Citat:

"De militära problemen i Irak är betydande. Trots att nästan halva den
amerikanska aktiva armén i dag är engagerad i landet är det alldeles
uppenbart att man har betydande problem. Världens militärt särklassigt
dominerande supermakt är helt enkelt för svag för den uppgift som man här
har tagit på sig.

Siffrorna är talande. Det finns i dag ca 133 000 amerikanska soldater i
Irak. Men av dessa är det faktiskt inte mer än ca 56 000 som är soldater
med uppgifter ute på gatorna av den art vi föreställer oss, medan övriga
är absorberade inte minst av den kolossala underhållsapparat som den
amerikanska armén kräver.

101: a luftlandsättningsdivisionen med högkvarter i Mosul har t ex 270
helikoptrar som bara de kräver över 1 000 tekniker för att komma upp i
luften då och då. Och andra förband har med sig hela de uppsättningar av
tungt artilleri, avancerat luftvärn och annat som inte har så mycket med
fredsoperationer att göra. Jag känner väl igen mönstret från Bosnien.

Av de 56 000 soldater som då finns i landet är det på sin höjd hälften -
ca 28 000 som vid varje givet tillfälle finns tillgängliga för att
upprätthålla ordning och säkerhet i landet, och det är med alla rimliga
mått mätt ingen alltför imponerande styrka. Bara här i New York finns det
ca 39 000 poliser, och de har dessutom den fördelen att de - i allt
väsentligt - kan det lokala språket och känner stadens olika vinklar och
vrår. I sexmiljonstaden Bagdad har de amerikanska soldater som då och då
patrullerar inga av dessa fördelar."

Carl Bildt

Är det denna supermakt som vi i Europa skall sätta vår tillit till för att upprätthålla världsfreden?

Mvh
Skalden

Tyvärr ser det nog inte bättre ut, men konstruktiva förslag emotses med spänd förväntan.

Frågan är vad vi gör för att hjälpa till i den akuta situationen i Irak.

Man kan konstatera att de flesta länder i Europa tyckte Irakkriget var fel. Anledningen att det var fel var främst att civilbefolkningen skulle utsättas för onödigt lidande.

Eftersom kriget var fel är det nu följdaktligen principiellt fel av oss att "städa upp efter USA:s klantiga krigsplanering" genom att skicka väpnad trupp för fredsbevarande uppgifter.

Tyvärr är de som får betala största priset för vår princip att amerikanerna skall få "stå sitt kast" inte USA - utan den irakiska civilbefolkningen - igen...

Du har moraliskt rätt. Det vill säga det är omoraliskt att inte försöka hjälpa till i det nuvarande läget. Dock är det bara att konstatera att USA har satt sig på pottan. Hade man skött sina kort rätt hade man haft en stark väpnad koalition under FN-flagg mot Irak och den hade stått kvar där nu. Det är tyvärr så det är. Även Frankrike och Ryssland hade ställt upp om man hade blidkat deras ekonomiska intressen.

Vad göra åt det? Systemfelet har redan gått för långt. Att skicka trupp nu utan FN-mandat sätter truppen i samma sits som de amerikanska styrkorna. De blir kulfång. Skulle du åka?

Jag antar dessutom följande:

Det var inte bara Frankrikes, Tysklands och Rysslands intressen i Irak som ställde till det så att dessa länders veton lades in.
Det var troligen också så att Frankrikes och Rysslands militära underrättelsetjänst visste en del om Irak som inte USA visste eller att de drog helt andra slutsatser av det de visste.

I dagsläget anser jag att USA borde dra sig ur Irak. Det var fel att krossa den irakiska staten. Detta borde åtgärdas enligt följande:

1. Deklarera att man har för avsikt att lämna Irak inom 1 år
2. Mobilisera armén och polisen och utrusta dessa samt med hjälp av dessa återuprätta administrationen
3. Lämna Irak

Men det gör man inte. Det kan vi vara säkra på ty USA har starka ekonomiska intressen i Irak.

Så kriget fortsätter. Antalet döda amerikaner är bara toppen på ett isberg av aggressiva aktioner. Sabotage, plundring, propaganda och politiska mord pågår vid sidan om 20 "incidenter" per dygn riktade mot de amerikanska trupperna.

Mvh
Skalden

Jag köper dina argument. Däremot tycker jag nu det är dags för FN att ta kommandot. Detta är dock lättare sagt än gjort då det finns en ockupationsmakt med vetorätt som dikterar villkoren. Vad man än gör riskerar man att uppfattas som "sittande i knät" på ockupationsmakten.

För civilbefolkningens skull vore det dock en humanitärt behjärtansvärd uppgift att återupprätta lag och ordning. Oavsett vem som styr landet.

Eftersom jag tillbringat närmare ett år av mitt liv som kulfång i detta syfte i Bosnien, så...ja, jag skulle åka.

Jag håller med om att det vore bra om din "åtgärdsplan" kunde genomföras.

Visst vore det bra om FN kunde ta kommandot, frågan är hur mycket trupp är man beredda att skicka när det väl kommer till kritan??

Vi vet ju av gammal erfarenhet att FN-styrkor brukar vara underdimensionerade, t.ex som i Bosnien.

I Somalia var majoriteten av styrkorna stationerade i Mogadishu, om jag minns rätt så rörde det sig om ca 15.000, ett av uppdragen var att avväpna klanerna i Mogadishu, något som man insåg rätt så snart att det var ett omöjligt uppdrag.
Det fanns så mycket vapen i Mogadishu så man skulle få vara kvar i 20 år och leta.
Det gällde bara huvudstaden.

Motsvarande problem verkar finnas i Irak, var och varannan person har en kalashnikov, och många av de som är beväpnade har konstiga ideèr.

Om FN skickar in trupp därnere, hur länge skall FN stanna?? Den här konflikten är
inte löst på ett år den saken är säker......

Jag tror nog bästa lösningen är att jänkarna försöker lämna över makten till
Irakierna själva så fort som möjligt.

Utvecklingen i Irak blev vad jag befarade. Att besegra den Irakiska krigsmakten i en serie operationer och slag var inget större problem för USA et consortes, men att vinna FREDEN blir ett helvete.

Det är svårt att komma med direkta lösningar på situationen, men ett gott alternativ vore att sätta större press på fredsprocessen mellan Israelerna och Palestinierna och verka för en av båda parterna godtagbar lösning. Så länge USA betraktas som Israels stöddige storebror kommer man att ha allvarliga problem att brottas med när man skall samverka med regeringar och folk i regionen. Läste nyss att även delar av den opinion i Irak som var positiva till USAs militära ingripande i landet, har svängt över och anser att amerikanerna bär sig illa åt, samarbetar med "fel" människor och bör avbryta försöken att bygga upp en administration. De som valt att samverka med USA under återuppbyggnaden betraktas som quislingar och förrädare och det eventuella folkliga stödet försvinner som en smörklick i öknen. Jag har svårt att se FN skulle börja uppträda som ockupationsmakt där nere idag. När även humanitära NGO:s betraktas som fiendens förlängda arm och som legitima måltavlor av motståndsrörelsen, är det lätt att föreställa sig hur de blå baskrarna skulle kunna komma att bli serverade den ena bajsmackan efter den andra. Som grädde på moset har vi Turkiet, som inte gärna vill se en autonom Kurdisk statsblidning och som därför är komprometterade som part i en internationell insats...
En väg att gå vore kanske att ge ett ultimatum om Saddams utlämnande och därefter helt enkelt annnonsera ett inte allt för avlägset slutdatum för ockupationen, stödja ett autonomt Kurdistan, säkerställa en fungerande uppgörelse mellan Israel/Palestina och sedan dra röven i kokset därifrån!!

