Jag är inte i samma situation, min sambo är med i swafrap istället.
Men jag undrar, har din sambo åkt iväg innan eftersom du skriver "igen"? Är det en vanlig 6 månaders-mission? Låter lite med bara en veckas utbildning.
Det är nya regler nu för 6 månaders-missioner, att de får minst 2 leaves och upp till 4 st om läget tillåter.


Kram!

Vad är swafrap?
Jo han har varit iväg förut, nu är det sista säger han. Nåja det ska nog gå bra.

Han har pratat om att det ev. blir 2*2 veckors leave. Håller tummarna för det! I början på juli ska han vara hemma för gott.

Swafrap är ett insatsförband med JAS-plan som sätts in om det efterfrågas. Det är regeringen som beslutar tror jag. Han har beredskap i två år och får väl åka på nån övning då och då men det är inte säkert att han åker på mission. I så fall kan det bli allt från 1-6 månader.
Jag förstår inte riktigt, har din sambo bara en säker leave? Oftast på en mission har man 1 st enveckas och 1 st tvåveckors men med de nya reglerna så har de mellan 2 och 4 leaves. Vet inte om det är 2 enveckas och 2 tvåveckors eller alla är enveckas men ändå..
Jaja, dessa killar som har missioner i huvudet...
Tur för dem att vi älskar dem fast de åker ifrån oss sådär.
:P
Vart bor du nånstans?

Det blir bara en 2 veckors tydligen nu, eftersom att han bara är där 5 månader. Men men, ett jobbigt avsked mindre iaf...Nu är det bara härda ut, börjar redan bli tråkigt här hemma haha.

Jag bor i Luleå, själv då?

Finns inga säkra leavar! Kan bli inställda, vilket har skett. Det är däremot mycket ovanligt, så var inte oroliga.
Generellt sätt har man en 2 veckors leave om missionen är under 6 månader. Är missionen längre en 6 månader brukar man få en veckas leave till. Hur det är på en mycket lång mission vet jag inte, men det borde lågiskt sett öka antalet leaver. Missioner längre än 7 månader är ovanliga, just nu bara LA05 som är 8 månader lång.

Kan jag skriva under på! Fast för mig var det tvärtom...

På KS11 fick vi avbryta vår tvåveckors efter halva och åka tillbaka till Kosovo pga beredskapshöjning (ändrad hotbildsbedömning). Min flickvän blev INTE glad när jag berättade det...
Då var det positivt när vi fick "tillbaka" veckan senare när läget bättrats igen. Då passade jag på att åka hem utan att berätta det. Överraskningen blev total! En mycket lyckad vecka för oss.

Ta hand om er!
Mvh JE

Jag kan tänka mig att din tjej blev glad för den överraskningen! Det skulle inte förvåna mig om min sambo inte får komma hem som planerat, så jag tar inte ut nånting i förskott...

Hon blev överlycklig. Och jag blev lycklig när överraskningen gick hem. Vi klarade oss igenom missionen och för en vecka sedan flyttade vi ihop!
Mvh JE

Jag kan gråta med dig. Jag har gråtit sedan de fick beskedet :( Min älskling åker till Afghanistan (Masar e Sharif) på måndag. Jag är så himla orolig för att något skall hända honom därnere, att han ska komma hem i en kista eller nåt. Fy f-n.
Jag blev glad när jag hittade detta forum, det är alltid skönt att veta att man inte är ensam, även fast man känner sig så utan sin pojke!

Jag förstår din oro och visst är den befogad men å andra sidan ska du vara stolt över din partner som åker iväg och hjälper andra människor som har det sämre än du och jag har det.

Vissa skänker pengar till välgörande ändamål medan detta är hans sätt hjälpa andra.

Allt kommer gå fint bara ni pratar om era farhågor med varandra.

Hej Camilla,

Vill börja med att säga att jag förstår din oro helt och hållet. Den är befogad.
Jag kände exakt likadant när min sambo åkte ner till Afghanistan i oktober.

