ja jag ska fråga men vart bor ni andra då? jag måste nog ha någo att prata med o träffa som har det som mig annars går det nog inte! snälla hälp mig så mkt ni bara kan, känner mig såååå ensam. ingenting känns lättare har gått en vecka nu ungefär men inget blir lättare varför?? jag försöker ju, e jag totalt misslyckad?

jonna: vart bor du??? kankse hade kunnat träffas och prata känns bättre att prata med någon som har det som en själv. det känns inte alls likadant att prata med vänner och familj för dem förtsår inte lika mkt som vi!

camilla: jag förstår dig, tack så mkt. jag vet att det nog kommer att bli så men om det skulle vara så att de inte gör de vad gör jag dåÅÅ? det är det jag vill ha svar på?

Ann du måste hitta på nånting, prata med någon (behöver ju inte vara om detta utan vad som helst så du får tänka på något annat en stund) Om du sitter ensam och hetsar upp dig själv såhär kommer du inte orka. Ta tag i det och ring en kompis och ta en fika! Det kommer gå bra så länge du inte gräver ner dig för mycket.

Ann: Känner igen paniken! Har känt exakt samma sak! Tänk så här: Om det nu verkligen inte skulle gå och, låt säga, han kommer hem för din skull så skulle du inte må bättre, snarare sämre för det oerhört dåliga samvetet att tvinga hem honom... alltså så MÅSTE det gå oavsett hur dåligt man mår! tyvärr så måste du vare sig du vill eller inte genomlida tiden om han är värd besväret (och det låter ju onekligen så!)...
nu har vi konstaterat fakta, nu är det dags att tänka framåt! och det blir vad du gör det till! antingen en fruktansvärt tråkig period med ulk och snyft hemma i ensamheten (som ingen blir glad av!) eller så tar du tag i ditt eget liv precis som camilla och mizzcat säger (vad gjorde du t.ex. innan du träffade honom?) och skapar dig egna rutiner och erfarenheter för du måste tänka på att du har ett eget liv, du lever inte bara i skuggan av honom. Det är lätt att bli beroende av en pojkvän, man upplever ett lyckorus när man är kär där killen är ens drog, att vara ifrån "drogen" ger naturligtvis abstinens men efter ett tag så hittar man tillbaka till livet igen!
Du fixar det här! Det är jag helt övertygad om! Det är dags att du också blir det!

Bra skrivet viewdex!

JA JAG FÖRSTÅR ER ALLA! jag vet att jag inte kan leva med att han kommer hem för min skull. det har jag aldrig påstått. jag kommer aldrig att tvinga hem honom. men jag säger som så här jag är yngre än vad ni är har inget jobb för tilfället har lite med pengar och utan pengar finns det inget att göra tyvärr de bara e så! det kankse inte är en orsak till att jag är som jag är. men som ni själva säger så är dte ju rätt att känna så här jag måste få känna så här annars kommer jag bara bära det inom mig. jag har pratat med honom om detta det har jag och vi sska försöka att lösa detta tillsammans. jag stödjer honom igenom detta det gör jag så tro inte att jag tvingar hem honom för det kommer jag aldrig att kunna leva med, men jag måste få känna så här ett tag. och jag hoppas inerligt inne att det blir bättre för både hans och min egen skull trodde aldrig att jag skulle vara så hör svag jag har ändå upplevt en hel del beskymer i mitt liv och har alltid klarat mig igenom det så varför inte det här????? ja jag hoppas det gör det också. jag älskar honom så mycket!

JA JAG FÖRSTÅR ER ALLA! jag vet att jag inte kan leva med att han kommer hem för min skull. det har jag aldrig påstått. jag kommer aldrig att tvinga hem honom. men jag säger som så här jag är yngre än vad ni är har inget jobb för tilfället har lite med pengar och utan pengar finns det inget att göra tyvärr de bara e så! det kankse inte är en orsak till att jag är som jag är. men som ni själva säger så är dte ju rätt att känna så här jag måste få känna så här annars kommer jag bara bära det inom mig. jag har pratat med honom om detta det har jag och vi sska försöka att lösa detta tillsammans. jag stödjer honom igenom detta det gör jag så tro inte att jag tvingar hem honom för det kommer jag aldrig att kunna leva med, men jag måste få känna så här ett tag. och jag hoppas inerligt inne att det blir bättre för både hans och min egen skull trodde aldrig att jag skulle vara så hör svag jag har ändå upplevt en hel del beskymer i mitt liv och har alltid klarat mig igenom det så varför inte det här????? ja jag hoppas det gör det också. jag älskar honom så mycket!

en till fråga vad menars med du har PM??? kram

Jag menade att jag hade skickat ett meddelande till dig men det har du ju svarat på PM = Personligt Meddelande.

jasså ok då förstår jag!

ursäkta att jag är så nojig över detta! förlåt....