Irak är Fisens Mosse på riktigt!

Jag bläddrade i The Spectator på Pressbyrån och kunde konstatera att fler och fler börjar luta åt att Saddam Hussien, regimen, underrättelsetjänsten, säkerhetsstyrkorna, Baathpartiet och Fedayeen kan ha planerat för att förlora "kriget" men vinna det med med denna indirekta metod istället. Det vore ett skräckscenario för tänk er denna paradox. Ett USA som inte har en plan för att vinna freden i Irak "efter kriget" mot en totalt hänssynslös regim som har en plan för att vinna kriget "efter kriget". Då har man ett mycket mycket allvarligt problem. Betänk t ex att samtidigt som USA rev ner en staty i Bagdad (ett regisserat popagandanummer) så talade Saddam Hussien bara några kilometer därifrån i ett annat regisserat propagandanummer. Är den märkliga bilden även den bild som man skall ha framför sig "bildligt" när man talar om det nu pågående kriget i Irak?

Jag skulle ha kunnat åka om operationen från början hade varit under FN-flagg men jag skulle hålla mig långt borta från amerikanska stridsvagnar. Både utbrända och skjutande sådana. Jag vill inte ha Gulf War Syndrom. Nu skulle jag inte åka annat än till exempel till en zon evakuerad av USA och överlämnad till FN, det kan t ex vara Shiaområdet i söder eller Kurdistan.

Som irakier känner jag stämningar därnereifrån, både släktingar och vänner osv

Kan bara bekräfta det som skalden säger, fler o fler lutar tebax och agressionen ökar.

Kan nämna ett par exempel på skillnaderna i hur folk tänker nu och tänkte innan. Innan blev folk som stödde usa inte glada av att höra angrepp/bakhåll mot amerikanska soldater. Samma människor, trots att de fortfarande stödjer den amerikanska närvaron blir idag "glada" när de hör atttacker och angrepp osv, trots att de är medvetna om att igentligen inte alls gillar feedayin och andra baath typer.

Shiamuslimerna i södra irak börjar bli allt mer upproriska vilker är änn mer oroande. Att usa drar sig ur nu hade varit perfekt för baath partisterna, motstandarna shiamuslimern aär visserligen i majoritet av befolkningen men dock splittrade, saknar kunskap, beväpning osv. Alla höga poster, befäl, experter osv fick bara lojala baathpartister/sunni.muslimer så det är de som har tillgång till mobförråd, hemliga gömmor, kunskap osv. De är även organiserade, enade och har ett gemensamt mål.

Det behöver inte handla om att saddam själv ska komma tebax det tror jag icke, dock folk av samma art.

/slut funeringar

Tänkvärt i frågan kan vara att USA, trots motstånd gick in i landet och skapade konflikten som den ser ut idag. Oavsett denna bakomliggande faktor måste FN, därmed världssamfundet, bedömma läget och komma fram till om en FN styrd intervention i landet är nödvändig eller t.o.m möjligen legitimerad.

Att bara tåga ut ur Irak, trots försök att etablera polisiär och militär verksamhet i landet, riskerar i att sluta med ett nytt Afghanistan. Samtidigt kan USA's tillvägagångssätt i interventioner kritiseras. Enligt relativt säkra källor är tex den vanligaste dödsorsaken för amerikaner på balkan självmord. Den psykiska ohälsan som skapas genom att USA spärrar in sina egna soldater på baserna är en stor riskfaktor. När soldaterna till sist kommer ut är risken stor att de är "övertaggade" något som kan resultera i felaktiga beslut på individnivå. Inlåsandet av de egna soldaterna innebär också svårigheter i relationen soldat/civilbefolkning, något som är väldigt viktigt i en insats som slutligen skall resultera i fred.

Därför, anser jag, att USA inte kan lämna landet innan FN eller ett annat land i FN's regi har gått in i landet och löst av dem. Huruvida det kan ske, utan att skada den praxis som idag styr FN's beslut, är väldigt osäkert i dagens läge. Därför bör USA snarare tänka er på det sätt de själva använder sig av de massor av soldater som befinner sig i landet och jobba mer mot en varaktig/möjlig fred än att skydda sig själva!

Notera att detta endast är mina egna tankar och inte grundar sig på exakta faktan...

Mycket kloka tankar har förts fram i tidigare inlägg, men jag vill knyta tillbaka till Bildts uttalande i början.

FÖrstår inte vad han är förvånad över.
50% ute på gatorna är ju ganska bra. Man kan inte jämföra med civil polisverksamhet i Stockholm eller nån annanstans där man förlitar sig på civil samhällsstruktur.
Den amerikanska enheten måste vara helt självförsörjande. De måste fixa, el vatten, avlopp, sophantering, reparationer, nöjen, post, resor, sjukvård, matlagning, säkerhet, underrättelse, mediakontakter, telefonförbindelser, ja allt.

Jämför bara med den svenska utlandsstyrkan. Hur många procent av den är ute på gatorna? På KS06 var det 730 man eller så av dem var det 3 skyttekompanier.
I runda slängar borde det gett en 300-330 man på gatorna (även skyttekompanierna har en stab och underhåll) . Alltså inte ens 50%
Och då hade ändå SWEBAT lokalanställda som skötte tvätt, sophantering, hantering av avföring, brigadgemensamma transporter, bussar, drivmedelsförsörjning och civil leverantör av mat. Dessutom hade SWEBAT inga avancerade vapensystem som kräver mycket underhåll såsom hkp, flygplan, stridsvagnar. En PBV302 från 60 talet är lite mindre avancerad än en UH-60.
Så om de får ut 50% på gatorna tycker jag de jobbat på bra, speciellt med tanke på säkerhetsläget.

Jämfört med den svenska utlandsstyrkan som med sin lilla storlek och säkra tillvaro har på tok för få "pipor utåt".
Varje civil företagsledare skulle få kalla kårar av att se så få på fälttet och så mycket backoffice som i SWEBAT.

Tycker Bildt skulle kollat upp hur svenska enheter funkar innan han klagar på de amerikanska och slå sig för bröstet.

[SIZE=1]Tackar för att föregående talare ansåg mina ord tänkvärda! Mycket trevligt.

Jag vill dock belysa att min frågeställning inte utgick från huruvida USA har tillräckligt med bemanning i orådet utan hur man disponerar och tar hand om den personal som befinner sig på plats.

Av personliga erfarenheter/kontakter (har en mkt nära vän inom amerikanska MarineCorps som befinner sig i området) behandlas inte personalen med tillräcklig respekt eftersom de inte får möjlighet att främja den fred som ändå måste vara målet. För detta krävs inte en total verksamhet av samtliga soldater utan snarare en kompetens att införliva ett förhållande militär/civilist, något som jag personligen anser Svenska militärer i t.ex. Kosovo vara bättre på än amerikaner eftersom svensken nästintill uteslutande har ett civilt liv i ryggen, medan amerikanen är yrkessoldat, ofta inskriven efter 11 september. Det vill säga inskriven som en reaktion på det hemska som i alla vet hände...

