Jag har lite funderingar såhär efter att ha läst igenom denna tråd.

1. Varför förnekar man från politskt håll att det funnits ubåtar i Sverige, när det finns så pass mycket som talar för det? Varför säger man att det är minkar och skrattar åt den svenska marinen? Är det såhär efter Sovjetunionens fall inte lika bra att lägga korten på borden och säga som det är eller är man rädd för hur befolkningen kommer att reagera?

2.



Varför skulle Västtyskland kommit så billigt undan medan man lämnade en protest till Ryssland för att man trodde sig ha bevis för att de varit här?


3. Hur användes svenska ubåtar under ubåtsjakterna, hade de någon roll i detta och tror ni att svenska ubåtar gjort liknande operationer utomlands?(Förutom att de legat och lyssnat utanför finska viken)

4.

Vad för syfte hade dessa skjutningar? Visa att man finns och vad man kan göra eller?

5. Angående Gullmarsfjorden så har jag hört att man spärrade in en ubåt där men att man släppte den efter påtryckningar från högre ort. Det skulle tydligen nästan blivit myteri bland befäl och soldater. Men detta är ju bara rykten så klart.

Vilka "från politskt håll" förnekar detta? Såvitt jag vet har man inte tagit tillbaka den protestnot som en gång överlämnades till Sovjetunionen. Däremot så är det så att det s k typljudet som framhölls som ett av de tyngsta bevisen på främmande ubåtar visade sig komma från minkar (eller om det var sillstim, är lite osäker där), så många av de senaste incidenterna är osäkra.



Därför att de västtyska ubåtarna inte var på inre vatten och för att de intog övervattensläge och låtit sig avvisas. Dessa episoder är snarare att jämföra med de kränkningar i luften som är rena felflygningar.



Precis. Sovjetunionen hade en sjöstyrka precis utanför territorialvattengränsen och då var det ingen som var säker på om de skulle hämta ut sin ubåt med våld eller inte. Så man visade helt enkelt att man hade både medel och vilja att hindra ett fritagningsförsök.

Det man gärna glömmer när man talar om Minkar är andra observationer som tex torn och magnetikutslag men även andra typer av hydrofoniljud. Jag har personligen stått och tittat på (magnet)slingskrivaren och sett en översegling av en icke konventionell ubåt inne i skärgården.

Vilka säger att det är minkar ? V, MP och kvällspressen ??

Problemet är att det bara finns teknisk bevisning och för att kunna värdera den måste man ha kunskap vilket befolkningen saknar. Jämför med U2 planet och Sovjet, dom hade hur mycket teknisk bevisning som helst, men det var först när dom kunde visa vraket och piloten som kränkningarna upphörde.

Dom låg utanför våra kustområden där man misstänkte att en ev moderubåt skulle befinna sig.

Dom här ryktena förekommer på fler ubåtsjakter och härrör troligen från fall där ledningen har bedömt att miniubåten redan seglat ut och tex folk på o-platser som inte har hela underättelse bilden klart för sig tycker att man avbryter för tidigt.

1994 efter tolv års spaning faställde marinen att det välbekanta typljudet kom från simmande minkar. Fortsatta tester visade också att sillstim kunde framkalla ett likartat ljud...

Snipp snapp slut sa var sagan slut... eller..

För de intresserade läs gärna boken Bakom hemligstämpeln ISBN 91-85057-11-8

Underbar läsning! Verkar som om någon fört dagbok på dessa upplevelser ;)

Nu spär vi på ryktena lite mer:
En person i mitt f.d HV-kompani jobbade ute på Berga och vi snackade om det här med minkar.
Enligt honom så kändes hans jobb helt meningslöst när det officiellt förklarades vara "minkar".

Ytterligare påspädning:

En bekant som jobbade ute på KA1's ubåtskyddskompani sade att han trodde på den förklaringen när man kan bevisa att minkar och sillstim gör samma utslag på magnetslingorna som "tiotals ton stål".

Vem vinner mest på att dölja allting?

