Godkväll.

Lite om mig:
Ska börja andra året på Naturvetenskap nu till hösten (gymnasiet). (Någon fördel/nackdel med det?) Jag älskar att vistas i skogen och hatar när det är över 18 grader varmt, regn är underbart och går hellre 5km än tar bussen. Skulle jätte gärna ge mig ut i skogen med en polare som delar samma intresse (vart är du??) och bo I skogen och endast leva i naturen kanske upp till vecka, med frystorkat och kanske ett par ny-fångade fiskar och plockade svampar att leva på. Riktigt intressant att testa sig själv och hur man reagerar efter 1,2 dagar utan mat. det ska ju dock inte vara dödligt allvar om ni förstår vad jag menar. Skulle gärna ge mig ut på en cykelresa nån gång.

Lite om mina fysiska förutsättningar:
Jag kan ärligt säga att jag inte är något muskelberg, jag ska börja träna på gym nu till hösten, kör dock hemma med kroppen, push-ups, sit-ups och den där när man sitter i 90 grader.

Jag har en atletisk kroppsbyggnad, ca 190 cm lång, ca 75 kg, finns massor av muskler att bygga upp, lite tunn sett till vad jag kan vara. Ska dock kämpa och ge allt i spåret och gymmet nu. Har en okej kondition, har varit slö på senaste tiden vad gäller att springa, kan dock ta milen med mindre problem. Är en okej simmare då jag simmade 4 gånger i veckan när jag var 6-8 år. Spelat fotboll från 5-14 års ålder. De första fem med en afrikansk touch , hade en afrikansk tränare, fan vad vi sprang fort match ut och match in. Har dock inte simmat på ett tag förutom med skolan a la simma 60 längder så får du MVG...*suck*. Är bra spänst något som man har nytta av?
Spelar även gitarr/sång och har en god simultanförmåga på grund av detta då. Lite smått intresserad av att bli flygledare (fet lön )

Lumpen

Har fyllt i internetundersökningen, så vi får se om jag får mönstra.

Är väldigt intresserad av en roll som jägare (ej kust) är också väldigt intresserad av en roll som en av de olika chefsbefattningarna inom lumpen som t.ex Gruppchef och Plutonchef. (missade jag någon?) Då jag vet att jag har och alltid haft goda ledaregenskaper och är övertygad om att jag kommer att göra ett bra jobb.

Min fråga är: Vad är bäst att försöka satsa på? samt, vad gör en Plutonchef? Han leder väl inte en grupp ute I fält såsom gruppchefen gör?

Just ny tycker jag att gruppchef låter intressantast, det känns mer personligt, som om man känner grabbarna bättre än istället känna hela plutonen lite smått eller inget alls, dock vet jag inte riktigt vad som förväntas av en plutonchef.

Så vitt jag vet, rätta mig nu om jag har rätt alla andra MÖP. Så utbildas la inga värnpliktiga kompani befäl längre. Så det man på sin höjd kan bli är Plutonbefäl och det innebär då att man kan vara chef över en grupp.

Plutonschefer är officerare? Har jag fel?

Om man är tveksam vad det gäller PB, GB, GC och allt vad det är så borde man ta sig en ordentlig genomläsare här: http://forum.soldf.com/index.php?showtopic=34443

Chrisblues, jag tror jag känner igen mig lite i din situation. Grejen är den att om du bara har motivationen att träna, och de rätta förutsättningarna såsom god hälsa, hörsel och syn, så borde det inte vara några problem för dig att bli placerad på en jägartjänst. Jag själv trodde inte riktigt att jag skulle prestera så bra under mönstringen, särskilt styrketestet, och jag blev väldigt förvånad när jag drog en nia. Glöm inte att de fysiska testerna endast är en liten del. Psykologintervju och datortest är sånt som man har svårare att träna upp, men som också är väldigt viktiga bitar under mönstringen.

Tips till att träna upp sig inför konditionscykeln och styrkeprovet finns i hinderbanan. Läs Fk Satans träningslära.

Slutligen kan jag bara säga av egen erfarenet att träningen är viktig, men att skolan fortfarande har prioritet 1, särskilt om man går Nv och siktar högt som du gör. Jag har alltid prioriterat skolan först, och det är något man kan ha glädje av väldigt länge i sitt liv (20,0 ) .