Med detta vill jag belysa det viktigaste i mitt tidigare inlägg, en omstrukturering av amerikanska soldaters agerande i landet skulle kunna underlätta framgång och inte minst deras fortsatta existens.

Satt och blädrade i senaste nummret utav försvaretsforum och där är en artikel om hur man rekryterar till amerikanska armén.

Där skriver dom om deras nationalgarde och skryter väldigt med hur dessa har en "civil kompetens" och hur det i en pluton kan vara både bankdirektörer och mcdonaldsarbetare.
Och dessa är enligt artikeln nere i Irak.
Och på mig låter det väldigt mycket som att USA:s nationalgarde är att gämföra med svenskarna nere i Balkan vad gäller kompetens i "peace keeping"

Carl Bildt sade att 56.000 man var ute på fältet av 133.000, det ger 42 procent. Dessutom menade han antagligen att endast 28.000 (hälften) kan vara ute på fältet åt gången. Det ger 21 procent. Vart du får 50 procent ifrån vet jag inte.

Om SWEBAT håller ungefär samma styrka ute på fältet då är ju SWEBAT lika bra på att hålla folk ute på fältet som en amerikansk bataljon.

Men vad Carl Bildt sade var att "USA är för svagt för Irak" inte att amerikanska bataljoner är för svaga för Irak. Varför säger han så? Därför att USA inte har mer folk att skicka! Det är det som är problemet, de har för få infanteribataljoner på plats.

Carl Bildt klagade inte på amerikanska enheter, han konstaterade att truppinsatsen var för låg och exemplifierade med ex. 101 st air assault.

Alltså USA är för svagt för Irak.

Just nu skulle USA enbart kunna ta sig an en riktig jävla bananrepublik som t ex Grenada.

USA är ett imperium och precis som Storbrittannien för 100 år sedan har de samma problem. De måste satsa på flottan (och dessutom Flygvapnet) för att upprätthålla "global projection" men pga det blir armén lidande och tappar i numerär styrka vilket leder till att man bara kan åta sig en enda större regional konflikt åt gången. Två stycken Irak skulle bli en katastrof och krig mot en modern stormakt är bara att glömma.

Skalden: Men om det bara finns en stormakt (USA), vem skulle det då vara USA skulle slåss mot som skulle kunna kallas stormakt?
Om världens överlägset starkaste makt med nöd och näppe knappt skulle kunna rå på Grenada, borde det omvända då inte vara sant, att ingen kan ta sig an USA? Jag kan bara inte få det hela att stämma, du får förklara dig bättre! Fattar jag det rätt är det bättre ju svagare man är, eftersom ju starkare man är desto mer tar man på sig så att man inte kan vinna, eller vad då?

Det är ganska stor skillnad på att anfalla och förstöra en motståndare och att ockupera och demokratisera ett land. Vad gäller själva anfallet och förstörande av fiende är USA just idag absolut starkast. Frågan om de är bra på att ockupera och bygga upp ett land? Jag tror det krävs andra kvaliteter för det som förmåga att kommunicera med lokalbefolkningen vilket solglasögonförsedda killar i tjugoårsåldern iförda skyddsvästar och hjälm med en M4 kanske inte är så bra på… Vad vet jag?

Först och främst skulle jag vilja adressera dxl angående frågan om huruvida USA's kompetens i en peacekeeing situation existerar. Personligen är jag ytterst tveksam. USA har åtskilliga gånger uppvisat att det militära etablisimanget är alldeles utomordentligt duktiga på att agera invasionsstyrka, med precisionskrig som mantra. Däremot kan inte jag tänka mig en faktisk situation där dessa har lyckats agera fredsbevarande och sammarbetande med civilbefolkningen, i större skala. Visst finns även i den amerikanska militären olika typer av personer. Däremot kan man inte låta ett propaganda utlåtande om att det både finns bankdirektörer och hamburgarvändare i samma pluton gå som en röd tråd genom hela styrkan. Vi en närmare insyn på hur verkligheten ser ut kommer nog andra siffror fram (egna spekulationer).

Dessutom vill jag hävda att oavsett den civila kompetens som må finnas i den amerikanska styrkan leder "inlåsandet" av de egna trupperna till stora bekymmer. den frustration som kan uppstå är mycket starkare än det faktum att du hemma har jobbat på bank. För amerikanerna finns också det ständiga hotet om ett nytt vietnam. Presidenten vet att om liksäckarna blir för många kommer hans chanser till omval bli extremt liten, något som kan avspegla sig i den synen på ett ständigt utomstående hot som finns hos styrkorna i Irak och andra platser. Man skall i och för sig inte glömma att USA faktiskt fungerar som ett starkt hatobjekt och en symbol för väst hos många fundamentala organisationer runt om i världen. Den svenska flaggan på axeln kan fungera som en viss försäkring men utan att jobba med problemet kommer det aldrig att lösas...

För det andra skulle jag vilja tilltala Skalden. Jämförelsen med USA idag och England eller storbrittanien för hundra år sedan känns lite vag. Främst av två anledningar. För det första agerar inte USA på något sätt för att skapa sig kolonier runt om i världen, till skillnad från England. Dessutom har världsbilden förändrats otroligt mycket de senaste hundra åren och risken för ett krig mellan stormakter är i mina ögon ytterst liten. En ekonomisk balans ligger mellan de större staterna idag som i sin tur leder till att ett krig, förutom de faktiska kostnaderna även innebär förlust av en handlingspartner och därmed ytterliggare förlust av inkomster.

Dagens konflikter handlar istället om interna (läs fd Jugoslavien, Somalia, Liberia, Kongo, Tjetjenien, Aceh, etc) I en sådan konflikt kan eventuellt en peacekepping styrka sättas in eller i värsta fall en peaceinforcement styrka, likt den i Somalia. Dessa konflikter är ofta mycket mer komplexa än de krig vi historiskt tittar på, främst rör det sig om problem att urskilja de olika parterna och vilka mål dessa har. På det sättet kan en "liten" operation i en intern konflikt bli avsevärt större än en konflikt där endast finns ett mindre antal fastlagda parter. På detta sätt har även konflikten i irak blivit komplicerad eftersom Saddams nationalgarde, som i början av invasionen var en klart synbar fiende, har förvandlats till små grupper som ägnar sig åt "terror" på mindre skala för att motverka ockupationsstyrkorna. Dessa har ingen uttalad ledare, inga uniformer och är därför väldigt svåra att upptäcka eller på något sätt starta förhandlingar med. En ökad militär närvaro i landet från USA's sida behöver därför inte innebära en säkrare plats utan kanske det motsatta, ett ökat antal måltavlor.

Komplexiteten leder därför till stora svårigheter i beslutet vad man skall göra och hur man ska gå tillväga för att lyckas. För egen del tror jag att försök att vända en irakisk anti-väst opinion är högst nödvändig i dagens skeda och detta kan bland annat nås genom att förändra det sätt som amerikanska styrkorna agerar på.

Helt klart är att USA inte kan vinna denna typ av konflikt, tror inte heller att någon annan internationell organisation kan klara av det.
Varför?
Feedayin och alla andra pro Saddam genomför en ny typ av krigföring, terrorkrigföring.
I Irak finns inga fredade organisationer, FN Har blivit attackerat, likaså Röda Korset/halvmånen, plus ett antal andra hjälp organistioner.
Det är ganska uppenbart vad taktiken går ut på.
Sabotera alla humanitära insattser så mycket som möjligt, Få koalitions styrkorna så nervösa som möjligt. genom att utnyttja ambulanser, livsmedelstransporter, kvinnor och barn för att kunna komma så nära som möjligt innan attack.

