Tänkte lufta några luddiga funderingar och bjuda in till debatt om ett underdiskuterat ämne(?).

Min uppfattning idag är att det taktiska tänket kring användande av tgb 13 - 20 som "vapenplattform" eller fordon övht är på en låg nivå. I mångt och mycket används fordonen som taxi. Är det kass eller är det helt enkelt det de duger till?

Att de är softskin tycker jag vi kan lägga åt sidan. Britterna kör Land Rover i både Irak o Affe, även om fordon och personal får sina törnar av både eldhandvapen och IED. Britterna använder LR till spaningspatruller och "close fire support".

Vid frr mot objekt är min uppfattning att fordon alltid alltid parkers i fap och ev ev ropas fram för sjuktransport. Om det finns framkomliga vägar kan jag se fördelar med att en grp har en släpade tgb med ksp på taket. Då kan man få med sig mycket mer ammo. Med tgb framskjutet har man även sjuktransport snabbt gripbar. Jag har en vag känsla att underutnyttjandet av fordon ibland beror på en omtanke om att få fordonet skadat. Om det verkligen är så så är det en sned prioritering. Kan en takmonterad ksp snabbt ge sådant understöd att soldaterna klarar livhanken, men bilen får kulor genom motorblocket, har förbandet med 100 % säkerhet ett högre stridsvärde än om en kamrat dog men bilen är hel.

En ksp är väl inte mycket till close fire support och det är nog svårt att montera en ksp till på t ex främre passagerarplatsen?

OM HKV/RiksHV plötsligt skulle få spel och hitta på att Hv får en teknikdemonstrator i form av Tgb1111 med fastsvetsad båge, bortkapad höger framruta och bågsträva, med ringlavett på taket med tung ksp el granatspruta och ksp58 på främre passagerarplatsen ...vad ska Hv med den till, hur ska den användas, hur ska de organiseras?

89-90 på P2.....ja då provade man detta koncept på våra 1111. En bit in i GU:n kom man på att våra fordon skulle till Miloverkstan per om gående.
Man hade kommit på att man skulle sätta ett Kspfäste just där Du säger att det kan sitta.
Vi upplevde detta som ett bra initiativ på just detta fordon då ingen taklavett fanns av naturliga skäl.
Svårt, ja jag vet inte om aktuell ruta är nedfällbar på övriga tgb eller inte. Så MÖP:ig är jag inte. Har aldrig haft behov att undersöka saken

När vi ändå är inne på innovationer från Skåne så kan jag nämna att den där lilla tvådelade mojängen som håller kvar bajonetten på en AK5 också konstruerades av våra mekaniker(efter vad dom sa). Vi skulle gå högvakt och ett problem uppdagades. Hur fästa bajonetten? En prototyp som verkar fortleva vad jag förstått. Skåningar kan......

Hur många fordon får hvförbanden (vi förutsätter att de hottat motorer och trafiksäkerhet lite också antar jag)?

Som bataljonsresurs/uppåt borde det vara rimligt att använda det som du nämnt ovan, alltså ytövervakning(patrullering/TKP mm) och i viss mån eldunderstöd. Om HvUnd utvecklas till något användbart alltså hos dem, annars HvIK?

Som kompani-/plutonresurs mer av samma sak och med uppgifter närmare orsaken till ytövervakningsuppgiften.
Vid behållning av tgb13/21 eller fordon ny av modell sprint motsvarande ser jag det som användbart som för/eftertrupp för eget förband under marsch alt. lösande eskortuppgift alt. mtrltransportskydd. (alltså som tgb11 ev. används fortfarande?)

Som gruppresurs som ovan samt rent transportmedel, hoppas du tänkt att någon annan släpar runt på den tyngre gruppmaterielen för 1111 har en hyfsat begränsad lastkapacitet internt..


Känns ändå långsökt.

89-90, var det pvrb då eller var det kanon...? Det blev alltså kspstativ fram!? Var hela a-stolpen bort då, så att man kunde skjuta hela 90 grader från rakt fram till rakt åt höger? Framrutan går ju att fälla upp/plocka bort på alla tgb, men det blir en ganska begränsad rörelse på ksp när a-stolpen ju finns kvar.

@Wedin Vid hög risk för sammanstöt, då man ändå var tvingad att använda fordonet, var ju rutorna bortplockade så det var inte någon större svårighet för passageraren fram att helt enkelt hålla ksp:n i händerna under framryckning. Har dock sett bilder här och där på ett fastsvetsat stolpfäste (riktad i färdriktningen) som ksp:n monterats på för att, rimligen, mer bekvämt kunna hanteras från denna plats.


Tillför du grönmålad moppehjälm (hjälm m läderhuva är lite väl..), motorglasögon, motorjacka anno äldre och snömask är jag på.

Snömask? Nej strut ska det va! Ge mig en gammal moppe strut i celluloid (då kan vi snacka om mtrl som självantänder om de sakna m-nr).