Om man är tveksam vad det gäller PB, GB, GC och allt vad det är så borde man ta sig en ordentlig genomläsare här: http://forum.soldf.com/index.php?showtopic=34443

Har tagit en titt, tackar.




Jajamensan nu jevlar


Doing it as we speak

siktar högt? Jag har bara tittat lite på det.

Jag har faktiskt haft så jävla tråkigt i skolan, säg från mellanstadiet till högstadiet, att jag inte behövt anstränga mig för att få VG/MVG, även om man själv och föräldrar bett om en utmaning, riktigt synd då jag lider från det nu, och gjorde det under 1a året i gymnasiet så hårt att jag inte pluggade mer än en timma i veckan (helt puckat, speciellt om man går NV) pga brist av motivation och endast fått ett MVG samt blandat G/VG. Har blivit totalt kass i matte som jag briljerat i sen jag började i grundskolan, jag sket totalt i matten under högstadiet, varför? Ingen motivation. <-- Inte bra material för psykologen

Jag är medveten att jag kan få MVG i alla ämnen men liksom skiter i det. Jag vet inte, jag gissar på att jag hade det för lätt i mellanstadiet och aldrig fick nån utmaning. Det som är konstigt för mig är att hur jag tappat all motivation från lågstadiet där jag alltid gav allt och fick betalt för det, till att gå till att skita i läxor och och göra allting sista dan innan få G/VG ..jag blir så jävla arg på mig själv . Nu torskar man ju på saker som man skulle skrattat åt om man brytt sig

Aja baja

Nu halkade vi kanske in på skolan lite mycket här va..

Jag tror inte riktigt jag förstår syftet med tråden längre, vad är det du vill ha hjälp med ?

"Börja träna idag, fortsätt träna imorgon" stod det på papprena från flygbasjägarskolan. Ligger nog mycket i det..

Nej nej, men du menade att skolan är viktigt, är det något som pliktverket uppmärksammar eller är det grundskolan som är viktig?

Jo, jag ville ju veta lite om jag passade som jägare, samt att jag inte riktigt förstod vad en plutonchef gör. Sen vart jag skiträdd när du börja snacka om skolan

Klart att pliktverkets psykolog ser det som en positiv sak att man har bra betyg från skolan. Själv visade jag upp dem, och hon blev nöjd, men jag vet ju inte hur mycket det kan ha hjälpt.

När jag sa att skolan var viktig menade jag nog mer för din egen framtids skull, inte för pliktverkets psykolog.

Riktigt svårt att veta om du passar som jägare över internet, det är mycket som spelar in. Det är bara att träna på och låta pliktverket göra sin professionella bedömning.

Jo det är väl sant. Jag har hört från en äldre polare som berättade för psykologen att han var omotiverad precis som jag. Han fick ju inget gott betyg från henne. Kommer hålla mig i skinnet och inte säga något om det. Blir fan ändring nu!



Okej, då är det lungt.



Japp det ska jag fan göra, nu jävlar!! Och jag kommer använda SoldF som resurs, fan vad bra ni är! Tack för att ni är förstående.

Fan jag hade ju en fråga nu också, tänk, tänk, tänk.... Jo juste:
När är det man säger att man vill bli befäl/chef? Är det till psykologen så han/hon gör en lämplig bedömning eller är det till personen som ger en sin befattning?

Tackar

Befälslämplighet bestäms av psykologen och hon/han utgår då från resultatet på inskrivningsprovet (vilka värden som gäller på I-provet för att få bli befäl divideras det om, jag fick höra minst 6:a för att bli befälsuttagen).

Lycka till och kör hårt så blir det som det blir när du väl mönstrar och det finns ingen egentlig anledning till att bli besviken om du blir uttagen för värnplikt!

@Chrisblues

Nu kanske jag är petig, men du har fyllt i "ska snart mönstra". Många av de jag känner fick inte ens mönstra efter att ha fyllt i internetundersökningen, så ta inget för givet bara

hmm, det känns ju ändå som det är givet, jag vill ju göra lumpen, jag kan tänka mig göra utlandstjänst osv. Man får akta sig då. Man förlorar ju dock inget på att träna upp sig så inget att förlora egentligen.

jaja, ta inte ut segern i förskott, även om man så jävligt gärna vill. Det är ju fan en ära att göra lumpen idag med tanke på det låga antalet.

