Fredsframtvingande interventioner har sällan de stridande parternas tillstånd att gå in i konflikten. Därför, hävdar jag, är svårigheten stor att nå en snabb och varaktig fred. Detta grundat på flera olika faktorer.

En faktor är att de parter som finns i konflikten och till vilken grad de är inblandade inte alltid är klart innan interventionen påbörjas. Detta kan leda till att de styrkor som sätts in påfrestas mycket eftersom de inte alltid vet vilka som krigar, vilka zoner som är ”säkra” eller vilka parter som är allierade med varandra.

Dessutom kan det vara svårt att övertyga parterna vid kommande förhandling eftersom man tidigare krigat mot dem.

Varför är då fredsframtvingande interventioner fortfarande ett vanligt alternativ i dagens världspolitik? Kan krig (läs peaceenforcement) för att lösa krig legitimeras?

Jag är inget geni (mera en rak motsats faktiskt) men vi kan antingen sitta och kolla på när två civilisationer spränger varandra på TV eller så kan vi ju hjälpa till.

Ett bra sätt att få folk att sluta bråka brukar ju vara att själv se mycket grymmare ut och bara ställa sig i mitten och säga: Den som slår den andra blir slagen av mig. Och så håller vi på så tills ni slutar.

Håller inte med dig där.

Dagens krig förs inte av stater i samma utsträckning som förut.

Personer, eliter i stater som känar på en konflikt för den frammåt (tex bosnien). Dessa eliter / personer har ibland väldigt lite kontakt med en stat.

I tex Kongo finns flera paramilitära styrkor som rör sig runt och plundrar mm.

Mot dessa styrkor kan en peace enforcment styrka verka. I första hand för att avväpna men även för att om det krävs ta till våld.

Dessa grupper som plundrar mm har inte idelogiska skäl mm till varför de strider. De har ingen lust att dö. De lever på det hela och vill fortsätta att leva.

Genom att en peace enforment styrka då även har en markabelt högre slagkraft en de ger det de ännu mindre allternativ. Om man har lite softskins samt några RPG så tar man sig inte ann en pluton med 90C.

Är fullständigt överens med den föregående talaren angående att dagens konflikter inte ser ut som förr, utan snarare handlar om intra statliga konflikter mellan olika intresse/etniska grupper.

Att påstå att det är så lätt som att gå emellan och säga att vi är starkare, slår du så slår jag och jag är starkare känns för mig orimligt. Skulle inte detta bara leda till ökad aggretion hos de nedtryckta parterna, som i sin tur ska leva i landet och hjälpa till att bygga upp det. Det är även detta fenomen som i stor del kan ligga bakom USA motståndet som bara ökar i världen, även i väst...

För att nå en positiv fred kan man inte använda sig av våld eller ens hot om det. I en brinnande konflikt kan detta vara svårt att genomföra men däremot måste våldet vara så minimalt som möjligt. En peace enforcement situation, likt Irak eller Afghanistan, vilka förvisso inte hade FN stöd, är snarast att likna med en regelrätt invasion. Det är denna tendens jag anser riskera att förstöra den praxis som råder i FN och världssystemet idag. Därför måste den typen av interventioner ses på allvarligare för att det inte ska bli allmänt accepterat att stater på eget bevåg går ut och invaderar andra stater. Detta är något t.o.m USA fruktar, vilket är anledningen till den kampanj som faktiskt fördes i FN för att tillämpa kapitel 7 i FN stadgan, det vill säga en insats mot ett hot av världsfreden...

astan var väl godkänt av FN?

Men för att uppnå en possetiv fred måste först en negativ säkras.

Genom att säkerställa för indeviden att det är säkert att leva utan att frukta plundrare mm kan man med hjälp av NGO's börja bygga en possetiv fred.

Dock är det lätt sagt och grymt mycket svårare att göra.

Såsom kommunism så funkar "peace enforcement" i teori. Men ej i praktik.

Men det är ju bara att vi kommer på en ny metod som funkar och så får vi alla Nobels Fredspris och blir legender i framtiden.

Först till Pepé, håller med dig i stora drag, ett mycket bra inlägg.

Sedan skulle jag vilja säga till CarlIT: Att du har nog rätt i att Afghanistan blev sanktionerat till slut, efter USA hävdade självförsvarsrätten så godkändes det av FN´s säkerhetsråd (har ej källa på detta, vad jag minns…) skulle gärna höra dig utveckla dina tankar om ”Såsom kommunism så funkar "peace enforcement" i teori. Men ej i praktik.”

Sen till ”Cap.Ranger” (och övriga)
Cap.Ranger jag håller med dig om att man först måste säkerhetskälla säkerheten i landet innan man kan börja återuppbygga men det finns saker man kan göra innan man går in. Min uppfattning är till lika pepé`s att det måste vara sanktionerat av FN.
Du nämnde Kongo, så vi använder den konflikten som exempel. Kongo skulle mycket väll kunna vara en sådan stat där det fungerar att gå in fredsframtvingande i mindre skala, tyvärr gick ju FN (MONUC- missionen) in alldeles för sent (99) och med för liten styrka vilket har lett till att förtroendet för FN är väldigt lågt.
Det finns också andra instrument än framtvingade intervention, när det gäller Kongo så skulle exempelviss riktade sanktioner i kombination med fredsbevarande styrkor kunna tvinga parterna till förhandlingsbordet.

Riktade sanktioner går ut på att vinsterna av fred måste bli större än vinsterna krig, dvs stoppa vapen leveransen från granländerna, spärra konton för krigsherrarna, i Kongos fall gäller det att stoppa de Kleptokratiska nätverken dvs. de multinationella företag som gör stora vinster på att konflikten hålls igång geonom att under tiden medan folk mördas med stöd av deras pengar så länsas landet på dess naturtillgångar. OECD fastslog i en färsk utredning att 85 st. multinationella förtag bryter mot deras riktlinjer och bidragigt till de krigande parternas finansiering i Kongo. skulle man stoppa dessa i faktorer så kommer de olika parterna snart förlora sin makt när de mister sin makt så förlorar de sannolikt sina styrkor.

Skriver mer sedan, måste i väg håll diskussionen i gång då jag tror att den är ganska aktuell..

// ST6

ST6:

= Ironi

Säger bara IA03
Den första Fredsframtagande Bataljonen.
Får se om det funkar eller ej !