Israel har en hel del stridserfarenhet , och de ska på sikt ersätta sina FN MAG 7,62x51 ( KSP 58) med sin Negev 5,56x45.

http://www.israeli-weapons.com/weapons/sma...egev/Negev.html

Vad säger deras ytattackare, deras Rbb av Jaguar och Tiger klasserna användes ju samma namn.

Satan i gatan, hon såg bra ut. En puma i puman. Är det bara jag som tycker att denna Puma är väldigt lik Marder? Man tycks dock ha struntat i MG3 bak, som Marder har. Varför undrar jag. Så åter igen; hur kan man få anslag till en så snarlik ersättare till Marder? Börjar Marder bli sliten?

edit: stavfel

Kan det vara att den ger tyska arbetstillfällen

Personligen upplevde jag aldrig Rb56 räckvidd som en begränsning.
(i andra terränglådor än den "normalsvenska" kan situationen dock vara annorunda)
Jag tror aldrig att "jag" sköt robot på mer än 1500m under värnplikten.
Jag kan på rak arm bara komma ihåg ett tillfälle då vi sköt på mer än 1000m.
I allmänhet så sköt vi robot från mindre än 500m.

Bantiden är heller inget nämnvärt problem på de hållen.
För att det ska bli ett problem så kräver det en fiende
som har en stor vana av att själv föra pvrbstrid,
och det brukar inte stridsvagnsbesättningar ha.



Det pansarskytteförband som kommer i strid med stridvagnsförband
och som väljer att skjuta robot under gång, istället för att ta eldställning
och verka därifrån är antingen enormt inkompetenta, landsförrädare
är trötta på livet.

Vid strid mellan stridsvagnar och pansarskytte har pansarskytte två fördelar,
framkomligheten och förmågan att strida avsuttet.
Den som inte utnyttjar detta till det yttersta genom att ta bästa möjliga eldställningar
och föra striden därifrån kommer inte bli långlivad på slagfältet.

Tornmonterad pvrb på våra Strf9040:or önskade jag mig många gånger under värnplikten,
men att kunna skjuta robot under gång har i mina ögon oerhört låg prioritet.

Jag skulle vilja gå så långt som att säga att möjligheten att skjuta pvrb under gång
med ett pansarskyttefordon är en negativ egenskap,
eftersom vagnchefen då skulle kunna lockas att försöka uttnyttja denna egenskap
och därvid uppträda på ett felaktigt sätt.

Nu bör man i.o.f.s. alltid eftersträva att skjuta från eldställning vid pansardueller,
oavsett om man använder pvrb, akan eller stridsvagnskanon,
men den väl valda eldställningens överlägsenhet över den vilda tjurrusningens
eldgivning under gång är ännu större vid pansarskyttes försvar/fördröjning
av stridsvagn.

Möjligheten att skjuta under gång är i min värld f.f.a. till nytta då man skjuter inbrytningseld,
eller vid pansardueller för att möjliggöra eldgivning tills dess att man intagit eldställning.
Det är nämligen först där som vagnchefen kan eldleda på effektivaste sätt,
det är först där som man kan maximera vagnens skyddnivå,
genom att göra delar av vagnen onåbar för fiendens eld och genom
att vända fronten mot fienden.
Det är också där som vagnchefen kan minimera risken för upptäckt
och därigenom minska risken för att bli bekämpas.



Bra fråga: Varför döptes Leopard 1 efter VK3001(P) Leopard
och varför döptes Schützenpanzer Marder efter Marder-serien,
d.v.s. Sd.Kfz.135, Sd.Kfz.131, Sd.Kfz.132, Sd.Kfz.138 och Sd.Kfz.139?




Ang. MG3:an på Marderns bakpansar så försvann den i någon av de första moderniseringarna.
Idag så borde dock konceptet med OWS vara mera gångbart.

