungera (till en rimlig kostnad!), men mer troligt är att vi satsar på en vidareutveckling av 3P tillsammans med Bofors. Det är många länder som har valt, eller väljer att anskaffa 57mm/mk3 pjäser de senaste åren, vilket gör att möjligheterna till samarbete och kostnadsdelning vid vidareutveckling av både pjäser och ammunition ser mycket goda ut framöver...
  5. Jag förstår din poäng och har läst hans inlägg. Men nu har vi inte så många stridsvagnar och de är som bekant inte optimala till allt. För att då komplettera dem behövs andra vapen. Rb 57 fyller sin funktion men har ett kort skjutavstånd. Vad behövs då emellan. Jo en pansarvärnsrobot för längre avstånd. Där drygt 2 km som BILL blir då mer vanligt. Men de nya är i version 4 och har fire and forgott. De kan träffa bakom kullar och även mot helikoptrar. De längre robotarna 4 km har olika funktioner som att skjuta bakom ett ställningskrig etc. Eller med framskjuta förband skjuta mot förbandsplatser etc. Sedan anser jag också att främst bara insatsplutoner eller för recon styrkor att det kan behövas på fordon. Resten kan vara för avsuttet. Där SPIKE MR/LR som används av Finland i separata förband. De har tydligen inga fordonsmonterade. Till skillnad för Polen som planerar för ett fordon med upp till 24 robotar som är i överkant åt andra hållet.
  6. I dagsläget verkar det finnas inte mindre än tre olika styrda granater eller missiler för 57 mm. Förutom Orka som nämnts så finns ALaMO (Advanced Low-cost Munitions Ordnance) som utvecklas av L3 och är en lågbudget styrd granat för US Navy's Littoral Combat Ship, New Fast Frigate och US Coast Guard's National Security and Offshore Patrol cutters. Den är tänkt att användas mot svärmar av båtar och UAV:er. L3 Technologies' Advanced Low-Cost Munitions Ordnance (ALaMO) Guided Projectile Det senaste i den här utvecklingen av 57 mm ammunition torde vara DARPA MAD-FIRES som sägs vara en missil. Till skillnad mot de två andra projekten så är Madfires tänkt att även kunna användas mot inkommande robotar. Video: DARPA MAD-FIRES Anti-Ship Missile Self Defense for LCS & FFG(X) Det skulle vara intressant om den här utvecklingen studeras av svenska marinen och FMV. Antar att BAE's Orka i så fall ligger närmast till hands om anskaffning skulle bli aktuellt. /Per
  7. Yesterday
  8. Eftersom det är omöjligt att veta vilka tekniska förmågor som kommer finnas om 20 år så designar vi fartygen efter de krav vi har idag och som vi ser kan vara tillämpligt i nära framtid, samt bygger in en marginal i skroven - enligt förstudien tio ton! Kanske räcker det om tjugo år, kanske inte, men vi kan inte bygga fartygen hur stora som helst baserat på "kanske eventuellt i framtiden" - det får helt enkelt bli en kompromiss! Omöjligt att säga idag då VBY G2 inte är designad ännu, men inriktningen är renodla fartygens förmågor. T.ex. är minröjning ingenting vi på ytstridsfartygen nånsin ägnar oss åt (åtminstone inte medvetet!), och därmed behövs inte någon utrustning för detta... Officiellt har aldrig rbs 15mk3 varit aktuellt! Du måste hålla isär rbs15mk3 som används av t.ex. Tyskland och Polen, med rbs15mk3+ som Sverige har beställt och som numera kallas rbs15mk4. Mk3 och mk3+ (mk4!) är INTE samma robot och delar nästa inga komponenter med varandra! Dock kommer robottuberna till mk4 ha samma yttermått som dagens mk2 tuber, detta för att slippa bygga om vapendäck och luckor. De nya tuberna (och robotarna!) blir något lättare men kommer annars passa i nuvarande lavetage och avgaskanaler... USCG var aldrig intresserade av att köpa VBY, de var inom ett projekt kallat "Integrated Deepwater System Program" intresserade av tekniken bakom VBY. Närmare bestämt kompositmatrialet som skroven är byggda av! Kockums gjorde därför ett försök att tillsammans med Northrop Grumman (enligt amerikansk lag måste alla militära fartyg tillverkas inom landet!) få kontraktet att konstruera den mindre fartygsklassen i detta programmet, kallad Fast Response Cutter, FRC. Den designen som man lade fram 2004 hade utöver skrovmatrialet inga likheter med VBY, och var betydligt mindre med en L.O.A om ca 45 meter. Efter att hela Deepwater programmet blivit fördyrat och försenat så valde USCG att bryta ut FRC klassen ur programmet, sänka ambitionsnivån på fartygen och upphandla en OTS lösning - det som sedermera blev Sentinel klassen baserad på Damen Stan 4708 patrol vessel... Varvet hoppades såklart få exportbeställningar på VBY, huruvida detta var realistiskt vete tusan! Fartygen är skräddarsydda för svenska flottans behov och farvatten och har därför av olika anledningar inte passat in särskilt bra på andra länders behov. NYK och KSD ingår sedan ett år tillbaka, och resten av året ut, i JEF - Joint Expeditionary Force! EU är inte inblandade i JEF utan det är ett brittiskt initiativ, och under brittiskt ledarskap, med eventuella styrkebidrag från Storbritannien, Sverige, Danmark, Finland, Estland, Lettland, Litauen, Nederländerna och Norge. https://sv.wikipedia.org/wiki/Joint_Expeditionary_Force Inte Volvo, GKN Aerospace Sweden AB! Volvo har inget med företaget att göra längre, dom sålde det 2012...