Sen är det säkert skitbra att ha fått ledarskapsutbildningen inom lumpen. Vad tror ni, är det viktigt vid framtida jobb?

Edit:är det sant att man får besked 3 mån innan om man ska mönstra eller inte?

@Chrisblues: Med lite distans till mönstringen kan jag väl erkänna att jag hade lite för höga förväntningar på mig själv. Jag tyckte precis som du att jag passade alldeles utmärkt som befäl men blev besviken när jag upptäckte att hon skattat mig med en sexa. Så här i efterhand när besvikelsen lagt sig har jag insett att det är lika bra att ta eventuella bedömningar som de kommer, pliktverkets personal är oavsett vad man tycker proffisionell och mycket mer lämpade än ett gäng tonåringar att bedöma någons ledarkompetens.

Jag hade själv schyssta betyg med mig i bagaget men det imponerade inte allt för mycket på psykologen. Jag tror helt enkelt jag var alldeles för koncentrerad på att sälja mig själv mer än att bara lita på psykologens bedömning. Var ärlig, är mitt råd för jag tror att det lönar sig.

Jag tycker dessutom att jag ser en tendens att du gärna skyller ifrån dig, det är inget som jag tror lämpar sig varken i lumpen eller övriga livet. Du är själv ansvarig över dina handlingar.

Lycka till med mönstringen och gör ditt bästa!

Jag gillar er grabbar, visdomarna regnar ner. Det är nog rätt att man inte ska förvänta sig något, o visst, ärlighet varar längst. Är så jävla taggad bara på att mönstra, fan va kul det blir om jag får det. Menar du att ni är tonåringar? (jag fattar inte).



Ska tänka på det om jag kommer så långt som till mönstring

Det är svårt att se det själv så jag tror nog det ligger en sanning i det du skriver. Det är svårt att vara självkritisk måste jag erkänna. Hur kan jag förbättra en sådan egenskap? Gäller det att vara realistisk och vara ärlig mot sig själv helt enkelt? Konstruktiv kritik är välkommen

Tack

Edit:

Ja!!! Ska springa, gymma, simma, plugga. ALLT!

ödmjukhet skulle jag säga är ledordet...

ta ett steg tillbaks och fundera på hur ANDRA uppfattar dig..
det är ett bra steg om man vill lyckas (både med mönstringen och med livet) om du frågar mig ;)
i övrigt kan man bara göra sitt bästa och vara nöjd med var det leder, dock inte sagt att man skall sikta högt, men inte FÖR högt bara ;)

Vad menas med ödmjukhet? (frågan är seriös)



Tackar för tipsen och ska absolut göra det

ödmjukhet
Där är en liten fingervisning. Men en sak är ju att man inte tar sig vatten över huvudet... Men en sak är ju att inte tänka som kompisen " blir jag inte jägare vill jag inte göra vpl", utan att mer låta dom dra i sina trådar och ge dej en tjänst dom tror passar dej. MEN du måste ju säga till om du verkligen vill något, men även lyssna på vad dom har att säga...

Kort förklaring: http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%96dmjukhet

Du verkar ha kämparglöd i alla fall, och det är ju aldrig fel! Gör verklighet av det du säger så är du nog närmare än många andra i alla fall.

Fan jag sökte ju på humbleness på engelska wiki hitta inget, man tackar
Nej, fan heller att jag låter inte andra tänka åt mig ajabaja, viktigt viktigt. synd att man inte har några polare i samma ålder som är intresserade av att ens göra lumpen, skulle ju vara riktigt fint att ha en polare man tränar med och arbetar tillsammans för att nå sina mål. Jaja

När startade tråden hade jag lite små mål, typ:
aja, minst Militärpolis, det verkar ju lite vettigt iallfall
Jägare (ej kust) skulle vara jävligt kul, SKOG, TÄLT!

etc,etc

Nu känner jag mig nöjd med en befattning där jag bäst kan använda mina kunskaper och nyttja dom till fullo samt att man hoppas hamna i en bra grupp med vettiga människor

Mönstring nästa tack




Jajamensan här ska det tamejfan inte maskas ett piss!!


Det känns redan som om jag har växt som människa och är ett steg närmare.