Varför ersätta Mardern.
Tja. Den är c:a 30 år gammal och har troligtvis svårt
att slå ut t.o.m. en BMP-1 frontalt utan att ta till pvrb.
Även verkan mot mjukmål med kroppsskydd torde förbättras markant
genom att kliva upp till 30mm-kaliber och AHEAD-ammunition.

Skyddet hos Marder torde idag visserligen vara jämförbart med
nya konkurrenter, men då ska vi minnas att när Mardern kom,
så torde dess skyddsnivå ha varit ganska jämförbar
med den dåvarande stridsvagnen Leopard 1.

Det kan ju tänkas att det tyska pansarskyttekonceptet
bygger på att stridsvagnarna skall ha en skyddsnivå,
som åtminstone är jämförbar med de stridsvagnar
som de skall uppträda tillsammans med.

I dagarna så beslöt tyskarna att köpa 410 nya pansarskyttefordon av typen Puma. Vagnen produceras av Krauss-Maffei-Wegmann och Rheinmetall, två internationellt erkänt skickliga pansarfordons-byggare. Puman är välbygg och den bästa i sin klass. Leveranser pågår fram till 2013.



Fordonet är utrustat med ett obemannat torn som håller en 30mm kanon, en kulspruta och två pansarvärnsrobotar. Kanonen skjuter antingen pilprojektiler (APFSDS-T) eller KETF, som är en luftbriserande sprängprojektil. Eftersom kanonen skjuter med öppet slustycke kan man välja vilken typ varje skott ska vara. Från Leopard 2 har man övertagit eldledningsdatorn samt modifierat denna för Pumans speciella föutsättningar. De två Pansarvärnsrobotarna har en räckvidd på 3000m. Dessa kan skjutas på två sätt: Fire-and-forget eller Fire-and-steer. Besättningens uppfattningsförmåga har drastiskt höjts genom att man har satt på fem öppningsbara kameror runt om vagnen som kan skicka bilden till en eller flera av tre LCD-skärmar som sitter runtom i vagnen. På bakdelen sitter en 76mm granatspruta med sex patroner, denna är främst tänkt att användas för att rensa bakom vagnen direkt innan avsittning men även som närskydd i till exempel stadsmiljö där infanterister kan smyga sig upp bakom vagnen.



Ovanpå fordonstaket längst bak sitter ett extra riktbart periskop för pansarskyttegruppen. Häckrampens öppningsmekansim är konstruerad så att två soldater kan strida från en delvis öppnad ramp med automatkarbin eller Pansarskott.



Pansarskyttefordon är byggda för att strida tillsammans med stridsvagnar. I praktiken har de flesta fordon haft problem med detta eftersom de varit allvarligt undermotoriserade. Puma är utrustad med en 800 kw dieselmotor vilket är blott 97 kw mindre är den brittiska stridsvagnen Challenger II och nästan dubbelt så mycket som stridsfordon 90. Värt att notera är att bandaggregatet är frikopplat från vagnen och stötdämparna. Fördelen är bättre terrängkörningsförmåga, mindre vibrationer och därmed stress på matrial samt markant lägre ljudnivå.

Ett tidigt krav var att Puman ska kunna transporteras i det nya tyska transportplanet Airbus A400M. Detta sätter såklart begränsningar när det kommer till bepansringen. Pansar väger mycket. Man löste detta krux genom att ge vagnen en relativt lätt bepansring som standard kalald nivå A, samt en påbultbar extra bepansring kallad nivå C. Vid nivå A är vagnen skyddad mot frontal beskjutning av en 30mm kanon, samt runtom mot 14,5mm projektiler. Vagnen klarar att stå emot en 10kg stridsvagnsmina, till exempel TM-46. Vid nivå C sätts ett par kraftiga plattor på som täcker hela sidorna, samt mindre palttor ovanpå vagnen samt på tornet. Detta medger skydd mot beskjutning av en 30mm kanon runtom samt mot pansarskott med en laddning till exempel RPG-7. Fyra stycken A400M kan transportera tre Puma, en Puma per flygplan samt det fjärde planet som transporterar extra-bepansringen. Vidare är vagnen utrustad med ett kalluftsystem för att kyla ner avgaserna samt ett passivt försvarssystem mot fientliga pansarvärnsrobotar av typen MUSS. Vagnen är förberedd för ett aktivt robotförsvars-system av typen AWiSS.



