När det gäller mässverksamhet så är Sverige av en annan skola än exempelvis England.
I Sverige går alla på samma mäss, även om Livgardet har försökt göra annorlunda, medan det i England är grovt etikettbrott att gå in i en mäss man inte normalt tillhör, exempelvis om en officer går in i en underofficersmäss.

Jag menar på att den nya officersordningen i Sverige med Specialistofficerare och Taktiska/Operativa officerare möjligen kommer att bidra till att en uppdelning av mässlivet uppstår men inte då med den enklare metoden; SO kontra TA/OP utan nivåmässigt.
Jag tror att de som är truppnära kommer att vilja dela mäss och de som är över det kommer att vilja dela mäss. Det innebär att jag tror att sergeanter upp till kapten kommer att utgöra ett mässällskap och major och uppåt ett annat.
Det har inget med att vara "finare" eller något sånt utan helt enkelt vad man jobbar med och vilka beröringspunkter man har i det dagliga.

Det skiljer sig från hur det var förr när Sverige hade flerbefälssystem.


/K

Bra att detta ämne fick en egen tråd!

Jag tror att den svenska mentaliteten erbjuder ett stort mått av ödmjukhet, vilket också gör att en överstelöjtnant kan umgås med en sergeant utan att någon skall behöva känna sig obekväm i detta. De äldre kan även bidra med kunskap och erfarenhet för att hjälpa de yngre officerarna in på rätt spår i mässlivet.

Dessutom skall ju mässarna vara en plats där man kopplar av, umgås och INTE "talar jobb".

Det mässystem du förespråkar Krook, har ju egentligen ingenting att göra med ett nytt befälssystem. Jag kan förstå "lika barn, leka bäst"-tänket, men ser snarare större fördelar i att blanda graderna och nivåerna. I min värld är en officer en officer - fast med skiljda arbetsuppgifter, mer inflytande och högre lön.

MVH lindstedt

Nej, mitt tänk har inget att göra med ett nytt befälssystem att göra, men dock med de faktiska arbetsuppgifterna och beröringspunkterna att göra.
Jag menar på att man på kompaninivå har mer med grannkompanierna att göra än vad man har med de ovanför kompaninivån. Det styrker min tes.

/K

Vi delar ju oss redan nu spontant på mässen. Hos oss finns de ett rum som inofficiellt kallas trupprummet och ett rum som kallas stabsrummet. Sen är det inte alls så att man är ovälkommen i "det andra rummet", men man fikar ju gärna med de man arbetar med dagligdags så jag tror också att den indelningen kommer sig ganska naturligt.

Sen är det ju en mycket stor kategori anställda, både officerare och civila, som inte alls nyttjar mässen utan fikar på sina arbetsplatser i egna fikarum etc.

Det ligger mycket sanning i det. Men om vi tar ett annat exempel, flottan...

En tillräckligt sammansvetsad fartygsbesättning (från Menig till Örlogskapten), kan ju ha mer gemensamt med varandra än besättningen på grannfartyget.

På fartygen finns värnpliktsmässar och gunnrum där värnpliktiga umgås med varandra och samtliga officerare umgås med varandra. I mitt tycke är detta ett fullt fungerande system. Nu är jag emellertid medveten om att man lever tätare inpå varandra på ett fartyg under ibland ganska långa perioder och därmed kan jag uppleva att de hierarkiska gränserna suddas ut mycket fortare än hos mina kollegor i armén.

MVH lindstedt

Nu upplever jag att man både från Armén och Flottan anger att likheteter i arbetsuppgifter är mer likställda än officerskategorierna i sig. Det innebär att graden inneäbr mindre, tjänsten innebär mer.

Min tanke också. Nog måste officerare och övriga som råkar ha tillgång till mässen kunna samsas även om de befinner sig i samma mässutrymme. Eller står folk inte ut med att se chefen på samma lunchrestaurang, samma kafé eller ta en öl på samma krog heller?
Sedan är det väl givet att man delar bord med dem man för tillfället har lust med istället för att påtvingas en viss gemenskap. Det KAN ju kanske till och med leda till att man avslappnat kan prata annat än jobb med högre chef på en gemensam mäss?

Det du säger nämner även Christian Braunstein i "Officershandledning". My thoughts exactly.
Nog för att vi skall ha en hierarkisk struktur i Försvarsmakten, men jag ser ingen anledning att göra uppdelningar i mässar mer än vi spontant redan gör.

MVH lindstedt

Eftersom jag (verkar) tillhör en ganska gammal samhällsyn (gud förbjude han är konservativ i världens modernaste land) så tror jag att delade mässar är en sak som kommer komma tillbaka av flera anledningar. För vissa förvånande kanske men när ett två befälssystem kom på tal så var det framförallt de gamla "båsana" som först uttryckte önskemålet, faktiskt. Jag tror dock inte det är nått som dagens nyblivna serganter har reflekterat över, än, men jag vet att vissa op/ta diskuterat frågan.

