Jump to content

Tjänstgöra på äldre dar?


Recommended Posts

Jag läste en tråd om äldre som ville göra GMU, vilket triggade mig till att registrera mig då jag har en liknande fråga: jag har på gamla dar börjat gå i tankar om vad jag skulle kunna bidra med. Jag gjorde vpl som PB RaSign i flottan, har sedan dess inte haft något med Försvarsmakten att göra (krigsplaceringen gick ut för flera år sedan) förutom vad jag väl kan kalla bilaterala kontakter genom jobbet. Ålder 37, fysiskt tillstånd gott (bättre än under vpl i alla hänseenden, även om det väl inte är att säga mycket), magisterexamen i statsvetenskap, och påföljande internationell karriär i säkerhetspolitiska frågor.

 

Jag har således ingen gröntjänst att gå till Hemvärnet med. Dessutom känns ambitionsnivån som steget högre, även om jag har förstått att dagens hemvärn är en annan skapelse än den bild jag växte upp med. Jag undrar vart man ska vända sig om man som jag på ålderns höst känner att det vore riktigt att ställa sin erfarenhet och kvalifikationer till nationens förfogande och höra vilka möjligheter som finns, eller åtminstone ett "tack, men nej tack".. Och om någon på detta forum har en fingervisning att ge?

Link to comment
Share on other sites

Hade inte även flottan någon form av gröntjänst? Jag tror även värnplikt i flottan räknas i detta fall. Det finns ju marint hemvärn.

 

Nja, som rekryt fick vi visserligen lära oss vapenhantering och att marschera och dylikt, men mycket mer var det inte. Det räknas säkert, men samtidigt är som sagt amitionsnivån om inte högre, så lite annorlunda. Iaf tills jag har nån aning om vad jag talar om :)

 

Vad vill du med din tjänstgöring?

Din utbildning gör att du kan tjänstgöra som tex analytiker på HKV.

 

/K

 

Det underlättar absolut om man har det klart för sig först. Problemet för mig är att jag inte vet vilka möjligheter det finns, så jag har svårt att specificera det - lite höna-ägg-problematik. Men visst, analytiker skulle jag passa som med min erfarenhet. Civilanställd på MUST är exempelvis något som finns på radarn. Samtidigt skulle det inte skada med någon form av operativt element i tjänsten, då jag är den mest praktiskt lagde kontorsråttan jag träffat.. Jag får en kick av att lösa praktiska problem med få resurser tillhanda.

 

När jag först började tänka på detta utan att veta något, vilket inte är jättestor skillnad mot nu, funderade jag på om man kunde bli reservofficer för att ha en bra mix av fortsatt nuvarande karriär och tjänstgöring, men jag är rädd att det tåget gått - kadettskola är väl inget för en gamling? Men det kanske mest beror på att jag inte förstår mekanismerna bakom dessa arrangemang. Jag border förmodligen kontakta en yrkesinformatör vad det lider.

Link to comment
Share on other sites

Jo, har kollat, men min erfarenhet säger att en hemisda med några stycken text sällan sammanfattar vare sig vad en tjänst innebär eller vilka vägar och möjligheter det finns. Däremot blev jag lite inspirerad av att se att tolkar verkar vara reservofficerer. Där har jag verkligen något att bidra med eftersom jag jobbat internationellt i nästan ett decennium, och redan kan ett av de två språk som är i fokus. Idealiskt vore om det kunde kombineras med något slags underrättelseverksamhet med lite mer fysiska krav.

 

Hmm, tror ett mönster börjar utkristallisera sig som man kan ta med sig till en yrkesinformatör för vidare dialog.

 

Fortfarande gnager det där med åldern. En 37-åring på en specialistofficersutbildning?

Link to comment
Share on other sites

Jo, har kollat, men min erfarenhet säger att en hemisda med några stycken text sällan sammanfattar vare sig vad en tjänst innebär eller vilka vägar och möjligheter det finns. Däremot blev jag lite inspirerad av att se att tolkar verkar vara reservofficerer. Där har jag verkligen något att bidra med eftersom jag jobbat internationellt i nästan ett decennium, och redan kan ett av de två språk som är i fokus. Idealiskt vore om det kunde kombineras med något slags underrättelseverksamhet med lite mer fysiska krav.

