Av det ovanstående inlägget skulle kunna skapas en helt egen tråd; Vet Hut.

Snälla, du som känner att du har materialet i din hand, gör en tråd i ämnet...

Pappsen

1. Den som är klädd i uniform drar alltid uppmärksamheten till sig, desto mer ju mindre han aktar på sig själv. Han bör därför alltid tänka på att han representerar den kår eller det förband (fartyg), vars uniform han bär. Allmänheten kommer i regel i beröring med krigsmaktens befäl och meniga, endast då dessa uppträder utom tjänsten. Av det sätt på vilket befälet uppträder bedömer utomstående personer krigsmakten eller i varje fall befälskåren i dess helhet.

När och hur uniform skall bäras är fastställt i TjRK och i uniformsbestämmelser för flottan resp kustartilleriet. Vissa anvisningar är dessutom här införda i kap V. Klädsel.

2. Nagra särskilda regler för uppträdandet vid civil klädsel behöver knappast ges. Samma krav på god hållning och personlig prydlighet bör ställas på den civilklädde som på den uniformsklädde. 'Jat som i fortsättningen sägs om uppträdande gäller generellt såväl för uniformsklädd som för civilklädd.

3. Vissa grunder för uppträdandet har anförts i förordet. Det ar naturligt, om den militära skolningen påverkar personalens egenskaper på så sätt, att en militär har "pli på sig", d v s har god hållning, är vårdad till sitt yttre och även utom tjänsten är artig och uppmärksam samt - utan att vara framfusig - öppen och frimodig. Andlig och lekamlig stelhet bör motarbetas.

Till ett gott uppträdande hör även, att man är välvillig och hjälpsam, anspråkslös i medgång och behärskad i motgång.

Uppträdandet bör anpassas till miljön. Vad som kan vara på sin plats vid högtidligare tillfällen, kan ofta verka uppstyltat vid mindre högtidliga. Mycket av det, som ar både lämpligt och trevligt i vardagslag, bör undvikas vid högtid

II. Uppträdande o offentligen

På gatan, hälsning, presentation m m30. I uniform bör man icke röka eller äta på gatan.

31 Det är artigt att ta av solglasögon vid samtal eller tilltal.

32. Vid promenad är "hedersplatsen" till höger eller i mitten. Om en person är i uniform och övriga civilklädda, placeras den uniformsklädde på "hedersplatsen", såvitt icke någon av de civilklädda är avsevärt äldre eller innehar avsevärt högre ställning. Hedersplatsens placering till höger grundar sig på att den uniformsklädde eller äldste då lättast kan besvara hälsning med fri högerarm.

Om någon i sällskapet hälsar, hälsar även övriga.

Om man möter en bekant vilken går i sällskap med en person som man inte känner bör man hälsa även på denne.

Om man stannar och samtalar bör man föreställa sig för den obekante. Är den obekante en dam eller äldre herre, bör man låta föreställa sig.

33. Man bör föreställa sig för en person som man "är tillsammans med", t ex i gemensamt arbete, pa en bjudning
o s v.

På resor eller vid andra tillfälliga sammanträffanden kan det hända, att man kommer i samspråk med obekant. Det är då inte nödvändigt att föreställa sig. Det bör ske först då det finns anledning anta att bekantskapen kommer att fortsätta. Seden att föreställa sig bör alltså inte överdrivas.

Man bör föreställa sig för en person som man uppsöker (eller är uppsökt av) på hans (på eget) tjänsterum, dock i regel icke i sådana tjänstelokaler där expedieringen sker över disk. Man bör även föreställa sig för (hälsa på) familjemedlemmar i hem, där man i tjänsten tillfälligt inkvarteras.

När man iklädd uniform föreställer sig för manlig person kan man säga sitt namn utan titel. Aven i övrigt har det blivit allt mindre vanligt att använda sin titel när man föreställer sig. Som regel bör därför endast namnet användas.

När man vid teleforsamtal talar om vem man är bör man inte använda ex "mitt namn är löjtnant Nilsson". Risken är då att någon säger, att det var ett konstigt förnamn han har. Istället bör användas: "Det här är löjtnant Nilsson (på...)" eller "mitt namn är (Nils) Nilsson" beroende på sammanhanget.