När den tragiska incidenten i november hände så var min första tanke: ”Nu j-lar ska han hem, han får inte stanna en dag till i det där landet!”

Men samtidigt så vet jag varför han är där och vad syftet med missionen är.

Killarna och tjejerna som åker på missioner gör en hedersvärd insats.

Jag har gråtit mängder och varit arg men det har inte minskat oron. Oron har snarare eskalerat.
Nu menar jag inte att du ska förtränga dina känslor. Ut med gråten. Ventilera din oro. Här finns det massor med förstående killar och tjejer.

Vi som anhöriga gör också uppoffringar, vilket du redan märkt av. Men jag tycker inte att du ska låta oron ta överhand. Då blir det en lång och jobbig mission för er.
De första dagarna brukar vara jobbigast. Förbered dig på fler tårar. Även fast man är inställd på att de åker iväg så kommer det som en mindre chock när dagen D väl kommer. Det är då polletten verkligen trillar ner (eller så är det bara jag som är duktig på att förtränga ). Det är då jag inser : ”han kommer inte hem nästa helg och inte nästa heller…”
Då är det tungt och krokodiltårarna rullar nerför kinderna.
Efter någon vecka börjar jag nedräkningen till den första leaven. Jag har odlat konstiga rutiner och tankesätt genom åren för att härda ut…

Av erfarenhet har jag lärt mig att det är enormt viktigt att prata med varandra (och även att prata med sina vänner, familj osv.). Om något är oklart, ställ frågor. Din kille är väl förberedd på vad hans uppgift är och han kan säkerligen ge dig många svar. Om han inte har svaren just nu, så kommer de efterhand. Sen tror jag att du fått ett litet häfte med en kortfattad beskrivning av FS10 och dess uppdrag i Afghanistan. Läs och spara.

Efter incidenten i november så har de ändrat på vissa rutiner där nere. Säkerheten var hög innan och nu är den ännu högre.
OM det händer något där nere så kommer media garanterat att rapportera om det. Tro inte på allt du läser i tidningarna eller ser på TV. Låt din kille berätta. Han vet mer än media. Han kanske blir belagd med munkavle om det är riktigt tragiska incidenter. Tro på honom om han säger att det är lugnt.

Tänk också på allt roligt ni har framför er.
Din killes första leave, ni kanske har planerat en resa eller något annat kul…
Alla mejl ni kommer att skicka varandra med varierande innehåll - vår ”tråkiga”/normala vardag här hemma är inte så tråkig för de som är på utlandstjänst.
Vanliga brev – jodå, postgången funkar men det kan ta lite tid.
Alla foton som man (tack och lov) nu får omedelbums in i datorn – annat var det förr när det bara fanns snailmail...
Och alla telefonsamtal - brukar vara dagens höjdpunkt. Bara att få höra rösten brukar göra smärre underverk...

Det finns mycket att se framemot.

Nu tycker jag att Ni ska passa på att ha det STORA ”puss-å-kram-kalaset” innan han flaxar ner till Afghanistan. Njut av tiden även om tårarna bränner innanför ögonlocken.

/ Elvira

(…om jag uttryckt mig konstigt så beror det på att jag druckit några vinglas i afton...)

@Elvira. Du är min hjältinna. Det var ett oerhört bra, nyanserat och känslofullt inlägg.
Ni anhöriga gör den största uppoffringen och utan er och ert tålamod så skulle vi som har skaffat oss en bättre hälft aldrig kunna åka och det hade dragit ner kvaliteten på Utlandsstyrkan.
HEJA ER!

@Blå-Gul: Nåla Elviras inlägg.

/Krook

heh.. lite svårt att nåla inlägg då.. men visst bra inlägg.

Själv tycker jag annars tråden i sig är en av de bättre, i sitt syfte.

