QUOTE (Flamdämpare @ Jan 17 2006, 10:48 )

Är det sant att USA inte hittar den? Jag har svårt för att tro på det.
Jo, så är det. Det hela är nog en kombination av att jänkarna är ganska så kassa på det och att vår materiel (tro det eller ej) är världsledande.
QUOTE (Flamdämpare @ Jan 17 2006, 10:48 )

Varför skulle USN erkänna en eventuell brist i sin ubåtsjaktsutrustning? Det skulle ju tala om för nuvarande och framtida fiender vilken sorts framdrivningssystem de skulle satsa på.
Det är säkert en risk man kalkylerat med. USA har övat mot konventionella ubåtar med och utan AIP i ett antal år nu och man kan bara anta att de har vetat ganska länge att deras förmåga på den punkten är dålig. Att erkänna bristen i ett tidigt skede och hyra in Gotland att öva emot för att bli bättre känns i min värld strategiskt riktigt. Risken att något fientligt sinnat land skulle utnyttja vetskapen om deras bristande ubj-förmåga i en konflikt är liten - idag har inga fientligt sinnade länder den tekniken. USA:s förhoppning är väl att då dessa länder får tekniken har de lärt sig tillräckligt om ubj för att kunna bjuda adekvat motstånd.
Länder i oroshärdar med AIP på önskelistan är bland andra Kina, Indien, Israel samt Nord- och Sydkorea.
Observera dock att AIP på intet sätt är någon magisk lösning som plötsligt gör båten oslagbar. Det är snarare uthålligheten, oavsett vad det beror på, som gör det. Båtar ur Collinsklassen sägs till exempel också ha bjudit på hårt motstånd vid övningar.
QUOTE (Flamdämpare @ Jan 17 2006, 10:48 )

Låt oss tro att våra ubåtar är oslagbara i fredsövningar, Det ger USA en fördel om det en gång skulle skjutas skarpt. Tricket är enkelt: Låt en eventuell motståndare tro att dina vapen inte biter på honom, så blir han snart övermodig och därmed slarvig.
Är inte det en dålig idé som snarare skulle uppmuntra folk att anfalla? Det skulle möjligtvis kunna fungera som desinformation mitt under brinnande sjökrig. I det nuvarande läge har jag dock svårt att tro det.
QUOTE (Flamdämpare @ Jan 17 2006, 10:48 )

Är de amerikanska ubåtsjaktsutrustningarna endast tillverkade för att lyssna efter kärnreaktorers kylsystem? Tror inte det heller. Vad som eventuellt skulle fattas är inspelningar på hur en Stirlingmotordriven ubåt låter och hur den uppträder, Vilket Kungliga flottan bjuder på nu.
Givetvis inte, de kan nog lyssna på det mesta i vattnet, räkstim som atomubåtar. Operatörerna har nog stor erfarenhet av båda de tidigarenämnda ljuden, men i de flesta fall närmast obefintlig erfarenhet av konventionella ubåtar. Inspelningar av typljud i all ära, men för att komma så långt att man börjar klassificera med hjälp av kända ljud måste man först veta att man lyssnar på en ubåt och det är lite det som är meningen att de ska lära sig. Samma sak med hur konventionella ubåtar uppträder.
Att hitta en konventionell ubåt med passiva sensorer är nog inget som ett ytstridsfartyg eller en atomubåt ska hoppas på. Deras egenbuller är alldeles för stort för att de ska kunna höra något av intresse. Deras hopp står till större delen till aktiva sensorer och där spelar både teknik och uppträdande in. Jag är ingen expert på området, men jag tror att amerikanska aktiva sonarsystem är gjorda för att hitta stora plåtbitar på stort avstånd på djupt vatten. Att hitta en mindre plåtbit på kort avstånd på grunt vatten torde kräva andra prestanda av sonaren. Gotland i sin tur är givetvis anpassad för att reflektera så lite ljud tillbaka till mottagaren som möjligt. Senare tillverkningsdatum betyder, tillsammans med mindre storlek, bättre signaturanpassning. Den tyska 212-klassen har sannorlikt mycket bättre signaturanpassning (
bild).
I fråga om aktiv sändning så är det dessutom möjligt att bedöma huruvida motståndaren har kontakt eller inte genom att analysera signalerna. Man vet alltså om man blir upptäckt.
/mdn