Många påstår att grupper ligger inne tillsammans får en bra sammanhållning och känner för varandra om cheferna är bra. I min grupp när jag gjorde värnplikten för 10 år sen så hände en grej som jag kommer ihåg och hedrar de i min grupp för som riktiga polare..

Jag hade varit iväg och jobbat på en tillställning och kände mig febrig och allmänt dassig när jag kom tillbaka, tänkte att det var lika bra att gå och lägga sig. 2 Timmar senare vaknar jag at en kraftig kväljning som går över och jag tänker fan va skönt att man inte spydde..... då kom en till och jag insåg att detta går inte!!! Hoppar ner från överslafen rusar mot dörren och där kommer den första....GIGANTISK!!! Boden rekord bergis. Ut i hallen.. där kommer nästa ... in på toa , en tredje slutligen kommer jag fran till holken och där kommer det bara en droppe...

Halft medvetslös ligger jag på golvet inne på muggen ...flera i gruppen kommer in lyfter upp mig, ser till att man blir avdushad. Blir ledd till sängen, passerar de personer som är i fullfärd med att torka upp efter mig, kommer in till en säng med nya lakan och somnar.

Att känna ett sånt medlidande för en annan så att nästan alla i gruppen hoppar upp ur sina sängar fixar och till elendet är att offra sig BIG TIME för någon annan i gruppen.

Detta är den typen av tjänster man sent skall glömma och man är så otroligt tacksam för det, och där har man bevis på riktiga kompiar.


Nicke

Vilken bra historia
... Och sen är man ju klar på att hjälpa dom, var och när det verkligen gäller.

Kan ju också dra en historia om en ängel i lumpen.

Jag hade väl sovit ca 5 timmar på två dygn och skulle nu stå dubbelinfartspost i 2 timmar.
Det spöregnar är mörkaste natten, marken är så där geggig som den bara kan bli när man gör lumpen och trött som jag är glömmer jag ta på mig ordentligt (endast tshirt under vapenrocken) och glömmer regnkläder.
När vi är framme vid poststället så är det försent att vända eftersom det är nästan en km till tältet.

Sagt och gjort.
Eftersom värnet är vattenfyllt så turas vi om att sitta mot en stubbe och stå och ha koll på vägen.
Jag börjar med att sitta......... och somnar på studs
Efter två timmar vaknar jag, då har killen lagt sin komarock över mig, fixat granris som han på något sätt lyckats lägga under mig, samt fixat på mig en mössa.

När jag frågade honom varför han inte väckte mig så svarade han "men du var så jävla trött också blev det ett sånt jävla liv när alla lastbilarna skulle in" ( fem tolobilar som skulle in på området)

Snacka om att jag hade lite dåligt samvete sedan.
Snacka om att vara den jag skulle ta order utav i en kris

Fan det är nästan så man blir lite tårögd när man läser detta. Har ingen liknade historia från vårt kompani. Tyvärr...

Men vänskap hittar man ibland där man minst anar det...

Sånt här är trevligt att läsa!! Verkligen kul att det finns vänliga människor!!

Säger bara att det finns inga bättre polare än dom i det militära för dom sviker en inte,
Dom ställer upp när det gäller

//Livhusaren

- If you are in a fight and the odds ar'nt fair, just hit the ground and my bullets will be there.

- Uniformen gör män av pojkar och pojkar av män.

riktiga kompisar det där i berättelserna



Jepp de är riktigt bra grabbar man lärde känna i lumpen

De flesta ja.... stötte på ett par riktiga rötägg också.
Men det e en helt annan historia.

Berätta nu dxl jag har tid.

Mina lumparpolare va dumma i huvvet... en vred nästan min fot urled när jag varit sjukskriven pga lunginflamation... bara för att han fick ta mitt berto pass...
låg i sängen och läste en tiding han kom in och såg mig... tog tag i foten å vred, fan ont gjorde det.
jag bar lixom ALL hans utrusting vid inryck, inklusive min nya (jag låg inne 3 månader innan dom)
bara för att han hadde "ont" i ryggen...
jag ställde upp...
va även dagelev till flerastycken... plus att jag tog en post killes pass i posten och körde en kväll/natt när jag hadde kompani förbud... allt frivillgt... ändå jävlades dom... en kickade foten rätt framför ansiktet på mig när jag läste tiding åsså rev ahn sönder den... helt cp.

det låter inte som du var vidare poppulär.. .

Nej, knappast... sen vart jag kallad rövslickare osv... (Fick kaptens hemnummer om jag behövde snacka eller om dom va taskiga)

Sen att jag fick x77 va ju inte så possitivt heller.. plus massa beröm osv... inte bra alls... vissa dagar när man visste att dom skulle bli fulla på kvällen sen (extra bråkiga då) sköt jag dåligt för att INTE få beröm...

verkligen inte kul o höra... ;)

Dom värkar ju vara helt CP...
Men nu har du ialla fall oss..och vi är inte såna..(hoppas)

//Beazt

nee... ni e snälla 8|

Ser att du var vaktsoldat Wittman. Vad jag märkt så värkar det hamna massa drägg där har tex två stycken fd polare som hamnat som vaktsoldater på P4/kvarn, som tar lite väl mycket amfetamin för att saker ska va helt ok.

då tycker jag att du ska rapportera det till någon! (om dom fortfarande gör lumpen där)
Va inte vakt killarna.. dom va hur bra som helst... va depå soldaterna som va jävla... fick vara på depå efter utbildingen... vart sjuk... lam:( tillföljd på det lunginflamation. så dom ville att jag skulle byta så jag fick kasern tjänst... typ ta hand om nya osv... exercis osv (stavningen?!?) Vakt killarna va hur bar som helts... va när jag böt som det vart skit:(

Pliktverket brukar ju inte skicka de skarpaste killarna till depå...
Depåkillarna som låg inne på I13 när jag låg inne stal som korpar hela tiden, och inget befäl brydde sig.
Morgonen på väg till förrådet - ingen väska
Kvällen på väg till kasern - minst en persedelpåse, knökfull. Hmm...

Finns det något som någon kompis gjort för dig som du har varit tacksam för? Eller gjort något åt en kompis som han blev glad för?

Behöver inte vara militärt...

Killarna som ska rycka in på P4 altså dom har inte ryckt in än.