Ja, jag kanske blev lite väl exalterad.
Men Elviras inlägg är min kandidat till Årets bästa. Forum-året har börjat bra.

/Krook

Håller med, verkligen ett bra och tänkvärt inlägg.

Konstiga rutiner och tankesätt, haha ja det går att räkna dagar i allting. Mjölkpaket till exempel, det är alltid lika kul att se datumet han kommer hem på mjölken, då vet man att det är nära! Man kommer snabbt in i rollen att vara ensam faktiskt tycker jag, det är ju som du skriver Elvira att det alltid är värst i början. Det ska vara en anhörigträff här uppe och det känns ju bra, som det är nu har man ju ingen att prata med. Känns inte som att ens vänner och familj förstår eftersom att dom inte är inne i det på samma sätt. Nåja, man får försöka att inte gräva ner sig totalt för då blir det bara värre, bara försöka hålla huvudet ovanför ytan och kämpa på. 49 dagar har vi kvar till första leaven nu...När kommer din kille hem Elvira?

Hej Elvira!
Tack för ditt fina inlägg!
Usch, det var hemskt att lämna honom i Kungsängen idag. Det har varit mycket hattande fram och tillbaka sista veckan, eftersom de aldrig kom iväg som beräknat. Givetvis blev jag överlycklig när han kom hem i torsdags kväll, men vaf-n jag hade ju redan sagt hejdå och gråtit floder osv.
Nåväl, vi fick några härliga extra dagar tillsammans och det var värt ett andra avsked.
Jag känner mig helt tom just nu. Jag försöker tänka positivt, men det är så himla svårt. Jag kommer nog slappna av lite när jag vet att han kommit fram till campen helskinnad och fått lite mer lägesrapportering. Just nu är det ingen som vet så mycket och det är väl en del hysch hysch också, vad vet jag?! Nedräkningen har i alla fall börjat. Om 8 veckor kommer han hem igen. Hoppas jag.

Krook
Niger och tackar.
Ja, du blev kanske lite väl exalterad, men du ville väl och det är det som räknas.
Blev lite generad när jag läste vad du skrivit.(undertecknad har svårt att ta komplimanger)
Vi gör en deal – ALLA kvinnor och män som är hemmavid och stöttar sin partner, son, dotter osv. – de är hjältinnor och hjältar.
Okej?


Hej Mizzcat,
Du har så rätt i det där med datumet på mjölkpaketet.
Det är bra, håll huvudet ovanför ytan – Snart har du din kille hemma.
Tycker du ska gå på träffen, du kanske träffar någon annan lulebo som är i samma sits som du. Sen finns vi här om du behöver fler som förstår hur du känner samt vet vad du går igenom.
Min gubbe kommer hem (andra leaven) på Alla Hjärtans Dag.
Sen är det inte länge kvar, då börjar den sista countdownen för denna mission.



Hej Camilla.
Vad härligt att ni fick några extra dagar tillsammans.
Förstår att det är svårt att ”skina som solen” samma dag som han åkt.
Det är okej att gråta. Det sägs att om man gråter mycket så får man vackra ögon. Ögonen kanske inte är så vackra när man gråter, men efteråt då…
Förstår att du känner dig tom och ensam nu. Det är lite av en maktlös känsla som kommer över en när man har sagt hej då.
Men, jag kan nästan lova dig att du kommer att känna dig oerhört lättad när han ringer hem. Han kanske inte kan prata så jättelänge när han ringer hem första gången - allt beror ju på hur många snubbar som står bakom honom och också vill meddela sina nära och kära om att de kommit fram.
Det första samtalet, det är ”gulle värt”.
Jag hoppas och tror också att din kille kommer hem på leave om 8 veckor. När han kommer hem så kommer det nog att pirra ganska mycket . Han kanske har med sig en present…

/ Elvira

Då var han på plats! Han ringde från Mazar e Sharif idag och sa att allt var lugnt osv.
Känns skönt att veta att han är där nu, så att detta kan bli klart någon gång!
Det var helkonstigt att han satt i ett tält i bergen i Afghanistan och ringde hem till Sverige.
Jag fattar det inte riktigt ännu.
Japp, då är det bara till att bita ihop och start counting the days!
Hmm, man kanske skulle passa på att gå ner de kilon man gått upp sedan vi flyttade ihop.
Kanske ska passa på att utnyttja mitt gymkort lite flitigare också.
Kan ju få en del fördelar också det här om jag tänker positivt!

