Tjoho!

Ja visst känns det länge fast det bara är en fjuttig liten vecka kvar. 4,99% kvar! Men dagarna går rätt fort ändå, tisdag imorrn redan. Snart dags att börja handla

Suck nu är jag lite less, inget samtal på två dagar. Bara en kort msnsväng igår morse. Jag som längtar så mycket! :( Som tur är ringde hans mamma och hon hade pratat med honom tidigare idag, så inget har förhoppningsvis hänt iaf. Bläää.

Jag kan inte gå och lägga mig! Bara sitter och funderar på varför han inte ringt, eller hört av sig överhuvudtaget? Kanske dom har haft fullt upp idag, och att det är därför?

Vid hemrotation brukar man ibland kunna ha fullt upp med slutvård, packning och överlämning till de nya. Ta och titta på Scrubs eller The Office ett tag så ska du se att du blir på gladare humör.
Snart är de hemma..

/Dexter (som har släkt i Kosovo)

Men Scrubs och The Office slutar ju nu Men jag förstår vad du menar, jag borde inte sitta här och glo, bättre att sova så ringer han ju imorrn!

Halloj! Idag är en seg dag, otroligt seg. Det märks verkligen att det börjar närma sig slutet, aldrig går dagarna så långsamt som då. Har varit ute och cyklat 45 minuter, körde långa rundan och trodde det skulle ta minst 1 timme iaf, men tydligen inte. Ska nog promenera en sväng strax också. Sen ska jag köra och hämta mamma när hon ska ut med jobbet. Jippi, några minuter går där. Baka bröd tänkte jag också. Sen är det väl tv, homestyling och niklas mat ikväll. Ojoj, kanske jag borde skaffa mig ett liv? Blir knäpp av denna väntan, nu är det fan sista missionen för hans del

LÄNGTAR! (Så många dagar tills han är hemma)

Hejsan!

Jag är så glad idag! http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/stor...,838551,00.html
Att det inte är den 16/6 idag, hihi :P Tänk om planet hem från Sthlm skulle bli inställt, fy fan. Nu blir det säkert så bara för att jag blev så skadeglad haha!

Godmorgon!

Jag börjar känna mig en aning ensam i tråden här nu, Camilla hoho vart är du? Hörde du nåt igår? Jag fick varken mail, samtal eller nånting alls. Får hoppas han hör av sig idag!

Nu ska jag fara och titta när lillebror går ut nian, och sen äta smörgåstårta tills jag inte kan gå.

tänkte jag skulle våga mig på att skriva något nu när jag äntligen signat upp mig på forumet... har min pojkvän i Liberia just nu och det blir ju lite ensamt ibland :( låter ju inte helt fel att ni andra ska få tillbaka era grabbar snart om något halvår kommer väl min hem (Liberia är ju evighetsmissionen!) fast de har ju ganska lugnt där nere just nu
ha det!

Välkommen till forumet!

Jag är säker på att du kommer få mycket stöttning och många goda råd här.

Ha det!
/Eklöv

Hej!
Usch vad tråkigt, men som jag säger till alla nu när jag fått "missionsskinn" på näsan: Det kommer att gå bra, även om det känns förjävligt ganska ofta.. ½ år går faktiskt ganska så fort, och Liberia är som du säger lugnt just nu.
Jag själv kommer att försvinna från forumet om ett tag, men jag hoppas verkligen att det ansluter sig fler så att ni kan ta hand om varandra!
Mizzcat har varit helt ovärderlig för mig under den här tiden, en riktig guldklimp!

Hejhej!

Ja det är klart det kommer att gå bra, ni är nog några stycken nu som har eller kommer att ha era killar borta. Kommer säkert fler också, bara dom får veta att tråden finns! När man väl är inne i lunken går det bra. Det värsta är nog tiden innan dom kommer hem och när dom åkt tillbaka. Mellan alla avsked går det på rutin.

