Befattningsbeskrivning: Laddare Strv 122
Första tiden är varm, svettig och jobbig. Strvkomp har den intensivaste GSUn för att snabbt komma igång med vagnstjänst(även fast det känns om om den aldrig kommer ta slut). Det är mycket, tid för detta, omvisitationer, skrik från befälen, marschträning och åter marschträning, PEK, stridsförflyttning och åter stridsförflyttning, NBC, sjukvård etc etc. Precis som för alla andra fast mer komprimerat. GSUn avslutas med en fältvecka de tre eller fyra sista dagarna av den fältveckan(tror att det är 10 dgr fält) avslutas med baskermarsch/UBK. Vilket är jobbigt, blött, drygt och på samma gång en upplevelse som få. Man är oförskämt stolt när UBK är genomförd!
Efter genomförd baskermarsch får ni reda på om ni hamnat på strv eller stridstrossen. Många hos oss som skulle varit på strv fick ligga på stridstrossen. Så det gäller att visa framfötterna under GSU. Därefter påbörjas GUS, Grundläggadne Utbildning Stridsvagn. Ni kommer att få ut er 90P uniform, men ni kommer inte att få sätta på er den på minst fyra veckor. Man måste "förtjäna att ha på sig P".
KB-eleverna fortsätter sin GUS och ni har inte mycket kontakt med dem förutom på logementen. Alla GB-inryckta som hamnat på strv, oavsett om man är inryckt som förare, skytt eller vagnchef(jag var inryckt VietCong, för övrigt en tjänst som inte finns för GB

) har samma GUS i x antal veckor. Under GUS får man lära sig samtliga platser i vagnen, man inventerar, provkör lätt teräng och på garageplan, lär sig leda stridsfordon, lär sig skjuta, lär sig ladda, lär sig ksp94(dock inget

), knäcker band, byter bär/spännhjul, har materialstafett, får ett hum om VietCongplats, lär sig radio180, LSSn(LedningsStödsSystem), knappa kanaldata. Man lär sig vagnen utan och innan helt enkelt. Efter si och så många veckor tas förarna ut. Man lämnar innan föraruttagningen in önskemål om man vill bli skytt, ladddare eller förare, nästan alla väljer förare.
De som blivit förare påbörjar därefter förarskolan(vilket tydligen är grymt kul), övriga skytt/laddare fortsätter med skytt och laddarträning. Skytt/laddare åker även ner till Skövde för att träna i BTA, vilket är riktigt kul. Passa på att gå ut i Skövde, undvik dock sportbaren och grovspol(jo Mats den är äcklig).
Efter några till veckor får man återigen lämna in önskemål om man vill bli skytt eller laddare. Därefter påbörjas laddar respektive skyttskola. Detta innebär mängdträning.
Laddarna spenderar väldigt mycket tid i TBTA(torn besättnings tränings anlägging), laddar miljoner ton pil, springer miljarder varv runt garaget för att det går för långsamt och får skäll av C laddarskolan för att det tar för lång tid att ladda. Det är även här i tiden som laddarna blir refererade som laddaras/apor. Laddarna övar även mycket med ksp94, och nu blir det en hel del panga även med den.
Laddarskolan var helt klart bland det roligaste i lumpen. Skyttarna och andra sidan står ute vid kamerastation(ett ställe på Boden Södra) och skjuter på BT-mål till oändligheten.
Skytt/laddare gör även ett till besök i Skövde.
Efter genomförd befattnings utbildning för skytt, förare, laddare och VietCong, bestäms besättningarna samt vilken vagn och pluton man hamnar i. Sedan påbörjas höstens övningsserie. Detta innebär fält, fält och ännu mera fält. Man övar beredskapsgrader, bivackförläggning, stridsdygn,stridsförläggning(sova i vagn), strid, king of the hill mm mm. Plutonsvis åker man även ner till Skövde en vecka till och övar i BTA, här avgörs även plutonsmästerskapen i King of the Hill. GA, dvs min vagn vann självklart. Ibland övas även stridsdygn i BTA.
Ibland har man även KADER, då befälselever tar befälet över vagnarna och övar strid i plutons eller kompanis ram. KB-eleverna, dvs vagnscheferna är då Bstyrka och hattar omkring med oförskämt mycket ammo och ksp94. KADER-veckor är extremt roligt.
Allt detta avslutas med övnings-REMI i två veckor, då allting putsas och blir fint inför jullovet.
Efter jullovet påbörjas vinterns övningserie. Det är enbart fält. Endast en mtrlvecka innan slutövning spenderar man på kasern. Dessa fält är en blandning av roligt, när man övar strid, och dödsångest pga att man aldrig får sova och orden RIV FÖRLÄGGNINGEN förekommer stup i ett.
Tåme, härliga Tåme.

