QUOTE (Krook @ Jul 22 2008, 11:49 )

Det här är ett jättebra initiativ och jag applåderar det fullt ut!
Dock några varningens ord till er som ämnar nyttja internet och forum för ändamålet. Jag tar innehållet i den nålade tråden i detta forum:
QUOTE (Krook @ Oct 31 2007, 20:50 )

Borttagen SoldF-specifik del
Några saker som Du bör tänka på när det gäller forumet och internet:
-Det finns många som använder Internet i dolska syften.
-Uppgifter gällande utlandsförbands uppträdande, begränsningar och operationer ska inte skrivas om på forumet och man bör vara försiktig med det överlag.
-Personuppgifter med anknytning till Utlandsstyrkan är inte bra att publicera på internet och utan den enskildes medgivande mycket illa;
-Bilder likaså.
-Det som skrivs på Internet förlorar man kontrollen över. Det är värt att tänka på.
-Det är våra nära och kära det handlar om men även om din säkerhet och integritet.
Borttagen SoldF-specifik del
När det gäller anhörigstöd generellt så bör man vara försiktig. Har man inte någon anknytning till personerna eller verksamheten (utlandstjänst) så krävs nästan professionell utbildning (socialpsykologi, psykolog, psykiater, kurator, mm), annars är risken för att det ska bli fel ganska stor. Jag vill inte skrämmas men det ska hanteras på rätt sätt, och jag vill inte att folk ska råka illa ut. Det gäller att förstå, både den anhöriga och dennes situation men också sin egen roll i det hela; rollen som stöd här hemma och till vilken nivå och med vad som man ska/kan bidra med och i vilken utsträckning.
Fredsbaskrarna har utsedda och utbildade kamratstödjare, det skulle behövas utbildade anhörigstödjare också.
/K
Hej igen och stort tack för uppmuntrande samt beaktansvärda ord!Jag vill dock förtydliga syfte och mål med Invidzonen,
eftersom jag anar ett visst missförstånd;
Invidzonen arbetar helt ideellt och för
ökat stöd åt anhöriga.Vi arbetar även med "hjälp till självhjälp", och skräddarsyr behovet efter förfrågan.
Vi skriver dels boken, och har börjat få igång lokala anhörig-grupper, samt mentorer/samtalskompis
(som erfarat samma situation, och som dessutom i dagsläget arbetar som kuratorer eller likn. i sitt arbetsliv).
Allt detta för att vi anhöriga vill och tycker att det behövs.
De mail jag får dagligen handlar om att det inte finns tillräckligt och tillgängligt stöd,
vilket bekräftar att invidzonen jobbar för rätt sak.
När det kommer till krishantering etc,
så har vi ett sammarbete med soldathemsförbundet, och en dialog med fredsbaskrarna är i verket.
Soldathemsförbundet hänvisar vi till när det behövs en kurator,
psykolog eller annan kunnig personal.
Stöd för anhöriga är äntligen "i ropet" mer än någonsin.
När jag ringde runt till försvaret och politiker våren 2007,
var stödet helt obefintligt, så skillnaden på ett år är tydlig redan.
Det är för mig en härlig utveckling i rätt riktning.
Speciellt eftersom utlandstjänsterna sias bli många fler framöver.
Återigen; Tack för hjälpen!