Jag är ju något av en samlare, en skrotnisse om ni så vill. Det är med mycket möda jag slänger något jag inte behöver, kläder t.ex kan man ju ha kvar så länge de inte faller av kroppen i trasor, den där defekta videon kan ju vara bra att ha kvar (trots att man köpt en ny) ifall man någon dag skulle behöva en defekt video, mikron i förrådet kanske får antikvärde ngn dag, de två kartongerna med klädgalgar måste man ju behålla, de fungerar ju, osv osv. Jag antar att skrotsamleriet sitter i generna, min far är likadan. Han har en hel del "skrot" ska ni veta.
För sådana som oss är skrotningen av fullt funktionsduglig materiel som en riktig pungspark, en kniv i bröstet, det gör riktigt ont. Främst då det kommer till high-tech materiel. Vi ha slängt ut miljarder på att bygga U-båtar, stridsvagnar, fast kustartilleri, stridsflygplan, osv osv och nu slänger vi ut miljoner på att skrota dom trots att mycket av det hade kunnat funkat 10-20 år till.
Realisten i mig säger såklart att det som sker är ett nödvändigt ont men det svider rejält i skrotnissen i mig...
Ibland ställer jag mig frågan. När baltstaterna blev självständiga i början av 90-talet så var de helt nakna och utan någon som helst försvarsförmåga. Varför engagerade sig inte vår, då borgerliga, regering mer i den frågan med en gång. Man hade kunnat skänkt mängder med materiel som vi inte behövde, för tillfället var de i skriande behov av det och frågade runt överallt. De hade kunnat fått allt i från relativt nya JA-37:or till K-pist M/45, Pvpj, uniformer, artilleri och gud vet vad och dessutom utbildning på vapensystem osv. På så vis hade vi inte bara tillgodosett den akuta brist på försvarsförmåga de hade utan dessutom "knytit upp dem" i ett framtida försvarssamarbete som jag tror hade gagnat alla parter.
Nu skänkte vi istället lite struntsaker och några obeväpnade gamla kustbevakningsskorvar. Resten av sitt materiel fick de av andra stater eller köpa dyrt. (Att vi flera år försent kom på idén att börja skänka IB-77 konceptet var såklart på tok för litet och på tok för sent)