Att "typljudet" visade sig vara orsakat av minkar eller fiskstim är en sak. Det gör inte att de andra indikationerna, som optiska observationer och utslag i magnetslingor m m blev värdelösa.

I pressen så framställdes det som om alla ubåtsincidenter varit "mink & co", men sedan när har den alltid varit objektiv? Att driva med Försvarsmakten har alltid varit populärt i vissa kretsar.

Men att vi har haft främmande ubåtar på vårt territorialvatten både före och efter U-137 är ovedersägligt.

I pressen... Man blev kommenderad att knyta näven i fickan och upprepa ”det var minkar” till detta kunda man lägga till lite flummigt som ”inga klara bevis... indikationer... okänd...osv...”. Oavsett vad man sett eller hört. Locket på big time med andra ord.

Sillstim o minkar på magnetslinga Näe, din "bekant" kan inte ha någon som helst utbildning i Magnetik/slinganalys, jag föreslår ett studium av Fysikböckerna från skolan... slå upp kapitlet om magnetism.

Isgubbe: Hur förklarar du tornobservationen vid Korsö 83 där flera rebgubbar oberoende av varandra observerade en ubåt ? eller observationen vid Aspö, eller mitt slingutslag ??

Edit: kanske missupfattade Isgubbe

lanrezac: det var ju just det som var poängen, dvs att de INTE ger utslag. Den dagen någon kan bevisa att sill & mink GER utslag på slingorna - DÅ först tror han på mink-förklaringen..

Det var den tidigare okända minkrasen Minkus Gigantus som är ca 72.6m lång 9.9m bred med ett deplacement pa 3,950 ton med torn och antenner samt periskop samt färdas i upp till 20 knop i undervattensläge. Vanligt häckandes längs den svenska territorialgränsen i Östersjön. :P

Men å andra sidan så var nog repgubbarna rätt gamla och dåliga leder och dålig syn hade de nog oxå. [/slut ironi]

Mitt tidigare inlägg var något ironiskt ledsen om det inte framgick tydligt nog.

Apone: Isgubbe: Mea culpa Jag kommer att straffa mig själv med en resa till Riga på onsdag B)

[QUOTE]Underbar läsning! Verkar som om någon fört dagbok på dessa upplevelser


Hur kunde du gissa det? ;)

Det här är ju ett kärt gammal ämne. Kommer ihåg då debatten om minkar mm rasade som värst med dokumentärerna på tv och så vidare. Bara debatten i sig var ganska intressant.

Fast det var rätt intressant innan också. Alla reportage och texter som uppkom i samband med "ubåts kränkningarna". I början var ju media ganska lojala mot FM. Kommer ihåg ett rep. (NSD tror jag) från ubåtsjakten i Töre...
Var en kärv fiskargubbe som enligt uppgift fick syn på den jagade ubåten och i ren ilska skulle ramma den

Men det var i och med SVT:s reportage det hela vände.

Faktiskt en av våra ministrar som var en av upphovsmännen. Jens Orback var ju reporter i början på 90-talet. Han var/är också reservofficer och kapten i Luftvärnet. Synd för övrigt att han slutade som journalist för han var duktig.

I varje fall...

-Svt körde några vändor med uppdrag granskning (eller vad det hette då) med Orback som reporter - det blev ett jäkla liv.


Sedan gick det något år och så körde SVT delar av inslagen igen, med Lars Borgnäs som reporter den här gången. Skumt att sända samma inslag igen...Det blev ett jäkla liv den här gången med och det var väl nu som man definitivt sänkte ubåtsteorin helt och hållet.


I mitt dåvarande jobb höll jag och kollegorna på och analyserade det här ganska mycket, både debatten och de information som faktiskt fanns i tidningar och tv.
Vår slutsats var väl att man granskat fakta som "fan läser bibeln" men det gällde båda sidor. Media ville skandalisera FM "minkar var ubåtar".
Fm ville ha mer stålars och tryckte på "stora ubåtslarmet" så fort en packad sommarseglare sett något konstigt.

JAG tror att sanningen finns någonstans mitt i mellan. Det fanns kränkande ubåtar på platser där de inte skulle vara. Men det var inte ubåtar i alla fall då FM körde stora ubåtslarmet.