Det handlar inte om att splittra befälslag och besättningar, utan ta till vara och utveckla de olika yrkesgruppernas olika intressen, både privata och proffesionella. Sådana uppdelningar sker ju naturligt redan idag mellan officerare med olika ambition (amiraler in ape vs. stopplöjtnater så att säga) och till viss del kanske social bakgrund. Varför då inte dela åldermässigt kan man fråga sig? Det kan kanske te sig naturligare för vissa eftersom arbetsuppgifterna är likartade men min uppfattning är att de äldre av samma kategori har rätt mycket att lära sina yngre adepter, för man ska ju av princip inte prata tjänst i mässen.

Dessutom har vi den internationella aspekten, där mässen mycket mer än här ses som respektives hem och man klampar inte in där i om man inte måste. När vi har olika befälskategorier ute på våra missioner ute i världen och de skall umgås med sina gelikar så underlättar det om kan umgås under samma former. Många utlänska officerare stör sig säkert på att ha uoff i mässen, och vise versa.

Att det kan bli svårt i Sverige med delade mässaar, eller att ens framföra argumenten är det ganska platta samhälle som Sverige utvecklats till, "alla ska med, ni vet.

På HMS Carlskrona fanns (finns) ju fyra mässar vpl-mäss, kd mäss (furirsmäss under GU), gunrum och FC kajuta, vilket fungerade bra. Personligen tycker jag inte en sådan uppdelning är konstig, lika barn leka bäst och var man på sin plats.

bara en reflektiopn från konserrvativ, "amiral in spe", som fått i feedback att han umgås för mycket med chefer.

Det känns alltid bra när en någon tar sig för att förklara för andra vilka intressen både, privata och professionella, som de har. Det blir ju sedan ännu roligare när du likställer ambition med att stiga i graderna samt låter det vara sprunget ur social bakgrund..

Får mig att undra om du egentligen inte stavade "rätt" första gången och "fel" andra gången...

GMY

Tänk att jag skulle hålla med Psilander. Det trodde jag inte skulle ske
Men faktum är att jag har i stort samma syn som Psilander i detta. Mässen ska vara en plats för lite mer avspänd samvaro. Det får jag inte om det inte är "mina gubbar" (och gummor) runt mig, utan en helt annan personalkategori. Då söker jag mig någon annanstans och tar de mina med mig och vips så har vi skapat en ny mäss.

/K

Det här gick fort,

Lite självironi, bara. Jag talde lite av egen erfarenhet bara eftersom man kallats alltifrån snobb till "Stockholmsmaffian" när vi var ett gäng som var lite mer intellektuella och trivdes bättre runt Stureplan och bland de gamla kommendörkaptenerna på SOSS. FM har enligt min uppfattning ganska svårt att ta hand om unga officerare med mer akademiska än praktiska ambitioner utan försöker snarare tvinga in dem i fållan med motoroverallen, tyvärr har de flesta med intellektuell läggning slutat för FM inte kan ge dem ett jobb som motsvarar deras utbildning, eller ambitioner.

Jag förklarar inte för andra vad deras ambitioner är, jag gjorde en generallisering om ungefär var konfliktytan brukar ligga. Både du och jag vet att det finns en viss skillnad på folk ur olika samhällsgrupper (som oftast baseras på social bakgrund) och deras intressen, visserligen en generalisering, och inte skrivet i sten men tendensen finns, och det är inget fel med det, alla kategorier behövs.. Så upplever jag det iallafall.

Jag är av den uppfattningen att ingen arbetsgivare i det här landet bör uppmuntra till segregering och "vi-och-dom-tänk", bland sina anställda. Det är inget som försvarsmakten bör lägga pengar och energi på.

En uppdelning kommer att ske naturligt på landets mässar, precis som det har varit sedan enbefälssystemet infördes. För inte sitter alla i en stor ring och dricker sitt kaffe i mässens stora enda rum, utan precis som på alla andra arbetsplatser, samlingspunkter, skolor och liknande, så dras likasinnade till likasinnade och en naturlig och normal uppdelning i umgängesgrupper kring kaffekopparna sker.

Vad är det som skulle hindra Ta/OP-officerare från att befinna sig i samma rum som sina kollegor, Specialistofficerarna, en fikarast eller måltid?

Om man på något vis tycker att det finns argument för en segregering och påtvingad uppdelning av yrkeskåren kanske borde tänka till lite på vilken människosyn man har och hur man behandlar sina kollegor. Oavsett om man är murare eller snickare, historialärare eller mattelärare, Ta/Op-officer eller Specialistofficer...