Som Camilla kommer jag också snart att ha annat att pyssla med, våra killar kommer hem om 5 dagar. Har haft ett otroligt stöd av Camilla (och inte att förglömma Elvira) i både tråkiga och roliga stunder! När man är less/förbannad/orolig kan man alltid skicka ett PM och få lite tröstande ord Detta halvår har gått otroligt fort, mycket tack vare detta forum!

men varför försvinna???? era erfarenheter är ju ovärderliga för andra som får sitta hemma och vänta, era tröstande ord värmer nog och ni behöver ju inte hänga här dagligen men nån gång kunde ni ju gå in och förgylla tillvaron för ensamma systrar(och även bröder)vi andra yxor har ju inte eran erfarenhet liksom

Klart att vi kommer titta in då och då, men knappast glo här varje dag som nu

Förresten, det är en STOR dag idag...


Redan? Ursäkta min kassa kamera

Skönt att höra Mizzcat, och himla trevlit att se att ni kan se på mjölkförpackningarna när era killar komer hem, men glöm inte era systrar som har sina killar kvar i missionen

Självklart kommer jag att titta in här då och då, men av naturliga skäl kommer det ju inte bli som nu.

Åååå, nu börjar det närma sig!!! Fy faan, jag kommer att vara ett nervvrak de närmaste dagarna!!
Tur att jag inte biter på naglarna, då hade det inte funnits några kvar!

Haha, du är rolig Camilla! Skulle nästan tro att du är snäppet värre än mig just nu. Men nog är det tur jag inte är nagelbitare heller

Däremot på torsdag kommer jag nog vara hyper, vara uppe hela natten och hoppa i sängen av glädje! (Jag gjorde faktiskt det när han skulle komma hem från Liberia på leave) Nu ska jag nog försöka sova lite, har blivit lite sömn två nätter nu.

3 imorgon!

hejsan allihopa! då var det dags, idag kl.06.30 åker min pojkvän! *snyft* trodde verkligen inte att det skulle vara så här jobbigt när jag tänker på det så känns det som all luft tar slut inom mig.... just nu är älsklingen och duschar, och jag sitter här och väntar på att få tillbringa den sista tiden nu innan vi lägger oss, usch det här var jobbigt. är så ledsen :( men är glad för att er andra som har lyckats klara er igenom detta. nu är det min tur och det börjar imorgon. tack för allt stöd hörs igen kramar till er alla....

Hej igen! trots att det är lång tid kvar på missionen så känns det som om man har börjat få lite rutin på att vara ensam, han åkte ju redan i mars... det var helt klart svårast i början fram till första leaven. Leaven var en slags bekräftelse att allt var som det skulle mellan oss och att vi hade klarat av etapp 1. Det gäller att härda ut första tiden och faktiskt tillåta sig ha dåliga dagar (såna har jag haft många av!).

Ni som har haft era killar ute flera gånger: Vilket är jobbigast - när de är iväg över sommaren eller över vintern? Min sambo vill åka på FS13 och då kommer han vara borta över hela nästa sommar vad jag förstått. Men jag ser hellre att han är borta över vintern. Sommaren vill jag ju uppleva med honom.

Jag har väldigt svårt att acceptera att han vill åka.
Det finns väl iofs möjlighet att komma hem fler gånger nu på dessa missionerna. Samtidigt har jag fått en större förståelse för vad de gör därnere efter att ha varit på försvarets dag. Nästan så jag själv vill åka iväg. Jaja, det kanske går fort ändå. Han får väl skicka hem lite pengar till mig så jag kan tröst-shoppa mig glad :P Tror det är värst under utbildningen och precis innan de åker. Han har ju varit iväg ganska mycket nu så jag börjar bli van. Men 6-7 veckor på en gång är mycket...

Jag har haft min borta över en höst/vinter och en vår/sommar nu. Eller ja sommaren börjar väl egentligen nu här uppe, och han kommer hem på fredag så det kanske inte räknas riktigt?

