Kul tycker Jonas, från en nätpolare...

På engelska då jag inte orkar översätta...

EVIL blimps
Good story I found elsewhere.......

Last week while travelling I stopped at a Zany Brainy store and saw that they had a blimp for sale. It's called Airship Earth, and it's a great big balloon with a map of the Earth on it, and two propellers hanging from the bottom. You blow up the balloon with helium put batteries in it, and you have a radio control indoor blimp.

I'd seen these things for sale in Sharper Image catalogs for $60-$75. At Zany Brainy it was on clearance for $15. What a deal!

Last night my wife was playing tennis and it was just my daughter and I at home. I bought a small helium tank from a party store, and last night we put the blimp together.

Let me tell you, it's quite a blimp. It's huge. The balloon has like a 3 ft diameter.

We blew it up with the tank attached the gondola with the propellers, and put in batteries.

Then we balanced the blimp for neutral buoyancy with this putty that came with it, so it hangs in the air by itself neither rising nor falling.

It was easy and fun, and then I blew up another balloon and made Mickey Mouse helium voices for my daughter.

My three year old girl loved it. We flew the blimp all over the house, terrorized the dog, attacked the fish tank, and the controls were so easy my daughter could fly.

Let's face it, blimps are fun.

Alas, the fun had to end and my daughter had to go to sleep. I left the blimp floating in my office downstairs, my wife came home, and we went to bed, and slept the sleep of the righteous.

At this point it is important to know that my house has central heating. I have it configured to blow hot air out on the ground floor and take it in at the second floor to take advantage of the fact that heat rises.

The blimp which was up until this moment a fun toy here embarked on a career of evil. Using the artificial convection of my central heating, the blimp stealthily departed my office. It moved silently through the living and drifted to the staircase. Gliding wraithlike over the staircase it then entered the bedroom where my wife and I lay sleeping peacefully.

Running silently, and gliding six feet or so above the ground on invisible and tiny air currents it approached the bed.

In spite of it's noiseless passage, or perhaps because of it, I awoke. That doesn't really say it properly. Let me try again.

I awoke, the way you awake at 2:00 AM when your sleeping senses suddenly tell you without reason that the forces of evil on converging on you.

That still doesn't do it. Let me try one more time.

I awoke the way you awake when you suddenly know that there is a large levitating sinister presence hovering towards you with menacing intent through the malignant darkness.

Now sometimes I do wake up in the middle of the night thinking that there are large sinister and menacing things floating out of the darkness to do me and mine evil. Usually I open my eyes, look and listen carefully, decide it was a false alarm, and go back to sleep.

So, the fact that I awoke in such a manner was not all that unusual.

On this occasion I awoke to the sense that there was a large menacing presence approaching me silently out of the gloom, so I opened my eyes, and there it was! A LARGE SILENT MENACING PRESENCE WAS APPROACHING ME OUT OF THE GLOOM, AND IT COULD FLY!!!

Somewhere in the control room of my mind a fat little dwarf in a security ställ was paging through a Penthouse while smoking a cigar with his feet up on the table, watching the security monitors of my brain with his peripheral vision. Suddenly he saw the LARGE SILENT SINSITER MENACING FLOATING PRESENCE coming at me, and he pulled every panic switch and hit every alarm that my body has. A full decade's allotment of adrenaline was dumped into my bloodstream all at once. My metabolism went from "restful sleep mode" to HOLY ****! FIGHT FOR YOUR LIFE OR DIE!!!! mode" in a nanosecond. My heart went from twenty something beats per minute to about 240 even faster.

I always knew this was going to happen. I always knew that skepticism and science were mere psychological decorations and vanities. Deep in our alligator brains we all know that the world is just chock full of evil and monsters and sinister forces aligned against us, and it is only a matter of time until they show up. Evolution know this, too. It knows what to do when the silent terror comes at you from out of the dark.

When 50 million years worth of evolutionary survival instinct hits you all at once flat in the gut at 200 mph it is not a pleasant sensation.

Without volition I screamed my battle cry (which is indistinguishable to the sound a little girl makes when you drop a spider down her dress (not that I'd know what that sounds like,) and lept out of bed in my underwear.

I struck the approaching menace with all my strength and almost fell over at the total lack of resistance that a helium balloon offers when you punch the living **** out of it with all the stength that sudden middle of the night terror produces.

It's trajectory took it straight into the ceiling fan which whipped it about the room at terrifying velocity.

Seeking a weapon, I ripped the alarm clock out of its plug and hurled it at the now High Velocity Menacing presence (breaking the clock and putting a nice hole in the wall.)