Jag har upplevt alldeles för mycket "skumma grejer" ¨på landbacken för att kunna avfärda kränkande ubåtar och grodmän under ytan...

Inledningsvis vill jag slå fast följande hypotes (-er):

1. Det har funnits utländska ubåtar i de inre svenska vattnen.
2. Det har jagats icke existerande ubåtar i de inre svenska vattnet.
3. Förband (enskilda soldater) har öppnat eld mot misstänkta dykare/soldater/föremål/företeelser.

Men:

Svenska förband har aldrig, aldrig, aldrig befunnit sig i något som ens avlägset skulle kunna betecknas som strid. Det vill säga: myten om kustjägare som strider med ryska attackdykare kan enkelt vederläggas genom den mest rudimentära kollen med krigsarkívet.

Testa själv om ni tvivlar.

Några grunder till påståendet? Går det verkligen att ta sig in i alla skrymslen i "krigsarkivet" för att hitta säkra bevis på att några stridigheter aldrig har funnits mellan svenska förband och en motpart? Och inom vilken tidsram spelar du på? Under tidigare 1900-tal har väl svenska soldater stridit i Finland? Och det har väl legat svenska soldater under världskrigen mot finska och norska gränsen (Där de förmodligen har skjutit mot någon annan part)? Sverige har ju under stora delar av andra halvan av 1900-talet, till nutid, haft ett stort antal soldater -förband- i bl.a. Kongo, Kosovo, Afghanistan, och Liberia? Någon gång under alla dessa gånger lär väl ett svenskt förband legat i stridigheter med en annan part? Även om det betecknas som "självförsvar", så är det väl ändå en strid, om två parter skjuter mot varandra?

Vad betecknar egentligen en "strid"? Menas det när två motparter skjuter mot varandra? Kan inte en strid även vara när en part skjuter mot en annan, som istället för att skjuta, vänder ryggen till och flyr? Kan inte en strid vara när en part tror sig se en förmodad fiende, skjuter i självförsvar, och den förmodade fienden vänder ryggen till och flyr, utan att skjuta?

För om det är så (vilket jag starkt tror) att en utländsk soldat satt sin fot i Sverige olovligen, och inte velat visa sig (förmodligen på grund av ont uppsåt till Sverige och dess lagar), och en svenska soldat tror sig se denna och skjuter, så skulle jag kalla det för en slags strid.

Eller?

Det kan vara svårt att få tillgång till sådant som är hemlig vilket mycket av det som är riktigt intressant fortfarande är.

Hitta en länk på flashbackforumet som handlar lite om ubåtskränkningarna på den gamla goda tiden. :P

Detta är länken

Kan inte svara för om något är osant osv osv.. Men mycket intressant läsning

Intressant länk. Men flashback.com känns inte speciellt vederhäftigt kanske...

Innan diskussionen drar iväg på samma sätt skulle jag vilja påminna om några små och enkla saker, nämligen:
1. Kritik
2. Källkritik
3. Självkritik

Din kompis kusins brorsa har nog kanske eventuellt möjligen upplevt det han berättar om.

Men är det verkligen säkert att han samtidigt som att han var post och tittade på de ryska ubåtarna/attackdykarna kunde ha medhörning på telefonlinjen mellan statsministern och operationsledaren? Ens om den hade funnits?

Det jag är nyfiken på är om det finns någon här på forumet som känner till hur Sovjets u-båtsvapen fungerade. Hur många mini u-båtar hade de? Vilka var deras besättning? och hur många var de per u-båt etc.
Vad vet vi i dag efter Sovjets fall om detta?

Finns liknande kränkningar rapporterade från våra nordiska grannländer, eller var det ett svenskt fenomen? Har det rapporterats om främmande grodmän någon annanstans?

Det är väl sunt att vara skeptisk inför mycket av u-båtsjakternas vittnesmål, men ibland undrar jag om man inte är för källkritiska, när man inte verkar tro på nåt.
Är det verkligen så otroligt att Sovjetunionen som 1979 invaderade grannlandet Afghanistan skulle förberett sig för en (högst) eventuell invasion av Sverige under tidigt 80-tal genom att reka strategiska områden?

