Har du gjort något kul i din barndom?
Kanske du byggde en häftig koja i ett träd eller vad stans lådbilsrace?
Skriv och dela med er!

EN häftig koja??

Kojbyggen, Springa runt i kvarteret och busringa, Palla äpplen, Springa runt i skogen och leka krig, Vattenkrig på sommaren...

Men en sak som jag och kompisarna alltid gjorde, det va att bygga hopp och lite sånt på skogstigarna, sen tävlade vi om vem som hoppade längst med cykel...Många skrapsår blev det... :P

Luftgevär, aluminiumfoliekulor, kärringar på cykel, eldöverfall ... mer säger jag inte.



Inte kanske så välartat, men ett visst mått av nöje var det i alla fall

Inte hopp för cykel... men däremot byggde kommunen en kulle (konformad, ca 5 meter hög, 12-15 meter i basen) på lekplatsen som man kunde åka vinterfarkoster utför. Att bygga hopp där var poppis.

/J

En annan rolig sak som mina IQ befriade bröder gjorde var att slå sönder alla bänk fönster mina far föräldrar hadde kvar från sitt ner lagda trädgårds mästeri och sedan på vägen up till huset säger min ena bror till den andra att dom skulle skylla allt på honom och den mindre brodern som inte fatta ett jota höll själv klart med och fick sedan skulden för allting


Som tur är så e man ju lite smartare en sina två bröder


PingisÖga

Jag och min bästa kompis Otto byggde en kanot med barnvagnshjul i hans rum på andra våningen.
När den efter flera raidföretag mot grannbygget var klar skulle vi ta ner den..

Som de lydiga och snälla barn vi var så skulle den ju naturligtvis provköras nerför trappan (När hans Mamma var på jobbet, så klart) som var riktad mot glasdörrarna till finrummet.
Med ett dån som lät som en Tiger1 stridsvagn på full gas brakade vi ner,vi missar glasdörrarna men träffar en skitdyr engelsk byrå bredvid och gör kaffe ved av både kanot och byrå!

Behöver jag säga att det dröjde länge innan vi fick leka igen..
Jo, vi hade också en hel del blåmärken.

Leka krig och jaga varandra med fyrverkeri/smällare!


Eller varför inte "Daska Kyrkvägg", en gammal fin lek. En man ställer sig med ansiktet in mot en vägg, de andra (3-6 brukar vara lagom), ställer sig på ett led bakom. En av dessa daskar den första i röven med handflatan, och sen ska den slagne gissa vem som slog. Gissar man rätt får denne ställa sig, gissar man fel står man kvar! :P Denna lek gör man smartast med folk som man litar på... ;)

Edit: Lade till "Kyrkväggen"

Jag kan kontra med lite valda barndomssynder:

Jag och en kompis lekte "Pyroman och brandman". Detta innebar att jag sprang omkring i en skog och tände eld på saker, som han sedan skulle hitta och släcka.

Jag och en kompis skulle palla äpplen. Äppelträden står precis vid infarten till huset, och när vi stod och plockade som bäst så kom ägarna hem. Vi, som var klädda i kortbyxor och kortärmade tröjor, flydde genom ett 20 m brett fält av brännässlor som är över 1 m höga. Det var inte så kul efteråt.

Jag och en kompis slog spikar i en planka, målade anordningen svart, och lade ut det hela på en väg. Vi gömde oss sedan i skogen. En bil kommer, ser (som tur är) plankan med dess uppåtriktade spikar, och stannar. Ägaren går ur bilen och tar tag i den nymålade plankan. Han blev säkert inte så glad.

Jag och en kompis fyllde en Pringlesburk med sand och ställde den mitt i vägen. Strax efteråt så kom en Mercedes med kjolar och blåste rakt in i den i hög fart. Vi hittade plastbitar på vägen efteråt, så kjolarna gick sönder.

Jag och en kompis la ut stockar på en väg precis efter en kurva. Jag är så här i efterhand verkligen glad för att det inte kom en motorcykel och körde in i dem. Senare under kvällen så kom en gubbe som sett oss göra det och skällde ut oss.

Jag tog en Colaflaska i kylen hemma, tömde den, och fyllde den med en blandning av soja, peppar och salt. Jag satte därefter tillbaka korken så att flaskan såg oöppnad ut. Min lillasyster kom hem, öppnade flaskan och tog en klunk ur den. Mina föräldrar var inte så glada. Jag sprang.

Under min pyroperiod så tänkte jag göra ett romerskt ljus av salpeter och socker i ett stålrör. Det var runt 2 kg laddning, ena ändan av röret var helt tillslutet och andra ändan något tillslutet. Tanken var att den senare ändan, som var uppåtriktad, skulle ge efter när laddningen antändes. Eftersom det hela inte skulle explodera, så brydde jag mig inte om att en äldre man som rastade sin hund stod cirka några tiotal meter bort när jag tände. Jag stod själv cirka 10 m från laddningen. Jag hade tillslutit den övre ändan för hårt, vilket ledde till att laddningen exploderade och det cirka 1.5 mm tjocka stålröret brast på mitten. En 30x20 cm stor förvriden stålbit for med rejäl fart cirka 1 m över mitt huvud och mannen men hunden såg ut som han skitit på sig. Efteråt så kommenterade föräldrar till kamrater som bodde på rejält avstånd från laddningen att något låtit mycket och fått rutorna att skallrna.

Under min pyroperiod så skulle vi bygga en laddning med kaliumpermanganat, socket och svavel i ett kopparrör. Eftersom vi inte hade riktigt svavel, så tog vi tändstickhuvuden. När vi skulle packa laddningen i vårt garage, så packade vi för hårt, vilket ledde till att laddningen gick av. Vårt garage blev fyllt av lila prickar (kaliumpermanganatet), kompisen fick skit i ögat och jag undrade om han blivit blind och/eller mina föräldrar hört smällen. Han fick lyckligtvis inga skador, och mina föräldrar hörde inte smällen. Vi städade med en fart som skulle fått alla rikets befäl att lysa av glädje.

Under min pyroperiod så slöt jag vid många tillfällen stålrör som innehöll svartkrutsladdningar på flera kg. Detta skedde genom att först lägga in tidningspapper i röret och sedan dra igen det i ett skruvstycke. Jag var väldigt paranoid, och då särkilt angående statiskt elektricitet, när jag hanterade dessa laddningar, och kan kanske tacka detta för att jag fortfarande lever och har alla kroppsdelar kvar. Det blev dock imponerande smällar som resultat av laddningarna.

Vi hade en sur gammal gubbe som granne, och vi brukade alltid kasta snöboll på hans verandatak. En gång, när vi hade lekt pyro, så kastade vi syrarester på hans husvägg. Den var av tegel och resultatet blev inte direkt vackert. Jag hamnade att försöka städa bort det hela, men jag kommer inte ihåg om det var för att jag faktiskt blev upptäckt, eller om det var för att han antog att jag var inblandad och mina föräldrar höll det som troligt.

En kompis hade en "Black Widow" slangbella. Det var en modell med gummislangar istället för snören och handledsstöd. Den var urgrym. Vi var ute och sköt med den en kväll, och sköt då bland annat sönder ett villafönster och en neonskylt.

Mitt barndomshem ligger några hundra meter från europaväg 61. På vintern brukade vi kasta snöbollar på bilarna. Jag minns en gång när jag gjort en frusen slaskboll som var fylld med grus och skit och större än en tennisboll. Jag lyckades träffa framdörren på en bil med denna med bra kraft och det lät "BONG!". Vi såg att bilisten vände bilen för att komma efter oss, så vi började springa allt vi orkade. Vi kom undan.