Somehow at this moment I suddenly realized that I was fighting the blimp, and not a monster. It might have been funny if I didn't truly and actually feel like I was having a legitimate heart-attack.

On quivering legs I went to the bathroom and literally gagged into the toilet while shaking uncontrollably with the shock of the reaction I'd had.

Unbelievably, both my wife and daughter had completely slept through the incident. When I decided that I wasn't having a heart attack after all I went back into the bedroom and found the blimp which had somehow survived the incident.

I took it to the walk in closet and released it inside where it floated around with the air currents released from the vents in there. I closed the door, this sealing it in, and went back to bed. About 500 years later I fell asleep.


***

At about 7 am my wife awoke. She had been playing tennis and wasn't aware that we have assembled the blimp the previous evening, and that is was now floating around the the walk-in closet that she approached.

The dynamic between the existing air currents of the closet and the suction caused by opening the door was just enough to give the blimp the appearance of an Evil Sinister Menace flying straight towards her.

This time the blimp did not survive the encounter, nor almost, did I, as I had to explain to my very angry spouse what motivated me to hide an evil lurking presence in the closet for her to find at 7 am.

I can order replacement balloons on the internet but I don't think I will.

Some blimps are better off dead.


Kul!

Och nu, vem har gjort nå't liknande?

Inte fullt så avancerat men ändå...

Drömde uppenbarligen någon slags mardröm här om natten, för jag vaknar av att min fru sitter bredvid mig i sängen och asgarvar. Uppenbarligen hade jag, och jag har ett svagt minne av detta, drömt om aliens som skulle röva bort min dotter på fyra månader och för att skrämma bort dem skrek jag åt dem att försvinna.

Problemet var bara att min fru vaknar av att jag står och håller i hennes Benajminfikus i ett strypgrepp samtidigt som jag avger ett läte i stil med "Uuuuuuuhuuuuuuuuuhuuuuu!!!" Gissa vad jag nu kommer att få höra på varenda släktmiddag de närmsta 60 åren...

För ett par år sen vaknade jag upp mitt i natten utan någon egentlig anledning. Men jag kunde i princip inte röra en muskel vilket givetvis gjorde mig livrädd, diverse Arkix-X avsnitt spelades upp i mitt minne . Jag låg i en mycket lång tid, det var troligen nån minut men kändes som ett par timmar (alla som gått vakt och tycker att de hört någonting vet vad jag menar).

Relativt raskt märkte jag att jag hade hyfsad kontroll över mina stämband så jag hade kunna ropa på hjälp (fick fram diverse gutturala ljud medan jag försökte få kontroll på kroppen). Vid denna tidpunkt bodde jag hemma med min lillebror och lillesyrra. Tyvärr kunde jag inte ropa på hjälp utan att väcka samtliga i familjen eftersom jag bodde på bottenvåningen och de andra på övervåningen, vilket ledde till att jag låg där halvt om halvt övertygad av att jag skulle bli bortrövad av aliens eller något liknande hellre än att skämma ut mig inför mina yngre syskon (är 7 år äldre än dem och uppfostrad till att försöka vara någon sorts förebild).

Efter ett tag återfick jag kontrollen över kroppen, troligen pga att jag ledsnat på att vänta på diverse monster och helt enkelt slappnade av, men så här i efterhand så kan man konstatera att man fick en ganska intressant inblick i sitt eget psyke !

Något år senare läste jag i Illustrerad Vetenskap att det inte var helt ovanligt att man vaknade men kroppen fortfarande sov...


Lite OT men det har ju med sömn och drömmar att göra vilket avhandlas i tidigare inlägg...

Hehehee, det här var ju tämligen klockrent!

Olyckor med leksaker har väl inte hänt så ofta, men i samband med sömn har jag gjort diverse sjuka saker.

1: 11 år gammal går undertecknad ner i köket vid 12-tiden på natten. Fadern i huset är vaken och hälsade tydligen förvånat på mig. Jag utstöter ett "Hrmmmm", går till knivskåpet, plockar fram största jaktkniven, och stoppar den omedelbart i munnen...! Min far skriker, jag tar ut kniven, snäser åt min far, dricker vatten, går på muggen och återvänder sedan upp. Mina minnen dagen efter begränsade sig till en bizarr dröm, "Behöver kniv - tar kniv - är kniv vass? - känna efter med tungan om kniv vass - någon skriker - skäller - törstig - åtgärd - kissnödig - åtgärd -sömnig - åtgärd". Ibland känns det som om jag enligt Darwin inte skulle existera ;)