Kritik

Puma har av diverse experter kritiserats på flera punkter. Dels anser man att kanonen är för klen med sina 30mm och att man borde satsat på Mausers 57mm kanon istället. Dock tycker jag att den är i par med andra fordon av denna typ, och den mindre kalibern ger en hel del fördelar också. Mausern har 200 patroner redo att användas medan 40mm kanonen på stridsfordon 90 bara har 24. Den programmerbara ammunitionen bör också leda till att mindre projektiler förbrukas. Samma kritik gäller kulsprutan som inte har standardkalibern 7,62mm. Här håller jag delvis med kritikerna men snarare på grund av att bara 1000 patroner medförs i tornet, än att kalibern är för klen. Om inte 5,56mm räcker så är det ju bara att byta till 30mm!

Den störta kritiken jag har att framföra är att alla vapen i tornet måste laddas utifrån, utan skydd. Detta är koscher när det gäller lågintensiva tillställningar som insatser i Kosovo eller ISAF i Afghanistan, men knappast i en utdragen strid mot en likvärdig motståndare.

Framtidspotential

Man bör inte räkna med några direkta exportframgångar för Puma. Dels har de flesta stater redan uppgraderat sin fordonspark (där stridsfordon 90 står för en lejonpart). Dels är Puma riktigt dyr. Styckpris beräknas vara runt 4 miljoner €. Nästan i nivå med en modern stridsvagn. Jämför detta med just stridsfordon 90 som hamnar på runt 2,3 miljoner €.

Puma har dock mycket stor potential att vidareutveckals. Det finns ett stort antal öppna interface placerade i vagnen för framtida uppgraderingar. Med sin kraftiga motor kan man hänga på betydligt mer än man gjort hittills i from av mer pansar, tyngre vapen etc. Det skissas även på andra varianter av fordon baserade på Pumans chassi, man håller på att utveckla en ny luftvärnsvagn och en spaningsvariant bland annat.

Specifikationer

Vikt: 31,5 ton (43 ton med extra bepansring)
Längd: 7,4m
Bredd: 3,7m (med extra bepansring)
Höjd: vagnen 1,99m respektive tornet 3,1m
Besättning: 3 + 6 soldater
Beväpning: Mauser MK30-2 30mm Automatkanon, Heckler & Koch MG4 5,56mm Kulsputa, Dubbla Pansarvärns-robotar av typen Eurospike LR, 76mm Granatspruta.
Motor: MTU V10, modell 892, diesel, 1073 hk eller 800 kw
Räckvidd: 600km

Saxat från min blogg @ klauk.se

Vilket bra inlägg, informativt och ambitiöst!
Apropå nackdelar så blir det väl lite trångt i stridsutrymmet med all personal nere i vagen, jag antar att det är därför som det bara finns plats för två stridande soldater när man luckar upp och 6 soldater totalt? Har du någon info/bilder på besättningens placering i vagnen?

/Andreas

Finnes en tråd om PUMA redan.
Pumatråden (ej naket)

/martinator

Bild på insidan



Två soldater till vänster och fyra till höger bildar skyttegruppen. Framför dem sitter vagnschef höger och skytten vänster. Framför skytten sitter föraren. "Luckar upp" gör man öht inte. Man bedömde det som så att luckorna är en svaghet i bepansringen som man inte ville ha, därför sker uppsutten strid via bakrampen. Helst hade man skrotat alla luckor på grund av ovan resonemang men tysk trafiklagstiftning tillåter inte framförandet av stridsfordon på Autobahn under lucka.
Anledningen till att man bara har sex man i skyttegruppen har med den nya arméstruktur 6 att göra. Numera ska chefen för skyttegruppen bara ha 12 månaders utbildning innan han blir gruppchef och då anser man inte att han är kapabel att leda 8 soldater.

