Jo hade också gärna sett att det blivit en leav till. Men det är åtminstonde fyra veckor fast det blev bara tre leavar. Jo jag hoppas också att det håller sig stabilt där nere för jag vill defenitivt träffa min älskling.

Jag tror att det är lika många veckor i mellan för oss båda, men jag har min 6 veckors period i november i stället.. Det är ju bara för dom kan ju inte åka alla på samma gång så har dom delat upp det. För när jag räknar efter så är det precis samma för mig men inte i samma ordning..

kram

Okej. Jo det är klart dom inte kan åka alla på samma gång. Min kille berättade en lite rolig sak igår. Det var en av dom där nere som i torsdags kom på att han egentligen skulle haft leav den här veckan. Han hade alltså glömt bort att han skulle åka hem i måndags och kom inte på det förränns i torsdags. Hmm..kan ju hoppas för hans skull att han inte har en längtande flickvän hemma. Jag sa till min kille att skulle han glömma sin leav nästa vecka så skulle jag strypa honom långsamt hehe. Hans mamma hade sagt lika dant, att skulle han glömma det så skulle nog jag strypa honom långsamt. :P

Kram

jag längtar, jag längat, jag längat ihjäl mig ju. snart är dem hemma igen! *GLAD*

Undra om det blir lättare att släppa iväg killen andra gången, dvs efter leaven än vad det var när han åkte från första början.... Det borde ju kännas lättare för man vet ju lite mer nu om vad det hela innebär, eller så påminns man bara om hur gott det är att ha killen hos sig, och så får man gå igenom saknadens alla stadier igen...

Jaa risken finns väl att det blir så där jätte jobbigt igen, men det är väl bara att bita ihop. Nu vet man ju att det blir bättre efter ett tag. Sen får man ju se det på den ljusa sidan, att det närmar sig sakta men säkert slutet

Det är rätt, man kan alltid hitta något positivt i allt. Ingen idé att spekulera.

Nu är det mindre än en vecka kvar till min killes första leav
Längtar så mycket! Ska bli helt underbart att se honom igen. Tänk att bara få en jätte stor kram av honom, vad härligt!

Så har det hänt. Min kille "popped the question".
Har känt det på mej ett tag nu, men inte vågat ta upp ämnet.

Utlandstjänst alltså.
Han har vart nere förr, BA06 och nån KS, men det var ju före min tid.
Hade börjat hoppas att han skulle låta bli.

Jag tänker självklart låta honom åka, (gud vad klyshigt) men jag hade inte trott det skulle kännas så.. jobbigt.

Har själv gjort lumpen så jag borde kanske förstå. Men han har berättat hemska saker om sina andra missioner, speciellt den första, så jag gör inte det.
Varför en gång till?

Självklart är jag rädd för förhållandets skull med, jag misstänker att en del av den mannen jag känner och älskar kommer att försvinna där nere.
Vi har bara vart tillsammans i två år.

Vad ska jag säga, vad ska jag göra?

Hur menar du att en del av honom kommer att försvinna där nere?
Min sambo vill också åka. Han var i Kosovo för 3-4 år sen på en mission men vill åka igen, nu till afghanistan. Så kanske kommer han med på FS13 (blir det va?) nästa år nån gång. Eller att de åker i december, vet inte. Jag har haft jättejobbigt i snart två år för jag vet att han vill åka och han har tackat nej nån gång för min skull. Men jag har vant mig vid tanken nu. Jag tycker inte om att vara ensam eller bo ensam rättare sagt. Jag är ju dessutom arbetslös så jag hoppas att jag kan försöka få nåt jobb tills han ska åka, annars kommer jag nog bli knäpp.

Vad menar du med att en bit av honom kommer försvinna?
Min kille är i Kosovo just nu, han har varit där i fem veckor. Visst är det jobbigt att vara ifrån den man älskar men efter ett tag, några veckor så vänjer man sig. Men visst är det jobbigt hela tiden men inte som i början, man saknar honom mycket. Jag har ju fördelen att min kille ringer mig varje dag vilket gör det lättare. Om du låter honom åka så ställ alla frågor du vill ha svar på innan. Förbered dig på att det kommer bli jobbigt. Umgås med vänner, gärna vänner ni har gemensamt som känner din kille, då förstår dom bättre hur du känner när han åkt.

