DAG 1
Vädret är bra. Växlande molnighet och en och annan skur, cirka + 10-15 grader. Efter genomfört uppdrag drar vi oss in till Södertälje för att fylla på soppa i våra tankar. Det tog en stund och viss felåkning (vi är ju inte precis vana vid städer), men till sist fann vi dem.
Avsittning för mig och min laddare för att förstärka bevakningen bakåt. Så fort det är något ska man ut, valde helt klart fel andra vapen (GRG)... eller? Nä, är nog rätt nöjd egentligen. Tankningen genomfördes snabbt och innan man visste ordet av bar det iväg igen.
Vi tar oss ner mot Södertälje kanal för att där möta våra befäl och reka platsen för simningen i morgon. Vagnarna stannar i en skogsdunge och vi tar oss till fots ner till kanalen. Här möts vi av det glada beskedet att det är för brant för att bara köra rakt i som gjorde när vi övade i Strängnäs. Detta innebär ännu ett moment att tänka på och vi alla förstår att man kommer att bli blöt.
När alla är nöjda beger vi oss tillbaks till vagnarna för att åka vidare en stund innan vi får slå upp tälten. Vi ska sova hela plutonen på samma ställe, vilket ger oss mer vila per man! Slapp sitta eldvakt, men fick ett pass ute i stället vilket var helt OK.
DAG 2
Alla vaknar till ljuv doft, frukost! Stoppar i sig maten snabbt och sedan river vi förläggningen på fem röda, snacka om att det går på
rutin, och vi rullar snart mot kanalen. Det är nog lite nervöst på både det ena och andra hållet, men jag tror nog att föraren Ö är mest nervös.
Vi trodde att vi skulle vara ganska ensamma nere vid kanalen, men vad fel man kan ta. Det är fullt med "folk", ser en videokamra
(resultat okänt), i vattnet ser man flera dykare och en liten plastbåt ligger och guppar en bit bort. Vi gör vagnarna klara för att simma i fredstid (tunnor m barlast), all extern utrustning som tält, liggunderlag, slanor och maskeringsnät läggs in i vagnen.
Vi tar plats på taket, sittande på våra AK5´or. Jag sitter ytterst på ena sidan vilket gör att jag bara har en person att hålla armkrok med. Funderar på hur djupt det kan vara, det går ju ganska stora fartyg här. Snacka om livat om vi skulle sänka vagnen eller en AK
Ö backar fram till kanten. Fan va det är brant! Har fullt upp att hålla i mig när Ö backar sakta i. Nu kommer vattnet, fixar precis så att jag bara blir lite fuktig om benen. Ö lägger vagnen galant i vattnet och fortsätter backa för att få plats att vända. Ö gör en 180 och gasar på för att komma över så fort som möjligt. Något man lärde sig var att en 302´a gräver ner sig i vattnet när man backar, svänger och gasar med den, detta medförde att man blev ganska blöt, kallt! Vagnen ligger rätt djupt i soppan, cirka en 10 cm syns om man inte räknar med tornet så klart.
Halvägs över står någon yoff-nisse och vinkar avfärdande, som att vi skulle komma in snett eller nått sånt. Förare Ö skiter i honom (tror han fick order från våra befäl att det var upp till Ö hur han låg i soppan) och snart ser man Lt Ö stående på stranden skrikande på nissen... Ö lägger på en rem och man känner att banden tar mark (lättnad) och snart nog står vi blöta på marken brevid vagnen.
Tror ni man fick byta om? Nä, snabbt göra vagnen stridsklar igen (totalt torr inuti) och ge sig av ett par km innan vi hittar en bra dunge där vi kan söka skydd. medan vi håller på att byta ut det blöta mot torra kläder och få en slurk varmt i oss kommer Lt Ö och vi har en snabb genomgång av hur det gick. Ahh, beröm sitter aldrig fel.
Vi inväntar de andra innan det bär i väg ut på nya uppdrag...