Missade den andra tråden (sökte inte på SchützenPanzer...) kan admin kanske lägga över min post till den tråden?

verkar trängre än 90an?

Eurospike LR är inbunden i eldledningsdatorn i Puma och kan dessutom skjutas Fire-and-forget (Det var därför man byggde in en IFF i Puman).

Av uppenbara politiska skäl så ser Bundeswehr inget samband med sina fordonsbenämningar och Wehrmachts dito.

Marder hade seriösa problem med framkomligheten när den uppgraderades till 1A3-standarden. Den kunde inte följa Leoparderna längre och detta är viktigt för att kunna använda den tyska doktrinen fullt ut, Beweglichkeit! Dessutom som tidigare sagt så är den 40 år gammal, kan inte skjuta Milan under pansarskydd, har inte C2I-systemen FuInfoSys eller FAUST, saknar minbälte, klenare bepansring bak och på sidorna som inte tål 30mm AKAN, ingen AC, dyra reservdelar eftersom lagret på dessa börjar bli tomt och de måste nytillverkas, saknar bombletskydd...listan kan göras lång.

se min post här

Absolut. Anledningen är att Puma inte får vara bredare än 3,71m för då passar den inte på Marinens skepp och båtar eller järnvägsvagnar. Ursprungligen fanns det en bepansringsnivå B just för att hålla den smalare än 3,71m vid sjötransport. Dock lyckades man få ner storleken på C så mycket att den inte blev bredare än 3,7m och då struntade man såklart i B-nivån.

Ihopslaget...

Rokare BG

Se bilden - är det inte märkligt att ett såpass modernt fordon, med skydd mot 10 kg minor, inte har bättre "strukturellt" skydd mot detonationer underifrån? Soldaterna sitter nära golvet, och har fötterna direkt på golvet.
Ett fordon med bättre "strukturellt" skydd har (bland annat) stolarna upphängda i taket, och fotstöd fästa i stolarna, för att minska skaderisken vid mindetonationer.

Inte en enda pinal är monterad i golvet. Allt är tak- eller väggmonterat. Fotstöd skippades p g a att det blev hart när omöjligt att få in en soldat av normal längd sittandes bekvämt med den maxgräns man hade att gå efter.

Men det är en intressant fråga du ställer.

Intressant med det strukturella tänkandet du nämner.
Men jag misstänker ändå att fordonet lider av ett slags eftersläpning från kalla kriget - försök att minska träffytan, bland annat genom att hålla nere höjden, har å andra sidan lett till viss sårbarhet inuti fordonen (se ovan). Jämför gärna med de erfarenheter USA dragit i Irak, vilket lett till att många fordon byggs höga, mycket markfrigång, v-formad undersida, mm, för att minska effekten mot IEDs och minor.

Begränsningen i höjd har nog snarare med måtten på insidan av en A400M att göra skulle jag tro.

När du säger USA antar jag att du syftar på RG-33 och andra MRAPs? Betänk att alla dessa är markant lättare än Puma och dessutom hjulgående. Detta gör att de är tvungna på ett annat sätt än en Puma att köra på vägarna och därmed ökar såklart risken för minor, IEDs och EFPs. Jämför förlustsiffrorna för Stryker med M-113, M-113 har inte alls samma problem eftersom man helt sonika skiter i vägarna. Då blir det också svårare för motståndet att gissa sig till var de ska placera sina laddningar.

IMHO bör man hursomhelst inte sätta för stor tilltro till minskyddade lastbilar. Visst de fyller en funktion för snabba och/eller low-profile insatser. Dock skulle jag aldrig släpa med något dylikt till Irak.