 

Hmm, tror ett mönster börjar utkristallisera sig som man kan ta med sig till en yrkesinformatör för vidare dialog.

 

Fortfarande gnager det där med åldern. En 37-åring på en specialistofficersutbildning?

Ring HKV-avdelningen och kolla om de kan slussa dig vidare ang. behov av din kompetens på antingen MUST eller Insatsstaben J2. Ett alternativ är annars att ta kontakt med FM UndSäkC i Uppsala för att se om de kan nyttja din kompetens, tex som lärare.

 

Vill du börja på botten? Det får du göra om du satsar på SOU. Då börjar du på botten av näringskedjan med en lön under 20000:- Din tidigare utbildning och kompetens lär komma i andra hand då du får en pix-stjärna på kragen.

Link to comment
Share on other sites

 

Vill du börja på botten? Det får du göra om du satsar på SOU. Då börjar du på botten av näringskedjan med en lön under 20000:- Din tidigare utbildning och kompetens lär komma i andra hand då du får en pix-stjärna på kragen.

 

 

Jo, det har jag betänkt. På ett sätt är det väl inte mer än rätt iofs. Om man vill bli RO lär man åtminstone genomgå en grundläggande icke-civil utbildning. Och som RO behöver man kanske inte kyssa den andra karriären adjö heller? Eller tar jag för lätt på kombinationen?

 

Jag vet att man på MUST ibland efterfrågar den kompetens jag besitter, även civilt så som den är i dagsläget. Man kanske kunde kombinera det med en RO-tjänst?

Link to comment
Share on other sites

Börja med att gå med i tex en Hemvärns bat/kompani-stab medan du funderar hur du ska göra långsiktigt. Då får du in en fot och känner av ifall du verkligen vill hoppa in i grönkläderna med allt det innebär.

 

Nu för tiden för att påbörja officers-/specialistofficersutbildning krävs först 3 månader GMU som enbart är gröntjänst, efter det 3 månader till i KMU som också är gröntjänst fast med ledarskap inblandat som förberedning inför officersutbildningen. Efter dessa 6 månader kan man påbörja själva officersutbildningen.

 

Officiellt så ska man ju inte göra GMU om man gjort värnplikt men om du vill ha en tjänst som har en hel del gröntjänst som reservofficer är ju frågan om din värnplikt verkligen håller när du söker. Dina några veckors gröntjänst i flottan för ett antal år sedan VS 6 månaders gröntjänst från nuet. Du hade väll dock en del ledarskapsutbildning som PB eller?

Link to comment
Share on other sites

Följande alternativ vore något du kanske lämpar dig för och att fundera på:

  • FRA
  • Stabstjänst på kompani eller bataljon.

Till detta bör du även fundera på om du vill vara frivillig i Hemvärnet, vara deltidare som GSS/T eller heltid som militär (GSS/K exempelvis) eller civil tjänst inom militär myndighet.

Link to comment
Share on other sites

Försvaret behöver alla resurser, hoppas de tar emot dig med öppna armar. Sen det här med äldre dar dock. 37 år är inte äldre dar! Tänk på Carl Gustaf Rehnskiöld som var en intensiv krigare i spetsen och därmed den första att hugga in med värja på fienden när svenska kavalleriet gjorde shock. Svårt att tänka sig ett mer fysiskt ansträngande sätt att kriga än på tidigt 1700-tal. Och då var tätmännen och de mest erfarna och fruktade krigarna allt som oftast runt de knappt 60, precis som Rehnskiöld själv.

 

Att de numera är så att de flesta i stridande position är unga handlar inte om fysik utan om deras mentala vilja. Idag så är hemmets härd och familjelivets gemenskap något som drar allt mer i sinnet när åldern stiger. På den tiden var det inte så och därför var krigare inte lika unga som de är idag. Finns viljan och motivationen behöver du inte oroa dig för att du är för gammal rent fysiskt förrän efter 50. Sen om försvarets rekryterare känner till detta och därmed har min insikt det vet jag inte. Men du skall veta att för några hundra år sedan, när man definitivt behövde bättre fysik för att kriga framgångsrikt än idag. Då var de vassaste soldaterna i frontlinjen 50 och över. Att det inte är så numera handlar inte främst om fysisk utan om mentalitet. Viljan att leva sitt liv i fält eroderar med stigande ålder numera, men så har det alltså inte alltid varit.

