Sedan dess har man skrotat pansarvärnsraketerna till Hkp9, och låtit bli att köpa till det till de nya hkp:erna. SMIDIGT!

Att sen hänga vapen på den mycket lilla HKP-15. Tveksamt om det är värt det.

Tja, den skulle ju kunna, om man av någon anledning vill, ersätta nian rakt av. A109or flyger ju utomlands med Helitowsikte och TOW-lavetter. Men jag tror inte att Pvhkp är vad vi behöver med dagens inriktning. Lätt beväpnad spanings/flerfunktionshelikopter a'la ARH konceptet skulle nog kunna vara något däremot. Men det är väl något åt det hållet vi tänkt ha Hkp 15 till. Sen, som komplement till den skulle man kunna ha Ahkp för CAS, spaning, eskort mm.

/E

Bra smash där Erik_G.
Det vore ju i och för sig en schysst förmåga som faktiskt inte kräver så mycket mer än kanske visst skydd mot finkalibervapen, men jag har aldrig sett att den rollen stått med på HKP-15s resmué (utbildnignsplattform, OPFOR, ubåtsjakt, MEDEVAC, SAR, Tp och VIP-tp).

TOW finns ju redan i organisationen, HELITOW-kompetensen finns. Jag hoppas att vi inte slängt alla 30mm AKAN-kapslarna som satt under attackviggen och lätta attacken, och att vi har ARAK-kapslar kvar. Då är det ju nästan gratis...

Finns det i nuläget något schysst FLIR-sikte med målutpekningsfunktion att häkta på A109s tak? FLIR'en som sitter i är väl främst för navigeringssyfte?

Om man kan vara så häftig att man kan hänga på AKAN-poddar från Viggen vet jag inte. Låter lite tungt tycker jag. Man vill ju kunna manövrera också.

Vid insats utomlands så är en riktig attackhelikopter att föredra, med bepansring, sensorer, vapensystem med olika nivåer på verkan och priskategorier (face it, att jaga jeepar med "frihetskämpar" med en PV-robot är även det onödigt dyrt) och framför allt, ett vettigt motmedelssystem!
Förhoppningsvis så har vi några utländska kollegor med oss som kan låna ut attackhelikoptrar med besättning åt oss.

1982 begärde armechefen två kompanier 83/84 och ytterligare två 92/93. Det blev dock enbart två kompanier med totalt 20 st (plus testmaskin).

Gjorde rekryten 89-90 på armeflyget och det var kul att se den anda som fanns runt just pvhkp och armeflyget rent generellt.

Helikoptrar skall inte befinna sig där det finns risk att någon skjuter på dom, det klarar dom inte. Helikopter oavsett attack eller annan typ, har används tillräckligt mycket för att detta skall vara militära fakta och inte en åsikt. Helikoptrar skall fly från alla situationer där någon kan komma att skjuta på dom. Flygplan är det man använder för att göra vapeninsats från luften om man kan anta att någon kommer göra motstånd, inte helikopter.

Q What did you use for CAS and how effective was it?

A The most effective close air support asset we had was the Apache [AH-64 attack helicopter],hands down. The Apaches were extraordinary--they were lethal and survivable. We had six in the fight with two left flying at the end of the first day. They were so full of holes--hit all over, one took an RPG in the nose--I don't know how they flew.

But the maintenance guys from the 101st fixed every one. They got those helicopters back up and flying. The detainees later said the Apaches were the most feared weapons on the battlefield--the helicopters were on top of them before they knew what was happening. The Apaches came as close to "one shot, one kill" as you can get.

Our next most effective CAS assets were the A-10s in the daytime and AC130s at night. They were great.

We also had F-16s and F/A-18s [fighter aircraft] and B-52s [bomber aircraft] providing CAS. For the most part, they carried JDAMs and some dumb bombs.

Our fixed-wing pilots faced some procedural and maneuvering challenges. They had a very small view of the target areas from their cockpits--about the size of a postage stamp. (The Navy and Marine Corps fighter pilots routinely flew as low to the ground as they could to achieve the effects, even when it was below what was deemed minimum safe distance. They were terrific.)