Jo, anpassningen till A400M gör säkert sitt till för Pumans yttermått. Jämför gärna med den tidigare, bisarra, begränsningen av pansarfordon till C130, vilket gjorde dem ganska tunnhudade.
Om man inte är världens enda supermakt, anser jag att man borde skippa det mesta av flyganpassningen för pansarfordon (tyngre än Galten), eftersom de ändå lär gå med fartyg. (Då är det bättre att minska insatstider genom kontraktering av rederier, uppbyggnad av containerlager i lämplig utskeppninhshamn, yrkessoldater...) Finns det verkligen något scenario där Tyskland kommer att skapa en stor luftbro med A400M för Puma? Hur är det då med den logistiska svansen med bränsle, reservdelar, lastbilar att frakta bränslet med - kommer de också att flyga? Annars kommer ju inte Pumorna särskilt långt...

Japp, det var olika MRAPs jag syftade på. Utan att det här behöver spåra ur i en tråd om hjul vs band, mm - de flesta bakhåll med IEDs i Irak genomförs väl i urbana områden, där fordonen kanaliseras till olika, kanske lätt förutsägbara vägar, inte minst när pansarfordon eskorterar lastbilskonvojer. Därmed borde det inte spela så mycket roll om det är M113, Stryker, MRAP eller Puma; man kommer ändå att utsättas för minor/IEDs.

Har du förresten mer om "lessons observed" från Irak angående M113 vs Stryker?

Vaddå "tidigare"? Se bara det nu aktuella FCS, samma krav!

Tja, principiellt håller jag delvis med dig angående flyganpassningen. En faktor som vi inte kan beräkna bort är dock att vissa europeiska stater vill hålla alla möjligheter öppna, så även tyskarna. Den tyska doktrinen föreskriver att man måste ha möjligheten att kunna ta ett brohuvud via luftlandsättning och sedan förstärka detta via främst sjötransporter. Därav de inköp som gjorts de senaste åren av 60+ Airbus A400M, fler Wiesel och Mungo till de två luftlandsättningsbrigaderna, fyra Fregatter F-125 samt fyra EinsatzGruppenVersorger.

Du har rätt, låt oss inte låta denna trååd gå vidare vad gäller andra fordon än Puma.

Tackar för en bra tråd!

Någon koll på Pumans framkomlighet utanför väg?
31,5/43 ton börjar närma sig stridsvagnsvikter, är mycket!

Med tanke på motorkapaciteten i fordonet 1073hk, torde det vara bra framkomlighet för puman, strv122 har väl 1200hk på 67 ton om ja inte är ute helt o cyklar =/

Jo det är du nog....
1500 hk på 62500 kg enligt faktasidan på SoldF.
/martinator

martinator : Ja,det var ja nog, men budskapet var än att visa "power to weight ratio" för puman!

Det handlar ju mycket om fjädring, marktryck och hästkrafter när vi pratar terräng. Marktrycket är högre än för t ex CV90 och Bradley och det kommer ge en viss begränsning, men inte mer än Leo2. Fjädringen, trots att den är mig veterligen det första fordonet med frikopplade bandaggregat, är inte helt ny. Jag körde en prototyp i början på 90-talet och den funkade förvånansvärt bra. Jag antar att den har vidareutvecklats sedan dess.

Summa sumarum har jag svårt att tro att den inte kommer ha tillräcklig med framkomlighet i terräng.

Utveckla gärna detta!

I och med uppgrederingen av Marder till 1A3/A4 och senare A5 mellan 1989-2001 steg vikten med nästan 10 ton. Med en motor på blott 400kw har den inte en sportmössa att hänga med Leo2, varken i terräng eller på väg. Maxhastigheten ligger runt 60 km/h bara. Fjädringen är inte konstruerad för vikten heller.