Om vi Skickade Svenska förband till Irak så skulle vi bli utsatta lika hög grad som Britterna och Amerikanarna, det där med att den Svenska flaggan på ärmen skulle utgöra något skydd är en illusion nu. allra helst efter bombningarna mot Röda korset/halvmånen och FN, Det finns inga fredade parter i Irak.

Lösningen som jag tror på är vad som redan är på gång, att bygga upp en Irakisk makt apparat som kan ta över ledningen och bekämpa Saddams anhängare.

Saddam Hussein har ju haft 30 år på sig att förfölja och döda all opposition så det kan inte vara lätt att bygga upp en ny alternativ maktstruktur.


Rick

Just nu kan inte USA ta sig an annat än en bananrepublik. USA har själva deklarerat att de inte kan utkämpa mer än en större regional konflikt åt gången. Alltså då 1 Irak, 1 Iran, 1 Syrien eller 1 Nordkorea. Inte exempelvis Syrien och Iran på samma gång.

Just nu är d upptagna i Irak, därav endast en bananrepublik till på planen. Men visst de skulle kunna bomba och robotbeskjuta ett annat land friskt som sjutton men inte en invasion eller en konflikt på marken samtidigt. Då behövs mobiliseringar av reserverna i Nationalgardet och de har inte lika bra utrustning och utbildning.

Jag räknar USA som en Hypermakt inte som en stormakt.

Kina är en supermakt men utan global projektion.

Frankrike är en stormakt med kapacitet till viss global projektion.
Tyskland är en stormakt.
Storbrittannien är en stormakt med kapacitet till viss global projektion.
Ryssland är en stormakt med kapacitet till viss global projektion och med rejäla resurser på kärnvapenfronten.

Ingendera av dessa makter tänker angripa USA och USA tänker inte angripa dom men om det skulle vara någon som skulle angripa då skulle det vara Hypermakten USA.

Ingen av dessa stormakter skulle USA kunna besegra i ett riktigt krig på marken, i luften och till sjöss på samma gång.

Flera andra makter skulle bli mycket problematiska.

Jag hävdar inte att det är troligt att USA kommer att få slåss med någon av dessa makter. Snarare EU i så fall om 20 år.

Vad jag ville göra var att jämföra USA m/2003 med det Förenade Kungadömet 1903. Båda byggde på en bluff. Anytime, anywhere, anyway. Inte alls. Inte mot en stormakt och inte mot flera på samma gång.

Förenade Kungadömet hade redan visat det i krimkriget på 1850-talet då man till och med fick hjälp av Frankrike mot stormakten Ryssland. Trots det drog man knappast rätt slutsatser i världen dvs att global projection bara fungerar mot svaga fiender, en åt gången.

De som har globala ambitioner drabbas av brist på marktrupper. Så var det med "rule the waves" förr likväl som den amerikanska örnen idag. Inför både VK I och VK II stod england där utan tillräcklig med marktrupper. Inför VK II hade man en jättelik flotta och ett överdiminsionerat bombflyg.

Historiens lärdom visar oss att man bör ge upp iden om global projection annat än mot enstaka svaga motståndare åt gången. EU är på rätt väg, USA är på fel väg. The evil empire will fall...

"May the force be with U..."

En sak står klar, om USA måste dra sig ur Irak utan att landet har stabiliserats kommer det att bli en enda stor bas för terrorism riktad mot Iraks grannländer samt västvärlden i sin helhet.

Al-Qaida med flera organisationer har faktiskt som slutligt mål att utrota alla "otrogna".

Att inte Sverige m fl europeiska länder har trupp i Irak är vansinnigt. Ingen vinner på att landet drivs in i totalt kaos. Och minst av alla vi européer.

Nu kan jag inte stå för vad Carl Bildt tänkte då han skrev i ovanstående artikel.

dock vill jag mena att han har ett synsätt som jag delar. om man mot fn, och vad än G W Bush säger, stora delar av världen startar ett angreppskrig på svaga premisser med motivationen att demokratisera mellanöstern och ta död på världsterrorismen, så bör man åtminstone innan kriget är över ha en väldigt klar plan över hur freden skall säkras, den planen bör i sin tur vara så genomarbetad att den inte kasseras av omvärlden och det drabbade folket.
att sedan svenska bataljoner i bosnien och kosovo är personellt innefektiva räknat mot direkt handgripliga insatser med meksk hör inte hit!
min bedömning är att i kosovo begicks samma misstag av ockupationsmakten/fredstyrkan som i afganistan somalia vietnam irak osv. man bildar sig en uppfattning om landet och befolkningen som kanske inte riktigt stämmer, drar igång ett krig med nog så behjärtansvärda motiv men man lyckas inte riktigt ro iland, varför?????????

henrik, du tror inte att Bildt menade att det kanske skulle varit fler killar där om man ska lyckas hålla ordning på irak?

@Skalden
Mycket bra inlägg. Intressant jämförelse med Förenade Kungadömet.

@Skalden: Precis som du säger så är faran för ett krig mellan två stormakter inte överhängande. Varför ska USA då bekosta sig med en stående armé som är stark nog gå segrande ur en sådan konflikt? I andra världskriget visade USA att de på relativt kort tid kan mobilisera en väldigt slagkraftig armé om behovet och viljan infinner sig.

De har nog gjort bedömningen att inom den närmaste framtiden finns ingen stark fiende, på samma teknologiska nivå, som de riskerar att hamna i krig med. Istället utgörs hotbilden av länder som ligger både ett och två steg efter teknologiskt sett eller terroristnätverk. Vilket de har visat att de har kapacitet att besegra.

Angående att de bara kan utkämpa ett regionalt krig i taget beror nog även det på att USA bedömer risken för att tvingas utkämpa två krig samtidigt som ytterst liten och att de helst vill undvika att slåss på två fronter. Gör klart ett jobb innan man går vidare till nästa. Dessutom skriver du själv att de har kapacitet att utkämpa två krig samtidigt efter en viss mobilisering. Men då tror jag mer på att de slutför den första kampanjen snarast möjligt medan deras flotta och flygvapen håller den andra fienden i schack. Därefter avlöser reserverna de ordinarie trupperna från första kampanjen vilka återhämtar sig för att sedan nedkämpa fi nr 2.

@ Skalden
OT: Jag skulle nog inte vilja definiera Storbritannien, Frankrike och Tyskland som stormakter. GB och F vill gärna, men fixar det inte hela vägen. De två förstnämnda sitter med i säkerhetsrådet som permanenta medlemmar, men detta är nog att betrakta snarare som en kvarleva från alliansen mot Tredje Riket än som innehav någon reell stormaktsposition. (Överhuvudtaget har jag personligen problem att definiera F som deltagare i alliansen mot nazi-Tyskland. Halva landet blev ockuperat och den andra halvan var ett lydrike som aktivt deltog på Tysklands sida i kriget. Frankrike "bjöds med" att delta bland segrarmakterna i kraft av De Gaulles enorma lobbyverksamhet och de små fria franska styrkornas insatser, d.v.s de som deltog på de allierades sida mot slutet av kriget. Värt att notera att Frankrike hade fler frivilliga i SS än i de fria franska styrkorna under större delan av II:a VK!!) GB och F har förvisso nukleär kapacitet, men det är det fler som har och som inte sitter i säkerhetsrådet. Tyskland är definitivt ingen stormakt. Stor folkmängd enligt europeiska mått, men ingen kapacitet för offensiva militära operationer i någon större skala. Ryssland är en stormakt på dekis med nukleär kapacitet så det räcker och viss förmåga att anlägga militärt tryck utomlands, men har stora problem med ekonomin och saknar, trots rika naturtillgångar, förmåga att uppträda självständigt. Kina är en stormakt både militärt, ekonomiskt och befolkningsmässigt, det håller jag med om. Idag har vi i realiteten endast en riktig stormakt, på gott och ont, och det är USA.