Både Finland och Norge har haft påhälsningar av främmande ubåtar. De har dock inte gjort lika stor affär av det som Sverige. De gjorde i och för sig inte vi heller innan U-137. Flottan har jagat ubåtar av och till ända sedan vk2, men ända tills det stod en på grund i Karlskrona så avfärdades detta bara som "budgetubåtar" av massmedia. Efter Karlskrona blev det tvärtom, för att sedan svänga tillbaka till "allt var minkar".

Att Sovjetunionen förberedde sig för krig med västvärlden är ingen hemlighet. Att de såg Sverige som en inofficiell NATO-medlem är väl heller ingen överraskning, det var vi ju de facto. Att det sedan finns diverse konspirationsteoretiker som försöker konstruera scenarion där västtyska ubåtar (eller amerikanska atomdrivna diton ) varit här är en annan sak.

Är inte helt påläst på ämnet men det känns som att man lägger locket på, även media verkar göra det. Det där med minkar verkar ju vara en saning med modifikation. Hela diskussionen känns löjlig då så många har sett så mycket men det finns inga bevis och därför skulle det aldrig ha hänt.


Ja om så var fallet så förstår jag.


Vad gjorde dom där, lyssnade? Om de upptäckt en moderubåt, vad hade hänt då?


Visst det är säkert kul att driva med FM men är det inte roligare att som journalist komma med ett scoop om "vad som egentligen hände" i de svenska skärgårdarna. Det borde ju finnas väldigt mycket att gräva i, det är ju bara att titta på vad en del av er har skrivit här.


Varför skulle det inte kunna vara så?

Avslutningsvis, hur fungerar det här med tystnadsplikten, kommer inte ihåg riktigt. Om man som värnpliktig eller befäl har varit med om något "ovanligt" så får man altså inte berätta det då? Och ni som har varit med om något, varför vill ni inte gå ut med det ni vet? Heder och att ni fortsätter att lyda order? Skulle ni inte vilja gå ut med det ni vet så att man får ut sanningen?

Varför skulle det vara så? Vi var i praktiken en inofficiell medlem av NATO. Vad hade de vunnit på att kränka vårt territorialvatten?

Ja det verkar ju varit ett klart annat läge på den tiden än när man själv låg i buskarna. Vissa gånger kändes det ju som världens dyraste lekskola och det var ju helt andra saker som höll uppe motivationen än att förbereda kroppen för ett eventuellt krig.

Man fick reda på hur god beredskap vi hade att avvärja eventuella utbåtshot/kränkningar!?

// Jelzin

Dags för en liten realitycheck nu tror jag.

Om NATO ville ha de uppgifterna hade de förmodligen bara behövt fråga Marinstaben. Tänk på de politiska konsekvenserna om en västtysk ubåt hade sänkts eller tvingats upp till ytan på svenskt inre vatten. Tror du att något västeuropeiskt land hade tagit den risken bara för att testa vår beredskap?

Nej, det tror jag inte. Personligen är jag inte alls speciellt övertygad kring några teorier om att några eventuella ubåtskränkningar skedde av NATO.

Har jag dock inte helt fel för mig har det det jag skrev förekommit som ett argument i debatten kring eventuella kränkningar.

Och det var lika korkat då. Försvarsmakten brukade själv testa sin beredskap, i alla fall i luften. Det var inte svårare än att låta t ex en Sk 60 flyga in mot Sverige på lägsta höjd och sedan se hur lång tid det tog för incidentroten att vara på plats. På motsvarande sätt så kunde man utan vidare ha låtit en av våra egna ubåtar "inkräkta" på svenskt vatten och sedan mäta hur lång tid det tar innan något rapporteras. Något behov av utländska ubåtar för detta ändamål har aldrig funnits.

Den typen av argument brukar komma från de människor som inte kan/vill inse att det rimligaste är att det helt enkelt var Sovjetunionen som var över och hälsade på, precis som de var hos andra tänkbara fiender.