Att skylla på tradition är bara fel. Allting var inte bättre förr, särskilt inte människosynen.

Men det handlar ju inte om människosyn, värdegrunder och snobbism utan om vem man vill umgås med.
Jag festar inte runt på Sturecompagniet eller på Berns. Inte heller partajar jag på Kickis. De ställena passar inte mig och lika lite passade Vita villan utanför Camp Oden mig när jag var basse i Bosnien. Då var jag glad för att vi hade vårt Oar house. Där kunde jag umgås i glada vänners lag utan att ha bataljonsstaben övervakande över mig. Det var så det kändes.

Och ingen ska försöka få mig att tro att en nybliven Sergeant eller Fänrik har så mycket att snacka med Överlöjtnanten om.

/K

Shit.
Man försöker att inte vara fördomsfull och se med öppna ögon, men jäklar vilka skillnader vi har inom FM. Det är som natt och dag ibland känns det som.
Vi skämtade med marinjärerna ungefär så här -"Marinen, ett sätt att klä sig", och ibland undrar man om det bara var ett skämt.
Jag har spenderat en del tid i uniformen utanför rikets gränser på platser och i situationer som kan betecknas som både "farliga" och "spända" och jag kan inte dra mig till minnes en enda gång när jag eller mitt förband hade gynnats av att jag hade beställt många helrör på stureplan eller att jag var en fena på att avlägga visiter med tillhörande intressanta konversationer om filosofiska dilemman.
Däremot hjälpte det i många fall med en bra uppfattning om materielens uppbyggnad och begränsningar samt ett vettigt ledarskap.
Detta är egenskaper man åtminstone i min lilla inskränkta skogmullevärld skaffar sig genom att just kränga på sig motoroverallen och smutsa ner sig samt kräla i skiten och svettas med dom man ska göra jobbet med.
Unga officerare med väsentligt mer akademiska än praktiska ambitioner kanske skall fundera över sin situation och de facto lära sig att åtgärda eldavbrott med sina känsliga pianofingrar och istället för att sitta i knäet på gubbar med målbilds-galoner kanske spendera mer tid med att observera hur populasen i nivåerna nedanför sin egen utför sitt hantverk i tjänsten, allt i syfte att förstå förutsättningarna för soldaten/sjömannen längst ut på linan. Det är nämligen alltid någon stackare längst ut på linan som tvingas utföra alla tjusiga ordrar och direktiv som vi med högre grad i vår list levererar.
Det är det som kallas ledarskap, och det är ofta en förutsättning för framgång i den verkliga världen.

Vad gäller mässar så hoppas jag att det inte ändras på min arbetsplats. Vi har en gemensam mäss där såväl Sergeanter som civilister som Regementschefen äter och fikar tillsammans utan problem. Visst brukar man oftast prata med "sina egna" men det har mer att göra med vilken färg man har på namnbrickan än vad man heter i efternamn eller hur stort arv ens farfar nådigt lämnade efter sig. Vill man som sergeant snacka skit med bataljonchefen så går det utmärkt och är inget konstigt.

Klassamhället är lyckligtvis dött, åtminstone på den obildade hedningaplats till potatisåker där jag förtjänar mitt dagliga bröd.

NU tror jag iofs att det finns en plats för akademiker i FM, inte bara krigare. Låt Preussens generalstab vara en förebild. De jag pratar om har studerat vid universitet bredvid tjänsten i blått, och talar flera språk. Det är defenitivt folk som FM behöver i den internationella miljön, men eftersom de är Löjtnanter och inte örlkn så kan Pers bara erbjuda dem lt tjänster dvs byta kalsonger med basseman på tvättbytet och leda rent skepp osv. Mam löser ut den praktiska och fysiska tjänsten utan anmärkning, men om man trivs hellre i vitskjortan och utvecklar taktiska planer så tittar folk snett på en. Borde inte dessa tas till vara också?

Eller så har de haft tjänster tidigare i sin karriär (i FM) som ger dem erfarenheter som är på ett par nivåer högre upp i gasverket, men likförbaskat tas inte detta till vara utan man låter hellre indviden tröttna och sluta.

Om du vill diskutera klassamhället så gör jag gärna det, men kanske inte här.

Det kanske är här vi skiljer oss åt. Jag anser att vi mycket väl kan ha akademiker i FM, men en akademiker som inte samtidigt är en krigare har vi ingen användning av eftersom han då inte förstår hur verkligheten fungerar och fattar beslut på ofullständiga grunder.
Titta på Polisen. Deras system gör att många chefer är akademiker såsom jurister, men har ytterst ringa insikt i polisarbetet. Detta gör att de fattar beslut som påverkar fotfolket utan att ha möjligheten att låta ingångsvärdena passera genom den handgripliga erfarenhetens nödvändiga filter.
Fråga vilken polis som helst på "truppnivå" om detta system gynnar eller motverkar verksamheten....