Link to comment
Share on other sites

Försvaret behöver alla resurser, hoppas de tar emot dig med öppna armar. Sen det här med äldre dar dock. 37 år är inte äldre dar! Tänk på Carl Gustaf Rehnskiöld som var en intensiv krigare i spetsen och därmed den första att hugga in med värja på fienden när svenska kavalleriet gjorde shock. Svårt att tänka sig ett mer fysiskt ansträngande sätt att kriga än på tidigt 1700-tal. Och då var tätmännen och de mest erfarna och fruktade krigarna allt som oftast runt de knappt 60, precis som Rehnskiöld själv.

 

Att de numera är så att de flesta i stridande position är unga handlar inte om fysik utan om deras mentala vilja. Idag så är hemmets härd och familjelivets gemenskap något som drar allt mer i sinnet när åldern stiger. På den tiden var det inte så och därför var krigare inte lika unga som de är idag. Finns viljan och motivationen behöver du inte oroa dig för att du är för gammal rent fysiskt förrän efter 50. Sen om försvarets rekryterare känner till detta och därmed har min insikt det vet jag inte. Men du skall veta att för några hundra år sedan, när man definitivt behövde bättre fysik för att kriga framgångsrikt än idag. Då var de vassaste soldaterna i frontlinjen 50 och över. Att det inte är så numera handlar inte främst om fysisk utan om mentalitet. Viljan att leva sitt liv i fält eroderar med stigande ålder numera, men så har det alltså inte alltid varit.

har du någon källa på snittåldern bland 1700tals krigarna ? jag tror inte de var särskilt många som uppnådde sin 50 års dag bland karolinerna, än mindre var i stånd med att strida.

Edited by speculatores
Link to comment
Share on other sites

Värst vad du vet Pal. Är du medveten om vilken last en modern soldat krigar i? Det är bedömt en annan typ av belastning än vad som var gällande vid tidigt 1700-tal.

Visst är det förmodligen mer sylt i ryggarna nu än då men det gör ändå inte att det är så enkelt att gå in på valfri befattning i ett insatsförband när man närmar sig 40. Jag har ju bevisligen jordgubbssylt i hela ryggraden för ungefär precis vid 37 kände jag att det fick vara nog med slitet i fält. Jag orkade inte bära runt på +30 kg stridsutrustning i 50 graders värme (nej, jag överdriver inte) längre. Kroppen tog för mycket stryk.

Jag borde ha tränat bättre för det visade sig att det inte räckte med 487 poäng på multitest, 9:40 på fälttestet, 42 min på milen och 50km terräng på under 5 timmar.

 

När man passerat 35 bör man tänka sig för vad man ger sig in på, både när det gäller fysiska krav men även var någonstans i hierarkin man hamnar. Jag rekommenderar att trådskaparen inte tar vilken tjänst som helst utan drar nytta av sin utbildning och erfarenhet och låter FM få nytta av den också. Det görs bäst i en und-/analysbefattning i högre stab (inte kompani eller bataljon).

 

 

Att man inte är fysiskt gammal innan 50 år är BS. Den fysiska förmågan till återhämtning reduceras kontinuerligt efter ca 35, något som de flesta vet. Vad FM:s chefer (som rekryterar) även vet är att de vill ha personal av vissa kategorier. De vill tex inte ha överkvalificerad personal.

Link to comment
Share on other sites

Jag är absolut med på att jag inte kommer bli någon SOG-operatör om jag skulle göra något. Samtidigt är det definitivt så att med åldern har både fysiken och huvudet kommit - när jag var i den 'vanliga' åldern var jag i ganska dåligt fysiskt skick och hade ingen större lust att göra något åt det heller. De senaste antal åren däremot har vinden vänt 180 grader, och fysiska utmaningar ter sig.. tja, utmanande. Att överlasta en ryggsäck och ta sig uppför ett berg är något jag gjorde senast förra helgen (och här där jag bor är bergen annorlunda än hemma...), och tänkte inte en enda gång "vad fan gör jag här" utan bara "upp ska jag".

