Under en dubbelsidig BT/simfirestrid lyckades en grg-omgång slå ut två 121;or och avsluta jobbet på en tredje utan egna förluster. Hur mycket ser egentligen besättningen? Hur stora träd kan kanonen "fösa undan"? Är det laddare eller vagnschef som bemannar Ksp'n?

Föraren ser bara lite framåt. Han har ingen förstoring i sina prismor. Däremot har han möjlighet att anväda NVG. Laddaren ser inte mycket nerluckad. Också begränsad av prismorna. Vagnchefen har utsikt 360 grader tack vare sitt peri. I det har han några olika förstoringsgrader. Det samma gäller skytten. Han ser mycket i sitt sikte.
Självklart är det svårt att observera något vidare för laddaren och föraren under framryckning, med tanke på skumpet. Däremot kan vagnchefen och skytten observera i olika riktningar samtidigt.

Om man vill köra ner träd brukar man räkna en omkrets-cm på trädet per ton stål i vagnen. Men iaf på 122:an är det inte stålet eller motorn som är gränssättande, utan bultarna som hållet extrapansaret i fronten.

Det är laddaren som sköter ytter-ksp:n.

Tack för infon Gustav!
Fastnar strvkanonen mellan träd eller kan den välta omkull dem, och i så fall upp till vilken diameter?

den kan välta träd, givetvis beroende på vilken hastighet den har när den träffar trädet, och hur långt ut på eldröret den träffar.

Dock måste man vara medveten om att stridsvagnar i betäckt terräng inte är något att eftersträva alls. Observationsförmågan är så dålig att det nästan är ett skämt. Man kan koppla ett pansarskyttekompani på stridsvagnskompaniet och ge pansarskyttekompaniet ordern "understöd i", och då är plutonerna i de olika kompanierna knutna till varandra och det fungerar så att varje stridsvagn har en strf 9040 inom 10-100 m. som skall undanröja Pv-hot. Det är svårt som fan rent ut sagt att kriga så, men det går med övning. Givetvis inga långa sträckor dock.

Budskap= Stridsvagnar hör hemma i öppen terräng, inte i skogen!!


(dvs. flytta 122:orna från I19 till P7 X| )

Ehh, för att inte krascha vagnarna fullständigt har man på 90:orna frikopplat torn vid körning i skog. Dvs att när eldröret träffar tex ett träd så "släpper" tornet o snurrar med i rörelsen. Det var bland annat på detta vis en rätt otäck olycka under Operation Snöstorm 2001 inträffade. En av skyttesluskarna bak var uppluckad o fick eldröret rakt i planeten när eldröret gick emot ett träd för att sen svepa in över bollhavet.
Det kan vara annorlunda på 122:an dock!

Nej, man använder funktionen frontpansar som innebär att eldröret håller sig innanför frontpansaret och inte kan svepas med av ett träd. om så sker kommer man att halshugga de fyra man som står i observation.

om eldröret går i ett träd så har vagnchefen gjort fel eftersom han är skyldig att aktivera frontpansar så fort det finns minsta risk att eldröret kan gå i någonting.

Edit: La till lite.

Förtydligande, olyckan skedde vid frr över myr. Fanns ett träd på hela myren, stridskontakt, resten kan ni nog räkna nog ut själva.

Och nu gällde frågan vad som hände när eldröret träffade ett träd!
Vilket var det jag svarade på ang 90:an. Frågor på det?

Ja, fast du utttrycker dig milt sagt luddigt.
Man skulle kunna tro av ditt inlägg att man "frikopplar" tornet när man kör in i skog, och att detta skulle ske för att inte krascha vagnen fullständigt om tornet träffar ett träd..

Det går inte att frikoppla tornet, utan det är helt enkelt kraften i anslaget som pajar sidriktväxeln och tornet snurrar okontrollerat.


Om man frr över en myr med bara ett enda träd, och det finns risk att eldröret kan träffa trädet, så skall frontpansar vara tillslaget. Annars har vagnchefen gjort fel. Det har han uppenbarligen gjort i det här fallet.

BS, någon sidriktväxel pajas inte, det som går "sönder" är en mekanisk omställare.
Det är just det som frikopplingen skall göra, skydda sidriktväxeln från att gå sönder.
Och jo, det går att frikoppla tornet, du har det antingen i surrat läge kl 12 eller "friläge".