Tack

Ang. den lägsta gränsen på inskrivningsprovet för att få befälskattning så är det 5. Inte 6 som många tror. 5 på det provet tsm med befälsskattningen kan ge dig en tjänst som Gruppchef/befäl. Med en 6:a så kan du få en tjänst som Plutonschef/befäl om befälskattningen är rimlig.

Det låter ju ändå inte så mycket, förutsatt högsta poäng är 10. (det är väl det?)
Har tittat på lumpen.nu's inskrivnings prov. Jag antar att det riktiga prover är bit svårare än det

Svårare ja.

Det beror på hur smart du är, provet består av en spatial och en orddel. Tänk på att du har tidspress, och att det är ganska många moment.

När får man besked vare sig man får mönstra eller ej? Fick min lämplighetsundersökning i början av Maj och skickade iväg den samma dag...

Betygen spelar stor roll. Har VG/MVG i snitt på ett naturvetenskapligt program och psykologen sa till mig att det va bra och viktigt för högre befäls-värden. Vad gäller pliktförmågan så vet jag inte hur mycke betyg spelar in, där är det nog en "jag-vill-tjäna-mitt land-och-kunna-slå-tillbaka-en-angripare-om-det-mot-förmodan-skulle-ske"-mentalitet som gäller.

Men sköt skolan, träna lagom mycket, och va allmänt normal i huvudet när du mönstrar så går det nog fint.

Angående inskrivningsprovet så är mitt tips att ta det lugnt, stressa inte upp er över tidsbegränsningen, det gjorde jag, och fick bara en 5:a tack vare det. Men det räckte till en gruppbefäls-tjänst. Fick 8:or hos psykologen, så det krävs inte höga provvärden för att få höga psyk-värden.

/Nyllet

EDIT: Vad gäller jägare så är det inte alltid dom som har flest fältdygn under ett utbildningsår, så vill du ut i skog o mark så snöa inte in dig på jägarna. Gör som någon ovan skrev; leta reda på någon intressant tjänst som tilltalar dig, och försök få den på mönstringen. Men var beredd på att pliktverket vill ha dig någon annanstans.

Mja, jag tror att det är mer till psykolog till psykolog hur de ser på betygen. Hade MVG i majoritet på NV men det imponerade inte särskilt mycket på psykologen, fast jag kanske var kass i övrigt

Mina råd borde vara giltiga för alla som ska genomföra militär grundutbildning i alla tider, omvärldsanalyser av dagsfärskt datum, försvarspolitiska beslut och historiens oundvikliga gång till trots. Hoppas därför du kan ha nytta av dem också.

På min tid utbildades, ja, uppfostrades vi till att svara mot kalla krigets krav- trots att den affären i den officiella historieskrivningen hade upphört några år tidigare. Det skulle under min grundutbildning visa sig att denna inställning till den militära grundutbildningen var väl betänkt av våra beslutsfattare, eller var det bara tur? Hursomhelst en fråga för ett annat forum. Det viktiga är att då, 1993-1994, var det en stor majoritet som genomförde grundutbildning. Detta förhållande formade i hög grad de beslut jag fattade som 19-årig mönstrande i Solna (innan etablissemanget i Näsby Park invigdes 1995).

Jag ville främst två saker med min grundutbildning. 1. Genomföra den i Flottan, och där vid ett fartygsförband. 2. Använda tiden- gärna 15 eller 17 månader- på ett så bra sätt som möjligt.

För mig innebar min militära grundutbildning det som man med äldre språkbruk gärna kallade för mandomsprov, eller varför inte, att bli man? I vår tid är detta uttryck definitivt förlegat, främst självfallet för att Försvarsmakten jobbar hårt för att få in så mycket kvinnor i organisationen, mycket vällovligt anser jag. Men då blir ju begrepp som mandomsprov och att bli man förstås inte lika gångbara. I vår tid kanske man skulle kunna säga att jag blev vuxen under det år min grundutbildning till sist kom att bli.