34. När man presenterar någon, eller om man blir föreställd, kan det gå till på följande sätt. Vänd mot den äldre eller en dam, säger den som föreställer: "(Far jag föreställa) kapten N N ~ generaldirektör N N (fru N N)". Man nämner alltså den äldres eller damens namn sist.

Om man föreställer en person för någon av värdfolket vid en bjudning eller för en person, som av annan anledning bör vara känd av den som föreställs, nämns endast den sistnämndes namn.

Vid officiell mottagning (t ex KSS bal) bör likaledes värdens och värdinnans namn ej nämnas, då man föreställer sin dam.

Det är värdefullt för alla parter, att namn och titlar vid presentation nämns tydligt.

"Tack" sägs aldrig efter presentation.

Bjudning, middag,. Dans
57. Man bör infinna sig till en bjudning i så god tid att man hinner ordna sig och träda in till värdfolket på det klockslag, som angivits i inbjudan.är bjudning utfärdad till exempelvis kl 1925, betyder detta vanligen, att någon kunglig är närvarande och att man då måste infinna sig i extra god tid.

58. Gifta (förlovade) går in till värdfolket tillsammans. Man hälsar först på värdfolket, (i ordning värdinna- värden, om inte värden, såsom ofta sker, tar emot gästerna innanför dörren) sedan på övriga gäster. Vid mindre bjudning blir man i regel föreställd av värdfolket för obekanta gäster. Vid större bjudning är detta i regel inte möjligt, varför man - sedan man hälsat pa värdfolket - föreställer sig för obekanta i sällskapet. Om äldre och mera framstående gäster, som man icke känner, är närvarande, kan man vända sig till någon bekant med begäran om hjälp vid presentationen.

Om kunglig dam räcker fram handen till hälsning, kysses på handen utan att höja densamma.

Om kunglig person tilltalar någon i sällskapet mera enskilt är det lämpligt att de övriga aktningsfullt drar sig tillbaka. Man vänder härvid ej ryggen åt den kungliga personen.
Om kunglig person eller sällskap vistas vid en badort eller dylikt och därvid är närvarande vid dansen, får man ej bjuda upp en kunglig dam om ej meddelande härom sker genom uppvaktningen eller på annat sätt. Detsamma gäller vid officiella tillställnigar, men däremot ej vid privat samkväm.

59. Vid större middag är oftast placeringslista för bordsplaceringen uppsatt eller framlagd i tamburen, Man skall i denna se efter vem som är egen bordsdam och även vilka de övriga kring-sittande är. Vid mindre middagsbjudning används i regel ingen placeringslista. Man bör da invänta besked från värden angående
placeringen.

Värden anger när tiden är inne att sätta sig till bords genom att föra sin bordsdam till middagsbordet. Man bjuder då upp sin bordsdam och för henne till hennes plats. Värdinnan går sist in i matsalen, men lämnar matsalen först - i båda fallen tillsammans med sin bordskavaljer.

60. En gammal svensk sed är att skåla med bordsgrannar och vänner, när man har vin i glasen. Värden önskar i regel gästerna välkomna med en skål. Först därefter skålar gästerna med varandra. Äldre eller till ställningen högre personer skålar först med yngre eller till ställningen lägre. Dessa (ej damer) bör efter en stund besvara skålen, om inte ållders- eller rangskillnaden är alltför stor. Värden e11er värdinnans skål besvaras icke. (Avsteg från regeln brukar mera ibland göras genom att värdinnans skål besvaras om man är högst via bordet). Deltar damer, bör egen bordsdam tillägnas den första skålen. Skåla dock inte då den andra parten är upptagen av samtal eller med sin måltid.

Man skålar i regel sittande.. Då kunglig person vid officiell middag skålar, reser man sig. Är flera kungliga närvarande, reser man sig dock endast för den förnämsta.

I utlandet förekommer inte skålande i samma utsträckning som i Sverige utan man, dricker sitt vin när det faller sig lämpligt. Som svensk kan man ev skåla med sin bordsdam, även om hon är utländska samt med övtiga svenska gäster.

61, Den gäst, som för värdinnan till bords, framför vid måltidens slut i regel gästernas tack med en skål för värdfolket med några korta tackord för en trevlig middag, t ex "till värdinnan och värden ber jag få framföra gästernas tack för en synnerligen trevlig middag". Endast en god talare bör söka underhålla sitt värdfolk och gäster med ett längre och innehållsrikare tal.