Beträffande dina åsikter om vagnchefen på "olycksvagnen" är helt grundlösa o innehåller ett stort mått nedvärderande hånfullheter.
Olyckan utreddes och vagnchefen fick ingen kritik för sitt agerande.
Vänligen uppvisa större respekt för personer som agerat i situtioner du själv ej bevittnat!

EDIT: Glömde nån mening!

När du säger frikoppla tornet, menar du då att man har det osurrat?

Vagnen beträffar så är reglerna solklara. Det är svart och vitt. Finns det minsta risk att eldröret kan träffa något som kan få tornet att snurra, så skall frontpansar vara till.
Eftersom eldröret bevisligen träffade ett träd och frontpansar bevisligen inte var till, så har vagnchefen gjort fel. så enkelt är det.

Jag är inte grundlös eller har ett stort mått nedvärderande hånfullheter. Jag känner till olyckan, jag är instruktör på stridsfordon 9040, och vi brukar använda just den olyckan som ett exempel på regeln för risk för trädkontakt=frontpansar

Osurrat=frikopplat.

Faktum kvarstår, jag var där, du var det inte. Nej, det var inte jag som var Vc på den vagnen.
Det jag menade var att det känns som du dömer vagnchefen lite väl lätt. Just detta anfallet var ett av de viktigaste under hela utbildningsåret, att då som vagnchef åka runt o leta träd på en öppen myr istället för fi känns ju lite..
Men visst, med facit i hand gjorde han ju fel. Det håller jag med dig om.
Dock hade jag inte heller surrat torn vid frr över samma myr, vilket jag även påtalat i de samtal som förts. Svaret vi fick att med den fakta vi visste då var det rätt att åka med osurrat torn!

Nu skall jag sova!

Ja, osurrat torn har man ju alltid förvisso såvida man inte har surrat det i något speciellt syft exempelvis att skytten måste sova under tiden som vagnen framrycker (marsch). Om tornet är surrat så är hela tornet obrukbart och kanonen och kulsprutan kan icke användas.

Alltså, tornet är alltid osurrat "frikopplat" när man krigar.

klart slut, godnatt.

Vad menas med aktivera frontpansar?

Funktionen "Frontpansar" är en riktbegränsning som "låser" tornet till att enbart kunna riktas över "frontpansaret", grovt sett området mellan höger och vänster strålkastares ytterkanter. Aktiveras med en vipparm på kontrollpanel vagnchef.
En riktbegränsning motsv "frontpansar" aktiveras automatiskt om stridsluckorna öppnas. Vagnchefen kan "override:a" denna funktion med hjälp av funktionen "Obegränsat Riktmod" vilken möjliggör riktning 360 grader.


För övrigt skulle jag gärna vilja höra vad "jake the snake" har för erfarenhet av att truppföra Strv 122-förband i Övre Norrland?

För att tillföra något angående hur mycket en stridsvagnsbesättning ser:

Visst, vagnchef och skytt kan titta åt olika håll, men kom ihåg att de båda tittar genom ett sugrör (båda tittar genom en kikare med begränsad vidd).
Det är inte för inte som skyttegruppen står för 70-80% av observationerna på Strf90 trots att vagnchefen oftast sitter i paraplyläge med fri sikt 300-320 grader.

Det är tack vare denna sugrörseffekt som enstaka grg-omgångar kan få så extremt bra och lyckosamma utslag.

Och förresten : "Who said luck has nothing to do with it?".

Lyckosamma utslag var det ja!

Om minst en stridslucka är öppen och vagnen framrycker fortare än en halv km/h så aktiveras frontpansar automatiskt. Om vagnchefen då ansätter obegränsad riktmod så kan tornet gå mella kl 9 och kl 3, alltså 180 grader.


Ang stridsvagnsförband så är det min subjektiva åsikt att om man bedriver strid längs skogsvägar och över frusna myrar den kalla årstiden (bara) så är det inte motiverat att ha världens bästa stridsvagn. Om man däremot bedriver strid på öppna fält (pansarterräng) så är det motiverat.