Jag tycker inte att man ska jämföra på det sättet. Det beror ju på mycket annat hur "illa" det är, t.ex. om man vet/inte vet vart man har varandra, hur han mår där nere, vad man själv har att göra hemma, i vilket land han är (hur farligt det är där) osv osv. På vissa sätt har den här missionen varit lättare än den förra, men samtidigt svårare och jobbigare. Hoppas du förstod nånting av mitt svammel.



Om mindre än ett dygn åker dom mot Sverige!

Jag förstår att det är skönt att snart ha honom hemma igen...Var det svårt för dig att acceptera att han skulle åka? Pratade han igenom det med dig först?

Hur går det med dig, Ann-Dominique?? Hur länge är det till första leaven? Förstår att det är jobbigt... Tänker på dig..

Det blev ganska hastigt när allting bestämdes eftersom dom ringde nån dag innan julafton (vi höll på att klä granen!) och frågade om han ville åka 3 veckor senare, det skulle han bestämma på 12 timmar (har jag för mig att det var). Jag tror han hade åkt vad jag än sagt, så jag sa bara att jag vill inte att du åker men jag tänker inte säga att du inte får. Tror inte det var så himla svårt att acceptera men det var verkligen inte kul!

Ann: Hur är det nu när du är ensam? Det kommer var tufft några dagar innan han kommit sig tillrätta där nere, sen flyter det på. Du kommer snart ha nedräkning till hans första leave

Usch, stackare vad trist!
Försök hitta på så mycket som möjligt nu när han är borta, det hjälper att inte sitta hemma och uggla, det är då alla jobbiga tankar kommer. Nej ut och försök att njuta av sommaren!
Försök att gå på fester osv, även fast du känner dig ledsen, och prata med dina vänner om hur ledsen du är. Ofta kommer de med väldigt tröstande ord, och de kan ta ner en på jorden om man inbillar sig dumma saker!
Det är självklart helt ok att vara totalt genomvissen och gråta som ett litet barn, det har jag gjort många gånger den här tiden, när längtan blivit för mycket att ta.

Första veckorna kommer att kännas jobbigast, men snart kommer man in i sitt och då brukar det kännas helt ok.

Gaaaah! Nu är jag nervös! Hoppas flygningarna går bra så att de landar i Sverige imorgon förmiddag!

Har du hört nåt från honom idag? Jag hade två missade samtal imorse och antar att det var han, fan om jag har missat det!

Jag pm:ar dig!

Onsdag kl. 08:55: Planet har landat på Arlanda!!!!!

Vi klarade det Mizzcat!!!!

Fan du hann före! :P Han ringde precis från sin mobil, inte från nån jävla ökentelefon med skyddat nummer och fördröjning. Har du också tänkt på att det känns konstigt att prata i telefon utan den där fördröjningen? Haha, så skadad man är!

FY FAN VAD SKÖNT ATT DOM ÄR HEMMA! (Idag får man använda Caps Lock och onödigt många smileysar)

Nu börjar operation storstädning, handling, matlagning osv osv. Om två dygn är dom hemma och sprider ut sina saker igen, haha!

Haha vad kul jag såg precis att du hade satt samma smileysar i ditt inlägg, vi börjar bli FÖR lika nu. Tur att dom kommer hem snart så vi kan avvänja oss litegrann. ;)

Hihi, ja, jag kastade mig in på SoldF!
Precis, ingen jävla ökentelefon , känns helt underbart!! Tänk att vi kan ringa till dem nu också!

Haha, jag ska också städa och handla, har levt som en ungkarl nu när han varit iväg, annars är jag värsta pedanten!!
Åå, nu kan sommaren börja på riktigt! Halleluja! Jag känner mig frälst!

