QUOTE (Rokare @ Dec 5 2007, 11:34 )

QUOTE
A new technique of marking the ocean surface with monomolecular films in combination with dyes was studied in order to develop a practical sea marker which can be detected by airborne remote sensing devices in addition to visual observation. [min kursivering]
Det är lysande att du hittat denna källa, men för att åter belysa min tes. Varför har inte
Thunander en källa på detta?
Din kritiska position är rimlig ifall påstående är kontroversiellt och särskilt ifall färgsignalerna faktiskt inte går att upptäcka med satellit eller flygplan. I stället är det sannolikt så att färgsignalerna är utformade just för detta ändamål. Ifall Tunanders premisser är korrekta och om resonemanget håller så ser jag inget problem. I
Hårsfjärden s. 172 anger Tunander att en norsk amiral berättat att:
QUOTE
amerikanerna kunde använda sig av färgämnen under en hemlig operation för att få information i realtid (utan fördröjning). De riktar in en satellit mot operationsområdet och färgämnet på ytan talar omedelbart om för USA exakt var den skadade ubåten befinner sig. Därmed kan Washington agera och kommunicera med ubåten och ge den order innan "värdlandet" ens känner till incidenten. Detta skulle kunna förklara varför amerikaner använder sig av färgämnen även under hemliga operationer, sade han.
Detta är alltså antagligen Tunanders ursprungliga källa medan den vi diskuterat tillkommit senare då den är lättare att kontrollera.
QUOTE (Rokare @ Dec 5 2007, 11:34 )

Precis som du säger handlar vetenskap om att utifrån fakta/observationer/iakttagelser dra slutsatser.. Men att använda det faktaunderlagt som Thunander har, i det stycket du länkar till, för att utifrån det dra en sådan slutsats är svagt. Problemet är här att att Thunander inte vet vad ekot är för något, eller om det ens existerar. Han gör då antagandet utifrån den uppgiften han har att ekot är äkta, att det är en ubåt och sedan att denna ubåt störsänder samt att den rapporterar till sitt högkvarter. Med samma underlag skulle jag kunna dra slutsatsen att radarekot var en atmosfärisk störning och att störningen som bevakningsbåten utsattes för var egentligen felaktigheter i radarn. Likt den bäste konspiratoriker tar Thunander iaktagelser och skapar sedan fakta genom retorik. Reflektera gärna över uttrycket "In science we have to keep scorce not only of the hits, but of the misses as well.."
Tunanders källa, kopierad i hans forskningsrapport, är Marinens Analysgrupps rapport från Hårdsfjärdenincidenten och en skiss över störningen som
BevB 321 gjorde. Ifall du vill visa att Tunander dragit fel slutsatser behöver du hitta något mer som tyder på att den lokala störningen hade atmosfäriska källor eller att radarn var felaktig. Tunander skriver för övrigt i stycket som följer:
QUOTE
Vi vet inte om det finns ett samband mellan dessa händelser, men de följer logiskt på varandra. Ovanstående tekniska indikationer pekar på att en ubåt har fått sig en smäll och gått upp till ytan. Inget av detta utgör bevis för ubåtens nationalitet, men det är svårt att tänka sig att en sovjetisk ubåt skulle uppträda på detta vis. Den skulle i det längsta söka undgå att ge sig till känna för de svenska styrkorna. [...]
Varför går inte du till källan, Tunanders rapport
Spelet under ytan, när du är så snar med att kritisera Tunander för felaktiga källhänvisningar?
QUOTE ( @ Dec 5 2007, 11:34 )

QUOTE (01/B3 @ Dec 5 2007, 10:51)

Ifall en amerikansk ubåt passerade minlinjen och blev skadad av en minsprängning så torde sammanhangen vara klara för de amerikanska ubåtsövervakarna. Jag tror att poängen med operationen (att ge intryck av sovjetiska ubåtskränkningar) i sådana fall skulle ha gått om intet ifall det dykt upp amerikanska SAR-flyg vid Danziger Gatt. Antagligen blev resultatet i stället en kontakt med den svenska livlinan.
Här låter du en icke händelse bli fakta för att något har hänt. Kortfattat säger du ju faktiskt "Det blev ingen räddningsaktion så det måste varit en ubåt där." En annan, inte helt orimlig, slutsats skulle kunna vara "Det blev ingen räddningsaktion så det var nog ingen ubåt där.
Jag säger inte alls det, jag säger i stället att "Svensk militär observerade en amerikansk nödsignal för ubåtar så det måste varit en [amerikansk] ubåt där."
Ifall färgfläckan var en amerikansk nödsignal från en ubåt så borde den föranlett aktiviteter från amerikanska ubåtsövervakare. Tror du på allvar att de skulle ha startat en räddningsaktion på samma sätt som om en ubåt skadats utanför den amerikanska kusten? En sådan aktivitet skulle kunna ha varit CIA-chefen William Caseys snabbvisit i Stockholm där han träffade några svenska officerare. Tunander skriver utifrån dagböcker och intervjuer att det verkar som om både försvarsministern och överbefälhavaren trodde att det fanns en skadad eller sänkt ubåt. Trots detta tvingades den skadade ubåten inte upp. Jag uppfattar det som att de amerikanska aktiviteterna mycket väl kan ha lyckats - utan att behöva använda ubåtsräddningsflyg.
QUOTE (Rokare @ Dec 5 2007, 11:34 )

Så kom ubåtarna från Öst eller Väst, inte vet jag.. Men den fråga som berör mig idag är inte bara om Svenska folket blev förda bakom ljuset då, utan än mer om vi blir det idag? Den lilla tid jag sedan igår kväll, av egenintresse, lagt ner på Thunanders verk har fått mig att konstatera att hans hantering av källor och fakta minst sagt stinker. Trots detta så tenderar han mer och mer att bli grundkällan till allt och där man nu kan hitta TV program och artiklar hart när överallt som alla bygger på denna hypotes. Det hjälper inte om det finns 400 böcker med fakta om att 1+1=3 om det visar sig att alla böcker har samma experiment som källa, då kan det lika gärna vara 10000 böcker.. det blir inte mer sant för det.
Jag är inte direkt imponerad av din slutsats att Tunanders hantering av källor och fakta stinker. Något som stinker är att ljudband, fotografier och analysresultat försvunnit från arkiven. Tunander skriver att Ekéusutredningen vände sig till Norge och den norska underrättelsetjänsten som strax efter ubåtsjakten 1982 hade studerat bandet från den 12 oktober:
QUOTE
I vår förfrågan bad vi att få tala med en namngiven person från den norska underrättelsetjänsten som hade tagit emot de två svenskar från FOA som hade med sig bandet till Norge. Det brev vi fick från Oslo sa att något samtal i frågan inte var möjligt 'på grund av frågans känslighet i förhållande till USA'
I källhanvisningen skriver han att detta brev fortfarande är hemligstämplat. Sådant stinker!
Tunander är den förste oberoende forskare som haft tillgång till tidigare hemligstämplade handlingar. Hans främsta källor är krigsdagböcker från de inblandade förbanden. Det är även så att det finns initierade personer som öv. 1 Lars Hansson som bedömer att Tunander har rätt i att det var amerikanska i stället för sovjetiska ubåtar som kränkte svenskt vatten.