Hej

Jag tjänstgjorde på HMS Älvsborg perioden dec-72 till sept-73 som en av 12 kockar. Söker med ljus o lyckta efter
bilder på Älvsborg. Det jag funnit är 12 st bilder på exteriören men inga tagna innefrån, byssan, gunrumet, mässar,
skans, väderdäck, mindäck osv.

Har någon sett eller äger bilder hör av Er.


Vänligen
736 Björklund

Mina blider finns på:

http://bjorklunds.jalbum.net/

Vad har man gjort med henne, sålt eller skrotat?

Såld till Chile.

/mdn

Jo, det var Chile, men året har fallit ur minnet.

Kornett, Du kallar Älvsborg för "henne". Örlogsfartyg kallas väl för "örlogsman" och då borde det väl vara "maskulinum". Det känns lite avigt, men rätta mig om jag har fel.


Jag kan berätta att det var god stämning ombord vid den här tiden. Det var inte svårt att få frivilliga kockar att gå upp klockan 4 på morgonen och baka bröd till frukosten. Att besättningen möttes av doften av nybakat bröd var uppskattat. Dessutom lagades alla mat från grunden. Inga djupfrysta köttbullar här inte som var fallet på Halland. 4 kockar avsattes till att rulla ca: 350 st köttbullar. Men det var det värt. Majonäs och senap tex rörde vi ihop enligt "kornans recept". Och vi ska inte tala om bearnäs-såsen, den var så god att man kunde äta den som om det vore en soppa.

Kokboken eller rättare sagt "den bruna pärmen" har jag fortfarande kvar och använder. När ungarna frågar vad det blir till middag svarar jag "militära hemligheter". "Jaha, då blir det gubbmat" svara dom. Min dotter sa att på pappas mat "står man sig länge på". Det är ett bra betyg på "kronans matrecept".

Sakna som sagt bilder från interiören på Älvsborg. Jag vet att det fotograferades en hel det. Och hoppas någon vill dela med sig.

Fartyg benäms alltid som hon, även om man använder benämningen "örlogsmän" (Man'O war) som egentligen referar till gamla linjeskeppen på 1600-talet. Men duger gott än.

Du var inte med på någon av skjutolyckorn?. Jagaren Östergötland prickade ju Äbg under en skjutning med förställda sikten nångång på 70-talet och en bingande kock omkom. Om det var hon eller Vbg som sköt sig i bryggan med andra kanon minns jag inte men det var också där i krockarna också.

Jo då Psilander. Det var förfärligt. Som jag nämnde var det en god stämning ombord. Och att se en av kamraterna "bäras över ladgången" smärtade mycket. Men det "föddes hjältar" den natten också. Seconden, förådsman Lövkvist m fl.

Älvsborg skulle gå "målgång". En konvoj med Älvsborg först och en bogserbåt efter med en "prånliknade målfarkost" på släp, inget konstigt alls. På radarn syntes det som tre prickar och radabilden vändes fel. Det jag fick reda på var att det var Halland som sköt. Fyra skott, två gick tätt över Älvsborg och ett gick ner precis framför. Och ett gick in på styrbordssidan i höjd med trossdäck där matroserna hade sin skans.
Kockarna hade sin skans brevid, akterut där jag vaknade av en rejäl smäll. När jag hörde ropen och upprörda samtalen på mindäck, förstod jag att något var på tok, klädde mig och gick upp.

En förolyckades, två skadades och en bröt fullständigt ihop. Han som bröt ihop hade sin binge brevid den förolyckade, alltså överbinge i hytt 140. Av någon anledning hade dom bytt vakt med varandra. Granaten hade gått precis över kudden på kompisens binge. Det var när han kom ner och förstod vad som skulle ha hänt om han inte hade bytt vakt, som han bröt samman.