  9. Vagnarna utrustas nu med PC-PPE och B-plats får PC-SKER. Dataöverföring sker över radio. Konceptet för ammunitionspåfyllnad tas direkt från artilleribataljon med påfyllnadsplatser (PP). Jag är fortfarande jävligt skeptisk till att lastbil är rätt fordon för att köra ammunitionen på.
  10. Tillräckligt för att jag skulle ha så några år. Senaste två har jag dock kört med snigels lilla stabsreda istället. Ett tag hade jag t.o.m kompressionsremmar varvet runt och fickorna fästa till hälften i bältet/hälften i remmarna i syfte att bära högre men samtidigt ha höftkamsstöd för bältet. Var nöjd, men har återgått till bara bältet pga "less is more".
  11. Hade funderingar på en sådan lösning förut. men provade aldrig mest pga lathet, hur funkar den lösningen för dig?
  12. Last week
  13. https://photos.app.goo.gl/ekE51GEAJBEiNh5i7 Fäst tilldelade kompressionsremmarna enligt bilden i okets remmar (höger sida är lösgjord av pedagogiska skäl).
  14. Varje skyttegrupp hinner göra mängder av patruller under en mission i Mali. Och även om vanan och rutinen ökar så minskar inte förberedelserna inför varje ny patrull. En sådan förberedelse är att skapa sig en god uppfattning av omgivningen, en lägesbild, innan patrullen påbörjas. Korpen görs klar för start. Till sin hjälp har den svenska kontingenten flera verktyg. Ett sådant är den egna spaningen med de obemannade luftfarkosterna. Med de luftbilder som hämtas hem kan förbandet enkelt spana mot områden där man tänkt röra sig. Redo för start. Snart kan Korpen ge en bra bild av vad som händer på marken. Och flygbilderna som tas med farkosten kan ge en bra överblick över stora områden vilket utgör ett värdefullt komplement till lägesbilden. Korpen flyger och försvinner bort utom synhåll. Operatörerna kommunicerar med skytteplutonen som löser en uppgift utanför Camp Nobel. Det låter okomplicerat och enkelt – att bara skicka upp en kamera i luften och ta några kvicka flygbilder. Men flygfarkostens teknik är avancerad och kräver både handhavande och utbildning av sina operatörer. Och gärna att man är morgonpigg. Strax innan gryningen görs Korpen klar för start. Flygningar sker dygnets alla timmar men det är inte ovanligt att de sker en bra stund innan solen behagar stiga upp. Och för den som fiskar kräftor är inramningen kring förberedelserna inte helt obekant. Utrustningen ses över och fordonet lastas. Inga längre samtal och bara några enstaka röda lampor är tända för att vägleda när man skumpar ut mot dit man är på väg. Väl ute är man i händerna på vädrets makter. När man kommit tillbaka är frukosten stängd. Korpen kommer tillbaka efter slutfört uppdrag Det är inte enkelt eller bekvämt men arbetet ger information som är viktig för hela förbandet. Och den som flyger tillräckligt länge kan bli belönad med en mustig soluppgång. Systemet plockas snabbt ihop efter landningen. Förkortningen UAV kommer av den engelska förkortningen Unmanned Aerial Vehicle. UAV-system finns i olika viktklasser beroende på vad de ska användas till. Korpen väger bara 5 kilo och är därmed smidig och enkel att hantera. Läsa hela inlägget här >>
  15. Angående uppbyggnad av lätta brigaden/stridsgrupp Mälardalen//Stockholm. De ska få de 113 Patg 360. Nu har ÖB även ändrat uppfattning att de ska bli en stridsgrupp i stället. Vilket innebär att deras egen förmåga till försvar minskar. Vad jag vet så ska väl resterande CV 90 till de mekaniserade bataljonerna. För att klara det har man begärt Ca 40 nya CV 90. Så en budgetlösning kan vara lösningen även för oss. Med några akan och någon typ av Grk system. Dock inte hjuldraget hoppas jag. Även vapenstation 02 kan vara en lösning. Det finns AMV som har bättre skydd. Finland har Nemo på båtar. https://www.bing.com/videos/search?q=nemo+mortar+boat+finland&view=detail&mid=C0A2EC4C0546A67DDF00C0A2EC4C0546A67DDF00&FORM=VIRE
  16. Jag hade tur och hittade en som liknar den benplattan som FM använde förut. Vet inte hur de andra på marknaden funkar. kan ordna bilder imorgon.