Tre veckor spenderas i Tåme då man skjuter skarpt med fullbumbor och förbrukar absurda mängder 7,62. Här genomförs sluttest grupp och varje besättning för betyg för sin duglighet. Har man otur förföljs man av en massa dårar från FBU:s pansarförening, som aldrig slutar prata, aldrig slutar ställa dumma frågor, aldrig slutar berätta ihopdiktade historier, som att Hässleholms pansarregemente minsann är världen bästa(trodde det var nedlagt

) och att de har blivit utbildade av NI på MP5.(Swede vet vad jag talar om). I Tåme skjuts även utländska vapensatsen och en mängd andra vapen. Någon på kompaniet känner tydligen någon vapengalning och tydligen är dealen att vi tar med oss ammo och han tar med sig vapen. Förutom inslag av FBU-stalkers så är Tåme höjdpunkten på lumpen.
Tre veckor innan slutövning hålls chefen I19 övning, dvs bataljonsövning. På dessa övningar är det ingen mer repetion utan, "rent krig". Pipluton och ingenjörer agerar Bstyrka i 401or och det är rätt skoj, mycket strid och lite tjafs. Man krigar även mot pskkomp vilket är hysteriskt kul. För övrigt står det 3-1 i matcher till strvs fördel så ni kan ju bättra på statistiken i år. :P
Efter batövning är det mtrlvecka. Allting ses över så att samtlig materiel är i topptrim inför slutövning. Slutövningen är ett kapitel för sig men i stora drag så var den helt kass. För vår del var det bara en massa standon och inte så mycket kriga.
Efter slutövning är det åter igen dags för REMI, en massa fester och dumma upptåg. Sen är det faktiskt slut.
Tiden efter jul går oförskämt fort och rätt som det är står man utnför grindarna och undrar vad som ska hända nu...
Hoppas att detta svarar på dina frågor.
Kompletering:
Som laddare är man vagnens begränsning i och med att skytten inte kan skjuta snabbare än du laddar. Därför spenderas som sagt vädligt mycket tid i TBTA för att få ner laddtiderna. All denna träning gav också mycket goda resultat mitt år. Vi var några stycken som var nere och nosa på tre sekunder och en vagn hade fyra sekunder mellan skott i Tåme vilket är en hyfsad bedrift. Som laddare är man också vagnens allt i allo. Man är bland annat kock, backledare, hörselobservatör, maskeringsexpert :P, det är laddaren som leder vagnen på kompanislingor, tekniskplats osv, man har ansvaret för samtliga vapen på vagnen, dess vård och att de fungerar, alltid! Det är mycket småsaker en laddare gör som bidrar till helheten. Dessvärre har en laddare rätt mycket dötid också Står man och observerar en hel natt så finns det inte mycket man kan göra utom att sova eller läsa, är det nattetid så säger det sig själv att man inte får läsa så då är det bara att somna in.
Det roligaste som finns som laddare är att ladda skarpt, höra skyttens "skott kommer", se bakstycket rekylera och höra smällen från en 120mm L44. Det näst roligaste är att skjuta ytterksp på intet ont anande skyttetrupp, det är hysteriskt kul.
Det tråkigaste är all dötid, kort sagt.
Mvh Strvkomp, laddare GA, AS, SN, VN pbat I19 03-04

Edit: Kompletering gjord.