Skönt att allting gick bra Camilla! Hrm, jag har faktiskt börjat göra mig av med alla "trivselkilon". Det går ju bara inte när dom är hemma och äter god mat när man själv ska försöka hålla igen Så vi får passa på att träna inför beach 2006 nu så vi är snygga när grabbarna kommer hem igen

Ja, det får vi göra! Jag tycker bara att det är skönt att göra en massa, så att tiden går. Jag har tillbringat igår kväll och ikväll i stallet och ridit och borstat och haft mig. Allt inklusive hästen är skinande rent. Hästägaren är mycket nöjd med att min pojkvän har åkt iväg..

Haha, jag kan tänka mig att hästägaren är nöjd! Jag är också hästtjej, har dock haft ett uppehåll på tre månader nu, är så sugen på att börja igen! Man kan ju spendera hur många timmar som helst nästan i stallet, och koppla bort allt tråkigt för tillfället.

Usch, idag har jag inte hört något alls. Han har inte ringt. Jag blir så orolig. Senast igår sa han att det nog inte skulle vara nåt problem med att ringa varje dag. :(
Tänk om det hänt något?

Lugn camilla. Ibland händer det att man inte kommer åt någon telefon, eller så kan förbindelsen ligga nere. var inte orolig. Om något händer står det på mil.se/int.

Camilla, du kan vara lugn.
Ofta så beror uteblivna samtal på just det som Born skriver i sitt inlägg.
Fick ett mejl av sambon, tidigt i morse, och då var allt lugnt.
Om något skulle hända just våra killar/gubbar så får vi anhöriga reda på det före det når allmänheten.
Förstår att du blir orolig och kanske besviken när han inte ringer hem – har varit med om det några
gånger så jag förstår din oro.
Vet att det även brukar vara frustrerande för dom också att inte kunna ringa hem.

[quote name='Born' post='423320' date='Jan 27 2006, 21:59 ']
Lugn camilla. Ibland händer det att man inte kommer åt någon telefon, eller så kan förbindelsen ligga nere. var inte orolig. Om något händer står det på mil.se/int.
[/quote]

Jo, så är det väl!
Jag får ta och lugna ner mig och mina hemska fantasier!

Camilla, du kan vara lugn.
Ofta så beror uteblivna samtal på just det som Born skriver i sitt inlägg.
Fick ett mejl av sambon, tidigt i morse, och då var allt lugnt.
Om något skulle hända just våra killar/gubbar så får vi anhöriga reda på det före det når allmänheten.
Förstår att du blir orolig och kanske besviken när han inte ringer hem – har varit med om det några
gånger så jag förstår din oro.
Vet att det även brukar vara frustrerande för dom också att inte kunna ringa hem.
[/quote]

Elvira, dina inlägg är guld värda! (Och ni andras också såklart) Jag är så tacksam för att detta forum finns!

Hej,

Vill bara skriva att jag tänker på er som har era killar utomlands.

Lycka till och håll ut!

//Linda

[quote name='Camilla' date='Jan 27 2006, 22:57 ' post='423343']
[quote name='Born' post='423320' date='Jan 27 2006, 21:59 ']
Lugn camilla. Ibland händer det att man inte kommer åt någon telefon, eller så kan förbindelsen ligga nere. var inte orolig. Om något händer står det på mil.se/int.
[/quote]

Jo, så är det väl!
Jag får ta och lugna ner mig och mina hemska fantasier!