Här e de tillåtet att vara lite nojig emellanåt, det hjälper oxå har jag hört, men hur e de, har du pratat med nån kompis än? de e ju faxis fredag och nått finns det väl att göra, hänga på stan tex, och har du pratat med din kille om det finns andra tjejer som har killar ute som du kan kontakta? Ha de bra, även om du kanske inte tror det så vet jag hur det känns.och det kommer att gå över

ja det är en hel del som har hänt den sista tiden har fått säga upp kontaketen med en hel del kompisar vilket gör det hela mkt svårare. har hittat nya bättre att umgås med men har inte riktigt kommit i en bra relation till dem. så de blir inget ut i stan ikväll. skulle vilja så att allt känns bättre. jag bor fortafarnde hemma, jag pratar med mina föräldrar men det räcker inte vill träffa någon som har det just som jag!

har pratat med älsklingen idag! blev såååå glad allt var bra med honom. jag har börjat se det som så här att det bara är 6 veckor kvar eftersom att den sista veckan innan han kommer, kommer man ju att förberedda allt inför träffen med honom. eller har jag inte rätt hhehehe och så delar jag dem 6 veckorna på två så tar jag bara 3 veckor¨åt gången heheh. nää men ni förstår säkert älsklingen ringer mig snart igen *ler* puss o kram på er alla

så ska det låta(huvva låter ju som ett tvprogram )

hehhe ja! känner mig lite starkare nu, men undrar hur länge de varar. vi säger länge för att göra det hela bra:D heheh längtar ihjäl mig efter att få höra av honom nu ikväll igen fast det inte var så länge sen typ nån timme bara. är såååå kär

Hej Ann.

Jag bor egentligen i Kalmar. Men nu under sommaren är jag i Göteborg.
Jag förstår vad du menar med att ingen riktigt förstår hur det känns. Man vill så gärna att andra ska förstå och trotts att dom säger att dom förstår tror jag inte riktigt att dom gör det. Man förstår först när man sitter i den här sitsen. Men jag lovar, jag förstår hur du känner dig.

klart dem som har varit med om det förstår en men dem kan aldrig förstå ens känslor för personen. jag hoppas att vi kan träffas och umgås under tiden för annars lär detta bli jobbigt. kram

Jo det är sant.
Det ska vi nog kunna ordna på ett eller annat sätt tycker jag.
Kram

Hej allihopa!
Är alltid här och läser men nu vill jag vara med o skriva.
Min kille har åkt till Kosovo nu, skall vara där i 9 månader, segt...
Jag var så himla ledsen 1a veckan, tårarna rann hela tiden men nu känns det bättre. Det som gör mig nervös är när soldaterna åker ut på uppdrag eller vad det kallas. Jag vill veta vad de gör då, är det någon som kan förklara lite? Allt jag fick höra innan han åkte var att det är lugnt, det är ingen fara blablabla.... Han säger bara så känns det som, han har varit ute en gång innan men vill inte berätta när jag frågar, kan någon vis människa förklara varför?!

hej! jag kan säga som så här min pojkvän ska också vara i kosovo i 9 månader o jag gråter fortafarnde som en idiot o han har varit borta i en och en halv vecka. jag vet att de gör uppdrag o min pojkvän är likadan säger bara att allt är ok. man vill ju veta mer än så men det är ju hemligt. jag blir orolig varje dag och mår skit den största delen. men det har smått börjat bli lite bättre. vet ej hur jag ska klara detta men är väl bara till att göra de! det känns hårt och jobbigt just nu.... hur gammal är du föresten? hur länge har ni varit ett par? hur känner du inför detta? kram

Jag är 25 och vi har varit ett par i snart tre år. Vi har kännt varann sen jag var 17 så jag vet vad jag gav mig in på, haha... Vad jag menar är att jag visste om hans intresse för det militära sedan länge och anade att jag och försvaret skulle fightas om hans uppmärksamhet.
Jag tycker att det är jättejobbigt att han inte är här hos mig men kämpar för att se det positiva i allt. Jag skall använda dessa 9 månader till att umgås med mina kompisar och fånga upp gamla kompiskontakter som tappats bort då jag precis pluggat färdigt i en annan stad än min hemstad. Vi blev ihop strax efter hans förra mission, då sa han att han skulle ner igen och nu pratar han om att han skall söka till afganistan eller liberia nästa gång. suck.... Jag har hela tiden varit beredd på detta så jag försöker att tackla det så gott jag kan. Men det är jobbigt om jag skall leva ett helt liv med honom och ständigt behöva oroa mig för att han skall åka eller den ökade risken för att han skall skada sig.
Kul att du svarade på mig! kram på dig!