En kompis hade med sig hagelpatroner till skolan på mellanstadiet. Jag fick två av dem, och gick hem med en kompis och började ta isär dem med en skruvmejsel för att se hur de såg ut innuti. När vi väl fått isär dem, så blev vi upptäckta av mina föräldrar och fick en rejäl utskällning och lektion om det dumma i vad vi höll på med.

Jag kan trösta er med att jag även gjorde en del snälla saker när jag var ung, och att jag har lärt mig mycket av de dumheter jag gjorde som liten.

Riktigt roande läsning A2Keltainen! Tack så mycke! Förövrigt en väldigt fin tråd!

Stoppade kinaskott i ett metallrör som var förslutet i ena änden med handtaget till en gammal lödkolv, och kraftigt fastsurrat. Tände eld på kinaskottet, stoppade snabbt ner det i röret och slängde ner en nickelkula och tog sikte mot en träplanka. Kinaskott + Anordning + Nickelkula = Smäll och hål i plankan.
Detta gjorde jag en gång i början av 90-talet med en kompis.

Mot slutet av 80-talet hade en "bekant" fått tag i en 22 long-patron och stoppade den i en hög frigolit eller vad det nu var och tände eld på det, efter ett tag small patronen och en kille fick kulan i låret. Jag var med vid händelsen och satt i skydd när det hände, men öronen pep ett tag.

Ska man bli riktigt bra på jägarstrid och fria kriget, så får man börja tidigt med att slipa på sina kunskaper. ;)

Jisses A2Keltainen, jag vet inte om jag ska vara imponerad över att du lever eller att du inte sitter inspärrad?...

Inser snabbt att mina dumheter inte kommer i närheten av dina, men...

Cykeltävling som liten spinkig 10 åring, tävlade mot en 13 årig tjej (och i den åldern är det inte bara obra att förlora mot en tjej (oavsett ålder), det är otänkbart!), missade att sätta ner foten i en kurva, drasar självklart omkull och glider 2-3 meter på asfalten, över en liten gräsplätt (0.5-1m) in i en vägg.
Endast iförd gympaskor och kortbyxor, visste inte att det gick så mycket blod i en så liten kropp...

Pallade äpplen (vem gjorde inte det som liten?), utom på en gård (där det bodde en gammal tant), hon hade satt ut en skylt där det stog "Varsågod att plocka äpplen".
Vi upptäckte att om vi hjälpte henne att plocka äpplen så fick vi äppelpaj och mjölk, mums!!

Scouterna, behöver jag säga mer?

Sen (som de flesta andra på det här forumet?) så byggde jag egna små vapen av stålrör som var förslutna i ena änden. borrade ett hål, in med en kinapuff, ner med en ståldank och lite papper för att hålla det på plats, sen ut och skjuta äpplen.
AK:n är f-n så mycket lättare att sikta med

Mer elakheter, dumheter och allmäna minnen från min barndom:

Jag och en kompis slängde smatterband i ett brevnedkast i en lägenhet. Ägaren fick fast oss och vi fick en rejäl utskällning.

Jag hade lånat en kompis cykel för att åka och palla äpplen. Jag blir upptäckt och flyr springandes från platsen. Får förklara till min kompis att husägaren tagit hans cykel i förvar. Jag får gå och ringa på dörren, försynt be om ursäkt, förklara att det är min kompis cykel och be att få tillbaka den.

En kompis bodde vid en speditionsfirma. Vi var där ett antal nätter på Ninjauppdrag och stal porrtidningar ur lastbilarna. Speciellt de tyska tidningarna lärde mig en hel del nytt.

Under min pyroperiod så lyckades jag göra en rökbomb som täckte nästan hela kvarteret i tjock smutsgrå rök. Det såg maffigt, om ej så vackert, ut.

Under min pyroperiod så försökte jag göra TNT. En gång så skulle jag nitrera toluen i trädgården, vilket resulterade i att ett tjockt moln av svavelsyra och salpetersyra drev in över grannarnas tomter.

Var ute i skogen med min far när jag var riktigt ung. Det var mycket mygg, så jag tänkte hugga ihjäl dem med min fars morakniv. Skar honom i ansiktet av misstag.

Under högstadiet så hade vi en riktigt urusel fysiklärare som även var vår klassföreståndare. Han var en riktig mes och eleverna hade ingen respekt alls för honom. Under en lektion så var det extremt pratigt. Han försökte få tyst på klassen genom att nervöst säga saker som "Nej, nej, nu får ni faktiskt vara tysta.". Ingen brydde sig. Till slut så flippade han, hoppade upp i luften och slog en glasfiberpekpinne i bordet. Det flög glasfibrer åt alla håll. Det var tyst i cirka två sekunder, sedan började stora delar av klassen gapskratta åt honom.

Under högstadiet så hade vi en även en riktigt urusel datalärare (åkte senare i fängelse för hustrumisshandel). Några episoder från lektionerna:

Jag och några till staplar ett berg av stolar mot dörren när läraren gick ut för att röka. Han fick ett intressant ansiktsuttryck när han öppnande dörren.

Jag med flera går med i skolkören, som i övrigt är fylld av små snälla flickor, för att reta dataläraren, då körövningarna var under hans timmar. Det lyckades enligt vad jag hörde av dem som var på lektionerna.

Två av de riktiga dräggen sitter i två timmar och kallar honom "momma" (hans namn var Mohammed) på ett riktigt retsamt sätt. Tills slut så flippar han helt och börjar skrika åt dem att "Mitt namn är Mohammed." och visar sitt körkort åt dem så att de ska kunna se namnet. När de ändå fortsätter så kallar han på klassföreståndaren. Jag och en klasskompis gömmer oss under ett bord för att höra samtalet mellan de två eleverna och de två lärarna. De blir de vanliga tillsägelserna men, efter att klassföreståndaren gått, så säger dataläraren pekandes till de två eleverna: "Vi ses uppe vid det hörnet ålderdomshemmet efter skolan." Detta var en plats cirka 100 m från skolan. Efter skolan så beger vi oss dit. Scenen är helt underbar och hur bisarr som helst. Dataläraren säger bland annat följande till de två eleverna, som också är där:

"Jag känner folk i Edane. De ska fixa er. Jag ska ge en back öl till dem och de ska fixa er."

Den ena av de två eleverna springer upprepade gånger mot läraren, skrattar gnäggande som en get, och flyr undan när läraren försöker få tag i honom. Läraren står och slår allt han orkar med knytnävarna i en tegelvägg och svär åt de två eleverna.

Ah, hur kunde jag glömma dessa kära minnen:

Jag och en kompis hoppar studsmatta hemma hos honom. Vi hoppar enligt följande skiss.

Landa här - Studsmatta här - Dörrkarm här - Ta fart härifrån

Jag tänker mig inte för, utan springer i motsatt riktning och hoppar. Mitt pannben träffar dörrkarmen med full fart, jag ramlar ned på rygg, tappar luften och det sprutar blod över mitt ansikte och golvet. Kompisens föräldrar kommer upp, blir helt panikslagna av synen som möter dem och kör mig till akuten. Jag är helt omtöcknad och fattar inte vad som händer. Jag blöder rejält i ansiktet. Blir liggande hemma i sängen i en vecka.

