QUOTE (henke @ Apr 2 2007, 17:18 )

En intressant rapport om bakgrunderna till Dykolyckor från år 2006.
Jag vet inte hur många olika förklaringar jag fått av PADI-instruktörer om nackdelen och hur OLD SCHOOL det är att ha just pkt 3 och 5.
Detta är ju en fråga som stötts och blötts länge och jag känner många, ja även kompisar till mig som dyker utan mellanlina. Skämt och sido.
Den här rapporten seglar upp med jämna mellanrum när just dyksäkerhet disskuteras. Det kan synas märkligt att rapporten i ena andetaget påpekar att det inte finns någon skillnad mellan dykorganisationerna men i nästa andetag listar några av de punkter som kan anses vara käpphästar för CMAS. Var och en får dra sin egen slitsats här och jag är väl inte helt opartisk i frågan. Eftersom jag har ett förflutet som C Säk i en ganska aktiv klubb i det riktiga Norrland så har jag haft den tveksamma förmånen att läsa en hel del av de polisrapporter som använts i denna undersökning. Vad som kan konstateras av en cynisk läsare(jag) är att vid samtliga fall är huvudorsaken till alla olyckor den mänskliga faktorn. Nästan utan undantag är det en eller flera individer som bär ansvaret för olyckan. Flera av incidentarna är av sådant slag att man redan innan dyket kunde förvänta sig att det skulle hända.
Här anser jag att alla vi som är instrtuktörer har ett stort ansvar, inte bara i hur, oberoende av org, vi utbildar utan även att vägra utbilda individer. Helt enkelt på ett vänligt sätt göra klart för en del individer att du ska nog inte syssla med dykning utan välja knyppling istället som fritids intresse.
Bara med så enkla medel så skulle man kunna minimera antalet olyckor. Därför så när vår klubb håller en kurs så leder den inte fram till ett dykarcert per automatik, de presumtiva eleverna informeras om att de får en dykutbildning som kan, om de visar sig ha vad som krävs, leda till att de får ett cert. Vi kommer att göra allt vad vi kan för att de skall få detta men måste hela tiden vara medvetna om att de kanske inte håller måttet, no refunds. Det har fungerat bra.
Man måste även lära eleverna ett kritiskt tänkande och att kunna agera självständigt, själv är bäste dräng. Det finns på vissa håll en övertro på buddysystemet. Så till den milde grad att de invaggas i någon form av falsk säkerhet där man lägger ett orimligt ansvar på parkamraten, med eller utan mellanlina. Jag och många med mig anser att man som dykare inte kan lägga ansvar på någon annan unbder dyket. ansvaret för din egen säkerhet ligger på dig själv som dykare. Om du som certifierad dykare känner att du behöver lägga din egen säkerhet i händerna på någon annan(buddy) så skall du nog inte genomföra dyket.
Antag att du och din buddy planerar ett dyk till 18m, ni skall simma ovanpå däcket på ett lastfartyg, sikten är hyffsad ca 7m och vädret är blåsigt med en del sjö. planerat pardyk med full ytorg dykledare och reservdykare och hela middevitten. Ni skall gå ner på nerstigningslinan simma fram till fören ca 75m bort och tillbaka. Handen på hjärtat skulle du kunna genomföra detta dyk ensam med bibehålen säkerhet??? Om svaret är nej, planera om dyket till dess att svaret är ja. För om svaret är nej, så klarar du inte av att rädda din buddy om ni är längst framme vid fören.
Jag är ganska övertygad om att om folk tänkte mer i linje med mitt antagande ovan så skulle man inte spänna bågen så hårt när man gör sina dyk.
Man skall beakta att buddytänket bygger på att du som dykare skall kunna hantera dig själv PLUS en skadad parkamrat. Klarar man inte det så skall man omedelbart avbryta dyket.
Mer sunt furnuft behövs i dykningen idag allmänhet och i en viss dykorganisation med fyra bokstäver i synnerhet för att få ner antalet dödsolyckor.
mina 1, 75
Imint