Camilla, du kan vara lugn.
Ofta så beror uteblivna samtal på just det som Born skriver i sitt inlägg.
Fick ett mejl av sambon, tidigt i morse, och då var allt lugnt.
Om något skulle hända just våra killar/gubbar så får vi anhöriga reda på det före det når allmänheten.
Förstår att du blir orolig och kanske besviken när han inte ringer hem – har varit med om det några
gånger så jag förstår din oro.
Vet att det även brukar vara frustrerande för dom också att inte kunna ringa hem.
[/quote]

Elvira, dina inlägg är guld värda! (Och ni andras också såklart) Jag är så tacksam för att detta forum finns!
[/quote]

Tack Camilla,
håller med dig om att det positivt att det HÄR forumet finns. Här får man hjälp dygnet runt - vilket är helt suveränt.
Hoppas du har fått prata med din kille!




Vinkar till Linda25, som skapade den här anhörigtråden.
Otroligt bra initiativ av dig– den behövs verkligen, STORT tack!
Niger å tackar även för din omtanke för oss som sitter hemma och väntar å längtar.
Hoppas allt är bra med Er också!

Lördag natt.
Jag har vänt på dygnet – kan bero på en massa faktorer, pekar dock inte ut någon särskild.
När man är ensam så hinner man tänka ganska mycket och det har jag gjort mången kväll/natt genom åren.
Snart får jag börja ”tant färga håret” B) för att dölja de små grå som av någon förbaskad anledning börjat poppa upp.
Ja, ja – jag kan alltid skylla på åldern – men SÅ gammal är jag inte. Skyller de små grå på arvet efter päronen.
Okej, nu till ”tänket” som ibland kan bli väldigt negativ när gubben är på mission.
I allt elände – som det kan kännas, så tvingade jag mig själv till att ta fram det bästa med att han åker på mission.

Positiv effekt av att sambon varit (är) på mission.

Det bästa tycker jag, det är deras kamratskap.
En del kommer från platser där orterna är så små att det knappt finns utmärkta på kartan och andra kommer från gyttriga storstäder där man går vilse i stadsdjungeln bara genom att kolla in kartan.
En skön mix av snubbar från vårt avlåååånga land som förenas genom FM.
Man lär även känna trevliga snubbar från andra länder – kanon när sådana vänskapsband också knyts – man har alltid en sovplats någonstans ute i världen.
Och givetvis så har de sovplats även här hos oss.
Mi casa, Su casa.

Man kan ju tycka att de borde vara less på att vara upp i varandra efter att ha tillbringat dryga halvåret tillsammans, 24-7. Men så är det oftast inte.

Min gubbe brukar ge ganska målande beskrivningar om hur hans kollegor är.
Typ, ”Y är en rolig j-el från dalarna, H är en fixare som kan det mesta om det mesta utan att vara en besserwisser osv. osv.”
Efter ett tag så är det nästan som att man känner personerna i fråga. Utan att ha träffats irl.

Sen när man träffar snubbarna så går det som på räls. Man vet saker om varandra – tack vare (på gott och ibland ont) en babblande gubbe.
När man träffas för första gången så kanske inte bilden alltid stämmer - för min del beror det oftast på att jag bara sett de på foton; iklädda gröna kläder. Man blir lite snopen när man ser de i civilkläder…
”Jasså, han är hip-hopare…, okej”

Men efter det första yttre intrycket så brukar sambons beskrivningar stämma till 95 %. (Y är verkligen en rolig snubbe som kan få alla på solskenshumör trots ösregn och hård motvind.)

Jag förstår sambon, efter att ha träffat många av snubbarna, att han saknar de efter missionen. Sen är det ju inte bara hans kollegor som är trevliga, deras tjejer är också trevliga.