Som Munin säger, antingen i fästet eller handburen om det behövdes. Ja, 1110(kanon) var det. Användes när vi framryckte som förpatrull/styrka.
Monterad var det givetvis begränsat eldområde, men det enda snabba sättet att snabbt få bly i luften vid frontal sammanstöt. När vi ändå är inne på det........rökkastare fanns också Två av de bakre passagerarna skulle vid hög risk för sammanstöt ha vars två apterade rökhandgranat 4(hette de så?) eldberedda.
-Sammanstöt.....kspeld, rök.......full back ca:100-200 m beroende på terrängen........in i terrängen(skydd).....sök eldställning för 1110:an......! Vill minnas att hela plutonen framryckte så här med fem fordon(4st 1111 + 1st 13) Var trettonbilen gick kommer jag inte ihåg men endast takmonterad ksp hade den, och en 1111 framryckte som förpatrull på ögonsambands avstånd till övriga plutonen som givetvis hade uppgiften.....beredd understödja första grupps tillbakaryckning. Kul va de iaf! Invasionsförsvaret hade sin charm. Tillägger som kuriosa att detta var första omgången som batspan på P2 utrustades med 1110/1111.
Nos mot nos med en stridsvagn var inget guldläge iaf!

EDIT; Är a-stolpen den som delar rutorna? Om ja, så var den inget problem vid ovanstående förfarande då kapell var av och bågar var nerfällda. Att skjuta rakt åt höger eller vänster var lite krångligare, iaf med precision eftersom passagerarplatsen inte medgav några större akrobatiska utsvävningar.

Jag har en bild från 88/89 när jag gjorde lumpen på P18 där man ser ksp fastsatt på passagerarplatsen. Vet ej hur jag kan visa den dock

Fotografera fotografiet ;)
MObilkamera -> dator -> bild på forumet, och alla vi nyfikna kommer se ut nått såhära

F'låt om det var bilnörderi... A-stolpen är stolpen mellan fram och sidoruta.

Vad sägs om nåt liknade det här http://www.defenseindustrydaily.com/images...ver_WMIK_lg.jpg på en 1111

Lite kallt på vintern bara...

På SoldF.com's sida om TGB11 finns en bild på en 1111 med lavettmonterad ksp58 samt Rb56 på pjäshissen (heter det så?).
/P

typ

Hehe......jag lät mig luras av att man allt som oftast använder militära beteckningar eller facktermer på detta forum. A-stolpe heter det väl på ett civilt fordon också?
Klart att den bidrog till ett begränsat eldområde, och då pga att skytten inte kunde svänga kroppen med vapnet fullt ut. Trångt, bökigt, dålig precision, men visst kunde man om man ville! Jag vill hävda att det bör finnas smidigare lösningar än detta.
90 grader höger/vänster kunde eldöppnande ske med AK från bl a bakre passagerare 3st, men då givetvis med obetydlig eldkraft i jämförelse.

Det är väl inte för inte som detta fordon tagits ur bruk. Dålig plattform ur alla aspekter. Skall man utrusta ett hjulfordon med kulsprutor bör det finnas lämpligare fordon än terrängbilar av denna typ. Takmontage bör ju vara idealet, 360 grader! Skall man tvunget ha mer än en ksp monterad på nuvarande fordon kanske man skall fundera på om inte dubbla takmontage kan vara ett alternativ istället för vindrutealternativet. Givetvis blir eldområdet begränsat för var och en, men i en attityd(framåt) kan man få rätt mycket bly i luften. Dessutom kan man diskutera om just hemvärnet har ett behov av detta med tanke på tänkta uppgifter och rådande läge?

Jag vet att hemvärnet övat uppsutten strid från terrängbil i närtid, och har personligen varit frågande till syftet(användbarhet/situation?).

Man får ju sätta på sig långärmat istället för t-shirt

Det ena behöver ju utesluta det andra, med två skyttar på taket och en där fram. Britterna verkar hålla fast vid konceptet med en liten softskin 4x4 med en massa vapen. http://www.eliteukforces.info/special-air-...-troop/supacat/

Om Hv eg behöver ett dylikt fordon är kanske tveksamt med hänsyn till uppgifter. (Big time OT: Att rådande läge på något sätt ska begränsa vilken förmåga man ska besitta är helgalet. Att tro att vi idag eller under kalla kriget endast hade försvaret för att det konkret skulle användas är naivt. Att ha ett mer eller mindre vasst försvar sänder också signaler. Det var en vanlig tanke att vi hade ett starkt försvar för att slippa använda det. Nu är det inte säkert att ett helt nedlagt svenskt försvar skulle innebära att vi direkt blir invaderade, men det finns ju grader av besvärligheter som ett annat land skulle kunna vilja pracka på oss. Då kanske Ryssland hade lagt mer press och hot mot oss för att godkänna gasledningen i Östersjön...)Fast å andra sidan är det ju bara ett fordon, vi har ju redan kraftiga vapen. Att Hv behöver ksp och grg som vi bär och kånkar fram, men inte behöver motsvarande vapen som körs fram, blir lite motsägelsefullt eller ologiskt.

@23: och Munin Batspan... Jag är mer nyfiken på om det fanns ett tänk om när och hur 1111:an skulle möta fi. Förekom striddspaning och förhandssituationer där mycket bly i luften var önskvärt eller var det främst självskydd om man stötte på något oönskat?

Ja, men den situation jag tar upp handlade om självskydd vid plötslig oönskad sammanstöt. Vad jag minns var det fientliga spaningsförband som vi i första hand skulle vara beredda på att möta när vi framryckte på krokiga skogsvägar. Fottrupp, enstaka stridsfordon/strv var möjliga scenarion. Några gånger stod man öga mot öga med en stridsvagn/stridsfordon på en ringlig skogsväg, och då var kulsprutan av noll och intet värde. RÖK...BAKÅT...enl. tidigare. Vi användes även i fördröjande syfte mot framryckande pansar eller underhåll och då var ju kulsprutan av underordnad betydelse. Både för och efterhand!