Egentligen håller jag med Jake ang. 122:or i Boden eller Skåne. Dock kan ju faktiskt det faktum att man ofta krigar längs väg vara en faktor som talar för 122:an I Norrland. På väg exponerar man oftast bara frontpansaret, som på 122:an ju är betydligt tjockare än t.ex. 121:an eller T72. Vid strid i öppen terräng är det större risk att man träffas i sida eller bakifrån och då har man inte så stor nytta av att man råkar ha tjock panna. Det bästa hade kanske varit att uppgradera pansarskyddet på 60 st 121:or och tilldela MekB19, och flytta 122:orna till P7.

Det finns en mängd saker som talar för respektive emot 122:or i Norrland, men det tar vi i en annan tråd.

Jag säger återuppliva strv 103 och skicka till boden.

Jag förstår och håller med men på något vis förutsätter du väll nu att fienden är andra stridsvagnar?

Ska man vara framgångsrik i skogen måste strv och psk samarbeta som jake säger. Stridsvagnen först och pansarskyttefordonet bakom, beredd omfattning eller avsittning och eldöverfall/ta närstrid med skyttet. Detta kan man ju göra med korledes underställande på olika nivåer. Min erfarenhet är att det är klockrent.

fortsätter på 122 spåret.

Nästa utbår så kommer det att utbildas en pluton med modifierad strv121 samt en strv122 pluton på revinge.

Så det kanske blir så ändå..

Om vissa personer fick bestämma skulle väl Pbat/I19 utbilda på Strv m/41 och KP-bil.....

Att strida i norrlandsterräng innebär att man kommer att få stridsavstånd som kan vara korta till extremt korta. Och med detta stridsförlopp som kommer att vara mycket snabba och brutala. Eftersom striden ställer höga krav är man ju därmed i behov av den bästa materiel man kan uppbringa. Klyscha men dock.

Sen kan man inte säga att striden enbart förs i anslutning till vägar, så är inte fallet.
För övrigt är det direkta kopplandet av övningsterräng till krigsterräng felaktigt och ett föråldrat tänkande. Bara för att ett förband utbildas i Boden innebär ju inte det att man inte kan transportera det till Skåne för att där lösa en uppgift. Eller till Sahara för den delen. Naturligtvis kan man transportera en bataljon utbildad vid P7 till Norrbotten, men eftersom det är lättare att anpassa sig till öppen terräng än tvärsom så uppnår man ju inte samma effekt. Egentligen bryr jag mig inte så mycket om var vi utbildar förbanden så länge vi får de bästa utbildningssförutsättningarna.

För övrigt borde man kanske flytta 122-utbildningen från Skövde till P7? Detta med tanke på P4:s dåliga/ojämna utbildningsresultat inom det här området. Nu lär väl Mats skjuta IE.

Jag tycker att vi låser oss för mycket till vagnstrid i vår stridsteknik, många kompanier dundrar uppsuttet rakt in i väggen. Fort men fel blir tyvärr sant. Många kompanichefer etc predikar till soldaterna att ett högt stridstempo inte behöver innebära att man kör fort. Likväl är det de som hetsar på mest när man väl är på fältet. Är det här något som någon annan känner igen?

Psk och strv skall ju naturligtvis samverka, det är ju det hela konceptet bygger på. Dock anser jag att systemet med att byta plutoner mellan strv och pskkomp är att föredra då man med detta förfarande fortfarande har 4 kompanier som man kan manövrera med och ge skilda uppgifter istället för att använda "dubbelkompanier".

Blir kanske med 122:orna som med 9040B. Varenda jäkel utbildar på dem och skriver in dem i sin organisation trots att det reella beståndet av vagnar inte tillåter detta på långa vägar. Fast det problemet löses väl med FB 04 och REMO Strf 9040A.

Jag anser att det är svårare att strida i öppen terräng. de stridsvagnsofficerare från vinterförband som jag känner till har stått helt handfallna när de kommit ut på fält och tvingats möta robothotet när det är ett riktigt robothot dvs skjutavstånd på 2-3000 m. och inte längs kraftledningsgator.