Jag ska operarea bort mina polyper. Detta är en standardoperation och absolut inget märkvärdigt. Jag får konstiga och stora blödningar. Läkaren glömmer en tampong inne i mig så de får öppna mig på nytt för att plocka ut den. Min far är något panikslagen när läkaren kommer till honom och säger att operationen gått snett och att jag nu ligger på intensiven. Jag blev liggande på intensiven i en vecka, men dubbla slangar ned i halsen via näsan. Jag kunde knappt pissa trots att jag hur pissanödig som helst. Jag mådde extremt illa.

hmmmm efter all underbar läsning här så börja jag undra om du igentligen borde vara 6 feet under.......jag menar..ingen kan överleva en sådan barndom

Liksom A2 så kastade jag en slasksnöboll mot en bil i min ungdom, dock så siktade jag och träffade vindrutan. Bilen tvärnitar, jag springer, bilen förföljer. Försöker komma undan via diverse hustomter, över tågspåret osv. Men vart jag än sprang så dök den där bilen upp. Riktigt jävla rädd var jag, en människa så beslutsam vill man inte möta öga mot öga. Nåväl, efter ca 20 min springande, gömmande och smygande så verkar det som att bilen (en rostfärgad 245:a btw, och alla vet ju att rostfärgade 245:or enbart framföres av Hin håle himself och hans likar) äntligen gett upp. Jag pånörjar min färd hemmåt, på tå och rejält trött efter allt springande.....tror ni inte mannen med bilen dyker upp springandes då!
Antagligen hade han fått soppatorsk efter allt körande, mer troligt är iofs att han bytte taktik, från vagnsstrid till avsutten strid. I alla fall så är jag, trött och rädd, ingen match för den onde och min enda utväg så som jag ser det då är att springa upp till närmsta hus och plinga på. Samtidigt med detta så kommer mannen ifatt mig och börjar skälla ut mig å det värsta, skakar om mig och är väldigt hotfull. När jag är sekunder från att ta till lipen så öppnas dörren som jag plingat på av en äldre dam som ser något förvånad ut. För mig såg hon ut som räddaren i nöden, men icke! Mannen ryter åt damen att hon inte har med saken och göra och hon är inte sen att följa hans uppmaning och stänger dörren. Så nära räddningen men endå så långt borta!
Efter än mer utskällningar, örfilar och omruskande så släpper mannen äntligen mig, kommer än idag ihåg hur han såg ut, rödhårig, buskig och med en stor mustach!

Jag har faktiskt bara blivit tagen av polisen en enda gång. Det var när jag för cirka fem år sedan cyklade på en motorväg här i Linköpingstrakten. Eftersom jag inte har körkort, så hade jag ingen aning om att det var förbjudet. De ville ge mig böter, men jag slingrade mig undan genom att påpeka att jag inte visste bättre, och att jag var en fattig studerande i teoretisk filosofi, vilket jag var då. Det slutade med att de gav mig skjuts in till stan för att få bort mig från motorvägen, och jag lovade att vara skötsam och aldrig mer cykla på motorvägar.

Det som inte dödar, härdar. ;)

@A2Keltainen
Roande läsning. En fråga, Hur ofta får du permission eller är det sluten vård??? ;)

-----------------------------------------------------------------------------

Några råd till dem som känner sig berörda.
Jag vet att det finns läsare här som exprimenterar/leker/pillar osv. med att tillverka egna smällare/bomber. Detta är inget man skall sitta hemma och pyssla med om man inte har adekvat utbildning för dylik verksamhet. Nu är det så att folk gör det ändå, så jag vill bara ge några råd. Så kanske vi slipper läsa om att någon har sprängt bort sina fingrar eller i värsta fall dött..

*Använd inte behållare som är gjorda utav metall eller glas. Dessa ämnen har ett syfte och det är att ge splitterverkan. Endast militären har nytta av splitterverkan(A2Keltainen hade ett bra exempel med sitt rör i inlägget ovan).

*Packa ej ämnen såsom krut osv. Det är stor risk att det blir friktion och värmeutveckling, vilket leder till detonation.

*Använd riktig stubin motsvarande. Har sett effekten av att folk har använt bla tomtebloss som stubin. Idag har killen inga fingrar på ena handen.

*Använd redskap som inte ger statisk elektrisitet eller bildar gnistor typ trä och keramik. Undvik plast och metall.

Det bästa sättet att undvika olyckor är att helt enkelt inte pilla med sånt här överhuvudtaget. Så mitt råd är att ge fan i skiten och lev längre med alla lemmar i behåll.

Bara mina 5öre
/Nifelhel
(som har alla kroppsdelar i behåll trots ungdomliga upptåg )

Hakar på Nifelhel här, tänker lite på säkerheten efter att ha läst A2's inlägg och klipper in ett av mina gamla inlägg från en tråd där det snackades om napalm.
Händelsen torde ha varit i slutet av åttonde klass:

Det var en väldigt fin vårdag, säg i april/maj någon gång.
Vi hade hittat en 5-liters dunk med någon brännbar vätska, som jag nu misstänker var diesel, då den brann "lagom" mycket i värmen som var.
Det var ju roligt tänkte vi. Synd att det bara var en så liten dunk som 5 liter, som säkert inte ens var full vid tillfället. Den tog alltså slut, och vi gick till närmsta bensinmack och fyllde på med starkare grejjer. Bensin brinner bra. Vi fortsatte leka på ungefär samma sätt, och nu stod vi av någon anledning på en lekplats, som tur var. Hade hällt upp bensin i lite mindre burkar och flaskor för att alla skulle ha någonting att leka med. Dunken med bensin stod någon meter bakom.. Började hälla ut lite och någon tände eld på fläcken. Plötsligt brann ALLT!!! En av killarna får panik och sparkar ut en burk med brinnande bensin ut mot sandlådan. Dumt. Särskilt dumt för att just där, ivägen för den brinnande bensinen står en annan kille som får bensin över smalbenen.....

Han tillbringade om det var tre eller fyra veckor på sjukhus efter det.
Den sommaren var totalförstörd för honom. Fick inte bada, inte vara i solen.

Tog ett antal veckor innan lekplatsen slutade lukta bensin. Vi hann släcka mycket av det, som sagt tur att det var vid en sandlåda och inte mitt i skogen. Jag var där nu i vintras av någon anledning och såg att det fortfarande såg lite lustigt ut på en klippa som hade brunnit, och en tall var lite lustig i formen.

Skit i skogen, och även i husen som stod runt om. Killen som brann hade ett rent helvete ett bra tag efter det. Vi som var med mådde väl inte helt bra heller. Jag är osäker på om benet har läkt helt eller om det är ärr kvar.

Men man lärde sig nog lite av det. Ta det förbannat försiktigt med eld och brännbara vätskor. Hade det varit "napalm" hade det inte brunnit ut lika fort som det trots allt gjorde... och då... :(


Jaja.
Nog hade man väl en del skoj också.
men jag tänker då fasen inte dra upp allting offentligt.
Need to know basis, and you guys do NOT need to know!

(Host) De ger även en bra smäll. Mina kompisar använde alltid filmburkar och dylikt. Jag trodde mer på stålrör med 4-5 cm diameter och 2 mm godstjocklek. Man ska inte hyckla om att några kg svartkrut i ett stålrör smäller något högre, än de gram svartkrut i packat papper som finns i en kinasmällare. Men det är å andra sidan inte så jättekul när man har stora stålsplitter som flyger över ens huvud...



Jag använde alltid riktig krutstubin som jag köpt hos den lokala järnhandlaren. Jag försökte för nöjes skulle göra egen stubin några gånger, men då resultatet inte blev bra, så använde den aldrig för några laddningar.