Själv tycker jag det var dumt att blanda in pv i förbandet då vi mestadels bedrev spaning till fots och då använde fordon för snabba förflyttningar. Utbildningstiden var för kort för att bli bra på rörlig fordonsstrid. Antingen pv eller span tycker jag! Vid ett tillfälle fick vi i erfarenhetssyfte möta ett pansarförband medelst rörlig försvarsstrid. Tror det var ett kompani strv, och ett-två kompanier pansarskytte. Fasen vet om det inte var en bataljon(minns inte hur de var organiserade). Vi var två plutoner(8 x 1111) i förhand, betäckt kuperad terräng. Fi framrycker över öppet fält. Väl inne i skogen, när pansarskytte gör avsittning är vi totalt kalkade. Trots en hel dags rek av bereddställningar, eldställningar, alt. och växel.....fram och tillbakaryckningsvägar så var vi givetvis besegrade på förhand. Det krävde sin man eller kvinna att samordna striden för att överhuvud taget ta sig ur detta inferno med någorlunda hälsa i behåll. Kan tänka mig att en längre utbildningstid hade gett oss lite bättre odds att hålla ut några minuter extra. Vill minnas att denna övning gick ut på att vi skulle dra den slutsatsen att vi endast kunde verka fördröjande mot en sådan motståndare, men inte ens detta lyckades vi särskilt bra med. Dom tryckte oss ända in på regementsområdet utan pardon.

Min egen tro(vet inte så mycket om dem) är att brigadspan som då hade pbv var dem som medvetet sökte stridskontakt med bepansrad trupp(Vi gjorde det till fots, de fåtal gånger det ingick i uppgiften, och då mot obepansrat). Det är länge sedan nu, och minnet sviktar.

Om man skall använda en ksp i en förhandssituation skulle jag föredra att framföra den medelst bärning. Vem vill exponera sig i ett oskyddat fordon och dessutom i grupp. Alla flugor i en smäll! Personal, fordon och kanon i ett svep.

Sammanfattning: 1111/1110 som system var troligtvis ämnat att nyttjas i fördröjningssyfte mot pansarrörelser, störa(nålstick) dito. Företrädesvis i förhand. Vi kunde även få uppgiften att understödja eget pansars strid. Flankskydd m.m. Fordonsmonterad ksp i självförsvarssyfte under framryckning vid överraskande sammanstöt med obepansrad trupp.

OBS! Jag gör inga anspråk på att vara expert i ämnet. Berättar bara vad jag kommer ihåg och egen uppfattning.

Som 23:e komp. säger, tanken när batspan gav sig in i försvarsstrid var ett retirerande nålsticksförsvar för att fördröja fi och störa dennes framryckning mot bataljonen/brigadens flanker/bakre förband. Offensivt tänkte man sig inte ens på den tiden att pvpjtgb var en höjdare, utan vid upptäckt sammanstöt gällde HERB (finn ny framryckningsväg eller FAP:a lite längre bort än tänkt), där E står för finkalibrigt...rörlig strid med pvpj riktad med inskjutningsvapen är en dålig ide.
Tgb hade i angränsning till ingenmansland en hastighet...väldigt fort åt båda hållen (SOLO i anslutning till kanaliserande terräng).

Pvpjtgbtroppen användes ofta som för- resp efterstyrka vid eskort/transportskydd samt för att ta/söka av avhämtningsplats/avlämningsplats innan resten av plutonen anlände till platsen ifråga.

Bonusen med cabbad tgb vs täckt tgb är att det går snabbare att hoppa i/ur den (eldröret var skönt som kudde också) om kapellet är av samt att man har möjligheten till fler pipor ut i terrängen (förutsatt att man inte monterar av dörrarna på den täckta varianten förstås ).

Vilken njutningsfull läsning. Du sammanfattar så att man blir alldeles nostalgisk, minnet väcks till liv och fragmenten finner sitt samband med de stunder man minns. Jag tillägger att i massproduktionens tidevarv hade man ännu inte implementerat tanken att ALLA bör ha en helhetsbild av verksamheten. Därför är jag tämligen obekant med i exakt vilket sammanhang vi befann oss alla gånger.

Det Du säger stöds av att våra lavetter på hjul stod parkerade i garaget under hela utbildningstiden förutom när vi idkade vapenvård förståss.

rörlig strid med pvpj riktad med inskjutningsvapen är en dålig ide. Med den tidens Ryska teknik så hade vi max 3 sekunder på oss att få in en träff efter ett inskjutningsskott. Ett andra försök vid bom kunde innebära döden om man inte kom till skott med blixtens hastighet, annars intogs låg ställning och bakåtryck fortare än kvickt. Tror att vi hade max 15-20 sek för 3 skott(stämmer det?) Fick man träff i första kunde man dra iväg ett eller två skott till har jag för mig. Detta faktum stödjer snabba omgrupperingar till alternativa eld/stridsställningar och ett defensivt fördröjande nåltsticksförfarande. Vi var hyfsat sårbara för t ex artilleri och spanings/jägarförband när vi opererade pvsystemet. Snabba täta omgrupperingar var nog den enskilt viktigaste grundkomponenten för att skydda sig mot detta.