USA har visat sin förmåga att ingripa militärt i stor skala på en global nivå. Problemet är att ett antal lyckade operationer interfolieras med stora misslyckade dito. Insatsen i Somalia och Grenada lämnar mycket i övrigt att önska avseende resultat. Insatsen i Afghanistan har gått åt helvete rent av. Efter Talibanerna kom.... vaddå? Nu produceras opium som aldrig förr och heroinet väller in över Europa. Var det detta vi ville se? Den militära operationen följdes upp på ett taffligt och halvdant sätt. Jag är rädd att vi får se samma sak i Irak. Om inte USA i högre grad än idag verkar för en varaktig och av alla parter godtagbar lösning i Palestinafrågan, kommer bränsle aldrig att sakna på den hatets brasa som just nu pyr i Irak. Det är i de arabiska folkens förmodade martyrskap nya rekryter hämtas till kampen mot det dessa människor betraktar som en arrogant inkräktare med låg moralisk standard. Jag läste om en attack mot en biograf som visade porrfilm... Herregud! Är det detta "good life" vi ville visa fram som exempel för ett folk som betraktar en kvinnas promenad på stan utan slöja som höjden av omoral? En P-våffla.... Tacka fan för att somliga irakier lackar till rejält!! För att inte tala om den tidigare nämnda oförmågan att vinna "Hearts and Minds" genom en serie dumma övergrepp mot civilbefolkningen. Jag har svårt att se hur detta skall lösas idag och hoppas bara att konflikten inte eskalerar ytterliggare. Då, mina damer och herrar, kan vi mycket väl ha ett III:e VK på gång!

Ganska trevlig läsning ovan men jag ser många tvivelaktigheter...

Jag håller fullständigt med om att säkerhetsrådet är en kvarleva från WWII, betvivlar ngn? Däremot tycker jag att du har en lite väl nedsatt syn på världens länder utanför USA. Det finns makt hos fler än hos dem, trots att det sedan ett tag är USA som leder styrandet...

Jag undrar var du hittat faktan om att det idag produceras mer opium i afghanistan än någonsin? Fanns data på detta innan och finns det nu? Annars håller jag med om att det går lite trögt i lösningen och uppsättndet av en ny regering i A men man måste ändå inse att det är en ganska svår fråga att behandla och jag anser personligen att det skulle vara värre att komma med förhastade beslut som kanske leder käpprätt åt Hvete...

En till fråga som uppstår är det ställningstagande du tar för att USA ska se till att nå en varaktig lösning "Palestinafrågan". du anser inte att övriga världen eller kanske de inblandade parterna i området bör ha något att säga i frågan?

USA må vara en stor makt men de är varken tyrann eller president över världsamfundet.

Det råder ingen tvekan om att USA kan bygga upp en stor armé men hur stor? Hur mycket resurser sväljer egentligen kärnvapenstyrkorna och deras "global projection". Förmågan till "global projection" måste ju också stärkas under ett krig. Tänk på hur många hangarfartyg som USA byggde under VK II- Och då slogs mna enbart i Stilla Havet mot en enda fiende som var långt svagare än Nazi-Tyskland (även om de hade hangarfartyg).

Har de visat att de har kapacitet att besegra Irak? Är kriget slut? Har i själva verket inte Irak fortsatt kriget i annan form så som de planer man hittade visade att man planerade att göra? Vem vinner?

Ett vet vi. De kan inte passivisera varken Afghanistan eller Irak och förlusterna är högre än de officiella. Specialstyyrkornas och legoknektarnas förluster räknas inte.

Om det är så som du säger att USA tänker utkämpa ett krig i taget då bygger det på ett naivt antagande om att fiende nr 2 kommer att sitta still medan man bultar på fiende nr 1. Just nu antar jag att fiende nr 1 = Irak fortsätter kriget medan fiende nr 2 = Syrien stödjer Irak och fiende nr 3 = Iran rustar för krig och stödjer Irak och skaffar sig kontroll över shiamuslimerna. Det är nämligen utmärkt för dessa länder.

"Håll grytan kokande!"

...så länge USA klafsar omkring i Sunnitriangeln så är det lugnt och under tiden laddar man upp för krig. Varken Syrien eller Iran kommer gå så lätt som Irak.

I övrigt är det ju tur att Nordkorea håller sig lugna men vilka passar dom på att alliera sig med just nu?

Storbrittannien är en stormakt med viss "global projection" och med kärnvapen. Det måste jag vidhålla och detsamma gäller Frankrike. Båda skickade stora styrkor till det första Gulfkriget och Storbrittannien deltog med en betydande styrka i Irak även den här gången.

Att Frankrike skulle ha haft fler frivilliga i SS än inom de fria franska styrkorna är ett patetiskt påstående. Däremot var det mängder med fransmän som både tvingades eller frivilligt arbetade i Tyskland. Dessutom är det svårt att veta för mig hur de som både i Elsass-Lothringen hanterades av den tyska krigsmakten. Blev de inkallde som tyskar eller inte. Men i SS. Nej du. Det är amerikansk hatpropaganda. De fria franska styrkorna uppgick säkerligen till en halv miljon man. om man räknar de som slogs efter Paris fall.

Dessutom kunde Tyskland ha valt att inte ockupera Frankrike men det gjorde man varför de Gaulles styrkor blev en legitim fransk fri armé i exil. Hitlers misstag, Storbrittanniens lycka.

Tyskland är en stormakt främst på grund av ekonomiska skäl men också på grund av en stor och modern armé.

Du är fast i ett felaktigt tänk. Du räknar stormakter. Jag räknar hypermakt, supermakt och stormakt.

USA befinner sig i ett krig som de kallar "Kriget mot terrorismen". Jag vill istället kalla det "Kriget om Mellanöstern". Det går inget vidare...

@Skalman
Får jag ett par dagar på mig, så kan jag presentera källorna till mitt påstående att Frankrike under stora delar av II:a Vk hade fler frivilliga i SS än i de fria franska styrkorna. Vidare: Är det inte allmänt känt att Vichy-regimens trupper deltog aktivt i motståndet mot de allierade i "Operation Torch" och att större delen av den franska flottan hellre sänkte sina ftg än överlät dem till britterna? Din indelning i super, hyper och stormakter köper jag inte rakt av. Att delta i en allians innebär inte automatiskt att man kvalificerar sig som stormakt. Finns det kapacitet att uppträda självständigt? Kanske mot mindre stater och i fd kolonier under begränsad tid, men är man stormakt då?