Det är även bra att greppa något jordat innan man börjar pillra med saker, eller allra helst vara kopplad till jord hela tiden. Undvik även gärna kombinationen kattskinnsmantel och ebonitplattformsskor.



En bekant tände blixtljuspulver direkt med tändare. Den handen såg inte vacker ut, men den läkte ihop efter några månader. En före detta klasskompis sprängde sönder sin hand och miste flera fingrar. Jag har sett bilder på handen tagna precis när han kom in på sjukhuset. De är inte vackra.



Instämmer. Om man trots alla varningar ändå ska hålla på med det, så är en bra regel:

"When you don't know what you are doing, do it neatly."

Tänk på att jag var både paranoid och relativt försiktig, men jag var ändå nära att spränga sönder mig några gånger. Det räcker att man klåpar till det en enda gång, så kan det vara kört. Bygga bomber är väldigt kul, men det är ännu roligare att kunna se och ha tio fingrar.

Jag har ingen aning om vad du menar. (Host)

Edit: Stavfel.

Kom på några kära MÖP-barndomsminnen:

När jag gick på lågstadiet så brukade jag bygga snöborgar. Mitt barndomshem är vid en vändplan och där brukade det varje år finnas en stor snöhög. Embryo-MÖP och embryotekniker som man var, så kunde man inte bygga någon fuskborg som de andra barnen. Nej, här skulle det byggas riktig borg. Så det bar iväg till stadsbibliotekets vuxenavdelning för att leta ritningar över riktiga borgar. Sedan så gjordes det nogranna ingenjörsmässiga ritningar med utsatta mått m.m. för snöborgen, med "alla" finesser som de riktiga borgarna hade. Så min borg var cirka 4 meter hög med helt vertikala väggar som förstärkts genom att jag besprutat dem vatten så de blev is. Den hade dessutom bland annat flerlagersförsvar som täckte varandra, upphöjda eldpositioner, skottgluggar och skyttevärn, multipla torn, redundanta lager för snöbollar, dolda nödutgångar och kunde bara nås via en lång stege. Jag var kung i mitt kvarter.

När jag gick på mellanstadiet så byggde jag och en kompis, som bodde utanför stan, en "bunker" på toppen av en höjd. Denna var 2x2x2 m och hade både observationsglugg, vapenförråd, nödutgång och tak av stockar som var täckta med byggplast och 30 cm jord. Jag tror att varje befäl skulle varit stolta åt det slitiga grävandet och bortförandet av stora stenar vi knattar fick utstå. Under byggandet av denna hade vi även några olyckor. Bland annat lyckades kompisen hugga sig själv i huvudet men en yxa, vilket ledde till att han började blöda som en stucken gris. Bunkern hade utmärkt utsikt över en dal, och kombineras med ett "fort" av trä i andra ändan av dalgången. Detta fort var byggt över ett stup, och hade givetvis alla MÖP-finesser som jag redan lärt mig under isborgsbyggandet att en befästning skulle ha, samt några nya jag snappat upp under mina flitiga historiestudier. Jag fann tidigt att de riktigt roliga böckerna på stadsbiblioteket fanns på vuxenavdelningen i allmänhet, och dess historiaavdelning i synnerhet.

Vad ska man ha en bunker och ett fort till om man inte har ett krig? Så vi samlade ihop två lag ur klassen, tillverkade vapen i form av påkar, morgonstjärnor, stridsgissel m.m. Vi förde sedan krig mot varandra där vi slog på varandra med dessa vapen. Det hela började lite försiktigt, men eskalerade sedan och blev riktigt allvarligt. Folk flydde igenom brännässlor och skor tappas ned i åar och försvann. Folk blev ovänner på riktigt.

A2Keltainen: du kommer att ha en väldigt tråkig ålderdom då du redan hittat på allt i din ungdom

A2Keltainen: Du är fan min idol! Trodde inte fanns människor som var knäppare än jag! Ta detta som en komplimang!

Nu till mina historier:

Ca två år sedan. Jag och min kompis var inne i en extremt pyromanisk period. Åtskilliga miljoner myror fick sätta livet till...
Den händelse jag tänker berätta om utspelade sig på en mindre gräsbevuxen väg i en skog.
Vi hade skaffat en sådan där duschflaska man har till blommor. Den fyllde vi med bensin och dränkte därefter in en trädgren med bensin. Vi tände fyr på grenen och blåste bensin på flamman och fick skittuffa eldbollar.

Men en gång när jag "eldbollade" gick det inte så bra.
Min hand var indränkt i bensin och strålen "baktände" och tände eld på min hand och pumphandtaget, så jag kastade iväg flaskan en bit. Där låg den i gräset och brann, så jag tänkte trampa på den så den slocknade. Resultatet var att den skruvades upp och dränkte in min fot i brinnande bensin och fjuttade på en stor fläck gräs. Jag sprang fort som fan till en gran och började bryta en gren för att släcka med. Då sa en kompis som var med: "Öh, Skunken... Öh... Det brinner i din sko!" Jag slutade bryta i grenen och tittade ner på foten, men reagerade inte, utan tittade upp och fortsatte att bryta i grenen. Ett par sekunder efteråt reagerade jag, och såg ut som en rodeohäst. Sparkade vilt med det brinnande benet... Samtidigt hade en tredje kompis fått släckt brasan.

Då upptäckte jag att min högersko inte var så vit längre, utan snarare brun-svart. Skosnörena hade smält ihop med skon...
Vi dumpade resterna av flaskan och gick hem till var och en. Jag var så jävla rädd att min morsa skulle känna lukten av bensin och rök, att jag nästan inte ville gå hem. (Min moder är nämligen en levande luktdetektor. Hon känner spritlukt genom en munfull av stinkande lökchips, utan synliga tecken på påverkan...)
Morsan reagerade, hursomhelst inte, och jag gick in i badrummet för att ta ut linserna. När jag lutade mig fram mot spegeln ser jag att jag inte har några ögonfransar kvar. Det enda som sitter där de en gång suttit, är små vita bollar. Får panik och drar fram nagelsaxen och klipper bort resterna. Snyggt!
Knallade vidare in i mitt rum och klädde av mig, då jag upptäckte att jag inte hade ett enda hårstrå på högerbenet upp till knät! Sexig med rakat ben!

Under samma pyroperiod gick jag och pyropolaren upp i skogen bakom huset där tjejen jag gillade bodde i (som förövrigt var den som observerade min brinnande sko). Jag ringde henne på telefonen och ber henne gå ut på altanen och titta upp i skogen. Där uppe stod jag med bensinindränkt hand som vi tände på när hon kom ut. Där stod jag alltså och vinkade med brinnande hand... Skiten slutade ju inte heller brinna, så det blev en del häftigt viftande och vinkande till tjejen... Hon vinkade tillbaka... Min hand var inte så snygg efteråt...



Det dummaste jag någonsin gjort skedde för lite mer än ett år sedan:

Jag hade fått ett recept på rökbomber av ett par polare, och pyrotekniskt intresserad som man är skulle man ju (naturligtvis!) testa... Det var två ingredienser man kan köpa i vilken matbutik som helst, nämligen socker och salpeter.

Första satsen gick bra, både i tillverkning och användande. 30 gram fyllde hela trädgården med tjock, vit rök.
När jag gjorde andra satsen och släppte konservburken skiten kokade i, i ungefär två sekunder, slog en svetslåga upp ur burken och jag dängde till den med handen. Skiten for ner på golvet, spred runt en massa skit i köket och eldade i stort sett upp hela köksgolvet. Hela huset var fyllt med rök efter ungefär 10 sekunder...