En orsak till att kockar ofta är inblandade kan bero på att av 12 st kockar togs 8 st bort när vi höjde stridsberedskapen till "klart skepp". Telefonpost var en vanlig syssla. Själv stod jag på "väderdäck" (det öppna däcket längst akter ut) och vid det aktra artilleriet (nr 13). Gjorde mig skyldig till en del "fadäser" som kunde ha lett till olyckor om inte på-passliga befäl kom till min hjälp.

Är det bar olyckor som man förknippa Älvsbor med?
På Halland tyckte dom att vi levde "lyxliv". "Lyxsemester" var ett vanligt tillmäle. Och det var med tanke på maten och komforten ombord, för både befäl och meniga.

Tragiskt, jag har bara hört om olyckan av gamla rävar, det som etsat sig fast i mig är just konversationen mellan jagaren och Äbg, (äbg) - ELD UPPHÖR, salvan täcker
(jagaren) - Uppfattat, två granater i luften.

inget man vill höra som eldledare.

Visserligen har jag bara sett Äbg live en gång, som 14åring på flottans dag på Berga 1994, då låg hon där med Ckr och Vbg (liksom 4 kv, 6rbb och 8 ptrb, 4 ubåtar och en drös minjakter ), men tyvärr är arvet efter henne en rad olyckor, alltfrån "mördar-karlssons" fippel till skjutolyckan och slutligen branden i maskin innan hon såldes trots hon var fräschare än Vbg då.

Ropet från Älvsborg till Halland kan jag bekräfta, "Eldupphör" och så sa man något ner jag inte minns.



Jag tror inte att det var särskilt "käcka tillrop" som hördes över radion. Utan en mer skärrad, omskakad röst som hördes. Att vara fartygschef med Hallands kanoner riktat mot sig och besättningen är ingen önskvärd situation. Och bör avstyras så snabbt som möjligt.

Det var ett av dom första två skotten som gick in i Äbg. Det blev en jätte smäll som säkert uppfattades på bryggan. Dom undrade säkert vad som var på gång. Samtidigt blev det ett "tumult" i skansen. Granaten slet sönder inredning, elledningar och startade en mindre brand. Förådsman Lövkvist som var först på plats ringde upp till bryggan och "rapporterade". Befälet på bryggan svarade Lövkvist med ett ord; "repetera". Det var först då man fattade vad som hänt. Samtidigt fyrar Halland av två skott till och alla på bryggan slänger sig mer på durken. Förste man på radion ropar; "eldupphör!"

Det var "strongt gjort" av dom som befan sig i skansen och var oskadda att ha så mycket sinnesnärvaro att dom tog itu med elden och drog undan dom två skadade. Som sagt "det föddes hjältar den natten".

Med den speciella verksamhet som sjömillitärer bedriver är det ofrånkomligt med "incidenter" och "olyckor". Det handlar mycket om att ha respekt för ordningregler och andra föreskrifter. "Gott sjömanskap" talade vi ofta om.


Bra att jag fick det utrett, detta med "örlogsman och henne". Jag har funerat på det många gånger.

Får Du tag i bilder på Älbg hör av Dig. Kanske någon av dessa "sjörävar", "sjöbusar", "sjöhjältar och vikingar har något i sina arkiv.


PS. Det blev mycket tråkigheter dehär. Men jag får återkomma med trevliheterna senare. Dom är betytligt fler. DS

Men just sinnesnärvaro är viktigt när det händer sådana här hemska olyckor.

Du har säkert hört om olyckan med en av ubåtarna på 50-talet då en högbåtsman räddade fartyget mer eller mindre med handkraft efter ha träffats av ett pitotrör som flugit loss på ett bra djup. Han fick sitt namn inristat i "De Roebecks pokal" dvs marinens hederspokal (som vi erövrat efter ha slagit "Grand Fleet" i rodd 1923)

Gott sjömanskap har rättat många fartyg (fråga SMS Seydlitz) liksom uselt har sänkt massor. Kan rekomendera den gamla engelska skyddstjänst filmen från 1955, om hur 8st slarvpellar nästan sänker en kryssare pga dålig skottstängning, kvarglömda böcker och dålig stuvning i skåpet.