Åh, vad skönt för er!! Hoppas ni får ha killarna hemma för gott nu, så de inte får för sig att åka igen.

jag känner att jag inte kommer att klara mig igenom detta, jag är ingen stark människa det måste jag erkänna. jag drömmer mardrömmar om nätterna jag vaknar på morgonen o det första jag gör är gråter det är ingen bra start på dagen. det har bara gått 3 dagar o jag mår så dåligt. jag känner en klump i magen dygnet runt vill att den ska försvinna, men det gör den inte. jag gråter flera gånger om dagen det kan inte vara bra för hälsan. det känns som att jag har dött inombords. varför kan inte jag klara detta om alla andra kan? jag känner mig totalt misslyckad. som ni alla vet så studerar jag och har ledigt nu, försöker hitta jobb under sommaren men det är svårt. just på grund av att jag inte har nåt att göra känns allt så hopplöst. :( jag är så ledsen kan inte sluta gråta. detta tar kol på mig. just nu vill jag inget hellre än att han ska hålla om mig. nu tycker ni säker att jag e hur löjlig som helst men kan tyvärr inte styra över mina känslor. för hade man kunnat de så hade livet varit betydligt mkt enklare. men jag beundrar er starkt som klarat detta! kram




råkade skicka 3 st sorry vet ej hur man tar bort dem.

Ann! Det är klart du kommer klara av det, förstår att det är tungt nu precis i början och när du dessutom är ledig. Men försök hitta på saker! Det kommer att kännas lättare om ett tag, sen kommer det gå upp och ner. Vissa dagar är riktigt dåliga, ofta av ingen speciell anledning. Andra dagar är bättre! Har han ringt ännu? Det känns alltid mycket bättre efter att man fått prata litegrann, om det så bara är 5 minuter.

Det är bättre att du gråter än att hålla det inne, det måste ut. Kan du prata med nån kompis/föräldrar? Klart du inte är löjlig! Herregud kolla bara på våra inlägg i början, du har rätt att vara "löjlig"! Man får liksom ställa in sig på att det kommer bli jävligt jobbigt, och vara glad när man får en bra dag. På ett sätt får man nog stänga av en del känslor, det blir för mycket annars. Men om du är ledsen ska du gråta, det läker kroppen.

KRAM!

Ann, om det är någon tröst så var jag likadan som du i början. Det blir bättre, jag lovar!

usch jag vet men känns som att det aldrig kommer att bli bättre! o det jag mest är rädd för är att tänk om jagt mår så här dåligt hela tiden. kan någon säga hur långt tid jag ska ge de en chans eller hur länge jag kan må så dåligt varje dag innan jag har blivit knäpp tack för att ni finns klarar mig inte utan er!

Ann, jag lipade som en idiot de första två veckorna och de var nog de två värsta veckorna i mitt liv, så fruktansvärt tomt och hemskt! helt naturligt att känna att det inte kommer att funka, helt naturligt att vara jättearg och ledsen för att man blivit "övergiven"
försök tänka på att ni kommer ha hela livet för er själva sedan när han kommit hem igen, förhållandet kommer bli starkare och du har gett honom en möjlighet att få ett fantastiskt minne för livet... om du har möjlighet så är det ett perfekt tillfälle till att försöka hitta på något fantastiskt själv, det är enklare att stå ut om man själv är ute på något äventyr...

det käns skönt att så många har kännt som jag gör nu! så att man vet att man inte är ensam. men jag vill verkligen inte det här. jag vet att detta är något han vill göra och jag tänker aldrig hindra honom ifrån det. jag är bara rädd att jag kommer att gå i tusen bitar för att jag mår som jag gör. vi har pratat på telefon och det känns underbart att höra hans röst men jag vill ju ha honom hos mig bara en kram hade kännts så skönt just nu. jag vill bara att den oroliga känslan försvinner från min kropp. att jag blir starkare som person, men jag har aldrig varit en stark person och därför undrar jag hur jag egentligen kommer att klara detta. vill ju verkligen hans bästa men vill sammtidigt inte må skit i alla dagar han ska vara borta! jag ger det en chans tills han kommer hem nästa gång och ser hur jag är. jag hoppas jag mår bättre för annars tror jag inte detta kommer att fungera om man mår så dåligt! det är ju aldrig bra att må så här! eller är jag konstig? kram på er...