Vill man vara akademiker utan att vara en handgriplig krigare så gör man nog bäst i att erbjuda sina tjänster till tankesmedjor eller konsultgrupper inom försvarsindustrin. Då kan man vara jätteteoretisk och hur smart som helst, men ens beslut och teorier behöver inte innebära att Svenska soldater eller sjömän skadas eller dödas i tjänsten.

Ska vi se det mera sakligt på det.

Delade Mässar , ja Kombinera Club Toxic med Munchen Bryggeriet på Lördagar . att sätt a ihop 20-30 årinagr med 50-70 årinagr tex funkar inte .

Se på skolor, de har personalrum där eleverna ej får vistas, varför? Därför att d e ska kunna slappna av, vara med sina gelikar.

Sen Akademiker, bönder, dagisfröknar etc. I Grunden är vi alla soldater. Men det är skilland på Övlt . Enok Albinsson från I8 och Steffan Andersson från NBG

Min första fråga lyder: Är detta en fråga eller ett påstående?

Min andra fråga lyder: Vad menar du? Ingenstans i det du skriver i ditt inlägg kan jag uttyda vad du vill ha sagt.

Back to topic:

Jag ser ingen vinst i att ha delade mässar. Låt folk sitta var de vill så reder det sig naturligt. Vill plutonchefen fika med sitt arbetslag lär denne väl göra det? Vill PC fika med sina chefskollegor sker nog det också, på helt frivillig basis.

Men, det kanske är annorlunda om man äter/sover/lever/verkar på ett litet flytetyg. Särskilt om man är lite mer intellektuell och trivs bättre runt Stureplan än de skitiga trollen från maskinrummet.

Vi bör som sagt int e ha delade mässar. Lite opassande , för både de unga och de äldre. Fast jag är ju konservativ också, idag ska allt ske så mjäkigt. Alla känner sig kränkta för minsta lilla. Man bör ha en viss respekt, för kultur, tradition, Högre befäl etc

Precis, varför räcker det inte med den naturliga uppdelning som finns idag?

Vill du inte sitta med ungtupparna som bara pratar lera och slutstycken? Sätt dig i en annan soffgrupp.

Vill du inte sitta med gubbstruttarna som bara pratar lågskor och IB77? Välj ett annat rum.

Det jag fetmarkerat är vad jag menar. Blir det inte en annan mäss då, egentligen?

/K

Att återuppfinna delade mässar vore för mig ett stort steg tillbaka och ett stort steg i fel riktning. Jag kan, hur jag än vrider och vänder på det och hur mycket jag överväger Psilander och Krooks delvis kloka synpunkter, inte se något positiv med ett tvåmässystem.
Jag har under min relativt korta karriär inom FM upplevt ett antal mässar och på samtliga utav dessa har det funnits en inofficiell uppdelning, truppare till vänster och staben till höger ungefär. Inom trupparna/staben sker det oftast ytterligare uppdelning och ibland sitter man kompanivis, ibland men sina kursare/CS-polare/jaktpolare/whatever. De mässar jag har varit på består dessutom av fler än ett rum vilket gör att man kan få den avskildhet man må önska.
Att införa två mässar skulle skapa oerhört onödiga barriärer och mentala murar som inte på något vis kan gynna en organisation, att man vill umgås med likar (vilket tydligen inte kan vara folk ovanför ens egen nivå) är för mig ett oerhört banalt skäl för att återinföra ett system som för mig enbart kan föra med sig nackdelar.

Edit: snabb replik på Krooks senaste inlägg. Nej, det är samma mäss men olika rum, en oerhörd skillnad för mig för på samma mäss kan jag om jag så önskar sitta med "lågskorna" och se och lära. Jag kan informellt fråga batch frågor jag inte vill boka tid för att ställa eller bara önska honom en trevlig helg på fredagen.....

Okej. För mig är inte skilda ingångar till mässutrymmet det viktiga utan för mig är rummet, där jag och de mina sitter det viktiga.
Vad är det som avgör om det är en mäss eller en del av en mäss? Är det egen ingång, eget namn eller vad?

Jag har sett uppdelningen som du talar om på många håll och det är de observationerna och mitt eget tyckande jag grundar min argumentation på. Det tycks ju inte behöva uppfinnas delade mässar. Som ni (och jag) skriver så delar ju vi själva på det mässutrymme som finns. Gubbarna till höger innanför glasdörrarna (i finsofforna givetvis) och subbarna närmast dörren i fulmöblerna.

