För det första är det viktigt att inarbeta rutiner så att nattningen ser exakt likadan ut varje kväll. Vi körde enligt följande:

Nedtrappningsfas:
Stäng av tv:n,  stäng av stereon, softa belysningen, byt blöja och på med pyjamas motsv. Ge välling.

Hygienfas:
Tandborstning och erforderlig tvagning.

Läggningsfas:
Barnet har nu fått alla sina basala behov tillgodosedda och är torra, rena och klara för läggning. Säg godnatt till alla familjemedlemmar och eventuella gosedjur.
Lägg barnet och säg ett tydligt godnatt. VELA INTE!!!
Skriker barnet nu så kan man som förälder i allafall vara trygg i förvissningen om att det rent fysiskt inte går någon nöd på barnet utan det är bara jäkligt argt...

Första kvällen går man in till det skrikande barnet var femte minut och talar om att man finns och att allt är lugnt. Man tar INTE upp barnet och man tänder inte lampan. Det gäller verkligen att som förälder stålsätta sej och inte ge vika här. (Därav mitt initiala motstånd mot denna metod). Till slut kommer barnet bokstavligen att ha skrikit sej till sömns.

Allteftersom kvällarna går (brukar ta 3-5) så lär sej barnet att det inte är farligt att gå och lägga sej och att mamma och pappa inte försvinner för tid och evighet.

Metoden har två nackdelar som jag ser det:
1. Den funkar bara hemma. Är man på fest etc innan man kört igenom hela programmet måste man förmodligen börja om.
2. Funkar endast vid vissa åldrar. Kommer inte ihåg när man tidigast kan börja med denna metod. Måste konsultera frugan i detta ärende eftersom det var ett tag sedan vi gjorde detta.

//HC1

Som självutnämd besserwisser vill jag påstå att du inte gjort
något fel.

Det är "sunt" att små pojkar "leker krig". Titta i djur
världen, unga bockar testar sin styrka mot varandra för att
leka/växa in i vuxenvärlden. "Normal" aggressivt hjälper de
( mest pojkar ) att med krigslekar ( som de själklart inte kan
kan se ALLVARET i ) finna sin identitet som Pojkar, och tillslut
som män. Enligt de psykologistudierna som jag ägnat 4 års tid.



"Värstinresa a la skottkärra."
En samling "vilda våldsverkare" som jag FÖRSÖKER lära rätt
och fel. Slå någon på käften, AJA BAJA. Någon slår er på käften,
ge två käftsmällar tillbaka.

( Försöker förklara att våld inte är någon universallösning på
problem och att man ska undvika det i det längsta..............
MEN samtidigt skall man stå på sig, annars gör någon annan det! )

Inte är det väl så hemskt? Jo det är det nog, snyft vad har vi gjort. 

Akula som om allt går väl får uppleva detta i April.

Tycker mig åtminstone se en "Greta" också....... B)

Jag läste för många år sedan en artikel om ett par som båda var utbildade psykologer, självutnämnda pacifister och allmänt lite hippieaktiga. De hade tidigt bestämt att deras barn minsann inte skulle ha några hemska krigsleksaker eller andra politiskt inkorrekta leksaker. Gissa om de blev förstörda när deras pojkar dag efter dag kom hem med gevär och andra vapen som det tillverkat av käppar i skogen. När de frågade vad pojkarna gjort så var svaret att de lekt krig eller liknande. Jag gissar att detta är något som ligger i pojkars/mäns gener och som man helt enkelt får acceptera och försöka styra så att det kontrolleras på ett vettigt sätt. D.v.s. slå fiender när man försvarar sitt land = bra. Slå stackars pensionärer i huvudet på stan = dåligt.

Har fått reda på av min mor att jag som liten lekte krig för fulla muggar. Tror det var pinnar som tjänstgjorde som vapen på den tiden. Så även tjejer leker krigs lekar så man går aldrig säker. Emil leker att han gömmer sig och skriker förtjust när man krupit runt halva köket för att "leta". Annars så finns det ju så många roliga saker att upptäcka på syrrans rum när hon inte är hemma.

Nä jag tror man får ta barn för vad de är och hur de är. Alla är de ju olika och det som funkar på vår funkar kanske inte på någon annan.

Jag visste inte att SSG börjat med barnsoldater, men du har nu bevisat motsatsen. Hur har ni löst det i skolkatalogen? Är det fyra stycken i klassen som bara heter "Hans" och som alla har utsuddade/övertäckta ansikten på skolkortet? Respekt för att börja sin operatörsträning i den åldern.

En fråga till er som har barn och är med i hemvärnet:
Hur gör ni med barnet/barnen kontra vapnet och utrustningen ?

Jag och Chefen står i begrepp att växla in våra lägenheter mot en 4:a och jag har i samband härmed fått utpekat för mig exakt vilket utrymme jag får disponera för militära ändamål, dvs i "den här skrubben får du ha alla dina prylar!"
4-åringar är ju av naturen nyfikna (som alla andra barn) och alla uniformer och persedlar lär väl väcka en hel hög med frågor antar jag...

Jag hade tänkt mig följande lösning: Närhelst illbattingen frågar något så får han ett sakligt och vettigt svar kombinerat med en visning av utrustningen han frågar om och när jag inte är hemma så är dörren till förrådet låst och nyckeln förvaras oåtkomligt.

Hur har ni gjort ?

Härlig känsla eller hur!?