  17. Som en del i arbetet att stärka förmågan att verka och försvara hela landet har Försvarsmakten utökat sin verksamhet i Jämtland, Västernorrlands län och Bottenhavet. Under de senaste månaderna har både armé-, flyg- och marinförband befunnit sig i området och genomfört allt från bevaknings- till dykuppgifter. Under vecka fyra var det Norrbottens flygflottiljs tur att verka i det strategiskt viktiga området. - Försvarsmakten, och inte minst vi i flygvapnet, är beredda att med kort varsel agera med kraft i regionen om så krävs, säger Jesper Sundström, kommunikationschef vid F 21. Under veckan fanns en mindre styrka med flygtekniker, drivmedelssoldater och räddningssoldater från flottiljen på plats i Östersund för att se till att gripenplanen som utgick från hemmabasen i Luleå skulle kunna landa in, snabbtanka och sedan återigen lyfta för att genomföra flygverksamhet i området. Flygningarna var tänkta att genomföras tisdag 21 och onsdag 22 januari men på grund av det hårda vädret på tisdagen fattades beslutet att ställa in verksamheten den dagen. - Det var egentligen inga konstigheter. Under övningar i fredstid är flygsäkerheten alltid i fokus och den tummar man inte på. Att bli hängande i en fallskärm en kilometer upp i luften i vindhastigheter mellan 50 och 90 kilometer i timmen är definitivt ingenting någon vill vara med om. Då pratar vi mycket allvarliga skador, kanske till och med livshotande, säger Jesper Sundström. Det såg ganska mörkt ut även för onsdagen men på morgonen hade blåsten mattats av en aning och då fattades beslutet att genomföra flygningarna som planerat. De första gripenplanen startade från Luleå vid niotiden på onsdagmorgonen och vid 10-tiden dök så två välbekanta siluetter upp på himlen en bra bit bort. Sakta men säkert ökade ljudvolymen för att nå sin topp när de två planen passerade rakt över Åre Östersund flygplats och bröt formationen för att landa in. Efter snabbtankning bar det åter iväg ut i flygområdet som sträckte sig från Östersund i väst, Sollefteå i öst och upp mot gränsen till Västerbotten. Normal verksamhet - på annan plats Ute i flygområdet genomfördes bland annat lågflygning och markmålsanfall, något som man övar på nästan dagligdags uppe i Norrbotten och Västerbotten. Nu genomförde man samma typ av verksamhet, fast i ett område man inte övar i särskilt ofta. - När vi väl kunde genomföra flygningarna gick allt enligt plan och vi löste våra uppgifter utan problem. Vi har hela tiden haft bra kontakt med flygledningen på Åre Östersund flygplats och det var väldigt lugnt på flygplatsen så såväl landning, tankning och start flöt på bra. Sen är det ju alltid kul att landa på andra ställen än de man är van vid, särskilt på en gammal anrik flottilj. Nu vet jag inte när en Jas 39 Gripen landade där senaste men det känns kul att få landa in och väcka den gamla flottiljen till liv igen för en stund, berättar piloten Mats som var den som landade in först av alla. Flygvapnet bedriver en rörlig verksamhet och ska kunna verka från såväl militära och civila flygplatser samt från så kallade vägbaser. - Det här är en bra möjlighet för oss att öva på att flyga från en för oss helt ny civil reservbas med allt vad det innebär i form av planering och förberedelser. Allt har flutit på bra och vi har haft ett mycket bra samarbete med personalen från Swedavia, Luftfartsverket och Frösö Park, avslutar Jesper Sundström. Läs hela inlägget här >>
  18. Målet är att man ska bygga 5000 st. De beräknas komma ut till förband 2022. Fördelen är att de valde 8.6 NM. Då det också är ett av alternativen till vårt nya prickskyttegevär. Då deras vapen också ska kunna bytas till 7.62x51 Nato. Så jag hoppas Försvaret inte väljer 8.6 Laupa. Vapnet är tänkt att ersättas på fordon och helikoptrar. Då deras skjutlängd är över 1600 meter. Vid tester ville man ha ammunition som skulle ge en bra träffbild upp till 2000 meter. Och valet blev då 8.6 Norma Magnum.