@Pepe
Källan om opiumproduktionen är ett vederhäftigt och bra nyhetsprogram i DR1 som heter Horisont. Reportaget från Afghanistan var gjort av ett BBC-team och programmet sändes i Söndags eller Måndags. Beträffande Palestinafrågan är jag övertygad att OM USA lutat sig lite tyngre mot Israel, så hade problemet nått längre mot sin lösning. USA pumpar in miljarder dollar i subsidier till Israel varje år och alla försök att inom ramen för FN formulera skarpare krav på parterna, stupar på USAs nästan förbehållslösa stöd för Israelerna. Min åsikt, vilken jag även delar med massor av Israeler (även militärer) är att bosättarpolitiken och ockupationen av Västbanken är den stora stötestenen och så länge dessa tolereras och beskyddas av Israels regering, så kommer den gordiska knuten att sitta kvar. Jag är absolut ingen Hamas-kramare, men så länge religiösa fanatiker (och det finns det gott om på bägge sidor i konflikten) tillåts sätta dagordningen, så har vi fastlåsta positioner. Det finns förnuftiga och moderata krafter på båda sidor här, som är villiga att kompromissa och föra en dialog, men vars argument och handlingsfrihet begränsas av den ömsesidiga fanatismen. En varaktig lösning står att finna i ett uppdelat territorium med likvärdiga möjligheter till ekonomisk tillväxt, rörelsefrihet och demokrati. Det går inte att komma ifrån att USA har ett stort ansvar här i egenskap av stormakt och obestridligt största enskilda sponsor av Israel.

@Raqulin

Tack för svaret... Håller i stora drag med och fullständigt på påståendet att det är främst bosättar politiken som medför problemet, samt diverse fundamentalister på båda sidor.

Jag tror att du får leta länge. Maximalt 1 miljon man tjänstgjorde Waffen-SS under VK 2. Jag tror inte att en halv miljon man var fransmän. Sorry!

Du har missat en stor "happening" under VK II. The royal Navy sopade utan förvarning på den franska flottan i Oran med sina slagskepp och sänkte eller förstörde ett flertal stora franska fartyg som låg till ankars. Endast ett lyckades löpa ut. Fartygen var illa rustade för strid och många kunde inte ens skjuta, jag vill minnas att närmare 1500 man dödades. Genom engelsk skjutglädje och allmänt sjabbel så attackerade man trots att fransmännen hade börjat bereda sig för att ge upp fartygen alternativt sänka dom själva så att deras besättningar kunde komma undan. Problemet för dig är att Vichy-Frankrike de facto var ett land folkrättsligt. Det hade därför samma rättigheter och skyldigheter som ett land och Storbrittannien skulle behandlat det som sådant. Att fransmännen gjorde nästan obetydligt motstånd vid Operation Torch får nog räknas till att man blev både överraskade och inte hade en aning om vad man skulle göra. De sköt helt enkelt tillbaka mot dom som sköt mot dom och det var engelsmännen och amerikanerna som började skjuta...

Om Sverige hade slagits mot Tyskland och förlorat varefter vi hade fått mellersta Sverige som Vichy-Sverige tror du då att vi skulle ha gett upp vår flotta utan strid till britterna så där bara på måfå? Särskilt om dom först sänker nästan halva flottan utan förvarning. Kom igen...

Frankrike har atomvapen. Drygt 50 miljoner invånare. Medlem i G8. En ständig plats bland segrarmakterna i säkerhetsrådet. Ett modern flygvapen. Atomubåtar. Hangarfartyg och rejäl flotta och en bra främlingslegion. Landet kan förmodligen om man verkligen skulle vilja det skicka 50.000 man utomlands inom sex månader i en militär operation.
Storbrittannien har atomvapen. Drygt 65 miljoner invånare. Medlem i G8. En ständig plats bland segrarmakterna i säkerhetsrådet. Ett modernt flygvapen. Atomubåtar. Lätta hangarfartyg och en rejäl flotta och en bra armé. Landet kan förmodligen om man verkligen skulle vilja det skicka 50.000 man utomlands inom sex månader i en militär operation.

Det räcker nog till för att man ska bli kallade för en stormakt. Kina som är en supermakt kan nog inte ta sig över till Taiwan ens...

"Französische SS-Freiwilligen-Sturmbrigade grundades i juli 1944 utifrån en kärna bestående av Französische SS-Freiwilligen-Grenadier-Regiment. Enheten anslöts till Horst Wessel och kämpade vid Karpaterna där de led extremt hårda förluster där 15 av 18 officerare stupade eller sårades. Enheten skickades bort från fronten i september och slogs snart samman med Légion des Volontaires Francais (LVF) för att bilda Waffen-Grenadier-Brigade der SS Charlemagne (französische Nr.1) som i sin tur ombildades till divisionen Charlemagne (französische Nr.1)."

"Franska frivilliga var också placerade i Nordland, Horst Wessel & Sturmbrigade Wallonien."

"Frankrike 8.000" (från en lista på skalman över alla kontingenterna till Waffen-SS)

Källa: Antonio J Munoz - Forgotten legions: Obscure combat formations of the Waffen-SS

Alltså, 8000 fransmän slogs i Waffen-SS. 35.000 man tjänstgjorde i den tysktrogna milisen. Ytterligare ett litet fåtal kan ha tjänstgjort i Wehrmacht = 43.000 man totalt

Enligt mina källor valde också 75.000 civila arbetare att arbeta för det Tredje Riket utanför franskt territorium. 1,5 miljoner franska soldater blev krigsfångar 1940.

"On 17th June, 1940, General Charles De Gaulle broadcast an appeal on BBC radio for French men and women to
join him and the British in the fight against Nazi Germany. By the end of July only 7,000 people had volunteered to
join the Free French forces.

The attacks by the Royal Air Force on the French Navy at Mers-el-Kebir and Dakar caused bitterness in France
and did not encourage former members of the French Army to escape to Britain.

French colonial territories began to support Charles De Gaulle. This included Chad, French Equatorial Africa,
French Indochina and French territories in India, New Caledonia and the New Hebrides.

Free French forces took part in fighting in Egypt, Syria, Eritrea and Ethiopia. General Marie-Pierre Koenig and his
Free French unit did particularly well against General Erwin Rommel at Bir Hacheim in June 1942.

The Free French Navy (FNLF) which had fifty ships and some 3,600 men operated as an auxiliary force to the
Royal Navy during the war.

The French Resistance gradually grew in strength. General Charles De Gaulle was keen to unite the different
groups under his leadership. Jean Moulin, who had spent time in London with De Gaulle, was sent back to France
and was given the task of uniting the various groups into one organization.

Moulin arranged meetings with people such as Henry Frenay (Combat), Emmanuel d'Astier (Liberation-sud),
Jean-Pierre Lévy (Francs-Tireur), Pierre Villon (Front National), Daniel Mayer and Pierre Brossolette (Comité
d'Action Socialiste), Charles Tillon and Pierre Fabien (Frances-Tireurs Partisans) and Charles Delestraint (Armée
Secrete). After much discussion Moulin persuaded the eight major resistance groups to form the Conseil National
de la Resistance (CNR) and got their agreement to join the Free French forces during the liberation of France.

After the D-day landings the Free French forces numbered over 400,000 men and women. Of those, 230,000 were
based in Algiers and could not take part in the liberation of France."

Totalt alltså 400.000 man i de fria franska styrkorna. Lägg till detta åtminstone minst 100.000-200.000 män och kvinnor som slogs i motståndsrörelsen = minst 500.000 man + alla som hade dödats och sårats fram till och med D-dagen i de fria franska styrkorna.