2: 13 år gammal på tvåvåningsbuss med destination England. Vaknar plötsligt på bussen och känner mig vilsen. Inser att glasögon, skjorta, tröja och strumpor är borta. Dock har jag en avigknäppt kofta på mej, som inte tillhör mej. Vänder mig mot kamraten i sätet innanför, som inte är Simon längre, utan en välfylld picknickkorg. Det hela börjar kännas absurt, och efter viss tvekan ser jag efter om två andra kamrater fortfarande sitter bakom... Se på fan! I ett bakvänt säte bakom sover Svea rikes i särklass mest "rundlagde" scoutledare högljutt! Hjärnan snurrar igång lite lätt, och efter sammanlagt två minuters total blackout i allt utom väl valda delar av reptilhjärnan inser jag att jag befinner mig på fel våning i bussen. Vinglar upp, minns inget mer, uttalade mej om något obscent enligt bekanta, och somnar på min plats. Enligt busschauffören, som var ensam vaken på undervåningen har jag vinglat ner, satt mig, pratat konstant om absolut ingenting och byt kläder fram och tillbaka i fem minuter...

3: För ett år sedan hittade jag papper och penna under min säng. Papperen var fullklottrade med ord, bindestreck mellan. Orden väcker något vagt minne, men alla jag frågar ser inget sammanhang mellan orden, inte jag heller. Bara en vag känsla från mej att NÅGONTING ska höra ihop. Allt med min handstil självklart. Börjar koppla vad jag gjort dom gånger innan jag vaknat på golvet.

4: Inte jag, men en god väns grannar vaknar vid 4.30 av oväsen i hallen. Smyger ner, och där står min vän och iförd endast kalsonger är han mycket upprörd i full färd med att leta reda på sina skor.

LOL!!!

Det finns en hel del som jag möjligen kan tänkas yppa på min dödsbädd eller så, men en vrickad detalj hände för inte så länge sedan...

Bredvid bingen i sovrummet hemma, har tanten en kroppsformad klädhängare i skala 1:1, denna är vanligen överbelamrad med hennes persedlar och ser i skumt ljus ut som en mörk, ond, Quasimodo.

En natt för inte SÅ länge sedan, när jag var lindrigt nykter och vaknade till, lätt förvirrad över var jag var nånstans (i drömmen jag hade, hade jag nämligen ryckt in igen, men som sergeant...men som rekryt...knäppt..), men lyckas identifiera hemmets sovrum.

Däremot vaknar jag inte till mer än att jag registrerar en inkräktare!!! Och med ett Kustjägarhopp vräker jag mig mot denne och inleder ett våldsamt handgemäng!

...Som dock tar slut när jag vaknar till och upptäcker att jag har böjt till hela ställningen, tryckt in den i hörnet och smockat till skjutdörren bakom som nu har dekorerats med ett fint knytnävsstort hål..

Tanten, å andra sidan, vaknar till ytligt och reser sig till hälften, ser sig förvirrat omkring, ser mig...tror att jag varit på p-pålen och somnar igen direkt.

På morgonen var det ju bara att blidka med fruktost på sängen och tripp till Ikea..

\:)

Toll -> Underbart, och strunta i Darwin. Tror inte han har rätt ändå.

Inte lika dant men ändå...

Vaknar upp (tror jag) enormt pissenödig brevid min dåvarande tjej. Kliver över henne springer till toaletten (tror jag) springer rätt in i väggen, blir en anings förvånad känner mig efter i rummet. Hittar en pall som jag klappar om som en hund. Sedan lyfter jag en golvlampa ett par gånger. Efter som jag inte hittat toaletten och är extremt nödig och undrar vad det är som händer så öppnar jag hennes garderob och tittar rätt in i den ett par minuter. Då blir tjejen orolig och undrar vad jag håller på med. Jag svarar att jag letar efter toaletten och den ligger där borta och pekar med hela handen mot toalettens riktning.

På kompaniet finns det en skytt som en natt lär ha vandrat runt på logementet med fältspaden i högsta hugg och skrämt slag på sina kamrater.

Vet inte hur mycket sanning det ligger bakom historien men jag är glad att jag slipper dela logement med honom...

Tack Flygmek, det värmde Darwin är nog bra så länge som han ger fan i mig B)

Jag har verkligen inga såna här grova upplevelser men en natt i unga år somnade jag bara för att vakna nästa morgon vänd åt andra hållet. En mycket fin ombäddning med kudde, täcke å vackert nerstoppad filt.

Har tydligen oxå bett min far ta mig till slutet så jag kan se på alla som cyklar bmx där.