När gubben är på mission så har jag kontakt med hans tidigare kollegor och även tjejerna. Det är en lite av en trygghet för mig. De vet vad man går igenom och de kommer med peppande ord under missionens gång.

Och sist men inte minst, det är kanonbra att detta forum finns.

Tack Elvira!

När min kille var i Liberia kände jag också att denna sida var kanon. Kul att tråden håller sig vid liv än, den är ju ändå från 2003..

Jag och min sambo har det bra. Bor i ett hus och snart åker vi på semester till Thailand. Men han har även sagt att han är sugen på en till mission. Vi får se hur det blir.

Ha det gott och försök i alla fall och tänk positivt!

//Linda

Linda25,
Jo, jag såg att den startades 2003. Det är bra att den fortfarande är aktuell.
Min gubbe var i Liberia samtidigt som din. Var in här några gånger då, men kom mig aldrig för att skriva.
Åååh Thailand - mitt favorit resmål. Du kommer att älska det landet. De ständigt leende människorna.
Njut av semestern!
Det blir ju lätt en dragning till fler missioner, det är svårt för de att sluta. Antar att jag får invänta tills min gubbe blir för gammal - men det är måååånga år kvar tills han faller på ålderssnöret...

I dag har jag varit en dålig sambo.
Har missat 4 samtal från sambon. Det är inte första gången det händer.
Var på stan och hörde inte när det ringde på mobben. Skyller det på polyfona ringsignaler – jag tror nämligen att det är affärernas bakgrundsmusik alternativt att det är nån annans mobbe som ringer. När jag väl fattar att det är min mobbe som ringer så är det försent.
Nåja, det är tur att det finns mejl – har beemat iväg ett och inväntar nu svar.
Hur går det för er,Mizzcat & Camilla, har era killar hört av sig?

Senast hörde jag från honom igår. :( Ja, jag vet att det ibland kan vara svårt och blablabla, men jag blir så olycklig när han inte ringer. Snart kommer svärmor och svärfar (soon to be) på fika. Jag får babbla av mig med dem. De brukar kunna lugna ner mig och min fantastiskt påhittiga hjärna..

Jag lider med dig Camilla.
Det är bra, babbla med svärpäronen.

Hörde just att det är ett riktigt snöoväder i MeS - tydligen har 5 tält rasat. Killarna och tjejerna har nog haft fullt upp med att åtgärda det.

Usch då! Jo, då har de nog en hel del att göra!! Stackarna!
Hoppas att de får upp tälten så att de kan få sova inatt.

Man blir alltid lika besviken när man missat ett samtal eller när han varit in på msn! Men man kan ju inte vakta mobilen och datorn dygnet runt, då blir man ju knäpp! Jag har det nog ganska bra, har hört antingen på telefon eller msn varje dag. Känns alltid lika skönt att veta att allt är ok. 42 dagar kvar för oss nu, till första leave. Det går framåt! Hoppas ni andra har det bra också!

Usch, inatt hade jag hemska mardrömmar om att min älskling aldrig mera kom hem. Jag sov inte en blund efter det. Idag känns allting jättejobbigt och jag är på vippen att börja böla hela tiden.
F-n vad jag hatar det här. Det finns ingenting som är kul med det. Bara längtan längtan längtan.
Hälsningar från en deprimerad. :(

Fy för sådana drömmar :( , de tycker vi inte om. Dessutom är de skitsvåra att skaka av sig.

Min mamma (klok gammal tant) brukar säga att om man drömmer om någon som står en nära, så kommer den personen att finnas kvar länge i ens liv –brukar tänka på det när de hemska och tyvärr mycket realistiska drömmarna poppar upp.

Camilla, släpp ut tårarna – håll inte inne. Gör som kroppen vill. Det är okej att gråta.

Har du berättat för din kille hur du känner det? Man får göra det. När man vet att han vet, så brukar det kännas lättare. Då är man två om det – vilket man är hela tiden under en mission.