The Air Force had to work through airspace management--aircraft were stacked up to the ceiling and could only be flown in, in a few numbers.

And then the angle of attack in the complex terrain made it even more difficult for the pilots. Certainly they had some close support successes. But the bulk of their successes were against fixed targets, such as when our ground troops identified a cave we wanted taken out.

Later on the first day and into the second day, when I declared two of the villages in the Shah-e-Kot Valley as targets [Marzak and Barbakul], the aircraft leveled them--we had taken hostile fire from the villages and flown Predators [unmanned aerial vehicles] over them to confirm their activities.

The aircrafts' precision munitions were most effective against those fixed targets. We used precision munitions on known enemy intersections of infiltration and then exfiltration.

But for the first three or four days, we faced "fleeting" targets. By the time the AWACS [airborne warning and control system aircraft] handed a target off, the Air Force said it took 26 minutes to calculate the DMFI [desired mean point of impact], which is required to ensure the precision munition hits the target. Then the aircraft had to get into the airspace management "cue." It took anywhere from 26 minutes to hours (on occasion) for the precision munitions to hit the targets.
That's okay if you're not being shot at or the targets aren't fleeting--such as the SUVs [support utility vehicles] the al Qaeda used for resupply. When the SUVs stopped to unload and if they stayed in one place long enough, the fixed-wing aircraft would slam them.

We really worked to find ways to kill fleeting targets the first three or so days. Honestly, we weren't that successful.

Just like the Gulf war, hundreds of the targets which were "destroyed" were decoys.

The moral of the story - air power is decisive but not all powerful. Battle damage assessment takes time and attacking individual targets hidden in the field is not best done from 15,000 feet.

37. Tillgång till ändamålsenlig helikopterkapacitet på kort och lång sikt
Försvarsmakten ska senast den 15 maj 2008 redovisa hur en
ändamålsenlig helikopterkapacitet ska säkerställas på kort och lång sikt.
Redovisningen ska innefatta det framtida behovet av helikoptrar i
förhållande till den planerade tillgången fördelat på uppgifterna
medicinsk evakuering (MEDEVAC, CASEVAC), taktisk transport,
punktmålsbekämpning, övervakning, flygräddning i förhöjd hotmiljö,
stöd till specialförband, ubåtsjakt, ytmålsstrid samt eventuella övriga
dimensionerade uppgifter. Behov i förhållande till tillgång ska redovisas i
det korta tidsperspektivet (0-5 år) och i det längre tidsperspektivet (5-15
år). Om behovet i någon uppgift överstiger planerad tillgång ska
konsekvenserna för den operativa förmågan beskrivas.

3924:
Personligen tycker jag att formuleringarna "flygräddning i förhöjd hotmiljö,
stöd till specialförband," är lite intressantare, för där så finns det även pengar att hämta och investera i förmågorna.

Sverige, den lilla stormakten...

Finns det något land förutom Italien som oprerar A109 som militär HKP?

Man borde ha satsat på att köpa ytterligare 20-25st HKP 11= Bell 412 istället, en vidareutvecklad version av Bell 212 twin Huey som i sin tur baseras på den legendariska UH-1 Iroquois...


HKP 15=Agusta A109 är ju en civil konstruktion som har militäriserats

Största användaren av A109 är väl amerikanska kustbevakningen.

Finns det något land förutom Italien som oprerar A109 som militär HKP?
Att Italien opererar den är ju inte så konstigt eftersom det är en italiensk konstruktion....lika logiskt som att Sveriges flygvapen flyger SAAB 340

Belgien har Helitow system på vissa av sina 109or.

I krig tror jag USCG sorterar under US NAVY...senast det hände var väl under Vietnamkriget?

A109 är nog mest känd från Baywatch där den är med i introt

I och för sig hade väl Kawasaki inga som helst vanor av varken avancerade vapensystem eller rent allmänt flymaskiner när de började tillverka helikoptrar?