  19. Toppen, testar detta, kanske rent av får skaffa mig en betplanta och försöka fästa.
  20. Men det låter ju kanon... möjligheten att kunna använda ok och stabsreda som enskilt material. Tar gärna emot en bild på hur du löst det hela! Tack på förhand /H
  21. USS Zumwalt verkar ha bättre sjöegenskaper än vad "vanliga" fartyg har: Here’s how the destroyer Zumwalt’s stealthy design handles stormy seas /Per
  22. Ofta och särskilt de länder som tex beställt fordon som 360 och liknande med akan har inte alla gånger något rejält bandburet stridsfordonssystem, Patria med akan blir ofta lite av en budgetlösning dvs att man accepterar ett fordon med sämre skyddsförmåga men monterar istället en något kraftigare beväpning, på så sätt "slipper" man köpa in ett "rejälare" stridsfordonssystem som oftast kostar betydligt mer. I Sveriges fall så hade vi redan innan strf90 som är en rejäl pjäs och som kostar en ansenlig summa, då kan man anta att behovet av 360 med akan är sekundärt och istället prioriteras skydd och transportförmåga då dessa också ersätter Ptgb203.
  23. Ceremoni för byte av chef inom den svenska marinen har genomförts. Marinchef, konteramiral Jens Nykvist, överlämnade ledarskapet till nya marinchefen, konteramiral Ewa Skoog Haslum. Chefen för Produktionsavdelningen, Johan Svensson, förrättade ceremonin. – Jag känner en stolthet över marinens personal och vad vi levererar – och tackar för en otroligt bra tid vid rodret, säger avgående chef Jens Nykvist. Den högtidliga ceremonin för marinchefsbyte sammanföll med Marinstridsdagarna i Karlskrona, vilket gjorde att alla marina förband närvarade. Många inbjudna gäster fanns också på plats. Flaggvakter ramade in tillställningen, med bland annat parad för flaggan. Marinens musikkår spelade traditionsenliga appeller och marinens marscher, bland annat Ewa Skoog Haslums egen marsch. Ewa Skoog Haslum har lång erfarenhet av marinen och de marina förbanden. Ewa började sin karriär inom Försvarsmakten som värnpliktig radiotelegrafist ombord på korvett Stockholm. Sedan har tjänsterna avlöst varandra, till exempel vid Andra ytstridsflottiljen, Högkvarteret och Fjärde sjöstridsflottiljen. Närmast kommer Ewa från Försvarshögskolan, där hon varit vice rektor sedan 2016. – Det är med stor ödmjukhet och stolthet jag tar över som marinchef, säger Ewa Skoog Haslum. Mina nyckelord inom ledarskap är tillit, förtroende och att våga lita på varandra. För att nå dit måste man lära känna varandra, känna lojalitet och ställa upp för varandra. Försvarsmakten välkomnar Sveriges första kvinnliga konteramiral och nya marinchef, Ewa Skoog Haslum. Läs hela inlägget här >>
  24. Amerikanska marinkårens specialförband byter ut sina TKSP mot 338-ksp. Vapnet är tydligen redan godkänt för allmänt användande inom resten av USA:s SF Blir intressant att se utfallet av det här och om det förs över till andra nationer och framförallt om ett så lätt vapen kan vara soldatmässigt nog för att införas på bred front. Det är cirka 3 kg lättare men har 4 ggr anslagsenergin på 1000 m jämfört med en KSP58.
  1. Load more activity


×
×
  • Create New...