/K

Många skribenters oförmåga att maskera sina egentliga åsikter är häpnadsväckande låg. Att ni motiverar en indelning av mässarna beroende på ålder/intressen/vem man identifierar sig mest med osv osv är ju bara ett sätt att låta "smooth". För ingen av er kan säga vem jag identifierar mig eller vem jag tycker det är trevligt att prata med på mässen. Däremot gör jag själv ett aktivt val när jag går in på mässen och sätter mig med "likasinnade", vem av er är kvalificerade att avgöra vem det är för mig? Säg istället som ni tycker och stå för att ni inte anser det lämpligt att specialister (underofficerare) ska beblanda sig med de akademiska taktiska officerarna. Och varför är inte detta lämpligt? Är det för att "alla andra gör så" eller finns det något överordnat syfte som jag missat? Är man så jäkla rädd för att Sveriges anseende ska ruineras pga detta så får man väl ha olika mässar i US.

Finns möjligheter till överspridning av kunskaper på ett enkelt sätt så är det väl ypperligt bra. Visst, man ska inte prata tjänst på mässen men hur ofta pratas det om något ickemilitärt på mässen? Nej, det pratas militaria av alla dess slag och det är väl alldeles lysande att en major kan lyssna till sina underordnade och få en bättre inblick i hur verksamheten flyter på.

@Mattan

Jag maskerar ingenting utan bygger mina åsikter på självupplevt och iakttagelser. Jag säger inte att jag tycker att det ska vara på ett visst sätt för att det ska passa några allmängiltiga ideal utan jag skriver hur det är på de flesta håll, inte bara i det militära.
Folk söker sig till likasinnade, vilket inte per automatik innebär att man tillhör samma kategori av personal (YO eller SO) utan mer har med nivåtillhörighet och likheter i vardagen.

I den mäss jag senast var inne i så kan man med väldigt stor tydlighet identifiera de olika arbetsplatserna: Regstab, GU-bat, Civilanställda (ja, de får också vistas där!), mfl. Men det handlar inte om grad utan var i organisationen man arbetar.
När jag inför utlandstjänst var på LG så såg det likadant ut där.

På P7 så är det där med grad inte lika viktigt tydligen även om den gamla underofficersmässen finns kvar.

/K

Instämmer, så varför ska vi ändra på något som bevisligen fungerar? Varför laga något som inte är sönder och skapa problem där det inte finns några?

Gör ni det inte onödigt krångligt nu? Att man vill sitta och surra innom yrkesgruppen, för det är väll ändå där man har sina kamrater, är inget konstigt och det sker också.

Tänk F4 och andra flygunderhållskompaniets fiskaftnar med surströmming och lite annat traditionsenligt umgånge tekniker emellan. Rangera om lite flygplan och du har plats att ställa upp matbord, stort blädderblock och andra bra och ha detaljer och vätskor. Helt plötsligt var det en egen mäss och vi bjöd inga andra än oss själva, första Fu-komp brukade inmundiga Taco samma kväll, vid ett givet klockslag så intogs fikarummet på Murklan alternativt varandras lokaliteter för att umgås med kamrater andra än de närmaste arbetskamraterna. Om jag som SO och kompanichefen som är TA/OP tillsammans är kamrater med några SO på insatskompanierna och vill ta en öl tillsammans efter de enskillda begivenheterna så varför inte göra det på ett på förbandet gemensamt ställe?

Vill man inte umgås med stabsmedlemmarna och är ett litet gäng så stanna kvar på plats och ställe, man behöver inte tvingas att umgås med dom man inte vill umgås med, skapa egna lokaliteter (med förbandschefs medgivande) kom överens när man äter och umgås innom arbetsgänget och när man kan börja umgås över gränserna och dela utrymmen med de man behagar umgås med.

Svårt? Inte i mina ögon, förbandets mäss skall vara öppen för alla och vill man inte dela utrymme med andra så fixa eget.

J.K Nilsson

Vad säger de utlänska kollegorna som är vana vid både två och tre olika mässar?
För?
Emot?

Officerare?
Underofficerare?

Finns det styrka i att ha en mäss? Finns det styrka i att ha mässlivet uppdelat? Finns det svagheter i att ha en mäss? finns det svagheter i att ha flera mässar?

Jag gissar att med ett stycke krita och ett stycke bakdel av valfri officer kan man snabbt konstatera ett ja på samtliga av dessa frågor. Jag tycker inte att det behövs krånglastill så mycket i denna fråga. dvs gör det enkelt. samma lokaler sedan pratar man med de man vill. Om jag spelar golf och jagar kanske jag har betydligt mer gemensamt med översten än med de kollegor som jag arbetar tillsammans med. Jag kanske har mer gemensamt med de jag arbetar med än de andra.

Och som J.K Nilsson skrev. Vill arbetslaget etc ha en egen liten tillställning går det att lösa ganska enkelt. Varför krångla till det i onödan?