När min fader kom hem var jag på holken och höll mig där tills min moder kom hem. Hade jag gått ut hade farsan ryckt av mig huvudet på stubinen... Han var nära på att slå ihjäl mig ändå, när jag kom ut... Farsan --> <-- jag. Jag --> <-- farsan
Började chocka senare den kvällen och kunde inte röra mig på ett par timmar... Satt bara och skakade...

Jag är så jävla glad att det inte blev mer än det blev. Lite eldad plastmatta, en rasande och mordisk fader, chock och en aning skitstänk i ansiktet (inga ärr eller men...) Hela skiten hade ju kunnat brinna upp...

Kan ju säga att jag inte gjort om detta efteråt... Blir fortfarande kall när jag tänker på det...

Detta är det absolut dummaste jag gjort i hela mitt liv! Det kommer åtminstone inte ske igen...


En gång när jag var mindre var jag ute med vattenpistolen och dränkte en liten flickas dockvagn. Fadern ifråga kom och förhörde mig om namn och var jag bodde. Jag var stenhård och sa inte ett knyst. Till slut blev han så trött att han sket i mig. Man kanske har en chans under förhören... ;)

Detta gjorde inte jag, utan en kompis som jag har vuxit upp med:
Killen ifråga hade en raket han hade för avsikt att smälla av. Inte upp i luften, utan längs med gatan. Samtidigt gick en tjej med dockvagn på gatan. Killen skriker att hon ska flytta på sig, men hon går, på rent trots, ännu saktare. Killen blir förbannad och fyrar av raketen som landar i dockvagnen. Tjejen får upp dockan, men resten brinner upp. Kvar på gatan står ett dockvagnsskelett och en gråtande flicka...
Min kompis blev åtskilliga hundralappar fattigare...

Ja, detta var några av de grejer jag gjort under min korta uppväxt...
Jag kommer säkert på något mer dumt jag gjort efter hand... Då uppdaterar jag.

Tack!



Får mig att tänka på då jag som barn brände myror med improviserad eldkastare byggd av sprayburk och tändare. Efter lite experimenterade så kom jag fram till att sprutbar plastfilm, som används för att skydda elektronik mot rost, var bäst, då det gav en napalmliknande effekt.



En gång när jag hade varit en stygg pojke i skolan, så ringde min klassföreståndare hem till oss. Jag var ensam hemma och höll på att steka bacon. Klassföreståndaren ville prata med mina föräldrar, men då det bara var jag hemma, så nöjde han sig med att prata med mig. Jag ville inte avbryta samtalet på något sätt, då jag inte ville att han skulle ringa igen och prata med mina föräldrar, så jag lät medvetet baconen stå och förkolna i stekpannan. Cirka 5 sekunder efter att jag avslutat samtalet så började brandvarnaren tjuta. Hela köket och hallen var fyllda med baconsmog och det stank något oerhört. Var intressant att förklara detta när föräldrarna kom hem.

Din fyrverkerihistoria får mig att tänka på när jag tog kollektiv hämnd på en elak typ i kvarteret. Jag hade kinapuffar, tände stubinen och väntade till rätt ögonblick. Sedan kastade jag dem så att de small precis ovanför huvudet på honom. Riktigt roligt och han fick sig en läxa. Jag har väl allmänt gjort en hel del med fyrverkerier som inte direkt rekommenderas på förpackningarna.

En riktigt idiotisk sak jag och en kompis gjorde var att bygga en fälla för en typ vi tyckte illa om. Fällan bestod av en stock som skulle ramla ned i huvudet på honom när han gick på en snubbeltråd. Det tog lite finurligt tänkande att gå honom att gå in i fällan, men till slut så lyckades vi. Det var en ren tur att han inte skadades då stocken ramlade ned över honom.

När jag gick på lågstadiet så hade jag en ärkefiende i kvaretet. Vi slogs ibland och jag gjorde två saker jag minns extra väl mot honom; En gång så gjorde jag ett bakhåll mot honom och kastade stora asfaltbitar i ryggen på honom. Min plan stöp dock lite på grund av att hade en ryggsäck på sig. En annan gång så byggde jag ett armborst med vilket man kunde skjuta långa spikar. Jag använde detta och sköt flera spikar mot honom. Senare blev vi mycket goda vänner, och jag fick då veta att en av spikarna gått rakt igenom håret på honom rakt ovanför pannan. Med tanken på kraften i armborstet, så är jag verkligen glad att den spiken inte gick fem cm längre ned.

Jag bör nog tillägga att jag på gymnasiet blev en mycket skötsam gosse som skötte mitt skolarbete exemplariskt väl. Jag är fortfarande en skötsam gosse, även om jag fortfarande har vissa småanarkistiska tendenser ibland.

A2Keltainen:


Du har som tagit över den här tråden.
Ingen annan som byggt snökojor eller sparkat fotboll på grannens rosor eller så?

Ja, usch, A2 är nog galnast av oss alla här på SOLDF forumet :P
Men jag (trots min unga ålder :P har väl börjat komma förbi det värsta stadiet) känner igen mig i ganska många av scenarierna här..

inget av det här gick då åt helvete (fast flera var nära.. )
T.ex.. skjuta "RPG" (plast bandy kluba med borttaget skaft + fyverkeri raketer) på nyår, detta var nära åt gå åt helvete när en bil kom åkandes och raketen flög precis framför den, men bilisten fortsatte efter stirrat surt mot oss (jag och mina kompisar som var där) vid slutade efter en 20 - 30 minuter då plasten hadde smältit (usch, kan inte stava.) efter alla raketer. men jävligt kul var det

och alla dessa hyss med eld.. när jag var fyra.. en kompis hus (med kompisen, inga föräldrar hemma) plus en jävla massa ljus + en jävla massa tändstickor, behöver jag säga mer? hoppas inte.. fick en.. ja minst sagt, enorm utskällning efter det.
Också självklart improviserad eld kastare alá deodorant spray (eller något sorts av spray) med tändare, kombinerat med någon annan lätt antändlig vätska som man, galet nog, slängde upp i luften och försökte sätta eld på innan den nådde marken, detta var sjukt farligt och var nära att förlora allt mitt hår, när jag testade det..

hemma byggda "vapen", som jag bygde ihop med en liten plast bläck penna, plus en metall behållare för spetsen och dess bläck, med en liten smällare, som man tryckte ner, och fick stubinen att petas ut, via hålet där spetsen egentligen skulle gå, sen så satte man "ammunitionen" på den, som precis gick igenom det lilla hålet, (svårt att förklara, me försöker :P), tände på, och dumm som man var, höll i handen och hoppades på det bästa, gjorde ett antal sådana här. alla funkade dock, men fick ont i handen. hehe..
och Rökbomber så klart, ett måste för den sanne, inga hi-tech varianter dock, bara pingisbollar kombinerat med aliminium folie, som blev en fin fin rökbomb, och varianter som redan varit nämda här.
Men, jag har vuxit upp lite.. jag vet bättre nu

Glömde nämna.. också en gång när jag var ute och kastade. körsbär eller något tror jag det var, med en kompis (samma som i eld huset historian) så träffade jag självklart några bilar, varaven blev förbannad och började jaga oss, så vi kutade upp upp, siktade trapporna men vi hinner inte dit för den lilla opeln kommer rusandes i 70 och tvär nitar framför oss, varaven 50 årig gammal man, hoppar ut och ger oss en ordentlig utskällning, han höjde handen lite då och då, men vågade aldrig riktigt slå till oss, så efter en 15 minuters utskällning, sätter han sig i bilen och åker iväg, varav vi står kvar, allmänt skit skrajja, och går staplandes hem till kompisen.