När jag som överfurir gjorde min sjökurs 1981-82 tjänstgjorde jag som Telerepledare på Älvsborg. Hon gick då som kombinerat min- och ubåtsdepåfartyg med Ubåtsflottiljens chef och stab ombord. Som snacket då gick ombord var det inte Halland utan istället Östergötland eller Södermanland som hade avlossat den fatala salvan. Två år tidigare tjänstgjorde jag på just Halland och där sas det ha varit Södermanland som med felställda sikten under en sä kallas "S-skjutning" råkat träffa Älvsborg. Saken kom på tal just i samband med att en planerad S-skjutning ställdes in p.g.a. riskerna och den typen av skjutningar har varit förbjudna sedan dess. Hallandjagarnas 12//50-pjäser sköt oftast med salvtakt 38, d.v.s. 38 fullsalvor per minut, så om det var Halland borde det ha funnits betydligt fler granater i luften innan anropet om eld upphör hunnit sändas. 12/40 hade lägre eldhastighet vilket låter mer rimligt med tanke på scenariot.

Den andra vådaskjutningen inträffade en tid efter att jag mönstrat av och jag var lärare på Berga när en av mina f.d. skeppskamrater kom upp och berättade att någon hade "fipplat" med rikt- och avfyringsbegränsningarna i den 40mm-pjäs som stod närmast brygghuset. När pjäsen skulle plundras i samband med en skjutning gick ett skott av rakt in i 1. flottiljadjutantens hytt medan han lyckligtvis inte var där. Han lär ha varit måttligt imponerad av händelsen, särskilt som den barlastade granaten hade passerat genom garderoben och hans mässdräkt innan den träffade säkerhetsskåpet. Just säkerhetsskåpet lär vara det som hindrade projektilen att fortsätta genom de tunna skotten in till radiohytten som var full med folk, så det kunde ha gått riktigt illa även den gången.

Vi hade en incident under min tid ombord som kunde slutat illa om än i mindre omfattning. De värnpliktiga hade ett "TV-rum" där rader av fåtöljer satt fastskruvade i durken, lite som på en biograf. I förkant av rummet satt en 28-tums TV högt upp på en lutande hylla, sjösurrad med två rejäla läderremmar. Vi kollade alltid att de var på plats innan losskastning men märkte inte att värmen på TV:ns baksida hade gjort lädret torrt och skört. En kväll med hårt väder och grov sjö hördes en kraftig smäll därifrån och när vi kom dit visade sig båda remmarna ha gått av och TV:n hade fallit i durken med bildytan neråt. Chassit som bestod av spånskivor vek ut sig som ett korthus samtidigt som bildröret imploderade och utgjorde en kraftig splitterbomb. Den enda del av bildröret som fanns kvar på nedslagsplatsen var själva frontytan, resten av glaset hade spritts över rummet. Varenda fåtölj hade glassplitter djupt inkörda i sittdynor och ryggstöd och allihop fick bytas ut. TV-rummet som normalt var fullt av frivaktare som tittade på video hade just den gången varit tomt, annars hade det blivit riktigt otäckt. Det hände andra konstiga saker också och av alla fartyg jag tjänstgjort på är hon nog det mest otursförföljda.

Hon såldes som bekant och kördes till Chile under vårvintern 1997, är fortfarande ubåtsdepåfartyg och heter numera "BMS Almirante Merino". Här kommer länkar till ett par sidor om henne, tyvärr talar jag inte spanska men man kan ju alltid titta på bilderna.

http://www.armada.cl/site/unidades_navales/545.htm
http://naval.mforos.com/683153/6520616-buq...mirante-merino/
http://www.regioncoquimbo.cl/diario/index....31&Itemid=2
http://es.geocities.com/ARMADADECHILE/Merino01.jpg
http://es.geocities.com/ARMADADECHILE/MERINO-00.jpg
http://www.armada.cl/p4_armada/site/artic/...30821114821.jpg
http://www.zonamilitar.com.ar/foros/showth...2093&page=4


Djupt in i gömmorna har jag lite foton jag tog under tiden ombord men de flesta är nog dessvärre tagna utombords. Ska leta lite och se om jag hittar något.

