QUOTE (Raptor @ Apr 3 2003, 17:14 )
Jag om någon tycker det är bra att vara källkritisk. Men det var sättet på hur du skrev ner källan som gjorde mig lite purken. Jag har faktiskt mycket bräckliga känslor. ;)
Ber om ursäkt för det. Klantigt av mig. ;)
Det är fortfarande inte min avsikt att polemisera över Bowdens metodik, beträffande bokens sammanställning, men okey. Det är utan tvekan ett jättejobb han utfört, en fantastisk källförteckning, och förmodligen ett minutiöst hantverk att kronologisera alla händelser. Jag vill understryka att jag INTE betraktar hans bok som värdelös.
Men, jag sitter med boken framför mig, jag ger dig en sidhänvisning som bevis:s. 506; "All told, this input represents a small fraction of the unit...". Det han syftar till är att stora delar av DF:s förehavanden bygger på andras perspektiv. Detta är iofs inte så viktigt i sammanhanget. Vad jag vill ha sagt är att det finns fler dimensioner att bedömma än källförteckning i kritiskt tänkande (åtminstone tycker jag det). Vem är författararen, vad är hans syfte, vad är det för för typ av text, till vilka läsare riktar sig texten? Etc..
Så vitt jag vet, folk får gärna rätta mig, så är författaren journalist till vardags, och även manusförfattare. Han är även adjungerad (förordnad) professor, och undervisar i journalistik och kreativt skrivande.
http://www.harrywalker.com/speakers_templa...35&SubcatID=145Hans syfte är att beskriva en historisk händelse som en ickefiktiv(faktabaserad) roman (ett annat är: s.499 ref. förf. till ett samtal med fadern till en av de omkommna soldaterna, som inte vet hur sonen dog). Boken är kommersiell, den riktar sig först och främst till amerikanska läsare. Med risk för att bli långrandig...
I den kontext boken är skriven, slipper Bowden ta ställning till ett par viktiga saker; Distansen till intervjuoffer, t ex inom vetenskaplig intervjumetodik, är det viktigt att behålla objektiviteten. Om Bowden känner sig manad att skriva boken, delvis på grund av att stilla en avliden soldats far nyfikenhet har vi ett problem. (Han medger att han identifierar sig med fadern, s. 500) På samma sätt om han blir allt för personlig med de inblandade soldaterna, vilket jag menar att Bowden blivit. Hans tydliga empatiska ställningstagande blir extra klart på sista sidan i epilogen; " I wrote this book for them." s. 503.
Ett stort minus i boken är avsaknaden av en självkritisk diskussion om hans relation till soldaterna ifråga. Jag säger INTE att det ÄR så, men man får onekligen intrycket av att Bowden står på deras sida, och att han vill ge dem den uppskattning han menar de förtjänar. Lägg därtill ett omfattande förvarstal för Gen. Garrison. Sedan redovisar han inte på ett övertygande sätt intervjusituationerna i Somalia. Han återger en konversation med några Habr Gidr ledare, där han säger att detta var deras chans att ge sin version av händelsen, s.485. Vad ställde han för frågor, var de öppna, eller ledande. Var han tvungen att betala för intervjun? Inte sällan där betalning förekommer, svarar respondenten så som intervjuaren föreställs önska. I notavsnittet framställs somalier som giriga, s.539/545.
Jag kan fortsätta om du vill. Men jag avfärdar inte boken som sagt, den räcker dock inte för mig som fullständig sanningskälla.
Plus till Bowden för att han uppmärksammar rasistiska tendenser i det nästa helvita kompaniet, s.23f.
Men sammanfattningsvis känns boken som ett slags efterhandskonstruerat rättfärdigande av amerikanernas fiaskoartade insats i Somalia. Så, det blev en recension till slut.
källor för intervjumetodik mm: Research methods in anthropology, Russel Bernard, 2002; The long interwiew, Grant McCracken, 1988