 

Samtidigt har jag absolut erfarenhet och kvalifikationer som bör tas tillvara på. Tänker inte gå in mer i detalj på vad detta innebär, mer än att jag vet att jag kunde vara en resurs vad gäller analyser och kunskap. Men då jag är ganska praktiskt lagd till sinnet tänker jag mig att det vore ganska väl anpassat med ett jobb där jag använder detta, kopplat med en RO-tjänst där man får utlopp för/bidrar till detta också. Är jag fel ute på det? Jag frågar, eftersom jag inte har helt klart för mig vad den andra delen av det innebär. Det kanske inte är någon dålig idé att så att säga testa med Hemvärnet först.

 

Jag har svårt att tro att det skulle krävas GMU dock, jag gjorde trots allt mina 17 månader och när jag muckade hade jag furirs grad. Det borde väl räknas även om det var innan Framnäs brann och systemet NATO-anpassades?

 

Tack för alla svar för övrigt, både de uppmuntrande och de klargörande!

Link to comment
Share on other sites

Ja visst räcker det. Du får gå med i hemvärnet och du får söka jobb i försvaret. Satsa på det du tycker verkar kul. Försvaret kan inte få nog med folk. Och såsom du beskriver dig själv så finns det ingen tjänst, även fysiska, där inte du varit en tillgång i Hemvärnet. Jag vidhåller att fysik inte alls är lika viktigt som viljan, finns den så kommer du extremt långt. Det är framförallt viljan som falnar med åren och som gör att äldre numera inte är i första stridslinjen. 37 år är ingen ålder, det är inga övermänniskor i försvaret, det är inte elitidrott de håller på med. Normal kondis är mer än tillräckligt till 90% av tjänsterna i både hemvärnet och försvaret, och så kommer det alltid vara, så måste det alltid vara. Försvaret måste skapa effekt av det man har, så enkelt är det. För varje år som går så förs striden mer med erfarenhet och brainpower och mindre med fysik. Och som jag redan sagt, trots detta så ser man bakåt i historien att trots det mer fysiska sätter att strida då så var erfarenhet så pass viktigt att de bästa soldaterna var väl över den ålder då det rent fysiskt peakade. Bästa åldern för en soldat då krig var riktigt fysiska var alltså många år efter den biologiska fysiska peaken. Jag är säker på att så fortfarande är fallet i de fall då viljan finns kvar trots åren.

Link to comment
Share on other sites

GMU krävs inte för tjänst någon tjänst för dig, då du har fullgjord GU. Om du fick underkända vitsord under GU så är du inte behörig att söka officersutbildning.
Ang. RO så är det relativt få delar av FM som har bra hantering av sina reservare. Staberna (brigadstaber och HKV) är bäst på att nyttja dem, enligt mig.

 

Det finns dessutom en till variant och det är Anpassad Officersutbildning AOU. Det är en förkortad officersutbildning för folk som redan har en akademisk utbildning som är av intresse för FM. Det rör sig tex om beteendevetare och statsvetare. Ett år på skola och vips är du kapten och placeras in i ett förband, oftast i stab där såna kompetenser behövs. Turbokapten/-major kallas såna i folkmun.

 

 

@Pal

Hur förklarar du skadeutfallen på FS-förbanden då? Du vet ju inte vad du talar om utan tror och tycker en massa. "Normal kondis", vad är det? Normal kondis räcker inte för att bära full stridsutrustning över tiden i en insats (som är ett krav om man ska tjänstgöra i reguljära FM).
Ja, visst är det fördel med ålder och erfarenhet men den fysiska förmågan nergår markant efter 35. Det finns det gott om bevis på. Det finns anledningar varför vpl sorterades ut ur förbanden vid en viss ålder och varför man har övervägande yngre på tunga befattningar.

Link to comment
Share on other sites

Jag får hålla med Krook till fullo.

 

Vi har liknande erfarenheter och jag menar att trådskaparen gör sig själv en otjänst genom att sikta för lågt i det militära systemet.

