QUOTE (Cinnes @ Sep 8 2003, 11:52 )
QUOTE (Kommer få tönt-tjänst @ Sep 8 2003, 10:13 )
Låter man ögonen snabbt löpa över texten får man ut innehållet (mer eller mindre), men om man koncentrera sig på orden blir texten (och verkligen försöker läsa den) i det närmaste oläslig, då hjärnan inte känner igen den detaljerade fomationen av uppbrutna streck och punkter.

Det stämmer faktiskt inte.
Om du focuserar på ett ord så bryter hjärnan precis som du säger ner bokstävena till enstaka streck och punkter för att kunna "förstå" bokstaven.
Detta kallas för "bottom-up" process.
Dock så fortsätter hjärnan med att känna igen de enstaka strecken och punkterna till en tidigare känd bokstav, eller ett tidigare känt ord. Denna process kallas för "top-down" process. Dock så bygger denna process på att vi som sagt var redan känner igen ordet eller bokstaven.
T.ex så känner vi igen bokstaven A, och ser den inte bara som två seställda streck med ett horisontellt streck emellan. Men om vi däremot ser ett kinesiskt tecken, ser vi bara en massa streck och punkter som bildar en helhet, eftersom vi inte känner igen det sedan tidigare.
/Cinnes -Som för tillfället läser om bl.a. detta på Lunds universitet.
Sen läser vi hela meddelandet och lägger märke till följande, "För att anknyta till exemplet, man kan även "rita bilder" av orden där deras längd och profil stämmer, men som inte inehåller några hela bokstäver." ...
Förklara lite utförligare: Jag talade inte om vanlig text utan om ett annat sätt att lura hjänan och då ser inte ett A ut som ett A utan som en okänd formation (den är uppbruten), precis som det kinesiska tecknet i ditt exempel. Att lista ut vad det är för bokstav ett plotter förställer skulle inte ta lång tid eftersom en bokstav inte är speciellt komplex, men när du byger ett ord av plotter så kommer du vid första anblick känna igen ordet pga. dess form och längd, men kommer inte att kunna känna igen någon enskilld bokstav om du tittar närmare. Streck är avhuggna och kan vara sammanbundna men streck från andra tecken tills dess att inga tecken längre går att urskilja.
Jämför med exemplet med omkastade bokstäverna, läser du ut varje ord för sig blir det tvärkonstigt men du kan ändå komma fram till vilka bokstäver det är (självklart) och inse att de settir i fel ondnirg. Med den ända vesionen kommer du ochså att tyda ordet (om det inte liknar ett annat för mycket) men du kommer bara se en röra av konstiga former vilket ger resultatet; "Vafan?". Är det nog klart vad jag menar?