C Göteborgsgruppen definierar strid som våldsutövning där minst 1 automatvapen används.

Så om man skjuter med en 12cm stridsvagnskanon så är det inte strid alltså? Verkar lite lustigt tycker jag.

minsta kravet är ett automatvapen. allt värre än det räknas självklart. lite luddigt skrivet av mig. sorry

Då räknas alltså inte en prickskytt in i hans värld?

Den här tråden är som att pissa i lovart ungefär. Allt kommer tillbaka till att fakta saknas så det slutar i spekulationer. Vi får väll se om en sådär 60 år eller vad det kan vara kvar innan de släpper hemligstämpel på material vad som egentligen hände. Helt klart är att nog att inget scoop kommer ske på soldf i alla fall.

Fast enligt FRA så fanns det ingen radiotrafik som indikerade det minsta om att något var i görningen när U137 körde offroad*. Detta skulle då vara ett argument FÖR en felnavigering. Dock finns det ju fler argument MOT felnavigeringen...

*Källa på det törs jag inte ange, en hint kan fås via PM

Nu tänkte jag inte främst på U-137 som väl får sägas avvek från mönstret ganska radikalt, utan på de andra ubåtsjakterna både före och efter. Att främmande ubåtar befunnit sig på svenskt vatten kan knappast ifrågasättas, det finns för många bevis på det.

För egen del så räcker studerandet av sjökort nr 821 för att göra mig övertygad att sannolikheten för att en ubåt navigerar fel till den plats där U137 gick på grund i tron att den fortfarande är utanför svenskt territoralvatten är obefintlig.

Jag bifogar här en serie artiklar från Hufudstadbladet angående ubåtskränkningar i finland. Någon artikel är ifrån 2001 men dom flesta är från april 2004


Han siktade ubåt


Ubåtarna förblir mysterium


Ännu en resultatlös ubåtsjakt


Sjunkbomber möter inkräktare


Sjunkbomber mot misstänkt ubåt


Blev Östersjön faktiskt säkrare? (ledare)

Tack för artiklarna Dizzy_keys!

Mycket intressanta artiklar!!



För en gångs skulle så behäver man inte skämmas över konstiga reglementen. Låter t.o.m som att finnarna skulle vilja kunna ha denna möjlighet också.


Menar man på fullt allvar att det skulle kunna ha varit svenska u-båtar. Oroväckande om det skulle ha varit ryska.

Bor i Sundsvall och undrar om det finns någon som var där när de jagade ubåt under 80-talet.

Fanns det magnetslingor mellan Alnön och intilliggande öar.

Spännande berättelser önskas!

Kan vara lite/enormt OT

Jag var liten grabb då och absolut inte med men vår familj har en sommarstuga vid havsbandet Juniskär/Ållerviken och minns att farmor/farfar berättade att det hade sprungit omkring en massa militärer i området och helikoptrar hade flygit skytteltrafik då. Borde ha varit hösten/våren ngn gång i mitten av 80-talet för jag minns att jag var jäkligt sur över att själv inte varit där och fått sett hela spektaklet. Vill även minnas att man sett periskop inne i själva Sundvalls hamnbassäng och i Alnösundet, efter detta spanade jag konstant efter ryska ubåtar när man hade sommarlov.
En gång var jag helt säker på att jag såg ett, det var en grov mast som stack nästan rätt upp ur vattnet, med spröt på och den förflyttade sig långsamt fram i vattnet. Vi tog båten och åkte genast dit (vetetusan vad man skulle gjort om det verkligen var en ubåt), men det visade sig vara en grundprick eller ngt annat sjömärke som slitit sig och drev omkring, endast toppen (eller botten) syntes ovanför vattenytan.

Tar upp ämnet på nytt och önskar fler svar.

De släppte ju bland annat sjunkbomber och dylikt, detonerade allt eller ligger det kvar OXA på botten i Slädaviken(Sundsvall)?

Fler måste ju ha bott i Sundsvall med omnejd.