Apropå leksaker. jag trampade på en legobit en gång

Attakerad av utomjordingar har jag iofs inte blivit

Däremot har man ju vaknat upp ett par gånger och varit totalförlamad i armarna, för att sedan konstatera att båda armarna har somnat. Från axlarna och nedåt.....
Detta skedde för bara några veckor sedan

Jag vaknar av att klockan ringer, lyfter på huvudet (ligger och sover på magen) och ska stänga av klockan. Döm om min förvåning när jag inte kan göra det... Jag kan bara inte sträcka ut armen.
Till saken hör att jag nu ligger med båda händerna under kuden, underarmarna bildar en förvånansvärt stabil trekant, jag kommer helt inte upp...

Efter att ha ägnat ett 30-tal sekunder till att vaknaupp och konstatera läget börjar jag nu arbeta för att ta mig ur sängen och fram till den förbannade klockan.
Jag kastar mig med full kraft åt sidan ett par gånger och kommer tillslut över på rygg, fortfarande med väckarklockan vrålandes högre och högre i mitt öra.
När jag tillsist kommer över på rygg får jag ett par lösa "köttklumpar" i ansiktet , inser snart att det är mina händer som saknar kontroll (vid detta läge är jag inte ens säker på att det är MINA händer...)
När jag tillslut konstaterar att det måste vara mina händer (konstigt men sant) så märker jag att mina händer är knäppta, jag får heltenkelt inte isär mina händer.... FAN!

Tillslut, efter mycket ryckande med rygg, ben, huvud och alla andra kroppsdelar som finns så lossar händerna från varandra (behöver jag ens nämna att jag fick ena handen i ansiktet och den andra på ett aningen känsligara område ett antal dm nedanför ansiktet) .
Efter ett idogt ryckande med axlarna börjar min högra arm att vakna till så att jag tillslut kan stänga den förbannade väckarklockan...
Även den vänstra armen kvicknar till efter ett tag och jag kan tillsist ta mig upp ur sängen

Asgarv på er pojkar, somnade armar och BMX'ar, farliga grejjer!

Högerfoten somnade från fotknölen och ner en gång, i en bil. Döm om min och alla andras förvåning när jag kliver ur och välter rätt ner i diket. Kommer upp igen, och är störtsäker på att något som inte finns eller känns är ivägen mellan min fot och marken. Efter ingående undersökning konstaterar jag att jag INTE har fått fotprotes och verkligen står med båda fötterna på jorden. Lustigt när det händer, bräcker dock inte Yman

En väldigt kall december dag vaknar jag till på logimentet, fönsterna är vidöppna & lite snöflingor tittar in för att säga hej, det är helt döstyst sånär som på lite änsliga snarkanden från mina kamarater.
Jag fokuserar all kraft & energi på att sträcka mig efter klockan som bör ligga på skåpet bredvid sängen, 0430, varför e jag vaken nu då undrar jag... Jag lägger tillbaka klockan på skåpet och kryper huttrande ihop i sängen, jag har knappt nån känsel kvar i mina armar men jag förmår min ena hand att treva efter täcket & svepa det kring mig.
Efter ett par minuters sömlöshet inser jag att jag har svin ont i fötterna som måste ha halkat utanför täcket. jag sparkar lite med fötterna för att dem ska glida in under täcket... inser då även hur hela jag e kraftigt nerkyld, något e´ fel... men vad?

*usch* jättetrött, måste sova... jag puffar till kudden litegrann, ligger fortfarande lite obekvämt, kuddarna e ju så tuna, hade ju två som alla di andra men ändå... i nån timme fortsätter det på detta viset, trots att jag ligger helt still så verkar det som jag glider ur täcket hela tiden och det verkar kvitta va jag gör med kuddarna för dem e likt förbannat fortfarande obekvämma, mina ögon blinkar äntligen till liv & min hjärn aktivitet börjar så småningom komma igång, jag koncentrerar mig och fokuserar blicken på dem obekväma kuddarna... som inte fanns där... det ända som låg där var ett litet hörn av lakanet som jag lyckats knycklat ihop till en liten boll, konstigt... hjärnan fokuserar sen sig på täcket som till min stora förvåning består av den andra änden av lakanet.......... mysko, men det förklarar ju varför jag fryser så ju.

lägger ner huvet på kudden igen för att sova vidare... men hjärnan sparkar till mig och jag beslutar mig för att försöka lokalisera mina saknade sängkläder först, gör först en grundlig visuell sökning av rummet, hittar inget... jag hoppar ner på det kalla golvet och tittar under sängen... inget, sängkläder är som bortblåsta... jag gör det bästa av situationen, min fältjack fick kompletera mitt lakan som täcke (skåpen väsnas ju nåt djävulskt & jag ville inte väcka dem andra) jag hoppar åter upp i sängen & försöker sova vidare... 10 minuter senare är klockan 6 & det blir revelj, sömnig rullar jag av sängen, det är ljusare då, snubben i underslaffen gnäller att det är kallt, snäll som jag e så trevar jag bort till fönstret & drar igen det... först efteråt upptäcker jag att killen har 4st kuddar... & dubbla täcken............

