Kortfattat så utvecklades "la jeune ecolé" under sena 1800-talet som ett sätt att möta hotet från de tunga slagskeppen, med att maximera eld och rörelsen i de nya vapnen dvs små lättrörliga enheter och torpeder. Medan kryssarna skulle svälta ut fienden genom handelskrig. Skolan blev ju som vi vet norm i bla Sverige som "lätta flottan" men förekom över hela världen i de mindre flottorna. Till stor del har ju idag robotbåtarnas roll ersatts av attackflygets och långräckviddiga kustrobotar.
Wiki länk
Nu till min fråga/ påstående
Idag har de stora artillerifartygen ersatts av hangarfartyg och amfibietransportfartyg som slaglinje och "schwerpunkt" i de stora flottorna. Likaså har det marina uppträdandet förändrats då flottorna har i allt större utsträckning en roll som diplomater och rörlig baspunkt för operationer i hela konfliktskalan efter kalla krigets slut. De små flottorna har sällan möjlighet att bygga egna "HVU" som hangarfartyg utan får förlita sig på patrullbåtar och kanske några fregatter för sina marina operationer. Hur kommer den moderna "la jeune ecolé" se ut? Hur kommer de små flottornas materiel anpassas och utvecklas till dels enheter som kan delta i de allt mer förekommande operationerna långt från hemma farvattet, dvs utvecklingen av gamla tiders "cruiserwarfare"? Själva bekämpandet av fartyg har i mångt och mycket gått till ubåtar och attackflyg och de små enheterna som vapenbärare blir idag allt oftare patrullbåtar. Är utvecklingen i linje med danska "Flexible support ship" eller det amerikanska "LCS" eller måste ett helt nytt helthetskoncept för de "lätta" flottornas sammansättning till? Är pansarkryssare stöttade av flexibla korvetter/ patrullbåtar framtiden?
Ledorden för moderna marina fartyg är, enligt min uppfattning, "staying power" och flexibilitet oavsett flottans storlek.
