
Ett litet inlägg ifrån en mycket kunnig person i ämnet klippt ur tidskriften "Svensk Polis".
[2005-04-29 Tidningen Svensk Polis]
"Osann kritik mot polisens ammunition"
Under den tid som svenska polisen har använt sig av den nya expanderande tjänsteammunitionen Speer Gold Dot har mängder av osanningar från mer eller mindre ovetande personer kablats ut i media. Det har påståtts att kulan expanderar till mellan 28 och 36 millimeter och att den roterar upp enorma sårskador.
Svenska polisen har med den nya ammunitionen skjutit sex personer varav två har dött. Båda de döda har träffats i stora kroppspulsådern, aorta, och hade alltså dött även om de träffats av kulor från ett kraftigt luftgevär. Under samma period har finska polisen som använder sig av samma ammunition skjutit 16 personer varav en har dött. Det finns en person i New York som i oktober 2003 blev skjuten med åtta skott (Gold Dot) som fortfarande lever. Påståenden om att den beskjutne dör, i stort sett oavsett var skottet tar, är alltså klart osanna.
Vid de tester som FOI, Totalförsvarets Forskningsinstitut, genomförde innan ammunitionen godkändes som tjänsteammunition, expanderade kulorna från nio till cirka 13-14 millimeter, vilket är rätt långt ifrån de 28-36 millimeter som påståtts i debatten. Jag har tagit hand om tre kulor som viltvårdare skjutit i trafikskadade rådjur med ammunitionen ifråga och dessa är drygt 13 millimeter i diameter, det vill säga helt i linje med FOI:s tester.
De kulor som visats upp i tidningar och i TV har alltså ingenting med skjutning i vävnad att göra, utan måste vara skjutna i andra media än kött. För att ta reda på hur det förelåg ordnade jag med en skjutning i en vattentunna och där expanderade kulorna till cirka 18 millimeter men flikarna var klart vikta bakåt.
Genom att räta ut flikarna med en tång kom kulorna upp i 27 millimeter, och det verkar uppenbart att det är så som vissa av de tveksammare kulorna måste ha ”justerats till”.
En av de värre kritikerna är riksdagsmannen Jörgen Johansson © som i interpellationer hävdat att kulan expanderar till 36 millimeter. Det bedömer jag som fysikaliskt omöjligt.
Det är beklämmande och mycket allvarligt när en så pass hög förtroendevald person inte är mer noggrann med sanningen, då det gör att man undrar vilket faktaunderlag våra övriga riksdagsbeslut fattas på. Dessutom är det mycket på grund av Jörgen Johanssons kritik som justitieministern tillsatte Etiska rådet och ville ha polisens val av tjänsteammunition omprövat.
Argumenten om att kulan fräser sönder såren är också lögn. Ofta har det sagts att kulan roterar en hisklig massa varv under sin passage i kroppen. Då en niomillimeterskula roterar med ett varv på 2,5 decimeter, så hinner kulan på sin höjd rotera ett varv i människokroppen.
Man har ofta och gärna jämfört med försvarets helmantelammunition och även hänvisat till Haag-konventionen från 1890-talet för att påtala hur olämplig polisens nya ammunition är. Det är då intressant att titta på de vävnadsskador som uppkommer av ammunition från försvarets AK4. Dessa är mångfalt större än de som någonsin kan uppkomma av en pistolkula.
AK4:ns ammunition ger över 20 gånger värre skador än Gold Dot om kulan tumlar och det gör den ganska lätt. De värsta parametrarna för vävnadsskador är nämligen hög projektilhastighet och instabil eller fragmenterande kula, AK4 och AK5 har detta medan pistol och kpist, oavsett ammunitionstyp, sällan har det.
Den gamla polisammunitionen, Norma Säk, riskerade faktiskt att fragmentera vid träffar i ben eller annat hårt, och det var resultatet av att man ansåg det viktigt att kulan inte skulle rikoschettera vid miss eller genomskott.
Det är fullt möjligt att en pistolkula av den gamla typen passerar genom en gärningsman för att slå igenom en gipsvägg och träffa en helt oskyldig person i grannlägenheten. Man kan alltid argumentera för att en polis aldrig ska skjuta om han inte är fullständigt övertygad om att det är i säker riktning. Men med adrenalin och extrem stress under väldig tidspress är det lätt för vem som helst att göra en missbedömning, i synnerhet när det sker i självförsvar och man kanske är sekunder från döden.
Vill vi minska polisens skjutningar, och framförallt dess dödsskjutningar, måste polisen förses med mindre dödliga alternativ, för med olika former av skjutvapenlösningar kommer alltid den skjutne att riskera avlida.
Med hjälp av elpistol eller distansbatong hade de två dödsskjutningarna aldrig behövt ske, utan vederbörande hade kunnat avväpnats helt utan dödligt våld. Inte minst hade faktiskt skyddet för tredje man ökat högst påtagligt.
Det är ytterst beklagligt att regeringen fegade ur när det gäller ammunitionen och de mindre dödliga alternativen och tillsatte det Etiska rådet för att utreda dessas framtid inom polisen. Allt detta är nämligen redan väl utrett av Delegationen för Folkrättslig Granskning av Vapenprojekt och omfattande testskjutningar har utförts av FOI.
Så frågan är hur många dödsskjutningar polisen ska tvingas göra innan den politiska korrekthetens (eller ska vi kanske säga feghetens) kvarnar malt färdigt?
Håkan Spuhr
Skribenten är vapensmed, jägare och skytt. Han är vapenredaktör för magasinet Jaktmarker & Fiskevatten samt frilansskribent inom vapen och jakt.