Vad grundar du din profetia på?

@Skalden

Då får vi väl hoppas att fransmännen lärt sig av sin historia..

"- Gallic Wars
- Lost. In a war whose ending foreshadows the next 2000 years of French history, France is conquered by of all things, an Italian.

- Hundred Years War
- Mostly lost, saved at last by female schizophrenic who inadvertently creates The First Rule of French Warfare; "France's armies are victorious only when not led by a Frenchman." Sainted.

- Italian Wars
- Lost. France becomes the first and only country to ever lose two wars when fighting Italians.

- Wars of Religion
- France goes 0-5-4 against the Huguenots

- Thirty Years War
- France is technically not a participant, but manages to get invaded anyway. Claims a tie on the basis that eventually the other participants started ignoring her.

- War of Revolution
- Tied. Frenchmen take to wearing red flowerpots as chapeaux.

- The Dutch War
- Tied

- War of the Augsburg League/King William's War/French and Indian War
- Lost, but claimed as a tie. Three ties in a row induces deluded Frogophiles the world over to label the period as the height of French military power.

- War of the Spanish Succession
- Lost. The War also gave the French their first taste of a Marlborough, which they have loved every since.

- American Revolution
- In a move that will become quite familiar to future Americans, France claims a win even though the English colonists saw far more action. This is later known as "de Gaulle Syndrome", and leads to the Second Rule of French Warfare; "France only wins when America does most of the fighting."

- French Revolution
- Won, primarily due the fact that the opponent was also French.

- The Napoleonic Wars
- Lost. Temporary victories (remember the First Rule!) due to leadership of a Corsican, who ended up being no match for a British footwear designer.

- The Franco-Prussian War
- Lost. Germany first plays the role of drunk Frat boy to France's ugly girl home alone on a Saturday night.

- World War I
- Tied and on the way to losing, France is saved by the United States. Thousands of French women find out what it's like to not only sleep with a winner, but one who doesn't call her "Fraulein." Sadly, widespread use of condoms by American forces forestalls any improvement in the French bloodline.

- World War II
- Lost. Conquered French liberated by the United States and Britain just as they finish learning the Horst Wessel Song.

- War in Indochina
- Lost. French forces plead sickness; take to bed with the Dien Bien Flu

- Algerian Rebellion
- Lost. Loss marks the first defeat of a western army by a Non-Turkic Muslim force since the Crusades, and produces the First Rule of Muslim Warfare; "We can always beat the French." This rule is identical to the First Rules of the Italians, Russians, Germans, English, Dutch, Spanish, Vietnamese and Esquimaux.

- War on Terrorism
- France, keeping in mind its recent history, surrenders to Germans and Muslims just to be safe. Attempts to surrender to Vietnamese ambassador fail after he takes refuge in a McDonald's.

The question for any country silly enough to count on the French should not be "Can we count on the French?", but rather "How long until France collapses?"

"Going to war without France is like going deer hunting without an accordion. All you do is leave behind a lot of noisy baggage."

Or, better still, the quote from last week's Wall Street Journal: "They're there when they need you."

@Skalden

Dina källor förefaller vara bättre än mina.... Jag är beredd att vika ner mig rejält på den punkten. Jag trodde faktiskt att det var över 20 000 fransmän i SS. Jag har sett den siffran i en bok om SS där antalet frivilliga redovisas. Jag får ta och leta upp den. Det finns viss diskrepans mellan denna bokens siffror och Skalmans, men det är ju självklart så att det är fördömt svårt att ta fram korrekta uppgifter. Jag erkänner Skalman som en bona fide källa. Vidare får man kanske även ta i beaktande att det kan ha legat i de allierades och fransmännens intresse att "städa upp" i statistiken för att Frankrikes medverkan bland segrarmakterna ej skolat ifrågasättas... Det känns lite fördjävligt att här försöka ta udden av det engagemang och den tapperhet som alla motståndsmän/kvinnor visade under ockupationen.
Din beskrivning av konflikten om ftg i franska flottan känner jag inte riktigt igen, men det kan vara minnet som spelar mig ett spratt eller så har jag läst selektivt. Min bild är att det faktiskt blev strid om ftg. Britterna anhöll att båtarna skulle låta överlämna sig, men fransmännen påbörjade att sänka dem eller försöka fly och då öppnade britterna eld.
De olika kolonialadministrationerna valde olika sida mellan De Gaulle och Petain. Jag har bestämt för mig att den franska administrationen i exempelvis Indokina betraktades med stor misstänksamhet av de allierade under större delen av kriget. Administrationerna i Nordafrika förhöll sig lojala till Vichy.

De Gaulle dömdes till döden av en fransk militärdomstol (Vichy) i sin frånvaro.

Jag anser ändå att deras historia inte gör det till en krigarnation.. ;)

@Lt Payne

Jag är böjd att hålla med... Fransmän och Italienare skall man passa sig för. ;)

@Lt Payne

Citat från någon amerikansk propaganda?

Verkade inte så värst historiskt underbyggt...(för att säga det minsta)

Måhända var Lt Paynes inlägg av det småroliga slaget, inte lika gravallvarligt som vissa andra? Humor och lite distans till livet lättar upp, prova själv så får du se hur blodtrycket går ner! Utan humor skulle jag nog redan haft en hjärnblödning eller två.

Rätta gärna felen!

Om du vill läsa mer om anfallen på den franska flottan och storpolitiken runtomkring det så vill jag rekommendera boken Slaget om Västeuropa. Det handlar mest om flygkriget över Västeuropa men angreppet på Mers El Kebir och Dakar var en rejäl vattendelare i relationerna mellan Frankrike och Storbrittannien. Minst 1300 fransmän stupade, självklart skulle Sverige uppröras av en motsvarande operation mot den svenska flottan. Fransmännen blev så förbannade att delar av deras flyg som hade flytt från Frankrike bombade Gibraltar.

I övrigt, no har feelings men ta det lugnare med det tvärsäkra i fortsättningen.

Min förklaring till dina siffror är troligen att en stor del av befolkningen i Alsace-Lothringen av tyskarna betecknades såsom tyska medborgare. En del kan ha skrivits ut. Jag vet inte säkert på den punkten men i så fall skulle de ha hamnat i Wehrmacht.

I övrigt var Frankrike en "lydig" provins i det Tredje Riket men att de skulle ha slagit med vällust för Hitler är fel. Det åkte procentuellt mycket mer folk från Norge, Danmark, Holland, Belgien. Enbart de nordiska länderna i den raddan åkte det ju 17000 man ifrån och det från en befolkning på knappt 7-8 miljoner.

Mvh
Skalden

Hola!

Gallerna blev besegrade av romarna! Oj det måste vara en rejäl belastning för dom att bli besegrade av en av historiens mest fruktansvärda krigsmaskiner. Det är värt att notera att de galliska barbarerna bet ifrån sig rejält och fortsatte att ställa till med elände under Roms existens ända fram tills dess att germanska stammar tog över.

Hundraårskriget. Tja vad skall man säga om ett folk som står ut med att kriga i hundra år? Att de är fegisar och slöfockar eller?

Italian wars? Vad är det? Var det italienare man slogs mot eller var det legoknektar från Österrike, Frankrike, Kroatien, Ungern, Skottland, Schweiz, Spanien, Burgundien, de tyska staterna mm mm...