Detta ledde till att Komp och Bat-chefer fick problem med snabba rörelser* i de olika stridsövningscentrum, och flera gånger fick man bita i gräset mot jänkarnas OPFOR-bat. Därför påbörjades också utvecklingen av Marder 2 strax efter att Marder 1A3 kom ut på trupp. Man var "tekniskt" nöjd, men förlusten av vissa taktiska moment kunde inte accepteras. Sålunda behövdes ett nytt fordon, Puma.

*= Läs: Blitzliknande rörelser som stötar, flankmanöver, bakre områdes-strid (heter det förmodligen inte på svenska?) etc.

Vad innebär "frikopplade bandaggregat"?

mvh
Erik G

En vanlig vagn har torsionsstavar på tvären i botten av chassit. i var ände av dessa sitter "bärarmar" som i sin tur bär "rullhjulen" som roterar på bandet, bärarmarna är sedan fjädrade individuellt. I ett frikopplat aggregat finns det en extra skena/bärram mellan stavarna och armarna. Armarna (och därmed hela bandaggregatet) har således ingen fysisk direktkontakt med vagnen som sådan. Då skenan tar det mesta av vibrationer som uppstår så minskar matrialförslitning och fortplantning av vibrationer till själva vagnen. Dessutom gör det att vagnen blir tystare då chassit inte agerar "resonanslåda" för bandaggregatet. Och så ger det lite extra skydd såklart.

Hoppas du förstog vad jag menade, jag har lite svårt att förklara det hela på svenska eftersom jag inte kan facktermerna på annat tyska.

Mja, motorkapacitet är verkligen inte allt då man pratar framkomlighet, titta bara på Bv206.
Vagnens tyngdpunkt, marktryck och fjädring/dämpning spelar stor roll.



Leo2 har enligt min erfarenhet en mycket sämre framkomlighet än t.ex. CV90, speciellt då man börjar titta på mjuka underlag så som myr och snö.
Jag är fortfarande något förvånad över den höga vikten, tycker att det lilla, obemannade, tornet borde göra sitt till.

Borussia:
Har du någon koll på hur mycket motorpaketet väger?

Nope

Jag tycker att denna (titta på bärhjulen) skvallrar om vissa problem med en framtung vagn -> tung motor och transmission...

En vagn som är framtung torde också få problem om underlaget börjar bli mjukt, den borde lätt börja gräva ned sig.

Banden här tycker jag är misstänkt lika Leos.
Inte för att jag har så värst stor koll på dem, men de ser bra tung ut, och inte så värst aggresiva heller. Jämför med Bradleys.

Tyskarna har ju nu en gång för alla bestämt sig för att pansarskytte måste vara väl bepansrat. Bara titta på Marder som ursprungligen skulle samverka med leo 1. Att man nu kommer med en ny tung vagn är ganska naturligt... den är byggd för dagens behov, att försvara Tyskland och detta i samverkan med leo 2 och inte för att lufttransporteras till en gullig FN insats...

@GeBe Javisst är den framtung, helt korrekt. Men den är inte konstruerad för norrländska myrar, på myrarna tar sig fordon med lägre vikt och marktryck säkerligen bättre fram. Banden är samma på Leo2, Puma och Stridsfordon 90, alla tillverkade av Diehl Bodensee-GeräteTechnik. Aggresiva? Hur menar du?

@Stella Mja, fast dom är faktiskt tänkta att lufttransporteras till en av Luftlandsättningsbrigaderna tagen flygplats/väg, också.

En liten petitess.
Strf 90 har inte såna band.
De är möjligen tillverkade av Diehl men dom är inte av dubbelpads-typ.
Sen tror jag inte att Puma har likadana band som Leo, liknande möjligtvis men är dom lika breda?

The Swede

Ja man kan ju oxå lufttransportera en Leo 2:a om så vore fallet.. men det är ju inte så många flygplans typer som klarar en Puma vad jag förstått.. Man kan ju knappt påstå att den är optimerad för lufttransport..men vaddå man har ju weisel som backup : )

Tycker också de ser smalare ut, men Puman kanske är större än vad jag föreställer mig. Å andra sidan verkar den ju inte vara jättemycket större än Strf 90, om man tänker på bilderna där man ser köttstaketet i bollhavet, för att citera en på forumet känd TV-personlighet.
Mardern har ju också samma typ av band, dvs liknande dem på Leo 2 m.fl, fast mindre, så det kanske är samma typ av band.