Ja, kanske det. Fältet i Skövde håller på att kastreras fullständigt. En motorväg byggs tvärs över fältet och stridsvagnsförbanden kommer inte att direkt få bättre övningsförutsättningar. Dock anser jag att typterrängen i västergötland motiverar 122 bättre än norrland.


gör vi avsittning så nedgår tempot, som ÄR AVGÖRANDE i mekaniserad strid så pass mycket att det skall undvikas i största mån. Pansarskyttekompaniernas uppgift är att se till att stridsvagnskompanierna kan komma fram och leverera eld i målet. Så är det, Pansarskytte är ett köttstaket.
Är man i vagnsstrid så har man en bättre skyddsnivå (man står ju praktiskt taget i ett ståvärn), Chefen vet hela tiden var alla soldater finns någonstans och observationen och rapportläget är bättre. Man gör avsittning på vagnchefs order, men i ett speciellt syfte.

Ex.vis : "Gruppchefen orientering, kl 2 ett värnsystem, jag bedömer att fienden kan finna där. Order ta värnet, nedkämpa fienden. Uppsittning sker vi granen rakt fram. frågor? AVSITTNING!"

Sen löser pansarskyttegruppen sin stridsuppgift, och gör uppsittning enligt vagnschefens order.

Snarare skicklighet från fotfolkets sida och misstag från Strv. Grg-skytten blev dessutom årets soldat (en god vän till mig). En visserligen dubbelt så stor grupp hade samma "killscore" under ovan nämnd strid. Tidigare under dagen hade minst en strv slagits ut av samma fotfolk. Frågan är om strv begränsades av några fredstida besämelser som gjorde att de inte kunde rikta kanonen så som de skulle gjort i krig? Vad gäller pansar så är väl inte 122:an bättre skyddad i baken än 121:an? Att strv är mindre lämpliga i skog och bebyggelse är känt sedan länge. Problemet är att det är svart att undvika skog och bebyggelse i sverige. Hoppas att det finns en del skickligt strv folk där ute med svar på hur man undviker strv.slakt i trollskogen.

Som jag skrev tidigare, det är pansarskyttekompaniernas uppgift att se till att stridsvagnskompanierna kan komma fram och leverera eld i målet.

@ Mats:

Ja, jag förutsätter att hotet är andra vagnar, inte stridsvagn nödvändigtvis. Det är dock det mest realistiska då jag inte tror att fienden kommer att anfalla avsuttet från Haparanda till Stockholm. :P Skall vi börja bena ut fördelar och nackdelar med respektive vagnstyp kontra Norrlands- eller Skåneterräng så kan man resonera i alla evighet. Men som du själv skriver så framrycker man under anfall med stridsvagnen först, just i syfte att den skall vara det första fordonet som får kontakt med en fiende på väg i motsatt riktning på samma väg. Då betyder frontpansar allt.

@ Akktu Stakki:

Beträffande krav på bra utrustning så kan man ju vända på det och säga att det endast behövs skyttesoldater med p-skott och grg i Norrland eftersom det är så korta skjutavstånd att dessa vapen oftast kan användas. I mer öppen terräng med betydligt större möjligheter att framrycka utanför vägnätet så har ett skytteförband små möjligheter att nå framgång mot pansarförband. Således är det här man behöver moderna vagnar med långa skjutavstånd och bra ledningssystem.

Angående utbildningsmiljö finns det två viktiga aspekter. Terrängen som sådan tror jag inte är så viktig, däremot det faktum att det oftast blir ordentligt kallt under ett utbildningsår i Boden med allt vad det innebär. Detta talar till fördel för Boden.

Närheten till andra förband och möjligheten att samöva i bataljon och uppåt talar däremot till P7:s fördel. Nästa år på RSÖ är ju t.ex. alla södra Sveriges förband närvarande medan MekB19 kör sitt eget race och får då aldrig öva i större förband.



Kan du förklara vad du menar med detta?

För att återknyta lite till den ursprungliga frågan så måste man komma ihåg att det är mycket svårt att få utslag och verkan på skyttesoldater med BT-system. Innan man anfaller in i ett skogsområde där man misstänker att det finns avsuttna fiender så kommer man att skjuta spränggranater där. Denna eld tas aldrig med i beräkningen. Inte heller den spränggranatseld som skjuts snett framåt in i skogen under framryckningen, mot misstänkta punkter. Indirekt eld simuleras inte heller optimalt och jag har själv truppfört en tgb20/skytte-pluton som fick IE över oss utan att blågul dömde ut en enda skadad. Detta i syfte att vi då inte skulle få öva någon strid utan få koncentrera oss på sjukvårdstjänst. Ett riktigt beslut av honom just då, men det ger samtidigt en felaktig bild av hur effektivt det är med skytte mot stridsvagn.