Hoppas det hjälper lite.
Kram / Jonna

hej hej hoppas allt är bra med er alla! snart kommer dem hem till oss bara 3 veckor kvar tiden går förvånandsvärt fort ändå!!!! men det är bara bra kramar till er alla

Med mig är allt toppen! :P Min pojkvän kommer hit idag. Han är redan i Sverige nu och kommer hit till mig ikväll . Är så glad.

Gud vad härligt för dig!! Ha det så super härligt denna veckan då!!! Kram

Hej SToH!

Den frågan som tjejerna har skrivit om vad du menar med att en del av din kille kommer försvinna där nere tolkar jag iaf som att du är orolig att han t.ex. ska vara med om hemska upplevelser som kan göra att han ändras som person och som kan sätta spår efter han har kommit hem. Jag har själv haft funderingar om det eftersom min kille ska ner till Afghanistan nu i sept/oktober. Men jag vet att de kan få mycket bra hjälp och stöd ifall nåt skulle inträffa, vilket jag givetvis över allt annat inte hoppas att det inte kommer göra!
Det är iaf så jag tolkar vad du skrev, men det kanske är nåt helt annat du menar I sånna falla så har du o de andra iaf fått en liten synvinkel från ena annan i samma situation som ni

Hej..

Är det nån här nu, som väntar på någon nere i Afghanistan?

Vill gärna veta var jag kan få mer info om läget och så..

Mvh

hej hej idag så ska man ut på partaj! skoj! men längtar jätte mkt efter min sötis, men snart så bara två veckor kvar jag tror jag döööör av längtan. saknar honom så hoppas allt är bra med er alla.kram på er!

JONNA: näää vad skoj jag svimmar nästan kan riktigt känna hur glad du är jonna, hur är det mellan er är han fortfarande hemma? inga förändringar ???? jag längtar ännu mer nu. vd glad jag är för din skull. snart får jag träffa min jag längtar sååååå mkt bara två veckor kvar kram

Hej SuperTruper!

Jag är väl inte rätt person att svara på ditt mail egentligen. Men min sambo ska ned till Afghanistan med FS12. Så jag letar oxå efter information om läget där nere. Jag har dock fort kontakt med en FN-soldat i FS11 via Resedagboken här på nätet. Så han har kunnat svara på lite frågor jag har haft. Han har dock lugnat mig en hel del angående situationen i landet och vad det innebär för våra killars del.
Jag brukar även kolla på försvarsmaktens hemsida www.mil.se men det står inte så mycket där... inte vad jag kan se iaf.

Jag skulle oxå tycka att det vore intressant med nåt svar från nån som väntar på någon där nere...

Lycka till SuperTruper!

Mvh Magda

hej Magda, förstår ditt behov av att hitta info.. har hittat asmkt länkar och tänkte hitta nån plats att lägga ut det på... men det du har är ju förstahandsinfo och det slår allt. Tror jag vet vem du pratar om också, precis suttit och läst hans dagbok nu haha.. så du är ju verkligen rätt person att svara.

Åker han ner i oktober då?
Hör av dig snart igen

mil suger kan jag säga.. står inte ett shit matnyttigt där

hej Magda, förstår ditt behov av att hitta info.. har hittat asmkt länkar och tänkte hitta nån plats att lägga ut det på... men det du har är ju förstahandsinfo och det slår allt. Tror jag vet vem du pratar om också, precis suttit och läst hans dagbok nu haha.. så du är ju verkligen rätt person att svara.

Åker han ner i oktober då?
Hör av dig snart igen

mil suger kan jag säga.. står inte ett shit matnyttigt där
[/quote]


Hejhej SuperTruper!

Haha, ja det var rätt beskrivet om mil... det suger!

Ska din pojkvän oxå iväg nu i oktober? Som sagt min ska det, så nästa vecka bär det iväg till Stockholm och utbildning.

Jag blev bra sugen på alla länkar som du har hittat!! ... vore hur bra som helst om du hittade nån bra plats att lägga ut dem på!!

Vi höres!!