 

"Praktisk" analytiker likställer jag med en undass eller motsvarande på kompani- eller bataljonsnivå. Det är inget för en människa med både en magisterexamen och erfarenhet från det säkerhetspolitiska fältet. Understimulerad och underbetald är hur han skulle känna sig.

 

Att fundera på specialistofficerskarriären är tyvärr ett utslag av okunskap. Ledsen att säga det, men med den beskrivna bakgrunden och erfarenheten så skulle ovanstående scenario utspela sig igen, men förmodligen lägre lön de första 4-5 åren än vad motsvarande GSS kan få och marginellt mer kvalificerade uppgifter.

 

Rätt väg är CVAT. Dvs civil arbetstagare inom FM. Utifrån den positionen kan trådskaparen sen anmäla intresse hos sin chef att vidareutvecklas som chef och därifrån gå AOU eller en RO-utbildning. Måhända även en betald sådan.

 

Trådskaparen uppmanas att söka sig till HKV INSS eller HKV MUST för förmodligen mest passande arbetsuppgifter, lönenivåer som speglar erfarenheten och kompetensen samt även den generellt vettigaste synen på personal i trådskaparens framtida kategori.

 

Mina två ören, för vad de nu månde vara värda.

 

PS. Det var inte ens kul att konka runt på 30+ kg utrustning när man var under 35.

Edited by Anders
Link to comment
Share on other sites

Jag kan bara hålla med Anders. CVAT är absolut rätt väg att gå. Det möjliggör en helt annan lönenivå, och också möjlighet att tämligen omgående kunna ta sig an kvalificerade arbetsuppgifter.

Link to comment
Share on other sites

Ja visst räcker det. Du får gå med i hemvärnet och du får söka jobb i försvaret. Satsa på det du tycker verkar kul. Försvaret kan inte få nog med folk. Och såsom du beskriver dig själv så finns det ingen tjänst, även fysiska, där inte du varit en tillgång i Hemvärnet. Jag vidhåller att fysik inte alls är lika viktigt som viljan, finns den så kommer du extremt långt. Det är framförallt viljan som falnar med åren och som gör att äldre numera inte är i första stridslinjen. 37 år är ingen ålder, det är inga övermänniskor i försvaret, det är inte elitidrott de håller på med. Normal kondis är mer än tillräckligt till 90% av tjänsterna i både hemvärnet och försvaret, och så kommer det alltid vara, så måste det alltid vara. Försvaret måste skapa effekt av det man har, så enkelt är det. För varje år som går så förs striden mer med erfarenhet och brainpower och mindre med fysik. Och som jag redan sagt, trots detta så ser man bakåt i historien att trots det mer fysiska sätter att strida då så var erfarenhet så pass viktigt att de bästa soldaterna var väl över den ålder då det rent fysiskt peakade. Bästa åldern för en soldat då krig var riktigt fysiska var alltså många år efter den biologiska fysiska peaken. Jag är säker på att så fortfarande är fallet i de fall då viljan finns kvar trots åren.

har du räknat på vad utrustningen väger på en normal soldat ? har du någon källa på ditt påstående att de bästa soldaterna är de väll över den åldern som fysiken peakar. Jag har både egen erfarenhet och läst att de överlever en soldat de första åren som soldat, så når den en peak mellan 20 och 30 år, sen minskar fysiken, förmågan att tänka nytt och en viss nonchalans kan uppträda vilket gör att de sista åren är minst lika farliga som de första.

Link to comment
Share on other sites

 

Det finns dessutom en till variant och det är Anpassad Officersutbildning AOU. Det är en förkortad officersutbildning för folk som redan har en akademisk utbildning som är av intresse för FM. Det rör sig tex om beteendevetare och statsvetare. Ett år på skola och vips är du kapten och placeras in i ett förband, oftast i stab där såna kompetenser behövs. Turbokapten/-major kallas såna i folkmun.

 

 

Jag får hålla med Krook till fullo.

 

Vi har liknande erfarenheter och jag menar att trådskaparen gör sig själv en otjänst genom att sikta för lågt i det militära systemet.

 

"Praktisk" analytiker likställer jag med en undass eller motsvarande på kompani- eller bataljonsnivå. Det är inget för en människa med både en magisterexamen och erfarenhet från det säkerhetspolitiska fältet. Understimulerad och underbetald är hur han skulle känna sig.

