Uttrycket "gå till bords" i Haubits-sammanhang fick jag förklarat av min farbror, en gammal a8-räv, att det var när rekylhäminrättningen för fram eldröret till sitt ursprungliga läge (bordsplanet) efter skjutning. Antar att det stämmer.

Någon som vet var det utrycket härstämmar ifrån, vilken del som benäms bordsplanet och varför det kallas så?

Jag vill minnas att det uttrycket används även när en stridsvagnskanon återförs från laddläge till avfyringsläge.

Det stämmer, var utrycket kommer ifrån vet jag dock inte.

En vild gissning är att det härstämmar från segelfartygens tid. Där drog man kanonerna till bordläggningen efter laddning.

Den gissningen är nog inte så dålig. På segelfartygens tid var kanonerna mynningsladdade med ett fåtal undantag och placerade på lavetter med 4 hjul. För att kunna laddas måste kanonerna halas in mot midskeppslinjen med hjälp av kraftiga rep som kallas "brokar" och var riggade på ett listigt sätt för att även bromsa upp kanonen då den kastades bakåt av rekylen vid avfyring. Efter laddning användes brokarna för att hala kanonen "till bords" d.v.s. mot fartygets bordläggning där kanonportarna satt. Jag har en stark misstanke att uttrycket funnit vägen till landartilleriet via fästningarna där kanonerna hanterades på liknande sätt. Jag tror många skulle bli förvånade om de visste hur många uttryck i det dagliga språket som faktiskt har sitt ursprung ombord från början.

Det har mao ingenting med "laddbordet" på en fälthaubits att göra?

Nej, inget med laddbordet utan helt enligt Björns inlägg. Mot bordet, dvs. sidan på fartyget ("bordvarts" används än idag för det som ligger längre från mitten i ett fartyg).