Nu börjar det närma sig hans första leave!!! Jag längtar så mycket efter att bara få se honom, kramas lite och bara ha honom nära och hemma!!! 14 dagar kvar!!

Ha det så bra alla och Jonna jag hoppas du haft en bra vecka med pojkvännen!!

Kram

Hej igen, hoppas du mår bra?!

Nej, han ÄR redan där nere.. och kommer hem när din kille åker.

Jag måste rodda med alla länkar, kan ju lägga in dem under en UNDERRUBRIK här eller nåt..
men saken är den, att vissa saker, vissa länkar och viss information som uppdateras dagligen -
kanske kommer göra oss mer oroliga än att vi fattar något. Iom att jag bara häromdagen
skrev under utlandstjänsttråden om Afghanistan (Händelser i Afghanistan)
för det var ord på engelska jag inte förstod..

Jag har däremot funnit att man kan prenumerera på nyhetsbrev från CNN.com/world om man lägger in sin mailadress - samt väljer ämne, jag valde Afghanistan.

Hmm.. ska som sagt var rodda lite och återkomma.
Maila mig på min profil om du vill.

Hoppas allt är bra med dig.
Mvh

Hej magda, skrev en ny tråd: "Händelser i Afghanistan".

Men jag har nog gjort bort mig lite..
kör "ambivalens-fnuliga tankar"-här inne på anhörig-tråden istället
Ska bara ställa smarta frågor där och inte blanda in känslor så mkt..

Ja, nu finns iaf en tråd där.. och jag hoppas ju att det är nån som vill lägga in lite nyheter där.
Kan ju vara skönt att ha kunniga att fråga tänkte jag, om det något som man undrar, som oinsatt liksom.
Civilist är väl en term.

Bra iaf att forumet finns, verkligen.

Hur är läget på din front?

Känner igen mig så väl i det jag kopierat här nere..
Och det är väldigt tomt o tyst här inne i tråden nu.. OCKSÅ.

Hallååå.. ere nån här?

:(

---------------------------
(kopierat från tidigare inlägg:)

"Usch, jag ska ju inte läsa artiklar om ISAF i Afghanistan, jag blir så trött på mig själv att jag utsätter mig för det. Nu har jag i alla fall gjort det igen och sitter här och grubblar och är orolig.
Hur kommer det här utvecklas egentligen? Jag är så himla rädd för jag vet inte om min kille kommer hem helskinnad, eller inte.

Attacker mot civila, militärer, ja allt som inte är al qaida, ökar i landet och jag vet inte om det görs något åt saken?!? Jag vet ingenting alls om det här egentligen om jag tänker efter...Allt som jag tror är bara taget från olika mediers nyheter, och de vet man ju att man inte kan lita på till fullo..
Det känns som att Afghanistan var "under kontroll" mellan 2002 och 2004, sedan har det bara gått utför.
Min kille är i MeS, där verkar allt lugnt än så länge. Man undrar bara när det smäller där nästa gång och vem eller vilka som då står på tur att dö?"

"Fan vad tungt det är nu! Jag bara irrar omkring i lägenheten och vet inte var jag ska ta vägen, vill göra nånting men orkar inte ta tag i det."

"Nu bör du lugna sig liite"
Som vi säger här uppe i norr

Ang nyhetsrapportering så kan det lika gjärna vara så att det börjar bli stabilare och säkrare därav flyger det in mera journalister och rapporterar mera.

Att det inte svaras på ett tag är naturligt på detta forum...
Vissa bor här
Men det är majoriteten som tittar in då och då..

*skratt* åh kul med en norrlänning, jag har faktiskt bott i norrland i många år,
och har norrländskt ursprung!

Jo men jag ville ha lite svar från tjejorna, därför jag pockade på uppmärksamhet *puffar*
och sen är det känslorna, ibland gör hjärtat något utan att fråga huvudet..
men nu är jag lugnare.. tack så mkt för att du peppade mig!! det värmer som en liten rackare!

mvh




Hej Akje och jag får önska dig välkommen hit, fast jag e också rätt ny.
Vet kanske lite lite lite mer än dig om just forumet

Ja det går upp och ner.. för nån timme sen var jag nere,
orolig.. trots att jag VET att man inte "ska" oroa sig..
Var e din kille om jag får fråga?

