Hon kämpade tappert men idag för 67 år sedan började hon sin färd mot havets botten.....


Det är synd att det knappt inte finns några kvar av dessa fantastiska slagskepp från 2VK att beskåda för oss som inte hade möjlighet att sen dem under deras glansdagar....

Glöm inte HMS Hood som gick i luften den 24e maj, pga otur och att kriget had försenat hennes välbehövliga modernisering.

Bismarck vek sig ganska fort då fienden hade skadat henne, i slutstriden visande hon aldrig prov på sin fin skjutning hon gjort tidigare. Visserligen s¨å skadades hennes centraleldledning ganska snabbt av eld från en kryssare. drygt 800 man följde henne i djupet inklusive fartygschefen Lindeman och amiralen Lütjens.

Royal Navy satte efter henne med allt som flöt efter sänkningen av HMS Hood i många fall var det stora betrifter i sjömanskap och stridsvilja som fick kanonerna att bära i slutstriden, tex HMS Rodney pressade sig så hårt så läckte olja ur alla dåliga fogar i skrovet men hon gjorde 23knop vilket hon inte gjort sedan provturerna.

Som alltid vid stora händelser var det en hel del tur.

I samband med att Bismarck sänkte HMS Hood fick hon även ta emot eld från HMS Prince of Wales, legenden säger att HMS Prince of Wales redan var på väg ur striden när hon lyckades få iväg det skott som skadade Bismarck så svårt att hon tvingades gå mot nödhamn i Brest på franska Atlantkusten för att reparera skadorna.
Dels var en stor del av bränslet ombord hindrat från att användas pga skadorna, dels så skall hon ha läckt ett oljespår efter sig.

Hon lär dock ha lyckats finta Royal Navy med en 270* graders gir. Ingen i Royal Navy visste vart hon tagit vägen. Försprånget hon skaffat sig genom denna gir skulle ha räckt för att hinna till Brest.
Detta slarvades dock bort av fartygschefen Lindeman som av okänd anledning signalerade till marinkommandot och därmed avslöjade sin position.
Nu var britterna dem på spåret igen. Men avståndet var för stort för att hinna ikapp med fartyg.
Lösningen blev hangarfartygsbaserade flygplan.

Dessa lyckades utan att själva upptäcka det slå ut Bismarcks styrförmåga med torpeder. Utan styrförmåga kunde Royal Navy komma ikapp och slutföra jobbet.
För den intresserade rekommenderas verkligen boken "Bismarck - Kampen om Atlanten" av Michael Tamelander och Niklas Zetterling.

Tycker det är i sammanhanget noterbart att Bismarck liksom Titanic ansågs "osänkbar" men ingen av dem lyckades överleva sin jungfruresa.

Bästa Bismarck boken är i min mening "SCHLAGTSCHIFF BISMARCK" av 4.e artilleriofficeren och den högste överlevande officeren ombord. Spciellt sista Kafka-liknande dygnet när de cirklar runt och hela tid utsätts för sken anfall av jagarna.

Jag har sett nån dokumentär på tv om Bismarck, där man påstår att hon slutligen sänktes av sin egen besättning.
Anledningen till detta skulle ha varit att hon beskjutits under så oerhört lång tid att fullt kaos rådde ombord. Folk låg döda och förblödde överallt och de som fortfarande var oskadda var i chocktillstånd och irrade runt som yra hönor.
Britterna skulle enligt dokumentären inte fått in några träffar som lyckades sänka henne, utan bara skjutit sönder överbyggnaden och övriga delar av fartyget ovan ytan. Till slut skulle situationen blivit så ohållbar ombord att man sprängde ett antal laddningar under vattenlinjen för att sänka henne och få slut på elendet.

Det var länge sedan jag såg den här dokumentären och jag minns inte riktigt vad de menade skulle ha hänt.

Någon här som sett samma dokumentär, eller som hört liknande uppgifter från annat håll?

Det är en tyskt odlad sanning att britterna aldrig skulle penetrerat citadellet vid slutstriden. Tror visserligen att man satte laddningar för att sänka henne, men detta på skyndade nog bara processen för hon var kraftfullt torpederad på sluttampen också.

Enligt "Bismarck - Kampen om Atlanten" fattar jag det som att sanningen ligger någonstans mitt emellan: förmodligen hade Bismarck till slut gått under enbart pga britterna - men även att tyskarna utlöste laddningar för att sänka skeppet.
"Beviset" för det senare skulle vara att när man nu hittat Bismarck och titta på henne, så fanns inga tecken på implosioner, vilket borde vara fallet om det sjönk med luftfyllda ställen kvar.