Jag har följt diskussionen i tråden lite sporadiskt över tiden. Har inte haft något att bidra med tills jag råkade bläddra i ett gammalt nummer av SMB:s Pennan&Svärdet.
Diskussionen verkar handla om huruvida det finns fler belägg än Hr Tunanders analyser som stödjer tanken på att det var amerikanska undervattensfarkoster som gästade vårt territorialvatten. Hade USA motiv, förutom att förstärka Sovjethotet?
Ja, det finns andra motiv än detta. Enl. författaren N Bruzelius i boken "Near friendly or neutral shores" drar jag följande slutsatser.
Huvudrollsinnehavaren i min teori heter USS George Washington, samt systerfartyg i Polarissystemet.
USA skaffade sig under 60-talet förmågan att vedergälla en Sovjetisk kärnvapenattack med hjälp av ubåtsbaserade ballistiska robotar. Inledningsvis var räckvidden sådan att man, för att nå vitala mål i Sovjet, var tvungen att avfyra robotarna från en plats som råkade vara den svenska västkusten.
I dag är räckvidden betydligt längre.Med dåtidens teknik var man tvungen att i förhand rekognosera avfyringsplatser för att kunna träffa målet. Robotbanorna hade kalkylerats i en landbaserad dator som sedan med hjälp av utstansade hålkort kunde överföras till roboten, mht till aktuell avfyringsplats.
Detta förfarande krävde att den svenska västkusten var fri från sovjetiska antiubåtsstyrkor, flyg som över och undervattensfarkoster. De fick inte under några som helst omständigheter lämna Östersjön eller basera sitt flyg på svensk mark. Om de amerikanska ubåtsbefälhavarna visste att de skulle upptäckas och snabbt bekämpas så fort de avfyrat sina robotar, så skulle det menligt inverka på villigheten att efter order leverera sin vapenlast.USA gick så långt som att utfärda hemliga säkerhetsgarantier för Sverige, i händelse av en sovjetisk aggression. De skulle med militära medel stödja Sverige i ett sådant läge. Norge och Danmark fick kraftigt utökat militärt stöd för att i egenskap av NATO länder, kunna bistå med detta.
Med detta som utgångspunkt kan vi vara tämligen säkra på att USA åtminstonde någon gång under kalla kriget opererat i svenska vatten. Kan de haft fortsatt intresse av att besöka våra vatten trots att teknik och skjutavstånd förändrats genom åren? Vad skulle anledningen vara att operera på östkusten?
Jag tror att USA under hela resans(kalla kriget) gång ansett att man med framskjutna positioner skapar sig ett initialt överläge. Man kunde slå mål längre in i Sovjet. Strategiskt viktiga mål dessutom. Amerikanska förberedelser för detta bör ha inkluderat rekognosering av lämpliga avfyringsplatser etc. i den svenska skärgården(Östra sidan)
Med tanke på att USA hade så långtgående planer för Sveriges vidkommande, så är det inte helt otroligt att man bibehöll uppfattningen att Sverige var strategiskt viktigt i det här avseendet. Det ligger nära till hands att tro, att ev. amerikanska ubåtar krigsförberett i svenska vatten, med vårat goda minne.
Då USA ansåg att Sovjet till varje pris skulle förhindras ta svensk mark, eller löpa ut ur Östersjön, ter det sig naturligt att man satsat på att vid ett krisläge snabbt kunna inta viktiga positioner runt Östersjön.
Jag måste erkänna att jag fram till dags dato levt i villfarelsen att Sverige varit strategiskt viktigt ur sovjetisk synvinkel pga att man via vårat land skulle kunna skjuta fram sina positioner, och därmed lättare nå USA. Nu är ju jorden rund som vi alla vet, och det finns närmare vägar till Amerika, än just över Sverige. De eventuella framskjutna positionerna handlade tydligen om att skapa sig kontroll över Skagerrak och Norska havet, i syfte att värja sig mot amerikansk vedergällning. I vilket fall som helst skulle den svenska västkusten utgjort ett prioriterat mål om Sovjet känt till planerna. Usch...hemska tanke!