Som jag sa tidigare så var inte pvförmågan prioriterad verksamhet för oss, och högvakten stal dessutom 3-4 veckor, annars kunde vi kanske blivit hyfsat bra på detta också. Kul var det iaf att skjuta med ett vapen med sånt fruktansvärt tryck. Den som vill prova får väl åka till baltikum vad jag förstått.

Vi sköt aldrig mer än två skott. 7 sekunder kom vi ner i till andra skottet. Vi mötte pansar flera gånger under vår utbildning och när de var styrda till öppna platser så var det vi som oftare gick som segrare ur striden. Vi sköt två bumpor i sidan och sedan omgrupperade vi så att när de styrde upp mot varifrån vi sköt första gången så kunde vi ta dom i flanken igen. Dock så hade vi inte en chans när de gick in i skogen pga skjutavståndet.

Snabbheten var det enda skyddet vi hade. Kommer inte ihåg hur många sekunder det tog för oss att börja rulla med bilen efter andra skottet men det var inte många.

Gruppchefen var den som sköt med kulsprutan när den satt på bilen och det var även han och chauffören som slängde rök. Vi hade en låda monterad mellan förar- och passagerarplatsen med plats för 8 eller 10 rökfacklor.

Vi fick en bra utbilning men på de större övningarna där vi hade yoffare som kompanichef så fick vi mest stridsspana längs vägar eller själva lägga fram iden att vi kunde skydda flankerna för kompaniets frr. De kunde pansarskyttestriden men inte pv-striden. Kompaniet bestod på dessa övningar av tre pansarskytteplutoner och en pv-tropp.

Allt Du nämner känns väldigt bekant......herregud det är 20 år sedan sist. 2 skott var det säkert för våran del också. Och visst gick omladdningarna otroligt fort och 7 sekunder stämmer säkert. Förhållandet öppen terräng och skog är så riktigt så. Var och när låg Du inne?
Kan man tänka sig något som helst användningsområde för detta system idag, och i så fall, hur skulle man använda det? Måste vara ett riktigt beslut att lägga ner detta?

88-89 P18 Visby. Så det är 20år sedan för mig med. Jag vet att de året efter att jag muckade började med PV-robot på prov på P18. Självklart var det ett bra beslut att ta bort pv-pjäsen och sätta dit en robot i stället. Ser inte att det skulle finnas en mening med att använda pjäs idag. Nu kan jag ingenting om roboten men jag misstänker att den är både dödligare i varje träff samt mer träffsäker. Plus att man sparar sekunder på att inte behöva fälla och fälla upp bågarna vilket i PV-strid kan vara skillnaden mellan att leva eller dö.

Jag har för mig att en tropp, två bilar, alltid sköt på samma mål för att vi skulle ha en chans att slå ut dom och med robot kan man säkert slå ut en vagn per bil. 50% större chans till att verka mot fi är allt man behöver visa på för att förstå att systemet var gammalt redan för 20 år sedan.

Att kulsprutan inte hade full rörlighet gjorde oftast ingen skillnad för oss eftersom att de gånger vi hade störst behov av den var när vi under stridsspaning stötte på fi och det var eld ,rök ,bakåt som gällde. Eller när vi frr på bataljonens flank och på så sätt mötte fi front mot front.
Däremot så tappade den sin funktion vid ett regelrätt eldöverfall från sidan när vi frr längs väg.

Det där med kulsprutan är ju så sant så sant. Vad gäller fler än ett skott mot samma mål så är det ju samma princip som grg och pskott.
Jaha......då bör frågeställaren ha fått så uttömmande svar, som möjligt är, genom att vi veteraner redovisat vad vi kommer ihåg. J..la minne Du har!

Intressant alla batspansveteraner! Jag funderar lite på vilka delar av den taktik/uppträdande ni använde som kan vara funkis idag för Hv. Antingen i en hypotetisk värld med tgb1111 eller med användande av de fordon vi har. Även om kriget "aldrig" kommer så kommer nog mekaniserad fiende dröja ännu längre. Så om en - två plut har en ytövervakningsuppgift kopplad till en skyddauppgift av ett objekt och vi bedömer motståndet en grp med eldhandvapen och rpg, till fots eller personbil. Kuskar vi runt på vägarna i området och försöker få känning och tar upp en strid där den uppstår. Eller ska vi fordonspatrullera vägarna endast för underrättelser, undvika strid då på plats? Ska man behålla känning eller släppa den och hoppas att motståndaren dyker där man själv vill ta striden? Om patrullering "på måfå" för att ta strid, får man väl anse att det måste vara minst två fordon. Hur konkret agera med eld, skydd (nåja, nåt backkrön kanske det finns) och rörelse? En fördel med ett öppet fordon med flera eldrör, och som kan bära stora mängde amm, måste vara att mycket snabbt kunna understödja och kunna nedhålla. En 1111:a med två ksp, kanske en tung eller granatspruta är ju duktig på eld, och beronde på terräng hyfsad på rörlighet men dess eget skydd är ju obefintligt och kanske beroende på terräng knappt bättre än obefintligt.