Jag hamnade i Flottan, fyra månaders landutbildning, därefter under åtta månader placerad på tre olika fartyg. Jag lärde mig MASSOR om sjömanskap och annat praktiskt arbete till sjöss, vilket var det som jag var väldigt intresserad av, för att inte säga totalt uppslukad av, innan jag mönstrade. Man skulle kunna sammanfatta detta som att Staten gav mig vad jag ville ha, mot ett pris i form av en hel del tid av mitt liv. En affärsuppgörelse om man så vill. Men det bästa med min utbildning var främst att jag DESSUTOM fick en mycket god praktisk erfarenhet av grupprocesser, ledarskap, psykologi och liknande ämnen, vilka jag då visserligen var intresserad av, men inte alls hade tänkt mig skulle betyda så mycket för mig efter muck. Långt senare i livet, ungefär fyra år efter muck, skulle det visa sig att de kunskaper jag tillägnat mig under året i Flottan skulle vara oerhört värdefulla. Idag jobbar jag med undervisning, utbildning, ledarskap och kunskap- både i den gröna världen och civilt. På ett plan lärde jag mig tio gånger mer under mitt år i Flottan, än under nio år i grundskolan. Detta visade sig alltså vara en investering från min sida, vilken på det personlighetsutvecklande planet visat sig vara en mycket god affär för min del. Tur eller skicklighet? Ja, det spelar nog inte så stor roll idag. Jag är tacksam, ödmjuk, som någon frågade om tidigare här i tråden. Vi lärde oss i ledarskapsutbildningen vid Marinens Krigshögskola begreppet "att vara ödmjuk i sin överlägsenhet". För mig blev det något bara lite mer än en tom fras då, 1993. Idag vet jag precis vad detta begrepp står för för mig.

Mitt råd till dig i din situation blir därför att försöka informera dig så mycket som möjligt om vad som gäller i Försvarsmakten idag, helst direkt från myndigeheten. Tyvärr lämnar Pliktverket en del övrigt att önska när det gäller hur informationen kring utbildning i Försvarsmakten sker, vad som sägs, hur det formuleras och så vidare. Kolla därför hellre Försvarsmaktens egen information. Vilka förband utbildas just då du ska utbildas, var, vilka personliga egenskaper och färdigheter krävs där? Lär dig så mycket som möjligt om hela Försvarsmakten, se vad du kan bidra med i arbetet där, men fundera också så ordentligt du orkar på vad du själv vill... se det som en affär mellan dig och Staten. I själva verket handlar det än så länge om plikt; du är skyldig att genomföra militär grundutbildning, även om bara 10-12% av de värnpliktiga genomför utbildningen. Men för tankens skull kan min liknelse vara bra, den hjälpte mig.

Även om din situation idag, 15 år senare, är mycket annorlunda jämfört med hur den var för mig i eftersvallet av kalla kriget, så hoppas jag ändå mina tankar och råd kan vara dig till nytta.

Lycka till!

När jag hade mitt psykologsamtal frågade han bara två frågor om skolan (i alla fall vad jag kommer ihåg) vilket program jag gick och om det gick bra. Jag fick i princip bara svara på ja och nej frågor i 10 minuter.

Lycka till på mönstringen!

Angående psykologen så tror jag det är bra om du funderar över varför du vill göra lumpen innan och sen bearbeta ett sådant svar lite. Så att du kan svara ärligt och få med det dom vill höra. Dom spanar efter personer som kan föra ett samtal och även bidra till det med nya banor. Börjar ni prata skola, säg någon som varit en prövning och hur du (med andra kanske) löst problem och förbättrat något. Pratar ni träning, säg att du tycker att viss träning är roligare och varför (arbeta med andra, fysiskt utmanande, psykiskt anstränande). Extra plus är om du får psykologen att berätta något. Du har läst den boken, fråga om han/hon gjort det.

En nära vän fixade nior på alla stationer med bara psykologen kvar. Dom pratade i 45 min om först en bok som de båda läst, sen hur den liknade min väns familjesituation. Psykologen blev tårögd för att hon kände igen sig så väl. Han fick nia även där och påbörjar tolkutbildningen på måndag.

Lycka till!

Bland Sveriges bästa soldater har nog inte alla varit så duktiga i skolan... finns nog en del som var riktiga "busfrön" upp i hög ålder med direkt dåliga betyg som följd. Med det inte sagt att de var ointelligenta. Och då menar jag inte att de hade sådana betyg du har, utan betydligt sämre... så att du mestadels har G-VG med några MVG spelar ju ingen större roll. Och det är ju inte direkt dåliga betyg det heller. Så länge man inte har underkända betyg så ska man nog inte oroa sig över betygens inverkan på mönstringen.