 

Att fundera på specialistofficerskarriären är tyvärr ett utslag av okunskap. Ledsen att säga det, men med den beskrivna bakgrunden och erfarenheten så skulle ovanstående scenario utspela sig igen, men förmodligen lägre lön de första 4-5 åren än vad motsvarande GSS kan få och marginellt mer kvalificerade uppgifter.

 

Rätt väg är CVAT. Dvs civil arbetstagare inom FM. Utifrån den positionen kan trådskaparen sen anmäla intresse hos sin chef att vidareutvecklas som chef och därifrån gå AOU eller en RO-utbildning. Måhända även en betald sådan.

 

Trådskaparen uppmanas att söka sig till HKV INSS eller HKV MUST för förmodligen mest passande arbetsuppgifter, lönenivåer som speglar erfarenheten och kompetensen samt även den generellt vettigaste synen på personal i trådskaparens framtida kategori.

 

Mina två ören, för vad de nu månde vara värda.

 

PS. Det var inte ens kul att konka runt på 30+ kg utrustning när man var under 35.

 

Konkreta och bra råd, tackar för det. Alldeles riktigt att funderingarna präglas av okunskap - det var det jag hoppades åtgärda genom den här tråden och det tycks vara på god väg. Just "Rätt väg är CVAT. Dvs civil arbetstagare inom FM. Utifrån den positionen kan trådskaparen sen anmäla intresse hos sin chef att vidareutvecklas som chef och därifrån gå AOU eller en RO-utbildning." är precis ditåt mina tankar lutar efter alla goda råd i tråden.

 

Jag ser det hela som två sorters utmaningar: den där man får gnugga de små grå, vilket jag gör på daglig basis och har så gjort i ett decennium och förvisso inte har något emot att fortsätta med. Den andra är när man får lösa praktiska problem, gärna under stress - dvs. gnuggandes andra sorters små grå. Häri är jag kraftigt understimulerad för tillfället, och jag vet av erfarenhet att jag är ganska duktig på det, samt har en för ändamålet användbar inställning att uppgifter ska lösas, på ett eller annat sätt, men de ska lösas. Och hur tillfredsställande det känns när man faktiskt lyckas!

 

Till detta kommer en relativt nyligen uppvaknad känsla av plikt gentemot något annat och större än mig själv. Jag jobbar just nu i en miljö där de flesta jag har att göra med på ett eller annat sätt gör stora personliga uppoffringar för en sak de tror på. Jag finner mig beundrande av detta, och försöker antagligen utröna om jag har vad som krävs för det. Lönenivåer och dylikt sitter i baksätet för min del av olika anledningar.

Link to comment
Share on other sites

  • 3 weeks later...

Jag vill inte prata om vad reglerna är för att gå in i Svenska försvaret (för att jag vet inte vad dom reglerna är), men jag vill säga något om åldern ock att kunna klara av dom fysiska kraven I militären generellt sett. Jag forstår att det här är om Svenska Armen, men jag kan inte tänka mig att dom fysiska kraven på soldaterna är mycket annorlunda.

 

Det är MÅNGA som är i mycket avancerade förband som är äldre an 37. Personligen så var jag inte i några jätte elita forband, men jag var 32 när jag gick igenom Officer Candidate School. Nar jag var 42 var jag i Irak (2003/4/5) ock behövde ha på mig all utrustning Amerikanska Armen begär av sina soldater (min IBA vägde 60 pund, ungefär 27 kilo tror jag). Jag har över 300 patruller (en konvoj är minst 6 fordon, ock en patrull är 5 eller mindre) ock många fot patruller i Irak. I 2008/09 var jag i Afghanistan (då var jag 47).

 

Jag tror att det var en kille som var 47 när han gick genom Ranger School.

 

Så vad jag forsöker säga är det här, åldern spelar mindre roll än vad du är villig (or able) att gjöra personligen. Bara inse det här, de flesta Combat Arms soldater som pensionerar sig från Amerikanska Armen får disability benefits i addition till deras pension (jag får det personligen) för att de är fysiskt utslitna. Ryggen, knän, ock fötterna, ar otroligt mishandlade i en militär karriär om du inte har ett kontor job. Ock jag tror nog att Svenska armen är inte drastiskt annorlunda när det kommer till det.

