QUOTE (Kimster @ Oct 15 2003, 02:05 )
Vad gjorde man i skolan när man skulle lämna in ett arbete om geografi t.ex ? ..och nu menar jag på den tiden då inget tufft Word fanns (satan va gammal man är) Visst läste man igenom sina ord och meningar om o om igen.. Varför ? för att nån satte förmodligen ett betyg på hur bra det såg ut OCH innehållet.
Här tror jag att vi har en orsak: stavfel blir mindre viktiga eftersom det med datorns hjälp alltid går att ändra i efterhand. Annat var det när man satt med papper och penna. Då skrev man först en kladd med blyerts och sedan renskrev man med bläck och skrev man fel då fick man använda tippex. Hade man "tippex:at"

för mycket kunde läraren tycka att det var slarvigt och så fick man börja om med det bladet.
/Axial (som inte hade tillgång till dator för utskrift av skolarbeten förrän han började gymnasiet)
EDIT: tillägg efter en stunds funderande:
Språket är i högst grad levande och det förändras hela tiden. I början av 1900-talet gjordes en omfattande reform av skriftspråket och massor av dubbelkonsonanter togs bort. Hvad blev Vad, Hvarför blev Varför samt att Jemtland blev Jämtland och en massa annat. 1967 påbörjades en stor reform av talspråket när Bror Rexed tillträdde som chef för Medicinalstyrelsen och genast påbjöd att folk skulle tilltala honom med "du" istället för "ni".
Så om 20 år kanske det är helt OK att skriva "oxå" istället för "också".
Det vi ser, om vi bortser från rena stavfel, är alltså hur det nya språket växer fram och det kan vi inte hindra hur många inlägg vi än skriver om det.
Jag hade en svenskalärare på gymnasiet som försökte hindra språkets förfall genom att endast godkänna ord som fanns i Svenska Akademins OrdLista (SAOL) och som inte var upptagna som slang däruti. Så exempelvis kunde vi inte använda ordet "tjej" eftersom SAOL kallade det ordet för slanguttryck.
Sedan kan jag tycka att det är synd att fullt användbara svenska ord som "ehuru" och "emedan" inte längre går att använda eftersom folk inte längre vet vad de betyder. Eftersom jag är sekreterare brukar jag använda sådana ord på pin kiv när jag skriver mina protokoll och min absoluta förebild är "Grönköpings veckoblad" Sällan har ett språk misshandlats på ett skönare sätt