Hörs snart igen, måste dra o handla nåt innan det ska bil värsta åskvädret hörde jag på radion.
Typ varning för allmänheten, sa dom steg 2 på skalan? 750 blixtnedslag MINST i timmen då.
*darr* jag är så löjligt rädd för åska haha.. fint och mysigt men jag har blivit jagad av blixten i fjällen en gång, sen dess är jag inte så kaxig. Du får gärna bubbla lite med mig här i "vår" tråd.



Tillägg: men nu blev det knas igen med mitt inlägg.. jag har visst inte så mkt koll ändå *fniss*
Fattar inte om det är min dator eller om man ska trycka på nån annan knapp när jag svarar? *blond*
Jeje.. går att läsa iaf. Hörs snart igen. Och hoppas du får en fin kväll o slipper stormen

På måndag kommer min mumsis hem ifrån Kosovo på leave! Tjohooo!!! synd att det bara är för en vecka...., men det är ju ganska bra endå.

Till hösten kommer det bli segt, jag flyttar till england över en termin och vad jag har hört så kan man bara ringa till sverige på de telefoner som soldaterna får använda. Kommer inte få höra killens röst på flera månader.... bu.

men det är ett senare problem, nu ska jag vara glad först!

Jag är glad för din skull som får hem din käresta!

Hur länge ska han vara borta i höst?
Och vad synd det där med telefonen, hoppas det går att lösa på något vis!!

Krampådig!

Han kommer hem på ny leave i oktober och den tredje över jul, men hela missionen är inte slut förrän i mars. 9 månader totalt.
Han måste styra upp det där med telefonen, det borde ju finnas något sätt.... Han får väl snacka sig in hos någon ansvarig... eller nåt

Kramkram!

Ja det låter tungt som f-n annars!!
Hur fixar du dom där jobbiga dagarna?

Och har han åkt på uppdrag förut när ni varit ihop?
Tänkte om du är bekant med det här sen förut..

Han kom hem från sin förra mission precis innan vi blev tillsammans, så jag har inte varit i denna situationen innan. Däremot märkte jag att han blivit lite förrändrad av den vistelsen. Svårt att beskriva hur, men jag tror det blev en stor kontrast att komma hem igen, det är ju ett helt annat sätt att leva när de är ute. mer strukturerat. Han hade mycket tankar tror jag som han kände att ingen skulle kunna sätta sig in i.

Jag måste sysselsätta mig för att dagarna utan honom inte skall bli för tunga, och att gå att fundera på vad han gör och om han är utsatt för fara det löser ju ingenting, det får mig bara att må sämre. Men vi pratar ganska ofta på telefon, och det är gott.

En utav anledningarna till att jag sökte till england var just för att få tankarna på något annat, och inte känna att dagarna går åt till väntan. Han vill att vi skall bli sambos när han kommer hem!! Det vill jag med så jag försöker fokusera på det istället.

Kramar!

minjaninja -

*ler* blir glad när jag läser dina rader.
Känns bra att du och han tänker framåt och att ni ska flytta ihop!
Får gratulera lite i förskott och önska er ALL lycka till

Och ja.. jag skulle vilja starta en "tråd" under anhörigforumet för att fråga just om det där med vad killarna anser och själva upplever, de som varit på uppdrag utomlands.

Det är ju just därför jag försökt sätta mig in så mkt som möjligt, genom att läsa på, men det gjorde mig bara nojjigare. Och ingen kan riktigt förstå som inte varit där, vet jag ju själv genom vissa upplevelser jag haft. Men empati och värme kommer man långt med. Och jag kan förstå de starka band de får de som åker iväg sådär, kamratskapen.. också märkt att de talar om "sug", som om att sticka iväg blir en drog och FM är deras "dealer" ;)

Vad ska du göra i england?

Själv pluggar jag till sjuksköterska men har tagit paus i studierna.
Målet när jag började var operationssjuksköterska, helst inom rekonstruerande kirurgi.
Blev testad lite av en halv-elak *skratt* Ssk på op på SÖS under praktik,
han skulle kolla om jag var tuff nog, och sa
"följ med här.. du, mår du illa och ska spy går du dit,
svimmar du får du svimma åt det hållet.." bara av dom orden blev jag sjösjuk.
Fick tipset om att göra tåhävningar för att pumpa upp blodet mot huvudet, så jag INTE skulle svimma.