Var lite osams med mina föräldrar nån gång i höstas och orkade inte med dom längre.
Så jag gjorde som jag brukar göra när jag e sur o kör ner o sätter mig på ett av dom gamla forten nere vid havet för att tänka.

Tror jag sitter i skräddarställing o stirrar ut över det bäcksvarta havet i ca 1 h när jag bestämmer mig för att jag nog fryser lite (det var -5 ute och jag hade nästan inga kläder på mig).
Reser mig upp för att ta en promenad istället.
kommer upp, men det känns nästan som jag svävar i luften.
Båda mina fötter sover, känner inte ett skit från anklarna o neråt.
Tar ett steg frammåt.
Det känns mycket konstigt när man, eftersom man nte känner när foten tar mark, försöker pressa foten ner ytteligare 20 cm under marken.
tar mig ca 10 min att gå 100 m....
Sedan så äntligen började fötterna vakna...

En natt så drömde jag att jag höll på att boxas.
Men precis som jag ska slå en rak höger så... vaknar jag.

Tjong! Armen flyger ut och smäller till lampan som står bevid sängen!
Den far in i väggen och 'studsar' tillbaka och träffar med lampskärmen (av metal) mitt på näsroten!

AJ!

Jag hade den närmsta tiden efter muck svårt att hålla mig ifrån att sträcka mig efter Ak:n när jag vaknade, bara för att upptäcka att den inte låg där hehe. Men i alla fall. En äcklig händelse ska jag berätta om. För några år sedan hade jag en dröm där jag fäktades med tvåhandssvärd under medeltiden, och det slutade med att jag fick min högra arm avhuggen och precis när armen åkte av så vaknade jag, men det äckliga var att jag inte kunde känna armen och blev livrädd i mitt halvt förvirrade tillstånd man ofta är i när man vaknar och blev alldeles kallsvettig. Jag trevade efter den och till min lättnad så hittade jag armen på plats. Förklaringen: Jag hade legat på armen hela natten och sovit och då hade den blivit helt avdomnad lagom tills dess att jag fick armen avhuggen i drömmen. Jag nöp mig hårt som fan i armen och försökte lyfta upp den och hålla kvar den i luften men det var lönlöst. Detta har hänt förut efter detta också men lyckligtvis inte till sådana drömmar.

\:)

Jisses! Det här var märkligt.. Jag har nämligen råkat ut för nästan exakt samma sak. Drömde också för en tid sedan att jag blev av med armen. Skillnaden var den att det var i ett knivslagsmål (måste varit en stor kniv.. hehe) .. med en gammal vän dessutom.. helt absurt och oerhört skrämmande. Vaknade upp med armen totalt bortdomnad och med panikkänslan kvar från drömmen precis när man slår upp ögonen så trodde man ju att den verkligen var borta tills man började kvickna till. Kunde inte med allt kraft i världen få den att fungera som jag ville utan den hängde som ett dött bihang längs sidan av kroppen tills jag efter mycket besvär fick liv i den igen.. Kanske iof inte är så konstigt att hjärnan kopplar känslan från kroppen och armen till en dröm men det där med att det var en gammal vän jag slogs med var riktigt ruskigt. Ibland undrar man ju om man är riktigt kry i knoppen när man har konstiga drömmar..

Häromnatten vaknade jag av att jag var tvungen att pinka, så jag gjorde det alla normala människor gör, nämligen masar mig upp ur lådan och går ner till muggen.När jag kommer in i badrummet så ser jag i spegeln till höger om mig att det verkar stå nån i motsatta hörnet av badrummet! Jag tittade i spegeln igen och ser hur det står en tjej som ser jävligt nerknarkad ut.När jag sedan ser åt hennes håll så finns inget där.Men sen så ser jag fortfarande i spegeln att hon är där!Börjar i panik vrida huvudet mot hörnet där hon står, (men ingen finns där) och spegeln i vilken hon syns!

Vaknar upp jäävligt osäker på vad som är sant eller falsk!

Saken med denna dröm är att den var så otroligt verklig...fy faen

SCARY SHIT!

//DG