Man kan ju undra om det inte ligger lite substans i att Sverige verkligen samarbetade med USA fullt ut efter det här? Varför skulle man inte göra det? Om planen var att amerikanska(eller andra NATO ubåtar) skulle baseras i svenska vatten i händelse av kris, så är det inte svårt att räkna ut att man var tvungen att rekognosera, och lära sig att navigera i den speciella havsmiljö som våran skärgård utgör.(Sovjet provade, men misslyckades som bekant.
) Vidare bör man varit tvungen att öva taktiskt uppträdande(möjligtvis tillsammans med svenska förband). Då detta ev. samarbete krockade med våran neutralitetspolitik, så ter det sig inte konstigt att man försökt rikta fokus på något helt annat. Nämligen möjliga, och sannolika kränkande undervattensfarkoster. Jag tycker faktiskt att min teori fortfarande håller. Nåväl....Detta skulle kunna förklara varför man helt plötsligt, utan motivering beordrar eldförbud. Färgmarkeringar etc. Det kan ju faktiskt vara så att både amerikanska och sovjetiska ubåtar opererat i våra vatten samtidigt. Eftersom amerikanska jaktubåtar förväntas jaga sovjetiska fartyg i ett skarpt läge, och möjligtvis i svenska kustnära vatten, så ter det sig logiskt att man försökt öva så nära verkligheten som möjligt.
Jag är också övertygad om att det svenska ubåtsvapnet haft mer att lära det amerikanska, än tvärt om, vad gäller operationer i skärgårdsmiljö. Teorin att USA velat testa våran ubåtsjaktkapacitet tror jag inte på av den här anledningen. Dessutom är jag övertygad om att USA vet mer om våran dåvarande kapacitet än vad det svenska folket vet. Har man sänkt eller skadat något, så vet de mer om detta än vi själva. Teorin om att vi beordrade eldförbud mitt under pågående ubåtsjakt, pga att vi inte vågade stöta oss med Sovjet klassificerar jag som mindre trovärdigt. Vad skulle vi vara rädda för i det läget?
Vi hade ju säkerhetsgarantier i ryggen, och det bör Sovjet känt till(några svenska spioner har ju avslöjats genom åren). Av den anledningen förstår man varför Sovjet hade ett brinnande intresse för vad som hände under vattenytan i den svenska skärgården.
Nu kan jag inte så mycket om robotar och sådant, men förmodar att robotar med konventionell vapenlast har betydligt kortare räckvidd än vissa kärnvapenbestyckade. Alltså interkontinentala kärnvapenrobotar.
Tomahawk eller liknande bör ha utgjort ett alternativ till angrepp med kärnvapen vid en ev. konfrontation. En situation som inte handlar om vedergällning. Detta kan vara ett motiv för att operera i svenska vatten. Skyddade avfyringsplatser, eller utgångslägen för anfall. Svensk skärgård är ett bra alternativ.
Om Sverige bedrivit samarbete på den nivå jag nämnt, så är det inte märkligt att man velat hålla detta inom en så liten krets som möjligt. Man har då försökt hitta på alla tänkbara förklaringar för att dem som verkligen såg något skulle tro att det var Sovjetiska farkoster man jagade. Problemet är bara att saker och ting inte stämmer överens med vartannat. Det fattades ologiska beslut etc. Minns hur vi hanterade U137. Retoriken var hård, och svenska stridskrafter låg i högsta beredskap för att med vapenmakt förhindra ett sovjetiskt fritagningsförsök. I det här läget var motståndaren känd och vi var i förhand.
Varför satsade man inte allt man hade för att försöka tvinga upp en
oidentifierad inkräktare som nästlat sig in i vårat heligaste skyddsområde? Var den amerikansk?
Jag hävdar inte att jag har rätt. Se min teori som en motvikt till dem som med bestämdhet avfärdar de amerikanska ubåtarna som
möjliga, tänkbara, oidentifierade undervattensfarkoster på inre svenskt vatten.