Hej
Jag har också min pojkvän i Kosovo, han ska också vara där i 9 månader. Riktigt jobbigt faktiskt. De två första veckorna har gått rätt okej för mig eftersom jag är van vid att vara från honom just så länge i vanliga fall. Vi har nämligen ett distans förhållande, (bor på varsin sida småland). Men nu när det går in på den tredje veckan från varandra börjar det bli jobbigt, ungefär som när han precis åkte.
kram

Hej!!
SÅ din pojkvän har varit ute innan, och vill ut igen. Vad jobbigt! Jag tycker det räcker gott och väl med en mission!! men vad ska man göra, man kan ju inte förbjuda dom direkt.. Vi får stötta varandra så gott det går under de kommande 9 månaderna.
Kram kram

hav förtröstan tjejer, även om era killar säjer att dom ska ut igen så brukar ju dom flesta nöja sej med en mission sen kommer ni och en eventuell civil karriär ivägen, bra va

Jo det låter bra. För jag vill absolut inte att min kille åker på en mission till. Skulle bli för jobbigt.

Det var skönt att höra att det finns en hejd på antalet missioner som killarna egentligen åker på. Killarna vill säkert alltid åka ner, men tillslut så har de andra intressen som kommer före som du säger. Det är så skönt att höra vad alla goa har att säga här på forumet.

Ni har ju blivit några styckna anhöriga här på forumet som gör era missioner oavlönat, osynligt här hemma medan era killar jobbar som fredsaktivister, erat jobb är lika värdefullt och viktigt som era killar utför en liten undring, har ni startat någon telefonkedja mellan er? brukar vara ett himla bra sätt när ensamheten sätter åt och forumet här inte räcker till.

Haha, det gäller nog tyvärr inte i mitt fall. Det är väl bara vänja sig! Ibland (observera IBLAND) är det rätt skönt att vara ensam också Nåja, får väl se om det blir några fler, jag hoppas inte det.

Hoppas det går bra för er som har era killar borta, det finns ett slut på eländet kom ihåg det!

jag hade aldrig klarat av att han åkte en gång till jag menar jag har respekterat hans val att åka då tycker jag att han kan respektera mitt val senare i livet om vi fortfarande är ett par vilket jag hoppas det är ju inte mer än rätt egentligen.... så tycker jag!

Håller med dig. En gång räcker. Då har dom ju fått göra det dom vill, då behöver dom väl inte lämna oss en gång till. Så bäst för killarna att dom stannar hemma sen. Annars..

Jo jag håller väl till viss del med jag oxå men väljer han att åka en gång till så står jag bakom honom till 100%. Det blir ju "bara" sex månader då. Klarar vi nio månader nu så tror jag inte att sex till om något år eller två skulle vara några problem. Klart jag vill ha honom här men det är hans beslut. Men han har ju bara varit borta i två veckor på denna missionen än så länge, det är ingen ide att sitta här och hetsa upp sig för eventuella missioner i framtiden.

Nu har det gått två veckor sedan han åkte ner och det känns som en hel evighet. Jag är väldigt glad att han ringer minst en gång om dagen så jag får höra hans röst och så han kan tala om vad han gör och hur det är där nere. S att man inte behöver vara orolig över att det ska hända för farliga saker.. Men nu är det bara 42 dagar kvar tills dom kommer hem första gången!!! Jag räknar ner och längtar jätte mycket! Jag har sett till att sysselsätta mig och har i stort sett varje dag fram till han kommer hem uppbokad.. Det känns bra!
Hur går det för er andra? Upp och ner antar jag som med mig.

Kram på er

alla är vi olika o klarar olika mkt men man måste respektera varandra i ett förhållande eller hur...

Alla är olika, och självklart måste man respektera varandra men jag ser inget respektlöst i att åka på en mission. Jag har själv varit den som åkt iväg i ett annat förhållande så jag vet precis hur det är för dom, om dom inte åker pga av oss så tror jag helt ärligt att det kommer ligga där under ytan och gro till ett stort problem i framtiden. Men det är ju jag..

Hej å hå å kämpa på tjejer!
Det bästa med att ha dem på mission är när de kommer hem på leavarna, jösses vilken nytändning det blir i förhållandet! Det kommer man nog sakna lite nu, fjärilarna i magen.
Fast jag fick något annat i magen när killen var hemma på sista leaven, jag blev gravid!
Inget ont som för något gott med sig!

