QUOTE (Sillen @ Oct 21 2003, 19:30 )
Nån som har koll på om det var svenska soldater eller soldater ur svensk armén som höll på med det här? Eller kanske både och.
När Gustav II Adolf steg i land i norra Tyskland vid midsommartid 1630 för att starta det svenska engagemanget i kriget, hade han Europas modernaste armé. Detta gällde på flera särr.
1. Taktiken. Kungen hade frångått gängse regler avseende t. ex. artilleri och använde sig i stället för gigantiska pjäser som drogs av upp till 40 oxar, mindre pjäser som i värsta fall kunde flyttas av 3-5 man om striden krävde detta.
2. Han hade infört begreppet "plutonseld" som för första gången innebar att hela stridslinjen avfyrade sina musköter samtidigt. Medan första led sedan gick ned på knä och laddade om, så brassade bakre ledet på över deras huvuden.
3. Musköterna. De svenska musköterna hade en betydligt högre eldhastighet i jämförelse med sina fiender.
4. Kavvaleriet. Tidigare hade kavalleristen ridit fram mot fiendens slaglinje, avlossat sina pistoler, och sedan i sakta mak skrittat tillbaka till de egna leden. Nu red man an och när man "såg hvitan i fiendens ögon" avlossade man sina pistoler. Men i stället vör att rida tillbaka och ladda om så drog man blankt och hackade in på fienden. Kraften i anfallet kom alltså dels från pistolerna, de dragna värjorna och rörelseenergin hos den anfallande hästen.
5. Moralen (som ju var det som det här tråden handlade om egentligen). De svenska soldaterna var styrda av järndisciplin. Den svenska armén hade flest regelbrott som var belagda med dödsstraff i hela västvärlden. Fylleri, "spela apekonster" under gudstjänsten, att bränna en fientlig byggnad eller kyrka utan lov, att somna på posten eller andra likartade aktiviteter ledde obönhörligen till dödsstraff. Detta skedde primärt genom hängning men också genom gatlopp. Till en början var även plundring belagt med dödsstraff.
Men vartefter kriget förflöt, armén fick fler soldater i takt med framgångarna och krigets brutala verklighet påverkade soldaterna så ökade plundingarna och straffen lindrades för att senare helt försvinna, åtminstone i praktiken. Detta var nu inget unikt för den svenska armén - så här fördes kriget. Armén skulle försörja sig själv under fälttågen. Många av kampanjerna och förflyttningarna under det stora kriget på 1600-talet handlade om att skaffa sig så bra strategiska och försörjningsmässiga positioner inför vintern som möjligt.
När svenskarna kom ner till Tyskland 1630 var de faktiskt ganska omtyckta på grund av disciplinen och moralen. Skulle man bli erövrad av någon utländsk armé så var svenskarna det bästa alternativet, all things considered.
Ja, hoppas att jag fick fram något läsvärt här.