62. Skall i övrigt tal hållas under måltid, bör talare undvika att äska ljud under det att varmrätt intas. Han bör avpassa tidpunkten för talet till mellanrätterna eller till kall rätt, dock inte då servering pågår.

63. När middagen är slut, reser sig värdinnan och lämnar med sin kavaljer först matsalen, varefter man för sin bordsdam ur matsalen och tackar henne för sällskapet. Värden går ut sist. I regel tackar man därefter värdfolket för maten. Finns ingen värdinna, är det värden som bryter upp och som i övrigt får sköta även värdinnans plikter.

Efter middagen bör man inte lämna sin bordsdam utan hålla henne sällskap åtminstone till kaffet serverats. Om placering till kaffet inte är ordnad genom värdfolkets försorg skall man se till att bordsdamen får en plats.

64. Är det dans, skall man dansa första dansen med henne. Andra dansen brukar dansas med egen fru.

Ogift man vars fästmö eller flickvän också är medbjuden brukar föra henne till bordet. man bör sålunda dansa första dansen med henne. Andra dansen bör man undvika att bjuda upp gift dam vars man är närvarande på bjudningen eftersom han då bör beredas tillfälle att bjuda upp sin hustru. Fortsättningsvis bör man dansa med så många damer som möjligt. Det är oartigt mot värdfolket och mot övriga damer att påtagligt koncentrera sig pa att dansa med endast en eller ett par av damerna eller inte dansa alls.

De yngre bör - dock inte de första danserna - dansa med de äldre damerna. De yngsta (kadetter, fänrikar, löjtnanter) bör ej vid större danstillställning bjuda upp äldre och högt uppsatta damer utan att anmodas därom. Det ar emellertid en hederssak mot värdfolket och damerna att närvarande dansanta damer ej får sitta ouppbjudna.

Då KSS baler får t ex under inga förhållanden en aspirant eller kadett dansa uteslutande med den av honom inbjudna damen, Man bör eftersträva att dansa med flera av kurskamraternas inbjudna kvinnliga gäster och .då inviterade utländska samt armé- och flygkadetters damer. Det brukar också uppskattas om man bjuder upp kurschefens, kompanichefens och övriga egna lärares damer.

65. Vid alla bjudningar måste man hjälpa värdfolket att underhålla gästerna. Man bör söka vara glad, naturlig, uppmärksam. trevlig och underhållande. Det är inte artigt, om sällskapet före eller efter middagen uppdelar sig i "herr- och damsida".

Mänga har roande sällskapstalanger; trakterar något instrument sjunger o s v. Den talangfulle bör emellertid ej - och allra minst om äldre äi närvarande - "köra fram" med sina talanger. andra sidan bör man inte vara svårbedd, om värdfolket framför förslaget. Ett värdfolk bör å sin sida inte uppträda alltför enträget sa att gästen får en känsla av, att han är bjuden enbart för sina talangers skull.

66. I sällskansspel bör man om möjligt delta. Gäller det bridge eller andra spel, där vederbörandes begränsade spelförmaga kan förstöra nöjet för övriga spelare, bör den mindre kunniga undvika att spela med skickliga spelare. Man kan och bör - utan att anses vara oartig - avböja spel med penninginsats som övergår vad man anser våra rimligt.

Förlorar man bör man självfallet bära motgangen med gott humor. Man får aldrig vara en "bad loser" sch visa besvikelse eller misshumör. Skulder som man eventuellt åsamkat sig måste göras upp utan anmaning fråb vinnarens sida.

67. Har man åtnjutitt någons gästfrihet, bör man - om man inte tillhör de allra yngsta i kåren - söka på något sätt återgälda. denna. De yngre bör i regel rådfråga någon äldre, om återgäldandet av gästfrihet berör de äldsta inom kåren eller någon annan jämförelsevis högt uppsatt person. Gästfrihet kan återgäldas. genom att man själv bjuder på middag eller annat. Det kan också ske genom att makan på eftermiddagen eller kvällen ordnar en bjudning för de värddinnor som visat henne och hennes man gastfrihet.