Jag har gjort många dumma saker i min barndom nedan följer några exempel.Vattenkrig som urartade när jag blandade ättika i vattnet och träffade min syster i ögat som tur var fick hon inga allvarliga skodor.Krig med slangbellor träffade kompisen 1 cm ifrån ögat han har fortfarande efter 20 år ett märke där stenen träffade,sedan har man ju lekt med saltpeter och socker och eldat upp diverse värdefulla föremål straffet blev indragen veckopeng i ett halvår.Eftersom vi bodde när en järnväg så la man stenar och andra föremål på spåret som inte hade där att göra dom flög ivägen bra bit såhär i efterhand så inser man att det var totalt livsfarligt.Nu kommer det allra dummaste jag någonsin har gjort,på kvällen hade jag sett en film om franska revolutionen där dom använde giljotiner dagen efter byggde vi oss en egen givetvis av diverse plankor som blad tog vi en planka eftersom vi inte kunde hitta någon bra kniv,när den var färdig skulle vi pröva den på min kompis lillebror den fungerade han fick plankan i nacken på akuten sa läkarna att han hade änglavakt som klarade sig utan några men(tur att vi inte hittade någon kniv).

Vart är ni uppväxta? Hade ni alla trasiga leksaker och asfalterad sandlåda?

Håller med Ing, vart tog fisketurerna med morfar vägen, eller vart tog trimma moppen å åka å bada näck med alla brudarna på gatan vägen? <-- sweet memory...


- HvPrsk

Låter bekant det där, 91karlsson.

Byggde själv en giljotin på slöjden, den fungerade perfekt. Tuar att man inte provade på några fingrar och liknande. Då hade man garanterat kommit in till benet

I ett lugnt och helt normalt villaområde i Arvika. Min uppväxt var lugnare än den låter i beskrivningarna ovan, då jag faktiskt även gjorde saker som en massa skogspromenader med min far, idrottade, spelade dator med mina kompisar, läste en väldig massa böcker, lekte "normala" lekar med mina kompisar och gjorde andra "normala" saker. Jag och mina kompisar var bara lite, öhh, busiga ibland. Mina föräldrar gav mig, i mina ögon, en mycket bra uppfostran och poängterade extra hårt gott uppförande, artighet och bokläsande. Jag tillhörde för inte alls de dräggigaste eller stökigaste typerna i min klass varken på låg-, mellan- eller högstadiet. Vad dessa typer gjorde under sin fritid kan jag bara gissa. Under sin skoltid gjorde de saker om att röka i klassrummet, skita i handfaten, komma till skolan iförda Ku Klux Klan linne och ha med sig luftgevär och "Ramboknivar" till skolan. Under gymnasiet så skärpte jag, som jag tidigare nämnt, till mig rejält och lade av med de "skitungefasoner" jag delvis haft innan och tog studenten med 4,8/5,0 i betyg från naturvetenskaplig linje. Så man kan göra dumma saker i sin barndom, och ändå lyckas bra senare i livet. Det gäller bara att ta sig själv i kragen och ha hårt pannben, vilket någon kanske borde tala om för en del av dagens ungdom.

Edit: Lade till lite saker.

Japp. scouting är nog något av det vettigaste ungdomar kan göra, karaktärsdanande, man lär sig samarbeta och respektera andra människor samt röra sig i skog och mark och hålla sig frisk. Med dem kriterierna undrar man ju varför inte alla är scouter. ;)

Tycker det är lite dubbelmoral att först berätta för "vilsna" ungdomar hur man skall handskas med pyrotekniken "säkert" för att i nästa mening säga att man inte skall göra det om man inte är utbildad. Det senare håller jag med om men det förra kan nog bara tagga dem mer än det avskräcker. *Åh, kolla, nu kan jag göra mina hemagjorda bengaliska eldar utan att riskera liv och lem. Fett!*

Håller med!
Vad är det för ligistfrön egentligen?

Själv så var det mest fotboll, trimma mopeder, fiske, ryska posten och en del andra grejor. ;)
Kan väl säga att det är tur att alla kroppsdelar sitter som dom ska på mig, är personligen skyldig till ett finger på en kompis. Samt dom reglementsenliga skogs och gräsbränderna och några polisbesök och ett antal samtal från arga lärare...

ARRGH! Jag är ju likadan....

Jag tycker att det är helt rätt att göra det, eftersom ungdomar kommer att hålla på med pyroteknik hur mycket varningar de än får. Tror du t.ex. inte att mina föräldrar försökte hindra mig från att hålla på med pyroteknik? På engelska så kallas denna skademinskningmetodik för "harm prevention", och används framgångsrikt i både Holland och Storbrittanien inom området narkotika. Man försöker få folk att sluta använda narkotika, men inser samtidigt att alla inte kommer att sluta, och försöker därför minimera skadorna för de som inte slutar. Detta är väldigt vettigt i min mening, för det finns väl knappast något intresse i att inte försöka minska skadorna? På samma sätt så finns det väl knappast något intresse i att inte försöka få ungdomar att handskas vettigt med pyroteknik, om de ändå ska hålla på med det trots alla förmaningar. Eller tycker du att det är rätt att de "straffas" för sitt trotsande av förmaningar genom att de får sina fingrar avsprängda och mister synen? Det tycker i alla fall inte jag.

Edit: Förtydligande.

Oj, fan. Här ligger man verkligen i lä. Men nog ska man väl kunna plocka ihop några historier i alla fall.

På skolan där jag gick i högstadiet hade vi kastanjekrig. En billig projektil som fanns i mängder. Vi brukade gå bort till en kyrkogård några hundra meter bort, fylla en kasse för att sedan möttas på en tämligen öppen lekplats bredvid skolan. Grupperingen blev vår klass mot parallell-klassen. Striderna blev stundtals väldigt bittra men vår klass hade mer taktiskt sinne. Kringående manövrar och dylika taktiska knep fick "fienden" att inkassera flera blåmärken. Jag (som MÖP) såg till att på min egen fritid förpacka kastanjer i två liters fryspåsar som jag smidigt kunde placera ut i buskar och andra strategiska punkter i terrängen. Dessa kunde man snabbt slita fram då ammon tröt. Dock fick stridandet ett abrubt slut när en kille tog en direktträff rakt i pannan med bula och blodvite som följd. Ramaskrik hos föräldrarna och lärarna förstås och kastanjeförbud.

Vattenkrig på vinden där vi bodde var också en höjdare. Kvarteret vi bodde i var så beskaffat att man kunde röra sig runt hela kvarteret via vinden. Där var mörkt, klaustrofobiskt och döda duvor överallt. När vi sprang omkring där så klagade givetvis grannarna under så det fick också avslutas. Dock var det kul att i sann MÖP anda gömma sig i ett tomt förråd och vänta på att grabbarna i motståndarlaget skulle gå förbi så man kunde göra ett vattenöverfall.

Krig lekte vi i massor men det hände inget spektakulärt. När en kyrka i närheten byggdes om var den översållad av byggnadsställningar. Givetvis var det ett bra ställe att kriga på (prickskytteställning). Dock tyckte grannarna inte det var så skoj att vi pep omkring 10-30 meter ovanför marken så de ringde både polis och brandkår. Detta visste vi inte. Vi omgrupperade och såg plötsligt en brandbil och en polis i närheten.

Keep walking boys!