/E

Om jag tolkar en bild jag hittade på nätet rätt, så sitter alltså bägge bandaggregaten med hjulupphängning ihop som en enhet, och mongterat på denna enheten sitter chassiet, som hytten på en lastbil, i ett elastiskt montage. Verkar både skrymmande och viktkrävande, men borde ju leda till möjlighet att få bättre mintålighet samt underlätta reparationer efter t.ex just en minsprängning.

/E

Helt Korrekt. Mitt fel.

Alla tillverkas av Diehl men är inte av samma typ . Har inga data på om banden är samma på Leo2 och Puma, ska se vad jag kan gräva fram.

Det är möjligt, men cv90 hänger likförbannat inte med leoparder i anfallsstrid på hård mark.

Lite hjälp på traven är du värd, mycket intressant!


"bärarmar" = Pendelarmar
"rullhjul" = Bärhjul


I övrigt intressant konstruktion. Finns det fler vagnar med frikopplat bandagg?

Strf90 har samma bärhjul och band som Bradley.
EDIT: Tillverkade av UnitedDefence (tror jag, ingår även de i BAE numer?)
Med aggresiva menar jag deras förmåga att greppa underlaget, Pumas ser mest ut att vara anpassade för AutoBahn...

Sen angående myrarna så är det säkert som du säger.
Mycket skydd och lite framkomlighet tycker jag tyder på en vagn mest för fredsoperationer där förluster inte är acceptabla.



SEP

Tanken är väl att SEP ska ha det.

Annars tycker jag inte om det kompromissande som man tvingats göra för att klämma in Puman i A400M.
Visserligen inte en katastrof som FCS,
men att en sprillans ny och så ambitiös vagn som Puman ska vara så underbestyckad är mindre lyckat.

I en värld där nya pansarskyttefordon bepansras för att ha frontalt skydd från 30mm akan
så bestyckar man vagnen med just en 30mm akan.



57mm akan?
Jag visste att tyskarna testat Bofors 57mm L/70 på Marderchassie (tänkt som stridsvagnseskort a la BMP-T som jag förstått det),
men inte att de hållit på med något eget i den kalibern.
Annars har de väl sin 35/50mm pjäs, som var tänkt till Marder 2.

F.ö. så har ryssarna tagit fram ett stridsfordonstorn med 57mm akan,
tänkt för bl.a. framtida BMP:er och PT-76
(tydligen ska något PT-76 utrustat förband vid Kaspiska havet ha fått PT-76:or men det tornet).

GeBe, menar du helt seriöst att Leo2 inte har en acceptabel framkomlighet i terräng?

Larsson, man måste betänka att den tyska doktrinen föreskriver användandet av denna typ av fordon på ett annat sätt, än man brukar CV90 i svedala. Emedans man har Lätt Mekaniserade förband i sverige som saknar strv, så gör tysken ingen skillnad på Panzer och PanzerGrenadier förband (Mer än titeln). En Puma kommer aldrig utan Leo2 och vice versa. Enda undantaget är är tredje vågen i en luftlandsättningsoperation, där den kompletterar på plats redan befintliga Wiesel.

Bv 206 kan väl sägas ha något liknande?

Där består ju bandaggregaten av fyra "medar" som sitter på chassiet med bladfjädrar. På "medarna" sitter sedan bärhjulen i pendelarmar.

/E

Banden på Puman är 500mm breda, en 122a har 635mm breda band, CV90 har också den ett Diehl-band men annan typ, dessa är 533mm breda.

Det beror givetvis på vilken terräng man avser och vad man jämför med.