Jag håller med dig om att man ganska tydligt kan identifiera de olika arbetsplatserna på mässen. Jag vänder mig inte emot tanken att ha fler mässar än en, och idag finns det ett flertal ställen officeren på min arbetsplats kan välja att gå till för social samvaro: Mässen, personalmatsalen samt diverse fikarum på kompanier och avdelningar. Det är olika vem som går var, vissa arbetsplatser väljer mer eller mindre av tradition mässen, andra personalmatsalen och ytterligare andra stannar kvar och käkar låda i lunchrummet.
Det är ju inga konstigheter, man får äta precis var man vill!

Det jag vänder mig emot är den von oben-anda som jag uppfattar att vissa i tråden ger uttryck för, att man aktivt skulle välja bort att umgås med kollegor för att de inte tillhör samma socialgrupp som en själv eller inte har lika dyrt kolvträ i dubbelstudsaren som en själv.
Kan man dö tillsammans bör man kunna stå ut med att dricka kaffe tillsammans med, passar inte dom galoscherna tycker jag att man skall man bli civil och istället smutta på konjaken med sina likvärdiga polare i riddarhuset.

Jag har fortfarande inte hört någon framföra ett argument till varför myndigheten Försvarsmakten och förbanden i sig skall lägga tid, pengar och kraft på att laga något som inte är trasigt.

Valet är alltid fritt för den enskilde om vem eller vilka denna skall spisa sitt kaffe med, och var (båtar är väl kanske undantaget då).

Denna diskussion skulle kunna bli djupt politisk och ideologisk angående samhällsyn, men så roligt skall vi inte ha. De starka kommentarerna till frågan om hur mässarna skall organiseras tror jag är grundat i det ganska platta Svenska samhället.

Det finns en aspekt som inte har belysts och det är den internationella, vi går mot ett två befälssystem som ett led i försvarsmaktens interoperabilitetssträvan och att få ut rätt kompetenser på rätt nivåer osv. Utomlands finns både två och tre mässar helt naturligt, precis som det var här hemma fram till 1982. Vad har vunnits, vad har förlorats här hemma, och kanske framförallt vad upplever vi för vinster förluster/ med de olika mässsystemen vi kommer i kontakt med vid samverkan med utlänska förband.

Hos tyska marinen tex var egentligen ingen större skillnad på mässarna i land, ombord var det däremot större skillnad, framförallt hur den vardagliga samvaron fungerade. Engelska förband har jag bara jobbat med i Sverige men där upplever jag en större hierarisk skillnad mellan officerare och underofficerare.

Flera mässar är inget som kommer ske över en natt, utveckligen kommer nog ske succesivt efter hu befälskategorierna utvecklas.

För att möta ett framtida behov, kanske?
Bara en tanke.

/K

Problemet är nog att många inte gillar ifall det blir ett grovt etikettbrott att gå in i en mäss man inte normalt tillhör.
Eller att det blir någon form av förbud.

Att en mäss har flera "avdelningar" tror jag ingen har något emot. Sålänge det är fritt att röra sig.
Och att sedan dessa avdelningar går att boka, för sällskap som vill för en kväll "vara för sig själv" det har nog ingen något emot heller.

Men att skapa regler som hindrar att man umgås oavsett grad. Det hänger många upp sig på inklusive jag.

Vi avbryter för lite reklam....

kan inte låta bli att länka till denna sköna tråd, eftersom den likt denna handlar om
"etikett" "traditioner" samt vilken blid vi har av oss själva.

För alla nya läsare/skribenter hoppas jag att länken leder till en rolig och underhållande läsning.

Bör KBS-elever sova med de övriga Vpl eller ej?

En sköning ur arkiven...

Hur fungerar det idag på de förband som har flera mässar? Jag tänker då på bland annat FMTS/MHS-H (fd F 14) och LSS (fd F 16/F 20) som förutom soldathem/marka har 2-3 mässar. Är det en mässförening eller flera? Har det skett någon uppdelning avseende vilka kategorier (fack, ålder, grad, kompanitillhörighet etc) som tillhör de olika mässarna?

På Ing 2 finns två mässar och två mässföreningar.
Trianon är I12 gamla mäss och frekventeras mest av de gamla befälen från I12 som nu jobbar på Ing2.
Husarmässen är Ing2 mäss och ligger i husarkasernen, den används mest av de befäl som inte har någon anknytning till I12.

När det gäller större begivenheter som lillejul etc. går dock alla till samma mäss, oftast Trianon eftersom den är större.

Det jag vänder mig lite mot när man pratar uppdelning i off- och uoffmäss är den segregering som blir.
Man jobbar tillsammans i plutonslaget men när det är dags att gå och fika får man inte gå till samma plats.