Precis. Framförallt i SIB är dett ett stort problem.
I verkligheten så jämnar stridsvagnarna husen med marken, men i övningarna så hoppar små fiender ut från nyss åt-helvete-sprängda hus och skjuter ut Strv. Detta gör att många är skeptiska mot Strv i bebyggelse. Det är inte jag.

@ jake: Som jag uppfattar det så har vi ganska så olika erfarenheter. Vid t ex I19 gäller att lägst kompanichef fattar beslut om avsittning, en dylik avsittning för att rensa värnsystem motsv är alltså inte ens något plutch får besluta om än mindre en simpel Vc. Argumentet om att tempot är avgörande och att det nedgår om man gör avsittning stämmer mer eller mindre från situation till situation. Förmågan att göra avvägningar är just vad vi i sverige är dåliga på. MÅNGA kompanichefer agerar helt slentrianmässigt och verkar inte lära sig nånting trots att deras kompani nedkämpats igen och igen och igen. Ett stort närpvhot i betäckt terräng är ingenting som man bara KÖR igenom. Skulle man göra detta i verkligheten skulle folk dö på riktigt. Ta närstrid eller kringgå alltså.

@achilleos: Det koncept du beskriver fanns förut och kallades då Norrlandsbrigad 85. Vi skall INTE återgå till galenskapen att skicka ut folk i krig med splitterskyddade fordon (not) av plast.
Strf 9040 utvecklades specifikt för att beväpna norrlandsförbanden och ge dessa den eldkraft, det skydd och den rörlighet de saknat. Att de sydsvenska statsmakterna sedan medvetet lade ner just de förband som skulle utrustas med 90:an är ju en annan femma. Ett rent pansarskytteförband blir söndersmulat av strv, vare sig man står på västgötaslätten eller i Kalix. Därför måste man ha tillgång till egna stridsvagnar. Jag förstår att det kan vara ganska så svårt att sätta sig in i detta om man inte har någon längre erfarenhet av att öva i norrlandsterräng.

Att I19 inte skall vara med på RSÖ är inget unikt. P7 var t ex inte med vid Snöstorm 2001.

Vad jag hört så har P4 presterat sämre utbildningsresultat avseende strv än I19 och P7 de senaste 5 åren. Detta är ju bara hörsägen och är det något som inte stämmer så får du ju gärna rätta mig. För du har väl jobbat på Wartofta, eller hur?

Genom att låta enskild vagnchef göra avsittning på sin skyttegrupp i ett speciellt syfte exempelvis enskild vagns överlevnad så ökar man förbandets möjligheter att överlveva. Genom att så ofta som möjligt undvika planerad närstrid säkerställerman en hög skyddsnivå, bättre samordning och ett högre tempo.

Det man går miste om vid vagnsstrid är granatgevärsomgången, som sitter på sina stolar och fyller band och magasin. Alla andra vapen är riktade utåt i terrängen. Ett granatgevär mer eller mindre kan nog kvitta när man har en 40 mm. Akan bredvid sig.

Om inte plutonchefen eller vagnchefen på I19 får lov att kommendera avsittning på sin pluton eller grupp, då tycker jag att I19 bör utvärdera sig själva lite grann.

Att säga "simpel vagnchef" tycker jag är lite fel. Om inte jag kan lita på att min atvå vagnchefer fattar ett riktigt beslut i en sådan sak, hur skall jag annars kunna lita på dem? Förtroende uppåt och neråt är en förutsättning för att ens låtsas att man vet vad vad man sysslar med.


Uppdragstaktik gäller!

Simpel vagnchef är inte ett uttryck för min åsikt. Visst uppdragstaktik SKALL gälla, synd bara att inte alla fattat det. Och bara för att man inte får behöver ju inte det innebära att det inte förekommer. Fast då får man ju vara beredd på att ta konsekvenserna.

