Just hemkommen från en 2 veckors grundkurs inom FRO. Har spenderat dessa 2 veckor nere i Källviken 25 mil från norska gränsen, utbildats i radio kunskaper mm.
Problemet är bara att jag fick kontakt med en toppen tjej som också gick GK. Vi blev tillsammans och tyckte allt var frid och fröjd, tills hemfärden det vill säga. Jag bor i Stockholm och hon i SKÅNE!

Har pratat med henne å hon bara gråter liksom jag. På tåget kunde jag knappt säga hejdå till henne utan stog bakom alla de andra å grät lite tyst för mig själv, att se hennes tårögda ansikte genom glaset för att sedan snabbt åka därifrån gjorde inte saken bättre :(

Vårt förhållande kommer antagligen inte funka på denna distansen men jag gillar henne så pass mycket att jag vill försöka med allt! Vad tycker ni här att jag ska göra..någon som råkat ut för liknande under sina övningar? alla svar och förslag motas varmt.

hälsningar Lord

Inte riktigt men ändå, var på Grand Canaria och träffa en skit trevlig tjej. Ska väl inte säga att vi blev döförälskade men tror vi bägge kände en viss samhörighet. Problemet då, hon var syster till en soldat som jag haft...

...min moral kunde inte med det så jag steg tillbaka och lät det glida mig ur handen. Det som fick bägaren att rinna över var att jag bor och pluggar i Linköping, hon bor och pluggar nere i Kristianstad. Vad har då detta med dig att göra Lord? Absolut inget ;)

Nä, den kopplingen jag ser är att nu i efterhand så ser jag inte avstånden som något problem, nej ni kanske inte kan ha något normalt fungerande förhållande och jag tycker inte ni ska försöka med det heller, ni kommer bara att bli besvikna att ert förhållande inte är vad ni tänkt er.

Jag skulle råda er till att ha en ”kompisrelation” För att ha en kompisrelation så ”gäller vissa regler”, att hålla kontakt och kan gärna träffas då och då men man är ändå fri, kan gå på en fest med polarna och ja, även träffa ändra.

Definierar man det som ett förhållande så bör man ju träffas någorlunda regelbundet, en del ser det som störande när den andra går ut och festar med polarna, lite svartsjuka. Att träffa andra är ju inte att tänka på.

Alltså, det gäller ha den relation som ni kan leva upp till.

Låt oss säga att om några år så kanske ni fortfarande är eller åter blivit singlar, läget kanske är annorlunda. Ni kanske inte längre är låste utan söker skolar, jobb eller genomför vpl nära varandra.

Ingeting är omöjligt, det tar bara lite längre tid.

EOD

Förhållanden på avstånd är svårt. om man gör det svårt ;)
Har en tjej i min klass som är tillsammans med en kille som pluggar i ngn annan stad som jag inte kommer ihåg namnet på. De träffas bara på helger och lov och då vet man ju vad de sysslar med

Men det verkar funka för dem. Dock skall tilläggas att de var ihop innan han flyttade. Alltså de träffades på samma hemort.

Min bror däremot träffade en norsk tjej i Tyskland under studier
Visst det tar ju ett tag att åka till henne. Först båt till oslo (från GBG) sen buss i ngn timme. Men vill man så kan man!

Kärlek är livet!

mjoo avstånd kan vara problem
fast inget som inte går att lösa
min flickvän bor i skövde och jag bor i Norrköping
vi träffas ungefär en gång i månaden fast då försöker vi lägga det på långhelger mm

Jag tror det är lättare att ha ett förhållande med avstånd om man har varit tillsammans ett tag. Då klarar man sig igenom måste-vara-med-älsklingen-hela-tiden-fasen

Jag har varit med om det, över ett år med ett helt hav emellan... det funkade bra
bara man vill så går det... för ta studiebidraget till resor osv.

Ett helt hav mellan? bruden i finland?

Vill man något så går det alltid. Min första flickvän bodde i Umeå. Jag bor då i Skåne. Ett visst avstånd... men telefon & internet fixade distansen. Det förhållandet krashade på helt andra grunder än distans. Så tycker du om henne rejält så Go for it!

Annars är det ju bara 'gör om, gör rätt' med nästa tjej du hittar.

Träffades 88 tror jag, i Sörmland, sedan lumpen på Gotland hon var i Sörmland, sedan flyttade jag till Vadstena, sedan Lund, med henne i Stockholm, sedan kom hon till Lund, sedan åkte hon till Östersund, jag i Lund, sedan Östersund, sedan båda till Sörmland, sedan jag till USA, hon i Sörmland, sedan England, sedan Sörmland sedan Tyskland, nu båda i USA, två döttrar, nästan 15 år senare! Det går om man vill, men inte lätt, eller alltid roligt.

Kan ju dra historien om mig och min flickvän.

Vi hade väl varit tilsamans i ett halvår och var fortfarande så där våldsamt nykära.
DÅ får jag plötsligt för mig att läsa mitt sista år på gymnasiet på en folkhögskola en riktigt bra bit bort från Göteborg.
Sagt och gjort under ett års tid träffas vi bara på helger.
Och under vardagarna så har vi lååånga telefon samtal och många gräl.
När ett år har gått då är det två veckors ledigt och sedan........
LUMPEN
Ytterligare en massa tid ifrån varandra och ytterligare en massa bråk och missförstånd.

Under de här nästan två åren så syntes vi bara på helger (och inte ens det alltid) vi bråkade och vi gick verkligen igenom helvetet vad gäller relationer.

Nu har det gått nästan två år sedan jag muckade och vi har ett väldigt stabilt förhållande.
Vistt gnabbas vi lite, men det känns som att vårat förhållande (tack vare min dumhet får man väl säga) blev starkare.

Nu ska hon iväg till en annan stad för att läsa på universitet och jag ska söka någon utlandsmission.
Men grejen är att nu gör det inget om vi är ifrån varandra så länge.
För vi vet att det ALLTID kommer vara vi.
Alltid alltid alltid, spelar ingen roll om vi inte hör av varandra på flera veckor för vi vet endå vad den andra tänker.
Spelar ingen roll om hon skulle flytta till en stad där 90% var hetrosexuella män i hennes ålder......

FEM år är vi uppe i snart.
Fem inte alltid underbara år men väl fem år som var värda att kämpa för

****Lord****

Följ din Instinkt !!

//Livhusaren