Nu har vi ju iof satsat på ett annat koncept som jag tycker verkar bättre. Vi har våra HvUnd förband som vad jag vet undviker strid och rapporterar. Detta bör ju även ske vid fordonspatrullering med nämnda förband. Hur som helst anser jag att OM denna förmåga(strid med fordon) skall utvecklas så är det HvUnd som är aktuellt i första hand. Min tankegång ter sig nog lite kluddig då våran bataljon är organiserad olik de flesta andra, med t ex ett HvUndkompani. Vi har så att säga förutsättningen att lösa uppgiften på ett avvikande sätt gentemot stora delar av övriga Sverige. Visserligen skall insatsplutonerna kunna bedriva rörlig spaning men att medvetet ta upp strid verkar onödigt för mig. Spaning rapporterar, övriga agerar! Lite så tänker jag. Jag tror då rakt inte att någon oavsett förbandstyp skulle nobba en granatspruta på taket. Den kan man ha mycket god användning för vem man än är.......hehe.

Stridssätten bör ju vara de sedvanliga. Finns väl ingen anledning att hitt på nåt nytt? Om fienden förväntas bestå av ett enstaka fordon skulle jag nog välja fast spaning/ytövervakning. Lite dumt att exponera sig i onödan. Även fi försöker hålla koll på var vi befinner oss och agerar efter det.
En förändring av hemvärnets uppträdande kan väl endast komma på tal om man förändrar uppgiften. Glöm inte att vi är ett skydds och bevakningsförband, och var stridsspaning skulle komma in i bilden förstår jag inte riktigt. Åtminstonde inte med dagens hotbild. Vi kan ju inte kuska land och rike runt för att leta upp eventuella fiender, och då vet vi inte ens om de har för avsikt att angripa vårat skyddsobjekt. Tror inte det är modellen för hemvärnet.

Hemvärnet har redan hyfsat bra verktyg för att kunna skydda ett objekt, och den enda gången vi behöver rulla är ju från A till B så att säga.

Det motstånd du nämner kan ju knappast bli föremål för binda eller uppehålla, då undvika eller bekämpa bör vara förstahandsvalet. Tja, i det läget kan man ju ha nytta av att kunna bracka iväg en hyfsad blysvärm direkt från fordonet. Jag gör definitivt inte anspråk på att vara ett taktiskt geni, det överlämnar jag åt bättre vetande.

Fordon är bra för att slippa gå, och ett visst mått av självskydd är inte fel. Som krigsmaskin i hemvärnet......Nä!

Kul att du tog upp frågan, och jag gör en direkt koppling till tråden som handlar om ersättare till våra terrängbilar.T ex sånt här bör ju diskuteras INNAN man ger förslag på nya fordonstyper. De va bara de!

Jag erkänner att mycket av mina fordonsfunderingar faller utanför nuvarande uppgifter. Ska försöka hålla mig innanför dessa... Om jag försöker mig på ett lite konkret exempel. Som ovan: Skydda objekt och verksamhet vid detta under säg 48 timmar. Komp löser detta på ett större djup och ytövervakar tja säg 3 x 3 km och diverse korsande vägar med olika verktyg som o-plats, hundptrl, vcp osv och fordonsptrl. När vi nu kuskar kring på dessa vägar med två 13 bilar eller i den hypotetiska världen med 1111:or eller modernare motsvarighet. Vad göra: 1) Om vi stöter på en grp med ak74 och rpg gående på vägen som springer ned i diket och börja skjuta tillbaka (och som vi då lika snabbt bedömer som motståndare). Rök, eld o bakåt eller...? Vad jag fiskar efter lite är att i den bästa av taktiska världar kanske understöd/nedhåll och med del omfatta är en "bättre" lösning. Ska man bara döma ut det som orealistiskt och säga bättre fly än illa fäkta. 2) O-plats observar motsvarande gäng frr i ori X. Vi bedömer att motståndare då kommer att passera plats Y. Tiden till förfogande är dock minimal och ger oss inte tid till att dumpa fordon vid fap och frr till fots till ett lämpligt eldöverfall (eller ett läge där vi kan visa överlägsen eldförmåga och förmå motståndaren att lägga ner vapen) och vi kan då bara frr med fordonen till platsen, ställa dessa i någorlunda skydd/skyl för att understödja en grupp som frr till fots för att slå i sida? Göra eller glömma?

Har man en granatspruta och ksp till förfogande kan man kanske vara lite mer offensiv i sitt uppträda. Träffar man bara rätt i sin besvarande eld så tar man bort hotet. Skulle ett förband vara "bättre" och kunna lösa mer uppgifter med sagda vapen (mot de sabotageförband som nämns i (P)TOEM)?

Övht gäller ju att det inte är enkelt utan kräver fett med övning. Kanske omöjligt mycket övning? Även om vi inte ska stridsspana eller söka strid övht så måste det ju dock vara eftersträvansvärt att ta striden långt bort från objektet än i närheten av det!?

Man ska inte underskatta hur fordonsburet understöd underlättar vid ytövervakningsuppgifter såsom fordonspatrullering, TKP mm.
Som påpekas är fordon kapabla till eldunderstöd också bra att ha både vid QRF-tjänst och för rena eldunderstödsfunktioner, även om möjligheten/behovet att använda vapensystemen är akademiska så har det ändå en psykologisk verkan (åt alla håll).