Hej igen.

För att Ni lättare ska kunna "värdera" mina uppgifter, det är i alla fall 35 år sedan, ska jag säga att det jag var "ögonvittne" till, var det som utspelades nere i skansen. Jag befann mig där innan seconden och sjukvårdare kom ner. Allt det andra var sådant som jag hörde besättningen berättade. Att "ta gift på" att det var Halland vågar jag inte. Era analyser om eldhastighet och annat bör vara helt korrekta.

Detta med "S-skjutning" får Du gärna utveckla. Det var något speciellt med denna övningen. Som jag minns det var det någon form av årlig tävling och att fartygen skulle åka med full fart mot konvojen och sedan avlossa skotten för att sedan hastigt försvinna. Men det är något som bara "surrar lite bakhuvudet".

Orsaken till att jag letar efter bilder är att det finns så mycket trevliga episoder att påminna sig. Ett sådant var när befälen i mäss 2 vill ha frivilliga till att servera på en fest för ett befäls som skulle på en ny tjänt. När vi väl hade serverat och dukat av, städat upp i pentryt kom ett befäl in i pentryt och fråga om dom inte fick bjuda oss på "kaffe och en konjak". Jo vist, gärna. Där satt vi i mäss 2 till en bra bit in på småtrimmarna och hade det mycket trevligt tillsammans.

Middan på helikopterdäck, midsommarafton -73 får jag ta vid ett annat till fälle.

Exteriörbilder, om Du tittar på dom ser Du att dom är tagna från land. Det gör att perspektivet kommer "snett underifrån". Man ser inte däcket. Det får gärna vara "utomhus" bilder med lite mera detaljer.
Men vist vore det kul med interiörer från Älvsborg. Jag håller tummarna!

Kanske inte riktigt rätt, men en pytteskymt av Älvsborg i alla fall... http://www.flottansman.se/Alvsnabben/1974/1974.htm

Här fanns några bilder som du inte hade på din sida, http://sv.wikipedia.org/wiki/HMS_%C3%84lvsborg_(M02)

Det har funnits många olika tävlingsskjutningar för fartygen genom åren, bl.a flackbane-, luftvärns och torpedskjutningar för både ytfartyg och ubåtar. Tudorpokalen, Signaalpokalen, Kungakannan och en hel del andra har funnits men de flesta genomförs tyvärr inte längre. Det var alltid noggranna förberedelser med siktkontroller och finjusteringar innan tävlingarna och en uppskruvad förväntansfull stämning ombord. Pokaler och priser delades normalt ut under högtidliga former vid CKF:s slutgenomgång inför hela Kustflottan vilket gav en oerhörd prestige för besättningarna på de fartyg som vann. Det gällde inte bara att träffa målet utan även som du skriver att vistas inom bekämpningsavstånd så kort tid som möjligt. Tävlingarna rörde alltså inte bara vapensystemens prestanda utan även det taktiska uppträdandet.

Dessutom genomfördes ju en hel del övningsskjutningar med olika vapensystem. Artilleriskjutningar utfördes normalt mot bogserade sjö- eller luftmål. En S-skjutning däremot utfördes som flackbaneskjutning med främst medelsvårt artilleri mot ytmål, fast istället för bogserade mål användes andra fartyg. Siktena på det skjutande fartyget snedställdes ca 10 grader så att nedslagen hamnade akter om målfartyget. Där observerades en speciell protokollgrupp vattenuppkasten i avstånd och sida och sedan räknade man i efterhand ut om salvan skulle ha träffat eller inte.

Ryktet säger att vid den ödesdigra händelsen hade man missat snedställningsprocessen så att två inställda vinkelfel tog ut varann och det istället blev täckande eld. Om det gick till så eller om man missade snedställningen helt får någon annan svara på, men metoden medför onekligen en del risker, så den har såvitt jag vet inte varit tillåten sedan början på 80-talet.