Fyrverkeri-krig på granngården hade vi också. Det var ganska harmlöst även om det flög raketer till höger och vänster. Själv hade jag och polarna köpt massor av små rör som sköt i väg en kula som smällde högt som fan. Dessa lade man på marken, satte foten vid den igenkorkade änden och hade därmed en grk. Kulan som sköts iväg studsade ofta ganska vilt och nådde inte högre än till bältet på folk. Nå, hur som helst hade en grupp fiender tagit skydd i en gångtunnel som var ganska insluten. En del civila (tjejor i vår ålder som bara tittade på) hade också tagit skydd där. När jag avfyrar projektilen mot en grupp andra "fiender" studsar den olyckligt och hamnar i gångtunneln. En saftig knall hörs och hela gångtunneln lyses upp. Därefter vacklar folk ut och ropar "JAG HÖR INGET! HÖR DU NÅT!?".
Ingen blev skadad vi tillbudet men så här i efterhand är det ju korkade grejor att syssla med.

Mest pinsama bardomsminnet fick jag under en pallningstripp i kvarteret. (Vi pallade äpplen som faktiskt var riktigt goda). Jag skulle ner från ett cykeltak men fastnade med foten mellan taket och väggen precis när jag glider ner. Resultatet blir en slags ofrivillig FAME-split komplett med ett gällt läte som endast hundar kunde uppfatta. Cykeltaket var ungefär lika högt som mig och jag var inte särskilt vig då... heller. En rådig polare som var kvar på taket verkar uppfatta mitt högfrekventa gnyende och hjälper mig loss. Sträckte ljumsken duktigt och haltade i en vecka eller två.

Jag kom på en grej till:

Försökte mig på mordbrand när jag var 4 år.
Jag och min kompis (som avskydde dagiset ifråga) hade skaffat varsin tändsticksask och knallat till dagiset vi gick på. Där försökte vi tända på huset, men när de två askarna vi hade med oss var slut, gick vi hem. Skiten brann dock inte.
Väl hemma fick morsan en smärre chock när jag kom med en tom tändsticksask. Hon fick ur mig vad jag/vi hade gjort, och ringde till kompisens päron. Därefter pratade mycket med oss om hur farligt det var med elden...
Minns inte om de även pratade med dagispersonalen.

Anledningen till att vi försökte tända fyr på dagiset var att min kompis vantrivdes så. Två år yngre som man var följde man med och hjälpte till...

Allt detta har jag fått berättat för mig i efterhand av min moder. Har inga egna minnen av händelsen...

Jag var visst redan när jag var 4!

Snöbollskrig i Stockholm. Gick åt några rutor, speciellt i näringslivshuset på storgatan, östermalm.

Nja. Min första tanke var att det skulle få ännu fler lite osäkra människor att börja pyssla med pyroteknik, sådana som kanske inte riktigt vågat förut. Men det kanske var en lite förhastad slutsats. Naturligtvis har du rätt i att man skall minska skaderisken bland dem som redan håller på med skiten. Har själv sett hur illa det kan gå; en äldre bekant (som var VÄLDIGT duktig och profesionell) går numera omkring med helskägg av vissa orsaker. Han förlorade iofs inga lemmar men det finns ju andra skador som är (nästan) lika otrevliga.

Jag håller med till fullo om att detta är en risk, men jag tror personligen att det är värt att ta den, med tanke på de fördelarna som skademinskningssynsättet ger. Jag tror att det, på samma sätt som i narkotikafrågan, handlar om att ta bort mystiken kring pyroteknik, då barn och ungdomar enligt min erfarenhet tenderar att bli lockade av mystiska och förbjudna saker. Saklig och sann information är därför viktig.

Jag är fortfarande ung men, jag och några kompisar hade hittat flera STORA sopsäckar med hårspray och grejer. det blev ganska många molotovs och napalmer, och de "riktiga sprejburkarna smäller rejält när de införes i eld smälde väll runt 3 st varje dag i 2 veckor tid.

På nyår och vid påsk brukar vi ta någon lite pjäs, oftast tigerraketer, ibland airbombs också tänder någon på en pjäs och kastar upp det i luften så att den snurrar runt samtdigt som man ropar "ingen vet vart den kommer!" Tändstickskrig på gräsplan var inte heller det bästa man har gjort. Hände som tur var inget. Salpeter/socke rökbomb på ett torg resulterade i ca 6 polisbilar varav 2 eller 3 var piketbussar. En bensin indränkt raket var också ganska farlig. Tog isär en nyårs bomb och tog ut en del av drivladdningen så den kom inte särskilt långt upp. skönt ljud när det regnade ner glöd över oss .

Sen fungerar ju inte dragskåpen i skolan bäst så ibland efter mina experiment står ju en hel korridors elever utanför skolan och hostar . Sen råkade en fyrkantig playwood hamna i en kopis rygg. ajj! ett datorchassi som användes som en snowboard nerförskolans trappor var också ganska kul när massa lärare kom och skällde. Matkrig i matsalen har väll hänt ibland.

Jag och en polar byggde en giljotin i slöjden på högstadiet tror jag det var.

Iaf så hade vi byggt en säkerhetsspärr som inte funkade så bra när han skulle pilla med den, resultatet var att han fick bilan rakt över fingret, den satte sig en bra bit in i själva benet :P

MEEEEEEEEEEEERRRRRRRRRRR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Måste höra mer!
Trodde nästan att det bara var jag som var lika som jag var när jag var liten! Men A2 har bevisat motsatsen!

Men fortsätt med inläggen om galna upptåg NUUUUUUUUUU!!!!!!!!

A2Keltainen: tur man inte var din kompis när man var liten...

Vi jagade mycket fasan när jag var liten, det fanns många i en närbelägen skog. Man hörde det klassiska fasanlätet och så var jakten igång med bumerang kaststjärnor, pilbåge etc. Tror bara vi lyckades skadeskjuta en i ändalykten med slangbella en gång så fjädrarna regnade. En polare var en hejare på att skjuta skator med luftgevär som ung men för inte allt för länge sen (läs: ca ett år) fick han frispel, gav sig ut i skogen med bössan och lyckades skjuta en sällsynt uggla som säkert var fridlyst. Garvade så jag dog när polarna berättade det. Kan tilläggas att han är MP i kosovo för tillfället.

Softairgun- krig hörde till favoritsysselsättning på helgerna innan man några år senare insåg att det var jävligt kul att dricka folköl. Vi krigade på i polarens farsas kvarter med höghus där det var värsta die hard- stämningen. Det coola var att det fanns hissar som gjorde scenarierna bättre. Givetvis lyckades man fastna i hissarna gång på gång så hissreparatören var tvungen att plocka loss oss. Man lyckades alltid ducka en fet räkning genom smidiga urdragningar... Polaren fick en plastkula i ögat, grinade ett tag, men har inga men nuförtiden

På klassresa i Barcelona i 2:an på gymnasiet för sex år sen. Återupplevde ungdomens härliga år med ett klockrent parti softairgun- krig. Jag och några klasskamrater köpte en kasse bärs var, laddade våra glock 17 och krigade loss på stranden i rosa simglasögon som ögonskydd. Kriget fortsatte på hotellet under förfesten där man kunde köra tuffa "hostage scenarios".

Som många andra har skrivit kastade även jag mycket snöbollar på bilar som liten.