Tanken för hemvärnet lär förhoppningsvis aldrig, med nuvarande beväpning/utbildning, bli att slå en motståndare och med den eviga freden/utbildningstimmarna i åtanke bör man i min mening hålla sig ifrån mera aggressivt stridsökande.
Att däremot agera offensivt i skydds/bevakningsuppgiften genom att ytövervaka områden runt objekt kan aldrig bli fel, är det klassiska objekt man diskuterar kan man rimligen dra ut patrulleringsstråken upp till milen från objektet för att agera ordentligt på djupet och störa/fördröja en eventuell motståndare på "säkert" avstånd. Här skulle ovannämnda fordon göra nytta.

1.Tror att chef på plats skall fatta detta beslut. Att i förväg avgöra vad som är optimalt känns lite konstigt. I vilket fall som helst har man några olika alternativ att välja på, å de är ju bra. I detta läge vore det ju bra med ett understödsvapen ordnat för omedelbart eldöppnande. Rök, skydd......... Sedan hade jag ju valt avsittning så fort det överhuvudtaget är möjligt för att få mer eldkraft.
På denna typ av fordon anser jag att ett understödsvapen har begränsat användningsområde. Vid plötslig sammanstöt, för att nedhålla och möjliggöra urdragning. Tänk på att föraren sitter frontalt oskyddad. Som förare skulle jag inte vilja lägga i annan växel än backen i detta läge, och övriga vill också komma i skydd och börja verka. Detta är ju den svaga punkten som gör att man inte kan uppträda för offensivt. Eld, rörelse, skydd måste ju vara extra intressant här!
2.Detta har jag varit med om, och det bör ju funka om omständigheterna i övrigt medger det. I detta fallet hade jag nog använt fordonet med understödsvapen i avledande syfte om terrängförhållandena är de rätta. Snabbt eldöppnande och urdragning........resten sköter fotfolket! Fel tänkt eller?

Min egen uppfattning är att apostlahästarna är det bästa sättet att förflytta sig med om risk för sammanstöt med sabotageförband är stor om man inte har en beväpnad konservburk till förfogande. Även de har ögon och öron, och otrevliga recept på hur man eliminerar störande fordonstrafik. Som jag sa tidigare så kan väl ingen förneka att en granatspruta är en bra att ha grej, men ponera att man stöter samman med nämnda grupp, och brackar iväg en salva som sänder dem halvvägs hem, men i denna snabba situation, hur vet du att de inte är fler? Jag hade även här valt eld rök bakåt, avsittning.....framåt igen med fordonssprutan som understöd.

Nu har amatören uttalat sig och väntar frenetiskt på att någon mer kunnig berättar hur man bör göra.

Det skulle ju kunna vara så att en "jeep" med någon form av tung beväpning (ex: tksp/grsp + frontksp) passar ypperligt i öken och annan terräng med långa stridsavstånd, där de medger att man får med sig vapen med lång räckvidd mot en motståndare med effektiv räckvidd på kanske 200 m (ak-47, min gissning), men sämre i tät granskog där stridsavstånden är så korta att en ensam skytt med fritt skottfält mot ett stillastående fordon har en hyfsad chans att slå ut merparten av personalen inom några få sekunder. (lång mening...)

Det där håller jag med om, därav mitt förslag på agerande. Obepansrade fordon kan ju inte vara annat än ett transportmedel hemma i Sverige, och då gärna utrustad med någon form av understödsvapen så soldaterna har en liten strimma hopp om att kunna dra sig i skydd.
Offensiva uppgifter bör ju endast komma i fråga vid nödfall eller om gynnsamt läge uppstår.

Jag nämnde något om förarens situation. Det är inte realistiskt att tänka sig två tgb framrycka t ex växelvis mot en fiende under eldgivning.
Åtminstonde riskerar man att någon ballar ur, och det känns inte som någon trygg utgångspunkt. Eller vad tycks?

Jo, håller med er båda. Öken är väl ett mer funkis ställe för "beväpnade konservburkar". Fast samtidigt så ger ju småbruten terräng också snabba möjligheter till skyl/skydd. Å ena sida å andra sidan...

Jag önskar heller inte att Hv med fordon ska frr växelvis under eldgivning mot en motståndare. Det är snarare situationer som Munin beskriver, vi är ute och fordonspatrullerar i en större ytövervakning och plötsligt springer på ett beväpnat litet gäng sabotörer. Då är som sagt granatspruta el tung ksp "nice to have". Hur gör vi idag om vi runt en vägkrok hamnar i dylik duellsituation? Ksp-skyttarna öppnar eld och sedan bara villt backande? Borde vi inte ha någon lite mer kreativt agerande?

Beväpningen på fordonen handlar om rent självskydd, att använda icke-bepansrade fordon för att rycka fram emot en beväpnad motståndare som skjuter tillbaka kräver att indivderna inte är direkt rädda om liv och lem. Och sedan är det en fråga om fordon används för patrullering och blir beskjutna av motståndaren, vad har motståndaren då talat om? jo var han finns. Är en ensikld bevakningspatrull huvudmålet för motståndaren att slå ut? eller har de kanske något större att slå ut? Tyvärr är en enskild bevakningspatrull inte något stort eller viktigt mål för motståndaren. Det förstör mer för motståndaren att öppna eld mot en enstaka patrull. Däremot är det kanske den yttersta utvägen för patrullen när alla andra alternativ inte längre finns.