Jag har letat fram mina bilder från tiden på Älvsborg men det är mest bilder på olika personer i plutonofficersmässen där vi överfurirer mässade och de få som är tagna utombords har till stor del börjat bli rödaktiga i färgen. Jag ska skaffa en scanner i dagarna och försöka bevara dem digitalt. Samma sak gäller i ännu högre grad de bilder jag har från tiden på Halland så det måste fixas. Om jag har tur går det att återställa färgbalansen lite på digital väg. Sedan gäller det ju bara att hitta någonstans att lägga upp bilderna, men jag återkommer i frågan.


Edit:
Jag har som av en händelse nyss hittat information om skjutolyckan och som Psilander mycket riktigt säger var det Östergötland som sköt. Det inträffade enligt uppgiften under "Kungaskjutningen" vilket jag tror var den som gällde kampen om Kungakannan.

Det var väl snarare ingen idé att genomföra skjutningarna, jagarna hade ju utgått, och "snedställa" de hel och halvdigitala eldledningarna på rbb, ptrb och kv gör man nog inte ostraffat (eller? )

Men tävlingsmomentet behöver man inte ta bort helt. Det betraktas väl som en "fin tradition" att få tävla med varandra. Idag talar man ofta om "kvalitetssäkring". Tävlingar är väl ett bra sätt att "verifiera kvalité". Om resurser hade funnits kunde reglerna ses över och anpassats till den verklighet vi lever i nu.

Militär femkamp har säkert ett ärofullt ursprung. Som fyllde ett behov en gång i tiden.


På ubåtarna var överförstjusta när dom lyckades träffa Älvsborg med torpeden och sen vända den och träffa en gång till. Då ansågs det att "grabbarna" kunde sina saker.
Men missa dom, rynkades pannorna ihop. Och så analyserade man orsak och verkan.

Det var inte så jag menade, jag har varit med på ftg som vunnit Kunga, det är en bra och fin tävling, men jag undrade kring möjligheten att snedställa de moderna eldledningarna, möjligheten försvann liksom 1982.

Älvsborg verkar vara ett otursförföljt namn, precis som Claes Uggla och Blûcher.

Statuterna för tävlingarna har i flera fall anpassats efter materielutvecklingen, många har ju urgamla anor och man vill att de ska leva vidare. Tävlingarna har ju i alla tider varit ett sätt att motivera till ökad yrkesskicklighet och det är fortfararande ett bra sätt att få besättningarna att ge det där "lilla extra" som behövs för att vinna. Vissa tävlingar som Signaalpokalen var en luftvärnsskjutning mellan fartyg med eldledning från HOSA (HOllandse Signaal Apparaten) d.v.s. i vårt fall Arte-62. När Hallandjagarna gick ur tiden fick ju Älvsborg och Visborg överta deras Arte-726 och därmed fanns bara Spica-klassen kvar som kunde tävla om pokalen. Sista fartyget som som gick linjen vill jag minnas var Virgo 1984 sedan övergick alla i den klassen till förbandsdepån. Jag vet inte om man genomförde fler skjutningar om pokalen medan de ännu var i drift, men jag har för mig att den övergick som trofé för lv-skjutning med okvalificerad eldledning typ RIS-501 under ett par år.

Med dagens moderna system finns inte längre samma möjligheter att manuellt påverka utgången och som du skrev är det i princip omöjligt att snedställa en modern eldledning på samma sätt som förr. Kraven på precision gör att man måste verifiera systemet noggrannt efter en sådan åtgärd och resurserna idag räcker inte riktigt till för det också. S-skjutningar är därmed ett minne blott, inte bara av säkerhetsskäl. Man bör nog titta på fler ändringar av regler för de tävlingar vi en gång hade och anpassa till moderna system. Tyvärr finns nog inte kraft nog kvar i organisationen för att mäkta med detta än på några år, om inte några väl motiverade kollegor hittar på en lösning. Vapentävlingarna var och är en gammal fin tradition som absolut bör bevaras.