Retorisk fråga:
Är det bättre att ha ett klimat där chefer tvingas "ta konsekvenserna" eller att chefer på låg nivå uppmuntras att ta initiativ?

Jag hoppas att jag vågar dra slutsatsen att du pratar om terräng som både vi och fienden bedömer som viktig att ta respektive försvara/hålla ? Det gäller att om möjligt välja sin terräng för att undvika de uppenbara terrängavsnitten.
För fienden kan väl rent praktiskt inte skjuta nedhållande och indirekt eld mot varje misstänkt punkt i terrängen från Stockholm till Haparanda ?
Att ställa reguljärt norrlandsskytte front mot front med pansarförband är i mitt enkla tycke inte så bra men nog går det att skydda sig lite mot fiendens IE/förbekämpning ? Väl förberedda värn alternativt det (högst moderata) splitterskydd som exempelvis pbv 401 erbjuder samt regeln "fly skogsbryn" borde väl dra ned verkan av fiendens eld ? Att skyttet sedan får springa utav bara farten när grg/pskott/pvrb är avskjutna är ju bara en fysisk bonus
Så här höll iallafall vi på mest hela tiden eftersom mek.skytte med 401-vagnar inte kan bedriva uppsutten strid på samma sätt som 90- eller 302-förband.

Jag menade inte att vi skulle återgå till plastbandvagnar, jag ville bara påvisa att man kan se saken på många sätt. För du kan väl hålla med om att skytteförband har bättre chans att försvara/fördröja i Norrland än i Skåne? Utrusta dem men 401:or istället för Bv206 och en jävulskt massa minor så kan de nog ställa till rätt mycket jäkelskap. Inte som anfallsbrigad, men väl som "uppbromsningsbrigad" tills dess att annan militär hjälp anländer.

Att Strf90 skulle vara utvecklat specifikt för norrlandsförband har jag aldrig hört tidigare. "I min värld" så är den helt enkelt framtagen som en betydligt mer potent ersättare till pbv302.

Om ett pansarskytteförband blir söndersmulat av strv beror naturligtvis på många saker. Vinter/sommar? Tillgång till mycket minor eller ej? Vilken typ av fordon, pbv302 eller strf90? Understöd av robot eller inte? Ogenomtränglig högstammig skog eller inte? Frusna bärande myrar eller bottenlösa lerhål? Luftherravälde eller inte? osv osv... Dessa slutsatser kan man dra utan längre erfarenhet av just strid i norrlandsterräng.

Jag har jobbat på Wartofta, det stämmer, men jag har aldrig hört att de skulle utbilda sämre förband än andra regementen. Lag från P4 har väl t.ex. tagit hem VM i Leopard de senaste åren? Hur mäter man förresten vem som är "bäst"? Enbart några sammandrabbningar på P7 under Revingeövningen räcker inte för att avgöra detta.

Vilka fler stridsfordonsförband, förutom I19, var med på Snöstorm 2001?

Självklart är det så. Dock är det ju även så att ett brigadområde inte är så himla stort i förhållande till avståndet mellan Haparanda-Stockholm (Jag tror nog att det är nord-sydlig riktning som är det mest aktuella...). Det gör att man med olika former av underrättelser (UAV, flyg, spaning, sattellit osv.) kan säga var vi finns med våra större förband och i dessa områden uppträda med större försiktighet. I de områden som vi inte finns i större omfattning så framrycker man i större utsträckning än anfaller.

@Achilleos: Vid dalälven blir det dock stopp för fiendens framryckning i alla händelser. Vi har inte släppt en dj-vel över bron sedan 1542. Det har nu utvecklats pansarbrytande hötjugor och skottsäkra knätofsar för att möta den moderna stridens ökade hot

Skämt åsido, jag håller helt med dig i ditt föregående inlägg (TNR:051519)
Det är just på det sättet som man bäst utnyttjar norrlandsskytte i mina ögon och så övade vi när vi inte hade fullt upp med att leka "Lätta brigadens anfall". Vagnar av typen 401 ska nog mer ses som mobil bunker än som stridsfordon.

I teorin funkar det väl att Psky skall skydda strv och tvärtom. beroende på terräng.
praktiken är lite annorlunda. strv bör kunna skydda sig själva bättre.