När jag jobbade på Ing2 gick jag på Husarmässen, mest för att den ligger i samma byggnad, och där satt hela befälslaget från kompaniet tillsammans, från lägsta basårsfänrik till kompanichefen och hade det trevligt tillsammans.
Visst delades det upp så att regstaben satt för sig och vi truppare för sig men vi kunde ändå umgås tillsammans i samma mäss.
Ingen var utestängd bara för att man hade fel grad eller tillhörde fel kategori.

Så mycket ingenjörtruppshistoria jag fått mig till livs av traditionsofficeren under dessa mässfikor, det är helt otroligt.

The Swede

HMS Carlskrona hade fyra mässar på ca 160man (inkl vpl) hela vägen till "slutet". Först FC kajuta som bara FC använde, både som arbetsrum, konferansrum och egen matsal, samt framförallt representation med diplomater och kanalföreståndare mm. Sedan bjöd han in delar besättingen på finmiddagar (så vi kd fick lära oss veta hut och äta med kniv och gaffel ). Sedan var det gunrummet, som var officerarnas mäss där sekonden var mässäldste (tillser att där hölls anständig ton, som det står i gamla tjänstereglementet) Sedan var det kadettmässen, som även tjänstegjorde som furirsmäss när kadetterna inte var ombord. Slutligen var det vpl mäss.

Under min långresa 2001 fungerade det smärtfritt och var helt naturligt. Kan dock inte svara på hur det funkade under normal GU i Sverige, framförallt delningen av vpl mässarna.

Det bäste vore om möjligheten erbjöds dvs att i samband med det ökade antalet spec.off (och nya fartyg byggs) tillförs förbanden så avsatts en mäss(matsal/ samkvämsrum) för dem, sedan får mässtraditioner, etikett och seder växa fram inom respektive förband och mäss.

Sedan har ju mässlivet förändras rätt mycket i 9-5 försvaret. Man lever ju inte där på samma sätt som förr.

AAAHH!

Den gamla pärlan till tråd!

Den skarpögde kan se en viss tendens från min sida i båda dessa trådar...

Detta är off-topic och skall - som sagt - inte diskuteras här, MEN bara för att inte skapa en massa nya fördomar... i min värld är Psilanders uppfattning inte vedertagen i flottan. Att man skulle ha skilda mässar för att på något sätt bevara samhällsklasser tycker jag är FULLKOMLIGT befängt. Jag kan till viss del köpa argumentet att ha skilda mässar för att skapa trivsel yrkesgrupper emellan men det Psilander är på väg mot är gammalt, förlegat och - som jag upplever det - nedvärderande mot de som valt en annan inriktning än den Taktiskt/Operativa.

Det är heller inte en vedertagen uppfattning att "de mer intellektuella" i flottan hänger till vid Stureplan

På FMTS finns två mässar: Konvaljmässen som är avsedd för anställd personal vid FMTS, MHS-H och Lv6 och Parkmässen som är avsedd för elever vid tidigare nämnda förband (kadetter, utlandsstyrkan och så vidare). Det finns även ambitioner på att återinföra Torgmässen med tillhörande marketenteri för de värnpliktiga.

MVH lindstedt

Det gällde en grupp, under MIN kurs som jag tog som exempel, för att visa att alla inte var stöpta i samma form.

Jag har aldrig hävdat att man skall ha flera mässar för att bevara klassamhället. Utan utveckla respektive grupps intressen och ge alla möjlighet till avslappning i mässen.

Jag har aldrig hävdat att min uppfattning är generell för flottan, eller nån annan del av FM, det är MIN uppfattning baserat på hur jag upplevt saker och ting. Jag varnde i början för att jag hyser sk konservativa åsikter, vilket knappast får förekomma offentligt i Sverige annars. För den som är intresserad kan jag rekomendera Edmund Burkes Reflections on the revolution in France

Som jag sa tidigare jag tycker möjligheten bör finnas dvs att det erbjuds en mäss för respektive kategori, officerare, underofficerare, anställda underbefäl (motsv) och vpl. Frågan berör inte bara officerare kontra underofficerare utan alla nivåer av personal (anställda meniga och underbefäl samt vpl). Sedan får tiden och verksamheten utvisa hur seder, bruk, vett och etikett liksom nya och gamla traditioner utvecklas och tillämpas.

Och det är ganska bittert att man p.g.a. traditioner och uppfattningar inte kan ta en bit mat eller fika arbetskamrater emellan vid övningar utomlands då vi nu infört SO och TA/OP här hemma.

Ingen och jag upprepar Ingen har kunnat övertyga mig om att det är bra än så länge.

Platta organisationer och sossesamhälle är i min värld bra. Vill du leka Adel, Präster, Borgare och Bönder så sök dig till någon rollspelsförening. Att vara officer är ett yrke och ett förhållningssätt, om förhållningssättet kräver att man delar upp de anställda beroende på grad anser jag att man bör söka annat yrke.