Den (begränsade) erfarenhet jag har av det är att den, i mitt tycke, inte är acceptabel för svensk norrlandsterräng. Man blir mer eller mindre låst till vägar, skogsbilvägar och liknande.

Hur den är på Europas sädesfält har jag ingen erfarenhet av, men även den torde väl bli lervälling efter ordentligt regn och att en massa Leo:s kört kors och tvärs...

Men likafullt så har man valt att förse både Marder och Puma med både pvrobot och hårdmålsammunition till akan,
så uppenbarligen så ser man ett behov av att i nödfall kunna bekämpa både stridsvagn och lättare stridsfordon
med sina pansarskyttefordon (annars hade man rimligen bestyckat Puma med t.ex. granatspruta)
och i det läget att det skiter sig (och man stöter ihop med hårdmål utan att stridsvagn befinner sig i den omedelbara närheten)
så skadar det knappast att bestycka sin vagn med ett vapen (t.ex. 35mm akan)
som ligger klart över vad som idag är en standardskyddsnivå (d.v.s. att skydda mot 30mm akan)

Enligt MTU väger motorn (V-10 i 890-serien) 860kg.

Leopard 2 använder i grunden 870-serien,
medan Merakva IV och Euro Powerpack använder 880-serien.
I fallet Merkava IV försedd med General Dynamics logga.

Litereffekten i 890-serien är 4ggr så hög som gamla 870-serien,
så man skulle kunna spara mycket volym och/eller öka effekten
på Leo 2:an genom att förse dem med 890-motorer.

Vet inte vad ni tycker men rent spontant känns Puman ganska misslyckad. Det enda positiva tycker jag är skyddsnivån och framkomligheten som verkar slå många andra fordon i klassen på fingrarna. Dock så vet jag inte om det är någon idé att ha ett fordon som står emot en stridsvagnsmina om soldaterna ändå sitter med fötterna mot bottenplattan, hoppas de har många benproteser i lager...

Att flytta ned skytt och VC i vagnen har ju begränsat stridsutrymmet (6 soldater mot CV90s 8) men tornet är ju ändå ganska stort och någon låg vagn är det ju inte heller tal om, 3,1 meter att jämföra med Stridsfordon 90:s 2,7 (enligt FMV, vet ej om de mäter på samma sätt) och längden är också nästan metern längre än CV90s. En annan nackdel är ju att endast två soldater kan strida från stridsutrymmet. Särskilt billig verkar den ju inte heller bli. En CV90 med pv-robot, starkare motor och tillägspansar känns faktiskt som ett mycket bättre alternativ, fast då kanske bandaggregaten inte skulle orka med?
Någon som håller med eller inte?

Samtidigt så kan du ju utnyttja ytan under tornet till annat ex lagring av gruppens mtrl. Ammunitionslagringen till vagnens egen beväpning finns ju i tornet. På de genomskärningsbilder jag sett här: http://www.psm-spz.com/ så tycker jag det ser ut som att motorpaketet stjäl nästan halva vagnen. Vagnen i sig verkar ju snarare vara högre än Strf 90, och tornet verkar vara lite högre det med, så det förvånar mig inte alls om Strf 90 är lägre.
För övrigt är det väl 6 soldater som gäller i Strf 9040C om jag inte minns fel. Minskyddsåtgärder med vapenfästen mm tog tydligen ett par platser i anspråk.
Intressant transformation som fordonstypen "battletaxi" gjort. Från att ha varit bepansrade bussar/lastbilar (Kp-bilen, Sdkfz 245, M2 m.fl) via bepansrade skokartonger på band (Pbv 302, M113 m.fl) till "ministridsvagnar" som överträffar tidiga vk2-stridsvagnar både i pansar och beväpning. (Jämför en Strf 9040C med en tidig Pz IV med 4cm kanon. Jag misstänker att pansargenomslaget med pilprojektilen slår den älder kanonens med råge, och jag misstänker att skyddsnivån med extrapansaret är bättre.)

/E