oj oj oj...
Helt fel dag för detta ämne som utan tvekan är intressant, men svårt att göra det rättvisa efter champagne, vin, vodka och Commanderia, men jag skall göra ett försök:
RBS 90:Ett mycket bra system med stor effekt och stor rörlighet. Problemet var att det var dyrare än RBS 70 och det fanns ett intresse av att få ut större volymer än att få bästa möjliga kvalité i LV. Därför så ströks Rb 90 runt 2004/2005 (det var då jag hörde att det skulle bort). Befintliga Rb 90 blev då tillgängliga att användas i EldE 70 och vi har nu fortfarande en stackare som sitter ute i ur och skur i väntan på att få en ljus eller mörk ton i hörlurarna.
Ang. markburen VLSKravet på kompakta system var något som sporrade världens olika flottor att tänka till ang. luftvärnsrobotar. En vertikalstartande lösning med standarddimensioner på magasin som antingen rymmer celler med flera LvRb eller en kryssningsrobot dök ju upp. För att detta skall vara möjligt så måste man kombinera ett antal olika styrmetoder. Men mycket förenklat så behöver man först och främst en kommandostyrning som styr roboten på rätt kurs till att börja med, innan man börjar finlira eller låter roboten starta sin egen målsökare.
Detta gör rent generellt att systemen som avfyras från VLS blir dyrare (dubbel styrning). Man tappar även en del prestanda p.g.a. den kraftiga manövern som behöver göras direkt efter start under accelerationsfasen. Detta har även gjort att man tappat en del tid (från avfyrning till träff) och en robot i en lavett som riktas mot målet är snabbare till träff jämfört med en vertikalt avfyrad dito. FÖRUTSATT ATT LAVETTEN ÄR RIKTAD I RÄTT RIKTNING. VLS jämfört med en lavett som måste vridas 180 grader är en no-brainer då man där har en vinst i reaktionstiden.
Idag när elektroniken är så pass billig som den är så är det inte längre omöjligt att ha vertikalt avfyrade robotar från marken. Västexemplet som jag kan kommer att tänka på är
Vertical Launch MICA. Det är en jaktrobotar med LOAL-förmåga (Lock On After Launch) som avfyras på bäring (d.v.s. måldata laddas ner till roboten innan avfyrning då den öppnar sin egen målsökare).
Övriga exempel som jag kommer på i pausen mellan snapsarna är ryska system. Exempel ett är 9K331 Tor/SA-15 GAUNTLET-systemet som har kommandostyrning hela vägen in i målet. Det andra är S-300V/SA-12 tillsammans med S-400/SA-21 som också är vertikalt avfyrade. Dessa har desto större räckvidd och styrs med kommandolänk innan en semiaktiv målsökare tar över.
Användandet av kommandolänk i SA-15 har resulterat i spekulationer om att systemet inte kan verka mot precisionsstyrda vapen (PGM/LGB). Tornet på eldenheten måste även vridas upp mot målet för att kunna använda radarn för inmätning = reaktionstiden. S-300/400 är också mycket dyra system och när jag ser dess påstådda räckvidder så misstänker jag att man till viss del använder ballistiska banor (d.v.s. man får lite höjd och lägre luftmotstånd och på så vis kastar roboten efter målet).
Jag skall nu smita ner till familjen igen, men sök gärna på 9K331 Tor/SA GAUNTLET, S-300/SA-12 GLADIATOR (SA-12B GIANT), S-400/SA-21 GROWLER så ser ni hur ryssarna har gjort. Varför vi i väst än så länge bara stoppar ner jaktrobotar i tuber vet jag inte, men även där har jag gissningar, och de rör främst behovet av rörlighet på marken.
Jag tror inte att vi i väst kommer att gå över till långräckviddiga system avfyrade från vertikala tuber. Jag tror inte heller att medeldistans robotrar erbjuder någon större fördel på detta viset, men kortdistansrobotar verkar ju flera tillverkare tro att vi är redo att köpa och där är ju reaktionstiden mycket viktig, så där finns det en klart definierad fördel. Även det israeliska Arrow avfyras vertikalt, men det är å sin sida en robot mot ballistiska robotar (företrädesvis) i de högre höjdskikten och i 360 grader.
F.ö. de markburna VLS vi har idag avfyras inte under gång, utan de har också en viss setup-tid.
F.ö. 2: Rb 23 är inget lämpligt system att avfyra via VLS då dess dygder är en stenhård acceleration och ledstrålestyrning (CLOS = Command Line Of Sight).
Nu får vi se vart detta barkar hän.
EDIT: Då familjen är upptagen så kan jag fylla på med länkar/källor och revidera det jag skrivit lite
Intressant läsning och källor: -
Australian Airpower ang. S-300-
FAS.org ang. S-300-
FAS.org ang. SA-15 GAUNTLET-
Globalsecurity ang. SA-15 GAUNTLET-
Army Technology ang. Arrow 2-
Israeli Weapons ang. Arrow-
Army Technology ang. Vertical Launch MICAQUOTE (Psilander @ Jun 20 2008, 16:39 )

Jag håller inte riktigt med. Rb70 är för korträckviddigt för att vara effektivt egentligen, om du skall skydda nånting. Om en motståndare vill åt, framförallt dina fasta anläggningar så måste du kunna mätta honom med robotar, i flera lager. Mitt förslag syftar främst till att vara en ersättare till Rbs77.
Räcker tre Rb idag? man bör skjuta minst dubbelskott för garantera en träff, dessutom så uppträder flygplan i rote, gärna med stöd av SEAD förmågor. När det chockar till sig skall du inte behöva springa ut och ladda om utan helt enkelt ha alla dina robotar skjutklara. 5s är 5s för mycket i strid med flyg, dessutom orkar du inte släpa så mycket. Hade man VLS containers på terräglastbilar skulle man kunna få yttäckande LV under gång t o m.
Med en VLS så är man inte heller lika beroende av optimala grupperingar utan roboten kurvar in mot målet då den kommit upp över omgivande terräng och byggnader.
Rb 70 har en alldeles utmärkt räckvidd för att skydda det den är tänkt att skydda och delta i luftförsvarsoperation. Man får helt enkelt tänka till hur man skall gruppera den, och den är tillräckligt billig för att man skall kunna ha många. Att vi inte har det är inte systemets fel.
RBS77:s förmåga att få verkan i målet med sina EldE och "begränsade antal robotar" tror jag inte är någon större fara. Det är ett kompetent system och dess operatörer kan trixa och knixa till det rätt så rejält. SEAD-flygplanen skickar stormakten gärna i första linjen för att städa undan radarsatationer och eldenheter. Har man då lite is i magen så låter man SEAD passera och jagar sen russinet i kakan, bombtruckarna. En robot som kommer farande mot en formation med attackflygplan kan vara tillräckligt med motivation för dessa att dumpa sin last för att de skall kunna göra undanmanöver, och då har man ju redan där minskat motståndarens förmåga att få verkan i målet.
Att mätta en motståndare med SEAD-förmåga är dock ett farligt företag. Helst så skall man omgruppera mellan skotten för att minska risken för bekämpning. Se bara på hur serberna använde sina SA-3 under Kosovo-bombningarna. De hade ett gammalt system och världens samlade SEAD-kompetens, men de lyckades lik förbaskat.