Trettioåriga kriget. Lyckades bli invaderad trots att de tekniskt sett inte var deltagare. Att ändå lyckas med att inte få hela landet avbränt av de protestantiska och katolska styrkorna torde vara en rejäl prestation...

Ett gäng till med krig däremmellan...

Revolutionskriget i Amerika, Frankrike sopar bort den engelska armén och räddar den totalsopiga amerikanska armén från undergången...

Ett gäng krig till...

Napoleonkrigen. Ja, jag säger bara Napoleon. Jobbig kille från Frankrike...

VK I, fransmännen kastar sig fegt i miljontal mot kulsprutor och artillerield för att fegt låta sig dödas på slagfältet i miljontal...

Indokina, Frankrike håller Vietnam med 30.000 man i flera år och låter sedan området övertas av 500.000 amerikaner som misslyckas med samma uppdrag...

Algeriet, Frankrike gör samma misstag som USA mot bättre vetande nu gör i Irak...

Tchad, en bataljon fallskärmsjägare och några kompanier pansarbilar stoppar Libyens invasion...

Det är nog bättre att konstatera att världens mest krigiska nationer och dessutom världens mest militärt framgångsrika nationer finns i Väst och Nordeuropa. De är Sverige, Finland, Danmark, Tyskland, Österike, Frankrike, Spanien, Holland, Storbrittannien och Italien. Somliga av dom är mer krigiska än andra i historien men alla har haft sina "peaks". Frankrike hör hit som en av världens mest krigiska nationer. Nu är alla dessa nationer enade snart, måtte de inte få för sig att de skall slå sin påsar ihop och ge sig ut i vida världen igen...

Finland? De har väll bara funnits sedan 1917 och inte vunnit ett enda krig.

Eller menar du som min mamma brukar säga:

Dessutom tror jag du glömmer araberna, grekerna, perserna... Om man vill gå lite längre tillbaka i historien.

är det inte så att USA har trupper i en massa olika länder? typ afghanistan m.m.
har dom inte rätt så mycke trupper i aghanistan också?

dom har ju sagt tidigare att man har fruktat ett två frontskrig så mycket...varför öppnar man en till front utöver afghanistan om man fruktar det så mycket...?

Finland, inte krigare du skojar väl..?

Först lyckas man trots stora inre motsättningar stå emot bolsjevikerna 1917-1918 i frihetskriget. Bolsjevikerna sponsrades av Lenin. Inte en ofarlig motståndar emed en såpass folkuppviglande idelogi som tändvätska.

Sen står 3,5 miljoner finnar emot 200 + miljoner sovjetmedborgare 1939-1940 nästan utan hjälp och med en usel krigsmakt. Det är ingen hemlighet att Sovjet hade för avsikt att sluka Finland och även gå vidare in i Sverige senatre.

Sedan anfaller man Sovjet 1941 och lyckas stå emot vad som så småning om blev en av världens starkaste krigsmaktet. Man lyckas till och med stoppa den sovjetiska sommaroffensiven 1944, därefter ger man upp mot att man ska kasta ut tysken och det gör man. Man driver ut den tyska armén ur Finland i det som kallas Lapplandskriget.

Krigarfolk, det är dom och de har hjälpt svenskarna rejält genom åren också men det är fel att säga att "vi slogs till sista finnen". Det gjordes ingen skillnad mellan finska och svenska förband i den svenska armén. De fick samma uppgifter och utrustning.

Araberna, grekerna och perserna mm samt förstås Alexander den store. Ja visst i all ära men det var länge sedan. Vi kan ju räkna germanerna, teutonerna, goterna, vandalerna och vikingarna också.


Mvh
Skalden

Afghanistan är igen stor grej. Det var en rätt stor operation men just nu slukar det drygt 8000 man infanteri, en del specialförband och kanske 30.000 man understödjande trupper i Pakistan och Tadjikistan mm. Men det ser ut att bli värre men så hålller man ju bara 20 procent av Afghanistan också. Resten tillhör krigsherarrarna och Talibanerna. Afghanistan var aldrig ett stort krig av den typ som med Irak och man väljer som sagt att hålla sig inom ett visst område och bida sin tid men det innebär trots allt att minst en divisions infanteri är upptaget. Det är naturligtvis inte bra.

Några krig till från Frankrike with love...

Frankerna och gallerna var med och stoppade Hunnerna och Ostrogoterna på 400-talet i ett stort slag som jag har glömt namnet på. Efter det försvann Hunnerna och Ostrogoterna ur historien. Förvisso hade man hjälp av ett par legioner romare också men det var en fantastisk prestation.

Därefter på 700-talet stoppade man arabstormen vid Poitiers. Om inte frankerna hade gjort det kunde Europa ha varit muslimskt idag. Tack Frankrike!

Ska man räkna Normanderna som fransmän. Nej det ska man väl inte men de invaderade och besgrade i alla fall Anglosaxerna i England.

Sen deltog Frankrike som sagt i Gulfkriget 1991. Det kom inga klagomål över deras insatser där. Nu slåss dom tillsammans med SSG i Kongo.

De har också slagits mot ryssarna i Krimkriget, mot kineserna i Boxarupproret och de har ju erövrat en hel del kolonier och ställt till med satyg för engelsmännen i Nordamerika och krigat mot preussarna i bland annat sjuårskriget.

Fegisar???

Men i början av kriget i IRAQ sköt dom ju med massa raketer och så och kunde slå ut lite terorister här och var.Usa har överlägset med teknink jämt i mot terro killarna som alla vet. . Men nu när det bara är mesta dels vanliga soldater i gator och torg kan dom vara ett lätt mål för teroristerna som sagt.

De som ger USAs trupper motstånd i Irak skall inte kallas terrorister. De slåss för sitt land. Man kan tycka att dom har fel åsikt, att dom är idioter etc. Men man kan inte kalla dom terrorister. De slåss på samma sätt som partisaner alltid har slagits.

Nu har jag ändrat uppfatning helt man kan inte kalla dom terorister det ändå dom vill är att usa försvinner ur deras land och lämnar dom i fred Sadam har ju försvunit typ.Jag tror inte heller vi skulle vara så glada om non tog över vårt land helt plötsligt och störtade kungen klart vi skulle göra motsånd

Tyvärr har du fel.

Om en person döljer sitt vapen och inte bär igenkänningstecken eller tillhör ett förband med en ledning som är erkänd och angriper en amerikansk postering då är han terrorist alternativt en bandit of war.

Om en person bär sitt vapen öppet, bär igenkänningstecken eller åtminstone tillhör ett förband eller en organisation och har en ledning då är han "kombattant".

Det är uppenbart att en hel del av det som sker i Irak utförs av terrorister. Å andra sidan är det en svår balansgång. En bilbomb är inte automatiskt en terrorhandling. I alla fall inte mer än en roadsidebomb om det var en väpnad grupp som placerade ut den. Men däremot kan man säga att de iraksika "frihetskämparna" inte tar hänsyn till civila i omgivningen om de t ex placerar ut en bilbomb som utlöses med tidsutlösning. Skadan på civila skall alltid ställas i proportion till de militära skadorna. Det kallas för proportionalitetsprincipen.

Vidare kan man konstatera att USA bryter mot proportionalitetsprincipen samt att deras specialstyrkor ofta uppträder med dold identitet och med dolda vapen samt att USA använder legoknektar vilket jag tvivlar på om det är tillåtet. Är det någon som vet om det är tillåtet?

Mvh
Skalden