Cm man ordnar en bjudning, bör man inte känna sig bunden. av den standard som andra i inkomsthänseende bättre lottade kanske hållit. Var och en återgäldar gästfrihet på sätt som egna tillgångar medger.

. Jag torde i min ägo ha en faksimil av en liknande skrift för armén, den är dock äldre än -73.

Visiter och visitkort

41. Visit är ett besök hos någon man vill uppvakta för att hälsa på, ta avsked av, lyckönska, tacka o s v. Visiter görs i allmänhet endast hos gifta par samt hos enramstående personer med vilka man är nära släkt eller eljest nära bekant.

Att göra visiter är en sed som alltmer läggs bort. Nyårsvisiter och visiter av nytillkomna inom en kår har numera ofta ersatts av vid lämpliga tillfällen ordnade gemensamma mottagningar på mässen för karen med damer. Man bör såsom nykommen i en kår eller befattning höra sig för om vad som är brukligt. Reglerna, som ges härnedan, hänför sig till vad som är brukligt i kretsar där visiter görs.

42. Vid visiter används i regel visitkort. Dessa bör vara av moderat form och stil samt tryckta på jämnskuren, helvit och omönstrad kartong.
43. Visittid i Sverige är i regel 1400-1600. (I internationella kretsar ofta tidigast kl 1530). Tider för visits avläggande utomlands är ofta andra än i Sverige'.

Gift par bör göra sina första visiter först då det egna hemmet efter inflyttning är så ordnat att svarsvisit kan tas emot.

44. Då visit avläggs, frågar man lämpligen den som öppnar: "Tar fru X emot?" Om fru X själv öppnar får annan lämplig inledningsfras väljas. (Det torde numera vara mest praktiskt att överenskomma per telefon om tid for en ev visit).

Om den man vill göra visit hos inte kan ta emot eller ej är hemma, lämnar man visitkort, vikta i övre högra hörnet, antingen till den som öppnar eller, om ingen öppnar, i brevlådan.

45. Visitkort lämnas enligt följande grunder.

Varje besökande lämnar ett kort till var och ev av dem som mottar besöket, dock skall en dam ej lämna kort hos en herre.

46. Då ett förlovat par går på visit eller låter kungöra sin förlovning genom att sanda ut sina visitkort, skall korten alltid lämnas eller sändas parvis, således även till ensamstående herre.

47. På visitkortet kan vid personligt avlämnande göras anteckning (i nedre vänstra hörnet) om varför visiten gjorts, t ex
p.r. = pour remencier ( för att tacka)
P.p.c. (a..t.a) = pour prendre congé (för att ta avsked)
P.f = pour féliciter (för att lyckönska)
P.o.s.c = pour présenter ses condolennces (för att beklaga sorgen).

48. Gift par går i regel gemensamt ha visit till mannens (eller hustruns) chef och till äldre eller överordnade personer inom mannens (hustruns) kår.

Hos ungefär jämnåriga eller yngre gifta par eller damer kan maka göra visiten ensam. Kort avlämnas emellertid även då som om bägge gjort visiten.

49. Har någon gjort visit för att hälsa, skall man tacka antingen genom svarsvisit eller genom att sanda visitkort.

Svarsvisit görs vanligen hos gift par som varit på visit, äldre och högt uppsatta personer besvarar vanligen visit genom att sända visitkort.

Visit av förlovat par kan besvaras genom att makens kort sänds till fästmannen och gemensamt kort eller bådas till fästmön.

Svarsvisit avläggs aldrig hos ungherre, utan makens kort sänds som svar.

Svarsvisit av gifta kan mycket väl göras endast av maka. Kort avlämnas även då som för båda.

Det lär väl vara den här Du menar:http://www.poconsulting.se/bla%20boken.htm

Under det glada enbefälssystemet så har många av de gamla fina aristokratiska officerstraditionerna/ manéren försvunnit då !alla skulle med". Nu så är vi tillbaka med en officerskår och en underofficerskår. Då är det dags att damma av denna gamla "värdegrundskrift" för officerare så officeren och gentlemannen kan återupprättas.

Under det glada enbefälssystemet så har många av de gamla fina aristokratiska officerstraditionerna/ manéren försvunnit då !alla skulle med". Nu så är vi tillbaka med en officerskår och en underofficerskår. Då är det dags att damma av denna gamla "värdegrundskrift" för officerare så officeren och gentlemannen kan återupprättas.