Jag kanske inte har så tröstande ord, men jag förstår hur du känner dig.

Tröstkramar i massor till dig.

Edit: Hoppas att din älskling hör av sig.
Edit igen: har klumpiga fingrar i dag - ändrar fel i texten...

Elvira dina inlägg får en alltid att må bättre, det du skriver är så sant. Camilla hoppas du hört från killen nu så du känner dig lite lugnare. Känns ju otroligt skönt att denna tråd finns så vi kan skriva när det känns som tyngst.

Jag har varit och kollat på en ny lägenhet åt oss idag, som vi bestämde oss för att ta. Så nu är det massa saker (känns som det är hur mkt som helst) som ska fixas inför flytten, ganska jobbigt att ordna allting själv men det får funka. Man har ju nånting att fördriva tiden med iaf!

Hoppas ni har det bra!

Härligt att höra Mizzcat.

Jodå, här går det hyfsat bra. Det jag tycker är jobbigast just nu, det är att laga och äta middag ensam. Det är så urbota trist.
Nu är det bara 2 veckor kvar till leave (känns hemskt att skriva det när ni längtar efter era killar, f’låt) . Snart ser jag datumet på mjölkpaketen.
Har ni planerat nåt på leaven?
Det har inte vi gjort. Det känns lite konstigt att inte dra iväg på någon resa. Vet bara att vi kommer att mysa de första dagarna och sen invaderas huset av andra möpar (militäriskt överintresserad person/er). De resterande 9 dagarna vet vi inget om - får ta dagarna som de kommer.




Tack Mizzcat,
Men åh vad kul med ny lägenhet! Du ska se att du klarar av att flytta själv - be bara en himla massa kompisar om hjälp - då går det som en dans. Jag fick flytta själv när gubben var i Liberia. Bävade mig för det som bara den...men det gick. Tiden går fort när man har roliga projekt att sysselsätta sig med. Sen var det extra spännande för gubben att komma hem till nytt hus.

Jag gillar din mammas drömtolkningar, och jag blir jättetröstad av dina svar!
Jo, jag och min pojkvän har inga problem med att prata. Vi pratar om allt och han vet att jag mår skit när han är på mission. Min underläpp har darrat hela dagen och när telefonen ringde och det var han, så började jag storböla. Samtalet blev mest en massa gråthulkande från mig sida. Han är underbar och försöker trösta och lugna så mycket han kan, och jag känner mig alltid "renad" när han ringt. Sedan byggs det på några dagar och så kommer psykfallet fram igen

Jasså Din var också i Liberia? Vad var han där som? Hur pigg var du på att han skulle åka igen då?

Ja det ska verkligen bli skönt med semester nu... Nästa vecka drar vi..

Önskar Er en trevlig semester i mangohimlens land. Passa på att äta färsk ananas, den materialiserar alla sinnen *grymt gott*.
Är helt ärligt, jätteavis på Er *skratt*

Edit: tog bort infon om sambon, skickar ett PM till dig Linda.




När de åker iväg så får de räkna med att vi bryter ihop emellanåt. Det kan ju inte alltid vara frid och fröjd med känslorna.

Elvira, gud vad skönt att ni bara har två veckor kvar. Mjölkpaketen är verkligen en höjdpunkt! Jag blir inte ledsen att höra det, snarare ger det hopp om att det går att klara av! Snart 5 veckor kvar för oss bara. Hur länge ska din kille vara borta sen då?

Haha, det roliga är att jag flyttade när han var i Liberia för snart ett år sen också. Så han slapp undan två gånger ;) Nåja, han får vara med och packa den här gången iaf! (Jag flyttar in efter att han åkt ner igen) Som tur är har jag två starka bröder som hjälper mig att bära också

Camilla, jag känner verkligen med dig. Skönt att han kunde ringa iaf, håller verkligen med om att man blir som en ny människa efter samtalen. Vi finns här och lyssnar på dig, det vet du!