Så fordonen som finns inom hemvärnet idag är en form av beväpnade transportfordon med huvudsyfte att köra från punkt A till punkt B och med en förmåga till självskydd om den situationen skulle uppstå. Att använda fordon som har en skyddsnivå lägre än en modern personbil i offensiv strid modell stridsfordon/stridsvagn känns i min värld väldigt skrämmande....

Jag tillbringade min GU mer eller mindre boende i en 20-bil detta var 89-90, och utbildningen skedde på ett Infanteri regemente.
Om jag minns rätt så var drillen alltid den samma vid uppsutten sammanstöt.
Föraren slänger bilen i skydd om möjligt, slår sedan stopp och beordrar avsittning. Flygspanaren hade förhoppningsvis en KSP58 (annars AK4) som han besvarade elden med och lämnade fordonet när resten av gruppen/troppen började få bly i luften.

All förberedd strid skedde avsutten med fordonen i FAP. Man kan i princip säga att vi fungerade som gamla tiders dragoner.

Från sovande på flaket till liggande i eldställning på marken gick på sekunder.

/Slugg

Jo, det är väl lite väl farligt att strida med "beväpnade konservburkar"!? Och en sabotagegrp vill ju heller aldrig hamna i strid än mindre bli upptäckt. Frågan kanske ursprungligen borde ha varit: Vad håller britterna på med när de verkar köpa fler och fler soft skins med tungbeväpning? Är det helt enkelt en fullkomligt annan syn på risker? Ungefär som att det är helt funkis att strida i basker!?

Det är helt enkelt en avvägning mellan skydd och rörelse. Detta vid den typ av uppgifter som förbandet löser.

Som Fk Satan-Blågul:
Det är en fråga som ligger lite utanför hemvärnets område... Det är en fråga som passar betydligt bättre i transportcentralen än under hemvärnet.

Som Fk_Satan:
Fordonen ska enl min mening anpassas till förbandets uppgifter och dimensionerat hot. Alla kan inte åka stridsvagn... I Hemvärnets fall är huvuduppgiften skydda/bevaka objekt. Och fordonens typ och antal anpassas utifrån att hemvärnet ska vara förhållandevis fast grupperade i anslutning till objektet som skall bevakas. i 98 fall av 100 ligger objekten efter vägar som är farbara med personbilar.

Däremot måste jag erkänna att när vi utbildats i Eskort så har jag kännt att plåten i en vanlig skåpbil känns lite tunn, och det skulle kännts bra med en taklucka och ett KSP fäste.

Om vägen inte har regnat bort, är översvämmad, full med snö eller har råkat ut för något annat som kännetecknar en kris eller krig förstås.

Det funkar på Balkan. Då borde det funka för HV i Sverige även om det är kris eller konflikt, i allra flesta fall.

/K

Så du menar att det inte är några problem för en minibuss att ta sig runt ett vägras som detta.


Fast snart åker man väll på stryk då det inte hör hemma här.

*Suck*
Inga fordon tar sig fram överallt, inte ens stresavagnar. Vi behöver inte gå till överdrifter. BV206-serien är den med bäst framkomlighet men det motiverar ändå inte att HV ska kriga ifrån dem, än mindre transportera sig till objekten i dem.

/K

Även om alla eller nästan alla objekt ligger vid farbara vägar så vill man ändå kunna köra av bilen från vägen, dels för att inte stå i vägen på vägen, dels för att föra fordonen i skydd och maskera dem. Detta utan att köra fast i minsta trädrot. Därför anser jag att hemvärnet bör ha terrängfordon.

I vilken värld behövs denna förmåga? Överdriv inte hemvärnets behov. Sverige har snart inga krigsförband att tala om, så varför skulle hemvärnet behöva
speciella terrängbilar? Om Sverige blir invaderat, vad tjänar det då till att gömma några enstaka fordon? I ett läge där vi skulle kunna komma att behöva fordon med kraftig beväpning förutsätter jag att vi blivit föremål för ett angrepp i större skala, och vi har ändå inte förmåga att möta detta, så det kan spela kvitta. Mitt resonemang präglas av en viss pessimism vad gäller landets fortsatta militära förmåga, men jag är nog inte helt ute i det blå. Tagga ner, känns som rätt här!

Det är klart att man tycker att terrängfordon är överflödiga tills då man verkligen behöver dom, det är inte alltid bra vägar finns tillgängliga.

Du missade poängen i mitt inlägg tror jag. Om hemvärnets fordon(hemvärnet över huvud taget) skall vara till någon nytta så behöver vi först och främst någon typ av förmåga som kan SLÅ en inkräktare. Vad vi behöver.....????.......förmodar att det rör sig om soldater stridsvagnar, flygplan och fartyg i en trovärdig kvantitet. Utan detta spelar det ingen roll om hemvärnet kan färdas på eller vid sidan av vägen. Det blir liksom lite overkill att snacka i termer av krigsdugliga fordon till hemvärnet när vi inte har förmåga att föra krig över huvud taget.


Ett allsidigt fordon är ju alltid bra att ha för skojs skull. Men det kommer varken att göra till eller ifrån för Försvarsmaktens förmåga att försvara landet. Typ så! Och ja, jag är superpessimist just nu! SUCK!

Jag börjar undra ifall vi alls talar om samma sak här. I vilken värld behövs terrängbilsförmåga? Här och nu eller hellst nyss. I stort sett varenda hemvärnsövning jag har varit med på sedan 2005 så har avsaknade av terränggående fordon minskat vår förmåga, rörlighet och fältmässighet.