Ps; Vet någon om P3 dokumentärs sänning nu på ????dag där de skall ta upp ubåtskränkningarna? Vilken dag? Borde kanska ligga på annan tråd, men det hör ju ihopp med detta ämne, eller?

Jodå visst lär det ha funnits spaningsutr runtom i vattnet här i svall...
I sommras när ja var och jobbade berättade en snickare om
när han, tror det var ute på alnö han bodde faktiskt
var nere på nån strand och , ja gick runt¨när han så en kabel/vajerliknande sak
som gick ner i vattnet och han tånkte, skitbra, fan precis vad ja behöver till redskapsboden lr
nått han sa, så han kapade av den, lindade ihop och började gå hem
när han mötte en bilpatrull med massa uniformerad beväpnad personal
komma springandes ner till stranden, så han visslade lite
generat och gick hem:)

En annan berättelse, polarns farsas jobbarkompis (som jobbade som lokförare) när han körde godståg, om det var till eller från sundsvall
har ja inte en aning om men iaf n'r han kom in mot kustkanten ca en mil från staden ringde han och sa med lite skärrad röst att han kunnde svära på
allt i vä'rlden att han hade sett en "u-båt" gå i undervattensläge....Givetvis var det ingen som trode på honom.

Och ett rykte som jag hört är att dom lyckades spärra in en u-båt i viken norr om alnö men lyckades skjuta sönder
någe form av ubåtsnät med en torped och lyckades ta sig ut...

Som sagt, dom två sista "historierna" kan ja omöjligt bekräfta om dom är skrönor/fantasi mm, men den första är garanterat sann:)

Att skjuta sönder ett ubåtsnät med en torped låter ju ganska saftigt... :P

söndag 18.00...

Lite O/T kanske men eftersom det finns folk som ånyo läser den här tråden vill jag höja ett varningens finger. Inga jäkla jägare av vilken sort det må vara blev inkallade under A-mob i samband med ngn Ubåtsjakt.

Vore jag väldigt besserwisserasktig skulle jag sluta där, för att sedan komma med dräpande svar, men jag är en snäll pojk idag.

För att förklara kommer här en liten ordlista.
A-MOB = Allmän mobilisering. Landet sätts på 'krigsfot'. Samtliga soldater anmäler sig enligt krigsplaceringsorder. K-industrier fortsätter att verka, alal andra stängs. Förberedelser för utrymning av storstäder, krigssjukhus startas upp, GU förband hemförlovas, och så vidare. Beslutas av Riksdagen.
P-MOB = Partiell mobilisering. Krigsförband mobiliseras enligt kod. Förberedelseläge för A-MOB intas. GU skickas hem. Beslutas av Riksdagen.
GIVAKT = (Ni har väl läst Operation Garbo?). Befäl enligt tidigare order inställer sig. GU förband grupperas enligt kupp/insatsorder. Beslutas av ÖB.
I det fall KJ eller FJ förband kalaldes in, så var det som en extra KFÖ/SÖB (beoende på vilka som användes). Detta kan beslutas långt ner i hierarkin (men skedde nog på MILO chefs begäran) och har den fördel att man då åker til regementet och inte ut till sin mobplats.

Är det inte regeringen som beslutar om mobilisering?

Det är det nog när jag hinner tänka efter. Men helt hundra är jag inte. Måste erkänna att min sökkapacitet i SFS idag är begränsad.

Eller kanske inte helt. Tydligen gäller 7 kap. 3 § andra meningen regeringsformen , i alla fall enligt Lag (1974:613) om handläggningen av vissa regeringsärenden, som säger

Tolkar jag det rätt så kan vi väl ringa Leni och be om A-Mob om Göran & Co sagt att det är OK innan.
Ngn som kan ngt nyare? 1974:613 är väl upphävd eller?

Vad gäller de mystiska sladdarna i Sundsvall så är det mer troligt att de skulle vara tillhöra spärrbataljon SL (ett tungt 15.2-batteri, ett lätt batteri m/57 samt två äldre 7,5 cm batterier) och mer noggrant en minspärrtropp.