Under striden som beskrivs i det första innlägget hade indirekt eld slagit ut 40% av personalen i den grupp som grg.omg tillhörde. Men generelt sätt har du rätt . Deras Pbv slogs senare ut av direkt eld från strv. Vad beträffar den spräng.gr eld som skjuts framåt så förutsätter den att strv riktar kanonerna mot fotfolket för att den skall ha effekt. Men återigen, så generelt sätt har du rätt.

Hmm.. Praktik och teori stämmer inte alltid. Hört talas om ryssarnas inmarsch i Grozny. Finns fler exempel.

I praktiken är det så att pansarskytte får skydda strv i betäckt tg.

I teorin hade det varit kul om strv hade kunat skydda sig bättre i betäckt tg.
det enda dom kan göra är att lucka upp laddaren och vagnchefen.

beträffande sgr eld som skjuts framåt så kan jag säga att om stridsvagnsplutonen skjuter inbrytningseld med spräng in iskogen innan dom bryter in i den så har dom dödat allt inom närpv avstånd.
Visst, om någon är kvar kanske han kan skjuta sitt pskott och tilloch med slå ut en stridsvagn, men då får han räkna med att sekunderna efteråt förvandlas till köttfärs av 9040:an som åtföljer den.

ja, jag har hört talas om Grozsny.
Har du hört talas om markstridsskolan?

Vi har en stridsteknik för mekaniserad strid i bebyggelse som jag tror på.
Jag var senast i veckan chef för en plutonsstridsgrupp 121/9040 under en dag, och jag har förtroende för svensk stridsteknik.

Ryssarna verkar inte ha haft någon sådan när dom anföll Grozsny, därför gick det på röven.

Ok, anta att skogen har en yta på 1000 ggr 1000m. då behöver du ca 40 ton art eld för att slå ut 50% av fotfolket. använder du istället direktriktad eld så når du nog inta särskilt långt in i skogen.

Krig är allt annat än matematiskt uträkningsbara händelseförlopp.

Om vår teknik är som du säger "i verkligheten så jämnar stridsvagnarna husen med marken" så är det samma som ryssland hade innan de gick in i Grozny i dec 1994. Och ja, jag har hört talas om markstridsskolan. Tror mer på de erfarenheter och slutsatser som ryssarna har dragit efter flera års krig. Men om du tycker vi skall göra samma misstag som dem så... Enbart den första månaden förlorade de 225 pansarfordon.

Förtår inte riktigt din poäng. Jag syftade på den logistiska problematiken, genom att ge en fingervisning om am. åtgången. Logistik är en viktig och stor del av ett riktigt krig. Men vem vill snacka logistik när man kan diskutera fräcka saker, som att krossa motståndaren med massiv eldkraft.

Hahahahhaha du måste skoja.... flyta 122:orna till P7 från P4??
Vi var ju nere och spöade skåningarna på hemmaplan, 10-0 stod det efter 10 kompanistrider under 3 dagar........
TROTS att vi bara låg inne 10 månader hela bunten medan skåningarnas vagnchefer låg 15, förarna 12 osv..
Så, jag kan bara säga en sak, behåll 122:orna i Skövde.

Men Thelander, var det inte du som visade så stolt bilder på bussen hem på hur du tagit en mycket låg skyddsställning i den Skånska myllan? Du kanske vill lägga upp dem?

1000x1000m, 40 ton, 50%... matematik och sannolikhetslära är en sak.

När du ligger med din grupp invid vägen och du ser hur de framryckande vagnarna sätter spränggranater lite här och var längs sin framryckning så är jag övertygad om att resultatet av grg-omgångens strid kommer att nedgå. De behöver inte bli nedkämpade, eller ens i närheten av att bli träffade för att de skall bli rejält nervösa och fippliga. I fredstid, med BT-system, utan risk att bli skadad eller dödad på riktigt, eller knappt ens på låtsas, är det lätt att vara kall och effektiv. På riktigt är det en annan sak.

Du har givetvis rätt avseende logistik men denna tråden handlade om mikrosituationen när grg-omgången bekämpar stridsvagnen. Vill du prata logistik och underhåll så starta en tråd om det.