Det jag bevittnade var en amputation, där patienten på andra sidan skynket över midjan, kommunicerade med narkossköterskan, givetvis påverkad av lugnande samt väl bedövad av epidural och blodförgiftningen som var orsaken till den faktiskt livräddande amputationen.. men gud så bisarrt. Jag som inte stod upptagen med någon uppgift utan enbart som åskådare såg ju allt, var helt overkligt.
Men jag klarade testet, både kirurgen och op.syrran sa att jag hade det som krävdes.
Man får ju försöka se det hela medicinskt, och tekniskt.

Dock så har jag tyvärr whiplash efter att jag blev överfallen av en psykiskt sjuk patient,
så jag kan nog eg inte jobba så statiskt, oerhört krävande för axlar, nacke, rygg, armar, knän.

Så nu är jag lite fundersam på vad jag ev ska satsa på istället. Forskning, distriktare, folkhälsa, information kanske.. åh det är jättejobbigt att inte vara riktigt motiverad när det är så förbannat jobbiga föreläsningar ibland.. Och vården har så mkt nedskärningar, tunga arbetspass, arbetsbörda, lite tid för patienter. Asdålig lön också, har ju bättre idag som konsult, alltså mitt sista jobb då. Särskilt med tanke på studielånen. Om man inte söker tjänst utomlands, ev norge eller nåt rikt arab-land.

Som syrra är det mkt administration och att stå vid medicinvagnen, upplevde jag på praktiken. Det som jag älskar ÄR just att kunna hinna med själavården, stöttande delen, så jag ska kolla upp lite om vilken inriktning man kan ta där.. Iofs smärtlindrig är också oerhört intressant. Det gav mig en kick att JAG kunde ge dem den lindringen när pat hade ont före och efter op, samt lära mig mera om olika typer av värk/smärta och farmaka som verkar på olika vis, samt HUR de verkar.

Funderade också själv på Läkare utan gränser och få göra en insats där det VERKLIGEN behövs.

>>STYRKEKRAM<<

Hej Allesammans.

Var ett tag sen jag var inne. Men min kille var ju hemma förra veckan så blev inte av då. Det var så otroligt härligt att vara nära honom igen. Men nu är han där nere igen och det är 9,5 vecka tills han kommer igen. Längtar dit så mycket. Det var faktiskt lättare att lämna honom än jag trodde. Var lite jobbigt första dagen men inte jobbigare nu än det var sista veckan innan han kom. Det blir lättare med tiden det känns. Nu när man har vant sig vid det på ett annat sätt. Och när skolan sätter igång blir det roligen ännu lättare då man har mycket annat att tänka på igen.

Hoppas det är bra med er andra. Se till att ni får en härlig vecka med era killar nu när det börjar närma sig deras första leav. Kram

Skönt att det kändes lättare när han åkte nu, än när han först åkte ner. Det låter som att det var en lyckad vecka när din kille var hemma. gott!

kramkram

Ville bara önska er alla en riktigt fin dag!!
Och säga att det är toppen att den här tråden finns, att ni skriver här!

Mvh!

(Gick inte så bra att lägga färg på texten och sånt, får felsöka senare..)

Ja det var väldigt skönt. Allt känns mer possitivt nu. Räknar redan ner dagarna till hans nästa leav, bara 9,5 vecka kvar . Det var en helt underbar vecka bara han och jag och lite vänner och familj också, men mest bara vi två tillsammans . Helt underbart! Älskar honom så mycket och han tycker verkligen det här är roligt och som det känns nu skulle jag lätt låta honom åka igen om han blir lika glad av det. Trotts att det är tungt och jobbigt utan honom finns det inget som gör mig så glad som att se honom glad.