Ann, jag kommer säkert känna mig precis lika deppig när min sambo åker iväg. Jag är vääldigt känslig och mår lätt dåligt. Jag har blivit lite starkare men det ligger i mina gener med att lätt må dåligt så det är svårt att bli av med. Min sambo har varit iväg mycket, nån vecka i taget och de första dagarna är jobbiga varje gång. Jag sover med ljuset tänt i hela lägenheten, jag sover i soffan för jag känner mig ensam i sängen, lägenheten har aldrig varit så tyst nån gång. Jag är arbetslös så man blir lite knäpp av att gå här hemma dygnet runt ensam.
Jag tror jag förstår precis hur du känner dig. Jag är ändå 32 år men känner mig som 14 när det gäller såna här saker...
Tillåt dig att må dåligt och tillåt dig även att må bra. Gör en massa saker som du mår bra av.
Försök tänka att han bara är på en lång resa. Eller flera resor för han kommer ju hem emellan. Han är väl borta typ 6 veckor i taget om man räknar att han får komma hem 4 gånger. Ni kanske kan boka en resa el nåt på leaven så blir det kanske lättare. Har du inga kompisar som kan ge dig stöd?
Du ska nog inte tänka för mycket på tiden det är kvar tills allt är över utan tänk bara fram tills första leaven.
Bor du själv eller bor du hemma hos föräldrarna? Kan du inte hälsa på folk i sommar ute i landet? Så du slipper att bara gå hemma och får lite miljöombyte.


Tänk på att du MÅSTE klara det här. Du ska ju stötta MIG sen när MIN pojkvän åker iväg...

Ann, du har PM!!

Hejsan,
Tänker mycket på dig och hur du har det, trots att jag inte känner dig. Försöker sätta mig in i din situation och jag kan villigt erkänna att det tåras i ögonen på mig när jag läser om hur jobbigt du tycker att det är. Jag vet ju att jag har det framför mig....
Min pojkvän inte åkt iväg ännu men vi har varit i från varandra i olika omgångar tidigare. Jag har tex jobbat i Tjeckien under drygt 8 månader och jag tyckte det var jobbigt att vara utlämnad till mig själv under den perioden. Jag vet att man överlever tiden. Visserligen är situationen helt annorlunda när den man älskar åker till ett mindre "stabilt" land och jag kan bara säga att jag hellre hade sett min pojkvän sitta i en annan stad i Sverige i 6 månader och att vi inte ses än att han åker iväg med utlandsstyrkan....

Tänker på dig!
Ta väl hand om dig!
KRAM

20 timmar kvar... Lägenheten städad, maten klar, bara vänta kvar nu!

Ååååå för mig är det 12 timmar kvar!
Fast han var ju iof hemma igår kväll, fick en liten permis, men ändå!! Han somnade ju kl. 18 så det blev inte så mkt prat, eller jag babblade och han svarade i sömnen, typ, hahahahaha!
Imorgon ska jag kedja fast honom i rörledningarna, så han inte försvinner igen
Ska bli spännande att gå på medaljceremonin, få se alla som han snackat om osv. Jag lär ju träffa din kille då, Mizzcat!


Till Ann: Det är som sagt ok att vara jätteledsen och helt förstörd, men samtidigt måste man kunna skärpa sig och intala sig själv att man faktiskt kommer att klara det, både för ens egen skull och för sin partners. Man måste i alla försöka vara stark. Det måste man i alla situationer, sen finns det ju människor, som du beskriver dig själv, som är "svagare" än andra, men som alla vet så gör träning en starkare, både fysiskt och mentalt!