Link to comment
Share on other sites

I Sverige får du inga disability benefits, ja inga benefits överhuvudtaget. Inga stridsskador eller utslitningsskador ses med andra ögon än om de gällde en vanlig arbetare. Pensionsåldern är väl 60 för en militär nu? Det var 55 för att sen höjas till 58 men jag hörde något om ytterligare höjning.

 

Går du in i den svenska armén så får du en lön på 17000 kronor och om du är äldre än ordinarie målgrupp (20-25) så löper du större risk att slita ut kroppen (det är ren fysiologi, det funkar nämligen så) och du får ingen som helst kompensation för att du är äldre.

 

Men Ja, det går att ingå i fältförband som äldre. Det har vi många exempel på. Det är dock ingen höjdare att bygga livet på.

Link to comment
Share on other sites

Krook, jag tror att du ock jag håller med varandra. Jag menade att ingen kan säga for någon annan om han är för gammal eller inte, men att man betalar ett pris med sin kropp när det är över. Så han måste bestämma för sig sjalv om det kommer att vara värt det eller inte. Det är mycket som verkade vara roligt ock tufft för några år sedan, som jag ångrar fysiskt idag. Jag arbetar som en civil med Armen nu, ock dom flesta av mina kollegor här är pensionerade soldater. Vi har alla ganska svårt fysiskt sätt att kunna gjöra ganska vanliga aktiviteteter. Ock då måste du forstå att man kan pensionera sig after 20 år i Armen, så dom flesta av oss är mellan 40-60 år. Så inte jätte gammla.

 

Det är svårt för mig att artikulera vad jag forsöker säga, för att jag måste först skriva det på ett Amerikanskt tangent bord, ock sedan insert å, ä, ock ö, manuellt med Microsoft Word. Not to mention that I don’t get to speak Swedish very often anymore, so my Swedish quite frankly sucks now.

 

Det var intressant att höra om Svenska Armens lön. Nar jag värvade mig i 1984 i Amerikanska Armen som en menig E-1 fick jag $580 I månaden. Jag pensionerade mig som Major här, ock min Arme pension är $2,700 i månaden. Min Veterans Affairs disability är $560 I månaden för en bruten rygg, vrist, ock handled. Om du är 100% disabled kan du få $2,000 från VA varje månad .

Link to comment
Share on other sites

Det är alltid intressant att få ett utländskt perspektiv :) Ett tips är ju att skriva hela texten i word och sen klistra in den i svarsfältet här, fast det kanske var det du menade? Ett annat tips är att använda alt-codes med hjälp av vänstra alt-tangenten och num-paden. http://symbolcodes.tlt.psu.edu/bylanguage/nordic.html

Link to comment
Share on other sites

Det är alltid intressant att få ett utländskt perspektiv :) Ett tips är ju att skriva hela texten i word och sen klistra in den i svarsfältet här, fast det kanske var det du menade? Ett annat tips är att använda alt-codes med hjälp av vänstra alt-tangenten och num-paden. http://symbolcodes.tlt.psu.edu/bylanguage/nordic.html

Ja, det var det som jag menade (att skriva det hela på Word, ock sen klistra in det). Men jag måste ju fortfarande “insert” å, ä, ock ö på Word också eftersom jag har ett Amerikanskt tangent bord. Jag önskar att jag hade ett Svenskt tangent bord istället. Det ar ju inget man inte kan gjöra pa Engelska på ett Svenskt tangent bord, men mycket (atminstone tre saker) man kan gjöra pa Svenska. Men jag gjör det här mest på jobbet, ock av nagon orsak tycker dom att 1: Jag borde jobba istället, ock 2: Att jag borde använda tangent bordet dom gave mig. Just because I agreed to work for them, and they pay me money, they feel they can tell me what to do. Man, the nerve of some people.

 

Jag upskattar verkligen dom “alt-codes” du gav mig. Jag tryckte (är det rätt ord for printed?) upp dom, ock skall forsöka använda dom.