Kramar

Inte ALLS avis ;) :P

Edit: oki, erkänner, som FAN *s*

Kan nån bedöva mig stenhårt tack

Hatar dom där satans nyheterna.. Nato-soldater dödade i attack.. ISAF-soldater, okänd nationalitet.. rubriken får mig att fontänkräkas och jag måste starta om hjärtat med pacemakern

Sen ska man hålla sig cool, laidback.. hålla ångan uppe.. vara glad, käck, peppa..
och inte känna efter så förbannat mycket. inte tänka så j-la mycket..
inte BELASTA när man vet det är lite sömn och högt arbetstempo, fokusering, prioritering, lite tid etc

så går det flera dagar när man vet att nån är på utflykt, och man inte hörs,
slår på text-tv och så kommer en sån där rubrik..

orkar inte tänka just nu

skitjobbigt att bry sig, faktiskt.
önskar jag hade kylspray för insidan..

stänger av det mesta nu. OUT!


EDIT - Nej det var "bara" några brittiska ISAF-soldater som blev dödade och en är försvunnen..
Det drabbar inte mig.. *ironisk*

Det verkar som att jag kan skatta mig väldigt lycklig som har turen att få ett samtal från min kille varje dag i stort sätt (och om inte ett samtal åtminstonde ett sms). Tydligen inte alla som har den turen.

Men din kille borde väl snart komma hem helt och hållet? Är inte den missionen slut snart. Då kan du skatta dig lycklig som har honom hos dig när våra killar i kosovo kommer vara kvar till mitten av mars.

Man får helt enkelt ta nyheterna med en nypa salt. Man får försöka att tänka possitiva tankar även då det är som mest jobbigt och man är jätte orolig. Man får se till att sysselsätta sig själv, i för sig lättare sagt än gjort när det känns helt hopplöst jobbigt. Men det finns oftast någonting för varje människa som lugnar och får tankarna åt bättre håll. Gäller bara att komma på vad. För min del är det myskläder, nalle och film som hjälper, eller en lång promenad med mp3:n i öronen.

Ha de bra kram

så länge du inte hör något är det lugnt!

morsan var jämt nojjig när jag åkte ner första gången och BA05 kan knappast kallas Lucky Battalion, och även om det låter lite stöddigt och kallt så är det så att om ingen ringer upp så har det inte hänt din snubbe nånting allvarligt (om du står som anhörig vill säga...)

ÄNTLIGEN! idag gäller det, älsklingen kommer hem om bara 3 timmar jag kan knappt vänta jag är världens lyckligaste.

Vet hur det känns. Var likadan när min kille skulle komma. Nu längtar jag som in i bomben på att han ska komma igen. Saknar honom så mycket. 8 veckor kvar till hans nästa leav.

Hallå allihopa!!

Hur har ni det nu när dom har varit hemma och vänt..
Våran vecka var super bra!!! Det var så otroligt skönt att träffa honom och få mysa lite och bara se på honom.. Blev bara mer kär tror jag
Nu dröjer det ett tag tills han kommer nästa gång men nästa vecka ska jag börja plugga så jag har nog att göra så jag inte längtar ihjäl mig..

Någon som var på anhörigdagarna?

Kram på er!!

Just nu är det totalt hopplöst för min del. Jag står verkligen inte ut längre. Jag trodde att jag var starkare men jag gör visst alla besvikna med att säga tyvärr pallar jag inte mer. Jag bad precis min kille att komma hem. Jag känner mig jätte taskig som gör det men jag mår så dåligt att det bara inte går längre. Är rädd att om han inte kommer hem så kommer vårt förhållande inte att hålla. Han sa att det ville han inte riskera så han ska prata med chefen. Känner mig så taskig men vad kan jag göra? Det här lär inte bli bättre. Jag klarar inte bristen av närhet så här länge. Så ledsen över att göra honom besviken men min kropp mår så dåligt och jag pallar inte att leva 7 månader med den här känslan.

Ber dig.
Om det bara är avståndet och tiden tills ni ses som är det enda problemet så vill jag be dig att bita ihop ett liiitet tag till och känna efter när det gått ett tag. Saknaden kommer i vågor (har även varit på den sidan) och när man är nere som lägst så är det lätt att man gör något dumt som man får väldigt svårt att ångra och reda upp i efterhand och på avstånd.