Under det glada enbefälssystemet så har många av de gamla fina aristokratiska officerstraditionerna/ manéren försvunnit då !alla skulle med". Nu så är vi tillbaka med en officerskår och en underofficerskår. Då är det dags att damma av denna gamla "värdegrundskrift" för officerare så officeren och gentlemannen kan återupprättas.

Till och med en enkel soldat eller varför inte en oborstad civilist har väl rätt att uppföra sig som en gentleman!

Följ uppförandekoden oavsett befattning och du skall få den rättmätiga respekt du förtjänar. .. om du sedan dessutom sköter ditt jobb/löser din uppgift, ja då är ju allt som det skall då.

Det jag funderat på är hur trådskaparen ser att behovet av hyffs och fason är relaterat till införandet av två karriärsmöjligheter inom officerskåren?

Finns inte alltid det behovet, oavsett grad och för den delen arbetsgivare?

EDIT: Och varför skulle någon som läst OP vara i större behov av att "veta hut" än hans kära kollega som gått SOU?

Det kanske ska ses som att den som läst till underofficer inte behöver lära sig det genom reglementen och dylikt eftersom denne givetvis redan vet att föra sig bland folk?

Behovet av att lära sig interagera med andra föreligger enligt min uppfattning hos regoff:arna, snarare än de lägre officerarna och nu underofficerarna. Därtill tycker jag även att det skulle kunna passa med två mässar; en för nivå 4 och uppåt, en för övriga.

/K

Edit: För att förtydliga så tycker jag att det är större skillnad på majorer och uppåt jämfört med kaptener och neråt än skillnaden är mellan fänrik/löjtnant och sergeanter.

Fanns ju förr:
Kajuta - För FC + reg.off dvs Kk.2/ örlkn (utom S)
Gunrum - För övriga officersbesättningen (+ S som skulle tillse att här hölls "hövlig" samtalston)
Uoff och Ubef + manskapsmässar

Varför jag nog håller på att man skall ha officersmäss och underofficersmäss är därför att de kommer på sikt skilja rätt mycket i karaktär vad avser intressen och referenser, redan vid rekryteringen väljer ju olika individer olika banor just beroende på sin karaktär, studiemotivering. Dessutom står ju de olika officerskategorierna inför olika arbetsuppgifter och det kan därför vara till fördel för båda kategorier om man så att säga körde "lika barn leka bäst".

Dessutom ur internationellt perspektiv tror jag det är vettigt med delade mässar, så det funkar som på utländska fartyg/ förband.

Men det kommer nog en drös roliga "kulturkrockar" när systemet blommat ut om en tre fyra år.

Hur går utbildningen till på officersskolorna idag, jag tycker det mest verkar moral och etik diskussion, inte uppförande koder?

Min uppfattning från yop 06/09 är att man får vara glad om man fått lilla kniv och gaffel-kursen. Detta gäller dock inte flottisterna som med lätthet tar ledningen när det gäller puts och studs vardag som festdag, även om vissa frisyrer hör hemma på stureplan och endast där. Uppförandemässigt är flottisterna också ett föredöme. Observera dock, endast flottan, inte hela marinen...

Hur det ser ut för op07 kan jag inte svara på men jag förmodar att med hänsyn till deras lokalisering så står det bättre till med saken.

Klädsel etikett måste man också hålla hårdare i, för nu tunnas den ut blir allmänt udda. Framföralltnär och hur man bär högtidsdräkt, smoking respektive kostym, och framförallt att man använder de vedertagna koderna. Magdalena Ribbing och Hr Braunstein skall kanske ta och knåpa ihop ett litet häfte för "officeren och gentlemannen".

Alkohol i uniform.
Jag undrar om det finns något reglemente som tillåter/förbjuder förtärande av alkohol i svensk militär uniform "i civila sammanhang". T ex: får den uniformerade militären dricka öl på tåget?

Jag är inte ute efter att skapa en diskussion om rätt och fel, utan är endast nyfiken på om någon med säkerhet vet vad som gäller. Gärna med hänvisning till bok etc..

*snip*
Det finns dock ganska starka kulturskillnader i FM här.