Mizzcat, vilken rackare som smiter undan, 2 gånger ! Ja, du får se till att han packar upp, för nåt tråkgöra ska de också ha...

Efter leaven så är det inte så länge kvar. Börjar bli nerförsbacke nu. Det ryktas om att han ska åka hem tidigare, får se hur det slutar. Han har blajjat på om 3 datum för hemrotation. Ego-Elvira hoppas att det blir i början av april…fast då kanske han måste stanna och jobba på Livgardet *suck* Då är det nästan bättre att han är där nere.

Edit: menar ju givetvis att han ska hjälpa dig att packa ner och inte upp (svårt att göra det när han inte är hemma då) som jag skrev*vimsiga Vira*

Till Camilla:
Lite så där i efterhand, jag vet...
Var inte orolig om han inte ringer, för så är det ibland som Krook skrev. Det är när NÅN ANNAN ringer som man kan börja bli orolig... Min storebror sa det till mig när han skulle dra på sin andra mission. Som oförstående lillasyrra fattade jag inte riktigt, men efter att ha gjort mission själv så förstod jag vad han menade. Ibland är köerna till telefonen så långa att man varken orkar eller hinner vänta på att en ska bli ledig och ofta kan systemet ligga nere så att det inte går att ringa. OM det skulle hända nåt med killen så kommer de ringa dig först av alla, så var inte orolig för att telefonen är tyst. Hoppas att det var till nån hjälp...
Tycker att det är jättebra att ni släpper iväg grabbarna och orkar med det! Killarna brukar ofta berätta om sina flickvänner , så de saknar er massvis också! Det är inte alltid så lätt men är man missions-typen så är man...

/Elpa

Som Sting sjunger: If you love someone, set them free! Och så är det!
Jag ogillar att han är på mission, men man måste låta varandra göra saker som man vill och samtidigt måste man få säga vad man tycker eller inte tycker om saken, men man ska aldrig hindra varandra från att utvecklas som individer. Jag tror att det bara slår tillbaks på en förr eller senare. What goes around comes around o.s.v.

Jag tycker synd om er, tjejer. Jag vet ju inte om min gubbe kommer att åka iväg med swafrap. Så det är kanske jag som skriver här sen om min saknad och längtan..

Kanske vi tjejer borde åka iväg ett halvår och lämna killarna hemma, så får de se hur det är..Undrar vad de hade tyckt om det, att vi åker iväg med en massa killar o bor tätt inpå dem...


Typiskt att vi ska få tag på män som har ett så starkt missions-sug

Jag tycker det räcker att min sambo är iväg bara några dagar så känns det som att nån har plockat ut hjärtat på mig och stampar på det så det blir alldeles trasigt...fast det är ju mest i början då. Varför kan man inte bara tycka det är skönt att de är iväg ett tag o njuta av ensamheten? Man behöver inte slåss om fjärrkontrollen, man kan göra vad man vill när man vill, man har ingen att ta hänsyn till.

jag tänker på er, tjejer!

Kram på er!
Nu kommer snart våren och det blir ljusare o varmare..

Isåfall får ni åka iväg med en massa tjejer istället, annars blir det orättvist!

Sanla,
He he he , tanken har slagit mig att också åka på mission, fast det är nog som Simon säger, för att det ska bli rättvist så bör vi nog åka iväg med ett gäng tjejer
Tror att våra killar skulle ha ganska så stor förståelse om vi valde att göra ett avbräck från våra vanliga liv/jobb i ett annat land.

Men visst, det ÄR skönt att ha makten över fjärrkontrollerna, slippa se på fotboll varje lördag slippa höra ljudet av alla krigsspel han spelar, det blir mindre tvätt, billigare matkonto, listan kan göras hur lång som helst…

Om det blir så att din kille åker iväg med Swafrap – så finns vi här, det kan du lita på.

Kramen tbx