Vet ju iofs inte hur gammal du är eller hur långt ert förhållande varit, men om man verkligen vill så går det att klara sig, ta dag för dag och se inte för långt fram. Om du börjar räkna dagar och timmar tills han kommer hem kommer du bara att gå ner dig. Sysselsätt dig och umgås mycket med vänner och familj och låt bli att tänka negativt. När han varit hemma ett halvår så kommer du knapt märka att han varit borta. Och då kommer ert förhållande tagit ett steg framåt. Se det som en liten kurs i självständighet och bit ihop

Det kommer kännas bättre imorgon eller om ett par dagar, jag lovar. Tror många här håller med mig i det.

@Jonna
Din käresta bör kolla i fall han kan få tjänstledigt under en begränsad period i stället för att avbryta missionen helt. På så sätt skulle han kanske kunna vara hemma lite mer än vid en normal mission iaf, utan att för den delen avbryta och på så sätt svika sitt åtagande och inte heller svika dig.
Det är inte säkert att det går eller att det löser problemet men det skadar kanske inte att kolla upp den möjligheten?

/K

Jag går på Borns sida och ber dig bita ihop. Fundera på om det verkligen bli bättre om du får hem han tidigare än planerat. Jag hade känt mig lite sådär över att behöva åka hem pga tjejen inte klarar att vara ensam. Skulle inte detta kunna skapa vissa skuldkänslor över att förstöra något ?
Förhållandet handlar ju bl.a om att ge efter för den andres vilja i tid och otid från båda hållen.

Bevisa för dig själv att du kan. Det går, det är bara hjärnan som spelar spratt med en.

Tyvärr är det inte min hjärna som har kontrollen just nu. Det är min kropp som ha kontrollen. Jag är en männsika som behöver mycket närhet. Jag har klarat vårt distansförhållande kanon innan men då har det gått max 2 veckor emellan vi ses. Jag klarade första perioden men det var det tuffaste jag varit med om. Tyvärr så håller min kropps begär av närhet på att ta över mitt samvete och jag vill inte äventyra vårt förhållande. Jag trodde jag var starkare än var jag är. Jag vill verkligen inte göra honom besviken men det är det enda jag kan göra för att förhållandet ska hålla. Jag kanske är egoistisk i mångas ögon just nu, men han har alltid under den tid vi varit tillsammans kommit i första hand. Det kommer han alltid att göra, men det funkar bara så länge som jag inte tar skada av det och det gör jag just nu. Jag trodde att jag skulle klara det och jag önskar inget hellre än jag skulle göra det men jag är ledsen. Jag är inte stark nog just nu. Kanske, kanske blir jag starkare med tiden, jag är ju trotts allt bara 18 år.

Okej det sätter ju saker i perspektiv, jag vet inte hur jag ska säga det utan att det ska misstolkas på något vis. Men du är bara 18 och mår dåligt över 2v frånvaro av kärleken, då kommer detta bli en värdefull lärdom om du håller ut. För livet för dig har knappt börjat och vad jag kan säga är att det kommer komma situationer där du måsta vara borta längre än 2-3veckor och där har du inga alternativ. Livet är inte någonstans rättvist, vilket jag själv bittert fått erfara för många gånger, men det som har varit bra med det är att man fått lära sig mycket om hur man förbereder sig och att bita ihop.

Den bästa skolan är den hårda skolan, och ert förhållande ska jag inte värdera men vi 18 års ålder har man inte så mycket koll på vad man har för egentliga behov och vad som är bäst för en. Det är knappt jag vet själv idag och då har 11 år mer erfarenhet. Men en sak kan jag säga dig, är jag är övertygad om att du måste gå den tunga vägen, annars kommer du bli sårad varenda gång något liknande händer. Frågan är vad du är beredd att offra för det.
Jag säger inte vad som är rätt och fel, men jag ber dig fundera lite längre frammåt än några veckor.

Som jag ser på det så är inte ett förhållande starkt nog för att hålla länge om man inte klarar vara borta från varandra ett antal månader. Hårt och dömmande kanske, men jag är ärlig och säger vad jag tycker. Du gör det du tycker är bäst för dig absolut, jag ber dig inte förändra allt, men jag vill iaf ge dig lite perspektiv för saker och ting i all välmening.