 

Oh, and by the way, jag föddes ock växte upp I Malmö. På Nydala. Jag gick till Nydala Skolan ock sedan Heleneholms Skolan. Jag hade sommar jobb på Pågens, ock jag jobbade pa Kockums för en kort tid. Det war roligt att se en annan Malmöite här.

Link to comment
Share on other sites

Om jag hade den minsta aning om hur man gjorde det, så skulle jag gjöra det. Jag sittar här ock skriver med bara mina pekfingrar, så jag säger inte mycket till datorn alls. Vanligtvis så försöker jag flera gånger om dagen att slänga datorn i väggen. >:-(

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Tony 35E, det ligger en hel del i vad du säger. Och man ska absolut vara medveten om sina begränsningar och vad det kan leda till. Jag hade problem med just ryggen för några år sedan, något som fick mig att träna ordentligt och regelbundet för att se till att jag inte får en relapse. Därför är jag troligtvis i mitt livs bästa form just nu, trots att jag var idrottsligt aktiv i så gott som hela min ungdom. Och jag är inte alldeles ovetande om vad det innebär att bära tungt och gå långt, även om jag inte gjorde det i lumpen - mitt nuvarande jobb samt mitt intresse för friluftsliv gör att jag då och då bär både en 25-30 kg tung ryggsäck gåendes en bra bit över flera dar, och 18 kg skyddsväst vissa dagar. Det fysiska är dock ena ingrediensen. Det mentala och dess inställning är den andra. Att springa maraton är ett exempel på hur man (jag) övervinner det. En tredje, poängerna som Krook gör angående ersättning o.dyl., är inte oväsentligt, men kommer absolut i andra hand. För mig personligen alltså. Jag har kommit till en punkt i livet där vad man håller på med är betydligt viktigare än vad man får för det.

 

Tony 35E, din dator styr du enklast upp genom att gå ner till höger (troligtvis - iaf om du inte har allra senaste versionen av windows) och klicka på den lilla rutan som markerar språk - iditt fall torde det stå EN där. Öppna den, så kan du navigera dig fram till att ändra tangentbordsspråk. Du kommer få lägga till svenska om det nu är det du vill ha, sen kan du lägga till en tangentbordskombination för att växla enkelt mellan språken (exvis alt-shift-A eller dylikt). Sen funkar tangenterna enligt modellen snarare än vad som står på dem. Kör själv tre olika språk förutom svenska beroende på behov.

Link to comment
Share on other sites

Tony 35E, det ligger en hel del i vad du säger. Och man ska absolut vara medveten om sina begränsningar och vad det kan leda till. Jag hade problem med just ryggen för några år sedan, något som fick mig att träna ordentligt och regelbundet för att se till att jag inte får en relapse. Därför är jag troligtvis i mitt livs bästa form just nu, trots att jag var idrottsligt aktiv i så gott som hela min ungdom. Och jag är inte alldeles ovetande om vad det innebär att bära tungt och gå långt, även om jag inte gjorde det i lumpen - mitt nuvarande jobb samt mitt intresse för friluftsliv gör att jag då och då bär både en 25-30 kg tung ryggsäck gåendes en bra bit över flera dar, och 18 kg skyddsväst vissa dagar. Det fysiska är dock ena ingrediensen. Det mentala och dess inställning är den andra. Att springa maraton är ett exempel på hur man (jag) övervinner det. En tredje, poängerna som Krook gör angående ersättning o.dyl., är inte oväsentligt, men kommer absolut i andra hand. För mig personligen alltså. Jag har kommit till en punkt i livet där vad man håller på med är betydligt viktigare än vad man får för det.

 

 

Visst är det bra att veta sina begränsningar men verkligheten skiter i dina begränsningar.

Som ori kunde jag springa ultramarathon och gå på fjällmarscher men tog ändå stryk vid min femte och sista (?) insats. Marathon är värt väldigt lite i sammanhanget.

Det finns skadestatistik från FS18 som inte är särskilt smickrande. Belastningsskadorna är omfattande och då var ändå de flesta skadade i väldigt gott skick innan insats.

 

Högvakt, ytleta på skjutfält och en del kaserntjänst är värt hur låg lön för dig? Jag bara undrar.

Har du inte gått på reklamen?

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.



×
×
  • Create New...