Varför skulle inte du klara av detta om alla vi andra har gjort det?

Stor kram!

Hejsan alle sammans

Jag har min pojkvän i Kosovo just nu. Han har varit där i en vecka ungefär nu. Tycker också att det är skit jobbigt. Undrar hur jag ska stå ut i 9 månader. :(

Vad ska man göra när det gör jätte ont innuti kroppen av saknad och längtan?

kram Jonna

sanla73: jag bor fortafrande hemma men vi planerar att flytta ihop! det är jobbigt har inte så mkt att göra. har inte så många vänner i heller har sagt upp kontakten med många på grund av falskhet! behövernågon hos mig som vet hur dedt verkligen är. jag pratade innan med honomj idag men jag känner att det bara blir värre o värre hur jag än försöker! vad ska jag ta mig till?

A-L: tack för ditt stöd. jag förstår bara inte varför jag inte klarar detta vill ju inte känna så här, vill att allt ska gå bra men hur jag än försöker så går det inte. hur jag än intalar mig själv att det kommer qtat gå fort känns dagarna bara ännu längre. detta är det jobbigaste jag kommer att vara med om i hela mitt liv.


jonna: jag sitter i samma sits som dig min pojkvän är också jut nu i kosovo åkte i måndags o det ända jag känner är att jag vill att han ska komma hem för det känns som att jag kommer att dö av sorg annars! jag förstår dig precis vill inget annat än att han kommer hem han ska också vara borta i 9 månader menh då vet vi i alla fall att de är tillsammans

CAMILLA: jag vet hur du har haft det, och jag uppskattar dig verkligen men allt känns så svårt man vill ju inte känna så här. man vill ju inte må dåligt 24 timmar om dygnet. jag gör allt för min älskling men jag vet ej hur dettta kommer att gå! ja jag vet inte varför jag inte skulle klara det egentligen kan inte svara på den frågan, jag hoppas jag gör det annars så e det inte alls bra kram på er alla!

Försök se det i lite kortare perioder, inte 9 månader tänk istället på att han kommer hem om en sex-sju veckor det e lättare att hantera och tänk va roligt ni kan få då

Ann: Jag försöker bara få dig att förstå att det kommer att bli bättre än vad det är för dig just nu. Du kommer inte att känna dig helt förstörd hela tiden, jag lovar.

golffoxtrotfive: ja jo jag ser det så också men när man vet att det är 9 månader i hel helt så känns allt jobbigare man kommer liksom inte ifrån det. hur mkt man än vill. jag älskar min pojkvän över allt annat och som jag sagt innan vill jag honom inget annat än det bästa. men jag själv måste också må bra. jag vet att jag måste ge detta en chans men han måste också ge mig en chans att försöka vänja mig och låta mig vara ledsen. jag visste inte att kärlek kunde vara så här jobbig, men när man verkligen älskar någon så tar det över! känns som att det aldrig kommer att bli bra måste nog i nåt känns det som. det som jag mest mår dåligt över är att jag känner att jag är toltalt misslyckad. som att jag förstör allt. jag älskar verkligen honom! han är mitt liv...

Ann, kan du inte försöka få kontakt med fler tjejer vars killar är i Kosovo? Det kanske är nån som bor i närheten av dig som du kan umgås med. Kolla med din kille o be honom fråga runt bland sina kollegor om de har flickvänner i närheten av Malmö. Tycker det är konstigt att det inte finns nån anhörigorganisation.. Kanske kan vara nåt för dig att ta tag i och hjälpa till att starta upp, så har du nåt konstruktivt att göra under tiden och det känns kanske lite bättre.

Du får ge det lite tid. Man får nog räkna med att första veckan är ganska jobbig. Det är ju en omställning man ska göra. Man ska vänja sig att göra saker utan varandra och att vara utan den andras sällskap en period. Det kan vara jobbigt. Speciellt om man inte är van.

Kram på dej.