QUOTE (dieseltrollet @ Jun 7 2008, 16:14 )

1.Hur länge ska kostnaden för PR få vara konstant, när all annan verksamhet skärs ner? Det handlar inte om att lägga ner militärmusiken och den PR den skapar. Det handlar om att anpassa kostymen efter plånboken.
2.Hävdar du att den nuvarande utformningen av militärmusiken är den optimala, att just fyra musikkårer varav en är heltidsanställd är den bästa lösningen för Försvarsmakten? För så måste det nästan vara om det nu är så fruktansvärt fel att skära i just militärmusiken.
3.Jag finner det ganska patetiskt att denna storm i ett vattenglas blåser upp runt just en musikkår, när så många andra delar av Försvarsmakten befinner sig på gränsen till utplåning.
4.Låt gå för det, men just nu är Marinens musikkår ett av fyra ganska snarlika PR-instrument. Att då avveckla ett av dessa fyra innebär inte att förmågan avvecklas, bara att vi går ner i förmågedjup. Vilket är en ofrånkomlig konsekvens av att de ekonomiska ramarna hela tiden minskar realt.
5.Om vi skär bort alla krigsförband för att bibehålla marknadsföringen för desamma, så blir marknadsföringen i sig irrelevant. Det måste finnas en balans mellan kärnverksamheten och stödfunktionerna för densamma. Det är en uttalad vilja från den politiska ledningen att man ska göra besparingar i stödfunktionerna, alltså kan det inte vara orimligt att militärmusiken minskar i omfång den också. Återigen, det handlar inte om att avveckla förmågan helt.
Att HKV rimligen borde kunna minska håller jag med om. Men hur kan det vara irreparabelt att avveckla en musikkår? Förlorar Sverige därigenom förmågan att sätta upp en sådan? Nej, det gör man inte. Skulle man mot förmågan upptäcka att just en musikkår i Karlskrona iförd marinens uniform är oundgängligt nödvändig för vår PR-förmåga så kan en sådan fort sättas upp. Lägger vi däremot ner funktionen luftvärn så tar det tid att återta.
1.Det är fullt naturligt och rationellt att tänka sig att marknadsföringskostnaderna bör följa övriga utgiftsminskningar. Men enl. mig så är det inte alldeles självklart.
2.Nej inget är optimalt, och allt kan göras bättre. Det jag vill lyfta fram är att man tänker alldeles för rationellt i den här frågan.
-2 regementen måste också betyda -2 musikkårer. Och det måste vara övertydligt vid det här laget att jag anser att marknadsföringen är det sista man bör dra in på.
3.Hur motverkar vi denna utplåning då? Genom att hyvla ner FM samtliga funktioner, eller genom att bibehålla dem som skapar positiva effekter på verksamheten?
4.Det är detta som är felet. Försvarsmusikens budget är en förhållandevis liten del av FM:s ca:40 miljarder. Att göra besparingar här kostar mer än vad man sparar i slutänden.....anser jag. Mer skada än nytta kan man kanske säga.
5.Alla krigsförband skall inte bort, och som jag sa tidigare så behöver FM upprätthålla intresset för den militära verksamheten så att inte personalförsörjningsproblematiken växer än mer. I ett större perspektiv så är försvarsmusikens konsumenter till stor del väljare som bestämmer vilken försvarspolitik som skall föras i landet. Ju mindre kontakt folket har med FM, desto större risk att man inte värnar om försvaret.
Försvarsmusiken gör ett stort antal framträdanden varje år(siffror tidigare i tråden) och att minska på detta trots att ytan är den samma samtidigt som befolkningen ökar känns som en felaktig ekvation. Vilka delar av Sverige skall nås av försvarsmusiken, och vilka skall inte?
När vi går mot ett yrkesförsvar bör det vara högst angeläget att ha ett så stort rekryteringsunderlag som möjligt, för att kunna hitta de bäst lämpade.
Dessutom så kan det vara som så att man ibland måste lägga till synes överdrivna resurser på marknadsföring för att få kunder över huvud taget om man har en tämligen osäljbar produkt. FM sitter i den sitsen just nu.
EDIT; En annan sak som slår mig. Är FM själv den bäste att avgöra var det skall sparas. Tycker vi har alldeles övertydliga bevis på att FM inte är bäste man att hantera den ekonomiska strategin. Dvs, hur skall pengarna investeras för att ge så god avkastning som möjligt. Nej, låt civilekonomer, företagsledare och marknadsförare ta hand om detta, och de kommer fram till samma slutsats som mig.....