Psykologen ska ju försöka få en bild av din personlighet, inte av dina prestationer i skolan. Sen om psykologen kan göra sitt jobb rätt återstår att se. Finns säkert mkt bra soldatmaterial som får frisedel nu för tiden... men de verkar göra ett rätt gott jobb oftast.




KOB to the shizzle fizzle

Som jag ser det oroar du dig för mycket.

Sålänge du gör en normal prestation i skolan och inte får massa IG/ är stökig osv är det nog rätt lungt. När jag mönstrade (tiden går fruktansvärt fort, här sitter man en värnplikt senare och det känns som man mönstrade förra veckan) frågade psykologen massor om hur mycket jag pressat mig själv osv. Vilka fysiska och psyikiska utmaningar jag gått igenom. Detta för att kolla min ev lämplighet som jägare. Så erfarenhet av att ha pressats hårt är mycket positivt, likaså att man har tagit ansvar (sommarjobb etc). Även ett intresse för skog och natur, och en vilja att vistas där är ett stort plus. Så här i efterhand är jag grymt glad att det inte blev jägartjänst, inser efteråt att det är alldeles för mycket fält för min smak, och alldeles för hårt.

Tänk även igenom vad du egentligen vill. Innan mönstring, då den enda militära referensen man har är det man sett på film, är man ofta kaxig och sugen. Man siktar högt, ofta något över vad man passar bra som. Man vill göra utlandstjänst osv osv, utan att egentligen vet vad det militära livet innebär, och vad som är "hårt", och hur det känns att plågas i en vecka. Jag var också mycket taggad innan jag ryckte in, men insåg ungefär 4-5 månader in i utbildningen att utlandstjänst inte är något för mig, inte heller officer. Innan inryck kunde jag banne mig tänka mig både och.
Tycker du skall fokusera på att få göra lumpen över huvud taget, oavsett tjänst är det en mycket givande upplevelse, som ger en insikt i både det ena och det andra, militärt som civilt.

Några svar i korthet:
Soldat/GB/PB: I nuläget utbildas åtminstone vid en del förband värnpliktiga till att bli ställeföreträdande plutonchefer, dock kommer det nog att upphöra i närtid. När du överväger vad du tänker sikta på, fundera då lite kring dig själv och dina motiv; varför vill jag bli chef? Den frågan är rätt viktig att ställa sig, -innan- man sitter med en grupp och förväntas leda den i 10 månader, utan att ha någon aning om varför man kämpade sig till privilegiet att få skäll för det andra gör, alltid vara den som tjatar, alltid vara tvungen att prestera bäst.

Vad gäller skillnaden mellan grpch och plutch är det två tämligen olika roller, dock har de vissa krav gemensamt. Gillar du att "go with the flow" är ingetdera något för dig ... Grpch ställer nog högra krav på din social förmåga, att motivera människor även i de mest omotiverande situationerna. Plutch ställer högre krav på teoretisk förmåga, att kunna organisera och planera. Vad gäller nyttan i arbetslivet skadar det säkert inte, men det är nog inte heller erfarenhet du omöjligt kan plocka upp någon annanstans, om du har fallenheten.

Val av tjänst: Skaffa dig en uppfattning med många öppna dörrar, mållås inte. Häng inte heller upp dig på något för att det är ball, det viktigaste för att det ska funka bra är att det är något som intresserar dig. Om du gillar fysiska utmaningar kan det säkert vara juste med en jägartjänst, men om du inte alls uppskattar idén att ligga och trycka intill en vägkorsning och spana i en vecka, kanske du ska välja något annat? Samma sak med MP, tycker du att juridik är intressant? Har du intresserat dig något för det på fritiden, vet du övht något om skillnaden mellan väktare och ordningsvakter, etc.?

Naturligtvis kan man inte vara kung på något innan man rycker in, men har man ett hum om vad man ska göra innan man rycker in kommer ens värnplikt att vara både lättare, roligare och mer givande ...'

(Undertecknad utbildas för tillfället till stf C för en Ingenjörpluton.

Som sagt, ta reda på vad du vill syssla med... hitta en befattning... sen så bestämmer du dig. Det funkar inte att vela på mönstringen. Säg vad du vill bli och gör ditt bästa. Är du en bra kille som vet vad du vill så lär det gå riktigt bra.