J.K Nilsson

En reflektion jag gör när jag läser denna tråd, är att de ivrigaste förespråkarna för delade mässar är de som skulle hamna i TA/OP-mässen, medan "trupparna" snarare tycks vara emot. Hur kan detta komma sig?


Varför skulle dessa två officerare inte kunna ha gemensamma intressen? Det där låter i mina öron mest som åldersdiskriminering. Personligen har jag haft givande diskussioner med arbetskamrater i såväl 20-30- som 50-60årsåldern under fikaraster.

Argumentet att man inte skulle kunna ha gemensamma intressen, p.g.a. att har olika sorters tjänst/anställning, finner jag rent absurt. Dessutom, är det väl både roligt och säkerligen nyttigt för karaktär, empati m.m. att umgås med människor som inte har exakt samma värderingar/intressen som en själv? Det upplevde iaf jag som en stor fördel med värnplikten, att man tvingades komma överens med människor som man kanske inte självmant skulle säkt sig till. Med det menar jag inte att man skall tvinga officerare att umgås med varandra, snarare att man ger förutsättningar för det.

Däremot kan jag tycka att argumentet att man vill slippa ha chefen "hängande över axeln" under rasten, har mer fog för sig. Här skulle det dock vara trevligt med ett litet förtydligande från Krook/Psilander. Om vi ponerar att man skapar en mäss där mindre grupper som trivs bra tillsammans, kan sitta någorlunda ostört (t.ex. genom avdelningar som delas med växter eller skärmar) samtidigt som det är fullt möjligt och socialt accepterat att sätta sig i vilken av dessa avdelningar man själv önskar, är detta tillräckligt? Eller upplever ni att det behövs separata rum, och etikettregler som innebär ett faut pas att vistas i den mäss där man inte hör hemma? Om ja, varför?

Att vi skall anpassa oss efter andra länder i en sådan här fråga, ser jag inget som helst egenvärde i. Bara för att någon anna n gör något, betyder inte det att vi måste göra samma sak. Det finns t.ex. ett NATO-land som har dödsstraff...
Om delade mässar är ett rationellt, bättre alternativ än gemensamma, skall vi givetvis införa sådana. Om det däremot är ett sämre alternativ, anser jag att man bör fortsätta med de gemensamma mässarna och visa övriga länder fördelarna med detsamma.

Någon sådan mäss har nog aldrig diskuterats. Det handlade nog snarare om att vissa nivåer och tjänstegrenar inom TA/OP och Specoff skulle fungera bättre ihop (exempelvis OF 4 och uppåt tillsammans med OR 8 och uppåt samt exempelvis tekniker och officerare i teknisk tjänst).
Däremot är jag helt med på ditt tänk. Hittills verkar det inte ha varit någon specialistofficer som tyckt att detta vore en bra idé. Eller har jag fel?

MVH lindstedt

För mig är det tillräckligt med "sektionerad mäss" eller vad man kan kalla det. De gångerna jag vistats i militär mäss så har jag medvetet valt att umgås med de som jag har mest med att göra eller som är i samma härad av organisationen. Jag har inte sprungit och satt mig vid några högdjur bara för att jag kunnat.

Det verkar som att du Essray tror att jag är en högdjurswannabee, men då tror du fel. Jag är "lagd åt andra hållet".


Det som jag propagerar för är ett fungerande mässystem där folk kan umgås med de som de vill umgås med utan att behöva "trängas" med andra. På många förband så fikar man på kasern i stället för på mässen.
Att nyanställda inte har hunnit bilda sig uppfattning än kanske inte är så konstigt?

/K

Men om man nu VILL umgås med de man VILL umgås med, dvs valfrihet, så fungerar det ju inte med ett förbud. Jag tror att detta kommer att lösa sig alldeles naturligt. Blir det nu fullt på vissa mässar så kommer det vid de förbanden skapas nya. Inriktningen på en sådan mäss är sedan beroende på vilka som störst känner behovet av en mäss, o då tar tag i skapandet av en ny. Men detta är ju en helt annan sak än att man centralt skapar ett officiellt förbud för vissa yrkesklasser på olika mässar etc.

Praktiskt lösning = JA
Förbud = NEJ

Denna diskussion är intressant att följa, men vad som verkligen skulle göra det intressant vore ett socialt experiment.

A) Inred två mässar på ett förband, utrusta dem identiskt. Se vad som händer.
B) Inred två mässar på ett liknande förband, utrusta den ena "dyrt" och gammaldags och den andra mer fältmässigt bunkeraktigt. Se vad som händer.

/P

Jag har en aning men avslöjar dom inte med rädsla för att kallas konservativ...

Däremot skall inte resultatet tas som intäkt att förbjuda den ena eller den andra yrkesgruppen att beträda någondera lokalerna.

J.K Nilsson