Måste man ju säga grattis ju .
Kan tänka mig att det blir väldigt mycket mysigare under den tiden dom kommer hem för man vet att han snart kommer åka igen och då vill man göra det bästa av tiden. När man inte längre kan träffa dom på samma sätt som innan blir det säkert så mycket mer speciellt när man träffar dom under leaven. Längtar så mycket till min killes första leav som är vecka 29. Bara tre veckor kvar till jag få se honom igen. Känns helt plötsligt mycket bättre när man säger så . Känns ju faktiskt inte lika omöjligt att klara sig igenom det här om man tar det bit för bit.

Halloj!
Tänkte bara säga Grattis!
Ha det gott, alla där ute.
KRAM

Vad kul för er! Grattis!
Det hoppas jag att jag inte får men fjärilarna lär in finna sig det kan jag lova!!

Kram på er

Det är ju supergulligt! ett stort grattis i från mig!
kramkram

grattis!

Hallå tjejer!!

Hur går det för er?
Jag tycker det bara går bättre och bättre. Och nu är det bara 39 dagar kvar tills han kommer hem!! Jag längtar efter honom jätte mycket och det ska bli så skönt när han kommer hem och hälsar på en stund!!! Åhh jag längtar så mycket!! :P Det ska bli så kul!!

Kram på er!!!

Hejsan

Håller med dig det går bara bättre och bättre. Nu när man känner att man kan räkna ner dagarna till hans första leav känns det ju kanon. Längtar så mycket! . Tänk att få krama honom igen efter sex veckors tid .
Kram

Nu är det inte så långt kvar tills dom kommer hem... ok det är fem veckor men det känns överkommligt! Sen var jag ju på Robbie Williams konserten igår och det var helt fantastiskt!! Man blir ju lite kär i han faktiskt.. Han får vara subtitut så länge.. :P Hoppas det inte är helt hopplöst för er andra!!
Kram på er!!

Nej hopplöst är det defenitivt inte för det är bara två veckor till min pojkvän kommer hem . Ska bli så roligt den veckan. Massa mys och picknick i slottsskogen, liseberg och min födelsedag .
Just nu känns det som det inte alls kommer att bli så svårt att stå ut de här nio månaderna. eller kanske ska säga åtta månader för det har ju redan gått en månad :P.

Ha de bra, Kram

Ja nu är det snart dags då, för dom att komma hem en sväng!!
Det är exakt en månad idag! Tråkigt nog kommer då ett par dagar då dom ska göra något hemligt..., då jag inte får prata med min prins Men det ska nog gå det också Jag har bokat upp mig på massa roliga saker plus att jag jobbar.. Men jag längar så mycket efter honom!!

Kram på er!!

Är det någon av er som sak gå på någon av anhörigträffarna som jag fick brev om här i veckan??

För mig är det bara 1,5 veckas väntan kvar innan min kille kommer hem på första leaven.
Till dess är jag ensam här i det stora huset, eftersom mormor och hennes man åkt till Österrike. Men ska nog lyckas sysselsätta mig den tiden.
Jag har inte fått nått brev om anhörigträff. Kanske för att jag inte är hemma . Men när och vart är dom?
Kram

Det var en i Stockholm, jag kommer inte ihåg när.. sen var det en den 16:e augusti i Skövde och så var det en nere i skåne någonstans när vet jag inte..

Gud vad skönt för dig att det bara är en och en halv vecka kvar för dig!! Jag blir lite avis..

Kram

Okej. Har nog tyvärr inte råd att ta mig till nått av ställena. Men får se. Kanske kan få ett bidrag av pojkvännen så man kan ta sig dit. Kunde ju vara lite spänande.
Ska du till någon av träffarna?

Kram

jag har inte destämt mig än, men det blir den i skövde i så fall. Jag är hemma hos mamma i Tibro den veckan.. och det ligger bara 1,5 mil från Skövde.

Vad skönt för dig att han snart kommer hem!!

Kram

Okej.
Jo det är väldigt skönt. Men sen blir det ju många veckor till nästa leav. :(
Nu var det ju bara en 6 veckors väntan till första leaven, men sen blir det 10, 11 och 11 veckor emellan andra och tredje leaven och den sista biten innan han kommer hem helt.

Kram

Var nöjda med att det är 3 leavar i alla fall. Inte alltid det varit/är så!! Iofs är ju leavar inget man ska ta för givet heller då de inte är garanterade utan styrs av läget där nere!

Vi hade ju hoppats på en leave extra eftersom missionen är tre månader längre än vanligt... kortleavar får de inte heller som de andra fått..
Och läget i Kosovo hoppas jag verkligen håller sig så stabilt som det är!!