Igår smackade plötsligt en snöboll in i polarens nya BMW när vi var ute och körde. Snabbt kommenderades "halt" och på två sekunder var en tre man stark trupp avsutten och påbörjade jakten. Jag var så jävla laddad, vi förföljde ungarna i ett skogsområde eftersom det precis snöat och det var lätt att spåra. Jag sade till polaren: var hade vi gömt oss? Det var bara att tänka tillbaka på de gamla goda tiderna när man själv med adrenalinet pumpande och värkande lungor kutade som en besatt för att undslippa sina banemän. Vi hittade aldrig ungarna, trots en lång jakt. Vi var ju tvungna att spela RISK... Fan, det är ett skit att bli för gammal för att busa... Kul att man själv blir utsatt för såna hyss man gjort.

En gång hade några ungar kastat in en smällare i ett garage som brann ner ca 10 meter från barndomshemmet. Jag var med familjen på resa när detta inträffade och hade således alibi. Mamma gav mig och brorsan pengar för att hon blev så glad för att det inte var vi som var inblandade.

På tal om garage: Två kompisar hade slängt in en smällare i ett garage som givetvis började brinna. Ärliga som de var ringde de på hos garagets ägare och sa att det brann i garaget och hjälpte till att släcka. De sa givetvis inte att det var de som hade orsakat branden och lyckades tom komma undan i den följande polisutredningen.

Tror samtliga som skriver här har haft en jävla tur ibland. Det kan gå illa när man har roligt...!

/Medic

Så länge du var min kompis så var allting lugnt, förutom att du riskerade att få lite kroppsdelar bortspränga i samband med pyroverksamhet som gick snett några gånger. Om du var min fiende däremot... ;)

Edit: Följande barndomshändelser bör orsaka ytterligare huvudbry för de som som är förvånade över att jag fortfarande lever och är hel.

På min mellanstadieskola så fanns det ett regnskydd, som i innertaket hade stålrör man kunde hänga i. Då dessa rör var cirka 3 m över asfalten, så var man som liten knatte tvungen att hoppa från en bänk för att kunna ta tag i dem. Ibland så roade sig elever med att stjäla margarin från skolbespisningen och kleta in rören med det. Då fick man inte så bra fästen i rören, vilket jag fick erfara bittert en gång. En helt vanlig skoldag, så kom jag glatt och sprang på bänken, hoppade, och greppade tag i röret. Men denna dag var inte en helt vanlig dag, utan en av de dagarna då rören var inkletade med margarin. Så resultat blev att jag flög ned i asfalten med ryggen före, tappade luften och slog i huvudet tillräckligt hårt för att jag skulle känna mig helt väck i åtminstone en kvart.

När jag fortfarande var så ung att jag inte börjat förskolan, så inträffade följande två händelser:

Jag lyckades en gång klättra riktigt högt upp i en öppen garderob som inte var fastsatt i väggen. På något ännu mer mysteriskt sätt så lyckades jag sedan välta hela garderoben över mig när jag hängde uppe i den, vilket ledde till att jag blev skapligt mörbultad av hyllkanterna i garderoben när jag med ryggen före slog ned i golvet med garderoben över mig.

Jag lyckades en annan gång i riktigt hög fart springa in i ett lågt placerat bokhyllehörn så att det träffade mig rakt i ögonbrynet. Blodet rann friskt och jag fick ett vackert ärr som jag fortfarande har kvar. Jag tänker fortfarande ibland på vad som skulle ha hänt om hörnet träffat mig 1,5 cm längre ned.

Till gruppen intressanta barndomsupptäckter så kan jag även tillägga:

Det går att skjuta 4 tumsspik i vissa luftgevär om man klippt av huvudet på dem. Jag VET det.

Det går att cykla nedför en slalombacke på vintern med mountainbike, även om backen är helt isig och man inte har spikdäck. Det går tyvärr inte att bromsa i en sådan backe om man inte har spikdäck.

Det går att flyga närmare 5 m exakt som stålmannen. Tricket är att mountainbika nedför en riktigt brant backe, och sedan samtidigt fastna med båda sina handlebars (de små framåtstickande handtagen man kan ha på ett styre) i täta snår på vardera sidan stigen.

Under högstadiet så brukade jag och några klasskamrater roa oss under rasterna och fritiden genom att utmana varandra till att göra diverse stuntaktiga saker, som alla medförde klar risk för att slå sig mer eller mindre fördärvad. Kruxet var, förutom då att inte slå sig helt fördärvad, att man alltid själv först genom eget exempel vad tvungen att visa hur stuntet utfördes. Först därefter kunde man utmana de andra till att också göra det. Exempelvis så kunde man utmana de andra att hoppa mellan två räcken eller bryggor, hoppa ned från ett hustak, eller balansera på något räcke med pungkross eller fall ned i asfalt från ett bra antal m höjd som klar risk. Jag är verkligen förvånad över att dessa lekar aldrig ledde till någon seriös olycka, med tanke de riktigt idiotiska sakerna vi gjorde några gånger. Som exempel på hur dumma saker som gjordes, så kan jag nämna att jag ballade ur en gång när en kompis utmanade mig på att ta sig över europaväg 61 genom att gå balansgång på räcket till en av broarna över vägen. Jag skulle gissa att det är ett fall på runt 5 meter ned i asfalten om man klåpar till det, och det finns stålräcken att ramla ned på längs vägen under bron som extra krydda. Kompisen gick över på räcket.

När jag va liten bodde jag i en liten fin by Hammarlöv i Prästgården (mamma e Prälle) så hadde min brossa fått sitt nya fina luftgevär så skulle han och en av hans kompisar ut och jaga och jag som bara är 7 år gammal smyger efter som tur hade jag en gammal stålhjälm på huvet och var iklädd militärkläder så vänder min bror sig om och skjuter och missar en fågel som är 5m ifrån mig, han träffar min hjälm som tur var luftgeväret inte så kraftigt och det var långt avstånd men ändå

Stavfel

Det där låter väldigt bekant..."vi" råkade repa en raggarbil på skolraggen på samma vis...


Annars har väl dom flesta gnuggnat friggolit mot fönster..

Eliasson satte personlig rekord på 150 meter den kvällen...
Fönsterägare Kompisgänget


Ang myror...jag å en kompis "flyttade" en myrstackk till en flotte...likbål eller nått...

sen så har vi ju då våra fina projekt som 125cc motor på moppe å dyl..

Jag hämnades på en av mina högstadielärare å klassens vägnar efter att han kallat tjejerna för kärringar och slängt ut flera elever när de bara viskat lite sinsemellan. Jag tog reda på vilken som var hans bil och med en kumpans hjälp bröt vi upp tanklocket och hällde i 2 kg socker i tanken. Detta ska ha kostat honom åtskilliga tusen i reparationer.

/Elak jävla amfslusk

Något jag och en kamrat gjorde med en dum lärare som var onormalt elak mot oss elever i mellanstadiet...en vinter på mitten av 80-talet byggde vi ihop en liten "claymore"-mina av ett gammalt 2lit-glasspaket, en fryspåse fylld med "blixtljuspulver" och packad snö som "splitter". "Minan" gömdes i ett buskage i lärarens trädgård och till denna anslöts en noneleltändare och en lång kabel...som ledde till oss bägge, gömda i ett annat buskage i nästa gård och väntade..

Så kommer läraren hem efter en elak dag på jobbet, passerar busken och...*BOOM!!* smällde det till som F-N och det kastades snö o blask åt alla håll och kanter!!

Oss fick han aldrig tag, däremot behövde han säkerligen byta byxor..
Han var arg som ett bi dagen efter, men han hade ju inga bevis för vilka det var...däremot var vi ganska nöjda.

Sen var det en hel del rätt korkade grejor i A2Keltainens klass, men det vetta fasen om jag vill berätta ännu..