Du pratar om invasion, jag pratar om den verksamhet vi bedriver idag.

Jag kan bara hålla med. Avsaknaden av terrängfordon hade ställt till det rejält för iaf det Kompani jag tillhör. Dom gånger vi blandar in civila bilar bland terränggående dito under övningar så blir dessa ALLTID ett hinder i någon mening.

Jag formulerar om mig. Mht de nyheter vi läst om de senaste dagarna samt medias påstående att ÖB anser att FM inte längre kan försvara Sverige gör att det blir patetiskt att öva krig under realistiska förhållanden. Vi behöver inte köra i terrängen över huvud taget. Hemvärnet skall inte åka utomlands, så vad är det för slags nationell terrängförmåga hemvärnet skall vidmakthålla, och varför? Avsaknaden av terrängbilar ställer till det på övningar????.....men öva inte de momenten då? Ingen annan utom US kommer att göra det.
Politikernas uttalanden och FM agerande talar sitt tydliga språk. Försvarsförmågan nedgår inte pga att hemvärnet saknar terränggående fordon därför att det som inte finns kan inte minska.

OK, jag är inte världsbäst på att hålla mig till ämnestråden. Men, nu börjar det att braka iväg ordentligt från flera håll! Du har helt fel i det du säger 23:e komp! Hv ska inte lägga örat på stäppen och tolka in läget i Sverige eller Världen. Hv:s värld är styrd av TOEM, reglementen, ordrar och tilldelad budget (och inte kvällstidningsrubriker). Det finns ingen som helst anledning att föregripa något av dessa.

Vad är det för evinnerligt tjat om att Hv varken ska behöva strida eller knappt ha fordon heller? Argument som att övriga FM är på dekis och ju knappt finns verkar ju tas till intäkt för att Hv självpåtaget ska sänka sin ambitionsnivå. Jag kan ju tycka att just en FM på dekis borde ju göra det istället än mer angeläget att Hv uppehåller den standard som är beställd. Att överträffa mål och förväntningar är väl aldrig så välkommet som i den situation vi har?

Läs kommande TOEM sid 9 3.4 Fysiska stridsmiljöfaktorer

Det är väl där rätt tydligt att beställaren ser Hv ska utföra (begränsade) stridsuppgifter och i all terräng. När det skrivs "bidra i scenarier som fallit utanför gjorda bedömningar" så blir det extremt konstigt att bara säga att "kriget kommer inte på tio år" och det ena scenariot döms ut som mer orimligt än det andra. En sån brasklapp betyder ju istället att Hv måste ha en viss förmåga när det som man inte har tänkt på händer.

Inom ramen för att Försvarsmakten nationellt anpassas till bedömda hot som i huvudsak är andra än av militärt konventionell natur, anpassas hemvärnsförbanden till att utgöra en resursmässigt flexibel organisationsstruktur som också skall kunna bidra i scenarier som fallit utanför gjorda bedömningar. Hemvärnsförbanden skall kunna lösa uppgifter i hela konfliktskalan fred – kris – krig. Ytterst kan hemvärnsförbanden behöva nyttjas för strid över ytan i försvar mot ett angrepp riktad mot hela eller delar av svenskt territorium.

För att nå framgång i uppsatta operativa mål då Försvarsmakten genomför större militära operationer, kan värdefullt stöd lämnas av hemvärnsförbanden. Detta kan ske genom att över ytan skydda ett stort antal för samhället viktiga objekt eller knutpunkter, att med sin gruppering över ytan bidra i utövandet av markoperativ kontroll eller lösa stridsuppgifter med begränsad målsättning.

Hemvärnsförbanden skall kunna uppträda i för förbandet förekommande terrängtyper inklusive urban miljö och därvid kunna verka under alla terräng-, sikt- och väderförhållanden. Förbandet skall kunna verka under hela dygnet.

Fast.. Wedin, för att lösa sina uppgifter enligt TOEM, behöver HV verkligen fordon för det? För att ta sig till och från objekten så underlättar det ju så klart. Men för att stå vid objekten, för att lämna "värdefullt" stöd. Behövs fordon till det? Och framförallt, behövs verkligen terräng gående fordon?

@wedin

Jag lovar, jag skall inte spinna vidare på detta mer, men måste bara få avsluta också.

Hemvärnet SKALL enl.......hemvärnet måste enl.......hemvärnet är enl........MEN, ett ännu större MEN, nu har vi en situation där vi först och främst MÅSTE se till att Försvarsmakten som helhet är vad det skall vara enl. alla dokument, annars spelar det ingen roll hur mycket TOEM man än skriver för hemvärnets del. Det blir ju bara patetiskt vid en jämförelse. Tomma ord som inte har någon förankring i vekligheten.


Terrängbila mig än hit och än dit............utan fältförband på svensk mark spelar det ingen roll vad vi har. Poängen med hela hemvärnet faller ju med en försvarsmakt som inte finns på svensk mark. Ärligt talat så är det snarare stridsvagnar hemvärnet bör tillföras när allt kommer omkring. 30 stridsvagnsbataljoner för 500 miljoner + underhålls och utb.kostnader......kan inte de va nåt?
Om vi skall ha en eller två kulsprutor på bilarna, eller fyrhjulsdrift, är ju bara bagateller i sammanhanget.

Tack för ordet i den här frågan/MVH